När man tror att allt fixat sig till det bästa…… Tydligen fick inte arrangörerna ihop arrangemanget för SM till den tänkta helgen så 2-Krona SM flyttades tillbaka till 14-15/8. Trist att det blir krock med 606-SM men det blir ju lite billigare nu när vi “slipper” åka till Karlshamn.

Jag satt häromdagen och räknade på vad resorna till alla tävlingar under 2010 skulle kosta och siffran som ramlade ut längst ner på excellarket var 16000:-. Bara för bensinen.

Jag läste nyligen följande rader av Robert Nozick, och jag har inte kunnat sluta tänka på dem:

One might hold that nothingness as a natural state is derivative from a very powerful force toward nothingness, one any other forces have to overcome. Imagine this force as a vacuum force, sucking things into non-existence or keeping them there. If this force acts upon itself, it sucks nothingness into nothingness, producing something or, perhaps, everything, every possibility. If we introduced the verb “to nothing” to denote what this nothingness force does to things as it makes or keeps them nonexistent, then (we would say) the nothingness nothings itself.*

Är denna ingentingkraft förklaringen till att något existerar? Min panna skrynklar sig!

____________________________
*Nozick, Robert (1981). “Why Is There Something Rather Than Nothing?”, i Philosophical Explanations. Cambridge, MA: Harvard University Press: 123.

Ricevo e volentieri posto. Da Niccolo Zaretti

Si racconta che prima di morire, il 21 giugno 1527, Niccolò Machiavelli abbia raccontato agli amici che gli restarono vicini fino all’ultimo di un suo sogno, che diventò poi celebre nei secoli come “il sogno di Machiavelli”.
Disse di aver visto in sogno una schiera di uomini, malvestiti, dall’aspetto misero e sofferente.
Chiese loro chi fossero e quelli gli risposero “siamo i santi e i beati; andiamo in paradiso”.
Vide poi una moltitudine di uomini di aspetto nobile e grave, vestiti con abiti solenni, che discutevano solennemente di importanti problemi politici.
Riconobbe fra di essi i grandi filosofi e storici dell’antichità che avevano scritto opere fondamentali sulla politica e sugli stati, fra i quali Platone, Plutarco e Tacito.
Chiese anche a loro chi fossero e dove andassero.
“Siamo i dannati dell’Inferno”, gli risposero.
Terminato il racconto spiegò agli amici che preferiva di gran lunga andarsene all’inferno per ragionare di politica con i grandi uomini dell’antichità piuttosto che in paradiso a morire di noia con i beati e i santi.

Jeg havde egentlig akkurat slukket book’en og lagt mig i sengen med min Ejersbo-roman, MEN. Jeg indså noget lige pludselig! Og jeg ringede med det samme til den kære Sissel Lindhardt (Greeen), for at få det bekræftet:

Jeg savner jo slet ikke den her dreng. Jeg er alene og ensom, og derfor bilder jeg mig selv ind, at det er ham jeg savner – når det i virkeligheden blot er følelsen af samhørighed – følelsen af at være tæt på et andet menneske – og dét at være elsket af et andet menneske. Det er den følelse, jeg mangler, og dét, jeg har brug for (og dét er sgu da noget en erkendelse, ikke?).

Sådan tror jeg virkelig, der er så meget, vi bilder os selv ind. Jeg tror, mennesket gør handlinger, hvis motiver de ikke er i stand til ærligt at forklare dem selv. Jeg er overbevist om, vi i nogle tilfælde er styret af og handler ud fra en særlig underbevidsthed, vi ikke selv er i kontakt med. Fordi vi har brug for en konkret bevæggrund til at forklare – måske retfærdiggøre – vores handlinger, opspinder vi helt automatisk en umiddelbar, periferisk og sådan set “lettilgængelig” forklaring – som f.eks. “åh, jeg savner ham”.

Sissel sagde til mig, at det er de færreste, der kan gennemskue sig selv. Det er dét, jeg vil. Gennemskue mig – gennemskue dig – gennemskue verden. Jeg vil grave under alle lagene – jeg vil nå ind til kernen af alting. Jeg tror, det kræver energi, og jeg tror, det kræver mod. Men jeg har det, jeg kan det, jeg vil det, og jeg gør det!

I virkeligheden er det en smule beundringsværdigt, vi kan narre os selv så aldeles. Er det ikke? Tænk lige. Jeg var lige ved at bilde mig selv ind, jeg savnede den her dreng – engang i tidernes morgen forsøgte jeg endda at overbevise mig selv om, jeg var forelsket i ham. HA! Ynkeligt. Hvad vi dog ikke vil gøre for vores egen sjæls skyld.

Ps. Sissel glæder mig. *hjerte*

Idag lever vi livet litt lenger enn igår. Er du sikker på du vet hvor du er på vei? Verden er sydende av liv og likevel en avgrunn av tomhet.

Alt er en prosess. Du står aldri stille. Om livet er en vei så er alt i verden noe du går forbi, eller tar med deg et stykke på veien. Man finner andre mennesker, opplevelser, lykke, og depresjon. Du tar det med deg, og etterlater det på et punkt. På slutten av reisen er vi alle alene. Hva du har gjort i mellomtiden blir hvisket ut i sanden. Livet har aldri sin begynnelse, for tenker man på livet så lever man det samtidig.

Vi kan bruke dagene til å utforske verden, til å oppleve mest mulig, til å leve slik vi ønsker, til å føle sansene ut til det ytterste. Spør deg om det er verdt å ofre noe, eller vinne noe. Spør deg hva du elsker i livet, om du lever det eller om du er på vei dit.

Hvor er du idag, igår og imorgen? Eksisterer imorgen? Har livet eksistert fram til dette punkt?

Hva er verden? Hva er mennesket? Hva vil det sies å være et menneske? Man tolker og fortolker og kommer ingen vei. Hundrevis av maur som leter etter sannhet, men som er fanget i egne nett av fortolkninger. Vi ser verden gjennom innlærte kategorier, og kategoriene i seg selv er historiske produkter av liv som er levd tidligere. Disse liv former livene idag og sannheten idag formes av sannhetene alle tidligere liv har levd.

En sannhet som aldri viskes videre forsvinner, men alle sannheter som leves er produkter av de som tidligere er levd og vi vil kanskje derfor aldri være originale, og aldri miste mye hver gang en sannhet ikke viskes videre og dermed forsvinner i sanden når mennesket som levde den går tom for dager.

Alle er mennesker, alle er individer, men likevel lever ingen uavhengig av hverandre. Du ser det han ser som hun ser som alle har sett før. Tanker er tenkt, glemt, levd, og funnet igjen. Man kan miste ting i sanden, men sanden forsvinner aldri, og dermed vil det man mistet aldri helt forsvinne selv.

Til slutt går man tom for sannhet, går tom for dager. Man blir levende spøkelser som vandrer utover sanden. Mennesket blir selv et glemt objekt i sanden, forsvinner som sannhet, og vil aldri finnes igjen. Likevel forsvinner man aldri, og glemte sår vil rives opp igjen, de samme gledestårene vil igjen gråtes. Du lever siden han lever siden hun lever og man vil aldri helt slutte å leve. Selv om hjertet slutter å slå.

Jeg liker styrke, og jeg liker svakhet. Det skal stå i en komplementær dikotomi. Men jeg skal være sterk, alltid. Resten av verden kan være svak.

Jeg liker kampsport, og har trent det lenge. Problemet her er at jeg ikke kan omgås alfahanner. Ender jeg opp med å trene med macho menn pleier det å ende i blodig nærkamp. Jeg vet ikke hva som trigger det. Kanskje det er hatet mot autoriteter som slår inn, eller kanskje det er arrogansen om at de faktisk tror de er bedre enn meg. Skal jeg fortelle en hemmelighet? De fleste machomenn greier ikke å slåss. De har muskler og kraften, men ingen teknikk. Det de har lært om krigekunst er fra japanske filmer eller Bruce Willis. Så lenge man greier å hindre dem i å bruke full kraft (uansett hvor god du er så tåler du ikke en knyttneve i ansiktet) så vinner man som regel.

Før var jeg nødt å gjøre kompromiss, for det er mange machomenn i kamsportmiljøene. Nå, derimot, har jeg funnet meg min lille nisje med folk som passer sammen. Vi har samme prinsipper når det kommer til krigerkunsten. Det ender alltid i blod.

Vi samles flere ganger i uken. Møteplassen blir erklært en time før samling, og skifter fra urbane nedslitte strøk, til motorveier, til skogsområder. Man skal alltid komme seg til møteplassen til fots. Alle klarer det alltid innen fristen.

Selve kampene kombinerer flere teknikktyper. Lederen vår er godt trent i Krav Maga, som er slåssteknikken formet i den israelske hær. Vi andre har spredt erfaring med Tae Kwon Do, karate, Jiu Jitsu og annet. Reglene er fight club stil og kampen slutter ikke før en skriker stopp, tapper ut, besvimer, eller blir så sterkt skadet at man ikke kan fortsette. Den siste har vi ikke opplevd ennå.

Vi har trent sammen siden august, og blitt mer disiplinerte. Man skal prøve å hindre å skade folk så det ikke kan dekkes over. Man har jo liv man skal leve. Å gå på jobb eller studiested med blåmerker i ansiktet og opprevet leppe er ikke konstruktivt.

Selv har jeg ikke hatt større skader. Den store mistanken jeg har er at siden jeg er den minste (i størrelse og alder) så tar de lett på meg og vil ikke skade meg noe større. Det verste var en knivkamp der motstanderen min fant ut at han ville prøve å skalpere meg. Dette fikk han ikke til men et kutt i skallen fikk jeg. Han tok strupetak på meg isteden. Jeg tok igjen ved å bite han i armen. Store mannen måtte få stivkrampesprøyte.

Sensei Oleg (vår lærer og leder) har lagt sin elsk på meg og lar meg slippe unna med alt, noe som betyr at jeg kan bruke de andre som personlig boksesekk uten at det får konsekvenser. Det vil si; ingenting fikk konsekvenser før jeg utfordret sensei selv til nærkamp. Ingen våpen skulle brukes, bare ren teknikk. Han aksepterte. Jeg bruker primært Jiu Jitsu mens han bruker sine kjære Krav Maga-teknikker. Jeg trodde jeg hadde studert han grundig. Jeg trodde jeg var klar. Jeg tok veldig feil. Han lot være å brekke bein på meg men meg fikk et knuseslag mot kjeven som lot meg smake jekslene mine på en ny måte. Til gjengeld kunne jeg blinde han ved å spytte blod i ansiktet på han. Blod gir veldig god visuell effekt; det var Rambo som stirret tilbake på meg. Jeg hadde gjort han sint nå. Noen runder til der vi sparret hverandre av, og han fikk overtaket. Kroppen min lettet fra bakken og plutselig tok jeg svalestup ned i en haug med løv i utkanten av treningsarenaen. Løvet skjulte noen skarpe steiner som sa hallo til ribbeinet mitt og gav det et skikkelig knekk. Diagnosen ble bristet ribbein.

Nå blir jeg rundhåndelig bortskjemt av Oleg. Mannen var nærmest i tårer, ikke fordi jeg ble skadet, men fordi jeg ble så skadet at jeg ikke kan trene kamp på minst 4 uker. Et bristet ribbein kan brekke helt og trenge inn i lungen, noe som er litt blodige saker. Jeg har blitt oppnevnt som dommer og får sitte på sidelinjen ved siden av vårt passive medlem, den vakre Francoise, som til gjengjeld deler sin hjemmelagde veganersjokolade med meg. Livet er godt.

Mange minoritetsbevegelser har kjempet mot fordommer, diskriminering og forfølgelse gjennom årene. Mange opplever det også idag. Å hevde en minoritets posisjon i relasjon til majoriteten er en stadig pågående kamp som aldri blir ferdig. Hvis man slutter å kjempe for det ender man som regel opp med å bli marginalisert, stereotypisert og diskriminert.

I møte med evigvarende motgang er det derfor lett forståelig at mange grupper også tyr til ekskluderende identitetskonstruksjon. I motgang blir man sterkere, og i motgang danner man også interne identitetsmarkører for medlemsskap. Meningen med dette er å skape et hardt skille mellom venn og fiende. Det er enkelt nok; en venn kjenner tegnene, mens en fiende ikke gjør det.

Problemet kommer når nye individ ønsker eller trenger medlemsskap men ikke kommer gjennom. Et godt eksempel på dette er homofile og bifile miljø. I urbane strøk danner det seg fort egne samhandlingsmiljø for seksuell orientering, av åpenbare grunner. Men med eksklusive inngangskoder blir det vanskelig for utenforstående å komme seg inn. Å være homofil eller bifil handler om valg, miljø, mulighet, biologi, osv alt etter hvilket ståsted man har i den debatten, men det er klart at denne orienteringen er en minoritet i forhold til samfunnet generelt. For å finne seg en make må man derfor jobbe hardere enn ellers. Her blir ekskluderende miljø et stort hinder å komme seg forbi.

Eksklusivt medlemskap skaper også polarisering av identiteter. Der minoriteten er i kamp for rettigheter blir medlemmer av gruppen straks stemplet med gruppens identitet som sin primære identitet. Interne identitetskoder blir del av stereotypen til gruppen og ved å internalisere disse mønstrene for oppførsel blir identitetsstempelet evig. Den meget feminine homsen er et eksempel. Her blir et samhandlingsmønster som er naturalisert innen gruppen en dominerende identitetsmarkør i andre kontekster; man blir “homsen”, først og fremst og ingenting på siden. Innen gruppen kan man derimot fremheve andre identiteter man har, og man kan uttrykke seg mer naturlig. Dette skaper igjen polarisering mellom majoriteten og medlemmene i gruppen.

Andre homofile/bifile, som ikke mestrer de interne markørene for samhandling, får mer vansker på å bli medlem, og de mister gjerne muligheten til å uttrykke sin seksuelle retning hvis gruppen, i majoritetens øyne, får talsretten for denne identiteten. Man blir kvalt under de brølende stereotypene som spresser seg fram fra gruppens handlinger.

Man trenger ikke holde denne identiteten som primæridentitet, men mange kan føle seg presset til det på grunn av polarisering. “Enten er du med oss eller så er du imot oss”. Du er venn eller fiende. Blir man til slutt medlem av gruppen markerer denne identiteten seg dominerende hvis du går utenfor gruppens egne relasjoner.

Det man må merke seg er at polarisering er eskalerende. Det blir skismogenese. Jo større forskjeller i identitet og samhandling som blir markert, jo større segregering mellom gruppene skapes det. Begynner man derfor på polariseringsprosessen er det lang vei før identiteten gruppen prøver å kjempe fram blir en naturalisert del av samfunnets kategorier.

Ser man derfor mennesker som nekter å presse fram polarisering av identiteter, kan det være tegn på at bevegelsen har nådd en milepæl. Det er tegn på at det da har vokst opp mennesker som ser på identiteten som en naturlig del av seg, som man ikke trenger å profilere eller kjempe for, og at mennesker de har møtt i livet ikke har noen problemer med dette. Identiteten har fått en naturlig plass i samfunnet.

Man må være bevisst på utviklingsmønsteret til polarisering, for selv om det virker forsterkende på en gruppes muligheter i en viss del av prosessen fram til aksept, vil det nå et punkt der det skader seg selv og dermed motvirker gruppens intensjoner.

Folk innen gruppen må på det punktet også forstå at de ikke har råderett over noen identiteter. Individer står fritt til å representere hva de ønsker. Det er da valgfrihet profileres at saken er vunnet.

(De som ikke ser analogien til islamdebatten i dette innlegget burde skamme seg. Det burde forøvring også alle de som føler de har definisjonsrett over marginaliserte identiteter)

Dagens folkomröstning i det självgoda landet i Alperna visar klart och tydligt på hur olyckligt folkomröstningssystemet är, istället för att diskutera komplicerade frågor och deras lösning reduceras allt till svart och vitt, ja eller nej och därmed meningslös symbolpolitik.

Som Bergling så träffande visar handlar politik alltför ofta om annat än vad det är, en ideologisk grund att förbättra världen. Inte blir det enklare av att vi nu har en statsminister vars enda ideologi är att medelklassen skall få mer pengar att köpa saker för. Inte konstigt att han har svårt att låta inspirerad, vem “brinner” för en ny TV ?

Någon undrade varför bloggen heter Tio ock en droppe. Det kommer från berättelsen Tio ock en droppe af gyllne sken som jag lägger ut här som ljudbok. Men det finns även en annan orsak. Tio och en droppe är det som styr Tillvaron i berättelsen. De är droppar som är varandras motsatser och motsatser behöver varandra för att skapa en helhet. Om världen skulle vara likriktad skulle aldrig liv uppstått, för mångfalden ger upphov till nya vägar för Livet att fortplanta sig och leva vidare.

Till det finns en dikt som jag lägger här, så ni kan läsa. Den finns med i berättelsen och är en vägledning.

I denna enkla skrift jag mitt klena minne bevara

med ålderligt stift framtids ovisshet besvara.

Så I sköna Gilja minnas å dessa droppar tio och en

alla och envar de finnas i det som skapa tiden ren.

Alla haver di även sitt namn ock så motsats vän

i varje droppes tysta famn så olika styrka känn.

I sällskap bildar dessa pakt, av ont eller gott de så

frön till all denna makt som du ska försöka förstå.

Tid efter evighets dag de gömdes för var å en

så inte makten svag dess styrka kunna bekänn.

Längs stigar jag långväga begav, ensam jag var dess kall

jag allena nu vet så väg, till var du finner droppars hall.

Hos dessa droppar tio och en alla så råder mer i en än en

alla droppar är varandras vän, tillsammans styrkan känn.

Du ska i minnet ock så ha, vetskap om att droppars rätt

kan få vissa att allt bedra, ja, de glömmer löften alltför lätt.

Dessa är som sagt tio och en där var droppe livet kan

fånga upp här, nu och sen och dess skapelse är evigt sann;

i denna lilla enkla skrift jag ska ock så må försöka svara

vari varje droppes bedrift det finns det enkla ock det klara.

I Frukten och Kärnans droppe finns hon och han,

dessa som håller livet oppe och i varann tillit fann.

Stega smått längs ymnig bäck, fram till dess varma källa

och där invid i en liten säck, du finner droppen sälla.

I Helhetens och Elementens finns del och hel,

den som lika är tingens vän, och hela alltets mycel.

Följ den illusionens stig och genom trenne portar träd

ditt spiris härvid bestig sen raska dig härifrån härmed.

I Goda och Onda hjärtats finns både milt och ömt,

där finns det som svärtats, och det som är evigt gömt.

Möt här din egen längtan, och det du i stund vill ge,

famna din egen trängtan så kommer du droppen se.

I Sången och Tystnadens finns ton och stumhet,

här finns det som nämns å det vissa inte heller vet.

I det absolut ensligaste ögonblick du någonsin känt,

lyssna till det evigaste och droppen blir till dig sänt.

I Blomman och Humusens finns det som är och var,

ja, det som till livet erkänns å till det som var å en söker svar.

I andes bleka glömda ord du finner liv ock död i färd,

kanske i livet evigt smord och här gömd i alltets hädanfärd.

I Gryning och Skymningstimma möts här natt å dag,

du känna vid Isoldes grimma å alldeles intill Viras lag.

Du i denna upptäckts stund ser mer än svart och vitt,

kanske du finner ymnig lund för ty mer är mitt och ditt.

I Glädjen och Sorgen du finner det som känslan din yr,

det som fyller egna korgen, och som inom dig ger fyr.

Vid det som kan vara, din glädje och sorgs enkla källa,

du helt enkelt ska svara, det som i hjärtat ditt kan gälla.

Finn Stormen och Stillheten i den bleka nattens dyning,

alldeles invid den smeten som finns just denna gryning.

Där kommer du till slut att stå, för att stå emot klar bris,

och droppen då försöka nå, ta åter hjälp härvid av spiris.

I Nejden och Oceanens finns den fortsättnings skarv,

som kan ses som en gräns men mer är till fortsatt arv.

Där land och vatten möts, och livet ständigt återföds,

i dess mjuka sand som nöts, droppen till dig återförs.

Näst sisten är Frosten och Glöden som smeker din hud,

och i sin vind bär döden, för vissa den odödliges skrud.

När du fångat den vid skares topp, där sol och kyla möts,

du ser den lilla vattenkopp, den sjö där väna Gilja döpts.

I Ögonblicket och Tillståndet finns nära till nu och då,

precis som det är rummet och varats tankeberså.

Du finner i denna droppe ej ett förunderligt svar,

utan mer det som hålls oppe, och ger till alla och envar.

Till var och en av dessa tio och en finns även den sträng,

den som hörs som bara den, gömd vid Citras sköna äng.

Ja, den som viskar i sin blom om livets stora hemlighet

å i sin skönhet bär en dom, om icke varad evighet.

Du ska åter i minnet ock så ha, vetskap om att droppars rätt

kan få vissa att allt bedra, ja de glömmer löften alltför lätt.

Så ta dig i särdeles akt, i all dess Tillvaros dag och natt

att du är alen i denna jakt, i färd mot denna Tillvaros skatt.

Finn alla dessa tio och en, där alla råder mer i en än en,

men tänk så att var och en, är lika viktig som varenda en.

Du bör i lilla minnet ock ha, att till varje droppes egna rätt,

han vill alla dessa ta, och suga ur var uns av Livets skvätt.

Friedrich Wilhelm Nietzsche (1844-1900) - Portrætteret af Edvard Munch

Men da Zarathustra var alene, talte han således til sit hjerte: ”Skulle det da være muligt! Denne gamle hellige har, ude i sin skov, endnu intet hørt om, at Gud er død!” - Friedrich Nietzsche: Således Talte Zarathustra – (min oversættelse)

Ja, således talte Zarathustra, og således skrev Nietzsche – og ja, det er primært disse linjer, der refereres til, når man taler om Nietzsches aflivning af Gud. Proklamationen er central for hans (altså Nietzsches) forfatterskab og filosofi, men hvad mener han i grunden med den?

Mange opfatter umiddelbart Guds-nekrologen som et antireligiøst eller ateistisk projekt; en påstand om, at de monoteistiske religioners skabende og lovgivende Gud ikke findes. Dette er måske nok også en del af Nietzsches pointe, men det er i hvert fald ikke det radikalt nye ved den. Helt tilbage i renæssancen, og måske endda før, havde man fået adskilt den skabende Gud tilstrækkeligt fra universets urværk, til at man – hvis man vel at mærke var fri for kirkens politiske indflydelse – så sig i stand til at strege Gud fra regnskabet. Med andre ord var ateismen allerede, teologisk set, en gammel sang på Nietzsches tid.

Gud, Fornuft, Vilje

Så vidt jeg forstår Nietzsche, er hans påstand mere snævert filosofisk. Den er et opgør med oplysningstidens forsøg på at bygge et borgerligt samfund på den antagelse, at alle mennesker er i besiddelse af den samme, universelle fornuft, som gør at vi alle erkender verden ens, og at vi alle, hvis vi tænker grundigt over sagen, er enige om, hvad der er rigtigt og forkert. For Nietzsche at se er både vores begreber og vores værdier altid opstået i konkrete samfund, på specifikke historiske tidspunkter og i bestemte situationer. Forskellige menneskers og forskellige samfunds begreber og værdier har altså vidt forskellige tilblivelseshistorier, og der er derfor ingen garanti for at de skulle være ens (- faktisk er det ganske tydeligt at de i virkeligheden er meget forskellige – mennesker bliver jo ofte uenige om et og andet).

At tro på en uforanderlig fornuft og moral i mennesket, er det samme som at tro på en Gud, hvis eksistens ikke kan bevises, men kun formodes. Den moderne filosofi, før Nietzsche, havde flyttet naturens eller universets rationelle love ind i mennesket selv, og gjort dem til erkendelsens og moralens love. Nietzsche skønnede at hans samtid var moden til dernæst at indse, at fornuften og moralen ikke følger nogen guddommelige love, men at mennesket derimod er i besiddelse af en vilje til at ordne universets kaos, og til at skabe sociale værdier. Denne vilje udmønter sig ikke i en forudbestemt fornuft, men rummer potentialet for en uendelig mangfoldighed af verdenssyn og værdisæt.

Hvad skal det til for?

Den mest solidariske beskrivelse Nietzsches dagsorden må være den, at han ville have os til at genfinde vores vilje til at skabe; til aktivt at forme verden som vi ønsker den, i stedet for at lade menneskeånden reduceres til den blotte fastholdelse af det minimum, de fleste kan blive enige om. Den guddommelige fornuft svarer for Nietzsche blot til den laveste fællesnævner.

Er dette en demokratisk tanke? Absolut ikke! Har det noget med fred og harmoni at gøre? Givetvis heller ikke. Alligevel er disse tanker svære at ryste af sig, nu hvor vi har gennemlevet det 20. århundredes globalisering. Har vi ikke yderligere fået styrket mistanken om, at menneskeheden er alt for forskelligartet en størrelse, til at den skulle kunne gå op i en højere enhed? Eller måske har vi bare fået en fornemmelse af, at en sådan enhed altid vil være en bestemt (stærk) gruppe menneskers idé om, hvad det er, vi alle burde have tilfælles.

Uanset hvordan vi hver især intuitivt måtte reagere på Nietzsche tanker (som unægtelig, for en stor dels vedkommende, er formuleret både rabiat og utrolig patetisk), så vil jeg mene at hans værker er et unikt udgangspunkt for at tænke forskellighed, mangfoldighed og, ikke mindst, uenighed – hvilket vi nok alligevel ikke kommer uden om.

Sidespor

Men det var jo slet ikke det, vi kom fra! Det var det med Guds død. Jeg er nok ikke den eneste, der i mange år hørte rygterne om dette foruroligende dødsfald, og følte mig instinktivt udfordret på min personlige Gudstro. Og vi har vel egentlig ikke fået afklaret, hvad konsekvenserne er for en religiøs kristen tro på Gud… det må der kigges nærmere på. Men ikke i dag. Dette indlæg er mere end langt og tørt nok nu.

Men jeg lover, at en fortsættelse følger.

Har i dag roat mig med att besöka MNSF:s årsmöte med tillhörande planeringskonferens. Som vanligt satt jag med i gänget som diskuterade jolleverksamheten, även om vi inte fick särskilt mycket tid att diskutera. Det jag slås av är att den gångna säsongen upplevs som en sån succé av många men på något sätt kan jag inte riktigt dela deras entusiasm. Visst det har blivit många fler som seglar Optimist i några klubbar, och det har genomförts ett regionkval, men….  På sätt och vis har detta skett på bekostnad av den lättsamma stämning som präglade jollecupen för några år sen.

En effekt av att fler köper dyra Optimister och Fevor är att satsningen blir mer seriös, men är det så det skall vara? Det höjer onekligen tröskeln för att vara med och kraven från föräldrar på arrangörerna blir också större. Regionkvalsstatusen ställer en hel radda krav som gör det onödigt omständligt att arrangera tävlingar. När det dessutom blir så att Feva och Optimist har olika krav på sina kval blir det ju rent löjligt.

Nä, i min idealvärld är det nog fortfarande så att klubbåtarna skall dominera seglingen. Framförallt för att motverka att normen blir att barnen skall ha en dyr båt för 10-50kKr, och sedan kuska kusten runt för att bli bäst i världen. Det kan man faktiskt bli så småningom ändå. Låt Göteborgarna hålla på så, de har råd att ha elitklubbar och breddklubbar.

Enligt en studie från KTH måste man läsa 33 böcker på en elektronisk läsplatta innan den blir mer miljövänlig än en pappersbok – förutsatt att man promenerar till bokhandeln. (Om jag har förstått det hela rätt.)

Men det handlar inte bara om miljön, väl. Vi tycker väl om våra böcker!?

Att titta på dem i hyllan, hålla dem i handen, bläddra hit och dit, den mjuka kontrasten mellan trycksvärta och gulvitt matt papper, det vackra omslaget,   – travarna på golvet när bokhyllan är för liten, papperslapparna som är bokmärken, det ömtåliga omslaget (ganska snabbt blir det fransigt), att dammsuga översta hyllan, funderingarna på att man kanske måste köpa en ny bokhylla alt. skaffa en större lägenhet när man inte får plats med fler bokhyllor, de tunga pappersskassarna när man ska flytta, då kaffekoppen för femtioelfte gången välter över boktraven på köksbordet (eftersom man inte har plats för någon mer bokhylla), känslan av överväldigande kunskapsmängd när man tittar på sina böcker, insikten om allt som man glömt när man tittar på sina böcker, den fräcka Aha-upplevelsen när man hittar Husmoderns kokbok från 1942 (avlagring från en tidigare epoks nördiga kokboksintresse, det skulle kunna vara Stf:s årsbok 1973 eller någon mycket död poet från 18-kallt), upplevelsen av död, dammig pappersmängd – nog tycker vi väl om den! Handen på hjärtat.

Eller kommer vi att gilla den framtida smarta digitalboken – där man kan “vika hörn” och “skriva i marginalen” utan att det förstör boken. Där man snabbt kan leta rätt på det där förunderliga citatet. Insikten om att distributionen av böcker har blivit så billig att det öppnar dörren för många fler skribenter. Att kunna skaffa sig MASSOR av böcker utan att bli ruinerad (eller behöva slå upp tältet på gräsmattan för hitta någonstans att sova). Blir det så?

Jag såg en syn – den fattiga landsbygdsskolan i Kenya, Bhutan, Burkina Faso som på sekunder skulle kunna ladda ner allt vad de behöver på sin begagnade biståndsdator. (Nog cirklar väl satteliterna över det innersta av Afrika och Asien ocskå?) Till elever som alla har en e-bok i handen. (Kopior KAN produceras skitbilligt!)

Då får man äntligen plats för alla de där (utvalda) vackra, värdefulla, böckerna som man verkligen vill ha som papperskopia. Poeterna, Dante, Homeros, Shakespeare, Cervantes, konst- och foto-böcker, etc.

Vad tror ni? – Jag kommer nog att köpa en digitalbok så snart jag hittar någon som är smart och trevlig nog.

Nästa fråga är – kommer text, dvs ordet, att överleva som kunskaps- och underhållnings-medium? När man med nästan samma distributionsmedium och nästan lika billigt kan distribuera text + bild eller film (ev. + textkommentar)?

Igitur, och endast Igitur, säger det som måste sägas:

Bilden längst bak i huvudet, utan manipulation, utan filter; bilden av den omanipulerade och ofiltrerade bilden längst bak i huvudet. … Längst bak i ditt huvud finns bilden av platsen längst bak i ditt huvud.

John Stuart Mills hustru var mycket engagerad i kvinnorörelsen och hon förespråkade grundläggande rättigheter för kvinnor: Rätt till utbildning, rätt till delaktighet i arbete och förtjänst samt politiska rättigheter. Precis som Mill senare skulle argumentera för, tyckte Taylor Mill att det inte fanns något som kunde motivera att man stängde kvinnor utanför arbete. Trots moderskapet tyckte hon inte att det motiverade en särbehandling på arbetsmarknaden. I Om äktenskapet argumenterar hon för rätt till skilsmässa och jämställdhet inom äktenskapet. När hon blev änka gifte hon sig med sin, sedan många år tillbaka, älskade Johns Stuart Mill och de var varandras själsfränder och hjälpte och stöttade varandra. Taylor Mill dog 1858 och till viss del övertog hennes dotter, Helen Taylor, rollen som bollplank till John Stuart Mill (han kom att betrakta henne som sin egen dotter). Helen Taylor blev senare en frontfigur i suffragettrörelsen.

Om det bara var en bok jag skulle läsa för att bli en mer påläst feminist, så var det denna bok. Det var min vän och partikollega Birgitta Ohlsson som sa det till mig för massor av år sedan. Jag köpte boken på en gång, men läste den aldrig. Ända till en helg i november 2009 var detta mitt ständiga dåliga feministsamvete. Men så läste jag den då och blev imponerad. Att läsa en man som efter sin älskade hustrus död skriver om varför jämställdhet mellan könen borde vara en självklarhet är så klart häftigt. Mill jämför äktenskapet med ett företag och skriver att ingen knappast skulle gå med på att starta ett företag tillsammans med en person som man sedan också ger fullkomlig makt. Varför skulle någon vilja göra sig själv maktlös? Mill resonerar vidare om kvinnlighet och om kvinnor är lämpliga inom alla yrken och om de kanske är mer lämpliga att ta hand om hushållet. Han kommer fram till att detta kommer att visa sig. Det finns ingen anledning att utesluta dem enligt lag, det kommer att isa sig vem som passar bäst på vilken plats. Ganska basala liberal idéer med andra ord. Denna essä finns i samma bok som hans hustrus Kvinnornas befrielse och vi får även läsa deras historia i ett förord av Elisabeth Mansén. Jag håller med Birgitta Ohlsson om att det är ett måste för alla feminister att läsa denna essä. Synd att det skulle ta mig 10 år att förstå det.

De cele mai multe ori cred ca putem stabili calitatea unei personalitati (ori daca in general e personalitate) judecand dupa adeptii sau fanii lor. Sa-i luam de exemplu pe Hitler, Lenin, Che Guevara, Antonescu, Fidel Castro si inca pe multi altii din familia lor. Daca vei indrazni sa spui ceva critic la adresa lor, adeptii si adoratorii lor nu vor intarzia sa aplice actiuni violente sau chiar asasinate. La fel, situatia e valabila si in cazul tuturor divinitatilor, mai mult sau mai putin iubarete. Devotii lor fanatici te vor linsa cat ai zice peste daca vei indrazni sa spui ce crezi, ce reflectii sau emotii iti trezeste entitatea la care ei tin atat de mult.

Sa-i luam acum, de exemplu, pe Kant, Wittgenstein, Foucault, Turring, Mendeleev ori Einstein. Cum credeti, se va gasi vreun adept ori un admirator de-al lor gata sa va lapideze, sa va spintece cu pumnalul doar pentru ca le contestati invataturile ori “adevarurile” parintilor lor spirituali?

Sa-mi mai spuna acum cineva ca Religia si adeptii ei sunt promotorii iubirii, respectului pentru semeni, adevar, dreptate si altele chestii nobile si inaltatoare, de dragul carora sunt intotdeauna gata sa-si linseze, lapideze, spanzure, arda pe rug, decapiteze, rupa in patru etc. adversarii, asa cum au facut-o de nenumarate ori pe parcursul istoriei.

Hur kan du förändra någonting du känner är viktigt?
Återigen kommer jag tillbaka till Gandhi. Han levde i en tid där imperialismen var mer tydlig än den är idag – den finns i andra former idag. Men han ville förändra den värld han och andra levde med genom samarbete men samtidigt använde han icke-våld.
Att inte handla är ändå att handla. Se diskussioner om våld och mobbning. Där måste du handla för att stoppa det som andra utsätts för. Men du – vi – kan även använda ett icke handlande till någonting positivt – ett val att inte stödja, att inte välja någonting som är fel för moder jord.

Vilken är den största frågan som mänskligheten har att ta itu med idag?

Som jag ser det är det klimatet och det vi gör med vår egen miljö. Hela tiden kommer nya rapporter, senast idag om antalet minskande fjärilar i södra Sverige.

Kan vi använda oss av Gandhis tankar där?

Jag tror det.

Han insåg att det som är varje stor stats och varje stort företags gemensamma språk är – pengar. Det är inte ideologier eller idéer utan känslan att tjäna pengar. Han om någon hade förstått Hobbes tanke om att människan ser till egennyttan och han utnyttjade det.

För de som känner igen Gandhi valde han att ha spinnrocken som symbol men den var även ett vapen. På hundratalet år hade produktionen av tyg förändrats för Indien. Indien hade exporterat tyg men fick under början av nittionhundratalet importera – främst från England.

En av imperialismen idéer är att tjäna pengar och skapa ett beroende för en fattigare stat. Så är det även idag fast med mer förfinade metoder som tex kallas handelsavtal.

Gandhi ville att indierna skulle börja producera eget tyg och bli självförsörjande igen. Han visade sig själv som exempel, genom att sitta vid spinnrocken några timmar varje dag och han valde även att klä sig enkelt. Ni känner säkert igen bilderna.

Vad skulle hända om vi började anamma Gandhis idéer i ett slags icke-handlande. Att inte handla det som påverkar miljön. Och att inte handla – göra handlingar – som påverkar miljön negativt. Men ett handlande som svider i storföretagens och de stora staternas plånböcker. Att vi väljer bort vad vi inte vill ha, även om det produceras och på så sätt påverkar ekonomin.

Jag tror att det vore möjligt i väldigt stor utsträckning. Vi har ju redan börjat med valet av ekologiska varor. Men jag tror vi skulle kunna ta ännu längre steg och påverka storföretag.

För deras enda intresse är vinst, pengar, profit. Om det skulle bli en rörelse av pengar och handlande som ifrågasatte hur viss produktion t.ex. av kött sker, tror jag det skulle kunna påverka miljön.

Vi skulle säkert kunna sträcka oss ännu längre. Varför inte bilfria söndagar om man inte behöver åka, varför inte stänga ner alla reklamskyltar som lyser upp natthimlen klockan tre på natten när folk sover, varför inte ha en Earth Hour en gång månaden?

Då säger någon, att världsekonomin är viktig för vår välfärd. Om vi gör så här, äventyrar vi faktiskt vår egen välfärd. Motfrågan är ganska naturlig, äventyrar vi inte vår egen välfärd om vi fortsätter som vi gör nu. Jo, det är ännu mer självklart.

Jag tycker Gandhi med stor tydlighet visade att man kan påverka med icke handlande.
Men ett icke handlande innebär andra vinnare – ja, det är som energi – den finns kvar men den fördelas annorlunda. Och jag tror den stora rädslan ligger hos multinationella företag och ledande nationer, att de skulle förlora kontrollen.

Jag tror inte det skulle påverka vårt välmående, för välmående består inte i pengar utan i den livskvalité du kan uppnå.

Och jag tror att de idéer som Gandhi hade, kan överföras på många plan.

Motsatsen till sanning. Man kan säga att en lögn som meddelas en annan hör till etiken, medan en lögn som man serverar sig själv tillhör själsläget. Sen kan man bedöma vad som är viktigast, ens egen själ eller etiken och den Andre och den andres bedömningsförmåga.J. Lacan hävdar , intressant nog, att den som inte kan ljuga inte heller kan tala sanning. Det ligger så mycket (psykologiskt sant ) i det, att jag här uppmanar männiksor att ljuga om strunt*saker, i övningssyfte och med den viktiga ledstjärnan att i ett avgörande moment vara i stånd att säga …. sanningen.

Kafkas högt begåvade o. viljestarka väninna Milena Jesenská* , i brev:

“Visserligen ligger saken så till, att vi alla ögonskenligen har förmågan att leva, för att vi någon gång har flytt in i lögn, i blindhet, i entusiasm, i optimism, i en övertygelse, i pessimism eller något annat. Men han / Franz / har aldrig flytt in i någon skyddande fristad, inte i någon. Han är helt ur stånd att ljuga, liksom han är ur stånd att dricka sig berusad. Han är utan varje tillflykt, utan hem. Därigenom är han utsatt för allt, som vi andra är skyddade emot. Han är som en naken bland påklädda. Det är inte ens sanning, det som han säger, det som han är och lever. Han är ett så determinerat vara alldeles för sig, utan alla tillbehör som skulle kunna hjälpa honom att rusta in livet – i skönhet eller elände, vilket som. Och hans askes är alligenom oheroisk – och just därigenom så mycket större och högre. All ´heroism´är lögn och feghet. Han är inte en människa, som konstruerar en askes som medel att nå ett visst mål, han är en människa som genom sin fruktansvärda klarsyn, sin renhet och oförmåga till kompromisser är tvingad till askes.”

( ur brev till M.Brod*, i Brods bok Franz Kafka, trol.1920, då Kafka befann sig på sanatorium i Tatrabergen för sin struptuberkulos.)

Kafka:”Det oöverträffat lögnaktiga i detta ligger i att vad de nu säger har de i själva verket alltid sagt.”(en av K.s repliker i Processen )……..

Tråd 1:

Om Høner. Det sies at kjærligheten gjør den klokeste kvinne om til en dum høne.

Jeg bekrefter dette! Vi kvinner har en tendens til å tolke og fundere og vurdere- og jeg sier bare: fantastiske menn som holder ut med oss! De må ha vært skapt med et spesielt gen for dette. Jeg er ei hødeløs høne for tida, og du verden så forelska. Men et ord på skjeve er nok til å gi alle slags rare funderinger. kan ikke annet enn å takke kjæresten for tålmod og forståelse.

Tråd 2: Høne på Gjerdet.

Nytt hus, ja!!! Har flytta fra kloakken, ligger nå i seng i nytt hus- første natta. Huset var iskaldt, og åpne dører underveis i flyttelass-bæring hjalp ikke på. Jeg tok til slutt et bad, men det skal beskrives nærmere i neste tråd. jeg har flere soverom, ørten senger, et digert bad(kommer mer om det) et fullt utstyrt kjøkken, stue, spisestur… Herlig! Knallblå, geometrisk tapet i gangen, en åleglatt grønn trapp. Trappa kan forøvring beskrives som drapsvåpen, fordi den er malt med oljemaling, og kombinasjonen bratt trapp-oljemaling-ullsokker ikke er den optimale. Kommer garantert til å seile ned der en dag jeg har det travelt. Sann mine ord! Må vel presisere at boplassen heter Gjerdet. Ikke spør, jeg aner ikke hvorfor, og det ser ut til at ingen andre gjør det heller.

Tråd 3.

Visdomsordene om høna er hentet fra Marianne Fredrikssons bok “trekkfugler”.  Har lagt ut mer om boka på Boksida mi,  Bøkenes verden. Kommer mer der, om ikke høner da.

Tråd 4. En høne i karet….

Tok et bad til slutt, da kulda i kåken gjorde det umulig å sitte med boka i stua. Boka ble altså med. Jeg må si at et badekar er godt for selvtilliten! Det er ikke til å stikke under en stol at pupper siger. Med årene siger puppene nedover, men i badekaret oppheves gravitasjonen litt, og puppene henger ikke ned. De strutter OPP!! Jah! Herlig syn for selvtilliten. Forresten, badekaret er større ennVestfjorden. Det er dypt og langt, såpass at jeg i praksis kan ligge helt utstrakt uten å få kroppsdeler over vann. Bortsett fra hodet og hendene da… og toppene av flytepuppene.  Livet er godt for høna på Gjerdet!

Jag har läst några böcker.

“Det finns råttor som är alkoholister oavsett barndom. De kommer från Finland“

SVT har kört en serie som heter Kysst av spriten. I del 7 har de plötsligt lagt in ett avsnitt om forskning på råttor och alkohol. De menar att råttors och människors hjärnor är så lika att man kan dra slutsatser om människors beteende utifrån hur råttor reagerar. (detta avsnitt  börjar 7.45 in i filmen, och avsnittet om finska alkoholistråttor efter 11.25).

Först visar de hur en otrygg uppväxt kan forma hjärnan på ett sätt så att den blir mer påverkbar för alkohol. Låter ju inte helt orimligt att uppväxtvillkor kan ha betydelse, och inte enbart arv och gener som det ibland hävdas.

Men den genetiska aspekten ska ju också belysas. Detta görs genom ett påstående om att finska råttor är alkoholister från födseln, varpå en råtta iförd en finsk flagga tassar runt och letar efter den 20-procentiga spriten som finns tillgänglig. De drar faktiskt inga direkta konklusioner från detta faktum(?) när det gäller finländares benägenhet till alkohol – det får man i så fall räkna ut själv. Jag undrar hur försöket sett ut om det varit ryska råttor som haft fri tillgång till den ökända spritsorten Gorbatjov.