Den 13. maj 2008 skrev jeg et indlæg med titlen “Strøtanker om min drømmestat Danmark”. Essensen var, at “velfærdsdanmark skal rives ned og genopbygges indenfor rammerne af et markedsstyret system, hvor den rationelle efficiens hersken og behov, tilbud og beslutninger hhv. defineres, tilbydes og træffes på et objektivt grundlag på baggrund af klare, forudberegnelige regler.”

Ja, sådan skrev jeg sørme – og min hayekianske inspiration er tydlig i ordvalget.

Blogindlæget indeholdt også en liste over ting, som ville være/skulle være anderledes, set i forhold til i dag.

Hermed en opdateret version!

Målet er det samme: At det det (onde) socialistiske statssystem erstattes af et frit og åbent samfund. Mindre kan jo ikke gøre det.

Her er så den opdaterede liste:

Statsmagten:

• Danmark er en føderation, bestående af X antal delstater, der meget vel kunne følge de nuværende kommunegrænser. Hver delstat har egen forfatning; og indbyrdes konflikter klares ved en forfatningsdomstol i to indstandser.
• Den føderale statsmagts kompetencer fastsættes i en føderal forfatning; en hvilken som helst kompetence, som ikke eksplicit er tillagt den føderale statsmagt tilfalder selvfølgelig delstaterne.
• I den føderale forfatningen nævnes eksplicit, at den skal fortolkes efter det originalistiske princip a.k.a. “the framers intent”.
• Styreformen på delstats og føderalt niveau være republikansk. Derfra må delstaterne selv ordne deres forhold; det føderale statsoverhoved roterer efter Schweizisk model.
• Det føderale parlament består af to kamre: Det ene kammer har enekompetence til at vedtage finansiel/finanspolitisk lovgivning; det andet kammer har enekompetence til at lave den opfølgende lovgivning, som er bindende for den udøvende magt.
• Alle “personer” der betale skat (borgere og virksomheder) har stemmeret i de år, hvor de også har en indkomst (af hvilken som helst slags) som er underlagt beskatning.

Beskyttelse af frihedsrettigheder

• Der udfærdiges et frihedsbrev, der har til formål at beskytte borgere mod indgreb fra statsmagten. Frihedsrettighederne er nedskrevet og defineret negativt; og de kan påberåbes umiddelbart i enhver sag imellem en borger og staten.
• Staten kan ikke eje jord, fast ejendom, værdipapirer, ejerandele og intellektuelle rettigheder. Kun leje.
• I tilfælde af infrastrukturinvesteringer, hvortil der ikke kan findes private investorer, kan staten dog ekspropriere jord (til markedspris) og lade jorden overgå til et anlægsselskab, der skal sælges eller lukkes, når byggeriet er færdigt.
• Al lovgivning der vedtages – finansiel og alt anden – tilføjes en solnedgangsklausul således at de automatisk ophører efter X antal år/måneder/dage, hvis ikke de genvedtages.

Politikere

• Politikere kan maksimalt genvælges til samme post for to perioder. Derefter må de vælges til en anden post (hvis de vil blive i politik) eller finde en anden måde at bruge deres tid på.
• Samtlige politiske hverv er ulønnede. Politikere får dog transportudgifter, tabt arbejdsfortjeneste og sekretariatsbistand refunderet.

Økonomien

• Nationalbanken fungerer på privat opdrag ligesom i gamle dawe.
• Værdien af den danske krone fastsættes som udgangspunkt til prisen på guld; men nationalbanken skal have mulighed for at knytte den op på råvareindeks, o.l.

Syge, ældre og åndssvage

1. Tesen er: Du skal ikke betale for medfødte/genetiske defekter. Skader tilføjet af andre udbedres for ikke-forsikringsdækkede af en kollektiv sygeforsikring, med fuld regres mod skadevolderen. Selvforskyldte skader udbedres for egen regning.
2. Sygehuse, alderdoms- og plejehjem, hospices m.v. er enten privatejede eller ejet af en stiftelse.
3. Folk der ikke er dækket af en syge-/sundhedsforsikring er omfattet af en kollektiv sygeforsikring, der sikrer at ingen er dårligere stillet end i dag (hvis det så siger så meget…).
4. Hvis man ikke vil være omfattet af den kollektive ordning har man fuld fradragsret for sin private sygeforsikring
5. Folkepensionen findes ikke — alderdom kommer ikke som en overraskelse for nogen.
6. Der er fattighjælp, bestånde af en forholdsvis lav månedlig ydelse, men suppleret af foodstamps og andre, mere konkrete, ydelser. Stiftelser og andre organisationer får skattefrihed for deres frivillige arbejde på dette område.
7. Invalide- og åndssvagehjælp skal være på højeste niveau, da disse mennesker ikke selv kan komme fri af suppedasen.

Uddannelse og forskning

1. Undervisningspligten findes stadig. Det samme gør folkeskolen; men pengene følger barnet – læs: en voucher-ordning. Så kan man selv vælge, hvilket undervisningssystem barnet skal følge, da der kommer konkurrence på området.
2. Universiteterne går fra at være såkaldte “selvejende institutioner” (læs: statsstyrede) til at være deregulerede, frie institutioner (evt. stiftelser), der selv bestemmer over optag, forskning og undervisningsindhold -form og -metode. Staten kan giver tilskud til de studerende; et tilskud, som følger den studerende a la taxameterordningen.
3. SU’en findes ikke, men erstattes af hypoteklån, hvor hovedstolen falder i takt med, hvor hurtigt den studerende gør sig færdig. Bliver færdiguddannede kandidater i Danmark i 3-5 år efter endt uddannelse, bortfalder lånet helt.

Kunst og kultur

1. Nationalscenerne og de historiske museer findes stadig.
2. Andre scener, biografer m.v., må klare sig selv.
3. Borgere har fradragsret for kulturstøtte og andre former for donationer.
4. Folkebiblioteker bevares.

Politi m.v.

1. Kameraovervågning af offentlige gader er tilladt — men
   1) Kun for en tidsbegrænset periode på ikke mere end 2 år; 2) Asfalten/vejen hvor der overvåges, skal være tydeligt opmærket indenfor hele det område, hvor der overvåges.
   3) Filmen gemmes direkte til en harddisk uden at nogen ser den. Filmen gennemgås derefter kun, hvis der er mistanke om en konkret lovovertrædelse indenfor zonen.
   4) Er der ikke registreret et fald i kriminalitet og en samtidig stigning i opklaringsprocenten indenfor perioden på højst 2 år, fjernes kameraet og området kan ikke i umiddelbart tidsmæssig tilknytning påny fotoovervåges
2. Det føderale politik har alene kompetencer i sager om delstatoverskridende kriminalitet.
3. Delstatspolitiet er direkte underlagt delstaten. Hér må politikere selv prioritere, hvordan pengene skal bruges… Ligesom i Frankrig, USA og til dels UK.
4. Markedet for ordenspoliti liberaliseres således, at der åbnes op for, at private vagtværn kan beskytte butikker, beboelsesområder m.v. mod tyveri osv.

Forsvar

1. Hæren og de udsendte tropper skal have det bedste og nyeste udstyr
2. Flyvevåbnet bevares
3. Flåden afskaffes, mens kystbevogtningen bevares
4. “Værnepligten” omfatter, som før Første Verdenskrig, retten til at eje og bære skydevåben i hjemmet

Strafferet

1. Dødsstraf for mord – altså drab med direkte forsæt
2. Princippet om felony-murder er indført
3. Strafferetten gøres mere kasuistisk

Dessa är mina prioriterade och graderade områden som engagerad väljare och opinionbildare. Jag uppmanar alla väljare att kräva klara och verifierbara sakpolitiska besked av de partier som övervägs på valsedeln.

Statens rätt att i klassisk totalitär stil monitorera den civila kommunikationen och kommunikativa beteendemönster bland helt oskyldiga medborgare på massiv skala är för mig den enskilt största frågan i svensk inrikespolitik sedan andra världskriget. Även om det givetvis finns en uppsjö av viktiga sakpolitiska områden, är detta en vattendelare, en fråga om att välja mellan det onda eller det goda samhället, och då måste eventuellt andra viktiga frågor läggas åt sidan.

Detta är lika lite en avvägningsfråga som huruvida våldtäkt, rasism eller totyr kan anses motiverat under vissa omständigheter, och det bedrövar mig att så få Centerpartistiska företrädare vågar ta bladet ifrån munnen.

Må citeres med fuld kildeangivelse:

Fremskridt nr. 12 / December 1993 / 21. årgang

Pinligt at regeringen manipulerer med statens gældsforpligtigelser 

Regeringens (A, B, CD og KrF, red.) forsøg på at manipulerer sig til en lavere statslig gæld går ikke og må afvises totalt, siger Fremskridtspartiets finansordfører, Kim Behnke i en kommentar til regeringens seneste finansredegørelse.

Vi har tidligere oplevet, siger Kim Behnke, at den borgerlige regering pludselig fratrak Den sociale Pensionsfond i opgørelsen af statens gæld, for at pynte på tallene. Men med finansminister Mogens Lykketofts (A) nye manipulationer med statens gæld hører al anstændighed op.

At indregne endnu ikke opkrævede skatter i statens ”formue” er forkasteligt. Særligt uhyrligt er det, når regeringen i forvejen snyder i opgørelsen af statens gældsforpligtigelser, eftersom der overhovedet ikke er hensat midler til de mange tjenestemands- og øvrige pensioner.

Ej heller landets kommuner har sat penge til side for pensionsforpligtelser. Derfor ligger der en tikkende udgiftsbombe under alle de offentlige budgetter.

Fremskridtspartiet afviser talmanipulationen og efterlyser bare eet eneste ærligt initiativ fra regeringen. Den regering, der taler om moral, men som på en helt umoralsk måde jonglerer med statens gæld, siger Kim Behnke, der opfordrer finansministeren til at tage et kursus i elementær regnskabsteknik, så han igen kan komme ind i virkelighedens verden.

Pressemeddelelse fra Fremskridtspartiets finansordfører

Kim Behnke

www.frp.dk

Læs også: Hvordan skal gældsbyrden afvikles?: http://fremskridtdk.wordpress.com/2008/10/14/hvordan-skal-g%c3%a6ldsbyrden-afvikles/

Höjda skatter skapar inte nya jobb på den privata arbetsmarknaden. Höja skatterna mest för de 0,3 % av svenska folket som tjänar mest betalar inte utgiftskalaset, inte heller att höja skatterna för alla som tjänar över 45.000 kr, och det skapar INTE plus i Statsfinanserna. Så illa ställt med matematikkunskaperna är det väl inte hos socialdemokraterna????
Östros förblir en av de två huvudkandidaterna till ‘posten’ som Alliansens bästa reklampelare.

Så påverkas din plånbok, Aftonbladet 6 oktober 2009
Vi vill ge 18 miljarder mer än regeringen till kommunerna, DN debatt 6 oktober 2009
Thomas Östros – Sverige ska tillbaka till överskott, Expressen 6 oktober 2009

Det sägs att ett av världshistoriens äldsta filosofiska problem är rättfärdigandet av egoism.

Alliansfritt Sverige visar mästerligt hur moderaterna varit på det spåret sen back in the day.

Debatten i kammaren är just över, inte jätte spännande resultat. För ett halvår sedan stod finansminister Borg och beskyllde oppositionen för att ha egna sedelpressar då de hade förslag som skulle ge ”allt åt alla”. Idag kan vi istället se hur Borg släpper på tyglarna och kastar ut pengar lite kors och tvärs, däremot inte på de ställen de behövs. Tackar för skattesänkningen, det kommer däremot att sparas och inte sätta fart på marknaden.

Idag väljer jag att främst leka bloggförmedlare och rekommenderar därav följande:
Veronica Palms inlägg 1+2, Alliansfritt Sverige1 + 2, Peter Andersson, kulturbloggen
Men också Katrin Kielos ledare för dagen, sjukt bra!

Christian Valtersson:

Endast 18% av svenskarna är överens med Reinfeldt och Borg om att inkomstskatterna ska fortsätta sänkas. Detta är, liksom jag påpekade på alliansfritt Sverige, ett ganska rejält underkännande av regeringens ekonomiska prioriteringar.

Men minst lika intressant är fördelningen av sympatier i övrigt. Även om 48% anger att de kan tänka sig någon typ av skattehöjningar är det bara 11% som håller med Sahlin och Östros om att inkomstskatterna bör höjas generellt. Detta innebär alltså att den skattepolitik Sveriges två största partier företräder endast stöds av sammanlagt 29% av befolkningen. 25% säger sig vara nöjda med det nuvarande skattetrycket och den enskilt största gruppen i opinionsundersökningen, 37%, säger sig företräda skattehöjningar endast för de rikaste grupperna i samhället.

Av riksdagspartierna råkar detta vara en politik som endast företräds av de Gröna, då regeringen företräder skattesänkningar och de två röda partierna företräder mer generella skattehöjningar.

som käglor falla för en dålig bowlares klot!
“Redan nu står det klart att de tre rödgröna partierna är helt oense om förmögenhetsskatten. Vänsterpartiet vill ta ut mer än vad S nu föreslår, medan miljöpartiet inte alls vill ha tillbaka den skatten. “

– Nej, vi vill inte ha en ny förmögenhetsskatt. Den var i princip frivillig, eftersom de som har mycket pengar kunde flytta dem någon annanstans. Att aktivt återinföra en sådan skatt tycker vi inte är bra, i så fall höjer vi hellre inkomstskatten för höginkomsttagare, säger Miljöpartiets språkrör Maria Wetterstrand.

Det hon främst saknar i förslaget som S nu har lagt är en skattepolitik som gynnar de små företagen som hon ser som viktiga ur både ett jobb- och utvecklingsperspektiv.

– Vi vill ha en skattepolitik som gynnar småföretag. Vi vill också hålla emot både V och S när det gäller de höjda inkomstskatterna och hellre ta ut miljöskatter, förklarar Maria Wetterstrand.
V och Mp drar åt olika håll i skattepolitiken, SvD 9 september 2009

“Miljöpartiet vill främst höja miljöskatterna och sänka skatten för småföretag. Man säger ja till de inkomstskattesänkningar som regeringen hittills har genomfört. Däremot vill man höja den statliga skatten för alla som tjänar över 30 000 kronor i månaden.

Vänsterpartiet vill höja skatten för alla, utom för pensionärer och för de som tjänar allra minst.”
men V och MP nobbar Sahlin, Aftonbladet 9 september 2009

Se även: Alliansens bästa reklampelare förnekar, Norah4you 9 september 2009

Paul Krugman, Nobelpristagare och en världens vettigaste ekonomier, blir intervjuad av The Observers Will Hutton:

PK: Clearly, re-establishing stability in the financial markets is a necessary condition for recovery. But we’re not sure it’s sufficient.

WH: That’s very scary.

PK: Well, that is part of the reason why I am so depressed.

Rädda Europa från diktaturen. Och Rösta EU-kritiskt på söndag. Annars tar högerkrafterna över på allvar. Det blir som sagt en verklig tvångsupprepning av 30-talet. Här är demokrativännerna.

Skriv på för en Europeisk folkomröstning om Lissabonfördraget. Irland sa Nej, Holland sa Nej, Frankrike sa Nej - Varför får inte vi säga vad vi tycker när de bär iväg med vår röstmakt till Bryssel?  

Och – Glöm inte Massakern på Himmelska Fridens torg 1989 - Skriv på Amnestys upprop för Internetfriheten!

WE ARE IRREPRESSIBLE!

Se bloggpost: Harmonisering – sedativ – valium

Läs även: SVD1,  DN – Kina blockerar sociala medier,   AB – SPRICKAN, AB1,  DN2 – Friheten krymper på nätet,  AB2,   SVD – Borg: “Vårdslös expansion“,  GP1,   GP2 – Baltikum växande hot mot banker,  SVD – Lettisk finansoro sänkte kronan,  AB – Borg: “Vi klarar en baltisk bankkris”,  DN3,   DN4,  DN5 – Så kan du påverkas om Lettland släpper valutan,  AB – Kaos i EU när krisen kom,  SVD4,   SR,  Expressen – Moderaterna fortsätter att backa,  AB – Marita Ulvskog om företaget Hyrlett: Det är människohandel,

Dagens väl valda repriserade bloggpost: Den socialmoderata (M)enigheten.

Och så bloggarna: Mark Klamberg – Fri inhämtning av trafikuppgifter för polisen och SÄPO , Jinge, Röda Malmö – Bryt krisens förlamande grepp, , Badlands hyena,  Svensson,  satmaran,  Johan Bakke – Tack, Lena Melin!, Homo politicus – Valspurten igång,  Sagor från livbåten – Tre dagar kvar!,  Gudrun Schymans blogg – Folkpartiet vill skicka abortmotståndare till Bryssel!,   Sydsvenskan om Eva-Britt Svensson (V) – Hon har skänkt bort fem miljoner av sin lön, emma in the city,  feminist,  Ledarredaktionens blogg, Fröken Look,  Ledarredaktionens blogg2 – Till Ulvskogs försvar,   Politikerbloggen – Kritiserat företag kopplas till Moderaterna,

Se tidigare bloggposter: Betongpolitik av förstenat märke,  Vi måste avreglera Avregleringen,  Den franska modellen!,  Fackliga protester i Frankrike,   Redan en Polisstat – polisbrutalitet och repression,  Bushiness as usual,  Hallå regeringen?,  Folkpiratpartiet, Lissabonfördraget och The War on Terror,  Tips till regeringen, Den sovande regeringen ZZ,  Del II – Den sovande regeringen ZZ, Den korrupta EU-krisen fortsätter, Piratpartiet. Neutrala – Liberala – Federala – Fadderalla,  Harmonisering – sedativ – Valium,

och

Se också tidigare bloggposter: Att äga själar,  Piratpartiets ideologi får inte ifrågasättas?, Är inte Nattväktarstaten en Polisstat?,  Det högerneutrala Piratpartiet, Högerns janusansikte, Tänk analogt, Hårt uppskruvad högervridning, Ytterligare högervridning av regeringspolitiken, En Folkrörelse, En Konst, Ett Folkparti, Lådvinshögern och EU,  Konst innanför ramarna, tycker kulturministern,  Svar på tal till Per Schlingmann på Newsmill, Moderater med kärnvapen för fred – till höger om neutraliteten

Expressen: Eva-Britt Svensson (V): “Jag vill vara en stark röst för kvinnorna” – EU-valet 2009

Kontakta kampanjen

Herr finansminister,

Med anledning av den pågående recessionen i Japan skriver jag nu detta brev för att föreslå fem förslag för att Japan skall kunna ta sig ur denna kris.

Efter att ha tittat på BNP-ekvationen (BNP = C + G + I + (Ex – IM)), har jag kommit fram till att det som framförallt brister i ekvationen är konsumtionen. Den dåliga konsumtionen orsakas av det utbredda sparandet. Utifrån detta tänker jag föreslå mina första två lösningar.

Sparandet förekommer främst bland Japans äldre befolkning (”60 % av sparandet innehas av japaner över 60 år” skriver jag i mitt inlägg ”Var i det japanska systemet ska åtgärderna sättas in?”). Men som man brukar säga; man kan inte lära en gammal hund sitta. Att motivera de äldre att spendera sina pengar tror jag kan bli svårt. Istället kan man motivera dem att ge pengarna till sina yngre släktingar, då den yngre generationen är mer benägen att konsumera.

I mitt inlägg ”Var i det japanska systemet ska åtgärderna sättas in? ” refererar jag till en artikel från ”The Economist”  där journalisten skriver att gåvor i form av pengar beskattas lika högt som en inkomst. På grund av detta är de äldre inte alltför benägna att ge bort pengar – det är ju mer ekonomiskt att fortsätta spara än att skänka bort dem. Därför föreslår jag, i enighet med journalisten på ”The Economist” minskad skatt på ekonomiska gåvor.

För att fortsätta på ämnet ”översparande”, refererar jag till min inläggsserie kring ämnet, i vilken jag tar upp orsakerna till sparandet. En av dem är oron inför risken att de yngre generationerna inte kommer att ha råd att försörja dem, då Japans demografiska tillväxt är negativ, med en mortalitet som är större än nativiteten. Mitt andra förslag blir därför att staten sätter in en finanspolitisk åtgärd genom att tillämpa det svenska systemet med barnbidrag för att uppmuntra frambringandet av barn ”made in Japan”.

Mina tre sista åtgärdsförslag har med den minskande exporten, den ökande arbetslösheten och med det japanska politiska systemet att göra.

En annan faktor som oroa japanerna och får dem att spara, är deras oro över avskaffandet av livstidsanställningarna, med resultat att de tvingas gå utan jobb. I en artikel på DI rapporteras om den ökande arbetslösheten i Japan. Utifrån denna, blir mitt tredje åtgärdsförslag att staten sätter in någon form keynesiansk lösning, då fler arbetstillfällen behöver skapas.

”Ökad export är ett måste” heter ett av Louises inlägg. Rubriken på det blir mitt fjärde åtgärdsförslag. Som jag tar upp i min kommentar på det inlägget, kan detta bli svårt att göra, då den sjunkande efterfrågan utomlands dels orsakas av den pågående finanskrisen, men också av att yenen blivit så dyr.

I samma kommentar konstaterar jag att möjligheterna att påverka valutans värde ligger bortom statens makt. För att kunna minska värdet på en valuta krävs fast växelkurs, så att man kan devalvera. Därför har jag inget konkret förslag på hur problemet med den dyra valutan skall åtgärdas, men en valutapolitisk åtgärd bör tas fram.

Under den tid som jag har studerat Japans ekonomiska situation, har jag vid ett flertal tillfällen slagits av hur bristfällig finanspolitiken är, för att inte tala om vilken låg tilltro folket har till sina politiker. Som jag skriver i mitt inlägg ”Del 1: dåliga erfarenheter”, har Japan under de senaste åren varit med om tre allvarliga finansiella kriser som staten mer eller mindre sopat under mattan, istället för att ta tag i dem. Detta har lett till både att folkets tilltro för politikerna minskat, men också till att ett dysfunktionellt ekonomiskt system upprättats. Jag anser att det politikerna bör se över det ekonomiska systemet.

Med hjälp av ovanstående anser jag att den ekonomiska krisen i Japan kan mildras.

/Andrea

När jag tittade på “Uppgift 4″, kände jag ett behov att få sortera ut termerna. Därför bestämde jag mig för att skriva ett inlägg för att förklara vad alla orden betyder, dels för att lära mig själv, men också för att ni, kära bloggkamrater, vid behov ska kunna ta del av dem. Jag har delat upp detta i två inlägg.

Jag tog en titt på Nationalencyklopedins hemsida och slog upp nedanstående fetade ord. Det är från den hemsidan som citaten i ordförklaringarna kommer, om inget annat anges.

Arbetsmarknadspolitik: ”insatser på arbetsmarknaden som är en del av den allmänna ekonomiska politiken för att främja sysselsättningen”.

Alltså är en arbetsmarknadspolitisk åtgärd en åtgärd som staten sätter in för att förändra villkoren för utbud och efterfrågan på arbetskraft.

Penningpolitik: ”ekonomisk-politiska åtgärder som påverkar bl.a. penningmängd och räntenivå i ett land; bedrivs oftast av landets centralbank, i Sverige av Riksbanken.”

I Japan heter riksbanken Nippon Ginkō, och dess uppgift är samma som i Sverige; att justera räntor och mängden pengar i cirkulation.

Finanspolitik: ”förändringar i statens inkomster och utgifter som via statsbudgeten vidtas i syfte att påverka samhällsekonomin.”

Med en finanspolitisk åtgärd menas att staten korrigerar företeelser som exempelvis bidrag eller skatter.

Valutapolitik: ”växelkurspolitik, åtgärder som en centralbank vidtar för att påverka den egna valutans växelkurs mot andra valutor”.

Valutapolitik omfattar alltså påverkande av faktorer som exempelvis att höja eller sänka räntan för att justera växelkursen eller köp eller försäljning av den egna valutan.

Handelspolitik: ”i vid mening samlande benämning på alla ekonomisk-politiska åtgärder (framför allt tullar, import- och exportkvoteringar samt exportsubventioner) med vilka avsikten är att påverka utrikeshandeln i syfte att förbättra handelsbalansen, skydda en viss näringsgren mot utländsk konkurrens eller skydda konsumenterna mot vissa produkter”.

Exempel på handelspolitiska åtgärder är att ett land inför importtullar för att skydda den inhemska produktionen.

/Andrea

Den klassiska lösningen då.. Vad innebär den?

Den klassiska lösningen säger..
Den klassiska lösningen säger att vi ska låta marknaden sköta sig själv. Man låter arbetslösheten komma och tror att det blir lönesänkningar. När det blir så kommer företag börja anställa igen, med lägre löner och om någon sektor säger upp folk, finns det jobb åt dem någon annanstans.  Det här är marknadens sätt att sköta omvandlingen. Lösningen säger att allting har sin tid, det ska “få läka ut” och tex konsumtion kommer stiga igen.

Riksbanken sköter penningpolitiken
I Sverige har Riksbanken som uppgift att sköta om penningpolitiken. De ska hålla värdet på inflationen på ca. 2 % för att det anses hälsosamt för vårt lands ekonomi. Om inflationen ligger på 2 % är förutsättningarna skapliga för att ekonomin ska klara sig på egen hand.

Inslag från den keynesianska lösningen
Men eftersom det har gått så långt i finanskrisen nu har många ändå tagit till den keynesianska lösningen. Finanspolitiken ger stöd, styr investeringar och skattar. Till och med USA, som brukar vara minst förtjusta i att spendera offentliga $ har gjort detta och gått in med stöd från staten till olika banker.

I praktiken
I praktiken måste vi nästan alltid ta till med politiska lösningar. När arbetslösheten kom så plötsligt, som den gjorde i denna finanskris, ropar människor och medier på politikers hjälp. Och politikerna är alltför kära i sina jobb och vill sita kvar. Därför avviker de från den klassiska läran och lägger in stöd etc. För om de låter arbetslösheten fortsätta stiga så kommer de inte bli omvalda i nästa val. (Lövenheim, Clas, Revisor)

En lösning?
Är denna lära en lösning som kommer få världen, eller snarare Tyskland ur denna ekonomiska kris? Någon gång kommer efterfrågan att öka igen, folk börjar konsumera, tillverkningen ökar och arbetslösheten minskar. (Alexanderson, Kristina, Samhällsanteckningar)

Nu har jag fått för mycket information i mitt huvud om det som kallas keynesiansk lösning men jag ska försöka sammanfatta det och sedan titta på om det är lönsamt för Tyskland.

Den keynesianska lösningen
Denna lösningen uppkom under krisen på 1930-talet. Den är uppkallad efter John Maynard Keynes och skiljer sig från den klassiska lösningen i en ekonomisk situation.

Den keynesianska lösningen säger..
Vad säger då den keynesianska lösningen? Jo, med denna lösning tror man på att sätta in finanspolitiska åtgärder. Exempel på dessa åtgärder är tex. att variera skatter och statsutgifter. De säger också att stabiliseringspolitiken, som jag skrivit i en tidigare kommentar, bör vara aktiv och även kan vara aktiv. Denna lösning säger att politiken ska gripa in och parera upp eventuella störningar i ekonomin. Målet är full sysselsättning och låg inflation. Att höja statsutgifter eller/och sänka skatter ska vara botemedlet i en ekonomisk kris.

Genom finanspolitiken går man in och styr ekonomin genom att sätta in pengar i den offentliga sektorn så att det påverkar efterfrågan, utbudet och tillslut sysselsättningen. Den keynesianska lösningen säger att skatterna ska minskas och att det ska bli lättare att låna pengar, så att efterfrågan ökar. (NATIONAL ENCYKLOPEDIN, sökord keynesiansism) (Lövenheim, Clas, Revisor)

Det där var en liten blygsam början. Hjälp mig, jag måste plugga Naturkunskap också !

Hej alla

I ett tidigare inlägg nämner jag konsekvenser, och här nere kommer ett citat från det inlägget. Det här kommer att handla om lösningar från ett keynesianskt perspektiv. Det finns även ett annat inlägg jag skrivit där lösningar ur ett klassiskt perspektiv diskuteras. (vilket jag fortfarande jobbar på)

Allt detta leder till att företag tvingas säga upp personal och Spanies redan höga arbetslöshet växer. Då företagen är beroende av att hushållen konsumerar drabbas de ytterligare då fler blir arbetslösa och inte kan konsumera i samma utsträckning. Detta leder till att företagens prododuktion går ned ytterligare och fler blir avskedade. Då företagen inte får in pengar kan de inte investera (det är inte heller någon idé då konsumtionen inte är lika stor) men detta leder till att kreditinstituten får in mindre pengar. Då arbetslösheten ökar drabbas den offentliga sektorn, som behöver få in skatt från hushållen för att kunna betala ut subventioner till företag och transfereringar till hushållen. När fler är arbetslösa tar de heller inte lån eller sätter in pengar till kreditinstituten på samma sätt och varken privatpersoner eller företag investerar.

Vad säger den keynesianska läran? 
Här handlar det om att aktivt gå in med politiska åtgärder vid en kris. Man använder sig av en aktiv finanspolitik, där man över och underbalanserar bugdgeten (kontracyklisk finanspolitik) för att motverka svängarna i konjunkturcykeln. Man styr tranfereringar från den offentliga sekton, höjer och sänker skatten för att försöka påverka efterfrågan och därmed utbudet. Vid en lågkonjunktur sänks skatterma och transfereringarna höjs. Allt för att försöka få hjulet att fortsätta snurra. Man går efter BNP-ekvationen och vill öka investeringar och konsumtion för att få en växande ekonomisk tillxävt i landet.

Att lösa problemet
Krisen vi står mitt i idag kräver nu en lösning som innebär att man aktivt går in och försöker lösa problemet. Jag läste och skrev om en artikel från SvD i ett tidigare inlägg. I artikeln belyser man att länderna i Europa inte jobbar tillsammans emot krisen. Detta är en viktig faktor i det hela, länderna måste ha samma mål och jobba tillsammans på samma sätt för att nå dem. Självklart kräver olika länder olika lösningar och det kommer inte se exakt likadant ut men kostnaderna ökar då varje land var för sig ska försöka att dra sig upp på fötter igen.

Över och underbalansera
Själva tanken med att över och underbalansera budgeten är att man vid en lågkonjunktur ökar efterfrågan genom sänkta skatter vilket finansieras av lån från andra länder. Detta ska då få igång allt igen så att hjulet börjar snurra. När en högkonjunktur sedan kikar förbi överbalanserar man budgeten och statens inkomster blir större än utgifterna. Det är högre skatter och pengarna används inte till transfereringar. Det blir pengar över som används till att betala tillbaka lån samt till nästa lågkonjunktur.

Ett problem med detta är att om man aktivt går in och över/underbalanserar budgeten som politiker bara för att bli vald skapar detta problem då det måste finnas reservpengar ifall att en kris dyker upp och till att betala tillbaka sina lån. Annars ökar landets skuld och det blir svårare och svårare att betala tillbaka. (Någon annan än jag som tänker på USA?)
Har man då sänkt skatterna vid en högkonjunktur, för att få folket med sig, blir det problem sedan när det inte finns några reservpengar.

Vad gör Spanien?
Lollo skriver i ett av sina inlägg att den spanska premiärministern José Luis Rodriguez Zapatero vill bygga ut infrastrukturen för att skapa nya arbetstillfällen för att fler ska bli sysselsatta. Detta är ett exempel på hur man aktivt går in för att skapa jobb, för att skynda på processen till en vändning.

/Bella

Nu sitter jag här i elfte timmen och skriver om finanskrisens konsekvenser. Jag har valt att använda Kristinas första analysmodell för att finna konsekvenser av finanskrisen.  

Jag har hittat en artikel på Europaparlamentets hemsida, vilken jag anser vara trovärdig. Och nu till själva artikeln.

Den globala krisen har, som vi tidigare diskuterat, orsakat bland annat börsfall runt om i världen, storbanker har kollapsat till höger och vänster och sparare har suttit som på nålar av oro.
 
Margaritis Schinas som sitter i Gruppen för Europeiska folkpartiet (kristdemokrater) och Europademokrater, EPP-ED, Grekland efterlyser nya regler för den nya ekonomin:
– En skola säger att detta är slutet på den fria marknaden, slutet på kapitalismen. Jag håller inte med. Det finns en andra skola som säger att detta är ett tillfälle att skapa nya regler för den nya ekonomin. Festen är över, men inte för privatekonomin.

Kapitalismen övervintrar

Jag håller med Margaritis Schinas. Kapitalism och marknadsekonomin kommer alltid att finnas.  Och behövs också för att föra utvecklingen framåt. Den finns inneboende hos människan. De allra flesta vill tjäna pengar och få det bättre. Det en strävan mot att klättra ekonomiskt. Jag tror dock att marknadsekonomin behöver hjälp av staten i denna svåra tid. Man behöver en aktiv finanspolitik och således stäva efter Keynesianismens principer.

Heide Rühle (Gruppen De gröna/Europeiska fria alliansen, Tyskland) säger i artikeln; – Vi behöver strukturella förändringar i politiken, bland annat skärpt budgetförordning. Många risker döljs idag på marknaden av komplexa finansiella derivatinstrument som gör att det blir allt svårare för nationella tillsynsmyndigheter att verkligen bedöma situationen.
 

Här vill jag länka till tidigare inlägg och kommentarer så jag och mina medbloggare talar om att de finansiella instrumenten blivit alltför svåra att hantera. De stjälper snarare än hjälper den ekonomiska situationen.

Betydande konsekvenser
 

Enligt Margaritis Schinas kommer krisen att få betydande konsekvenser. Detta håller jag bestämt med om.
– Det globala ekonomiska klimatet påverkas och den globala ekonomiska psykologin. Européer har vant sig vid eurozonens relativa stabilitet, med låga räntor, så allt detta kommer som en överraskning efter fem till sex lugna år säger Margaritis Schinas.

Ja, visst kommer vi att bli mer försiktiga. Efter alla dessa bankkrascher och låneskandaler kommer människor att tänka efter en gång till innan man tar ett lån. Samtidigt som bankerna nu skärper sina lånevillkor och kräver större säkerheter. Krisen lär också leda till en dramatisk sänkning av investeringar, minskade inkomster och att konsumenterna spenderar mindre.
 
Jag tror att vi kommer att resa oss ur askan stärkta av det stålbad vi gått igenom. Och kommer förhoppningsvis med större försiktighet att ta nya tag i finansiella frågor.

Äntligen tar socialdemokraterna bladet från munnen och talar lite barskare klarspråk om den pazzzzz…iva jobbpolitik som alliansregeringen aktivt bedriver. Om de nu bara också kunde förstå att endast 16 % av den samlade väljarkåren sympatiserade med beslutet om att ratificera Lissabonfördraget så skulle än mer vara vunnet.

Vi får se om de förstår att den lönesänkningspolitik detta fördrag ratificerar inte är populär bland väljare med en röd ros i knapphålet på Första Maj!

Skulle de dessutom då gå så långt att de även slår ett slag för Medborgarrätt – Även på Internet! då vinner de tillbaka röster i samma rasande fart som de nu förlorat dem.

Läs bloggarna: Viktor!
Knuff

AB1, SVD, SVD2,

Här är mitt senaste nyhetsbrev, publicerat på Grön Ungdoms webbplats:

Häromveckan var jag på ett seminarium om finanskrisen, huvudföredragande var SEBs chefsekonom Robert Bergqvist.

Bergqvist visade ett stort diagram som visade global tillväxt över de senaste hundra åren. Det som blev tydligt av det diagrammet är att även om konjunkturen svänger upp och ner både här och där, så finns det en stark övergripande trend som går långsamt – men stabilt – uppåt. Världsekonomin utvecklas succesivt, ny teknik gör oss mer effektiva, marknader blir mer dynamiska och uttaget av naturresurser ökar. Om en zoomar in på bnp-kurvan under en kortare tidsperiod så ser den ut att vara labil och oförutsägbar, men om en zoomar ut för ett längre perspektiv så blir det genast tvärt om.

Och när man tittar lite närmre på de senaste decennierna så blir det tydligt att efter 2001 så ökade den globala tillväxttakten markant, och fortsatte göra så kraftigt fram tills nu. Bergqvist menade att den konventionella uppfattningen har varit att globaliseringen har gjort världsmarknaden mer dynamisk och att Indien och Kina varit de ekonomiska motorerna.

Dock så har finanskrisen ställt saker och ting i ett annat ljus. Tillväxten i Indien och Kina har varit driven av konsumtion i främst USA och Europa. Det konsumtionsutrymmet har däremot tyvärr aldrig egentligen existerat, utan skedde med lånade pengar. Bergqvist menade alltså att större delen av den senaste tidens höga tillväxt snarare berodde på att banker lånade ut pengar de inte hade, än att världsekonomin egentligen blivit starkare eller mer effektiv.

Om vi går tillbaka och tittar på det där diagrammet som visade global tillväxt ur ett längre perspektiv, så visar det sig att världsmarknaden – finanskrisen till trots – fortfarande ligger ovanför normalläget. Visst, om en jämför med den lånefinansierade köpfesten som ägt rum sedan 2001, så ligger vi risigt till. Men om man drar ett rakt sträck som följer genomsnittlig tillväxt de senaste decennierna så ligger faktiskt en bra bit ovanför just nu.

Det innebär att det stora globala finansproblemet just nu är att inse att vi måste växla ner, inte försöka växla upp igen genom mer hokus pokus. Produktionskapaciteten världen över är dimensionerad för en konsumtionskraft som helt enkelt inte finns.

Detta är självklart en grov generalisering. Men min poäng är att det enda sättet vi har råd att i samma takt köpa ny bil, bygga om köket eller byta ut garderoben är med lånade pengar.

Och vem är det som betalar? Våra barn som behöver de gröna satsningar världens regeringar inte längre anser sig ha råd med, när de istället löser ut de banker som lånade oss pengarna de fortfarande inte har.

Att förverkliga drömmar.

Till skillnad från marxisterna tror jag inte att det är de materiella ägandeförhållandena som styr idéerna utan  idéerna som styr de materiella ägandeförhållandena.

Vilka regerar? En massa gamla ärkekapitalistiska idéer. Vem äger pressen – ja, inte är det arbetarrörelsen i alla fall – längre.

Vad jag vill säga med det är att idéerna antar formen av trossatser som människan materialiserar till verklighet - eftersom människans religiösa behov av att ha något att tro på är outgrundligt outplånligt.

Detta avspeglas i alla de myriader av trosriktningar och ismer som människan ständigt skapar med hjälp av en outtömlig kreativitet vilken har sitt ursprung  just i dettta ursprungliga andliga behov, vilket är så starkt att det kräver tillfredsställelse, vilket i sin tur leder till ständiga schismer mellan alla konkurrerande hjärnspöken som virvlar omkring i hjärnorna. 

Just nu är det marknadsfundamentalismen som är förhärskande och råder likt den universella Allmakt den förverkligat sig till. Genom att materialisera sig bevisar den segrande idén sin giltighet, något den innan den vunnit den stora Idétävlingen inte ägde, då den inte fått tillfälle att ‘bevisa’ sin existens eftersom den då bara var ett bland många konkurrerande tävlingsbidrag.

Och ju enögdare tron är – desto blindare ter sig utövandet som därför skapar monumentalt lidande. Hänsynslösheten som den blinda tron låter andra lida av beror just på att ingenting får hota trossystemet,  för det värsta som kan hända människan är att hon förlorar sin tro. Så det måste hållas intakt, vilket betyder att när verkligheten kommer för nära så förnekas den.

Men nu är det dags för hjärnkontoristerna att ta kommandot över Chefens skrivbord och rensa upp allt gammalt skräp som ligger och dammar, städa ur skåpmaten, öppna fönstren och släppa in lite frisk luft.

Ge plats för nya idéer och slänga ut marknadsfundamentalismen som alla tröttnat på som bärande idé för samhällsbyggnaden.

För den skull skall man inte kasta ut barnet med badvattnet, utan även passa på att återanvända väl valda – beprövade idéer, som visat sig fungera i kontexter och predikament liknande dem vi nu befinner oss i.

Nyliberalism på utdöende - Läs DN1,  Sjölander,  SVD,     AB1,  AB2,  AB3,  AB4,   SVD1,  Arvid Falk,  SVD,  Expressen1,  Anders Mildner,  Dagen,  Christian Valtersson,  Peter Andersson,   Alliansfritt,   HD,    Expressen – Ulf Nilson,  Expressen3,  Ett hjärta RÖTT,  Expressen4, Ledarredaktionens blogg,    Kim Müller, SVD – “Vi sparar inte IP-nummer, “

Se tidigare bloggposter: Tänk analogt,   Att äga själar,   EU-ledare ignorerar den franska revolutionen, Redan en polisstat – polisbrutalitet och repression,    Dagens rekommenderade länk – Storebror ser dig,

Läs bloggarna! Scaber Nestor – “Regeringen ljuger om Telekompaketet?”,  Nairobikoll – “Konstiga argument mot EU-parlamentets ändringsförslag“, opassande – “Upphovsrätt krockar med yttrandefrihet och andra viktiga samhällsintressen“, Badlands hyena – “Fattig pojke på nätet“, Du är vad du läser – “Blir det fria ordet en historisk parentes?”, Farmorgun i Norrtälje – “Varför ointresse när mycket står på spel“, 24 – “Bahnhof skyddar kunder mot IPRED“,  Jens O. – “Telekompaketet och byråkraternas sabotage mot nätneutralitet”,   Badlands hyena – “Naken för freden“,   100 steg till – “Nu släcks kanske Internet när Telekompaketet slår till“, Meldanya – En helt vanlig onsdag,  Anders Widén – “Regering och Riksdag fortsätter att pressa logiken utanför systemet“,  Calandrellas blogg – “Internetåtkomst ingen mänsklig rättighet“,   Christian Engström – “Internet är självklart en mänsklig rättighet“,   Farmorgun i Norrtäljer – “Är det EU som ställer till det?”,  Zkrivarna – “Internet snart för dyrt“,  Blogghelvetet.se – “Internets framtid ser blockerad ut“,   Olofs blogg – “Frihet eller kommers?”,   Kulturbloggen,   wiccankraft – “Vad kommer vi att få göra i framtiden?”,  dopplereffekten – “Ska Internet också bli en klassfråga?”,    opassande – “Är det vi eller politikerna som ska skämmas?”,  bitchslap barbie – “Jag blir så jävla ledsen“,   Från huvudstad till världsstad – “Världen håller på att bli galen – stoppa telekom!”,  Odishon 2.1 – “Demokratins död i EU – Fascisterna vinner!” Anohito – “Telekompaketet – dags att agera“

På sin blogg formulerar idag Morgan Johansson både insikts- och kärnfull kritik mot regeringens antijobbpolitik samt levererar självklara förslag på åtgärder, vilka alla utom Anders Borg inser och fattar är nödvändiga att vidta NU, innan hela Sverige går i konkurs. Det är värt ett citat:

“Nä, det som behövs nu är riktiga jobb. Det behövs ordentliga investeringar för att stoppa den ökande arbetslösheten. Det är rätt tid att påbörja klimatinvesteringar, renovering av miljonprogramsområdena, infrastrukturåtgärder, utbildningsinsatser, ordentliga arbetsmarknadsåtgärder.

Och naturligtvis måste uppsägningarna i vård, skola och omsorg stoppas. Varför ska det offentliga nu bidra till att förvärra arbetsmarknadsläget ytterligare?

Det kan finansieras dels genom att säga nej till de skattesänkningar som regeringen nu genomför, men också genom att öka skatteuttaget för den grupp i befolkningen som fått de stora resurstillskotten de senaste åren, d v s de 10-15 procent rikaste. Se bara på inkomstfördelningsstatistiken från SCB. Skillnaden mellan rika och fattiga är idag större än vad den varit sedan man började mäta på 1975, och det beror på att de rikaste dragit ifrån kraftigt.

Jag tror också att man måste vara beredd att låna pengar till en del av investeringarna. Räntorna är låga och för varje t ex byggnadsarbetare eller metallarbetare man sätter i arbete, sparar man pengar genom att slippa betala ut a-kassa. Nu lånar ju Borg för att betala folk för att inte arbeta. Då är det väl bättre att låna pengar för att betala folk för att arbeta? ” [markeringarna i fetstil har jag tillagt]

Akuta kriser möts av Alliansen med kronisk passivitet. Det borde säga sig självt: Att möta en akut och djup kris med passivitet förlänger lidandet. Och det är just detta stålbadsrecept som Anders Borg ordinerar befolkningen. Att stå blind för befolkningars lidande under fundamentalismers oks tyngande bördor är lika illa vare sig det sker i Guds, Kommunismens eller Mammons namn. Dags att vakna upp ur fanatismen och se verkligheten som den är – inga nya jobb skapas av Marknaden trots att den är vederstyggligt heligförklarad (särskilt av EU).

Se tidigare bloggposter: Julens hårda bud, Skattepengar på export, Den sovande regeringen ZZ, En kall politiker fryser,  Den dysfunktionella samhällsfamiljen,  Det ockulta högerspöket går igen?,

Läs bloggarna: Radar,   Lokesson,   Daniel Mathisen, Christian Valtersson,  Stefan Stenudd,  Peter Swedenmarks blogg: “De som skulle minska utanförskapet?”  Arvid Falk: “Kan man lita på en finansminister som hela tiden haft fel?”,   Morgan Johansson – Frihet och jämlikhet: Borg bluffar sig fram,  Krohniskt: “En tävling i trovärdighet”,     s-buzz: Sverige behöver framtidstro –  hellre jobb än bidrag,        Kommunisternas blogg,  Nicke Grundberg: “Budget utan utbildning“,    Röda Malmö,   Peter Andersson,  Jonas Morian Promemorian,   Eva-Lenas blogg, 

Läs även: DN1, DN2,  DN3,  DN4: “Lärarförbundet besvikna på budgeten“,    AB1,   AB2,  AB3,    SVD1,  SVD2,   SVD3,   Expressen,     SVD4:  “Straffet kan bli hårt”,  DN5,  Expressen2,    Expressen3,   Sydsvenskan,  AB4,   AB5,     SVD5,  AB6: “Krisen tuffast för ungdomar“,   DN6: Maria Crofts – “En del kommer gå i konkurs“,   DN7,   AB7,   SVD 6,   AB8: Annika Creutzer – “Vi är bara i början av en lågkonjunktur“,   AB9: “Vem vågar säga skattehöjning?”

Knuff

Det är egentligen ganska så enkelt. Det offentliga har begränsade resurser, och de minskar. Men det är viktigt att komma ihåg att skatteintäkterna inte bara minskar pga lågkonjunkturen, utan också på grund av att den moderatledda regeringen har sänkt det sammanlagda skatteintaget på nästan 100 miljarder sedan de tog över makten 2006.

Det är väldigt mycket pengar, och lejonparten av det är sänkt inkomstskatt, det så kallade jobbavdraget. Stora delar av skattesänkningarna finns det grönt stöd för, framförallt för de som tjänar mindre än 30 000.

Men det hade räckt med att slopa 10% av de skattesänkningarna för att i år ge 10 miljarder i ökat statsbidrag till kommuner och landsting.  Det hade möjliggjort för tusentals sjuksköterskor och lärare att behålla sina jobb. Jag tror det hade varit en betydlig bättre prioritering.

Nu lämpas bördan istället över till a-kassan. En a-kassa som är försämrad, fördyrad och över 500 000 medborgare lämnat.  Detta leder i sin tur till att kommunernas socialbidragskonton är redan nu blir övertrasserade.  Det verkliga utanförskapet breddas och välfärden tunnas ut.

På många platser runt om i landet kommer den kommunala skatten höjas. Därmed får den omvända fördelningspolitiken också en geografisk dimension.

Samtidigt har den övre medelklassen fått kraftigt ökat konsumtionsutrymme genom sänkt inkomstskatt, fastighetsskatt och sänkta boräntor.  Åt den som har skall vara givet.

I kristider blir prioriteringar extra viktiga. Vi måste sluta låna miljardbelopp till skattesänkningar, för att säkerställa de moderata väljarnas ökande konsumtionsutrymme. Marknadsekonomin är visserligen inget nollsumme-spel, men jag är övertygad att konsumtionen som icke uppsagd lärare kan upprätthålla faktiskt gynnar arbetsmarknaden bättre än PR-konsultens nya kök och Thailandsresa.

Istället ska vi vända oss mot framtiden. Vi ska återupprätta välfärden, satsa på utbildning samt investera i grön teknik och infrastruktur. Det ger framtidstro, för både kommande generationer och nuvarande arbetsmarknad.

Folkpartiet har släppt en ny rapport om hur Sverige ska bli rikare genom entrepenörskap och sänkta skatter. Alliansfritt Sverige sågar den med briljans:

Främst i rapporten är kapitalinkomstskatten. Dokumentet presenterar 56 punkter, och nummer 8 är “Den svenska kapitalbeskattningen bör ses över ur ett internationellt och ett ägarperspektiv för att skapa bra förutsättningar för både svenskt och utländskt ägande”, nummer 19 är “Sänk kapitalinkomstskatten” och nummer 34 är “Sänk kapitalinkomstbeskattningen”. Jag skämtar inte.