Är allt så dåligt att man inte orkar skriva.
Och ibland är allt så bra att man inte hinner.

Idag har vi bara varit på Reimers hela dagen jag har skrattat, men inte lika mycket som igår under nakenbadet mitt i natten. Det var så himlans filmiskt fint.

Imorgon åker jag tillbaka hem till Göteborg då ska jag krama om världens finaste Evelina och så ska jag jobba lite också.

Kolla pappa! Bilderna är tagna med kameran jag fyndade för 20 kronor på loppisen.

Utsparkad i kylan. Liza Marklund är sista exemplet på hur väl det gamla uttrycket “upp som en sol ner som en pannkaka.

Från att ha varit “Stureplans älskling i många år upptäcker någon att hon inte hållit sig till sanningen fullt ut i sina romaner och genast är hon lovligt byte för alla.

Kritiken kommer från alla håll. Oftast samma håll som förut har höjt henne till skyarna. Mediadrevet går och all gammal skit plockas fram ur gömmorna och vräks ut på löpsedlarna och debatteras i radio och TV.

Vi har sett det förr, “Raffe” SAS-Janne…. listan är lång lång lång och längre blir den.Är du inte bäst så är du sämst något lagom finns inte. Vargflocken som förut gläfst gillande sliter offret i stycken som i en gammaldags häxprocess.

-Vad jag tycker om” fint” folk behåller jag för mig själv… fast jag tar på mig hörselskydd om jag kommer för nära..knallen när de spricker håller många decibel.

Foto:Mogens Engelund, Wikipedia 

Har precis läst Fint folk – en sedeskildring av Lars Ragnar Forsberg. Boken är en nyckelroman som behandlar spelet och människorna i maktens finrum.

Jag fullkomligt älskar denna typ av böcker. Arga, vredgade och hårda böcker som lyfter på täcket till det unkna Sverige. Jag brukar kalla dem för “uppgörelseböcker” och vi har en bra och mustig litterär tradition av sådana. Strindberg kunde vara både hätsk och elak i sina romaner. Men det är i boken Det nya riket som han lyckas balansera det hela och fångar upp en hel förruttnad tidsanda. Och vem kunde passa bättre än att ta över stafettpinnen om inte den vresiga bonden från Småland: Vilhelm Moberg. En man som redan som lokalredaktör i Alvesta såg baksidan av alla fina festtal (A.P. Rosell, bankdirektör) och som ofta tog striden mot offentliga lögner. I boken Det gamla riket gör han ett typ av bokslut med sin kamp mot det svarta innanmätet i landet Sverige. Och oavsett substansen i ryktena om maktmissbruk och korruption så hade hans patos inget till övers för en överhet som inte gick i svaromål utan försökte undandra sig debatt och granskning.

Det är i denna tradition som Lars Ragnar Forssberg gör ett inlägg. Ilsken frustration som får ett kreativt utlopp i satir och humor med många vassa nålstick. Boken från 2006 handlar främst om de tre vännererna som växte upp tillsammans på en bruksort: Bengt, Hasse och Nalle.

Att lista ut vilka som döljer sig bakom pseudonymerna Bengt Grön och Nalle Rosenstake, den förste i styrelsen för försäkringsbolaget Thule och den andra socialdemokratisk minister och sedemera verksam i Hugo Malmsten-sfären, är inte så svårt. Bengt Braun, som suttit som försäkringsbolaget Skandias ordförande passar bra in på den förste och Nalle Rosenstake kan inte vara någon annan än Björn Rosengren, socialdemokratisk minister och consigliere hos Stenbeck-sfären. Däremot hittar jag ingen direkt förebild för Hasse, som sedan tog sig namnet Didrik Gyllenram. Flera personer passar här in i mallen.

Dessutom skymtar Göran Persson och Anitra Steen förbi, lätt förklädda, och när jag läser boken så påminns jag om varför vår förre statsminister var så frånstötande. Många fler makthavare får sin beskärda del av sleven: Stig Malm, Thorbjörn Larsson, Olof Johansson, Ingvar Karlsson, Per Nudér, Erik Åsbrink, Ylva Johansson och Horace Engdahl.

Precis som Mobergs bok Det gamla riket till stor del var en uppgörelse med det socialdemokratiska ‘maktpartiet’ när det stod i zenit så är Fint folk en beskrivning av samma maktpari på dekis. Tomt, visionslöst och utnyttjat av diverse opportunister. Den som letar hittar också ett riktigt tjuvnyp gentemot Olof Palme, inte minst intressant i ljuset av bordellhärvan.

Om du som jag älskar denna typ av skvaller som sparkar uppåt i satirform kan jag definitivt rekomendera boken Fint Folk. Den finns att köpa här hos Adlibris.

Här kan du hitta vad andra bloggare skriver om Fint folk av Lars Ragnar Forssberg