att bli lite nervöst inför måndagen.. jag är för det första livrädd att jag ska försova mig då jag brukar gå upp klockan nio.. och nu ska jag upp 05.30… då jag gärna vill ha en kopp kaffe i mig innan jag åker..

Idag har jag min berömda kissedag… och naturligtvis så började toaletten att bete sig konstigt… jag brydde mig liksom inte direkt om detta.. men så blev det stopp och vatten började rinna baklänges från golvbrunnen till badkaret.. och nu kom paniken… så det var bara att försöka rusa upp en trappa till maken och få honom till att fixa detta.. och som den sanna gentlemannen han är så kom han ner och fixade avloppet… vad hade jag gjort utan denna man???

För att återgå till mina fjärilar som fladdrar omkring i magen på mig.. och ger mig också en liten släng av illamående.. för jag har lite panik inför operationen.. för förra gången jag opererades så vaknade jag och var enbröstad.. nu ska jag vakna och vara hel… rädslan för att det ska göra ont och att jag inte får den smärtbehandling som jag är berättigad till skrämmer mig också… tänk om jag vaknar och har ont.. eller att jag inte vaknar alls.. för det är ju inte direkt vardagsmat för mig att bli opererad…

Jag har inte heller fått in att jag faktiskt ska bli hel.. att jag ska få mitt bröst nu.. efter att ha fått vänta så länge som jag faktiskt har fått så tycker jag att jag redan skulle ha fått göra den.. och då hade jag inte varit så där nervös som jag är nu.. fast då hade jag ju varit det då..

Igår fick jag min dosett med mina nya tabletter.. så fyra tabletter kl 11.. och fyra tabletter kl 23… och så fyra tabletter kl 11 dagen efter och så ska jag köra i tre veckor.. och sista veckan är vilovecka.. så tabletter i 14 dagar och 7 vilodagar.. och så tabletter igen…

Jag har fått en stor dosett som varar i 14 dagar och där ligger tabletterna.. de är stora och ljust bajsbruna (enligt Apoteket är de persikofärgade)… så nu har jag alltså 3 dosetter att hålla rätt på.. och det är påfyllning av dosetterna i morgon.. och det är ju bra eftersom jag åker till Göteborg på måndag.. och jag ska ha mina egna tabletter med mig till sjukhuset nämligen..

Jag fick också information om Xeloda.. det är den medicin jag numera kommer att stoppa i mig istället för cyton i droppform…
Biverkningarna är inte direkt roliga.. jag kan få rodnad.. och sår.. och blåsor i händerna och fötterna.. så jag har fått salva för detta.. och det är samma goa salva jag redan har till mina fötter.. den är så jätteskön.. och fötterna mår så bra av den.. jag har fått samma sort till händerna…

Detta är så bra produkter.. för apoliva använder jag helst inte… och här sköterskan sa att jag skulle få salvor så hoppades jag att jag inte skulle få Apolivas.. och det fick jag inte heller.. så ibland går det min väg..

Nu ska jag på dass igen… snacka om att det är irriterande..
Läs även andra bloggares åsikter om pysan, kissedag, xeloda, cytiostatika, salva, skön, operation, utan, med, hel, vakna, smärta, dosett, droppform, Sahlgrenska, Göteborg, fjärilar, panik, golvbrunn, toalett, make, älskade, nervös

Butterfly Paradise är ett litet spel där man ska fånga in vackra fjärilar som flyger runt. För att fånga de så klickar man på tre olika fjärilar som sedan bildar en triangel. När triangeln är hel så fångas fjärilar inom den. Klickar man då så samlar man in de fjärilar som är inom triangeln. Fångar man in tillräckligt många så får man spela på nästa nivå. Spelet är inte så omväxlande men är ganska trevligt att sitta och spela med ett litet tag.

Butterfly Paradise

När jag var i Stockholm i helgen sa mamma att hon hade handlat massa mat. Jag öppnade kylskåpet och vad fann jag där?

Jo en jättekort människa.

Han var väldigt trevlig och lärde mig ett nytt recept. Kokta fjärilar.

“Man behöver inget nät att fånga fjärilarna med, det räcker med ett durkslag” sa han.

Tricket är att ha ett par färgglada s.k. “priglavke”, då känner sig fjärilarna trygga och kan då tillfångatas.

Idag har jag haft en liten svacka av tvivel. Men det behöver jag inte ha. Han skickar sms. Han hör av sig. Vi kommer ses igen. Jag bara vet det .
Jag kör förbi alla vägskyltar i ett huj!

Nu skickade jag ett svar på hans sms och avslutade med “puss” .

Nu ska jag gå och lägga mig och meditera.

Vilken härlig dag! Jag är bara så himla glad!

Underbart väder, underbara känslor, underbara stunder.
Sov gott mina kära vänner!

Polisen har precis åkt hem.

Jag är helt såld.

Vi promenerade i en timme och hade bra prat. Sen följde han med mig hem på te. Japp, vi drack te . Pratade och pratade. Fast jag mest av allt ville smeka hans fina bröst och smaka hans fina läppar…
Så började klockan bli mycket och jag sade att antingen så får han stanna och äta middag eller så får han åka hem. Då sade han att han gärna stannar på middag men att han måste åka hem och plugga (han läser extrakurs). Jag sade att jag hade haft jättetrevligt. Det sade han med. Sen kramades vi. Och sen kysstes vi.

Vi har precis legat en timme och bara kyssts på min soffa. Helt galet!

Han är helt underbar. Rolig, söt, smart, vacker, charmig, kysser underbart. Mina läppar bultar och längtar efter honom redan. Han sade att nästa gång vi ses så sliter han av mig kläderna på en gång. Vi ska ses igen. Vi kysstes i hallen. Kysstes när han gick ut från min dörr. Jag vill ha honom!

Det är helt sanslöst underbart!
Jag jag jag är så lycklig!

Hela dagen igår gick jag omkring och tänkte: “Jag kommer träffa honom igen, vi kommer träffas. Jag kommer träffa honom igen, vi kommer träffas.”. Jag hade en riktigt skön dag. Kollade på kläder, köpte nya hårprodukter, fikade. Fixade mig i ordning för att träffa A i stan. Jag hade på känn hela tiden att det här är en magisk dag. Att jag kommer träffa honom. Det var nästan så jag visste det. Men vad visste jag om honom egentligen? Jag vet att han bor vid den där tunnelbanestationen. Jag vet att han skulle jobba igår klockan 19. Jag vet att han är polis. Mer visste jag inte. Vi hann ju aldrig presentera oss!

Jag åkte iaf in till stan pirrig och förväntansfull. Jag och A satte oss och tog en drink i Malmens hotellbar. Jag berättade givetvis historien för henne och vi skrattade åt den. Sade att han ser precis ut som mannen i  mina drömmar. Har alla de saker jag gillar plus att han är båtmänniska! Hahaha. Vi pratade om att man skulle ha upptryckta visitkort som man skulle kunna ge vid såna tillfällen. Jag sade att är det meningen så träffas vi igen. Efter drinken så skulle vi promenera mot Mest. Då passerar man ju Björns trädgård där polisens husbil står uppställd. Vi såg tre poliser stå utanför och A fick ett av sina tokryck och sade: “Vi frågar om nån av dem känner nån polis som bor i [tunnelbanans stationsnamn]!”. Jag bara skrattade och vi gick fnittrande den vägen. Jag kunde ju inte låta bli att titta på poliserna som stod där, för tänk om!

OCH där var HAN!
Han var en av poliserna som stod vid polishusbilen!
Vi såg på varandra, log och sen gav han mig värsta kramen. PResenterade sig för A och för mig. Han har ett fint namn . Han presenterade oss för sina kolleger som garvade lite. Sen stod vi där och pratade ett tag. Han är såååå fin! Jag dör! Jag kunde inte sluta titta i hans blå glittrande ögon. Han tog mitt nummer. Vi pratade lite till och sen skulle A och jag gå vidare. Vi kramades igen. Mmm, är han söt eller? Luktade så gott.

Jag och A satte oss på  Mest men jag var helt i det blå *S*. Vi träffades! Min önskan slog in! Nu satt jag bara och önskade att han skulle höra av sig. Och mycket riktigt tre timmar senare kom ett sms *S*. På väg hem när krogen stängde så stannade vi och pratade med honom och hans kollegor igen. Jag har aldrig varit med om nåt liknande. Jag skulle kunnat stannat kvar där hela natten. Bara pratat och tittat på honom. Men han skulle ju jobba, det blir ju rätt stökigt på Medborgarplatsen en lönelördag efter midnatt och jag behövde åka hem. Vi kramades en lång kram hejdå och jag pussade honom på halsen. Han är så där lagom lång…

Skickade ett sms på vägen hem som han givetvis svarade på .

Nu har jag precis skickat ett med en förfrågan vad han gör idag.

Han kommer svara att vi ska ses. För det ska vi! Jag vet det! Det var bara så meningen och självklart att vi skulle ses igen!

Det kändes som om jag var med i en Gevaliareklam igår. Fast utan kaffet *S*.

Livet är helt underbart fantastiskt!
Det blir vad du vill att det ska bli!

Ha en underbar söndag!

Jag träffade honom!!!

Vi har bytt nummer och han har redan smsat.

Om man önskar något tillräckligt mycket så blir det så .

Berättar mer om hur det gick till imorgon. För det är verkligen helt sanslöst men samtidigt så självklart!

Nu ska jag gå och sova och somna med ett leende på läpparna.

Butterfly and bumble-bee. Jag har ändrat färgerna och skapat en annan bakgrund.

Jag fann detta vackra lavendelimperium, fyllt med humlor och fjärilar. Det doftade gott om det och surrade mysigt i den sköna solen.

The chosen flower.

Jag får påpeka att bilderna gör sig lite tråkigare med att vara så små. Tyvärr måste jag göra dem så små för att de ska passa in inom bloggens ramtjocklek.

Efter att ha slutat arbetet klockan fyra möter jag upp gamla bekantskaper från Finca la Flor i huvudstaden San José. Ingen har lagt vikt vid att ta reda på var bussen till Turrialba går ifrån, så vi måste fråga oss fram. Som vanligt säger alla människor olika, och pekar åt olika håll men efter en mindre krokväg lyckas vi komma rätt.

Lördag efter frukost får jag och Joyce nys om en buss som ska ta oss till nationalparken Guayabo. Enligt kvinnan på hotellet går det bara en enda buss på hela dagen och den ska gå klockan tio. På bussterminalen frågar vi en busschaufför, läser en skylt och frågar en man i kön för att försäkra oss om att komma rätt. Allt verkar stämma.

Efter ungefär fyrtio minuters bussresa i de underbart vackra bergen kommer mannen ur kön plötsligt på att han missförstått oss. Vi är på fel buss. Eftersom mannen tidigare felinformerat vill han hjälpa till, och han fixar taxi till nationalparken. Taxin är lite för liten och har en liten svart flagga som flämtar i hettan. Jag glömmer aldrig denna bilfärd.

Vi kommer fram till nationalparken där vi väljer att promenera upp till en panoramavy över Guayabo National Monument. Det är stenmonument staplade av indianer för flera tusen år sedan. Vid vyn vilar vi och njuter av solen, ljuden och den friska luften. Wim är ensam med fem damer: jag, Joyce, Caithlyn, Sarah och Dani. Vi kallar oss ”the wimen”. Det är ett underbart promenadstråk längs stenmonumenten. Där finns uråldriga akvedukter, stenstaplar, stenar som är täljda till djur och stora blå amorphos-fjärilar som fladdrar omkring.

Inspirerade frågar vi en kvinna om det inte finns en fjärilsfarm här någonstans, eftersom det tyckte vi oss se en skylt om längs vägen. Det gör det visst och vi promenerar dit. Där är vi fascinerade av puppor som headbangar, fjärilslarver som spottar ut gift om man rör vid dem och fjärilar som parar sig i elva timmar.

Vi tar chansen att rida på en mager häst och jag träffar en tico som har varit i Sverige i tre månader. Han kan lite svenska och frågar om jag känner till salsabaren i Stockholm. Tyvärr gör jag inte det.

Mannen pekar åt ett håll där det ska finnas en restaurang. Vi går en bra bit innan vi hittar till restaurangen där vi slår oss ned. Det finns ingen meny så vi frågar vad som finns. ”Typisk mat” svarar en charmig kypare. Jag beställer “Sopa de verduras” och får en speciell ”grönsakssoppa” som innehåller kött – vilken numer är min favoritsoppa här i Costa Rica.

.

Vi bereder oss att ta den enda bussen tillbaka till Turrialba. Det börjar regna och en flakbil stannar. Föraren säger att han ska köra oss till en busshållsplats om vi hoppar upp. Färden går fortare än vinden.

..

Vi hamnar vid en busshållsplats med plåttak som ligger intill tre hus och några träd. Där väntar vi en timme för länge och finner det absolut bästa tillfället att citera Forrest Gump från scenen där han sitter och väntar på sin buss:

“Life is like a box of chocolates – you never know what you’re gonna get.”

På onsdag efter min ledarträff ska jag träffa Stor-D . Jag ska sova över och vi ska ha sovmorgon. Jag är redan fnittrig, pirrig och längtar.

Åh vad glad jag är att han hörde av sig!

Åh vad jag längtar.
Min kropp skriker efter hans händer.
Min hjärna skriker efter våra diskussioner.
Jag vill må så där härligt som jag gjorde efter förra gången vi sågs!

som vanligt har mycket hänt sen sist. det senaste jag nämnde var sonisphere, en liten rapport sen dess är väl i sin ordning…

sonisphere var kul, vivi fick feber och smittade mig med halsont men det var det värt. därefter jobb, kb, ett hemskt gig på bodoni med förjävligt ljud. sen stockholm och åtta spelningar på fyra kvällar med better than you. trodde jag skulle dö utan kärleken, men på fredagskvällen stod hon där med resväska och ett stort flin och räddade helgen totalt. david hade 90-talsfest härom helgen, riktigt lyckat med vad som kan ha varit tidernas hittills bästa spotifyplaylist.

i fredags såg jag wolfmother och mew på beat day festival i köpenhamn med maz och balint. riktigt fint! två band jag velat se riktigt länge. och nu är malmöfestivalen igång. vi, woman, gjorde ett lyckat gig i folkets park i lördags. vår nye gitarrist johan larsson ger oss ett tyngre sound och vi låter bättre än nånsin. han ska givetvis med in i studion med start nästa helg! nu är jag och vivi nyss hemkomna från falkenberg, att träffa svärföräldrarna för första gången var en upplevelse. en trevlig sådan.

nu inom det närmsta blir det slutspurten på körkortet och lägenhetsjagande. en hel del repande med woman så klart och en snabbvisit i stockholm i mitten av september för ett gig med bty på stampen. sen väntar en hel del gig att gå på i oktober-november. förhoppningsvis går jag i sinom tid upp till heltid på outleten så det börjar klirra i kassan, hade verkligen inte suttit fel.

jag är minst lika kär som förut om inte mer. livet leker med mig och jag leker med livet. vem vet, jag kanske till och med börjar blogga lite oftare? time will tell.

yours truly,

Mike Denial

jag vet att jag inte skrivit här på länge. mycket som hänt. kanske inte ens nån som läser längre. skitsamma. jag kan skriva för mig själv. jag mår fucking underbart just nu, det är egentligen allt jag har att säga. festivalsommaren blev bättre än väntat, arvika och hultsfred avklarat. sonisphere på lördag. så. det var nog allt!

Om man som jag inte känner fjärilar i magen… Och behöver ha fjärilsgym. SÅ är det lite lustigt att en fjäril landar på mitt bröst och oavsett vad jag gör så vill den inte flyga iväg. Tecken? Japp, det betyder säkert att jag kommer träffa mitt livs kärlek, bli ofantligt lycklig och rik och känna fjärilar i magen resten av mitt fantastiska liv. Allra minst!

Jag har precis kommit hem efter gårdagens AW. Promenerat barfota, med skorna i handen, i morgonsolen från Stadion till Universitetet. Jag ska in i duschen nu. Jag, jag, jag vet inte vad jag ska säga. Jag är helt fucked up.

Fjärilsgymmad.

Gamla ränder som aldrig går ur. Jag är den jag är. Vad är det jag vill egentligen? Vad är det jag behöver? Vad är det man ska känna?

Måste fundera.

Jag gör konstiga val ibland. Men det är val som jag har velat göra. Även om de inte är “de rätta” eller mainstream eller de man “ska” göra. Enligt andra. Men borde jag inte bara lyssna på mig själv? Och nej jag vet, jag ska inte såra andra.

Men nu ska jag duscha och sova en stund. Försöka få bort “Love lift us up where we belong. Where the eagles cry, on a mountain high. Love lift us up where we belong. Far from the world we know. Up where the clear winds blow.” som av någon anledning nynnas på sen natten.

Hör av mig sen!

Två roliga saker har hänt idag. Två oväntade skojiga saker!

Det har även hänt en del tråkiga men de orkar jag inte prata om och vill inte fokusera på dem, för jag blir bara besviken, arg och irriterad.

Men två roliga saker har hänt.

Sak 1.
Jag och Dykinstruktören fick för oss att vi skulle paddla kajak huxflux. Så vi möttes sent i eftermiddags vid Pampas Marina och hyrde en K2a. Sen paddlade vi runt Kungsholmen i ösregnet. Hur kul som helst!Jag gillade verkligen att paddla! Det är nåt jag kommer göra igen. Definitivt.

Han är så snäll och trevlig. Men ja. Jag vet inte… Han verkar väldigt blyg. Efter paddlingen så stod vi i regnet och pratade. Skulle säga hej då. Jag föreslog att jag skulle komma ut till honom ikväll. Det skulle vi höras om blev svaret. Så kramades vi hejdå. Och inget. Ingen ansats, inget initiativ till att pussas. Jag börjar ju undra om det är nåt fel… Vi har ju träffats fem gånger nu. Jag vill inte vara den som ständigt tar initiativet. Jag vill ha en man som vågar ta för sig. SOm tar initiativ. Men näe.
Blir besviken och stressad. Jag måste få provpussa för att se om det känns nåt. Annars kommer jag nog lägga ner snart. Jag är inte den som kan bara avvakta. Jag börjar redan tröttna och blir irriterad på honom. Låter hemskt jag vet. Men vi hade så himla trevligt under paddlingen. Sen pratade vi nu i över en timme i telefonen. Det är också trevligt.
Jag är tveksam.

Sak 2.
Rymdingenjören har hört av sig!
Jag är alldeles jätteglad.
Jag skickade ett mail i natt när jag kom hem. Att jag verkligen hade uppskattat våra samtal och om han vågar träffas igen så är det bara att höra av sig.
När jag kom hem nu hade jag fått:
“Hej

Kram Rymdingenjören“
(Y kommenterar: okej, det stod ju inte rymdingenjören, utan hans namn dårå.)

Han tycker jag är smart .
Jag tänker gifta mig med honom och leva lycklig i alla mina dagar. Punkt. Hahahahaha
Nej men jag är alldeles jätteglad över att han hörde av sig! Jag trodde faktiskt inte det. Men det gjorde han!
Det vaknar några fjärilar till från sin dvala… :-p

Nu ska jag sova.
Har varit nåldyna idag igen.
Är trött efter paddling.
Har fått nån konstig ögongrej. Hela vänstra ögat är helt rödsprängd, småblöder och värker. Dessutom ser jag lite suddigt också. Mindre kul om jag ska vara ärlig…synen och ögonen är inte att leka med.
Är lite ledsen över midsommar.
Det blir det man gör det till…
Jag kommer att ha en bra midsommar. Det lovar jag. Mig själv.

Kram på er!

SÅ ska en slipsten dras!

Jajamensan! Fjärilsgymmet fick jobba hårt ikväll!

Det är så här det ska kännas. Ingen tvekan utan ögonkast, blickar, ögon som möts, kontakt som tas och sen trollbudna av varandra.

Är helt pirrig och glad efter fem timmar i bubblan med en fantastisk bubbelman. Helt oväntat och alldeles alldeles underbart!

Mer än så blir det inte. Men det räcker. Jag tänker njuta av fantastisk konversation och att en vacker 27-åring valde att tillbringa fem timmar med mig. Mums! Åh, vad glad jag är! Nu sova.

Rymdingenjör…hur sexigt är inte det då?
Fan jag skulle kunna gift mig med honom på stört! Trevlig, smart, snygg, rolig, charmig, social, verbal…Fjärilar!!

Men jag nöjer mig med det. Jag nöjer mig med den här kvällen. Vill bevara den oförstörd.

angående festivaltjafset. det blir sonisphere och beatday. punkt!

alright, så jag har nyss fyllt 21 och fått en skivspelare. nöjd. men jag insåg att det finns en hel del mer saker jag vill ha! därför tänkte jag göra en liten lista:

så, saker jag vill ha:

- HÖSTLOV
- mews nya skiva (orka vänta till augusti)
- iphone 3g s (orka vänta till juli)
- nikon d60
- macbook

nu ska jag in och repa med klas och gänget sen sätta ihop en loftsäng minsann!

kram från en zebrig lammköttskavaljer.

Att samla på fjärilar är idag en kontroversiell hobby. För 100-200 år sedan var fjärilssamlande ett stort fritidsintresse, tillika biologins paradnummer. Forskare åkte bokstavligen land och rike runt i jakten på nya arter att fylla lådorna med. Med vetenskapen som förebild tog snart amatörer (ofta långt mer kunniga och driftiga än sina “professionella” kontrahenter) efter denna syssla. Med håven i högsta hugg samlade man arter från världens alla hörn. En stor del av dessa samlingar hittade sedan permanenta hem i våra naturhistoriska museer, till gagn för den biologiska vetenskapen.

Idag är det bara en bråkdel entusiaster kvar som med  glatt humör och håv i hand letar efter fjärilar och andra insekter. Och tur är kanske det, för samlande i all ära, kan leda till att oförsiktiga samlare utrotar hela arter. MEN samlar man med måtta så bör ekologin inte ta skada. Givetvis skall man ALDRIG fånga insekter som är rödlistade eller på annat sätt hotade. Sen är det bra om man ger exempelvis fjärilar en fristad i ens egen trädgård. Plantera växter fjärilar uppskattar, så att deras begränsade miljö kan bli större.

För de som är för lata att ge sig ut och leta själva finns ett alternativ: att köpa färdiga, uppstoppade insekter via nätet. Oftast – dock inte alltid – har detta också en etisk fördel; insekterna är uppfödda och har därför inte fångats ute i det fria.

Bra platser att börja leta:

Insectnet.com – En bra portal med massor av länkar till olika företag som säljer insekter till privatpersoner.

Insects Mondiaux – En firma som tillhandahåller insekter av hög kvalitet. De har egna odlingar, men samlar också själva.

 
Vill du börja samla själv och inte tycker att du  har tillräckliga kunskapen kan jag varmt rekommendera de pedagogiska filmer som finns på bl.a. Youtube eller Monkeysee.