Jag brukar säga att jag inte är som en vanlig tjej. N brukar hålla med mig.
Två kvällar den här veckan har jag dock gnällt och skällt på stackars N.

Ena dagen för att han var på dåligt humör. Usel planering tyckte jag att han hade och jag kände mig liksom tvingad till att gnälla på och ifrågasätta honom. Ända tills vi skulle sova och han avslutade med:
- Lägg av nu! Du har fan förvandlats till en vanlig tjej!

Nästa dag försökte jag förstå mig på försäkringskassans hemsida och föräldrapenningen. Och så e-legitimationen. Fuck, hur svårt ska det vara? Jag jobbar med sånt här och deras tjänst och information är helt värdelös. Sen gav jag upp och skällde ut N för att vi ”inte pratat om det här”. Trots att det inte finns nått mer att prata om egentligen. Jag grät och skrek.
N skrattade åt mig eftersom han insett att det inte var jag utan hormonkärringen som var i farten.
Han: – Vad gråter du för egentligen? Finns det något att vara ledsen och arg för?
Jag: – Nä det finns det inte… buhuu.

Som tur var för N höll det bara i sig i 2 dagar.
Nu är jag tillbaka. Glad, lugn och utan spår av gnällighet. Försäkringskassan får han hjälpa mig med dock.

KD:s familjepolitiska talesman, Emma Henriksson, skriver i ett pressmeddelande:

Kristdemokraterna kan inte acceptera en förändring av föräldraförsäkringen som sker på bekostnad av barnen. Det är uppenbart att vår syn på en tvångsdelning av föräldraförsäkringen även har ett starkt stöd hos allmänheten.

Ja, hela 84 procent anser detta i den undersökning av Demoskop ställd av DN. Äldreborgarråd i Stockholm stad, Ewa Samuelsson ställer en viktig fråga på sin blogg:

Varför kan inte politiker bara låta föräldrar vara ifred?

Själv nuddade jag ämnet tidigare när Folkpartiet hade sitt landsmöte och kallade det för kommunism. Socialdemokraternas förslag tvingar papporna att vara hemma åtminstone en tredjedel av tiden med sitt barn, vilket gör att mammorna tvingas söka arbete under den tiden.

Nu lite nutidshistoria. Folkpartiet har under 1990-talet varit de som drivit igenom pappamånaden. År 2002 utökades månaden till två månader, men visade sig vara verkningslös. Det socialdemokratiska kvinnoförbundet ville 2004 utöka perioden till fem månader istället. Då tog kvinnorna ut 83 procent av föräldraförsäkringen, vilket visar att det redan går att dela på ansvaret.

DN:s Håkan Boström skriver:

Arbete med attitydförändringar och ekonomisk uppmuntran är bättre medicin än tvångs­delning.

Visst, så är det. Anders Andersson (kd) skriver att “här får s och v svar på tal”.

Nu tror jag varken S eller V tänker lägga ner frågan utan vidare, men i takt med att socialdemokraternas hegemoni i den svenska politiken minskar kommer även utrymmet för tvångsreformer också att krympa. Det kommer spela roll för dem att hålla sig väl med väljarna.

Naturligtvis ska föräldrar inte omyndigförklaras. Föräldrar ska kunna själva välja vem som är hemma med barnen. De ska kunna välja just sin väg av uppfostran – och naturligtvis också acceptera andras sätt att uppfostra barnen. Lev och låt leva!

Politisk utopism i form av jämställdhetstvång är inte rätt väg när det gäller barnuppfostran. Tvång leder bara till nyckfullhet. Det är bara en av konsekvenserna av ett alltför hårt och fyrkantigt system.

Svarar i dagens upplaga av Sundsvalls Tidning på den aktuella tidningens ledare från i fredags (30/10). ST, som kallar sig liberala, vill tredela föräldraförsäkringen. Jag menar att den åsikten inte är särskilt frihetlig:

Liberala ST sätter systemen främst
“Män borde ta ut en större del av föräldraledigheten. Av den anledningen borde föräldraförsäkringen tredelas.” Resonemanget härstammar från ST:s ledarsida den 30/10.

Med andra ord: De föräldrar som väljer att dela föräldradagarna på något annat sätt än 50/50 väljer fel och därför bör staten gå in och reglera. Det ska inte gå att välja på något annat sätt än det som den styrande majoriteten tycker är rätt.

Är det vad dagens liberaler kallar frihet? Vi kristdemokrater menar att denna typ av beslut ska fattas på familjenivå – runt köksbordet. Vi vill låta familjerna själva bestämma över deras eget vardagsliv.

Det blir mer och mer uppenbart att Kristdemokraterna är det verkliga frihetspartiet i svensk politik.

Aron Modig
Vice förbundsordförande KDU

Moderaterna har insett att jämställdhetsbonus och förbättring av ersättningsnivåer i föräldraförsäkringen inte har fått männen att vara hemma med sina barn. Därför vill moderaterna nu diskutera utökad kvotering av föräldraförsäkringen. Det är ett av resultaten av en delrapport från politikutvecklingsgruppen inom Moderaterna.

Föräldraförsäkringen har stor betydelse för det jämställda föräldraskapet, men männen tar fortfarande bara ut en femtedel av det totala antalet dagar. Det har således inte hjälpt med varken jämställdhetsbonus och bättre ersättningsnivåer, det tycks den moderata arbetsgruppen har insett.

Ett av alla förslag i delrapporten är att jämställdhetsbonusen, till skillnad från nu också ska omfatta uttag av så kallade vab-dagar. SVD skriver att papporna endast tar ut 31 procent av vab-dagarna. Om den nuvarande formen för föräldraförsäkringen  visar sig vara otillräcklig även efter utvärdering kan arbetsgruppen tänka sig att öppna för ytterligare kvotering av föräldradagarna.

I rapporten fastslår man också att “arbetsliv och familj hänger i allra högsta grad ihop och vi fortsätter vårt arbete för att stärka kvinnors ställning på arbetsmarknaden och kvinnors ekonomiska situation.” Det är förstås bra så långt, men kanske måste man också se över hur männen har det i arbetslivet och vilka möjligheter de faktiskt har att ta ut föräldradagar. För jag har en känsla av att det många arbetsplatser inte alls är så accepterat och självklart som vi kanske tror.

Men även om denna arbetsgrupp tycker att föräldraförsäkringen som den ser ut i dag först måste utvärderas så är det helt klart att Moderaterna här både gör en kursändring och ägnar sig åt en viss självkritik.

Hur det blir i praktiken återstår väl att se.

http://www.svd.se/nyheter/inrikes/artikel_2358841.svd

http://www.moderat.se/web/Forslag_pa_moderat_politik_for_jamstallt_foraldraskap.aspx

Är det verkligen för mycket begärt att Moderaterna inte ska ta aktiv ställning mot människors rätt och frihet att bestämma över sina egna liv? Att de inte helhjärtat ska anamma den sociala ingenjörskonstens människosyn? Nu föreslås det dock från den interna arbetsgruppen att de ska göra just detta, att staten ska bestämma vem som ska vara hemma med barnen hur många dagar i varje familj.

Vi får nu bara hoppas att nya moderaternas ledning tar sitt förnuft till fånga och inser att minskad frihet för familjerna inte bara är katastrofalt ideologiskt för varje sant borgerlig politiker, utan även är en synnerligen dålig väljarmagnet. Det är att öka centrifugalkraften på alliansens väljarunderlag, utan motsvarande centripetalkraftsökning.

Det glädjer mig att Stefan Attefall är så tydlig som han är med att detta inte är något som kan accepteras. Vad sägs om:

Den här moderata arbetsgruppen verkar fullständigt ha missat att det faktiskt kan vara skillnad på vad en politiker vill att människor ska göra kontra vad man har rätt att tvinga människor till.

eller varför inte:

Det verkar vara så att man inte har den ideologiska kompassen tydlig för sig, utan mer verkar vara ute efter någon slags modern anpassning till tidsandan som finns i den politiska eliten. Men jag tror att man missar fullständigt vad vanliga människor upplever och känner.

Det är den typen av tydliga och ideologiska klockrena kommentarer som gör att man glädjer sig över att vara kristdemokrat.

För att gå in i en lite perifer del av denna diskussion så irriterar jag mig rejält på begreppet “individualiserad föräldraförsäkring”. Det är bara ett sätt för borgerliga företrädare att kunna få det att smaka lite bättre på tungan när de inför kvotering och statlig kontroll över familjers fria val.

Föräldraförsäkringen är individualiserad sedan länge: den är kopplad till ett specifikt barn. Föräldraförsäkringen finns inte till för att föräldrar ska få lite extra semester, utan för att barn har ett behov av sina föräldrar, och allra mest så under den allra första tiden. Det är den individen som det handlar om.

Alla ytterligare regleringar handlar bara om att politiker får för sig att de vet bättre än människor själva hur de ska ta hand om sina barn och hur de ska leva sina liv. Det är den typ av politik som borgerligheten har att bekämpa, inte befordra. Att man måste förklara det för folkpartister är ju ingen skräll, men kan vi inte åtminstone få slippa att behöva förklara det för moderater?

Läs även hos Charlie och Ingerö.

En framtidsgrupp inom moderaterna vill ge barnen en maxtid på förskolan, 40 timmar i veckan som gräns. De vill också ge barnen fem veckors semester varje år. Denna debatt fördes på SVT Debatt i går.

Men visst är det fantastiskt! Vilket bra förslag! För det är ju inte så att alla föräldrar i dag grämer sig till döds och får de närmaste panikångest för att vi inte tar hand om våra egna barn.
Men vi lever ju i ett samhälle där vi måste arbeta. Och förlåt mig, men inte minst moderaterna kräver ju detta av människorna. Att vi skall ta hand om oss själva. Vi skall ju ut i arbeta, för det handlar inte om hur sjuka vi är – utan om hur mycket vi kan arbeta. Och är det bra jag eller går moderaterna inte mot sig själva nu. För alltid annars är det ju arbetet som prioriteras, inte familjelivet. Jag menar, det har ju ingen betydelse om vi splittrar en familj eller två och tvingar upp stockholmsmamman eller storstadspappan till kallaste norrland på veckopendling om det finns jobb som passar där uppe. Bara de kan försörja sig själva!

Fast nu skall också den föräldern som är kvar i stan på något otroligt sätt lösa det så att barnen inte går mer än 40 timmar på förskolan. Och detta alltså som ensamstående förälder under veckorna! (Att det finns pendlingstid mellan arbete och förskola har ju ingen som helst betydelse i frågan.)  

Nej men nu vill moderaterna, enligt Henrik Ripa (m), hitta lösningar för barnens bästa. Hur får vi bättre kvalité i välfärden, frågade de sig, och då föddes denna briljanta idé.

Detta citat ger en bra bild av denna typ av politik:

Det är ett farligt förslag på det sättet att man börjar i fel ända, för vill man att barnen skall ha kortare tid på förskolan måste man börja med hur mycket tid föräldrarna arbetar, annars blir ju resultatet att ensamstående föräldrar som jag helt enkelt slås ut från arbetsmarknaden. Man kan heller inte få tillgång till a-kassan om man inte har sin barnomsorg ordnad.
- Helene Sigfridsson, Makalösa föräldrar, svt debatt

Jag har sagt det så många gånger förut och jag säger det igen; ni MÅSTE börja i rätt ände! Man kan inte börja med att strypa bidragen förrän man hittat fler jobb, lika lite som vi kan sätta en maxtid på dagis med 40 timmar i ett samhälle där vi byggt upp och satt i system att föräldrar måste arbeta (minst!) 40-timmarsveckor för att kunna försörja familjen. Fasen, det är både fult att gå hemma och fult att lämna barnen på förskolan, hur skall ni ha det?!

Är det rimligt att barnen skall unna vara på förskolan i 50-55 timmar i veckan när föräldrarna jobbar 40-timmar? Den frågan ställer sig Ripa. Min fråga till dig är; är det verkligen rimlighet vi pratar om här? Är det då rimligt att föräldrar måste arbeta 40 timmar i veckan? Är det rimligt at ha dessa krav på sig som förälder? 

Och sedan pratas det en hel del om barnens bästa från Ripas sida. Om barnkonventionen och om att se till barnens bästa. Men har ni verkligen sett detta ur olika synvinklar innan ni gick ut med sådana idiotiska konstateranden?
Jag har sagt det förut här och gör det igen. Barnen på förskolan har privilegiet att få vistas i miljöer som är pedagogiskt utvecklande och kan bli stimulerade av personer som utbildat sig för att ge dem en bra start i livet. Så vem vet vem som är vinnarna? De som vistas mer tid med sina föräldrar eller de som vistas mer tid på förskolan? Jag menar, så länge föräldrarna verkligen tar hand om den tiden de har och visar barnen att de älskar dem och bryr sig om dem på kvällar och helger, ja, jag tänker inte påstå att det är de som är hemma mer i alla fall. Förskolan kan vara fristaden för barn som har det jobbigt hemma!
Och är det verkligen så mycket bättre att gå hemma med en förälder som stressar på för att familjen blir så ekonomiskt pressad av detta?
Nu inser väl även jag att det är jäkligt kontroversiellt att påstå att barnen har det bättre på förskolan med så pass stora barngrupper som det är, men då kanske det är där vi borde se till barnens bästa? Vi kanske skall dra ner på barngrupperna, ge dem större lokaler och mer pengar istället? Satsa på kvalitén istället! Börja där! I rätt ände!

Det som är verkligheten i dag är ju moderaternas tuffa arbetslinje och den kräver att det finns en förskola som täcker upp. Den tuffa arbetslinje som ni driver, de förändringar ni gjort i a-kassan det gör att man kan inte gå ner i arbetstid, man har inte råd och man måste ha en förskola som täcker upp, både på dagtid, kvällar, helger. Det är viktigt.
- Helene Sigfridsson

Jag fortsätter citera Sigfridsson som ni ser, för jag kan inte säga det bättre själv!

På frågan hur man skulle kunna genomföra detta förslag svarar Ripa att man skulle kunna bygga ut föräldraförsäkringen. Jaha, plötsligt är det bra med bidrag då eller? Så länge det är på förslag som ni genomfört! Fast han tar tillbaka sitt härliga förslag när Josefsson frågar om det är det moderata förslaget och undrar själv hur man skulle kunna lösa det.

Äh, jag blir så trött. Ärligt talat. Jag fattar att tanken är god men “utspelet” är både motsägelsefullt, dåligt genomarbetat (för de har ju inget som helst förslag på hur det skulle kunna lösas och det enda konkreta Ripa kan säga är bidrag, helt motsägelsefullt) och dåligt belyst. För vem vet vad som är bäst egentligen? 

Jag vill passa på att säga att jag varit hemma, jag har själv aldrig gått på förskola, och jag har mått bra av det! Men jag är inte säker på att det var det bästa!
Jag stör mig oerhört på vilken riktning debatten i programmet tar då det sägs att mindre barn inte har samma behov av att vistas i gruppmiljöer som förskolan. Jag läser bok på bok om forskning som säger att barn som tidigt får rätt stimulans (som kanske en utbildad pedagog bäst kan bidra med?) har det lättare i skolan senare. Och precis som det sägs i programmet, barn som kommer hit med en mångkulturell bakgrund kanske mår otroligt bra av att vistas i en svenskspråklig miljö nio timmar om dygnet?!

Sedan börjar det diskuteras om föräldrar som går och handlar eller tränar medan barnen är på förskolan. Att dessa föräldrar skall vara dåliga är det som debatten ger en svag underton av. Men varför? Här ser vi då gärna bort från att barnens bästa! För varför skulle barnen må bättre av en förälder som aldrig får tid att träna för att behålla hälsan eller att bli omkringsläpad på en butik i stress när de är trötta och hungriga? Detta är en helt annan debatt, men jag bara måste kommentera detta!

Hur kommer det sig egentligen att moderaterna så gärna vill se till barnets bästa just i denna situation? Varför inte börja i rätt riktning där också och se till att familjerna får chans att hålla i hop även i tider av hög arbetslöshet och lågkonjunktur? Det är kanske i sådana situationer ni borde ta tillfället i akt och se det ur den positiva synvinkeln istället för att sätta ännu mer press på föräldrar. En arbetslös förälder är kanske en möjlighet för barnen i familjen, som innan gått så många timmar på förskolan! Det kanske är möjligheten till barnens semester. Så istället för att jaga sjuka och arbetslösa med blåslampa, börja ge dem extra bidrag för att stanna hemma med barnen!

Hör Betnérs kommentarer om debatten:

Läs även andra bloggares åsikter om förskola, barn, 40-timmarsvecka, barnsemester, maxtid, förskoletid, debatt, svt

En framtidsgrupp inom moderaterna vill ge barnen en maxtid på förskolan, 40 timmar i veckan som gräns. De vill också ge barnen fem veckors semester varje år. Denna debatt fördes på SVT Debatt i går.

Men visst är det fantastiskt! Vilket bra förslag! För det är ju inte så att alla föräldrar i dag grämer sig till döds och får de närmaste panikångest för att vi inte tar hand om våra egna barn.
Men vi lever ju i ett samhälle där vi måste arbeta. Och förlåt mig, men inte minst moderaterna kräver ju detta av människorna. Att vi skall ta hand om oss själva. Vi skall ju ut i arbeta, för det handlar inte om hur sjuka vi är – utan om hur mycket vi kan arbeta. Och är det bra jag eller går moderaterna inte mot sig själva nu. För alltid annars är det ju arbetet som prioriteras, inte familjelivet. Jag menar, det har ju ingen betydelse om vi splittrar en familj eller två och tvingar upp stockholmsmamman eller storstadspappan till kallaste norrland på veckopendling om det finns jobb som passar där uppe. Bara de kan försörja sig själva!

Fast nu skall också den föräldern som är kvar i stan på något otroligt sätt lösa det så att barnen inte går mer än 40 timmar på förskolan. Och detta alltså som ensamstående förälder under veckorna! (Att det finns pendlingstid mellan arbete och förskola har ju ingen som helst betydelse i frågan.)  

Nej men nu vill moderaterna, enligt Henrik Ripa (m), hitta lösningar för barnens bästa. Hur får vi bättre kvalité i välfärden, frågade de sig, och då föddes denna briljanta idé.

Detta citat ger en bra bild av denna typ av politik:

Det är ett farligt förslag på det sättet att man börjar i fel ända, för vill man att barnen skall ha kortare tid på förskolan måste man börja med hur mycket tid föräldrarna arbetar, annars blir ju resultatet att ensamstående föräldrar som jag helt enkelt slås ut från arbetsmarknaden. Man kan heller inte få tillgång till a-kassan om man inte har sin barnomsorg ordnad.
- Helene Sigfridsson, Makalösa föräldrar, svt debatt

Jag har sagt det så många gånger förut och jag säger det igen; ni MÅSTE börja i rätt ände! Man kan inte börja med att strypa bidragen förrän man hittat fler jobb, lika lite som vi kan sätta en maxtid på dagis med 40 timmar i ett samhälle där vi byggt upp och satt i system att föräldrar måste arbeta (minst!) 40-timmarsveckor för att kunna försörja familjen. Fasen, det är både fult att gå hemma och fult att lämna barnen på förskolan, hur skall ni ha det?!

Är det rimligt att barnen skall unna vara på förskolan i 50-55 timmar i veckan när föräldrarna jobbar 40-timmar? Den frågan ställer sig Ripa. Min fråga till dig är; är det verkligen rimlighet vi pratar om här? Är det då rimligt att föräldrar måste arbeta 40 timmar i veckan? Är det rimligt at ha dessa krav på sig som förälder? 

Och sedan pratas det en hel del om barnens bästa från Ripas sida. Om barnkonventionen och om att se till barnens bästa. Men har ni verkligen sett detta ur olika synvinklar innan ni gick ut med sådana idiotiska konstateranden?
Jag har sagt det förut här och gör det igen. Barnen på förskolan har privilegiet att få vistas i miljöer som är pedagogiskt utvecklande och kan bli stimulerade av personer som utbildat sig för att ge dem en bra start i livet. Så vem vet vem som är vinnarna? De som vistas mer tid med sina föräldrar eller de som vistas mer tid på förskolan? Jag menar, så länge föräldrarna verkligen tar hand om den tiden de har och visar barnen att de älskar dem och bryr sig om dem på kvällar och helger, ja, jag tänker inte påstå att det är de som är hemma mer i alla fall. Förskolan kan vara fristaden för barn som har det jobbigt hemma!
Och är det verkligen så mycket bättre att gå hemma med en förälder som stressar på för att familjen blir så ekonomiskt pressad av detta?
Nu inser väl även jag att det är jäkligt kontroversiellt att påstå att barnen har det bättre på förskolan med så pass stora barngrupper som det är, men då kanske det är där vi borde se till barnens bästa? Vi kanske skall dra ner på barngrupperna, ge dem större lokaler och mer pengar istället? Satsa på kvalitén istället! Börja där! I rätt ände!

Det som är verkligheten i dag är ju moderaternas tuffa arbetslinje och den kräver att det finns en förskola som täcker upp. Den tuffa arbetslinje som ni driver, de förändringar ni gjort i a-kassan det gör att man kan inte gå ner i arbetstid, man har inte råd och man måste ha en förskola som täcker upp, både på dagtid, kvällar, helger. Det är viktigt.
- Helene Sigfridsson

Jag fortsätter citera Sigfridsson som ni ser, för jag kan inte säga det bättre själv!

På frågan hur man skulle kunna genomföra detta förslag svarar Ripa att man skulle kunna bygga ut föräldraförsäkringen. Jaha, plötsligt är det bra med bidrag då eller? Så länge det är på förslag som ni genomfört! Fast han tar tillbaka sitt härliga förslag när Josefsson frågar om det är det moderata förslaget och undrar själv hur man skulle kunna lösa det.

Äh, jag blir så trött. Ärligt talat. Jag fattar att tanken är god men “utspelet” är både motsägelsefullt, dåligt genomarbetat (för de har ju inget som helst förslag på hur det skulle kunna lösas och det enda konkreta Ripa kan säga är bidrag, helt motsägelsefullt) och dåligt belyst. För vem vet vad som är bäst egentligen? 

Jag vill passa på att säga att jag varit hemma, jag har själv aldrig gått på förskola, och jag har mått bra av det! Men jag är inte säker på att det var det bästa!
Jag stör mig oerhört på vilken riktning debatten i programmet tar då det sägs att mindre barn inte har samma behov av att vistas i gruppmiljöer som förskolan. Jag läser bok på bok om forskning som säger att barn som tidigt får rätt stimulans (som kanske en utbildad pedagog bäst kan bidra med?) har det lättare i skolan senare. Och precis som det sägs i programmet, barn som kommer hit med en mångkulturell bakgrund kanske mår otroligt bra av att vistas i en svenskspråklig miljö nio timmar om dygnet?!

Sedan börjar det diskuteras om föräldrar som går och handlar eller tränar medan barnen är på förskolan. Att dessa föräldrar skall vara dåliga är det som debatten ger en svag underton av. Men varför? Här ser vi då gärna bort från att barnens bästa! För varför skulle barnen må bättre av en förälder som aldrig får tid att träna för att behålla hälsan eller att bli omkringsläpad på en butik i stress när de är trötta och hungriga? Detta är en helt annan debatt, men jag bara måste kommentera detta!

Hur kommer det sig egentligen att moderaterna så gärna vill se till barnets bästa just i denna situation? Varför inte börja i rätt riktning där också och se till att familjerna får chans att hålla i hop även i tider av hög arbetslöshet och lågkonjunktur? Det är kanske i sådana situationer ni borde ta tillfället i akt och se det ur den positiva synvinkeln istället för att sätta ännu mer press på föräldrar. En arbetslös förälder är kanske en möjlighet för barnen i familjen, som innan gått så många timmar på förskolan! Det kanske är möjligheten till barnens semester. Så istället för att jaga sjuka och arbetslösa med blåslampa, börja ge dem extra bidrag för att stanna hemma med barnen!

Hör Betnérs kommentarer om debatten:

Läs även andra bloggares åsikter om förskola, barn, 40-timmarsvecka, barnsemester, maxtid, förskoletid, debatt, svt

Pausen i Let’s dance (som visst är slut nu…) kan man t.ex. ägna åt att fundera över det här med jämställdhetsbonus. Igår skrevs det om det i DN. Alliansen är tydligen inte helt överens om huruvida förslaget kommer att ha positiv effekt eller inte. Andra förslag är att höja taket i föräldraförsäkringen (bra förslag) och/eller individuell föräldraförsäkring (ännu bättre förslag). Oppositionen är för båda förslagen.

Min egen åsikt är att de gärna får införa jämställdhetsbonusen i brist på annat. Det är bättre än ingenting liksom. Men jag tror inte att effekten kommer att bli stor. För det första så rör det sig om en ganska liten summa pengar, för det andra så finns det inga pengar i världen som kan få vissa män att stanna hemma med sina barn. Egentligen så tror jag inte att så särskilt många föräldrapar bestämmer att mamman ska vara hemma mest för att det är ekonomiskt fördelaktigast. Jag tror snarare att det handlar om tradition, en ohejdad vana helt enkelt. Det förväntas inte att en man ska stanna hemma någon längre tid, medan det finns höga förväntningar på mamman att vara hemma läääänge med sina barn.

För att bryta detta dödläge krävs, som oppositionen föreslår, individuell föräldraförsäkring. På så vis blir föräldrar tvingade att dela lika. Ingen kan förvänta sig att mannen inte kommer att avvika från jobbet och på samma vis kan ingen klandra en mamma som avstår från halva föräldraledigheten. Allt är frid och fröjd och de som klagar på den ekonomiska förlusten kan tröstas med att det bara handlar om en ytterst kort period i livet. En höjning av taket på föräldraförsäkringen skulle kunna kompensera en smula. Jag har tidigare vägt fördelar mot nackdelar i den här frågan.

Det här är, slår det mig, en reform som Pär Ström borde välkomna. Likaså de som släpar sig fram på knogarna i hans spår (se exv. kommentarerna på det här inlägget så förstår ni nog vad jag menar). Hans förklaring till varför män är så dåliga på att ta ut föräldraledighet är nämligen att det är mammornas fel. De ägnar sig åt umgängessabotage och vägrar “släppa till” dagar till mannen. Om mammorna enligt lag var tvungna att avstå från halva föräldraledigheten så vore det problemet ur världen. Och det ska tilläggas att det här är ett problem som Ström lägger stor vikt vid. Han menar att kvinnan förtrycker mannen på “hemmafronten” och att relationen till barnen är en av kvinnans stora privilegier här i livet. Jag kan inte annat än att hålla med om det, att relationen till sina barn är ett stort privilegium här i livet alltså. Just därför har jag sett till att min fru och jag delar ganska jämnt på ledigheten. Men enligt Ström är detta alltså inte möjligt för ett stort antal män, så varför inte ge dessa män en lagstadgad rätt?

Nu råkar jag veta att Ström är emot individuell föräldraförsäkring eftersom det inkräktar på människors heliga valfrihet. Men om denna valfrihet innebär att män ständigt körs över i familjelivet, kan man inte tänka sig att tumma lite på den då? För mig är det förvånande att han inte stöder idén med en lagstadgad delning särskilt med tanke på att han inte har nåt annat eget förslag.

Så kom igen Pär! Slå ett slag för individuell föräldraförsäkring nu!

—————-
Now playing: 16 Horsepower – Black Soul Choir
via FoxyTunes

Jag har en förmåga att emellanåt läsa tidningar och artiklar långt efter att de publicerats. Inte för att jag inte är intresserad, utan snarare för att jag vill läsa så mycket att varje dags läsning tenderar att ta längre tid än jag vill erkänna och därmed begränsar mig att hinna med allt. Upptäckte i helgen en bra intervju med Gudrun Schyman i förra numret av Aip (ber om ursäkt för att den citeras så sent som nu):

“Schyman tror att feminismens backlash började i och med föräldraförsäkringsdebatten på s-kongressen 2005.

-Det innebar att den fråga, som i all sin litenhet bär den största förändringspotentialen, den frågan diskuterades inte. I och med det försvann även frågor om kvinnors villkor i vardagen och på arbetsmarknaden. De hänger intimt samman.”

Jag nickar och håller med.

Matilda

Är ni på det klara med att moderaterna vill ta bort 4 månaders betald ledighet ifrån er och sänka ersättningen till 75 %, när ni är hemma med föräldrapenning?

Under mina hittills trettio år i arbetslivet, mina fritidsengagemang eller i politiken har jag aldrig i ett enda samtal träffat på någon som anser att möjligheten att vara hemma med ekonomisk ersättning, när familjen fått tillökning, har varit för lång. Men Reinfeldt och dom nya moderaterna tycker visst det!

Det gör inte vi. S-kvinnor har alltsedan 50-talet arbetat för att det skall vara möjligt att kombinera familj och arbete för både kvinnor och män.

Ett första steg var att 1961 se till att särbeskattningen blev genomförd. Kvinnor blev då myndiga nog att betala egen skatt.

Det andra steget var en beskattad föräldraförsäkring.

1974 fick mammor och pappor möjlighet att vara hemma med betald föräldraledighet under 6 månader.

Sedan dess har vi successivt sett till att denna tid utökats till idag 13 månader med 80 % av lönen och ytterligare 3 månader med 60 kronor per dag. Vårt mål är 18 månader och en jämnare fördelning av pappors och mammors uttag av föräldraförsäkringen.

Det tredje steget var och är en kvalitativt bra och trygg barnomsorg och en allmän förskola från 5 år.

Ute i Europa nämns Sverige som ett föregångsland när det gäller jämställdhet.

Rösta inte bort det den 17 september!

Hälsningar från

Angela Sandström
ordförande S-kvinnor Blekinge