Så är det barmark igen. Jag bor trots alls i Norrbotten, så jag vet att snön kommer – Det gör den. Och det går förstås att se detta blöta mörker positivt:

Röjsågen kan jag använda till att röja sly. Det fanns inte en chans att hinna med det i vår eller sommar. Bra för oss gamlingar att ha fast mark under fötter – och knän. Skönt att slippa djup snö att pulsa i.

Jag kunde förstås ta en ordentlig vallning av skidorna. Har inte ens fixat ett vallningsställ än. Jag borde snickra ett likadant som finns i Lappberget. Helst hoppas jag att någon ringer och säger att de har ett över, som jag kan få.

Jag kan ta igen litteraturkonsumtionen som försummades i sommar. Det räckte inte med de där 20 minuterna som jag tvingade mig själv att sitta i solstolen.

Jag kan tända ljus. Och sitta inne hela helgen. Där ute i mörkret finns inga måsten. Speciellt inte nu, när det inte finns någon snö att skotta. Tänk bara på alla hus man slipper måla. Och alla båtar man slipper kolla så de inte blir offer för vare sig hög- eller lågvatten.

Imorgon firar jag 150 dagar i puberteten – men jag kunde inte hålla mig, så jag visar lite bilder redan idag. Det är en hel del som har hänt sedan jag började med testosteron, både fysiskt och psykiskt.

De kroppsliga förändringarna är ungefär de jag hade väntat mig: Jag har fått mer kroppshår, jag har en lite mörkare röst och en jämnare och kraftigare skäggväxt. Min kroppstemperatur är densamma som förut, och med undantag för vissa perioder skulle jag inte säga att jag egentligen svettas mer. Däremot har jag både blivit mer varm i huden och mer frusen. Kanske är det lite psykiskt: Jag behöver inte längre de låga temperaturerna för att hålla mig hårig.

Måtten har förändrats – och det långt över förväntan, med tanke på att jag praktiskt taget inte har tränat alls. Vikten har fortsatt neråt, tack vare att jag samtidigt äter Concerta för min ADHD. Trots att testosteron brukar få människor att gå upp i vikt har jag tappat 4,5 kilo. Musklerna har kommit fram lite bättre, och mina underarmar och händer har blivit lite senigare, inbillar jag mig.

Men framförallt är det håret som är den stora skillnaden. På ställen som ryggen och kinderna som förr hyste några små ljusa fjun har jag numera en tydlig hårväxt, och benen som redan förut var ganska ludna är numera nästan päls. Jag har tillochmed hår på bröstet – men snyggast är ändå mina underarmar. Jag råkar nämligen tycka att lite lagom seniga och håriga armar är snyggt, och har alltid skämts för att mina egna inte är så ludna som jag önskat att de var, och alldeles för runda. Nu har jag äntligen snygga armar.

Håret på huvudet är ständigt flottigt och jag har finnar i ansiktet, på bröstet och på ryggen. Jag börjar tröttna litegrann på det, men det är egentligen en bagatell. Rent kroppsligt är jag väldigt nöjd med min pubertet såhär långt, och känslan av att faktiskt kunna hantera situationen smyger sig på då och då. Det är en mycket märklig känsla – men helt fantastisk.

Läs även andra bloggares åsikter om könskorrigering, vård, transsexualism, kropp, bilder, puberteten, kroppshår, målbrottet, skägg, röst, hår, finnar, muskler, mått, vikt, Concerta, Nebido, medicin, svett, förändring, hormoner, utveckling, diagram, testosteron

Som dere ser har jeg forandret tema på siden.
Hva synes dere?

Tidigare har vi skrivit om uselt ledarskap och usel lönsamhet. Nu avgår styrelsens ordförande för Ersta Diakoni som säger så här 

Hon är förvånad över de brister som hon sett hos såväl styrelsen som ledningen för Ersta Diakoni. Allt går nu tillbaka till ruta ett.

–Jag brann för att få jobba med Ersta, men jag var inte medveten om hur förändringsobenägna man var. Man vill inte se över anställningsvillkor, löner, avtal, lägenheter och andra förmåner eller röra i organisationen. Jag förstår heller inte varför all personal på Ersta har fått gå igenom ett värdegrundsarbete förutom styrelsen och ledningen. Med den kristna grundsyn som ska finnas borde det ha omfattat även dem, säger Kristina Axén Olin.

Hur gör man i en situation som denna? Skaffa dig info om hur du kan bli modigare och lönsammare här.

Många gånger handlar det om det osagda. Det är som det ligger en flodhäst på bordet. Alla ser den men igen säger något. Men den är i vägen för inte bara effektiviteten utan också möjligheten till autentiska relationer som utmärks av förtroende.  

För att trygga de som har anhöriga på Ersta, som jag, så vill jag meddela att människorna som vårdas möts med respekt och omtanke. Så det förefaller vara ett ledningsproblem som ännu inte alltför häftigt har drabbat de viktigaste intressenterna. Skönt, eller hur? Men hur länge, vet vi inte.

Jag håller på att gå sönder av trötthet. Jag vet att jag inte har fem ungar o ett heltidsjobb o att jag typ därför egentligen inte har rätt att klaga. Men jag gör det ändå, för tröttheten har lagt sig som en blöt yllefilt över min tillvaro o november mörkret kryper för tätt inpå. Obehagligt.

Har inte haft igång datorn sen o söndagskväll, man hinner missa rätt mycket. Som tex att människor rycks ifrån oss o andra får nya jobb o nya bostäder. Det är så mycket nu. Själv står jag ganska still. Försöker hinna med att fixa lite julstök. Känns väldigt litet o materiellt just nu… när man sätter det i perspektiv till andra saker. Men jag är glad för att jag har någon som kliar mig på ryggen ibland o som stryker håret från min panna.

Annars hade jag fan inte orkat stå på benen.

Skaffar du en lya här, får du varierad utsikt...!

En arkitekt vid namn David Fisher stod för fyra år sedan och beundrade utsikten från en väns lägenhet i New York.  Hans polare, som ägde lägenheten i fråga kunde inte avhålla sig från att skryta lite:

”Titta på utsikten! sa han. Ingen annan har denna utsikt!”

Då tänkte David i sitt stilla sinne: “Varför skulle inte hela byggna­den kunna vridas, så att alla kunde få samma utsikt?”

Den tanken resulterade i att  uppförandet av Fisher’s Dynamic Tower inom kort kommer att inledas. I den skyskrapan kommer ingen av de 200 lägenhetsinne­havarna  att kunna skryta med att ha vackrast utsikt! Var och en av de 80 våningarna kommer nämligen att kunna roteras individuellt, så att de på strax under en timme kan få ett 360-graders panorama över Dubais horisont.

Smart thinking, eh…? 

Vindturbiner och solceller mellan varje våning skall ge nog med el till hela byggnaden, och kanske även förse kringliggande hus. ”Det är inte bara ett torn”, säger David Fisher. ”Det är ett grönt kraftverk.”

Redan nu står över 1100 ­personer på väntelista till den här luxuösa byggnaden. Lägenheterna kostar mellan 24 och 240 miljoner kronor. Till det facila priset får man emellertid inte bara en roterande lägenhet, utan även en hiss till bilen, som gör det möjligt för de boende att parkera utanför ytterdörren.

Rimligen måste ju hyran omfatta hela våningsplanet, annars riskerar  väl de blivande lägenhetsinnehavarna att grannen på samma plan tröttnar på allt snurrande när de ska imponera på sina gäster…? 

De roterbara våningsplanen i Fisher’s Dynamic Tower blir röststyrda!

Så här är det tänkt att det ska fungera:

1. Vinden blåser mellan våningarna och får kontakt med turbinens blad.
2. Vinden griper tag i bladen och alstrar elektricitet, som vrider byggnaden.
3. Röstaktiverad kontrollpanel gör att man kan ”beordra” våningen att rotera.

Intressant…?

Läs även andra innovativt intresserade (?) bloggares åsikter om <a href=”http://bloggar.se/om/2000-tal” rel=”tag”>2000-tal</a>, <a href=”http://bloggar.se/om/Allm%E4nbildning” rel=”tag”>Allmänbildning</a>, <a href=”http://bloggar.se/om/Arkitektur” rel=”tag”>Arkitektur</a>, <a href=”http://bloggar.se/om/Asien” rel=”tag”>Asien</a>, <a href=”http://bloggar.se/om/Dubai” rel=”tag”>Dubai</a>, <a href=”http://bloggar.se/om/Forskning+och+Framsteg” rel=”tag”>Forskning och Framsteg</a>, <a href=”http://bloggar.se/om/Foto” rel=”tag”>Foto</a>, <a href=”http://bloggar.se/om/F%F6r%E4ndring” rel=”tag”>Förändring</a>, <a href=”http://bloggar.se/om/Internet” rel=”tag”>Internet</a>, <a href=”http://bloggar.se/om/Kultur” rel=”tag”>Kultur</a>, <a href=”http://bloggar.se/om/Kunskap” rel=”tag”>Kunskap</a>, <a href=”http://bloggar.se/om/Kuriosa” rel=”tag”>Kuriosa</a>, <a href=”http://bloggar.se/om/Livet” rel=”tag”>Livet</a>, <a href=”http://bloggar.se/om/Manipulationer” rel=”tag”>Manipulationer</a>, <a href=”http://bloggar.se/om/Milj%F6″ rel=”tag”>Miljö</a>, <a href=”http://bloggar.se/om/Mindblowing” rel=”tag”>Mindblowing</a>, <a href=”http://bloggar.se/om/National+Geographic” rel=”tag”>National Geographic</a>, <a href=”http://bloggar.se/om/Nutidshistoria” rel=”tag”>Nutidshistoria</a>, <a href=”http://bloggar.se/om/Perception” rel=”tag”>Perception</a>, <a href=”http://bloggar.se/om/Revolutionerande” rel=”tag”>Revolutionerande</a>, <a href=”http://bloggar.se/om/Teknologi” rel=”tag”>Teknologi</a>, <a href=”http://bloggar.se/om/Tidskrifter” rel=”tag”>Tidskrifter</a>, <a href=”http://bloggar.se/om/Tips” rel=”tag”>Tips</a>, <a href=”http://bloggar.se/om/Uppfinningar” rel=”tag”>Uppfinningar</a>, <a href=”http://bloggar.se/om/Varseblivning” rel=”tag”>Varseblivning</a>, <a href=”http://bloggar.se/om/Vetenskap” rel=”tag”>Vetenskap</a>, <a href=”http://bloggar.se/om/V%E4rlden” rel=”tag”>Världen</a>

]]> http://swictor.wordpress.com/2009/11/24/thats-life/ Mon, 23 Nov 2009 23:54:08 +0000 Swictor http://swictor.wordpress.com/2009/11/24/thats-life/

Jeg liker det at nyttår i år faktisk representerer en god forandring i livet mitt.

Når jeg blir gammel skal denne sangen stå på repeat.

Igår nådde jag en gräns för vad jag orkar. Många tårar och oerhört jobbigt var det men idag känns det som en sten har lyfts från mina axlar. Jag orkar inte längre vara ensam i min och sambo C´s relation, ensam att vilja förbättra, ensam att vara lyhörd gentemot den andre, ensam om att visa respekt och ensam överhuvudtaget i förhållandet. Det är betydligt jobbigare att vara ensam i ett förhållande än ensamstående – inbillar jag mig i alla fall. Jag vet inte hur mycket av vad jag sa som sambo C tog in. Det här hade han kanske inte väntat sig. Men det är klart, om man bara ser till sig själv och inte tar in vad ens partner berättar, känner, tänker då blir det en överraskning.

Jag har fått nog av att bara ge och ge och ge. Jag är värd mer. Ett förhållande bygger på att man är två som – i både med- och motgångar – kämpar tillsammans, sida vid sida. I ett fungerande förhållande både ger och tar man. Det ska gå att kompromissa och man behandlar varandra med respekt och visar ömhet och kärlek och man är lyhörd inför sin partner. Inget av det jag igår sa till sambo C är nyheter. Han har hört allt förut men helt enkelt valt att inte ta in det. Jag kan inte ha det så längre, jag vill inte hela tiden känna att jag ska anpassa mig. Inte heller vill jag känna mig så totalt värdelös eller oviktig som jag gör om jag stannar kvar i det här förhållandet vars förutsättningar bestäms utav sambo C.

Jag säger härmed upp mig från detta förnedrande förhållande med omedelbar verkan. Detta innebär att min plats står till förfogan för den som vill känna på hur det är att behandlas som en icke-människa. Du bör dock vara otroligt stabil och ha ett överflöd av inre glöd och glädje samt vara arbetsglad helst dygnet runt. Detta då förhållandet i sig kräver att du sätter dig själv absolut sist, enbart får rester och positiva ord eller handlingar är obefintliga. Men vill man prova på hur det är att leva som bottenskrap är detta ett ypperligt tillfälle. Alltid lär man sig något – jag har lärt mig tillräckligt nu och kan det här utan och innan.

Jag har bestämt mig… har du?

De flesta av oss säger nog spontant att vi uppskattar nya idéer, men hur uppskattat är detta egentligen i våra bolag. Hur man ser på en ny idé verkar oftare mer bero på vilken del i organisationen man tillhör än vad man själv har för personlig inställning. Och i tuffare konjunktur blir detta än mer tydligt.

Om vi börjar med utvecklingsavdelningen så är de som arbetar där generellt positiva till nya idéer. Innovation ingår ju som en normal del i deras jobb. De förväntas att komma med nya idéer och de är därför utvalda och tränade i ett innovativt problemlösande tänk.

När vi sedan kommer till produktionsavdelningen blir läget annorlunda. Här vill de helst inte få in nya idéer då det innebär risker när de skall införas. De som arbetar här mäts på hur effektiv deras verksamhet är och därför vill de ogärna förändra det som de en gång har trimmat in för att leverera en hög effektivitet med minimala störningar.

På marknadssidan vill de, vilket är förvånande, inte heller alltid få in nya idéer. Ofta tycker de att det är svårt och osäkert att argumentera för en ny idé som man inte riktigt är van vid och vilket man är rädd skall påverka provisionen negativt. Om den nya idén ger en stor konkurrensfördel är de dock naturligtvis mer intresserade.

Kommer man sedan till ledningen är deras första fråga om den nya idén ligger inom bolagets kärnverksamhet. Om så är fallet får den alltid större uppmärksamhet, eftersom idén då kan bedömas utifrån befintliga kunskaper. Dessutom behöver man då inte avvika från beslutad inriktning. Ligger däremot idén utanför kärnverksamheten är det förmodligen ingen som vill driva den vidare och därmed ta alltför stora karriärmässiga risker.

Så det blir alltid utmanande att få igenom nya idéer och tyvärr verkar det som att det i första hand är bolagens mätmål som stoppar de nya idéerna.”You always get what you measure”. Så frågan är om det inte är mätmålen som är fel. Men utan nya idéer och innovationer så dör bolagen – sakta men säkert. Därför måste vi lyfta upp och stötta intraprenörerna, dvs de eldsjälar som redan finns i våra bolag och som trots alla risker och ev internt motstånd försöker driva igenom nya idéer.

Se även Bizz-Buzz-Stuff i ett tidigare inlägg.

Leif Åkesson/VD Informasic

Mark Twain sagde engang følgende: “The only person who likes a change is a baby in a wet diaper”.

Og det kan der måske være noget om. Er vi reelt set proaktivt forandringsparate eller -villige? Eller skal der være noget, der trykker, før vi flytter os? Og hvad skal ledere, konsulenter og politikere og andet godtfolk, der så gerne vil forandre os andre gøre … eller lade være med at gøre, når der åbenbart ikke findes én sandhed, men mange.

Hvad er i øvrigt din “sandhed” om begrebet forandring? Hvornår har du sidst forandret dig? Hvordan foregik det? Hvad gjorde du? Hvad gjorde andre? Og hvad kan vi lære af det?

Nu sitter jag och kollar på Beck igen. Var ett bra idol idag. Vet inte vem jag tycker ska åka ut. Men kanske Reza för jag är inget stort fan av henne direkt. Men det återstår att se sen.

Jag var två millisekunder ifrån att skaffa en ny blogg, som jag tänkte hålla hemlig. Jag har fortfarande inte riktigt släppt den tanken. En liksom hemlig blogg där jag kan skriva vad jag vill. Där jag kan dissa, och hissa, och hata och älska vem jag vill.. Här blir man ju lite låst. Jag tänker för mycket på vem som läser… Men å andra sidan. Det är min blogg, jag borde ju kunna skriva vad som helst egentligen. Jo, jag tänker sluta sätta andra före mig själv. Jag tänker inte vara rädd för folk längre. Jag vet vilka mina vänner är och vilka som inte är mina vänner.
Men just idag tänker jag inte ta något större skriveri om saker som tynger, eller stör, eller både och. (och ja, det är en väldig skillnad på dom två)

Jag liksom pendlar i humöret från att tycka hyfsat om mig själv, till att hata mig själv och sen tillbaka igen. Det är som värsta bergochdalbanan. Men just idag är det en okej dag. Jag är okej med mig själv just nu. Ja så bra man nu kan bli när man tänker som mig.
Har pratat med L lite kort idag om äs-enheten. Jag ska ge mig själv en chans till, sen ska jag be att få hjälp därifrån. Det är tungt med den biten och det har det varit sen mellanstadiet/högstadiet där någon gång. Typ när dom började mobba mig.  Jag tycker allvarligt talat att det inte är så konstigt att jag har något emot typ hela klassen nästintill.. Jag hatar dom inte, långt ifrån, men jag vill liksom inte umgås med dom heller. Varför skulle jag? Dom gillar ju inte mig ändå, och jag hurrar inte för att bli kompis med dom nu heller. Det finns några få som jag står ut med, och den som jag faktiskt känner mig lugnast med är Marie. Hon var inte som dom andra, iaf inte lika mycket, så jag minns inte henne som sån. Jag har svängt lite i tanken på att gå på klassåterträffen. Inte för min klass, absolut inte, men man kan ju alltid träffa någon i parallellerna. Och blir det för mycket 9B folk så drar jag igen. Jo, det som hände, det dom gjorde och så, det gnager. Jag vet inte hur jag ska förklara det, jag mår inte dåligt över själva händelserna, men jag mår dåligt över att dom totalförstörde min självkänsla. Men nu är allting upp till mig, att jag måste fixa den igen, och det tänker jag ta mig *** göra!!!

Ja ja, nog tjatat för nu… tillbaka till filmen

Jag blev helt plötsligt as-sugen på att börja städa. Men det kanske inte är det smartaste just nu. Jag vill diska och dammsuga och städa badrummet. Kanske får bli imorn om jag är pigg nog. Men det tror jag nog att jag ska vara. Och så vill jag vädra lite grann oxå, så jag hoppas att det inte ösregnar.Visserligen kan jag ju öppna ventilerna i fönstret så kommer ju inte regnet in. Jag är så smart ibland. ;-P Haha, ja ja.. jag får skylla på att jag börjar bli övertrött.

Imorn är det fredag igen och helg, jag tycker inte riktigt om helger, fast jag ska göra det bästa av den. Hoppas att man kan få se solen någonting snart, men det är väl inte troligt. Och så hoppas jag på att det ska komma snö snart, men det går inte heller så bra med tanke på hur blött det är i marken och hur varmt det varit i luften. Men som sagt, mitt projekt är städande, och så. Rensa lite i frysen oxå skulle jag tro. Måste laga lite mat imorn så min mage blir lite gladare på mig.

Det är så mycket som jag skulle vilja förändra hos mig själv. Alltså förutom vikten. Jag strävar efter ett mål, men jag vet inte riktigt om jag kommer att nå fram. Fast å andra sidan, så måste liiite vikt av först innan jag kan göra nån verklighet av det som jag vill… hehe. Jag hoppas hoppas hoppas, att jag kan klara det inom några år sådär. Ooo, det är spännande att ha saker att se fram emot… jag vet att jag är lite hemlig, men det är för jag inte vill att folk ska tjata på mig om jag inte genomför det med en gång.

När tystnaden tar över här hemma gömmer jag mig bakom datorn. Då har jag i alla fall gjort ett val, jag väljer att vara ifred. Slippa bli avvisad eller ignorerad. Sambo C och jag talar nästan uteslutande bara till varandra då det gäller mat, barnen och tider att passa. Jag har slutat försöka. Varför? Jo, när jag märkte att jag inte fick någon respons på mitt alldagliga umgängesprat… jag kunde lika gärna ha varit osynlig, jag blev en icke-person. Det gör ont. Så jag har min fristad framför datorn. Men om jag nu ska ta tag i mina känslor som jag skrev om tidigare… ja, då måste jag kliva fram från mitt gömställe. Hittade ett citat av Stig Johansson när jag googlade på ensamhet:

Den största ensamheten – att inte finnas i någons tankar

Det skrämmer mig. Tänk om det är så? Vad gör jag då? Bättre att inte veta? Nä, det är inte hållbart i längden och jag är värd mer än så. Men ännu är det lugnt här hemma, sambo C är iväg på jobb ikväll. När han kommer hem då… ja, då…

Jag har oro i magen nu… igen. Som vanligt på kvällarna. Känner mig en aning frustrerad över att jag inte sa allt det där som egentligen ligger och skaver. Var ju på samtal idag och jag vet inte varför jag inte bara kunde säga hur det är. Jag vet inte varför jag inte kan förstå mig själv. Många ggr så vågar jag inte tänka eller känna det som verkligen finns inuti mig. Jag släpper inte fram det och det är ganska jobbigt. Jag vill ju inte att det ska vara sånt mörker hela tiden, men då måste jag ju börja göra någonting åt det hela oxå. Jag ska börja skriva vanlig dagbok igen och verkligen tänka efter vad det är som händer i mig själv, vad det är jag känner, vad det är jag tänker. Inte låta någonting störa mig utan verkligen ta mig tid att jobba med mig. Nu hoppas jag hela tiden på att det ska komma av sig själv och det gör ju inte det. Jag har stått still länge nu och jag vill ju inte det… eller? Jag vill jobba mig vidare… varför får jag då inte tummen ur??? Jag blir vansinnig på det här. Jag har inte träffat L på två veckor och så fick jag äntligen chansen och då pratar jag om en massa skit som egentligen inte har med mig att göra. Jag blir trött när jag aldrig kan våga någonting!!! :-S Jag måste våga kasta mig ut nu!!!

 Jag skall inte klaga, resebyrån överträffade mina förväntningar genom att svara i telefonen när jag inte hade någon voucher att visa upp för receptionen kl 2100 i Borlänge. Dom skickade vouchern i mail inom 2 minuter. Äventyret fortsätter. Självklart var min tågbiljett borta när jag skulle åka tåget hem. Letar frenetiskt igenom hela min väska och alla fickor i kavaj och jacka. Jo då, jag kunde få en ny om jag bara hade bokningsnumret. Jo, det har jag tatuerat på insidan av ögonlocket så det var ju inte så svårt, ja blinkar bara två gånger så har jag det, nej….. Upp med datorn, det börjar bli bråttom nu, tåget går om ca 5 minuter. Jag tackar just nu DELL som på något sätt lyckats återuppfinna slowmotion. Jag hör suckarna längre bak i kön. – ”Djävla stockholmare som inte kan hålla reda på en biljett, hur svår kan det vara!”

 TJT345S, en ny biljett kostar 100 sek, mmmmm och nu är det inte läge att gnälla. Jag har en biljett i 3 A4 sidor så nu borde det fungera. Jag som då inte är en van tågresenär upptäcker att man förnyat sina tåg, dvs samma gamla ellok och vagnar fast dom heter Intercity. Ja ja, 2 klass, vagn 13 plats 75. In i vagnen plats 72, 73, 74 och 76 vänta nu ni måste skämta? Det finns faktiskt ingen plats 75, är jag på fel vagn, nej. Vi inväntar konduktören han löser detta. – ”Ny påstigna! ” Fram med biljetten, jag hittar inte min plats? – ”Du är säkert i fel vagn!” Nej, – Ett ögonblick, jag skall kolla i min dator, vi har inte dom vagnarna som vi skall ha på detta tåg”.

 Jag ställer inte den naturliga frågan. Dvs – ”Hur kan ni sälja en platsbiljett till en stol som inte finns?” Eller den andra frågan, – ”Varför har ni tagit bort stol nummer 75?” Konduktören säger; Det är inte så fullt så du får sitta på plats 72 den är ledig.

Ni som läst här tidigare vet att jag övar på lite olika saker. Idag har jag övat tålamod, kanske främst kring att stå ut med mig själv.

Saturnus går i kvadratur till Pluto just nu. Kan bli lite tufft...

Den transiterande (alltså den som går uppe i skyn just nu) planeten Saturnus ligger just nu i ett lite besvärligt vinkelförhållande till transiterande Pluto, en s k kvadratur (90°).
Plutos uppgift är att bryta ned det bestående och ge plats för det som komma skall. Och just nu befinner sig planeten (jo, inom astrologin betraktas den fortfarande som en sådan!) alldeles i början av Stenbockens tecken. Stenbocken står för strukturer, stabilitet och hierarkier av olika slag, vilket innebär att vi nu får uppleva att den värld vi känt under de senaste 250 åren och som nu  befinner sig i snabb förvandling, kommer att få uppleva ytterligare en boost åt just det hållet. Och nu talar vi om en irreversibel process; en förvandling som inte kan vridas tillbaka. Det gamla dör och det nya föds i dess ställe..!
Saturnus, som enligt astrologin styr just Stenbockens tecken, kan liknas vid något av en bromskloss. Den står för auktoriteter, konservatism, lag och ordning etc, etc… Det råder knappast något tvivel i mitt sinne om att  t ex de främlingsfientliga strömningar som vi för närvarande upplever i landet och som kanske bäst avspeglar sig i SD:s ökande opinionssiffror), har att göra med den här transiten. De konservativa krafterna motsätter sig den förändring som ökad inflyttning från utlandet utgör och Plutos mindre trevliga sidor kommer i dagen.

Beroende på var i ditt personliga horoskop denna kvadratur hamnar, kan du också känna av den i ditt privata liv. även om den då tar sig andra uttryck. Eftersom Saturnus ligger precis i början av relationstecknet Vågen, kan det t ex innebära besvärligheter i dina nära relationer.

Saturnus står bl a för begränsningar och pessimism och en negativt aspekterad Pluto intensifierar den emotionella sidan av olika händelser samt kan ge även ge upphov till tvångsmässigt beteende. Det kan alltså i värsta fall resultera i att du framledes kommer att känna dig ganska begränsad av sociala omständigheter i din närmiljö, eller hänelser i samhället i stort, vilket kan ge upphov till frustration.

Den här Saturn-kvadratur-Pluto-konfigurationen kommer att “triggas” av andra planeter under hela nästa år. (Eftersom bägge planeterna rör sig långsamt, kommer dessvärre den här aspekten att hålla i sig ett tag). Det tar t ex Två och ett halvt år för Saturnus att gå genom relationstecknet Vågen. Under den tiden kommer sannolikt relationer som spelat ut sin roll att avslutas och nya, som har mera konstruktiva effekter på de ingående parterna, att inledas.

P S När jag sökte på nätet efter adresser att länka till de posters du ser nedanför, upptäckte jag att ännu en bloggare-Lynn Hayes- skrivit om den här transiten. Hon råder oss att ställa oss följande frågor för att utröna vilken effekt den här kvadraturen kan få på våra egna liv: -Vad behöver vi släppa greppet om (Pluto) för att få ett fastare fotfäste i tillvaron(Saturnus) ..? -Inom vilket område behöver vi möta kanske obehagliga och beska sanningar (Saturnus) för att kunna tränga genom begränsningens barriärer och förändras/utvecklas (Pluto)…?

Stenbocksposter från nätet

Den astrologiska/ astronomiska symbolen för planeten Saturnus

En lang og hård valgkamp har nået sin ende. Venstre har kæmpet hårdt og som et hold. Terningerne er kastet, og nu er det bare at vente på resultatet i morgen aften. Jeg synes, Venstre har ført en god og konstruktiv valgkamp. Vi har fokuseret på de vigtige ting. som er en god økonomi, en god offentlig service og respekt for medarbejderne.

Jeg siger tak til alle vælgerne, der har hørt på os politikere i snart 4 uger. Husk at stemme i morgen til både kommunal og regionsrådsvalg.

Det er tid til forandring, det er tid til Venstre

Efter att ha läst en diskussion på en annan blogg började jag svara, men det blev mer än en kommentar. Det bidde en fundering.

Jag tänkte på det här med vad man tar upp i sina skriverier.

För många bloggare som inte är proffessionella skribenter ar det är väl lättast till hands att man skriver av sig de funderingar man har när det känns motigt och tungt. Precis som i livet vid sidan om datorn, det är lätt(are) att beskriva och notera det som är dåligt i stället för det som är bra.

Det kan vara anledningen till att många bloggar föds i en kris eller ett behov av att få svar och stöta och blöta sina tankar. Sedan när man löst alla knutar så lägger man dagboken åt sidan för då falnar inspirationen och behovet hos amatörskribenten (som det i många fall är).

Men skrivandet har förhoppningsvis då nått sitt syfte. Att få skribenten att välja väg. Att våga förändra sig, och bryta gamla mönster. Att sätta sina ord på pränt är ett bra steg på vägen.

Fotnot:  Nu är ensamma pappan inte ett bra exempel på en amatörskribent… Tvärtom. Men det är ett dj–a bra exempel på en blogg som föds ur en kris. Får se vad som händer härnäst med den. Jag önskar dig allt gott dock.

In kliver vi på Indiska. Jag något missnöjd eftersom affären med “riktiga” rökelser hade stängt..

-Jaha..  Köpa svensson rökelser…

-Är det nån skillnad egentligen?

-Inte om allt nu endå är en illusion.. Det är väl enu en etikett som jag klistrat på något. Att jag ska köpa rökelser för det är andligt. Och riktiga måste det vara också… Men om nu allt endå är en illusion… Vad är då äkta? Vad är på riktigt?

Avslappnat tar min vän till ord utan någon större ansträngning och säger…

-Kärleken och medvetandet är äkta.

Den jäveln! Han hade listat ut hela skiten! 

Inte för att jag riktigt förstod storheten i det då. Men det växte över kvällen och i morse gjorde jag om hans ord till en praktisk handlingsplan. “Jag ska leva i kärleken vad det än kostar” Jag har faktiskt praktiserar detta förut. Men jag fick känslan på det idag. Jag skrattade, log och gav hela dagen idag och det pirrar i mig. som att jag är nykär. Fantrastiskt! Jag är kär i oss! Det är faktiskt så enkelt. Jag har bara en tanke åt gången och jag kan om jag ramlar in på rädslospåret direkt byta riktning in på kärleksspåret. För jag kommer aldrig bli så ren i mina tankar så att jag automatiskt väljer kärlek. Men jag har möjligheten att ändra mig.

Vilken härlig dag det varit… Jag sådde ett frö av kärlek när jag vaknade, vattnade med osjälviskhet och står nu i en sprudlande skog av kärlek!

I Love Earth by: ~Choc-Alchemist @ deviantart

Min österländska kompis har lärt sig en del om skillnader mellan öster- och västerländskt tänkande. Hon påstår att om en österlänning gör något hon själv framkallat skyller hon ifrån sig och börjar svära: Det är kaffekoppens fel, att den föll. Eller kanske; Vem ini …. har ställt koppen här, det är klart att man spiller ut den.

En västerlänning ber bara om ursäkt, vems felet än är.

Jag (och kanske andra Överkalixbor) har nog en del österländska gener, i så fall. För min specialitet är nämligen att svära över döda ting. Och över människor som placerat ut de döda tingen bara för att de ska vara ivägen för mig.

Hördu N, jag har faktsikt en doktorsavhandling som styrker mina österländska rötter, haha. I en 6000 år gammal utgrävning i Lillberget, en mil, norrut, hittas en speciell slags keramik som bara finns österut. Stenåldersmänniskorna handlade med, eller kom själva från det ryska hållet. Förutom kamkeramiken tog de kanske med……svordomar över de döda tingen.

Avhandlingen heter Sedentariness During the Stone Age of Northern Sweden. Av Ove Hallén.

Tjenixen alla små söta människor! Det är söndag, jag borde plugga, men gör jag det? Nej. Såklart inte. Istället gör jag allt jag inte borde göra, som att slappa, kolla film och äta pepparkakor. Inte bra, inte bra alls faktiskt! Borde kanske ta ett ryck och sätta igång så jag inte behöver göra allt imorrn. Vi får se…

Imorgon är det måndag igen (captain obvious) och då ska vi ha geografi igen efter fyra veckor. Tror inte jag kommer klara av att sitta i tre timmar och inte göra ett piss förutom att lyssna sönder mina öron på en monoton lärare som inte säger någonting intressant! Bajs på det. Och bajs på att jag endast tjatar om skolan.

Satt och kollade igenom en gammal låda med massa teckningar, kladdpapper och annat från skolan som vi har ritat på lektionerna och insåg hur mycket jag saknar allt. Allt man hade under hela högstadiet, alla vänner som man kände så väl att man förstod exakt allt dom sa. Man kunde spendera en hel lektion med att bara rita, skratta och skämta utan att man inte förstod någonting när man skulle skriva sina uppgifter. Alla helger man slapp plugga och kunde spendera med kompisar, kolla på film, åka till malmö, vara uppe hela natten utan att vara helt förstörd dagen efter.

Jag vill inte bli vuxen! Jag vill inte att allt man hade ska försvinna. Jag står inte ut med att träffa alla mindre än en gång i månaden, jag vill inte förlora allt och alla. Jag hatar detta! Jag vill stanna på degebergaskolan, men samtidigt vill jag uppleva något helt nytt utan att allt försvinner. Det värsta jag vet med att åka till USA är att jag är rädd att inte ha någon kvar när jag kommer tillbaka. Att igen bryr sig, att inte komma in i den nya klassen och att förlora den gamla.

Jag måste ju säga att OLA bara måste vinna det här. Kommer bli grinis annars. Men men, jag antar att det inte är hela världen.

Jag har inte bloggat något tidigare idag för jag har inte tyckt att det varit så stor idé för jag har absolut inte gjort någonting idag. Mest sovit om jag ska vara ärlig. Och då blir det ju lite svårt att skriva (som tur är ska jag nog lägga till)
Just nu är det värmeljus, körslaget, te och datorn. Perfekt kväll måste jag ju säga. Nu när tankarna äntligen har lugnat ner sig så jag kan sitta lugn och bara softa och inte klättrar på väggarna längre. Jag hatar när det blir så, men jag antar att det tar på en på nåt sätt när man brottas med sina monster.
Jag kommer inte ihåg om jag åt godis förra helgen? Men det är iaf en eller två veckor sen jag åt det, vilket är helt otroligt för att vara mig. Jag tror att det är en vecka, men jag är helt inställd på att det ska bli mer. Sen ska jag få in lite måltider oxå. Ganska många mot vad jag äter nu.
Imorn tror jag att jag ska greja det sista här i lägenheten. Måste få undan lite disk känner jag innan jag blir galen på hur det ser ut i köket. Men men, det är ju helt mitt eget fel. Ska plocka ut det som är gammalt i kylskåpet oxå, såg att det fanns nån gammal grej där.
Tjoho vilket intressant inlägg… NOT!

Vet att det var folk som  inte riktigt gillade det jag skrev igår, men that’s how it is. Jag har mina tankar som snurrar, och jag skriver dom som jag vill. Men det är bättre idag, jag känner mig lite tryggare idag än jag gjorde igår. Det blir mycket frågor om Varför saker händer, just när dom händer. Men sen kan man se ett steg längre, och då kanske man inser att det finns kärlek i det ändå.
Man kanske skulle gå till kyrkan imorn ändå?? Jag fick ett sug efter det nu… Tror att det kanske var nattvard imorn??? *funderar* Jag tror faktiskt att jag skulle vilja ta den som omväxling.. som det känns just nu.. men jag blir nervös, för jag inte är van. Och jag hatar om folk sitter i bänkarna om jag går fram typ sist, och där jag sitter så hamnar man ju liksom sist. Så lite får jag skylla mig själv. Och jag vet att dom inte tittar på mig egentligen, men jag får den känslan ändå ibland… dumt.. Men jag vill nog verkligen dit. Det är så skönt när man väl kommer dit! Måste ju ändå ställa klockan imorn, för jag kan inte missa en sak på tv på morgonen. Och sova kan jag ju göra senare, eller på kvällen sen. Jag vill bara finna vägen på riktigt igen! Och det är en bra start!

Trots att när vi blir positivt inställda till något så tenderar vi att dröja med att agera, medan om vi blir negativa till något så reagerar vi istället omgående med handling.  Jag brukar använda nedanstående bild som visualiserar detta .

De två övre kurvorna visar dels när vår inställning till en idé över tiden blir alltmer positiv, men hur vi också trots att vi är positiva väntar med att agera. Den nedre delen visar att om vi däremot blir negativt inställda till något så tenderar vi att reagera i handling nästan omgående.

Detta har stor betydelse när man, trots att kunder, medarbetare eller någon annan intressent, på ett eller annat sätt uttrycker att de är mycket positiva till ett erbjudande/förslag, inte kan se det i motsvarande agerande. Genom att ha en insikt för ovanstående bild kanske man istället borde planera in att exempelvis kunderna börjar handla först en lång tid efter att de blivit positiva till ett erbjudande. Denna insikt kan då ge stöd när man otåligt undrar varför inte resultaten kommer och när man kanske rentav funderar på att lägga ner en satsning alltför för tidigt.

Men om bolaget i stället gör det som intressenterna anser vara fel så blir reaktionen istället omedelbar.  Notera att det är vad omgivningen tycker, dvs upplevelsen av bolaget som gäller, inte nödvändigtvis ett faktiskt förhållande. Exempel kan vara när bolaget missar i kvalitet, inte lever som man lär, gör något som marknaden anser fel, inte agerar miljömedvetet eller något annat. Reaktionen från marknaden blir hård och omedelbar och dessutom något som ofta uppmärksammas av media och därför ges en ännu större spridning.

Så när du har en bra idé räkna med att det tar tid att få full positiv effekt och ge därför inte upp för tidigt. Men om du istället råkar ut för något missnöje, räkna med en omedelbar och negativ effekt och agera då snabbt för att minimera eventuella skador.

Leif Åkesson/VD Informasic