Årets sidste foredrag om fremtidens klima med Ole Humlum, professor i Fysisk Geografi ved Oslo Universitet, bliver holdt i Borsholm Forsamlingshus.

Desværre må vi erkende, at det er lidt ude på landet, men til gengæld er det en utrolig stjernehimmel, når det er klart vejr.

Nedenfor er der beskrevet transportmuligheder.

Transport med bil

Borsholms Forsamlingshus ligger på adressen Skibstrupvej 1a, 3100 Hornbæk (se kort), hvor der er gode parkeringsmuligheder.

Kørselvejledning

Når man kommer fra Helsingør ad Esrumvej, kører man til højre af første vej (Borsholmvej) efter rundkørslen ved Nygård. Herefter følges Borsholmvej, indtil man når t-krydset ved forsamlingshuset. Der drejes til højre i t-krydset og så til venstre efter få meter for at komme ind på parkeringspladsen. Det er vigtigt med disse par sving, da Birgit ikke vil have biler holdende i haven.

Transport med bus

Bus 347 kører lige til døren, dog skal man huske at fortælle chaufføren, at man skal af ved Skibstrupvej. Da man ankommer i rigelig god tid med bussen, vil der være sørget for lidt forfriskninger til de ventende.

Första advent närmar sig med stormsteg och här har det inte blivit ett dugg gjort. Nu är jag ingen stor julfirare, men lite mysigt vill man ju ha ändå. Men i år känns det som om vi har annat att tänka på så jag får väl vara glad om jag får upp en adventsstake eller två!

Vad värre är så ökar bränderna i bostäderna kraftigt den här tiden på året! Tänk på det och var rädda om er är ni snälla, lämna inga levande ljus utan övervakning, det kan gå fort!

I morgon är det ju dagen D, D som i att skriva köpekontrakt (jo med det lät väl fint.. eller???) Jag har nog fortfarande inte landat i att det är klart med köpet av huset så där riktigt fullt ut, men efter i morgon kanske det blir fart på tanten! Det är ju en hel del som ska fixas menar jag!

Annars har det då sannerligen inte hänt mycket här inte. Föredraget i morse gick bra, de som var där var intresserade och kunniga så det blev intressanta diskussioner efteråt. Det är bra, för syftet var ju att motivera dom att komma igång med vissa saker jag tycker ska bli gjorda!

En lugn morgon i trafiken var det. Nu är det ju aldrig överdrivet mycket trafik där jag åker, mitt ute i skogen liksom, men lugnare än vanligt till och med. Kanske folk ligger hemma med svininfluensan? Eller vinterkräksjukan? Själv är jag i alla fall på plats och ska ta itu med förberedelserna för morgonens föredrag. Jag gillar att vara väl förberedd när jag ska göra något sånt faktiskt även om jag lättat lite på det på senare tid, börjar väl bli van kanske. Tycker nämligen inte alls om att prata inför många människor, men även sånt vänjer man ju sig vid på något sätt! Förr om åren blev jag alldeles kallsvettig och skakig, nu blir jag på sin höjd lite nervös och då inte förrän det är dags. Skönt det!

I morgon är det dags att skriva på köpekontraktet på nya huset. Har alltså ett dygn på mig att ångra mig Men nej, det tror jag inte jag kommer att göra. P rustar hus för fullt i huvudet nu tror jag så han skulle nog bli grymt besviken om han inte fick omsätta det i praktiken. Egentligen är det inte mycket som behöver göras där men det är alltid kul att sätta sin egen prägel på sin bostad. Jag kommer att hålla er underrättade hur det går! Kan redan nu säga att vi är inne på lite olika spår – men det brukar vi vara så det är inget ovanligt. Vi pratade om tvättstugan igår och där vill P ha marmor, granit eller skiffer säger han. Jag bara undrar, vad är det för fel på gammalt hederligt klinker? Nåja, vi får se vem som är envisast, snyggt blir det nog vilket som!

Men nu… dags att ta itu med dagens jobbande!

Nu ska jag ta mr Hund ut i regnet på en sista promenix för idag. Känns ju inte direkt lockande måste jag säga, men skönt när det är gjort. Är rätt trött så jag tänkte komma i säng i tid, måste vara tidigt på jobbet i morgon för jag ska hålla ett föredrag klockan 8 redan och lite vill jag ju förbereda innan även om jag så klart fixat det mesta redan.

Hoppas jag låter bli att shoppa gardiner och mattor i kväll när jag ska sova, blir så tröttsamt i längden.

Läste förresten att man kan “följa” sina anhöriga inom äldrevården numera, eller att man ska kunna göra det så småningom. I vart fall i Stockholm där man nu lanserat “Omsorgsdagboken“. Det förutsätter ju i och för sig att personen i fråga är någorlunda “pigg” i huvudet så att hon eller han kan ge sitt samtycke samt att de anhöriga som vill följa sin anhörig har e-legitimation. Mycket runt omkring så där som måste fixas för sekretessen är ju hög inom området vård och omsorg. Vilket är bra så klart, tro nu inte jag tycker annat! Lite spännande initiativ måste jag säga!

Men nu – ut i regnet! Uäähhhhh vad trist det låter!

I dag startet jeg på skolen og var i litt dårlig humør, men det forandret seg veldig da jeg fikk se hvilken karakter jeg fikk på mitt engelskforedrag om temaet “slave trade”. EN FEM PLUSS! HURRA! Jeg ble så glad. Da jeg sto der framme (foran klassen), så var jeg så nervøs at jeg trodde jeg skulle dø. Det gikk jo tydeligvis veldig bra, selv om jeg glemte litt av innholdet og bare måtte improvisere. Faktisk, så var det nettopp dette som gjorde at jeg fikk pluss. Kult! Kommentarene jeg fikk var:

• Fin powerpoint m/gode bilder
• Gode ord
• Masse god og tydelig informasjon
• Meget sterk

Det var et punkt til også, men jeg klarer ikke helt tyde hva hun har skrevet der. Nuvel. Jeg er i ekstrase, og ikke minst; veldig fornøyd med meg selv. Bare se hvor glad jeg er (bildet er tatt i 8.klasse, men det får gå)..

PS: For dere som er interessert i å se flere merkeklær/ting jeg har fått, så følg med litt senere i løpet av dagen. Skal prøve å få lagt ut noen bilder da. (Det enkleste er å trykke på “follow this blog” på høyre side. Den er i sølv/hvitt med blå skrift og ganske lett å se. På denne måten kan du se når jeg skrever nye innlegg og holde deg oppdatert. – Du slipper da å gå innom hver dag for å se om det er noe nytt)

Samhället är allas vår angelägenhet. Vi lever dagligen tillsammans med andra människor och är beroende av dem. Vi samarbetar men konkurrerar också, värnar om eget utrymme, egna möjligheter, även om det ibland sker på bekostnad av någon annan. Ibland får vi kompromissa, dela med oss lite, för att flera ska få ta del av livets goda. Vi betalar skatt som möjliggör en välfärd för relativt många. Åtminstone i vårt land.

Ulf Sandström

Vardagen avgränsas av det som är vårt och det som inte är vårt. Vårt hem är vår borg. Tomten omgärdas av staket, vi sätter dubbla lås på dörrarna för att det som är vårt inte ska hamna i orätta händer. Det är våra barn, vår bil, vår husvagn, båt, sommarstuga; vi har pengar på banken som vi ärligt har förtjänat för att vi ska känna oss trygga om något oförutsett skulle hända. De flesta av oss ifrågasätter inte denna vardagsverklighet. Hur skulle det annars vara? Hur skulle de se ut om ingen ägde någonting, om allt var allas egendom, om vi inte skulle se skillnad på mitt och ditt?

Under lördagens samhällsseminarium hamnade mycket fokus på hur det ekonomiska systemet, marknadsekonomin, utbreder sig alltmera och genom dess till synes inneboende lagar frambringar en ojämlikhet med globala mått mätt som världen aldrig har skådat förr. Ett par hundra av de rikaste i världen har så mycket pengar att en beskattning av dem med några få procent skulle kunna räcka till att ge världens barn en grundskoleutbildning.

Enligt Martinus är pengar ett utomordentligt bytesmedel, när det används på rätt sätt. I vårt samhälle används pengar i stället ofta för att skapa ännu mera pengar. Genom aktieaffärer och utlåningssystem med höga räntor kan banker och affärsmän bygga upp en förmögenhet utan att egentligen ägna sig åt arbete i verklig mening. Den genuint affärsmässige företagaren önskar helst betala så lite som möjligt för att få ut så mycket som möjligt för en vara eller tjänst som han producerar.

Lasse och Ulf

Människan har i grunden endast sin skaparförmåga. I framtiden kommer vi att leva i ett samhälle där egendomsrätten är ett minne blott. Vi kommer ändå att vara rikare än vi kan föreställa oss, ha tillgång till samhällets utbud av kultur, vetenskap och bekvämligheter, bo tillsammans med många människor i palatsliknande byggnader omgivna av vackert arrangerade parker, äta utsökta vegetariska näringsmedel och ägna oss åt studier och verksamheter som ligger i linje med vår innersta önskan och förmåga.

Detta samhälle måste skapas. Skapelse innebär förändring och förändring innebär att något måste brytas ned för att det nya ska få plats. Människans egoistiska natur, som i grund och botten härstammar från den enpoliga strukturen; behovet att äga ett väsen av ett annat kön för att uppnå kulminerande tillfredsställelse i djurriket, kommer med tiden att utvecklas fram mot dubbelpolighet och osjälviskhet. De enskilda individerna blir i kraft av det kosmiska medvetandet en del av ett gemensamt medvetande. I framtiden kommer världsregeringen att bestå av just kosmiskt medvetna väsen som ger en garanti för att samhällsutvecklingen sker i harmoni med de eviga livslagarna. Väsen som befinner sig i ett tidigare skede av utvecklingen kommer att behandlas med humana uppfostringsmetoder långt ifrån dagens bestraffande och livsnedbrytande institutioner.

Micael Söderberg

Sociologiska forskare har länge försökt skapa en bild av hur samhället ska kunna hållas samman i tider av förändring, hur förhållandevis egoistiska människor ska kunna leva samman i någon form av harmoni. Klassiska tänkare menade exempelvis att det ömsesidiga beroendet är en borgen för att egenintresset inte helt kan ta över. Förr spelade religionen och den gemensamma vardagsverkligheten en stor roll som sammanbindande element. Människor hade förmåga att tro, de leddes fram av delade traditioner och upplevelser. I dagens samhälle breder individualismen ut sig vilket skapar både möjligheter och problem. En modern sociolog som Anthony Giddens talar exempelvis om hur världen präglas allt mera av risktagande, både globalt och individuellt. Vårt livsprojekt innebär överväganden som vi inte alltid kan förutse konsekvenserna av. Globaliseringen medför också ett allt större mått av reflektion över samhället och människan vilket i förlängningen skapar existentiellt tvivel som blir bekymmersamt.

Privatägandet och marknadsekonomin, det kapitalistiska samhället, har naturligtvis uppmärksammats och med rätta kritiserats även av sociologer. Marx talade om klasskampen som den mest genomgripande grunden för förändring. Han bekymrade sig över hur kapitalägarna skodde sig på arbetarnas bekostnad och tog ut ett mervärde för sina varor. Så småningom kommer detta leda till att kapitalismen breder ut sig över hela världen för att därefter ersättas av ett kommunistiskt samhälle. Marx trodde på revolutionens nödvändighet. Martinus talar om domedagen som en ofrånkomlig kollektiv karmautlösning som kommer att skapa ett fredens rike där krig förbjuds och osjälviskheten binder människor samman. En världsregering utkristalliseras likt en stjärna från en nebulosa, det vill säga de olika staterna som för närvarande befinner sig i ett mer eller mindre anarkistiskt förhållande till varandra.

Lars Palerius

Skapelseprocessen pågår också på ett högst konkret plan genom forskare inom det statsvetenskapliga området som reflekterar över vilka demokratiska styrelseformer som skulle möjliggöra ett internationellt samhälle. Lars och Pernilla presenterade två moderna kvinnliga forskare som betonar kommunikationens nödvändighet och möjlighet i världssamhället.

Pernilla Rosell

Seminariet lockade ett femtontal deltagare som luftade sina egna funderingar mot slutet av dagen. Stundtals kändes det kommande världsriket inte så avlägset. Ett inspirerande tal av Lars Östnäs fick oss alla att stumna av häpnad inför den framtidsbeskrivning som Martinus gjorde några månader före han lämnade det jordiska. Avsnittet finns att läsa i Kosmos från år 2006.

VRI Trøndelag, AV Arena Norway og Næringsforeningen i Trondheim inviterer til PROMOTrøndelag-konferanse 20.-21. januar 2010.
Konferansen fokuserer på anvendelse av digitale medier innen opplevelsesnæringene (reiseliv, kunst, kultur og kreative næringer).
De ønsker å synliggjøre det mulighetsrommet som digitale medier gir, og har som mål å være en nettverksarena hvor opplevelsesnæringene kobles mot teknologi/innholdsleverandører, FoU og virkemiddelaktørene. Foredrag og workshops.

Sett av datoene 20.-21. januar til noen inspirerende dager i Trondheim!

Program og påmelding finner du på www.promotrondelag.n0
(OBS! Vær tidlig ute med påmelding, i fjor ble alt utsolgt!)

Finns det plats för klimatskeptiker?

Onsdag den 25:e november arrangerar FORES tillsammans med Studieförbundet Vuxenskolan ett panelsamtal om klimatskepticism. Kan de som tvivlar på klimatförändringen göra sina röster hörda? Eller är det snarare så att klimatskeptikerna får för mycket utrymme i debatten? Hur kommer det sig att många anser att ”klimathoten” är överdrivna och hur påverkar detta förhandlingarna inför klimatmötet i Köpenhamn? Finns det ett konsensus bland politiker som inte är förankrat hos väljarkåren?

Medverkar gör Maggie Thauersköld, Stockholmsinitiativet; Jakop Dalunde, språkrör för Grön ungdom; Mikael Salo, chefredaktör Miljöaktuellt; samt Olle Häggström, professor i matematisk statistik

Paneldeltagarna får inledningsvis ett par minuter för att ge sin syn på frågeställningarna. Detta följs sedan av diskussion och frågor från publiken.

Moderator är FORES Martin Ådahl

Tid: onsdag 25 november 12:00 – 13:15
Plats: SV Stockholm, Eriksbergsg. 8B
Pris: 40:-, inkl smörgås
Anmälan senast 23/11 till kungsholmen@sv.se eller 08-693 03 90

Välkommen!

http://www.fores.se
http://www.sv.se/stockholm
http://www.sv.se/kungsholmen

Gina skal ha foredrag om Norge. Woho.

Neida, det blir gøy det. Introdusere de små syvendeklassingene for litt norsk kvalitetsmusikk, kanskje? De har bare godt av litt Black Debbath. Kanskje jeg skal spille Arne for dem, eller Fairytale? Unnskyld, Fairyplage Jeg skal lage sammen med Ine, den norske jenta på skolen min. Jeg kan eventuelt bare gi dem linken til uncyclopedia. Det er nok det enkleste.

Jeg må lage mat.

Noen forslag?

Mona Nilsson, författare till boken Spelet om 3G – Fakta och desinformation i det trådlösa samhället, har föredrag om elektromagnetiska strålningen på Hillesgården den 18 november klockan 19:00.

Källa: Vågbrytaren

Föredrag om Codex Alimentarius

Scott Tips

Scott Tips, ordförande i National Health Federation, informerar om det allra senaste när det gäller FN:s mål att införa en global standard för livs- och läkemedel. Detta arbete sker i något som kallas för Codex Alimentarius-kommissionen. Denna kommission är under stark påverkan från stora transnationella företag som vill att just deras produkter ska bli den globala standarden. Målet är att exempelvis naturmediciner och organisk odling ska försvinna till förmån för ”säkra” syntetiska mediciner och genmanipulerade grödor.

Årets Codexmöte ägde rum i Düsseldorf i Tyskland mellan den 2 och 6 november. Scott Tips kommer att presentera färsk information om vad som är aktuellt i kommissionens arbete med att inskränka våra rättigheter till ett hälsosamt liv. Föredraget hålls på engelska.

NHF grundades 1955 och är en konsumentorganisation som verkar för att människor ska ha rätt till att konsumera hälsosam mat, kosttillskott och att kunna använda alternativa behandlingsmetoder utan restriktioner från regeringen. NHF är den enda konsumentorganisationen i världen som har rätt att närvara vid Codexkommissionens möten.

Stockholm:
Bagarmossens Folkets Hus, 19 november 18.45 – 21.00
Biljettpris: 80 kr
Information: www.backtobeing.se

Örebro:
Stadsbibliotekets Hörsal, 20 november 17.30 – 20.30
Biljettpris: 120 kr
Information: www.backtobeing.se

Göteborg:
Backa Folkets Hus, 22 november 16.30 – 19.30
Biljettpris: 120 kr
Information: www.backtobeing.se

Jag gick i början av hösten med i en förening, Toastmasters, där man under trivsamma men strukturerade former får möjlighet att träna sig i att hålla presentationer. En riktigt trevlig förening, den rekommenderar jag verkligen!

Igår kväll höll jag mitt andra föredrag, med den provocerande titeln “Vi är alla manipulerade!”, som handlar om projektioner, och (surprise!) filmen The Matrix. Jag lägger in hela föredraget här! Eftersom man måste hålla sig inom sju minuter var jag tvungen att korta ned föredraget när jag höll det, men här kommer det i oavkortad form. För er som var där, så har jag enbart lagt till det sista exemplet.

Håll till godo!

Vi är alla manipulerade!

Har ni sett filmen “The Matrix”? Den där människorna används av maskiner som kraftaggregat, och där hjärnan, för att människorna inte skall göra uppror, är inkopplad i ett jättelikt datorsystem som är en simulerad verklighet, kallad “The Matrix”. Människorna som är inkopplade i The Matrix tror att de lever i en riktig värld som är precis som de är vana vid, det är bara detta att det är en dator som förser deras sinnesorgan med intryck. Den verkliga världen regeras av maskiner, och är en mycket ful och smutsig plats.

När jag först såg filmen kunde jag inte låta bli att fundera på om det verkligen var på det viset i den värld vi själva lever i, och hur jag skulle kunna se tecknen på detta. Även om jag förstås inte trodde att filmen var sann, är det ju inte helt självklart att det inte är som i filmen, så tanken får onekligen näring. De som var inkopplade i The Matrix märkte ju heller ingenting!

Men en dag började jag se tecknen. Jag började ana ett större sammanhang. Mänskligheten är verkligen fast i en konstgjord föreställningsvärld som håller oss borta från själva verkligheten. Den konstgjorda världen är visserligen inte gjord av maskiner, utan av oss själva, men det är helt uppenbart att många människor lever mitt i den utan att kunna se den verkliga världen.

Det är ganska enkelt att se att barn befinner sig i en annan värld. Vi tar ett exempel!

Lisa och Pelle, båda 5 år gamla, sitter i sandlådan och leker. Båda bygger fina sandslott. Lisa tar en leksaksbil som Pelle egentligen ville leka med. Pelle blir arg och frustrerad. ”Du är jättedum!” säger Pelle, och så tar han en spade som han slår till Lisa med. Lisa blir också arg, och förstör Pelles sandslott.

Vi tolkar scenen och försöker förstå barnens världsbild.

Lisa och Pelle sitter alltså i sandlådan och leker. Lisa tar leksaksbilen för att hon vill ha den, och Pelle blir arg, eftersom han själv ville leka med den. Inget konstigt än så länge. Men nu kommer något spännande. “Du är jättedum!”, säger Pelle, och slår Lisa med en spade. Vad var det som hände här? Pelle har nu tagit sin ilska och omvandlat den till en egenskap hos Lisa! Som dessutom gör att han tror att han måste slå Lisa, för att något skall bli bättre. Helt oförklarligt utifrån situationen! Lisa fortsätter på samma sätt, blir arg, lägger sin ilska på Pelle och hans sandslott, och förstör sandslottet för att hon tror att något blir bättre då.

Nu kanske någon tycker att detta är en helt naturlig reaktion, men prova hur det skulle vara om barnen istället betedde sig på detta vis.

Vi har samma början, när Lisa tar Pelles bil, och Pelle blir arg. Nu säger Pelle istället ”Nej, Lisa, nu blev jag jättearg. Jag hade faktiskt tänkt leka med just den bilen. Jag vill ha den nu!”, och Lisa kunde kontra med ”Snälla Pelle, jag som just skulle leka att jag körde ett racerlopp uppför sandberget, kan jag inte få ha den först?”, och då har Pelle chansen att säga ”Oj, det visste jag inte. Det låter ju jättekul, får jag vara med? Vi kan göra det först. Får jag bilen sedan, då?”. Och Lisa säger “Visst!”.

Här ser både Pelle och Lisa vad som verkligen händer, och försöker förstå vad den andra känner. Genom detta kommer de närmare varandra, och gör leken mycket roligare tillsammans. Det händer ju inte alls i den första scenen, utan där ändras den faktiska världen p.g.a. de starka känslorna! Och barnen tror att världen ser ut på det viset att den andra “är” dum. Man brukar säga att barnen projicerar sina starka känslor på andra människor och saker, och det är inte många barn som klarar av att se igenom detta.

Min tes är att projektionerna håller människan kvar i en konstgjord föreställningsvärld.

Men finns det verkligen vuxna som har kvar en sådan världsbild?

Vi tar en annan scen. En man och en kvinna. Kvinnan har lämnat en tom kaffekopp efter sig vid familjens dator. Mannen blir arg. “Att du aldrig kan plocka undan efter dig”, säger han. “Tror du att det här är en avställningsplats?” Kvinnan blir också arg. “Om du kan börja ställa in i diskmaskinen, så kan jag plocka undan kaffekoppen. Du skall då alltid klaga på allt jag gör!”

Vi gör samma analys. Mannen blir arg, och lägger sin ilska på kvinnan, så att han faktiskt tror att kvinnan med vilje ställt koppen vid datorn för att reta honom. Kvinnan blir arg för att mannen trott henne om att vilja reta honom med vilje, och lägger sin ilska på honom, och gör om det till en egenskap som hon tycker att mannen har, att vara inkapabel att ställa in i diskmaskinen, och att han alltid klagar.

Vi provar istället med ett par där båda har tagit sig ut ur The Matrix.

Kvinnan har fortfarande lämnat sin kaffekopp, och mannen blir arg.
Mannen: “Jag blir så arg när du lämnar kaffekoppen vid datorn. Den är i vägen för mig!”
Kvinnan: “Jag är ledsen, jag menade inte att ställa den i vägen för dig”.
Mannen: “Kan du inte försöka låta bli det nästa gång, jag tycker att det är så jobbigt!”
Kvinnan: “Jag skall försöka, men jag kan inte lova att jag kommer ihåg det. Kan du hjälpa mig att påminna?”
Mannen: “Ja, det kan jag göra. Det känns bra att du förstod mig.”
Kvinnan: “Det är klart, jag märkte ju att det var viktigt för dig!”

Här ser vi något helt annat. Paret växer här tillsammans genom att få ökad förståelse för varandra, och de båda kan möta varandra som de är, utan att ha förställande projektioner i vägen.

Om man då skulle gissa, hur vanligt är det att par följer den andra modellen när de irriterar sig på varandra? Inte så vanligt, eller hur?

Som sista exempel kan vi betrakta det styrande skiktet i det svenska samhället, politikerna. Har de tagit sig från sandlådestadiet och stigit ut ur The Matrix?

Detta är taget ur en debatt mellan Sverigedemokraternas Jimmie Åkesson och Centerpartiets Maud Olofsson som ägde rum ganska nyligen.

Åkesson: -Jag är orolig för att mitt samhälle, det svenska samhället, anpassas till t.ex en kvinnosyn som finns inom islam som kräver könssegregerad simundervisning som i sin tur kräver särskilda öppettider på badhus för män och kvinnor, sade han.
Olofsson: -Det värsta med dig är att du kollektivt bestraffar en hel grupp, sade hon.
Åkesson replikerade snabbt: -Du pratar en massa goja!

Åkesson uttrycker först sin oro, och projicerar inte. Olofsson fäster sin avsky för Åkessons åsikter på honom och säger att han kollektivt bestraffar en grupp, istället för att uttrycka sina känslor och försöka förstå vad han menar. Åkesson fäster sin ilska på Olofsson och säger att hon pratar en massa goja, istället för att ha medkänsla med hennes avsky eller oro.

Tänk om det hade gått till så här istället:

Åkesson: Uttrycker sin oro för samhället, på samma sätt som tidigare.
Olofsson: Jag förstår att du är orolig för det samhälle som du kallar ditt. Är du rädd för att det skall ändras till något som du inte känner till?
Åkesson: Ja, jag vill verkligen inte att samhället skall ändras! Det vore så otäckt, för jag vet inte hur jag skall prata med muslimer.
Olofsson: Aha, jag förstår. Har du pratat med en muslim någon gång?
Åkesson: Nej, jag tycker att det vore så jobbigt!
Olofsson: Jag tror att du skulle känna dig mycket tryggare om du pratar med min kompis Hassan som är muslim. Kan du inte hänga med efter debatten?
Åkesson: Fy så jobbigt jag tycker att det är. Men jag kan försöka.
Olofsson: Bra, då säger vi det!

Visst vore det underbart om politikerna kunde se att det finns något bortom pajkastningen, och att man faktiskt kan förstå varandra om man bara vill?

Som jag visat med mina exempel, så är stora delar av mänskligheten fast i en vanföreställning, som vi lika gärna kan kalla ”The Matrix”, och som utgörs av allas våra projektioner. Tänk så skönt det vore om vi alla kunde kliva ut därifrån, och möta och respektera våra medmänniskor!

“Ja det vet de nok. De ser jo farger akkurat som deg.” Bare et av de rare, men så søte og MANGE spørsmålene jeg fikk av 6. klasse i dag. På tavla deres sto timeplanen for i dag: 2. og 3. time, “UGANDA“. Dette gledet barna seg til. Jeg som var veldig nervøs på forhånd, skjønte fort at dette var jo ikke skummelt i det hele tatt. De stilte meg spørsmål hele tiden, mange smarte spørsmål, presentasjonen jeg hadde trodd skulle ta 15 min tok en drøy halvtime. De lurte på om ikke jeg var redd for å bli smittet av Aids jeg også, eller svineinfluensa, de lurte på om det var demokrati eller diktatur(!!!) i Uganda(dette tror jeg ikke jeg visste hva var engang i 6. klasse), de lurte på hvorfor det kostet penger å gå på skole, de lurte på om ikke de som bor der var redde for alle krypene som kom på føttene når de gikk barbeint hele tiden… Sånn kan jeg fortsette å ramse opp. Det hele var veldig morsomt.

Etter å ha vist bilder og to filmsnutter fra Kalongo spurte jeg om de ville tegne noen tegninger jeg kan ta med meg ned til barna i Kalongo. De ville tegne noe de er opptatt av, en hobby, eller noe fra Norge. Mange tegnet fjell, noen tegnet juletrær og nisser, noen tegnet Michael Jackson. De rakk ikke bli ferdig med tegningene mens jeg var der, så de skal jeg hente en dag til uka. Jeg sitter jo stort sett med nesa i en bok i nabobygningen i disse eksamenstider.

Til slutt spurte jeg om de kunne komme på noen måter de kunne hjelpe barna på. Det kom mange gode forslag: “På Narvesen selger de smågodt til 7 kr hg. Vi kan kjøpe masse godteri og selge det til 4 kr hg. Da kommer jo alle og kjøper hos oss istedenfor!!” “Vi kan sende alle de gamle skrivepultene våre ned med deg, Ingrid.” “Vi kan bli med til Uganda for å leke med barna!” Mange gode forslag syns jeg, valget falt på dette: “Vi kan sitte og selge vafler og kaker utenfor skolen(der alle de sukkersultne studentene går). Sist fikk vi solgt for mange tusen!” Dette hørtes lurt ut, jeg klarer ikke motstå vaffellukt når jeg kjenner den sige inn på lesesalen, tror ikke det er mange som kan det.

Da venter jeg bare på telefon fra den hyggelige lærerinna til 6. klasse om at mange fine tegninger er klare for avhenting, og jeg venter på å få kjøpe en god vaffel i neste uke. Dette var et morsomt avbrekk fra lesinga, jeg koste meg i klasserommet, og det så ut som barna skjønte alt jeg hadde på hjertet. De forsto hvor mye hjerterom som trengs for å kunne slippe 27 barn inn i huset sitt, slik Tom og Joyce Kibira har gjort i Kalongo.

Ekteparet Tom og Joyce Kibira

Nå går konferansen i direkte overføring på http://www.ustream.tv/channel/frie-bibliotek

Ja så er kagen bagt til i aften, hvor Anne-Lise Hoffmann fra Ålborg kommer og holder foredrag.

Kommer du også???

Foredragsaften med Anne-Lise Hoffmann

Fra Ålborg

Onsdag den 11-11-09 kl. 19.00

Mit liv med patchwork igennem 25 år.

Anne-Lise Hoffmann vil komme at tale om og vise billeder af sin udvikling sammen med patchwork.

Fra der ingen patchworkforretninger el. patchworkforeninger var,

til i dag, hvor mange tusinder af kvinder har patchwork som en af deres kæreste fritidsbeskæftigelser.

Samtidig vil hun medbringe flere af sine design, og forklare teknikker og fif.

Bagefter vil der være mulighed for at stille spørgmål.

Pris 75 kr inkl kaffe og kage.

Tilmeldning nødvendig.

Så Karen-Lise og Pia, nu kan i se at kagen er bagt og i behøver ikke at være så nervøs mere……

Og ja den skal nok blive pyntet og ja det må være nissen som lige skulle smage….

Presentasjoner fra foredragene som har vært under landskurset
Linker fra: http://www.landskurs.no

Gry Paulgaard: Ungdomskultur og marginalisering
Ofoten karrieresenter: Dagens elever? Framtidas ressurs for lokalt arbeidsliv.
Ove K Lintvedt: Internettbasert selvhjelp
Tone Vassbotn: Karriereveiledning i et livslangt perspektiv: Når voksne skal velge på nytt.
Utdanning.no: Presentasjon av nye søkefunksjoner og muligheter
Jørgen Sundby: Problematisk skolefravær
Peter Plant: På ret spor? International fokus og pres på vejledning.
Peter Plant: Differentieret, målrettet og integreret: Vejledningens udfordringer.
Laila Vatne: Foreldrekurs – hvordan trekke foreldre aktivt med inn i karriereveiledningen.
Francois Elsafadi: Mestring og integrering: Historien om løvetannbarna og de usynlige støttespillerne.

Til alle våre kjernesunne-familie-fans:

På tirsdag kommer Morten Mauritson til Cappelen Damm sine lokaler i  Akersgata 47/49. Kl. 18.00 for å holde foredrag om deres kjernesunne familie. Det er gratis adgang, men du må melde deg på til liv.gronback@cappelendamm.no.

For dere som ikke helt hvet hva “Den kjernesunne famile” er:

Denne familien har blitt kjent langt utenfor Danmarks sine grenser for hvordan de gjennom kosthold og riktig mat har spist seg frisk i fra sykdommer som autisme, overvekt og lav energi. De har trollbundet med sin fortellerevne og inspirert  mange  familier til å forandre kosten sin til det bedre for seg selv og barna. Har du syke barn, liten energi, eller lyst til få en bedre livsstil, så møt opp på fordraget og hør på Morten Mauritson. Vil du ha mer informasjon om hva dette dreier seg om, besøk deres hjemmeside: www.kernesundfamilie.dk

4. november ble Gunlaug Nøklands to bøker om Buhølen og heiene omkring lansert med en stor markering i Vigelandsstua. Omkring 170 frammøtte gjorde dette til en festaften for alle med røtter og relasjoner til Buhølen-området. En komite av bygdefolk, representanter fra Lindesnes kommune og fra Lindesnes historielag stod sammen om arrangementet som ble meget vellykket.

Mange hadde tatt med seg gjenstander fra Buhølen og området som ble stilt ut på scenen. Sturla Ertzeid kåserte om sine opplevelser fra Buhølen, og mange kjente seg igjen i hans mimring fra farne tider. Gunlaug Nøkland fortalte så litt fra arbeidet med boken og tok fram noen av de som har bidratt og fikk fortalt noen av historiene som er med i boka. Lars Skarstad fortalte så litt om klimpvelling som det ble smaksprøver på i pausen som fulgte.

Etter pausen underholdt trekkspillklubben som måtte ha ekstranummer før de fikk slippe fra, og til slutt ble “Olemann” Haalands film fra 60-tallet vist med kommentarer fra bl.a. Aanen Haaland og Atti Eikaas.

Gamle foto som er brukt i bøkene kan søkes fram på Lindesnes Kulturtorv (Lindesnes Bygdemuseum) sin fotosamling som finnes på denne nettadressen (se søkefelt øverst til høyre): http://www.flickr.com/photos/kulturtorvet/

När jag var liten trodde jag att alla som jobbade på hotellen hette Good morning. Varför då kanske ni undrar nu? Jo, vetni, det var för att det första de sa till mig, det var ju goodmorning. När vi kom på natten sov jag ju och när jag vaknade sa de good morning. Så varje gång jag såg någon i hotellkläder skrek jag efter dem Good morning! Gooooood morning!

Nu kanske ni tänker att jag verkar ha varit ett väldigt skrikigt barn, men det kan jag nästan lova att jag inte var, för både min mamma och min pappa har berättat att jag var så tyst som barn att de gick och kollade så att jag inte var stum. Då hade sköterskan sagt att >Nej, hon är nog bara lycklig< och då blev mina föräldrar ännu lyckligare, för de hade ju en lycklig bebis och det måste betyda att de gjorde allting precis precis rätt.

Men nog om barndomsminnen, varför jag pratar om good morning är för att jag sitter på mitt kontor, och det är ju just good morning där just nu. För er i Sverige är det good night. Det är dendär tidsskillnaden ni vet som jag pratade om igår. 4,5 timmar för att vara exakt. För de som är i London är det 5,5 och till dem i Australien har jag faktiskt ingen som helst aning om vad tidsskillnaden är.

Jag har fått ett eget litet papper att fylla i varje morgon. Så att de vet när jag kommer och går. Igår kom jag klockan 9 och gick 18:30. Idag kom jag klockan 9:30 och jag vet ju inte än när jag komemr att gå men Sunil är här för att möta mig klockan 18 är det sagt. Han är så söt Sunil, igår bjöd jag honom på torkade aprikoser, men jag tror inte att han var sugen. Eller så trodde han att det var något konstigt.

Nu spelar de musik jättehögt här. Alltså verkligen jättehögt. Det är musik på hindi, så jag förstår ingenting. I eftermiddag tänkte jag vara DJ och spela Jonathan Johansson.

Nej, dags att leta upp min copywriter kollega och sen jobba lite. Jag ska forma min drömbyrå och nästa vecka ska jag presentera svensk reklam för hela byrån. Det ni. Att jag inte kissar på mig av nervositet.

Jeg holdt foredrag i P2-akademiet i går. Lydklippet finner du her, og her er teksten:

Erik Kolstad: «Kvikksølv, kaos og klima: værvarslingens historie»; foredrag i P2-Akademiet

Været er ofte det første man tyr til i samtaler med folk som det er vanskelig å samtale med. Alle har en god værhistorie. Det uventete fenger mest; en skypumpe på fisketur eller en hvit jul i Bergen.

Været kan skifte raskt, men det følger også en del faste sykluser. Temperaturen synker som regel om natten og stiger om dagen. Det er varmere om sommeren enn på vinteren. Hvorfor er det da så vanskelig å forutsi hvordan været blir den neste uken? Og hvorfor har vi større forutsetning for å vite hvordan klimaet blir i fremtiden enn om det kommer til å regne til helgen?

Dette er sentrale problemstillinger i faget meteorologi, et ord som er utledet av det greske ordet meteoros, som betyr «høyt oppe». Dette ordet, som kanskje gir sterkere assosiasjoner til meteorer og astronomi enn vær, kan spores tilbake til Aristoteles. For 2350 år siden skrev han en bok med tittelen Meteorologica, som handlet litt om Melkeveien, kometer og meteorer, litt om jordskjelv, men også mye om vær, eller med Aristoteles’ ord: «fallende tordenstråler, virvelvinder og ildvinder».

Før vi ler høyt av at vinder og jordskjelv nevnes i samme åndedrag, må vi huske på at Aristoteles levde i en verden hvor det ennå ikke var klart opptegnete grenser mellom astronomi, kjemi, fysikk og matematikk, eller filosofi for den saks skyld. I dag finnes disse grensene, og meteorologien er dypt forankret i fysikken – altså den delen av naturvitenskapen som dreier seg om energi og materie, eller «ting» på godt norsk.

Her kan man innvende at været har mer med luft enn «ting» å gjøre. Riktignok fører været til at det faller ting, nærmere bestemt nedbør – eller hydrometeorer, som det heter på fagspråket – fra himmelen, men vind er luft i bevegelse. Og lenge trodde man at luften ikke hadde masse, og at den dermed ikke var en «ting» på linje med for eksempel vann eller is. I så måte kom et av de store gjennombruddene i meteorologien i år 1683.

Italieneren Evangelista Torricelli var i likhet med mange naturfilosofer besatt av det bedragerske fenomenet vakuum – det totale tomrom. Fantes det i det hele tatt? Platon og Aristoteles trodde ikke det. Araberne var mindre skråsikre, og allerede på begynnelsen av 1200-tallet konstruerte Al-Jazari, som var fra dagens Irak, den første vannpumpen. I dag er det åpenbart at både støvsugere og vannpumper fungerer ved at man mekanisk tvinger bort luft, som da umiddelbart blir erstattet av henholdsvis luft og vann – altså en vakuumeffekt. Like åpenbart var det ikke i middelalderen. Man kunne risikere å bli brent på bålet dersom man trodde på det ugudelige vakuumet. Men denne floken ble delvis løst i år 1277, da biskopen i Paris erklærte at Gud, siden han er perfekt, i prinsippet kunne ha bestemt seg for å lage et vakuum, selv om det var ugudelig. Likevel var det helt frem til Torricellis tid helt legitimt å betvile vakuumets eksistens. (Av puristiske hensyn føler jeg meg her tvunget til å påpeke at den moderne fysikken viser at vakuumets eksistens faktisk er høyst tvilsom, men det er en annen historie som ikke er relevant for værvarsling.)

Torricelli og hans kompanjonger var på jakt etter et vakuum. Det de gjorde var å fylle et langt, tynt glassrør med kvikksølv og sette det opp-ned i en vase som også var fylt med kvikksølv. Dersom man gjør dette med vann i stedet for kvikksølv – og dette hadde både de og andre prøvd – skjer det ikke så mye, men kvikksølv er så tungt at litt av vesken rant ned i vasen og etterlot seg et tomrom i bunnen av røret, som nå stakk opp i været. Dette tomrommet var rett og slett et laboratorieskapt vakuum, og at man kunne fremprovosere et vakuum med så enkle hjelpemidler, var oppsiktsvekkende nok i seg selv. Men det som for oss er enda mer besnærende, er Torricellis tanker om hvorfor ikke alt kvikksølvet rant ut i vasen. Noe måtte holde det igjen, og Torricelli fastslo helt korrekt at luften i atmosfæren presset ned på overflaten av kvikksølvet i vasen. Og dersom atmosfæren kunne trykke kvikksølvet ned, måtte den ha masse. Da vår helt innså dette, utbrøt han begeistret i et brev at «vi lever på bunnen av et hav av luft». Akkurat da han lyktes i å skape vakuumet, ropte han nok «Eureka» også, i hvert fall inni seg.

Torricellis eksperiment gjorde furore, og det varte ikke lenge før mange slike instrumenter dukket opp rundt omkring i Europa. Dermed oppdaget man også at høyden på søylen med kvikksølv varierte med værets svingninger. Når søylen sank, og dermed trykket fra luften også sank, gikk det gjerne mot dårligere vær. Og motsatt, i godværsperioder stod søylen høyt i glassrøret.

Barometrene (fra gresk baros «vekt» og metron «mål»), som de nye instrumentene ble hetende, var de første vitenskapelig funderte værvarslingsverktøyene. Selv om det i første omgang var basert mer på erfaring – altså at lavtrykk gir dårlig vær og høytrykk gir godt vær – enn teori, tok det ikke lang tid før noen begynte å spørre seg hvorfor det var sånn, slik det gjerne går i vitenskapens verden.

For dagens meteorologer og andre som er interessert i vær og klima, er det en kjent sak at det er lokale forskjeller i lufttrykk som skaper vind. Stormer og orkaner er ikke noe annet enn kraftige lavtrykk som gjør at de lokale trykkforskjellene blir store. Dermed er det kort vei til å forstå hvorfor raske trykkfall på barometrene kan forventes å etterfølges eller ledsages av væromslag.

Det skulle likevel ta lang tid før man fant skikkelig ut av sammenhengen mellom lufttrykk og vær og vind. Dette til tross for at den ble regnet som viktig, og da særlig for de store sjøfartsnasjonene. Den østlige medvinden i tropene var til stor hjelp for seilskutene som hadde rundet det sørlige Afrika på vei hjem til Europa. Det var verre når man hadde krysset ekvator og ble offer for nordøstlig motvind, men disse vindene var til gjengjeld viktige når man skulle krysse Atlanteren fra Europa mot Amerika. De fikk navnet handelsvinder, og det var avgjørende å få kunnskap om hva som styrte dem.

Storheter som Galileo Galilei, Edmond Halley – han med kometen, samt erkefiendene og universalgeniene Robert Hooke og Isaac Newton, prøvde å knekke koden, men først i år 1735 kom det første store gjennombruddet. Da ble George Hadley (1685–1768) tatt opp som medlem av Royal Society i London. Her kan jeg nevne at et medlemsskap i dette selskapet – 350 år etter dets fødsel – er den ultimate æresbevisningen også for dagens forskere. Hadleys oppgave var å administrere de meteorologiske målingene som strømmet inn fra hele Europa, og allerede det første året som medlem publiserte han sin forklaring på handelsvindene.

Hadleys hypotese var at jordens rotasjon var den avgjørende faktoren. Som en rund snurrebass med pinnen stikkende ut gjennom de geografiske polene svirrer jorden helt rundt én gang i døgnet. Bevegelsen går slik at alle punkter på jordkloden, unntatt de geografiske polene, alltid er i bevegelse fra vest mot øst. Et punkt på ekvator går rundt og rundt med en hastighet på 465 m/s, eller nesten 1700 km/t, mens vi på våre breddegrader kun beveger oss halvparten så fort som dette. Hadleys tanke var at luft som flyttet seg mot nord eller sør ville få endret hastigheten sin. For eksempel ville luft som beveget seg sørover «henge igjen» i forhold til jorden og dermed bli tvunget mot vest.

Dette var en brukbar teori, rent bortsett fra at den overhodet ikke stemte overens med vindene i den virkelige verden. Men det som Hadley hadde skjønt var hvorfor luften beveger seg mot ekvator. Det er også denne delen av hans teori han er kjent for i dag.

Solstrålingen nede ved jordoverflaten er sterkest ved ekvator. Dermed er det luften i tropene som i størst grad blir varmet opp på dagtid. Og varm luft stiger, ettersom den er lettere enn kald luft. Altså er tropene en eneste stor maskin som tvinger luftmasser oppover, noe som er tydelig på dagens satellittbilder, der vi til enhver tid kan se et belte med skyer som omslynger ekvator. Søk for eksempel på den intertropiske konvergenssonen, som dette beltet heter, på internett. Slike bilder hadde ikke Hadley tilgang på, men han visste likevel at det er mye skyer og stigende luft i tropene. Han tenkte som så: «Dersom luften stiger langs ekvator, oppstår det et lavtrykk, og det må komme luft til fra både nord og sør for å ta plassen til de stigende luftmassene. Denne nye luften vil bli dratt mot vest på grunn av jordens rotasjon. Ergo østlige vinder.» Og dette er for så vidt korrekt, om enn ikke akkurat slik Hadley så for seg.

På første halvdel av 1800-tallet ble det vist matematisk at alle ting som er i bevegelse på den nordlige halvkule blir dratt mot høyre. Sør for ekvator blir de dratt mot venstre. Årsaken er jordrotasjonen. Tenk deg at du står på en karusell. Dersom du kaster en ball til en person som står tvers overfor deg, må du sikte litt til venstre for mottakeren for å treffe han. Det virker som at ballen skrur seg mot høyre, selv om det egentlig bare er karusellen som har flyttet seg mens ballen var i luften. Det samme prinsippet gjelder på den roterende jordkloden, slik at man må kompensere dersom man for eksempel skal skyte langt med en kanon.

Vinden, eller luften, som vi nå vet har masse, blir også dratt mot høyre. Derfor går ikke luften rett mot midten av et lavtrykk; den går i spiralbevegelser rundt lavtrykket, mot klokken på den nordlige halvkule, og med klokken på den sørlige halvkule. På samme måte vil luften som er på vei mot den intertropiske konvergenssonen fra nord, bli dratt mot høyre og vestover. Dette hadde amerikaneren William Ferrel (1817–1891) forstått, og i 1856 publiserte han en artikkel som forklarte det. Men som alltid i vitenskapen, selv en god forklaring er aldri komplett, og den egentlige årsaken til de østlige vindene er enda mer kompleks. Vi stopper likevel her. Ferrels teori er mer enn god nok til at vi kan fortsette.

Ferrel kunne også forklare hvorfor vindene på våre breddegrader, langt utenfor tropene, hovedsaklig kommer fra vest. At de gjør det er noe alle vestlendinger kan bekrefte. På Vigra utenfor Ålesund har de til og med et gjestehus som heter «Vestavind», formodentlig ikke uten grunn. De standhaftige vestavindene gir opphav til mange av værtegnene våre, for eksempel: «Aftenrøde gjør en god natt, men morgenrøde drypper i hatt». Hvis morgenen er rød, betyr det at det er pent vær i øst. Da er det en viss sjanse for at det er et lavtrykk og styggevær på vei fra vest. Og tilsvarende, dersom kvelden er rød, er det pent i vest og godvær på vei.

Disse værtegnene er basert på erfaring gjennom generasjoner, og er eksempler på at man ofte kan gi ganske presise værvarsler bare ved å holde øye med skyene. Det værtegnene egentlig sier er at dersom det er dårlig vær nå, så kommer det til å bli bra igjen snart. Og motsatt, hvis det er fint vær nå, kan du være sikker på at det snart blir dårlig. Meteorologisk sett gir dette en viss mening; lavtrykkene bruker ofte en dag eller to på å passere, så får man gjerne en liten pause før neste lavtrykk slår inn.

Men hvorfor er det sånn? Ferrel hadde skjønt mye, men han visste ikke hva som skjedde inni og rundt lavtrykkene. Hvorfor oppstod de plutselig ute i Atlanteren, og hvorfor skjedde det nesten alltid på samme sted? Det ble tidlig klart at dersom man ikke skjønte dette, så kunne man heller ikke drive med presis værvarsling.

Spørsmålet om hvorvidt det var mulig å forutse været dukket nemlig tidsnok opp. I andre deler av fysikken var man tidlig ute med prediksjoner. Det er og var forholdsvis enkelt å regne ut at Halleys komet vil være i perihelium, altså nærmest solen, 28. juli 2061. Men mens én komet er greit å forholde seg til, er det mange luftmolekyler å ta hensyn til i atmosfæren. Det er mange usikkerhetsmomenter, og mye rart kan skje. Og dersom man ikke forstår prosessene som gjør at ting faktisk skjer, så kommer man ikke særlig langt.

Mange var likevel optimistiske med tanke på mulighetene for å drive værvarsling i forrige århundre. Mye takket være pionérene i gruppen til Vilhelm Bjerknes ved Universitetet i Bergen, begynte man å få rimelig god oversikt over hva som styrte værutviklingen. Bjerknes hadde blitt lokket til Bergen under første verdenskrig for å etablere et værvarslingssystem i Norge. Dette var et naturlig valg av base; Bergen er en regnfull by og har i tillegg norgesrekorden i lavt lufttrykk. Bjerknes’ gruppe, som nå er kjent internasjonalt som Bergensskolen i meteorologi, fikk i de følgende årene gode muligheter til å observere lavtrykkene fra orkesterplass.

Det store bidraget fra Bjerknes og hans elever var at de kom opp med en teoretisk modell som forklarte de vesentligste kjennetegnene til et lavtrykk. Den er fremdeles i bruk, og er kjent som Den norske syklonmodellen. Syklon er et synonym for lavtrykk, og sykloner dannes fordi det er ubalanser i luftens temperaturfordeling. Langs det vi kaller fronter er de lokale temperaturforskjellene store, og det er de som er lavtrykkenes arnesteder. Vi vet at når kald luft kommer i kontakt med varm luft, for eksempel hvis man åpner et vindu om vinteren, så begynner den varme og kalde luften å blande seg med en gang. Det blir kaldt i rommet. Før tenkte man at naturen avskydde vakuum, men det er som om den også avskyr temperaturforskjeller, og lavtrykkene er dens beste måte å kvele dem på.

Bjerknes og gjengen hans la merke til at lavtrykkene aller helst oppstod langs polarfronten, som vi gjerne kaller grensesonen mellom polar og tropisk luft midt ute i Atlanteren et sted. Dette er fordi lavtrykkene bruker polarfronten til å lage sine egne fronter. Hvis vi ser på satellittbilder, ser vi et tett bånd med skyer til venstre og litt nedenfor lavtrykkets sneglehusaktige sentrum. Dette er kaldfronten, og her er kalde luftmasser i ferde med å trenge seg inn i den varmere luften i sør. Og siden kald luft er tettere og tyngre enn varm luft, så vil den trenge seg inn under den varme luften. Da blir varmluften presset oppover, og dette kan føre til intens skydannelse. Det er derfor langs kaldfronten det oftest oppstår uvær som torden, hagl og styrtregn.

Til høyre for lavtrykket finner vi varmfronten. Der er det den varme luften som beveger nordover, men siden den er så lett, legger den seg fint oppå den kaldere luften i nord. Langs varmfronten er det også nedbør, men mest sannsynlig bare lett regn eller yr. Til gjengjeld kan det stå på i lang tid. For eksempel var det en varmfront som drev over Vestlandet natt til 14. september 2005, da det ble satt ny rekord for døgnnedbør i Bergen og fire mennesker mistet livet i et jordskred på Hatlestad terrasse.

Etter noen dager vil frontene ha flyttet så mye rundt på luftmassene at temperaturforskjellene forsvinner. Da mister lavtrykket sin motor, og det dør stille ut etter vel gjennomført oppdrag. Men det er garantert nye fronter i emning ute i Atlanteren, og et nytt lavtrykk er i ferd med å dannes. Og slik fortsetter det hele høsten og vinteren gjennom, ganske enkelt fordi det er da temperaturforskjellene mellom tropene og polområdene er størst.

Ved hjelp av en unik blanding av matematisk teori og nitidige observasjoner av lavtrykkene i de norske havområdene, utviklet Bjerknes og hans gruppe sin syklonmodell. Dette gikk ikke upåaktet hen. Med matematikken på plass var det mulig å lage enkle modeller for værvarsling. En av utfordringene var å uttrykke dagens vær, det vi kaller værets initialtilstand, på matematisk form. Men hvis man klarte det, kunne man i prinsippet bruke ligninger til å regne ut hvordan det kom til å utvikle seg fremover i tid. Først ble dette gjort for hånd med blyant og papir. Man var tvunget til å gjøre grove forenklinger for å holde antall utregninger nede på et overkommelig nivå. Likevel hadde man en viss suksess. Det viste seg at noen av ligningene var særlig viktige, og ved hjelp av bare noen få av dem kunne man ofte si noe fornuftig om værutviklingen de nærmeste dagene.

Etter hvert gikk man over til å bruke datamaskiner, og optimismen tiltok i styrke. Den amerikanske meteorologen Edward Lorenz (1917–2008) var en av pionerene. Til tross for at de ligningene han brukte var temmelig enkle, så det ut til at værsystemene i modellen hans utviklet seg noenlunde i tråd med virkeligheten. Han ville derfor sette i gang en lengre simulering, eller «modellkjøring» som vi kaller det. For å spare regnetid tenkte han at det var lurt å bruke tall fra en tidligere simulering som utgangspunkt. Han punchet derfor inn tallene fra midtveis i den gamle kjøringen og satte i gang modellen på nytt.

Lorenz forventet selvsagt at været i den nye kjøringen skulle følge den videre utviklingen i den gamle. Men som ved magi skilte været i de to kjøringene lag og utviklet seg i forskjellige retninger. Årsaken var like enkel som den var uventet. For å spare litt tid hadde Lorenz punchet inn tallene med kun tre desimaler. Dette til tross for at modellen egentlig lagret tallene med seks desimaler. Selv slike små avrundingsfeil var store nok til å få de to modellkjøringene til å ende opp med to ganske ulike værtyper.

De praktiske implikasjonene er besnærende. Bittesmå variasjoner i værets initialtilstand er nok til å endre den videre utviklingen, noen ganger til det ugjenkjennelige. Som Lorenz skrev: «Kan en sommerfugls vingeslag i Brasil sette i gang en tornado i Texas?» Hans oppdagelser danner grunnlag for begrepet sommerfugleffekten, og bidro til at det oppstod en helt egen disiplin innen matematikken og fysikken: kaosteorien. Været, og naturen i det hele tatt, er preget av kaos, vet vi nå.

Den amerikanske forskeren Kerry Emanuel, en av Lorenz’ elever, har en analogi som illustrerer sommerfugleffekten. Vi slipper to blader ut i en bekk. Ti meter lenger nede i bekken plukker vi dem opp, samtidig som vi merker vi oss hvordan de hadde flyttet seg. Kan vi klare å reprodusere bevegelsene deres ved igjen å plassere dem i nøyaktig samme utgangsposisjon? Hadde vi kunnet forutse akkurat hvordan de skulle bevege seg selv med perfekt kunnskap om bekkens strømningsmønstre? Svaret på begge spørsmålene er nei. Det er like umulig som å skulle anslå på forhånd hvor hvert enkelt klesplagg i en vaskemaskin kommer til å ende opp.

Værets kaotiske natur og mangelen på gode nok målinger gjør at værvarsler for lengre enn en uke frem i tid må tas med en klype salt. Man gjør spede forsøk på sesongvarsling, altså varsler for den kommende årstiden under ett, men uten særlig suksess foreløpig. Faktisk er det lettere å varsle langt frem i tid. Men da varsler man klimaet i stedet for været.

Klimamodellene har mange fellestrekk med værvarslingsmodellene, men de består også av modeller for hav, sjøis, vegetasjon, kjemi og andre ting som endrer seg over lang tid. Med en klimamodell varsler man hvordan alt dette kommer til å se ut i fremtiden. Og selv om klimaets utvikling styres av mange forhold, for eksempel endringer i styrken på solinnstrålingen eller vulkanutbrudd, skjer alt dette på forskjellige tidsskalaer. Det tar mange hundre eller tusen år for at solstrålingen endrer seg nok til at det endrer klimaet i særlig grad, mens et vulkanutbrudd kun påvirker klimaet i noen få år.

Når det gjelder klimautviklingen de neste hundre årene, er det én faktor som er mye viktigere enn de andre. Det kommer neppe som en bombe at dette er økningen av drivhusgasser i atmosfæren, og CO₂ i særdeleshet. Drivhusgasser, som også inkluderer metan, ozon, lystgass og de skumle KFK-gassene, hindrer varme som er på vei ut mot verdensrommet i å forlate atmosfæren. De tar opp noe av varmen og varmer opp luften rundt seg. Så, i neste steg, stråler de noe av denne overskuddsvarmen ned igjen mot jorden. På lang sikt fører dette til at temperaturen stiger mer eller mindre overalt på kloden.

Oppvarmingen, eller pådrivet, fra drivhusgassene er så sterk at den så å si kveler den kaotiske komponenten i været. Derfor kan man ikke si hva temperaturen på 17. mai i år 2030 kommer til å være, men man kan si at 17. maiene på den tiden etter all sannsynlighet blir varmere enn 17. maiene i dagens klima. Mot slutten av dette århundret regner man med en oppvarming på flere grader globalt sett, og den aller største endringen forventes å komme i Arktis og i sårbare områder som Afrika og Midt-Østen.

Det har skjedd mye innen meteorologien siden Aristoteles skrev at skyene inneholdt «en slags ild». Vi forstår ganske mye om både vær og klima, og tross alt er ikke værvarslene så elendige når det kommer til stykket. Da hadde ikke yr.no vært Norges mest besøkte nettsted. Mange, deriblant jeg, er innom flere ganger om dagen for å sjekke værutsiktene. Yr er veldig nyttig, men det mangler fremdeles noen små detaljer: på siden for Bergen ønsker jeg meg for eksempel en knapp som det står ”Hvit jul” på, rett ved siden av den med ”Tørr høst”.

I dag giver jeg – og Søren Marquardt Frederiksen – gode råd om, hvordan du skriver den fede pressemeddelelse. Det sker i Erhvervsbladet, som også har lagt artiklen på nettet. Artiklen indeholder en tre-trins-raket til at skrive en god pressemeddelelse. Så er det bare om at komme ud over stepperne.

Hvis du vil lidt videre end det, så kan du skaffe dig vores bog: PR-manual for mindre virksomheder. Den kan købes på nettet eller lånes på biblioteket.

Klaus og jeg kommer også gerne ud og holder foredrag, hvis I er en forening eller noget, der gerne vil høre mere om, hvordan man sådan helt konkret arbejder med at komme i medierne.