Att få träffa mina gamla litteraturkursare över ett glas vin på Gräddhyllan igår, och att smyga över till 5D där nybakade lussekatter och nyvärmd glögg väntade gjorde gårdagen till den absolut bästa på länge. Det är under sådana kvällar man vet att man lever.

Idag har jag lagt studierna på hyllan. Detta innebär att en oskriven c-uppsats om den narratologiska tiden i Vonneguts Slakthus 5, ett teoripaper på en fem-sex sidor och ett paper med valfritt syfte om den precis avslutade praktiken ligger och samlar damm, och det är gott åt dom. Idag ska jag bara ägna mig åt lite good hard thinking, och en smula storstädning. Om jag nu så gärna vill fly Lund, vart ska jag då ta vägen? Om jag inte vill utbilda mig till socionom, vad vill jag då bli när jag blir stor? Och varför? Och hur? Vad är mina valmöjligheter, och skyldigheter (actions, reactions, ni vet)? Tidigare har det alltid handlat om vilken impuls som landat fortast, hur jag snabbast kunnat ta mig vidare och vilka framlagda förslag som verkat roligast.
Good hard thinking var det ja, och en smula storstädning.

(…du har inget roligt förslag på lager? Hmm?)

Hur det går med c-uppsatsen? Jag har kommit på ett grymt bra ämne, en snajsig frågeställning och en ordvits till titel som min far hade varit stolt över – nu ska fanskapet bara skrivas också. Fast först ska ju uppsatsen lämnas in på tisdag, och tentan skrivas på fredag, och passet övas in så jag inte skrämmer vettet ur kidsen etcetera och så vidare. Det här ska nog gå vägen, Kajsa och Linn är jättesugna på att låna mig lite disciplin och en kopp arbetsmoral. Som tack får dom lyssna på en låt från Mikas nya. (Ni får också lyssna, om ni är snälla.)

Tänk om han ställer in, nu när han fått mig att tänka på honom mest hela tiden igen.
Nej! Man ska inte ta ut sorger i förskott, då kan man bli ledsen 2 ggr i slutänden. Bättre då att se positivt på det så behöver man bara bli besviken 1 gång om det skiter sig.
Jag fortsätter drömma om mannen som charmade mig för 1 år och 8 mån sedan, så till den milda grad att jag tänkt på honom så gott som nästan varje dag sedan dess. Är han inte densamme längre så har jag iaf min drömbild kvar *L*

Tittar på fotot av honom och ler instinktivt. Det kanske blir pannkaka av alltihop, det kanske känns helt fel när jag väl ser honom igen men just nu ger det mig bara pirr i magen! Tänker att jag egentligen är den som kan koppla av, jag har ingenting att förlora. Han däremot riskerar att falla från piedestalen och slå i backen med en duns. Oavsett vad det blir känns det ändå lite som en vinst, jag gav mig den på att det där inte var sista gången vi sågs och nu ser det ju verkligen ut som att jag haft rätt hela tiden.
Men man ska ju inte ropa hej än.

Det är fortfarande semestertider för många människor. En tid de flesta ser fram emot med förhoppningar & förväntningar om avkoppling, möjlighet att ta igen allt som skjutits upp under hela året för att på något vis komma i fatt, i fas eller i bästa fall steget före sig själva innan det är dags att återgå till arbetet igen. Du önskar att energinivån ska fyllas på så den räcker till nästa semester eller hur?

Om nu någon  har lyckats med konststycket att på fyra veckor fylla på energi som räcker i 48 veckor så är det en bedrift större än Sarah Sjöströms guld och nya världsrekord. Det har tagit Sarah längre än fyra veckor att bygga upp energi till guldet och det har tagit tid varje dag. Det är likadant för alla oss andra, vi måste lägga ner energi varje dag hela året för att skapa ny energi.

Metoderna är många och skiljer sig från person till person. Shaktimattan har fått såväl ris som ros på sista tiden mest ris från media och läkarkåren framförallt, men för mig så är Shaktimattan guld värd!!. Judith Orloffs bok om POSITIV ENERGI är en bok som är lätt att ta till sig och praktisera omgående i sitt liv, varje dag. 

Vi attraherar det vi är skriver Judith i sin bok…. ju mer positiv energi vi sänder ut , desto mer kommer vi att locka till oss och detsamma gäller för negativitet. Vänta inte på att någon annan ska komma och lysa upp din dag innan du sätter guldkant på någon annans vardag. Börja nu fortsätt i morgon, nästa dag, och dagen därefter………….. En guldstjärna från mig till Judith Orloff, Shaktimattans grundare och min man som gör fantastiskt god och energifylld mat  till mig !!!!

Jag befinner mig lite i trans förtillfället. Det har framkommit nya… teorier, eller bevis, eller vad man nu kan kalla det, som skulle göra den stunden dom (kanske, kanske) verifieras till den absolut lyckligaste stunden hittills i mitt otroligt långa 23åriga liv. Det har kommit fram så mycket nytt, och en hel del saker jag väntade mig har uteblivit (nej inte mensen, nej jag är inte med barn – bara så vi får det överstökat direkt). Tänk om jag tolkat alla signaler fel? Om andra också gjort det? Jag försöker desperat att inte ta ut något i förskott, men en ballong växer i höjd med solar plexus och jag blir lite yr och jag skulle dansa i minst en månad om det stämde! Tänk bara, all oro i onödan, vilken grej! Kloka människor måste ringas, minst tvåhundra faktasidor lusläsas och sedan, sedan, kan vi förhoppningsvis spendera hela året dansandes i pur lyckorus. Hur låter inte det? HUR LÅTER INTE DET FRÅGAR JAG ER JO DET KAN NI SLÅ ER I BACKEN PÅ DET LÅTER BÄTTRE ÄN NÅGOT ANNAT NÅGONSIN! Håll nu tummarna, som duktiga bloggläsare, för att min lyckoballong inte ska ha blåsts upp i onödan.

I en tid där stort intresse och nyfikenhet för det andliga råder är det oerhört lätt att förledas av det utbud av mediala utövare som finns idag. På jakt efter sanningen försöker många människor få kontakt med andevärlden för att stilla sin sorg och saknad efter en älskad make, maka, barn eller vän, eller för att få svar på var vi tar vägen efter döden. Finns ett liv efter detta? Hur kommer mitt eget liv att ordna sig i framtiden? Har jag en hjälpare, andlig guide, eller har jag spöken i mitt hem? Frågorna är många.
Det tragiska är att många människor ej blir nöjda efter den första kontakten med ett medium. De söker vidare efter den “optimala sanningen”! Men säg mig VEM har den egentligen? Jag personligen skulle dra mig för att tro på något medium som säger sig besitta all kunskap och att de lovar att hjälpa mig att driva ut de osaliga andar som eventuellt bor i mitt hem. Man bör ta i beaktande att ingen nu levande människa vet exakt allt om andevärlden, och man vet inte heller om man kan klara av att hjälpa någon komma tillrätta med en vilsen själ som håller sig kvar av en eller annan orsak. Ett medium är endast en länk – en kanal mellan andevärlden och vår värld. Detta får man aldrig glömma!

Vad letar DU för preferenser hos ett medium egentligen? Söker du dig till dem som “kittlar ditt ego”, och tar betalt för det du VILL höra? Eller söker du dig till någon som bestämt men ändå ödmjukt och sakligt tar fram det som känns rätt och riktigt i djupet av ditt hjärta? Sanningen är inte komplicerad som så många tror, utan den är enkel då du väl ställs inför den, glöm aldrig det! Om du planerar att ta kontakt med ett andemedium, kolla då upp vad de har för utbildningar och referenser. Sök efter upplysning och information om den du tänker anlita, och har du möjlighet så tala med dem som anlitat denne person tidigare. Och framförallt – var KRITISK så du inte blir lurad!

Mer tips hur man avslöjar ett falskt medium ser du när du klickar på länken: http://www.spiritus.nu/medium13falska.shtml

Nu har vi skickat in namninsamlingen till Göran Hägglund med följande följebrev:

Hej!

Vi heter Axel, Arawn och Kai och vi har skrivit en artikel[1] och gjort en namninsamling[2] med 886 påskrifter och en grupp på Facebook med 1055 medlemmar[3] med syfte att få dig att

-       öppna ögonen för SOU 2007:16 (förslag till lag om fastställelse av könstillhörighet i vissa fall)

-       agera på denna utredning – den har legat alldeles för länge och två drabbade patientgrupper väntar på en ny lag.

-       tillsätta en ny utredning imorgon.

Det finns en grundläggande politisk vilja om att Sverige ska vara ledande i mänskliga rättigheter, vara världens mest jämställda land och så vidare. Den nya sammanhållna diskrimineringslagstiftningen är ett bra exempel där man lyckats med detta.

Förslaget om kravet på tvångskastrering av transsexuella personer i SOU 2007:16 som ansöker om juridiskt könsbyte går emot denna vilja och är ett allvarligt bakslag mot mänskliga rättigheter.

De negativa konsekvenserna av förslaget är också i motsatt riktning till det politiska arbetet med ökad rättssäkerhet för gruppen transpersoner genom diskrimineringsskydd och andra mindre satsningar för att kartlägga och förbättra folkhälsan inom gruppen. Att föreslå tvångskastrering för en grupp ökar omedelbart stigmat mot denna, redan nedtryckta och osynliggjorda grupp.

Om frågan skulle läggas upp till Riksdagen i sin nuvarande form, är det väldigt liten risk att förslaget skulle gå igenom. Däremot gör den generella okunnigheten hos riksdagsledamöterna det svårt att införa tillräckligt med information till ett beslut för att det skulle bli en ny bra lag. Det vi vill ha är en ny utredning som på allvar utreder trans- och intersexuellas behov och livssituationer, med föräldraskap och rätten till den egna kroppen inräknade.

Vi vill att ni tillsätter en parlamentarisk utredning som tar sitt arbete på allvar. Våra förhoppningar på denna nya utredning skulle vara att den

-       baserar sitt kunnande på trans- och intersexuella personers livssituation och behov, enligt dem själva.

-       på allvar vill förbättra livssituationerna för samma grupper.

-       jämför lagar om trans- och intersexualism internationellt (och där kommer att stöta på Storbritanniens Gender Recognition Act 2004 kapitel 7 som separerar den juridiska könstillhörighetsprocessen från den medicinska och även förhoppningsvis reflektera kring möjligheterna att införa ett tredje juridiskt kön såsom i Australien).

-       aktivt vill ha mer information för att skapa innovation (det blir inte innovation i en lag om utredarna bara arbetar utifrån gamla tankesätt, dömande attityder och ovetenskapligt tyckande)

-       lyssnar på medicinsk expertis från alla delar av medicinen i den könskorrigerande behandlingsprocessen, dvs. också intervjuar kirurger, logopeder och endokrinologer. Inte bara de psykiatriskt inriktade läkarna. 

-       har som utgångspunkt att lösa de praktiska problem som transsexuella stöter på i mötet med institutioner genom att se över institutionerna, snarare än att förlägga problembilden till den transsexuella individen och blunda för möjligheten till strukturella lösningar. En utredning som ska syfta till att förbättra transsexuella levnadsvillkor kan inte utgå från att transsexuellas existens är ett samhällsproblem som stör ordningen.

-       inte har en överförmyndigande tvåkönsmodell som vetenskaplig basis, som inte överensstämmer med Sveriges genusforsking, utan som också tittar på möjligheter för att kunna få kirurgi och hormonbehandling även om man inte är transsexuell, utan har någon annan transidentitet.

-       ser över 18-årskravet för ett juridiskt könsbyte. En juridisk process är inte irreversibel, och barn och ungdomar kan redan nu – lyckligtvis – få medicinsk behandling. En behandling som enligt all forsning visar sig ha positiva effekter på alla transsexuella patienter oavsett ålder. Behandling och utredning ska vara något som avgörs mellan läkare, vårdnadshavare och patienter såsom vid all sjukvård.

Om man väljer att tillsätta en ny utredning nu kan Sverige rädda sitt anseende i denhär frågan.

Lycka till och hör av dig om du har frågor,

Hälsningar,

Axel Grönqvist, läkarstudent

Arawn Repka, genusföretagare

Kai Bergendal, genusvetare

Genom

Arawn Repka                         Stockholm 2009-06-03

[2] namninsamling.com/slutkastrerat

[3] Stop forced castration of transsexual people in Sweden! http://www.facebook.com/group.php?gid=57920758191

Jag är värre än både Paula Radcliffe och Forest Gump. Jag har sprungit runt i huvudet, runt, runt, runt. Det finns inget stopp. Ingen mållinje. Det tycks inte ens finnas en horisont att fästa blicken vid. Benen bara fortsätter nöta det rytmiska mantrat, det ena benet framför det andra. Det ena benet framför det andra. Hela tiden. Jag är fri från skoskav och astma men känner mig lika sårbar som om jag varit drabbad av även de åkommorna. Det enda jag skulle få på papper hos farbror doktorn i den vita rocken är att jag har huvudvärk likt Bagdad under invasionen.

Jag har trampat upp en ordentlig stig i mitt huvud och kommer inte ifrån den. Den är rund och fyrahundra meter lång. Det finns åtta banor men jag är den enda som springer. Innanför löparbanorna, på gräsmattan, står många jag stött på tidigare, innan jag börjat springa, men alla tittar bara på mig med tom blick. Ingen säger någonting när våra blickar möts, ingen ringer i klockan och ler mot mig när jag börjar på nytt varv. Jag blir osäker och vet inte om det bildats en Robinsonpakt gentemot mig eller vad det är som gör att jag inte får någon respons. Eller är jag sjuk i huvudet som inte ser den respons de ger mig? Tittar jag blint efter respons i form av en kranskulla?

Ja. Förmodligen.

Jag drömmer att jag är en framgångsrik journalist som jagat och funnit. Drömmen försvinner mer och mer när jag springer. Det finns ingen större plats för något annat när jag trampar ner allt i skallen på mig själv. Allt torkar och blir en torr jordstig med rejäla sprickor. Som en skogsstig snubblar jag ibland till på rötter i form av idiotiska och förödande tankar.

När en oas väcks i mitt löpsteg, framför mig, kommer jag som allra bäst fram till den. Men vid första avstannande löpsteg punkterar jag oasen med mina spikskor. Jag börjar spurta för att hinna till nästa oas och inte göra om samma misstag, men hur jag än beter mig blir det ändå bara punktering.

Bröstet känns tungt fast det är otroligt tomt. Känslan gör mig ännu mer urholkad än vad jag var för åttahundra mil sen.

Jag känner mig inte värre än Paula Radcliffe och Forest Gump. Jag försöker fokusera på att likna dem. Jag skakar och rullar på huvudet. Jag försöker att sluta tänka så komplext som jag gör. Men det fungerar inte, stigen blir mer och mer påtaglig och jag känner mig tillslut som en hamster i ett löparhjul. Instängd och monoton. Jag känner mig som en monoton funktion, där talet är ständigt avtagande. Är jag inte redan på minus är jag snart vid noll.

Tydligen ska det bli åskväder ikväll. Med både blixt och dunder och regn och mörker. En perfekt ursäkt för att bara sitta inne och slappa en fredagkväll. Mycket mysigt tycker jag och hoppas att det inte är falskt alarm den här gången, som det nästan alltid är när det varnas för sådant i tidningen.

Läs mer: SvD

- Oskar

Väntar otåligt på att det ska bli imorgon och dags att ta blodprov. Jag känner mest av molvärk. Annars är det inte så farligt. Vet inte riktigt vad jag ska förvänta mig. Kanske är det bäst att jag inte väntar mig en ägglossning iaf. Så slipper jag bli besviken. Ska ju ta blodprov på dag 25 med. Hoppas på bra resultat på båda.

När jag börjar skriva det här är det knappt 23 timmar kvar av 2008. Mycket har hänt i år. Jag känner att jag fått insikt i många saker som hör livet och världen till, och en av de insikterna är att det finns oändligt mycket mer att lära sig.

Några saker har jag dragit igång i år. Det känns som att nån av dem också just håller på att avslutas. Passande, antar jag. Förhoppningar har väckts och vissa har släckts. Funderar på om det skulle vara på sin plats att avlägga ett nyårslöfte i år. Det är inget jag brukar göra, för jag har väl aldrig haft nåt värt att lova, men nu känns det nästan som om det behövs…

Överlag måste jag ändå säga att 2008 bar med sig mycket gott, och jag undrar om det inte till och med är det bästa året hittills.

- Quiquid latine dictum sit altum viditur.

Önskar er alla en riktigt God Jul & Ett Gott Nytt År

Håll dina önskningar och förhoppningar vid liv.

På det sätt du önskar, skapas din egen båge

så skimrande vacker i alla dess färger

Din egen önskningarnas båge

♥ Rozie ♥

]]>