Det er en god stund siden jeg begynte på dette innlegget. I dag legger jeg det ut. Tittel: “Fem flate forleggere og én feilfri”.

DN skriver:

Förlaget Ersatz har gjort sig känt för en imponerande utgivning av översatt litteratur främst från östra Europa. Nu knoppar man av ett förlag helt inriktat på science fiction-litteratur, främst från Ryssland.

Ersatz delas i två delar och genrelitteraturen – fantasy, sf, steampunk och deckare – hamnar i det nya förlaget Coltso.

Läs DN:s intervju med Ola Wallin, förläggare på Ersatz.

Dagens rekommendation är Lars Palms utsökta förlag Ungovernable Press. Alla utgåvor finns som pdf-filer att ladda ner på förlagets hemsida. Bara i år har Palm publicerat en imponerande mängd fina poeter som till exempel Nate Pritts, Susan Maurer och Tom Beckett.

Death by Sea Bright

This sunny backyard’s a concentration camp for drunks.
Free to dress well, live in clean houses,
free to come and go.
Free to turn themselves into projectiles,
meat to shoe the surgeon’s feet.
Free to bear
a 3Ib. boy whose beer-fed brain
forever scrambles words,
(letters jumble and collide.)
Celebrate this boozeless wake.
Move enormous finger joints.
Do not cry for your weeping liver,
say you count your drinks.
Two boxes of ash
strewn by hand in
sand and little Joan
comes back a slash
of mother ash on her
black pants, maybe sister ash,
both politely dead of drink.
Cigarettes drowned in paper cups
outside. Couches strewn with people’s mid-day sleep.

Susan Maurer, ur “perfect dark”, Ungovernable press, 2009

Susan Maurer, "perfect dark", Ungovernable press

Jag har fått ett till nej från ett förlag, det känns lite tufft. Det har inte plats i sin utgivning och det kan jag förstå men jag blir lite ledsen. Ungefär såhär ledsen (se filmen).

Igår fick jag ett avi från Norstedts… Nej! tänkte jag, jag vill inte! De ska säkert skicka tillbaka mina manus, nej, nej, nej! (Är visst lite mer nervös inför refusering/publicering än vad jag erkänner för mig själv).

Drog på det hela dan, ville inte refuseras,  så först på kvällen hämtade jag ut det tjocka kuvertet som var… alldeles bulligt! Det kändes inte som mina sex manus inte! När jag öppnade det skrattade jag till! Jag hade totalt glömt bort tävlingen som jag anmält mig till via Rabén & Sjögrens Twitter och nu stod jag där som en vinnare, mitt i höstmörkret! Hurra! Inte riktigt lika glad som om det varit ett samtal från dem men nära! (Ganska nära)

(Lagom nära… Ring mig!)

Vinsten: Pija Lindenbaums nya, fina bok Siv sover vilse, ett kuddfodral och ett pennfodral

I måndags erhöll jag ett signerat recensions/författarex av Jonas Wessels debutroman Kadaverlandet.

Information från förlaget Eskapix press: “Kadaverlandet” är Jonas Wessels debutroman. Handlingen kretsar kring Edward Theodore “Ed” Gein som föddes den 27 augusti 1906 i La Crosse, Wiconsin. Gein blev ökänd på grund av sitt nekrofiliska beteende, vilket bland annat involverade att skinnflå offer och gräva upp lik, han dekorerade sitt hem med likdelar och skapade även kläder och möbler av deras skinn.

100 sidor

170 x 240 mm

ILLUSTRERAD I SVARTVITT

MJUKBAND

150 SEK

(Anledningen till varför jag inte skrivit om denna nyhet tidigare är, kort och ont, att jag varit – och fortfarande är – sjuk. Dessutom är även jag född den 27 augusti; samma födelsedag som Ed Gein, något jag inte visste tidigare. Jag läser för närvarande boken ifråga och recenserar den här – om allt går som det ska (eller inte ska) – inom kort.)

Författaren, Jonas Wessel, är publicerad tre gånger här på Marmeladkungen, prosadikten “De försvann” läser ni här; Novellessän “En gammal idiots bekännelser” här; samt novellen “En doft av svavel” här.

Vidare kan ni läsa en del om bl.a. författaren på Eskapix hemsida, en intervju här, texter om romanen Kadaverlandet här och här, samt en text om Eskapix svåra framtid här.

Tills dess måste jag även rekommendera mina läsare att köpa senaste numret av Eskapix; men kanske främst att börja prenumera. Så gå nu in på hemsidan och beställ Eskapixböcker/romanen. Framtiden ser nämligen dessvärre ut att vara osäker för tidskriften ifråga! Så passa på att stöd tidskriften och förlaget ifråga innan det är för sent!

Jag fick ett snabbt svar från Semic som skrev att mitt manus inte passade in i deras utgivning och det hade jag nästan gissat. Annars har jag inte hört ett knyst från någon! Så länge det inte landar ett kuvert på hallgolvet så är jag nöjd, jag ser tystnaden som ett tecken på att förlagen smider stora planer och att de snart ringer mig.

Så länge underhåller jag mig med mitt nystartade företag som jag hoppas ska underlätta mitt författande på sikt!

Joshis expanderade HPL-biografi, I Am Providence: The Life and Times of H. P. Lovecraft, vilken publiceras i två volymer, har nu fått sin egen sida hos Hippocampus Press: den finner ni här. Böckerna säljs inte separat, och kostar enligt den nuvarande hemsidan 100 dollar. Obs. Böckerna släpps inte förrän juni 2010.

En del av utgåvan (ca/troligen 250 ex) kommer att vara signerad av S. T. Joshi och försedd med skyddsfodral.  Det är dock för närvarande okänt vilket pris de två volymerna kommer att ha i denna utgåva.

Jag är spänd och full av förväntan idag. Ska snart ringa ett samtal som jag hoppas och tror kommer bli mycket postivt. Kan inte berätta så mycket mer just nu innan allt är klart, det är mycket som ska stämma och klaffa.

Denna veckan är full av aktiviteter och saker som ska hinnas med. Ihelgen ringde de från Allers förlag och ville komma hit och göra ett repotage, så i morgon kommer en reporter och fotograf hit.

Jag hoppas att jag inom kort kommer kunna presentera en tävling för er som har småbarn. Allt är inte helt klart än men jag kommer lägga ut den så fort allt är i hamn.

De fleste som sender inn manus til forlag, legger ved et såkalt følgebrev. Dette er lurt, siden alternativet – å skrible navn og adresse i et hjørne av manuskriptet – virker litt slurvete. Mange bruker åpenbart veldig mye tid på brevet, og ender opp med et veldig langt dokument. Dette er ikke nødvendig. Det er grenser for hva forlaget trenger å vite, ut over at de har fått et manuskript som skal vurderes.

Det er tydelig at mange som skriver lange brev, har hentet råd fra amerikanske bøker eller nettsteder. Dette er ikke en god idé. Den amerikanske bokbransjen er veldig forskjellig fra den norske. Mange amerikanske forlag og agenter tar ikke imot manuskripter de ikke har bedt om, men vil heller ha et brev hvor forfatteren beskriver (og forsøker å hausse opp) manuset sitt. Deretter ber de om å få tilsendt manuskriptet hvis de synes det virker interessant.

Så vidt meg bekjent er det ingen norske forlag som opererer på denne måten – de vil heller ha et komplett manuskript med én gang. Dermed er det ganske uinteressant med lange redegjørelser for hva slags manuskript du har produsert, hva handlingen er, og så videre. Hvis det er et langt romanmanuskript du har skrevet, kan et kort handlingssammendrag være nyttig, men det er ikke nødvendig.

Du behøver heller ikke gi deg i kast med innsmigrende salgsfremstøt overfor forlaget. Det er i og for seg riktig at du prøver å selge et produkt (manuset ditt) til en potensiell kunde (forlaget). Men husk at situasjonen er en ganske annen enn i de fleste salgssituasjoner. Folk som selger pianoer, poteter, biler eller hus har som regel bedre greie på pianoer, poteter, biler eller hus enn vedkommende de forsøker å selge til. Men når du henvender deg til et forlag, kan du være ganske sikker på at vedkommende som vurderer manuset ditt, vetmer om både litteratur og bokmarkedet enn du.

Folk som jobber med manusvurdering, er gjerne i besittelse av en godt over gjennomsnittlig skarp språklig og retorisk bevissthet, så billig markedsføringspjatt biter ikke. Men det kan fort irritere. Så spar deg for dette. Iblant får jeg manuskripter med reklamemateriell vedlagt – forseggjorte brosjyrer med logoer, slagord og det hele. I slike tilfeller er som regel markedsføringen mer gjennomarbeidet enn manuskriptet. Spar deg for dette også. Bruk heller tiden på en ekstra gjennomgang av manuset ditt.

Enkelte forteller også veldig mye om seg selv. Noen forlag ber faktisk om den slags informasjon, og i så fall er det selvsagt greit. Men fatt deg i korthet. Det er ikke noen selvbiografi du skal skrive. Med mindre selve manuset ditt er en selvbiografi, altså.

Folk som skriver veldig mye om seg selv, kan deles inn i to kategorier:

1. De som prøver å imponere.
2. Gærninger.

De som prøver å imponere, ramser gjerne opp ting de har fått til, som for eksempel å få et dikt på trykk i en lokalavis eller å gjennmføre en utdannelse. Når jeg får slike brev, fatter jeg umiddelbart mistanke om at manuskriptet ikke kan være noe å skryte av. Hadde det vært det, ville vel ikke forfatteren ha sett noe behov for å skryte av andre ting?

Gærningene er de som oppgir absurd mange personlige opplysninger. Ikke gjør dette, vær så snill. Du er sikkert en hyggelig og interessant person, men det er virkelig ikke relevant i denne situasjonen. Jeg driter i om du har hund, hva hunden eventuelt heter og hvordan hunden ser ut. Jeg vil heller ikke se bilder av hunden din. Barna dine vil jeg heller ikke se bilder av. Jeg trenger ikke vite hvor mange det er av dem, hvor gamle de er eller hva de heter. Jeg trenger faktisk ikke vite om du har barn i det hele tatt. Jeg driter i barna dine. Hvis de altså finnes.

Videre kan jeg opplyse om at:

• Jeg driter i hvem du er gift med.
• Jeg driter i hva ektefellen din mener om manuset ditt.
• Jeg driter i hva slags hus du bor i.
• Jeg driter i hva slags planter du har i hagen.
• Jeg driter i hvorvidt du liker å strikke.
• Jeg driter i hva som er livretten din.
• Jeg driter i hva slags livsvisdom bestemoren eller -faren din har utstyrt deg med.
• Jeg driter i hva bestemoren eller -faren din mener om manuset ditt.
• Jeg driter i hvor du har vært på ferie de siste årene.
• Jeg driter i hva slags sykdommer du sliter med.
• Jeg driter i hva slags sykdommer andre medlemmer av familien din sliter med.
• Jeg driter i hvorvidt andre medlemmer av familien din fremdeles er i live.
• Jeg driter i hvorvidt du har kontakt med eventuelle avdøde slektninger.
• Jeg driter i hvorvidt du har kontakt med romvesener.

For å oppsummere: Jeg driter i det meste. Men det er én ting jeg ikke driter i: manuskriptet ditt. Manuskriptet ditt vil jeg gjerne lese. Så send meg det. Og slapp av med alt det andre.

Det er først og fremst dette jeg vil formidle: Det er ikke så viktig hva som står i det brevet. Det er ikke din evne til å skrive brev som skal vurderes, og heller ikke utdannelsen din, yrkeskarrieren din, familieforholdene dine eller helsen din. Det er manuskriptet som skal vurderes. Hvis manuskriptet er godt, spiller det ingen rolle hva som står i brevet.

Det du bør ha med, er følgende:

• Kontaktinformasjon. Det er veldig kjedelig hvis forlaget vil gi ut manuskriptet ditt, men ikke får tak i deg.
• Genre. Har du skrevet en kriminalroman, en ungdomsroman, en kokebok eller en billedbok? Spesifiser dette slik at vedkommende som åpner posten, kan få manuset ditt videre til riktig avdeling eller person.
• En eller annen høflighetsfrase av typen «Jeg oversender herved mitt manuskript slik-og-slik» skader ikke.
• Sjekk også websidene til det aktuelle forlaget. Står det noe der om hvilke opplysninger de vil ha, bør du følge disse instruksjonene.

Altså.

Ikke slik:

Kjære forlag.

Jeg heter Hannibal og er 36 år gammel. Foreldrene mine (de het Ulla og Geir) døpte meg Hannibal fordi de syntes jeg så så sterk og tøff ut da jeg ble født. Nå er jeg ikke så sterk og tøff lenger, for i fjor falt jeg ned fra en fjellhylle, jeg ble hardt skadet og måtte amputere et ben. Etter ulykken gikk kona mi (hun heter Lise, og vi har barna Rolf (5) og Anne (7) sammen, men dem tok hun med seg, så nå har jeg ikke sett dem på en stund) fra meg, så nå sitter jeg stort sett hjemme for meg selv. Til gjengjeld har jeg fått kontakt med bestemoren min, som døde for tolv år siden. Hun bor under trappen (det tredje trinnet (fra bunnen) i trappen knirker noe forderdelig (det er et gammelt hus som har vært i familien i over hundre år, og det klarte i hvert fall ikke Lise å ta fra meg, det skulle ha tatt seg nydelig ut), og jeg skvetter alltid når jeg tråkker på det, he he, dumme meg … men den døde bestemoren min er jeg ikke redd for, enda hun er et spøkelse!), og jeg snakker med henne hver dag. Det var hun (hun heter forresten Kari, det glemte jeg vel å nevne? det er så mye å tenke på …) som satte meg på idéen å skrive en bok. Hun fortalte alltid historier for meg da jeg var liten, og det er en av de historiene jeg har skrevet ned nå … håper dere liker den!

Eller slik:

Kjære forlag.

KA-POW! Spenn fast sikkerhetsbeltet og gjør deg klar for en vanvittig reise i fantasiens makeløse verden!

Men slik:

Kjære forlag.

Jeg oversender herved ungdomsroman-manuskriptet Villsvin pr. sekund. Dersom dere ønsker å utgi manuskriptet, kan jeg kontaktes på ovennevnte adresse.

Sedan i somras har jag gått och väntat. På vaddå? Jo, på refuseringsbreven från förlagen.  Varje dag har jag vittjat posten med pirr i magen. Och varje dag har jag blivit lika lycklig över att bara hitta räkningar och reklamblad. Hemma har jag laddat upp med näsdukar och stenhård attityd. Allt för att stå rustad när dagen verkligen kommer. För jag har i ärlighetens namn inte räknat med nåt annat än refusering.  I augusti var det dags. Nej, tack sa piratförlaget. Och nä, jag bröt inte ihop.

Tillsammans med jobbarkompisar som läst manuset hade en alternativplan för publicering redan börjat ta form. En plan som kändes ny, spännande och annorlunda i bokvärlden. En plan om hög närvaro digitalt, att finnas i de sociala nätverken på nätet där människorna finns idag och att hitta vägar för en öppen dialog med läsaren. Och så en dag stod allt klart: varför sitta och vänta på att bli refuserad – varför inte refusera förlagen och börja vandra på den där egna, alternativa vägen? Sagt och gjort. Med det första refuseringsbrevet som mall skrev jag till Ordfront och Brombergs och avböjde publicering. Det var en skön känsla. Ända tills Brombergs refuseringsrev damp ner i brevlådan dagen efter. Försändelserna måste ha passerat varandra någonstans i höjd med Sundsvall. Lite ont i magen fick jag. Men nu känns allt bra igen. Nu är jag på g! Snart kan du läsa första kapitlet i Aftonrodnad vacker natt här på min blogg.

Mens Amazon lanserer lesebrettet Kindle og kan selge engelskspråklige bøker til nordmenn uten moms sier Arbeiderpartiet og regjeringen nei til at elektroniske bøker skal likestilles med papirbøker med og få momsfrihet. Dette er både dårlig kulturpolitikk, dårlig næringspolitikk og lite fremtidsrettet medie- og IT-politikk. Men det finnes metoder for å omgå denne håpløse politikken.

Vi har opplevd det før. Mens Høyre og de andre borgerlige partiene har gått inn for å fjerne TV-lisensen blant annet med den begrunnelsen at TV-sendinger nå er tilgjengelige blant annet på PC-en gjennom internett. Såfremt man ikke skal legge lisens på alle PC-er, mobiltelefoner og andre duppedingser som måtte komme i fremtiden blir det med tiden umulig å innkreve TV-lisens. Folk vil rett og slett slutte å kjøpe TV-apparater og i stedet se TV på PC-en. Så kan naturligvis NRK la være å tilby sine TV-prkrammer på lisensfrie PC-er med den konsekvens at folk slutter å se på statskanalen.

Giske og Halvorsen lukker med andre øynene for virkeligheten, og bidrar samtidig til å svekke norske forfattere, norske forlag, norsk språk og kultur, når de ilegger bøker i digital form merverdiavgift. Men også på dette området vil aktørene søke etter måter å omgå reglene på. Og det er ikke vanskelig. Forlagene kan ganske enkelt opprette en underavdeling i et land som ikke krever moms på e-bøker og selge bøkene momsfrie derfra. På nettet finnes ingen landegrenser. Det ville være fint om kulturminister og finansminister også oppdager det.

Förstår mig inte på killar – kan inte sägas tillräckligt många gånger!

Träffar ska alltid vara för att killen vill… tjejer får inte ha behov…

Träffade en kille för drygt en månad sen på nätet, han nämnt honom förut som “R”… Efter en veckas chattande började han tjats om att träffas. Så vi träffades o kan väl tilläggas att attraktionen var ömsesidig. Vad jag känner vet jag inte riktigt… han var inte lika snygg i verkligheten som på korten… Funderade på om det skulle bli ytterligare ett lösnummer i raden eller om det kunde bli en prenumeration, att köpa in sig i förlaget kändes avlägset.

Dagen efter kom ett gulligt sms som avslutades med puss puss.  Efter att jag skickat svar kom fler sms. Sms:andet pågick ett antal dagar. Efter någon vecka märkte jag att det var jag som började våra konversationer varje dag. Men jag saknade meddelandena så jag fortsatte vara initiativtagare. Visst, egentligen ett lösnummer, men det skadar ju inte att läsa ett nummer till för säkerhets skull…

Jag började då ställa frågor om att träffas igen, frågade honom om han ville gå på bio etc. Svaren var alltjämt att han gärna ville men inte visste när han skulle hinna. Ändå spenderade han var och varannan kväll framför datorn (i alla fall var han inloggad på msn).

Förra veckan försökte jag, fortfarande per sms, förklara att jag behövde mer än tomma löften för att orka vänta. Han hade då bett mig ha tålamod med honom. Detta är något jag har dålig erfarenhet av, så jag vill helst undvika snarlika situationer. Jag trodde mig märka på hans korta svar att han antingen var ointresserad eller inte orkade  bry sig. Jag fortsatte och försökte förklara att jag har dålig erfarenhet, att ärlighet är bättre i längden även om det gör ont, att det går att “muta” när man är tvungen att prioriterar annat. Svaren blev korta: att han var ärlig, han är singel och intresserad. Jag fortsatte med att skriva att sms inte var ett bra kommunikationssätt i det här ämnet. Att han av erfarenhet borde veta att tjejer behöver “prata” om saker och jag kände mig vid det här laget bara jobbig, jag undrade varför jag gett mig in på att förklara något över huvud taget. Gav honom sedan tips på vad jag som tjej förväntade mig: lite spontanitet; ett gulligt sms, ett telefonsamtal, besök, en spontan dejt eller något annat. Svaret var det snabbaste på hela eftermiddagen: “då förstår jag”. Eftersom han sedan förblev tyst, och jag visste inte vad jag skulle skriva heller, förblev det tyst tills jag skulle gå och lägga mig. Då var jag tvungen att fråga om jag hade varit jobbig… Även det svaret kom snabbt. “Nej, nej inte alls. Puss puss.”

På torsdagen, återigen efter att jag frågat, tyckte han att vi kunde ses på hans lunchrast på fredagen. Eftersom jag förstod att han inte syftade på att vi skulle äta lunch ihop, så svarade jag inte ens på hans fråga utan frågade tillbaka om han inte hade förstått att jag som är tjej ville ha mer än en lunchsnabbis. Visst kändes det kasst att säga nej till något jag egentligen ville, men vill man läsa nästa nummer också av nyfikenhet så vill i alla fall jag mer än att läsa innehållsförteckningen under tidspress! Jag förklarade även att en dejt efter jobbet inte behöver betyda sen hemkomst, för han kan ju stanna i stan över natten och därmed helt slippa två långa körningar. Till saken hör att han jobbar i Göteborg men bor någon timmes bilväg härifrån så en natt hos mig hade knappast gett honom mindre nattvila.

Han tog ingen spontan kontakt på fredagen, men svarade gulligt när jag skrev till honom. Han frågade hur jag skulle tillbringa kvällen. Jag svarade att jag skulle vara hemma vid 6 och inte hade några planer. Hans sekundsnabba svar var: “Så du är ledig ikväll alltså?”. Därmed trodde ju jag, som den blondin jag är, att jag kanske skulle få mig mer än en lunchsnabbis…. Vad jag hade fel! När ska jag lära mig! Man ska inte läsa mellan raderna vad killar säger eller skriver. Helt klart var det bara ett konstaterande för ett par timmar senare berättade R att han var på väg hem; dvs inte dejt idag heller.

På lördagen började jag fjäska med kill-metoder: sex-sms. Han gillade det helt klart. Han talade om att han så gärna ville ses men han kunde fortfarande inte lova när. Jag försökte med alla konstens regler få ur honom varför han inte kunde planera in en dejt. Utan resultat. Till slut tog jag till hot-metoden: talade om att en kompis ville att vi skulle gå ut och ragga på krogen kvällen. Återigen avslutade jag med att jag hellre hade haft honom i min säng. Och återigen svaret att han heller inte hade haft något emot det men att han inte visste när det kunde bli av. Till slut skrev jag att jag inte orkade vara initiativhållare till kontakten med honom. Att han kunde återkomma om han ångrade sig och kunde prioritera om. Mina vänner hade tyckt i flera dagar att jag skulle skriva så. Att det borde vara ett sätt att få honom att bestämma sig – när han saknade kontakten och insåg vad han mer höll på att förlora.

Resten av helgen har varit jobbig. Jag fick inget svar på sista meddelandet. Och ingen reaktion i övrigt heller. Han har varit inloggad på msn hela helgen från morgon till kväll utan att så mycket som skriva hej till mig. Vänta till måndag sa vännerna.

I morse kl 8 kom livstecknet, eller vad man nu ska kalla det. Han önskade god morgon samt tillönskade mig en underbar dag. Hur ska jag tolka det? Ur en killes synvinkel? Att han har gjort det jag bett honom och tagit ett initiativ till kontakt? Eller saknar han bara någon att skicka meddelanden till när han har tråkigt? Eller skickar han till alla i telefonboken så jag bara råkade få ett? För ytterligare livstecken har det varit ont om…. Visserligen skrev jag någon gång förra veckan att jag efter min lediga helg ska arbeta måndag natt, men vad säger att han la det på minnet? Han är kille och borde väl inte komma ihåg tider och dagar?

Mina vänner tror att han kommer höra av sig imorgon igen och att jag får min dejt innan veckan är slut. Tja, han hörde ju av sig idag, så där har de ju rätt. Men sen var det ju inte mer heller. Det återstår att se om förutsägningarna håller…

Det roliga i det hela är ju att jag, även om jag inte var ute och raggade i helgen, har lovat att göra det på lördag. Dessutom har jag 2 blind-dater inbokade i veckan, en på onsdag och en på torsdag. Båda har jag dessutom avbokat i sista sekunden tidigare och skyllt på en förkylning. Båda dessa karlar är i mina ögon ointressanta. Inte på grund av R utan bara ändå i största allmänhet. Men jag har ju lovat en gång i tiden när de bara visat kort på hur snygga de var i yngre dagar. Och dessutom kan väl en gratis lunch och en gratis middag på krogen inte skada självförtroendet. I det här läget är jag glad att jag bara har gett ut ett kontantkortsnummer, att jag har en hotmail-adress enbart för dejting-ändamål och att jag håller stenhårt på att inte ens berätta vilken stadsdel jag bor i. Det finns ju helt klart fördelar med att bo i en storstad och kunna vara anonym.

Åter till R. Om han hör av sig och vill ses onsdag eller torsdag. Ska jag avboka lunchen eller middagen igen? Ska jag bara säga att jag är upptagen – det har ju han varit senaste veckorna…. Eller ska jag vara ärlig och säga att han har konkurrens (även om det inte är mycket till konkurrens). Jag är inte van vid all denna uppmärksamhet från motsatta könet. Jag har aldrig varit så populär och uppvaktad i hela mitt liv! Och vad händer om jag inte tycker R är värd en prenumeration (eller mer) efter en dejt? Ifall jag undrar vad jag gett mig in på när vi väl sitter mitt emot varandra och ska umgås.

De strulpellar till killar jag har en tendens att räffa har en tendens att använda ordet seriöst när allvaret eller intresset gällande dejting och förhållanden kommer på tal. Tänkte för några veckor sedan att jag skulle fråga nästa kille om han kunde beskriva vad ordet har för betydelse i hans öron. Ser killar annorlunda på ordet seriöst än tjejer? För tjejer, i alla fall jag och min umgängeskrets, använder ordet seriöst för relationer där man har intentionen att det ska bli något långvarigt, eventuellt livslångt. Eventuellt de tre V:na: villa, vovve, volvo, typ. Vad har killar för syn på ordet? Nyckeln för att få tjejer att sära på benen? Fortsättning lär ju följa…

Hurra för de små förlagen och tack för att ni finns, ni som tror på själva litteraturen! De små förlagens existens har stor betydelse. Det tror jag kommer att märkas på sikt och att er osjälviska gärning kommer att ge belöning. Kanske inte i pengar men som medverkande till ett intressantare och mer varierat litteraturklimat. När tom Akademibokhandeln går ut med att man enbart kommer att ha det mest efterfrågade och välkända på plats i butiken så blir ni, de mindre förlagen ÄNNU viktigare.

Många av er är inriktade på litteratur inom en särskild genre eller från särskilda länder och ger ett extra bidrag till oss som uppskattar litteratur i alla former och från överallt. Litteratur som inte skulle vara tillgänglig annars. Tack och lov så verkar ni bli allt fler. Så stå på er! Det finns många läsare i världen med lika varierade smaker och som tur är verkar faktiskt inte olika intressen konkurrera ut varandra. Fram för den generella och allmänna nyfikenheten!

Några exempel:

[SEKWA]

Det lilla bokförlaget [sekwa] har seglat upp på min himmel. De är specialiserade på översättningar av moderna franska romaner. T ex har de givit ut Igelkottens elegans  av Muriel Barbery om en portvakt i ett fint hus i Paris, en änka i 50-årsåldern gör sitt bästa för att dölja att hon älskar Tolstoj och är otroligt beläst och allmänbildad, allt för att husets invånare inte ska reta sig på henne. Men ibland brister fasaden en aning och några få lyckas genomskåda henne, bl a en ung flicka i huset som funderar på att ta sitt liv och sätta eld på lägenheten när hon fyller 13 och en mycket rik japan som flyttar in i en av topplägenheterna.

En annan roman som jag tyckte mycket om är No och jag  av Delphine de Vigan som handlar om Lou Bertignac är tretton år men “överintelligent”. Därför har hon fått hoppa över två årskurser i skolan. Där är hon minst i klassen, blyg och rätt oansenlig, men klassens rebell, Lucas, som istället är två år äldre än alla andra eftersom han har fått gå om, ägnar henne ett särskilt intresse och ger henne sitt stöd. Inför en uppgift i skolan bestämmer hon sig för att intervjua en hemlös kvinna som hon har sett på tågstationen Gare d’Austerlitz. Hon är 18 år och kallas No. Lou bestämmer sig för att försöka hjälpa henne. Det är en stark och laddad skildring från dagens Paris som är svår att lägga ifrån sig.

Och så Utrop av Celine Curiol, en magstark bok om att känna sig ensam och utsatt  för den med starka nerver om en kvinna som arbetar som utropare på Gare du Nord, en av Paris största tågstationer. Då låter hon klar, lugn, redig och bestämd. Inte alls så vilsen som hon känner sig. Men hon har aldrig själv tagit tåget till någon av alla de platser hon ropar ut. Hon strövar runt i Paris, träffar ett fåtal vänner, men i tankarna existerar bara en enda. En man som är så gott som gift med en glad, ansvarsfull och stabil kvinna. Det skulle vara så mycket enklare om han inte också kunde låta bli att dras till henne.

ELISABETH GRATE BOKFÖRLAG

Förläggare Elisabeth Grate låter också översätta skönlitteratur från franska språket, bl a är det hennes förtjänst att förra årets Nobelpristagare i litteratur Le Clezio finns översatt till svenska.

LINDELÖWS BOKFÖRLAG

Lindelöws har under de senaste åren specialiserat sig på att översätta bl a skandinavisk litteratur, främst från Norge och Danmark, men också mycket annat.

Pojken på stegen av Synnöve Söe: Peter är fem år och bor med sin mamma i en lägenhet i en dansk småstad. Varje dag väntar han på att hans pappa ska komma och hälsa på. Peter håller utkik efter pappans vita bil men det är sällan han kommer. Peters mamma går aldrig ut. Hon tittar på tv och äter tabletter. Tanten från kommunen kommer en gång i veckan och ser till att mamman mår ok och att Peter har det han behöver. När Peter inte handlar mat åt sig och mamma, brer smörgåsar åt dem, städar och passar upp på henne så pratar han med trädgårdsmästaren Hans Ole som han tycker om eller så sitter han högt upp på en stege och tittar in hos grannfamiljen när de äter kvällsmat eller firar födelsedagar, som vanliga familjer gör, men det är inget Peter ännu förstår. Han älskar i alla fall sin mamma.

Helle Helle, en dansk författarinna som jag är förtjust i har sålt bra också i Sverige.

ALASTOR PRESS

Alastor Press i Lund ger ut mestadels klassiker i ny upplaga, ofta lite skräck- och fantasybetonad eller dekadent litteratur, t ex Lilith av George MacDonald. Författaren levde mellan 1824-1905 och har kallats för den moderna fantasyns fader. Många för oss desto mer kända författare som Tolkien, C. S. Lewis, Dickens och till och med Mark Twain hyllade honom och hade honom som läromästare. Utan honom skulle vi troligen aldrig heller ha haft någon Alice i Underlandet Lilith handlar som så ofta inom fantasy om kampen mellan ont och gott. Och den är fantastiskt vackert skriven! En ung man som har växt upp på internat ärver sina föräldrars gamla släktgård på den engelska landsbygden. En dag i biblioteket upptäcker han en gammal korpliknade man som hasar iväg och som han följer efter upp för trapporna till vinden. Det visar sig att huset har flera dörrar som leder antingen ut eller in i en annan värld. Helt enkelt en fantastisk bok! eller läs Drömmarnas berg av Arthur Machen.

TRANAN

Litteratur från olika världsdelar som inte är lika mycket representerade hos de stora förlagen, t ex Asien och Sydamerika. Senast läste och gillade jag Flod – noveller av Ambai. Ambai föddes 1944 i Tamil Nadu i södra Indien, hon har ägnat sitt liv åt att lyfta fram kvinnors historia och kultur i Indien, bl a genom sina egna noveller och  intervjuböcker med indiska kvinnliga sångerskor, dansare och målare. Jag tycker mycket om berättelserna i Flod. Som ”kvinna” känner man stor samhörighet med hennes gestalter, som ”man” kan man kanske dra en del lärdom? Ambai skriver om relationer mellan män kvinnor, barn och vuxna, med kulturella förtecken och med ifrågasatta förväntningar. Kvinnorna hon skriver om är begåvade, känslorika och tänkande vilket är provocerande i det tamilska samhället i de fall de kräver plats och tid för självutveckling. Samtidigt är boken sinnlig med mycket mat, färg och musik.

ELLERSTRÖMS FÖRLAG

Med tonvikt på poesi. Svensk och översatt, nyskrivet och äldre.

Eller ta en titt hos KARNEVAL FÖRLAG som drivs av NOFF – Nordiska Oberoende Förlags Förening.

/Annika

Jag hade det väldigt trevligt på Bokmässan! Njöt av alla böcker, människor och förlag, det var häftigt! Gick runt och spanade i montrarna, jaha, där är dem, dem har fått mitt manus, får se om de hör av sig…

Jag har nu skickat in mina manus till åtta (!) förlag.

• AlfaBeta
• B. Wahlström
• Berghs
• Bokförlaget Opal
• Bonnier Carlsen
• Natur & Kultur
• Rabén & Sjögren
• Semic

Den som hör av sig först vinner.

Min lista på billiga fantastikböcker är uppdaterad. Titta på detta och mina extremt låga priser! Det är åtminstone värt att kika på sidan ifråga. Ni finner listan här.