Skrev klart bok nummer två nu i kväll.

Nu gäller det att få tag i någon förläggare
som vill ge ut den också…Haha
Säkert mycket svårare än att skriva boken.
Vilket var f ö väldigt lätt =)

Skrev säkert en 30 dikter i kväll.
Eller iaf 20… har noll koll får kolla sen.. Haha
Hade ett enormt flyt i känslorna i kväll..
Det kändes överallt.
I hjärtat… i själen… allt hängde med

Sen var det lätt att bara plita ner orden =)

Nu behöver jag bara hitta en korrekturläsare.
Hmm? Får börja fundera vem som ska få plågan… Haha

Nu är jag trött… Urlakad!

Fullmåne är det också
Så adios med nattsömnen… Bläh!!

Ska iaf göra ett försök…och hoppa i Loppsoffan =)
Klockan är ju 01:00

Ha en underbar natt alla!

GoNatt och Sov Gott!!

Nattikram!

Hej Kevin och Kalle,

Vi debutanter solar oss i glansen av att ha uträttat något svårt. Det finns dock en plats i Sverige där du inte är särskilt unik om du har publicerat en bok – på Bokmässan.

Jag har förstått att somliga förläggare avråder debutanter från att besöka Bokmässan,  för en debutant kan det vara tungt att inte bli sedd.

De tror att vi knäcks av att kliva mellan kilometerhöga staplar av andras bästsäljare alltmedan montrarna ekar av rösterna från miljonsäljande författare med egon som kräver mer syre än vad som ryms i mässhall C.

Därför är det extra roligt att Bokmässan skapat ett utrymme åt oss debutanter i ett stort seminarium. Debutantens roll har förändrats och jag är tacksam över att få vara med om den förnyelsen.

Och nu står vi inför det vanliga dilemmat: ska vi prata om det vi vill prata om eller det vi tror att publiken vill höra? Kan det vara samma sak? Och om det inte är det, vad ska vi göra då?

Jag tror att det kommer människor som är som vi var för några år sedan; outgivna, hårt arbetande skribenter, som hoppas bli antagna, och vill veta hur man gör. Och då vill jag gärna hjälpa dem; jag tänker att sådana råd kanske vi skulle kunna ge utifrån våra olika erfarenheter.

/Augustin

Ja det verkar inte bättre ju… skit också!!
HÄR kan du kolla en av alla väderprognoser.

Vädret här i Köping är strålande sol och +25
Bah! Glöm det.. här regnar det för fullt och har gjort det hela dagen.
Några plusgrader visar tempmätaren… lite över +10 eller så.
Har inte kollat så jag gissar bara.
HÄR varnas det för översvämningar.

Ja man blir trött för mindre ju…

Att sitta inne med ungarna är ingen höjdare ska ni veta.
Ungar som är vana att gå ut och vara ute i timtals.
Det är jag som är bromsklossen till en del… har ju inga regnkläder.
Deras regnkäder är på fritte… och det öppnar nästa gång på Tisdag.
Hanna gumman sitter i fönstret och säger hela tiden…
“Ut på gården mamma… ut på gården… snälllaaaaa”

Sluta regna för bövelen… Vi måste ut!!

Det är någe konstigt med mig hälsa eller vad jag nu ska kalla det för.
Jag har börjat hosta en massa..
Det skulle ju vara slut med förkylningarna nu sa vi ju.
Trött är jag som vanlig…
egentligen lite mera än vanligt..
Eller så är det lathet… haha
Ja det är nog lathet… jag orkar inte göra någonting just nu.

Shalini träffade jag en stund innan hon skulle gå på nattjobbet igår
Hon var sjuk men ändå “tvungen” att jobba.
En av hennes arbetskompisar har Messat henne tidigare
att hon blir borta… så hon hade inte hjärta att vara hemma.
Människa!!! Det är ingen ändå som tackar en när man jobbar sjuk.
Det är arbetsgivarens problem att skaffa vikarier.
Man ska inte behöva jobba sjuk bara för att andra är sjuka
och man tror att det ställer till problem.
Krya på dig gumman !!!

Det är så kul när saker och ting vänder.
När Johannes började på den skolan som han går på nu
så var det en kille i klassen som gick rätt hårt åt han.
Han flyttade så småningom och slutade i klassen.
Nu har dom funnit varandra rejält – Underbart!!
Dom leker och har kul i hop som två 10 åringar bara kan göra.
Inget tjafs so far…
Grabben är hur gulligt som helst…
Han är här och hälsar på sin familj lite då och då.
Dom gångerna han kommer hit så söker han upp Johannes.
Underbart att Johannes ger honom en ny chans.
Det brukar mina barn oftast göra.

Nyss så kom dom och frågade efter pengar till tuggummi.
Dom fick ta panten om dom handlade åt mig samtidigt..
Haha… slapp går själv ju =) Jag är ju lat..remember?? Haha
Johannes har punka på sin cykel..
Så nu lånar han en kickboard av grabben.
“Jag önskar mig en Kickboard i fördelsedagspresent” sa han.
Så får det bli… skönt att ha hans present klar.
Han har faktiskt pratat tidigare om att han vill ha en sådan.
Han fyller ju 10 år den 18 Juli…
10 år -  Jisses vad tiden går fort!!
.
Min bok ja.. ja den kommer ut alldeles snart.
Eller har ni tröttnat på att vänta?
Hoppas inte det ju!!
Sen kommer det ut en till så småningom ja eventuellt
om någon förläggare vill ge ut den vill säga… haha
Den är snart klar…
Den ska heta “Din Törnekrona”
och är baserat på barnens och mina känslor
som kommer utav någons missbruk.

Dessa kommer bla att vara med..

Din Törnekrona

Du har själv
bundit
din krans
utav
törnen

Där varje
blad
varje tagg
representerar
ditt svek
mot
dina barn.

Där färgerna
är matta
och gråa.

En isande
krans
bunden
av sorg.

En krans
där taggarna
blöder.

Men
det är inte ditt
blod
utan dina
barns.

© Sirpa Hotti

Din Jävel!! Kom inte här och prata om din rätt!!

Din rätt har du förverkat
för länge sen.
Då flaskan tog över
Den blev din
bästa vän.

För varenda sup du tog
så sjönk dom djupare
För varenda svek
du gav
blev livet
genast mycket
hårdare.

Du har ingen
oinskränkt rätt
till dina barn
Dom har vi till låns

Vi ska ge dom vingar
Vackra starka vingar.

Du vingklipper dom
Du tar deras tillit.
Deras villkorslösa kärlek
missbrukar du grovt.

Deras axlar tyngs av
förtvivlad skuld.

“Han vill inte
ha oss
Vi är värdelösa
Det är vårat fel”
Pappa gå inte
ifrån mig..
Lämna mig inte
jag älskar dig..
Pappa, gå inte
gå inte.. snälla….”

Men du går…

Det är den rätten
du anser dig ha
Bara för att du är
Deras far

Du skändar
deras kärlek
Våldtar deras själ.

Det är jag som får
ta emot
Det är jag som
tröstar
förklarar..
och håller dom upp.

Förstör du ditt liv
men inte på bekostnad
av dina barn.

-Jävla fitta
varför gör du så?

Av respekt
för våra barn
så gör jag
just
så.

© Sirpa Hotti

Jag ska binda en bok av mina ord..

Jag ska leverera den
till dig
med det svartaste
sorgeband
runt om.

Lika svart
som natten
utan
ledljus.
utan måne
utan stjärnor

Samma sorgeband
som du
lindat
dina barns
hjärtan i.

Lika svart
som ditt liv är.

Jag ska leverera den
till dig
utan bitterhet
eller hat

Bara ett
sorgesamt
konstaterande

Det här är
dina barns
arv
ifrån dig.

© Sirpa Hotti

Jag hatar honom.

Orden skriks
rakt ut..
format av smärta.

Jag hatar honom.
Vill inte träffa honom mer.
Hoppas han dör..

Hatar
hatar
hatar..

Han faller ihop.
Rullar ihop sig
till en boll
av förtvivlan.

En liten kropp
darrar av gråt
och obeskrivlig
smärta.
Det gör så ont
att se på

Gå!
Det är ditt fel!
Varför hjälper du
inte han?
Gå din väg..nu.

Som ett piskrapp
i mitt hjärta
Tar jag emot
dessa
ord

Älskade barn..
Orden stockar sig
Jag kan inte
förklara
Inte just nu
Men sen..

Jag älskar dig
Kom älskade barn
Du får slå
på mig..
Du får hata mig
en stund..

Jag är alltid här
Jag viker inte
ett tum
från din sida..

Jag är din
mor…
Jag ska beskydda
Bära dig
genom din smärta.
Jag ska aldrig
svika dig.

Håll ut…

© Sirpa Hotti

Det är inte sant!! Min pappa är inte så!!

Han rusade in
rödgråten och arg

Säg åt han!
Ring han
gör någonting.

Han stannade mig.
Han var full
sluddrande
sa han
- Hej min son

Han sa det
framför mina
kompisar

Dom tittade
så konstigt
på mig.

Dom skrattade!

Har du en fyllefarsa?
frågade dom mig.
Din farsa är en A-lagare
som sitter här på stan

Mamma, dom skrattade
Jag vill bara dö.
Dom har så fel
min pappa är inte så.

Min pappa är ingen A-lagare
Han är cool
Han kan göra tuggummi av kåda
Berätta en historia som få.
Det var han som lärde mig att cykla
fiska och ösa en båt.

Det var han
som lärde mig snickra
en verktygslåda
en fågelholk
En hemliglåda
som vi hängde
ett hänglås på.

Det var med han
jag plockade äpplen
gjorde en paj
som du skulle få.

Mamma, säg åt dom!

Min pappa
han är

inte så.

© Sirpa Hotti.

Nu ska jag nog börja kocka lite mat till mina ättelägg.
Det kurrar nog rejält i deras magar nu..
Eller var det i min mage det kurrar..
Skit samma… mat ska jag göra iaf *ler*

Önskar er alla en underbar fortsättning på eran Söndag!!

Sköt om er!!

KramKram!

Flera förlag försöker nu pressa på oss avtal som är hårresande dåliga. Vad sägs om 4% i royalty? Vad sägs om livstidskontrakt? Vags säg om att ge bort utgivningsformer som ännu inte är uppfunna???

Det är vad de nya kontrakten som förlagen nu fösröker pressa på oss handlar om.

Vi måste dra i nödbromsen. Slår det här igenom är vi rökta.

Enligt Googleavtalet har du rätt till 63% av deras intäkter. Bonnier vill ge 24%. Men det stora problemet är att de pengar du skulle fått från Google på dina gamla titlar som legat i Bonniers källarvalv i årtionden, de går till Bonniers istället för dig, om du skriver på.

De försöker lura oss! Gå inte på det! Det här är riktigt riktigt allvarligt. Begär att få använda de gamla avtalen, stryk allt som har med print-ondemand, digitala eller e-boksrättigheter att göra. Vill de ha dessa får de förhandla med SFF. Det går att komma överens om schyssta villkor. Och det finns aktörer som är beredda att ge mycket mer. Dessutom är det inte svårt att ge ut böckerna själv om man är på det humöret. Några förlag samtalar vi redan med, kolla med våra jurister om det är just ditt förlag.

SFF startar en kampanj nu för att hjälpa alla att återta rättigheter på böcker som förlagen inte har i lager. Info finns på hemsidan: www.sff.info. Det enda du behöver göra är att skriva på en fullmakt. Allt stannar sedan hos dig och du kan själv avgöra vad du vill göra med dem. PÅ stämman i morgon kommer vi att berätta mer och samla in fullmakter.

Publicerat på Facebook av Mats Söderlund

Hej kära debutanter,
Här kommer några tankar från en debutant ‘08 till er som är debutanter ‘09:

För ett år sedan debuterade jag med ‘Blixthalka’, en roman om Erik, Lotta och Island. Om två människor som försöker hitta var sitt sätt att inte vara ung längre och om ett land som förhäxade mig omedelbart från den stund då det tog emot mig med en käftsmäll i form av en snöstorm som hämtat sin styrka ur Atlantens alla drunknade sjömän.

En bokdebut är förstås inte en isolerad händelse, det är en samling av många ögonblick som håller varandra i handen i en vindlande ringdans. Jag skickade in mitt manus, mitt sjätte eller kanske sjunde under en period av tjugo år. Inget nytt där. Allt som sedan hände var däremot helt unikt, och varje enskild detalj sitter runristad i mitt minne:

En förläggare ringde och sa att det fanns chans till utgivning men att han måste höra med ytterligare en person. Förläggaren ringde igen och sa att Norstedts ville ge ut min bok. Förläggaren och jag satt ner och diskuterade min text (det var sannerligen unikt, den diskussion förlagen tidigare haft om mina texter brukade förmodligen handla om huruvida de skulle elda upp dem direkt eller först kollektivt skratta ut dem.) Min bok blev beställningsbar på nätet, den dök upp i förlagets vårkatalog. Jag fick korrektur på texten. Jag fick min färdiga bok i handen – och den var fin. Den var som jag ville ha den. Jag grät på Riddarholmen med min bok i handen, solen sken på mig och ‘Blixthalka’, min bok om två själar på en taggig vulkanö.

Varenda en av dessa händelser kvalar var för sig in på min lista av det bästa som någonsin hänt mig. Inte tiobästalistan, kanske. Men definitivt hundra.

Nu var det recensioner. Jag jobbar själv med att skriva vad jag tycker om skapade verk, så jag vet vad som utmärker en kritiker: Hon är sällan orättvis, men får hon minsta chans att vara elak är hon det gärna med frisk entusiasm. Men jag hittade ett förhållningssätt som var fruktbart för mig och som jag gärna delar med mig av:

Jag såg mig som en fotbollsspelare som fick debutera i landslaget. Han kommer in på Råsunda, Nationalarenan, och han har Sveriges gula tröja på sig. Det kanske inte är VM-final, och kanske han blir utbytt i 63:e minuten – men han är där, på gräset, i tröjan.

Dagen efter läser han tidningen. Där har en äldre, alkoholiserad man tänkt nu jävlar och vässat sin penna: “Helmersons debut gjorde ingen åskådare glad. Han passade mest i sidled och höll flera gånger på att ställa till det för det egna försvaret.”

Jaha. So what? Jag blev uttagen. Jag spelade för fucking Sverige. Varför ska jag låta min parad regnas av ett Råsundafetto med ischias och villaamorteringar?

Det visade sig att min parad höll sig torr. Jag fick fina recensioner. Nu lutade jag mig tillbaka och inväntade världsdominansen. Förlaget försökte svalka av mig: “Räkna inte med intervjuförfrågningar, boksigneringar, pocketutgåvor och litterära priser, det är ytterst få ickekända bokdebutanter som bryter igenom” – så det är klart att jag blev förvånad till chockgränsen när varken intervjuförfrågningar, signeringar, pocket eller priser dök upp.

I alla fall inte i besvärande mängd. Jag har gett intervjuer – men inte fler än en handfull. Jag har signerat böcker, flera gånger till och med (ärligt talat två gånger, den ena på min releasefest). Jag har fått… nej, jag har inte fått någon pocketutgåva eller några litterära priser. Det blev inte så den här gången.

Det blev inte så att ‘Blixthalka’ blev den nya ‘Ett öga rött‘. Jag har inte kunnat lägga några massiva royalties på en skrivarlya i Antibes – faktiskt inte ens i Akureyri. Svenska Akademien har inte försynt hört sig för om hur mina torsdagar ser ut. Men damn att jag ska känna någon besvikelse. Damn it to hell!

Jag är utgiven författare. På ett av de två stora förlagen. Jag har en förläggare som stöttar mig och diskuterar min nya text med mig. Jag kan se min bok på bibliotek, i boklådor och på nätet. Jag kan säga till människor att jag är författare och berätta om min bok när de frågar vad jag gett ut. Under tjugo år som opublicerad såg jag allt detta som privilegier av en ofattbar dignitet, som en burfågel ser på flyttsträcken utanför fönstret.

Nu reviderar jag min andra roman och minns med varmt hjärta den tid för ett år sedan då ‘Blixthalka‘ var uppe och dansade på scenen. Det blev en kort dans, men en intensiv och en vacker. Jag gläder mig åt det lilla – som sannerligen inte är så lite.

Jag är författare nu.

/Erik Helmerson

Jag insåg igår att allting inte är som vanligt när mina tårar började rinna över DN:s hyllning av en brunch. Ett vegetariskt brunchställe i den utskällda förorten Fittja utklassade alla stjärnbeströdda innerstadskockars designade menyer; DN:s kafékommission skrev att det är den bästa brunchen i stan.

Det var då jag förstod att fredagens nyhet hade landat.

De spelade en låt från Annika Norlins senaste skiva i fikets högtalare när min förläggare ringde.

“Den har kommit”, sa hon. “Den finns här på förlaget om du vill komma och titta.”

Receptionen på Albert Bonniers förlag är respektingivande, där finns en hylla med inbundna åldrande böcker som vittnar om vilka litterära storheter vars andar fortfarande vankar i korridorerna på jakt efter en korrekturläsares öga eller ett förskott.

Och där stod min förläggare med min bok i handen. Det första exemplaret av ett provtryck – den riktiga upplagan kommer om några veckor.

Jag fick en luftig ljus känsla och tänkte: “Där är den ju.”

Som om den alltid legat och väntat på mig i just detta ögonblick i tiden – klockan 9.47 den 24:e april 2009. Själv har jag sprungit fram och tillbaka genom mitt liv och mina rum, men i ett annat universum har den legat där och väntat på att jag skulle komma fram.

/Augustin

EN PÅ SITT sätt historisk kväll hade jag glädjen att närvara vid i måndags. Rabén & Sjögren och Astrid Lindgren-sällskapet anordnade ett estradsamtal mellan tre legendarer inom svensk litteratur: författarna Barbro Lindgren, Lennart Hellsing och föräggaren Marianne Eriksson.

Ämnet för kvällen var “Astrid Lindgren som förlagsredaktör” – det är fortfarande inte många som känner till att Astrid, vid sidan av sitt eget extremt framgångsrika författande, också under många år arbetade som redaktör på sitt förlag och alltså hade hand om en rad andra svenska barnboksförfattare.

Lennart Hellsing berättade bland annat om många diskussioner med Astrid Lindgren, även om hon aldrig var hans  redaktör. “Astrid Lindgren var redan då en gammeldags författarinna, hon skildrade ju 1910-talet, det gamla bondesamhället. jag tyckte nog det var lite mycket Sörgårdsidyll och ibland satt vi framför brasan och diskuterade det” sa Lennart. “Jojo, vi var överens om att hon  ju var en väldigt skicklig författare – men varför inte lite modernare?”

Man anade en inte så liten glimt i ögat när Lennart Hellsing mindes tillbaka.

Marianne Eriksson arbetade nära Astrid Lindgren under många år på Rabén & Sjögren. “Astrid behövde själv aldrig någon redaktör. Man fick ha väldigt goda argument om man ville tycka något om hennes manuskript. Hon själv var så otroligt säker på vad det handlade om och hon ändrade bara någon gång efter påpekanden från andra. Anne-Marie Fries (barndomsvännen och förebilden till Madicken) var kanske en av de som hon lyssnade extra noga till.”

Om förläggandets vedermödor fick vi också en liten inblick. En av Astrid Lindgrens i mitt tycke finaste illustratörer, Eric Palmquist, var vid något tillfälle oerhört sen med att leverera sin illustrationer. Trots upprepat tjat från förlaget kom aldrig de utlovade bilderna. Efter månaders väntan lovade dock Eric att bilderna verkligen var på väg, att han just varit på posten och lämnat in illustrationerna.

Men det kom ändå inga bilder. Så dagen därpå ringde förlaget förstås upp Eric Palmquist igen, varpå han svarade: “Kan du tänka dig - postkontoret brann ner igår!”

Men illustrationer gjorde han så småningom och bra blev det.

Att Astrid Lindgren hjälpt många författare att vässa sina pennor var tydligt, inte minst efter det som Barbro Lindgren berättade. Hon läste stycken ur det refuseringsbrev hon fått av Astrid Lindgren – ett brev som egentligen är en hel liten författarskola. Du kan läsa brevet på Astrid Lindgrens officiella hemsida!

En mycket minnesvärd kväll. Och det slog nog alla hur mycket de tre på estraden – och Astrid Lindgren – verkligen betytt för oss alla under så många år!

Omslaget är gjort av Håkan”Doghead” Eklund
efter ett antal stödord av mig *ler*
Helt underbart.. han fångade mig direkt!!
Han är ju så så duktig han. Tack Håkan!

Ska förklara bilden lite.
Tjejen som sitter är Moder Svea.
I famnen håller hon ömt ägg med foster i.
Foster (människorna)som är Accepterade av samhället..
Dom sk “Normala”
Samtidigt som hon tittar ömt på äggen.. dom “normala”
Så släpper hon iväg utan skrupler, utan en min, utan en blick.
ett ägg med ett foster med Downs syndrom.
Dom upp och nervända kronorna (Sveriges Tre Kronor) på skölden
Indikerar på att någonting är galet med det Svenska samhället.
Vid hennes fötter ligger hennes (samhällets) vapen emot dom
Provrören dvs den selektiva fosterdiagnostiken.

Fick mejl från Förläggaren där det stod bla:
“nu går vi in i slutfasen av produktionen och beräknar att ha den klar i månadsskiftet april/maj.”

Boktiteln kommer (nog) att bli
“Tryggare kan ingen vara….”
(Ja ni vet forts..  “… än Guds lilla barnaskara…”)

Japp.. snart så är den ute.
Mitt sjätte barn.. mitt lilla sladdbarn.. haha
Kommer senare med info vart ni kan beställa min bok.

Nu blir det ut i solen!

Paus.. vad snackar ni om? Haha

KramKram!

********************

kl 21:45

Jessica…SKOLGATAN6.. Jag kan inte kommentera din blogg alls.
Det blir fel hur jag än gör.

”Jaha”, sa min förläggare vid elvatiden igår och la ihop pappren med synpunkterna på min text som hon och korrekturläsaren hade skrivit med blyerts i marginalen.
Jag tittade på mina egna ark där jag hade märkt ändringar i inlagan med olikfärgade post-it lappar. Det hade tagit oss två timmar att gå igenom våra båda utskrivna korrektur.

Och sedan skulle jag ställa mig upp, men kom inte ur stolen.

”Jag vill inte gå härifrån”, sa jag.

På min förläggares prydliga skrivbord låg ett av världslitteraturens främsta verk för bearbetning, ett verk som förtjänar varje sekund av min förläggares tid, till skillnad från mitt. Efter att vi hade gått igenom min bok skämdes jag över bortfallna ord, saknade ändelser och överflödiga skiljetecken.

På fredag går texten till tryckeriet.
Om jag reste mig skulle navelsträngen mellan mig och min text slutligen slitas sönder. Texten blir inte längre min.

“Jag vill inte gå härifrån”, sa jag.

”Oj då”, sa min förläggare och tittade på mig med den där varma, omtänksamma blicken hon får när jag bär mig åt som en debutant.
”Ska vi äta lunch?” sa hon.

Och vid horisonten tornar nästa bok upp sig.
/Augustin

Kära debutantkollegor.

Jag har läst er blogg med stigande intresse. Er kommande utgivning verkar
fylld av ångest och vånda.

Jag känner igen mig. Jag har också haft ångest över skrivandet. Min allra
största ångestattack kom när jag tittade på ett avsnitt av Sex in the City
och översköljdes av avund och missunnsamhet. Men min ångest var inte, som
så många andra flickors, sprungen ur avundsjuka på Carries garderob eller
pojkvänner. Jag ville inte ha hennes glittriga skor, hennes vildlockiga
hår eller charmiga lap top. Min ångest berodde på att Carrie, helt
nonchalant, som om det inte var den största grejen i världen, gjorde sig
redo för en lunch med sin förläggare. Sin FÖRLÄGGARE! En livs levande
person som vill ge ut ens böcker! Jag skulle ha kunnat döda för en sån!

Jag dagdrömmer mycket. Jag tror att det är ett effektivt sätt att sätta
upp mål och försöka uppnå dem, lite som en elitidrottare innan en tävling
föreställer sig hur han eller hon står på prispallen. Förut drömde jag om
ögonblicket då ett förlag skulle ringa och säga att de älskade mitt manus.
Jag tänkte att jag skulle samla alla mina vänner och dricka champagne hela
natten. De där dagdrömmarna slogs sönder gång på gång. Jag vet inte hur
många gånger jag i tårar har ringt min syster på vägen hem från närmsta
postutlämning med en hög refuserade manus under armen.

Men så ringde det en dag. Jag arbetade första dagen på mitt nya jobb och
tryckte irriterat bort det där 08-numret som ringde och störde hela tiden
när jag satt i mitt första måndagsmöte och låtsades vara professionell.
Till slut svarade jag, som vanligt med lite ångest i bröstet.
- Hej, jag ringer från förlaget Alfabeta, vi skulle gärna vilja träffa dig
och prata om att ge ut din bok.
- Va, sa jag. Vilket då?
- Ja, alltså… Alfabeta, sa hon i telefonen.
- Det fattar jag väl, sa jag. Men vilken bok?
Det var alltså många olika manus som cirkulerade på förlagen. Jag skickade
texter hej vilt med förhoppningen om att någon, någon gång, skulle nappa.
Hundra knack, ett ja tack, eller vad det är man säger.

Men för att komma till saken. Min ångest tog slut i exakt samma ögonblick
som jag fick det där telefonsamtalet. Då började istället glädjen. Jag
kände mig som den lockiga dockan i Kalle Ankas jul som får ett stort OK
stämplat i baken. Och jag gjorde som jag alltid har drömt om: jag samlade
mina vänner och vi drack champagne.
– Äntligen! sa hälften av dem jag berättade för.
– Redan? sa de som inte hade fått mina tårfyllda telefonsamtal på väg hem
från Posten.
Sedan åkte jag ut i skärgården och drack vin och åt ost på klipporna med
solnedgången som någon sorts surrealistiskt romantisk fond. Jag cyklade
omkring på grusvägar och fick solbränna och gick månskenspromenader och
var lycklig. Ingen ångest någonstans. Poff!

Den har ännu inte kommit tillbaka. Inte ens när jag öppnade manuset till
det som nu är min debutroman kom hjärtklappningarna tillbaka, trots att
jag då inte hade läst det på fyra år och texten var långt ifrån
utgivningsklar. Det kändes bara kul att sätta tänderna i den igen.
Ett förlagsavtal visade sig ha en mycket stimulerande effekt på mitt
skrivande.

Jag vill skriva jämt. Jag tog ett sabbatsår från mina studier för att
kunna skriva på heltid. Jag lever under existensminimum för att kunna
skriva på heltid. Därför dagdrömmer jag inte så mycket längre. Och om jag
gör det handlar det mest om att kunna köpa något. Att ha hundra kronor
över varje månad när hyran är betald sätter verkligen igång nya fantasier
om Carries liv, men nu är jag såklart mer avundsjuk på de där svindyra
skorna.

Jag måste sluta nu. Jag har bråttom till en lunch med min förläggare. Men
inga lik kantar min väg. Än.

/Emma Ångström

Hej Kevin och Kalle,

I natt var det #queryfail day på twitter. Intressant läsning för oss som redan är antagna och antagligen lärorikt för den som inte är det. Förläggare och agenter (flest amerikanska) twittrade om vad du som författare bör låta bli att skriva i det följebrev som du skickar ihop med ditt manus. Många gav exempel på vad de hade fått på posten:

“I’ve been rejected by three other publishers who said my work was interesting.” #queryfail

“It’s about unicorns. They’re the protagonists.” #queryfail

“While enjoying the pleasures of Bob and his truck, Johnny confronts his own sanity.” #queryfail

Och så den som jag tror väckte flest reaktioner:

moonrat: @Colleen_Lindsay do i ever. did i tell u abt the proposal 4 knitting potholders out of cat hair? or that it came with samples? #queryfail

/Augustin

Blogg only for You! =)

Hoppas ni alla har det bra!!

Här är det bara finemang.. bara finemang.
Skickade iväg några bilder till förlaget idag.
Håll tummarna nu att dom är stora nog!!

En rolig grej hände idag..
Hade ett möte med farbror Polisen idag.
Och Nej… Jag är inte misstänkt eller så för någonting.
Inte det minsta lilla.. jag är ju en snäll Puff ju =)
Ungarna har inte heller gjort någonting fuffens ju!
Så dom är snälla ungar ju… alla fem =)
Vi håller inte på med sådana dumheter ju
att det förärar ett sådant besök hos Polisen.

Vi törs inte ju med fuffens ju..
annars så kommer insatsstyrkan och nyper en i örat.
(Kusin M är med i den Nationella Insatsstyrkan)
Släkten måste man passa sig för ju.. Haha
Dom är ju värst ju!! Inte polisen.. Hö hö

Ja i alla fall så efter en stund så sa han att
“Är du från Köping från början?”
Nej… Jag är uppvuxen i Västerås sa jag då.
“Jag tycker att jag känner så väl igen, ditt namn” Sa han då.
och så pratade vi på en stund…

Det visade sig att han och jag var gamla Friidrottskompisar
från IFK Västerås.
Lite prat om “Gamla minnen” vart det ju..
Attans Kul!!  Vad världen är liten egentligen! =)

Söt, trevlig och väldigt gift var han ju också.. Haha
(Ja med tanke på mitt förra inlägg..
och jag tror nog Köpingsborna tittade lite konstigt på mig idag.. HAHA)

Idag så var det sista skoldagen före ungarnas sportlov.
Skönt faktiskt.. attans skönt med lov.
Få se om jag säger detsamma i mitten av nästa vecka.. Haha

I morgon kommer Filip.. Christas söta grabb och ska sova över.
Christa ska på Kryssning..Samma med Shalini och Sani.
Sani fyllde ju år här om veckan så det firar dom då.
Själv så fick jag stanna hemma ju *muttrar*
Skojas bara… Ja inte det att jag stannar hemma
utan muttret bara…
Det är inte fy skam att stanna hemma hos ungarna
Sina egna och andras..
Ungar är ju livet som ni alla vet!!

Måste börja planera ..NU

Nu i vår ska jag på Bloggträff  i Vimmerby el var det Emmaboda?
Hmmm? Ja som ni vet så är mitt minne ganska taskigt ibland =)
Det var inte så länge ssedan hon flyttade från Göteborg..
Har inte hunnit memmorera Hennes boplats ordentligt än.
Sen i sommar ska jag ta ungarna till Värden för bloggträffen.
Ann en underbar bloggkompis som jag har känt sen min begynnelse
här i bloggvärlden.. Ann har ett stor hus som vi alla ryms i..
Ja hon har bjudit över oss.. alla fem!
(Hehe.. undras om hon vet var hon ger sig in på?)
Sen ska jag försöka (Måste och vill ju)
träffa goa underbara Livsnjutaren.
Vi skulle ha träffats förra sommaren men det sprack tyvärr!!

Nähäpp..
Nu ska jag plocka upp Hanna från badet.
Fröken Hanna russinknopp
ser hon nog ut som nu.

Hon har ju badat en stund
och blåst såpbubblor så det står härliga till.
Sen blir det att parkera sig
framför Burken en stund.

Ha en go kväll alla
Och be Nice där ute nu..
Mot er själva och varandra!!

TAKE CARE!

KramKram!

Hanna gumman har varit sjuk i ett par dagar.
Varit och varit.. hon är det lite fortfarande.
Feber, snor och ögoninflamation…
Gumman min har varit hemma från skolan sen igår.
Hon blir hemma i morgon med
Men på Fredag så har jag planerat att det blir fritte.
Det är avslutning i morgon kväll på Hannas skola.
På Fredag så är hon helt ledig.

Ja i morgon är det då dags att få bli glugglös, JIHOOO!!
Det ska bli så attans skönt att få bryggan ju
Ja ni anar inte *ler*
Har haft lite mardrömmar om att den inte passar.. haha
Fy.. tänk om den inte gör det..Huahuahua…
Tänk om jag har bitit ihop snett när avtrycket skulle tas.
Snart så får vi se om jag gjorde det eller inte..
Håll tummarna för bövelen nu!!

Jag skrev ju lite om döden i förra inlägget.
Har haft lite “motstånd” att skriva om just rädsla och döden.
Fast är ju en stor del av av våra liv..och viktig att förstå.
Förra gången jag skev om just döden och mina tankar om en händelse.
Så fick jag ett telefonsamtal mitt i detta inlägg
(som jag fö skrev tidigare än Mars 2007)
om att min fina, goa underbara väninna Raija, hade dött.
Vi träffades så gott som varenda dag..
Har ju alltid haft just den händelsen i tanken
när jag skriver någonting om döden.
Givetvis så har det inget samband..
Typiskt är ju att man ska alltid “hitta samband” som inte finns.
Ja ungefär som så här då:
“Om jag skriver personliga reflektioner om döden nu..
kommer någon att ringa mig om att någon har dött?
Så hände det sist ju”
Jo jag vet.. helnipprigt ju.. haha

Givetvis så tror jag inte på sådana sammankopplingar på riktigt
Utan det är bara ett känslominne kopplat till det som skedde
just då jag fick samtalet om att Raija hade dött.
Jag kunde likaväl ha lagat mat
och säkerligen skulle jag länge komma ihåg
vad det var för mat jag lagade just då när jag fick samtalet.
Ja ja.. ni förstår säkert vad jag svamlar om.. haha

Ja i alla fall så skrev jag då om döden och jag fick ett meddelande
Men denna gång var det chockartat underbart meddelande
Det var om någonting som jag (vi) hade väntat på i tio år.. nästan.
Det är mycket känslor nu här….
Nu väljer jag att minnas just detta när jag skriver någonting om döden.
Tur är ju att man har val och kan välja själv vissa saker.

Jag håller på att göra ett avslut på 2008 års bloggliv.
Jag vet inte om jag ska fortsätta att blogga..
Det står liksom lite stilla nu.. det blir varken hackat eller malet.
Jag söker efter förändringar och håller på att försöka skapa dom.
För dom kommer nog inte av sig själv bara så där..
Jo ibland så gör det ju det..
Men menar just med bloggandet..
där kan nog bara jag själv göra förändringar.
Om jag ska fortsätta och gör jag det.. så i vilken form isf..
Nuvarande eller om jag ska ändra stil helt?
Kanske en modeblog.. haha
Nädå.. det var bara skoj… hör ni det!! S k o j ohoj!!

Jag har skrivit 985 inlägg på denna blogg just nu..
Kanske 1000 vore ett bra stopp eller avslut här?
Då har jag 15 inlägg kvar..
Men jag vet inte.. jag gillar ju att svamla trots allt.
Men jag känner att någon förändring måste ske snart..
Utmaningar.. mål… ja ni vet.
Kanske skulle det räcka med en paus bara
Hade ju en sådan tidigare på några månader..
Sen var det kul att skiva igen..
Ja det kanske är dags nu då.
Det var ju nog 1½ år sen jag hade pausen.
Man måste ju ha semester när man jobbar.
Nu är ju inte bloggen mitt jobb..
Men jag sitter ju här varenda dag nästan ju *ler*
Så det är nog en bra liknelse..

Jag har nog runt 1500 -2000 unika besökare per vecka
Ibland lite mera ibland lite mindre..
Det är underbart att så många vill följa min blogg.
Jag vet ju att jag har många trogna besökare som återkommer.
Det är ni som sporrar en framåt.. ni får mig att vilja
Men ibland så blir det så här bara..

Syftet med min blogg är ju att visa er läsare
hur det är att leva med en tös som har Downs syndrom.
Att det faktiskt inte är så tokigt..
Ja och visa på vilken underbar och värdefull liten tjej hon är.
Det finns ju så mycket rädslor där ute och fördomar
Just mot det som är lite annorlunda för det som inte är “Normalt”
Jag tror nog att jag har lyckats lite i mitt syfte i alla fall..
Någons rädsla och fördomar har nog minskat..

Det är lite just därför det tar emot att sluta blogga helt.
Just för att jag vill ju så gärna visa hela världen
eller iaf för mina ca1500 – 2000 besökare varje vecka *ler*
alla Hannas upptåg och den vardag hon lever i med oss.
Att hon inte är någon naturkatastrof..
Utan en helt underbar, värdefull liten tjej
Med alla förutsättningar för att leva ett bra och givande liv.
Inte någon som ska selkteras bort.

Sen har jag ju fyra vackra värdefulla söner också..
Men det är ingen som är “rädd” för dom
Dom är ju sk “normala” ungar..
Dom finns ju också med i ett sammanhang precis som Hanna

Svävar ju utanför “ämnet” många gånger..
Men det är ju så det är..att livet är ihopsatt av så mycket
och det blir sen till en helhet.. våran helhet..vårat liv.
Vårat liv… där varenda en har sin viktiga plats..
Fattas någon så är inte våran familj hel..

Ibland så funderar jag att sätta ihop bloggen till en bok..
En bok för mina barn i framtiden..
och för er andra som  vill läsa…
Men å andra sidan har jag redan en färdigskriven bok
som jag borde koncentrera mig på att skicka till förläggare..
Ja försöka att få den utgiven i alla fall..
Försöka är gott nog..

Skrev ju den på beställning av en förläggare..
som sen inte fixade med att ge ut den..
Hon tog kontakt med mig, vi träffades
Jag skev boken.. och vart efter jag skrev så
skickade jag in manus som lovordades av henne.
Hon vill ha mera…
Kanske hade hon inte pengar..
Lite står det om detta i fliken  “Det här är jag..”

I början så var det inte ett direkt löfte om utgivning..
Vilket det senare blev..
I början var det “vi kan försöka, kan inte lova”
till senare prat om faktiskt utgivning, passande titel
antal exemplar.. osv..
Hon manade på..
för att få in manuset för korrekturläsning..
för att returnera den sen efter ett antal månader..
Men den klena ursäkten att tiden inte finns..
Eller vad det nu var..
Jag tror nog inte hon kunde “sitt jobb”..
att hon hade tagit sig vatten över huvudet.

Min bok är svår att korrekturläsa
eftersom den är i prosaform hela boken.
Fegt backade hon ur.
Jag hade lagt ut massor med timmar på att skriva den.
Men detta är hennes skam inte min.

Jag får väl försöka få röva ur vagnen
och skicka iväg manuset någonstans…

Nu blir det bingen gott folk!!

Sköt om er och varandra nu..

Love You All!!

NattiNatti

Efter terroristattackerna mot New York och Washington den 11 september 2001, bestämde sig den 74-åriga författaren Oriana Fallaci att det var dags att bryta det löfte om att inte diskutera politik som hon givit sig själv tio år tidigare:

But there are moments in Life when keeping silent becomes a fault, and speaking an obligation. A civic duty, a moral challenge, a categorical imperative from which we cannot escape.

I en nästan 15 sidor lång essä publicerad i Corriere della Sera gick Fallaci till frontalangrepp mot antiamerikanism och politisk korrekthet i allmänhet och islam i synnerhet. Essän gav upphov till en bitter debatt i Europa och Fallacis italienska förläggare Rizzoli övertalade henne att utvidga essän till en bok. Boken – The Rage and The Pride – har sålts i över en miljon exemplar i hemlandet Italien och i över 500 000 exemplar i resten av Europa finns även i engelsk översättning. Må hon vila i frid.

Har inte hört om någon svensk översättning eller om de hukar bakom rädslan för det goda islam.

Nehejni, helt sjukt är det!!! Boken för barn om platikoperationer.
Det är bäddat för anorexsia, bullimi och andra sjukdomar om kroppsuppfattning.
Stackars ungar… det finns nog ingenting sunt i boken.
Barn gör ju som dom vuxna gör och inte som dom säger!!!
Så USA kommer nog att ha en massa unga snart som köar för operation.
för inte tror jag att något boförlag här( i Sverige i alla fall)
är så dumma att dom tar in boken hit.

Jaja, mycket ska man höra innan öronen trillar av.. och se!

FOTO: www.mybeautifulmommy.com

Författaren till boken: Michael Salzhauer

Ja nu så är det Söndag och håller på att gäspa käften ur led..
Gäspar inte för att det är Söndag utan för att jag är trött..
Ovanligt va? hehe

Det verkar som om solen har en chans att kika fram genom molnen.
Lite blå himmel syns det allt på Köpingshimlen.
Varmt verkar det också att vara..
Kommer ihåg vintern -01, då var det nog -25 någon dag i februari.
Snö var det också ganska mycket..
Kommer ihåg att jag var på BVC med Hanna
och Birgitta (SSK) ville skicka hem oss i taxi, så kallt var det.
Men jag gick, är väl från Norra Finland ju, så lite får man väl tåla *ler*
Om jag nu inte kommer ihåg alldeles galet, det var ju ett tag sedan.
Rätta mig gärna.. men kallt var det då alla fall…brrr!!
Idag är det väl många plus.

Snart är det dags att lägga undan vinterkläderna…
..pulkorna och andra vintersaker.
Snart är väl i veckan som kommer skulle jag väl tro..
Det kan väl fortfarande bli lite snöslask här
men någon riktig vinter i år har jag gett upp hoppet om.

Så här ser snö ut..

,,

Det blir gården och en promenad till affären idag..
Måste gå och handla lite, det börjar eka tomt nu i kylskåpet. Sött kylskåp

Nu börjar klockan bli så pass att några ungar måste väckas..
Hanna och Johannes sover än och klockan är 9…
Det går ju inte att sova bort hela dagen…

Glöm nu inte i kväll!!

“I En Annan Del Av Köping” TV4 klockan 20:30

Veckans höjdpunkt ju på TV..

Ha en bra Söndag alla!

Kram och sköt om er och varandra nu!

Vaknade av min lilla men välbehövliga slummer vid lunchtiden
av att posten kom…
Det låter ju en aning när posten dunsar ner på golvet..
Reklam i massor som vanligt men sen fanns där ett handskrivet kuvert
Sirpa “Puffeltufflan” Hotti stod det på den….åsså adressen

Hej!

Krya på dig!
Styrkekramar till dig o
barnen från en trogen bloggläsare…
/ Linnea

Men gud så gulligt.. tack snälla rara du!!
Blev så himla glad av din gest..
*Kramar om* dig!!

Ge dig gärna till känna här..
Jag har ju haft en Linnea som kommenterat här en gång.
Men vet inte om det du *ler*

Jag blir alltid så attans rörd av alla hälsningar jag får…
Alla krya på dig och peppningar och hejarop..
…när jag eller barnen är sjuka.
Ja annars också…
I kommentarer och som nu i ett brev i brevlådan.
Det är sådant som gör att man känner att det är så himla roligt
att blogga vidare om våran familjs små äventyr och så.. *ler*

Tack alla för era så fina ord till mig och oss!!

Många varma tankar och hjärtan till er

*Kramar om* er alla!!

Vaknade som sagt var av posten och fick väl sova i några timmar.
Gudarna ska veta hur väl jag behövde få sova…
så här pigg som jag är nu har jag inte varit på ett par veckor…
Började röja hemma, jag har kommit lite efter dom senaste veckorna
All tid och ork har gått åt och sköta små sjuka gullungar…
Men det verkar som om det är över nu för denna gång.
Få se om Elias går till skolan i morgon, han känner sig mycket bättre nu.
Själv känner jag mig fortfarande hängig, men det är helt oki…
bara det inte blir sämre..

På Lördag kommer Jessica hem från Cran Canaria.
Hon är säkert en vacker liten bunaböna…
Vacker är hon blek också..

Hoppas hon har haft det varmt och skönt
och att hon har fått vila upp sig och fått lite distans
till det tragiska som hände här i Julas
…då två vuxna och ett barn brann inne.
Jessica kände dom.

Det damp ner en bok i brevlådan, här i början av veckan…
Syster Ysters bok… “LIVET är den väg du redan går”
Jag som aldrig orkar läsa, inte ens reklam när jag är sjuk
sträckläste boken på en kväll den berörde så från mening ett…
Gud så himla bra den är…gå in på hennes sida och beställ den.
Jag lovar att ni inte kommer att bli besvikna, lovar!!!
Klicka för förstoring

Ja nu gäller det att få ut min bok också ju…
Skitförläggare som lurade mig så..
Hon skickade tillbaka min bok med orden
att hon inte orkar för hon har just fått barn.
Men hon visste väl vad hon gjorde när hon beställde boken
av mig “skriv så ger jag ut”.. och jag skrev och skrev…
Men många, många månaders arbete har hon noll respekt för..
Hanna har hon NOLL respekt för också..
det är ju om henne det handlar om
Min lilla underbara lilla tös med Downs Syndrom.
Om tankar som kom med henne
och människornas rädslor och okunskap..
Jag satt och skrev den ensam med fyra vilda ungar om kring mig
och hon bara orkade inte… så var det bra med det.
Skickar snart en faktura till henne
för många månaders arbete *muttrar*
Den var hon som kontaktade mig, det var hon som bad mig skriva boken
den var hon som tjatade om att jag skulle skicka in manuset
Det var hon inte jag som var den drivande kraften.
MEN det här är hennes förlust inte min.
Det är hon som får stå med ev skam inte jag.
Men jisses vad jag låter nu då… ilsk och arg
Men det är inte så farligt som det låter…
Är mera besviken på människan som inte kunde stå för vad hon lovar.
Det fanns tydligen ingen heder i människan
och då är det bara synd om henne.
Jag får väl skylla mig själv också.. inte mera än rätt
Det är så det bara är nu.. inget att hänga läpp för egentligen.

Jag har ju min bok och någon gång kommer den ut, garanterat.
Om jag nu ska ge ut den själv..
Men då måste jag bli ett snäpp rikare *ler*

Men nog pratat om min bok
Gå nu snällt in på Syster Ysters sida och beställ boken, bums!!!

I morgon är det Fredag och helgen är i antågande… igen!!
Som jag har sagt tidigare så hoppas jag gärna över helgerna
och har vardagar månader i sträck
Nu känns det så i alla fall, när barnen och jag varit hemma i två veckor
i allehanda sjukdomar.
Det blir väl gården och fika ute misstänker jag.
Badhuset får vara denna helg vi får ta det helgen efter i stället.
Pulkabacke och sådant kan man ju ta och glömma..
Nu börjar jag längta till våren något alldeles förfärligt..
och till sommaren… men ännu är det några månader kvar till sommaren
men våren känns ju väldigt nära inpå nu…
Det var så fint fågelkvitter i morse.. så den är nog här snart *ler*

Nu får ni ha en toppen Torsdag alla ni!!

Kram och tack alla nu ännu en gång

Sköt om er!!

Ja nu är ännu en dag till ända.
Nu är klockan 00:02 och vi skriver 10 dagar in på det nya året..2008
Undras om jag sitter här om ett år och skriver likadant som nu
fast då givetvis 2009 som slutnuffra…
Ska vi slå vad?
att jag inte sitter här då…
för då har jag fult upp med bok nummer två..
Den första har givetvis blivit utgiven.
Eller så sitter jag här och gaggar som vanligt, hehe

Javisst ja apropå böcker…
Kolla här inne hos Syster Yster
Gå in dit och beställ hennes bok
En bok som jag tror är väldigt bra och nyttig för oss att läsa.
Framförallt för att vi ska få en förståelse för andra människor och utbrändhet.
Här har ni titeln och ett citat från baksidan av boken:

Solen skiner och det ska grillas på gården idag.
Har ju lovat ungarna det.

Jag är lika trött idag men mår inte dåligt.. är bara seg!
Vaknade kl 7 och rusade upp
Fan, nu har jag försovit mig igen!! var min första tanke
Det tog ett tag innan jag fattade att det var lördag.

Hanna började skramla strax efter jag hade vaknat
Så det var ingen idé att lägga sig igen..
Klockan är nu 9:48 och sitter fortfarande i nattlinne
Pratade nyss med Jessica hon skulle gå förbi Hemköp
för att köpa lite smaskens till grillningen.

Alla var väl uppe före 7:30
Nu minsann stigs det upp tidigt frivilligt när det inte behövs.*muttrar*

Jag har några kommentarer jag ska svara på men inte just nu
Så seg är jag.. gör det under dagen.
Skriva blogg går lätt, det är bara att tuta och köra..
Jag har oftast ingen aning om vad jag ska skriva om när jag börjar.
Det kommer vartefter under hela bloggen..
Det är skönt att det går så lätt
Om jag var tvungen att tänka efter och planera skrivandet
Så skulle det inte bli någon blogg.
Det var så min bok blev till..
Bara följa känslorna vart dom nu än tog mig och plita ner dom.

Boken är ett beställningsjobb av en förläggare..
Men nu verkar det som hon har hoppat av
” Orkar inte slutfölja just nu, jag har nyss fått barn”

Hon beställde ju boken, det var HON som kontaktade mig först
och jag har lagt ner en jävla massa arbetstimmar på den..
och så som hon tjatade om att jag skulle bli klar.
Hade givetvis skickat henne texten vart efter jag blev klar
SÅ jag tror ju att boken är faktiskt bra..
Annars hade hon stoppat för länge sedan..
men hon ville ha mera och mera
Men hon klarar inte att få ut den..
Jag tror att hon har kass ekonomi i förlaget.
Sämre lär den bli om jag stämmer henne
för mina arbetstimmar för den beställda boken, hehe
Så Linda S… är du redo? orkar du? eller ska jag vänta en stund?

Manuset var redan överlämnat till henne redan före jul förra året.

Har hört att hon själv ska (har) ge (gett) ut en bok om fördomar.
Hon har säkert snott av mina texter och funderingar
och gjort dom till sina.. är det så då jävlar!!
DÅ blir jag inte lätt att tampas med alls..

Så jag söker nu efter en FÖRLÄGGARE som orkar
och som inte hoppar av när boken nästan är i tryck
Och en som givetvis inte snor mina texter.. hehe
Finns det någon där ute tro??

Ja det är träligt när man har hållit på så länge..
Men det är välan så det är.. med författarskap
Man får försöka om och om igen..

Jag har fått en enormt positiv respons på texten i boken
Skickade in den för bedömning på ett ställe
Och det jag fick tillbaka var att det var
“Mycket rörande och fint skrivet
att det är lätt att vilja fortsätta att läsa”

Ja det lät ju bra, för boken är enbart skrivet med mina känslor
Det var så det var tänkt att det skulle vara när man läste min bok
Så man kan väl säga då att jag har lyckats *ler*
Ja om man nu får skryta lite om sig själv, hehe

Jag kan garantera att jag inte hade tänkt skiva om detta
Just nu i alla fall, men det ena gav det andra i dagens blogg
så det bidde så ändå.. *ler*

Jag är glad ändå fast lite trött fortfarande..
SÅ med mig är det ingen fara.. *ler*

Det blir mera synd om henne när min bok gör Succé *skratt*

Sen finns det säker några som vrider sig av skadeglädje nu
Det brukar vara så *ler*

Men jag har en fråga till dom?
Har ni skrivit en bok någon gång?
Har ni skrivit någonting mera än en Inköpslista
…i hela ert liv?
Nähä, det var ju det jag visste..
Men det har jag ju *skratt*

Nu orkar jag inte pladdra längre..
Måste börja förbereda grillningen på gården.

Ha en underbar Lördag alla ni!!

Kram och Vi Höres!!

Det är gått ute och det regnar…
Det blir välan en inne dag idag i fall det inte upphör.
Jag glömde ta med mig barnens regnkläder från dagis i Torsdags.

Jag har undrat över en sak..
Hur är det då när man hittar någonting i en bok
som härstammar från dig men som är lite omskriven..
Dvs idén är stulen och man kan se mycket stora likheter.
Går det att anmäla eller så?
När det är utom all tvivel att din text är skriven långt före
den andre..

Jag ska snart berätta historien om min bok från början till slut*ler*
Om förläggarens kontakt med mig..
Hur hon beställde boken.. dvs hon bad mig skriva boken.
“skriv boken så ger jag ut den, jag tror på dig” *ler*
Hur hon ivrigt frågar om jag är klar
och jag kände mig bara så otroligt skriv lat vissa perioder.
Våran diskussion om hur många ex hon skulle trycka osv..
Det kanske kan bli en bok det med ju, hehe
Det är ganska intressant att följa hur boken blev till
Alla turer och så..
Om inte annat så skriver jag för mig själv
Det är väl inte så intressant för er läsare misstänker jag *skratt*

Hanna mår jättebra och pojkarna med.
Jag tvivlar på att det var magsjuka faktiskt.
Det var nog kladdkakan hon svulla i sig…
Men jag stannade hemma idag för säkerhets skull.
I morgon får dom går till dagis om det inte händer någonting drastiskt.

Nu ska jag börja röja lite här hemma..

Ha en underbar Måndag.. just DU som kikar in hos mig *ler*

Kram och Vi Höres lite senare!!!

…kan ni fatta det!! En halv lampa är puts väck!!

Jag har letat och letat.. kollat dom kartonger som är kvar.
Kollat hela den här nya lägenheten
Jag har varit i den gamla lägenheten med syrran
…men inte där heller!!

Jag har kupan men inte resten!

Hur kan man tappa bort en halv lampa? Ja jisses!!

Jag får alla sovrum rustade men vet inte när
Ska försöka förhandla om tapeter till resten också
Dom är väldans ljusa och jag vill nog ha lite mörkare..
I vardagsrummet vill jag ha ljusrost..
Grönaktigt i Köket och i hallen vill jag ha… någonting, har inte bestämt än!

Det är bra fönster här, treglas fönster
Och jag tror den här lägenheten är mycket varmare än min gamla
Hyresgästföreningen gjorde mätningar i den gamla i vintras
och då hade jag under tre dygn mellan 14-19 grader
Fan, höll ju på att frysa ihjäl..
Det drog överallt, i varenda spikhål och i kontakterna så drog det kallt
Det finns nog ingen isolering alls i väggarna..

Frågade den gamla hyresgästen om det var varmt på vintern i lägenheten
Japp, det var det!! – skönt!!

Nu börjar folk fråga efter boken min..

Jag var nere på kommunal kontoret i förra veckan
Så hör jag i korridoren en som ropade
Ho Hooo!! Sirpa!!.. Boken!! när kommer den ut ? *ler*

Det var Tarja en fd jobbarkompis som nu är LSS handläggare
Den kommer, den kommer, får jag svara som alltid…

Hörru kära förläggare!! – När kan den tänkas komma ut??

Jag vet faktiskt inte, har lämnat den för länge sedan
och jag väntar som alla andra nu *ler*

Det är så lugnt hemma nu när bröderna Bus är borta *ler*
Frågade Johan när dom åkte hur länge som skulle vara borta
- Jag vet inte, sa han
- Någon vecka kanske!! fortsatte han sen

Jag saknar dom redan en massa ju!!

Nähäpp, nu ska jag tömma ett par kartonger
Och fortsätta att leta efter den där halva lampan.

Gahh!! vart är den???
Må gott alla!

Vi Höres!!

Ringde dit jag skulle få ett besked av
och dom kunde inte ge något besked just nu för dagen
utan det tas i början av nästa vecka *suck*

Vänta, vänta, vänta…..

Jag är ju inte direkt en människa som vill vänta
Jag är nog lite otålig

Är det ett besked så vill jag har besked just nu!!
Är det ett möte, så vill jag ha det mötet just nu!!
Är det en resa så vill jag resa just nu!!
Jag har skrivit en bok och vill ha ut den just nu!!
(Den är hos förläggaren och
jag kan nog inte påverka utgivningen alls!)

Jag gillar liksom inte att vänta alls.. 

Men jag får snällt vänta som alla andra *ler*

Nähäpp, nu ska jag hämta lite ungar från dagis!!

Ha en toppen början på eran helg!

Vi Höres! 

…att stråla sammam med kompisar.

Ringde Siv, men hon hade just åkt till en kompis.
knatade ner på stan och ringde Pirjo som bor där
Tänkte knata till henne och fika men nope ingen napp.
Ringde Katri, ingen napp, hon jobbade väl tidigt idag.
Sprang på en kompis Camilla från Skinnsberg
men hon hade ju inte tid och sitta ner och fika.
Hennes gubbe skulle ringa när som helst
och så skulle dom fara hem
och hon hade massor med ärenden och göra innan…
Jag ville bara sitta och fika inte springa runt..
…ont i rygge ni vet!!

Stod i bankomatkön…
då ringde Siv och skulle ner på stan lite senare
med gubben sin, hon visste inte när…
Fikade själv och handlade lite mat
gick sen och och väntade på bussen
…då kom Siv och Tobbe och min buss.

Ja ja, får välan ha lite bättre framförhållning
när det gäller att få kompisar till och fika på stan ju *ler*

Varenda en jag pratade med idag, frågade en fråga
“När kommer din bok ut?” så….
Linda rara…sätt fart nu!!! *skratt*
Linda är min förläggare…

Ja det får ta den tid det tar..den är klar iaf.

Har börjat lite smått på min andra bok…
Känner som om jag har massor med att berätta
sen om den blir utgivet vet jag ju inte..
Men att skriva skadar inte…
Det känns skönt att pränta ner saker och ting
…lite terapi, hehehe

Nu har jag några timmar på mig innan barnen kommer.
Ska läsa lite tidningar jag fick i lådan idag..
Koka mig lite kaffe och softa lite…

Nu får ni ha en toppen fortsättning på eran dag!!

Vi hörs!!