Kan ni förstå att detta var den lilla tjejen för exakt 3 månader sen. Vart har tiden tagit vägen?

För att fira den stora dagen kom det lägligt nog ett paket på posten från mormor och morfar!

Mysig prasselbok med pip i!

090909

Dagens datum… Häftig kombination…eller hur?
För fjorton år sedan så åkte jag in på Förlossningen det här datumet.
Elias föddes sen den 10:e alltså fyller han år i morgon…14 år.
Idag så släpps min bok “Tryggare kan ingen vara…” Spännande värre ju=)
Så här skriver Magazin24 om dagens boksläpp.

090909

Himla Coolt va? Lite speciell dag kanske? eller helt vanlig?
Jooo, lite speciell är nog den här dagen ändå ju =)
Snart ska jag träffa Shalini… ja om ett par timmar.
Hon skulle bjuda på Releaselunch på stan…
Gulliga Härliga Shalini… min underbara fina vän!!

Det var en annan underbar vän som gjorde mig uppmärksam
på dagens lite speciella kombo på nuffrorna…
Tack underbara Birgitta för det =)

Idag ska jag le mot hela världen…
annars ler jag mot alla jag har ögonkontakt med ju…Haha

Ha en underbar dag alla!!

Sköt om er själva och varandra!!

KramKram!!

Nu är det tyst här hemma! Det har varit full tös! Igår kom SnyggLinda & flickorna och vi hade tjejkväll med tacos & mys   Barnen somnade efter många om och men fast det hindrade inte mammorna från att vara vakna hela natten, till slut spårade det ur totalt när det på fullaste allvar började planeras att starta en firma med bajsogram. Då va det dags att sova och jag fick lura i Linda att räkna till 100 innan hon fick prata igen för att få tyst på henne

Idag har vi varit på ortopeden med Isas knä och efter att ha bråkat med en läkare så fick vi till slut en remiss till röntgen.

Efter det åkte vi med ungarna till bibblan och lånade lite nya böcker. Jag lånade 2 märkliga filmer som jag ska trösta mig med.

Lina & Mattias kom efter att ha varit på ytterliggare ett möte på förlossningen…,..som drog ut på tiden vilket gjorde mig säker på att de blivit igångsatta. Då grät jag en skvätt. Sen grät jag när de kom hit. Snacka om att vara känslomässigt engagerad

NU! Ska jag  städa upp efter oss alla trots att tröttheten börjar göra sig alldeles för påmind.

Mina försök att somna var lönlösa. Vid 02 hade jag så ont att jag gav upp och ringde förlossningen på SöS för rådgivning om vad jag skulle göra. Barnmorskan jag fick prata med ansåg dock att jag hade testat det mesta, efter lite diskussion bestämdes det att jag skulle komma in på kontroll.

Jahopp, var bara att slita upp E ur sängen. Han som hade lagt sig att sova vid 01….

Visade sig väl därinne att de värkar jag trodde var oregelbundna kom med 2-3 minuters mellanrum konstant. Dvs, väldigt regelbundna.

Dock var jag bara öppen 1 cm…. Så mycket ont – för så lite?!

Fick välja mellan att stanna kvar, eller att åka hem med en dos smärtstillande och försöka få sova några timmar. Som ni märker valde jag det sista…

Så vila ska jag göra nu! Försöka iaf!

Har nyss kommit hem och hunnit landa lite. Idag på fm var jag till Specialistmödravård, åkte med svärmor in till stan då hon skulle till frissan vid samma tid. Inne på specialistmödravård fick jag prata med förlossningsläkaren, en jättebra och ödmjuk läkare. Vi pratade om graviditeten med Filippa och förlossningen, sedan om den här graviditeten och min medicinering av antidepressiva tabletter. Hon sa att det inte är farligt att ta såna sent i graviditeten, men tyckte att OM det går så ska man försöka att trappa ner och sluta helt ca 2 månader innan förlossningen. Orsaken till det är att bebisen lätt kan bli överaktiv den första tiden efter födseln (kanske är därför den är så himla aktiv i magen nu… ) Även om jag bara tar en halv tablett nu så blir jag såklart lite sådär “jaha, det kanske är bäst att sluta helt då” Känns så fel att ta tabletterna när det bästa är att inte göra det och i synnerhet inte om det faktiskt påverkar bebisen. Men ändå är jag så otroligt rädd för att sluta helt också, för rätt som det är i vissa perioder så ökar ångesten, depressionen och de hemska tankarna (borde egentligen ha högre dos) Det som jag är mest rädd för och har störst respekt för är just de där tankarna jag får, de går verkligen inte att styra eller koppla bort när de väl kommer. Förlossningsläkaren tyckte att jag skulle prata med min ordinarie läkare eller mvc-läkaren om att ev. ta bort medicineringen nu tills bebisen är ute.

Sedan började hon informera lite om snittet och vad som har blivit annorlunda sedan dottern föddes. Till sist sa hon att hon skulle gå och prata med sköterskan så denna kunde kolla genom kalendern och sedan ge mitt ett snittdatum! Fick gå ut igen och sätta mig i väntrummet, men det dröjde inte länge förrän sköterskan kom med ett papper där det stod att vi ska infinna oss på operation Måndag den 30 mars för kejsarsnitt.

Så idag är det alltså prick 7 veckor kvar tills bebisen kommer!!! Känns helt overkligt att nu ha ett bestämt datum då vår bebis ska födas. Längtar så jag spricker snart

Orkar för tillfället inte skriva mer idag. Har bara sovit några timmar inatt och nu har jag en fruktansvärd värk i huvudet, axlar, rygg, armar och händer