En ny etableringslag för mottagande av nyanlända invandrare kommer att gälla från och med 1 december 2010. Folkpartiet i Södertälje välkomnar detta beslut, som går i linje med den motion som vi skrev fram till landsmötet om ett breddat ansvar mellan stat och kommuner i flyktingmottagandet.

Framöver kommer staten, via Arbetsförmedlingen, att få det övergripande ansvaret att slussa in nyanlända invandrare i arbetsmarknaden med en rad åtgärder. Arbetsförmedlingen kommer att tillskjutas 920 miljoner kronor extra för att klara det ökade ansvaret.

Etableringslagen innebär ändringar i en rad lagar; alltifrån skollagen, bostadsbidragslagen till socialtjänstlagen. I förlängningen kommer denna investering att betala av sig i form av lägre bidragskostnader, högre skatteintäkter och inte minst bättre integration.

Det är bara att lyfta av hatten för integrationsministern Nyamko Sabuni (FP), som med detta anpassar integrationspolitiken till verkligheten och inte minst till arbetslinjen. Kommuner som Södertälje kommer att ha stor glädje av denna reform när den är i full drift.

Regeringens proposition “Nyanlända invandrares arbetsmarknadsetablering – egenansvar med professionellt stöd” finns att läsa i sin helhet här.

De flesta av oss säger nog spontant att vi uppskattar nya idéer, men hur uppskattat är detta egentligen i våra bolag. Hur man ser på en ny idé verkar oftare mer bero på vilken del i organisationen man tillhör än vad man själv har för personlig inställning. Och i tuffare konjunktur blir detta än mer tydligt.

Om vi börjar med utvecklingsavdelningen så är de som arbetar där generellt positiva till nya idéer. Innovation ingår ju som en normal del i deras jobb. De förväntas att komma med nya idéer och de är därför utvalda och tränade i ett innovativt problemlösande tänk.

När vi sedan kommer till produktionsavdelningen blir läget annorlunda. Här vill de helst inte få in nya idéer då det innebär risker när de skall införas. De som arbetar här mäts på hur effektiv deras verksamhet är och därför vill de ogärna förändra det som de en gång har trimmat in för att leverera en hög effektivitet med minimala störningar.

På marknadssidan vill de, vilket är förvånande, inte heller alltid få in nya idéer. Ofta tycker de att det är svårt och osäkert att argumentera för en ny idé som man inte riktigt är van vid och vilket man är rädd skall påverka provisionen negativt. Om den nya idén ger en stor konkurrensfördel är de dock naturligtvis mer intresserade.

Kommer man sedan till ledningen är deras första fråga om den nya idén ligger inom bolagets kärnverksamhet. Om så är fallet får den alltid större uppmärksamhet, eftersom idén då kan bedömas utifrån befintliga kunskaper. Dessutom behöver man då inte avvika från beslutad inriktning. Ligger däremot idén utanför kärnverksamheten är det förmodligen ingen som vill driva den vidare och därmed ta alltför stora karriärmässiga risker.

Så det blir alltid utmanande att få igenom nya idéer och tyvärr verkar det som att det i första hand är bolagens mätmål som stoppar de nya idéerna.”You always get what you measure”. Så frågan är om det inte är mätmålen som är fel. Men utan nya idéer och innovationer så dör bolagen – sakta men säkert. Därför måste vi lyfta upp och stötta intraprenörerna, dvs de eldsjälar som redan finns i våra bolag och som trots alla risker och ev internt motstånd försöker driva igenom nya idéer.

Se även Bizz-Buzz-Stuff i ett tidigare inlägg.

Leif Åkesson/VD Informasic

Den här bloggen är snart ett år gammal och börjar lida av ålderskrämpor. Den är otroligt grå och tråkig. Det var visserligen en av mina idéer, att visa mig som en töntig bibliotekarie vid datorn, med det är dags för en remake. Åke Nygren har lagt in en ny header till Biblfeed som jag gillar. Sidan behöver också en förnyelse. Det här kunde varit en perfekt sysselsättning i helgen, men jag är upptagen med DIKs kongress så det får bli senare.

Under tiden utökar jag min digitala närvaro med Twitter. Inte precis först, men jag har inte haft lust till att skriva tweets förut även om jag insett nyttan vid tillfällen som konferenser och liknande. Min användare är Haraag

Har i veckan varit på Cirque du Soleil’s fantastiska föreställning Saltimbanco. Cirque du Soleil är ett lysande exempel på hur man använt Blue Ocean Strategy för att skapa en ny marknad där man inte har några konkurrenter genom att ta ett gammalt koncept (i deras fall en traditionell cirkus) modifiera den och erbjuda den till en helt ny marknad.

Detta har man lyckats så bra med att grundaren av som började som gatuclown, nu 25 år senare har tjänat så mycket att han nyligen spenderade 250 miljoner kronor för att få åka till ISS som rymdturist, även om han gör det också av andra goda skäl än som en ren nöjestrip.

Blue Ocean Strategy är en metodik som menar att de flesta företag fastnar i sin befintliga bransch och därför sällan ser nya möjligheter utanför denna. Man konkurrerar inom en s k Red Ocean, där branschens gränser är vedertagna, spelreglerna är satta, man slåss för marknadsandelar, man har många konkurrenter, erbjudandena blir alltmer likartade och utifrån en köpares perspektiv är det endast marginella skillnader mellan de olika leverantörerna.  Resultatet blir en ökad prispress och allt svårare att behålla en god lönsamhet.

Om man istället vänder sig till alla de som idag är branschens ”icke-kunder” är det som att ge sig ut på en stor Blue Ocean. Här finns det inte några konkurrenter, då ingen tidigare försökt göra affärer här och det är ytterst få som vågar ge sig av från den trygghet som uttrycket ”vår bransch” ger. Visst är det riskfyllt att ge sig ut på oprövat område, men hur attraktivt är alternativet med risken av att ständigt få sämre marginaler i sin befintliga bransch?

Att ge sig ut på en Blue Ocean är precis vad Cirque du Soleil vågade. De övergav branschen, i deras fall den traditionella cirkusen. De tog bort delar som kännetecknar en cirkus, t ex djurnummer och specifika stjärnor som presenteras både före och efter sina nummer. Men genom att göra hela föreställningen till en sammanhängande show kan de göra flera olika produktioner.  Besökarna kan därför komma tillbaka för att se de nya föreställningarna på samma sätt som man kan se flera olika musikaler etc. Helt plötsligt hade de attraherat en annan målgrupp än de priskänsliga barnfamiljer som normalt går på cirkus. Man hade vänt sig till cirkusens ”icke-kunder” och skapat en helt egen Blue Ocean.

Vill du lära mer om Blue Ocean Strategy kan du börja på Blue Ocean Strategy, eller på en svensk Blue Ocean sida eller kontakta Handelskammaren som kör Blue Ocean grupper.

Leif Åkesson/VD Informasic

Borde kanske byta bilden på sidhuvudet här på bloggen. Den jag har här nu, är en sommarbild tagen i närheten av min mamma och hennes sambos hus. En liten å där vattnet virvlar omkring så det står det härliga till. Med små mjuka mosstäckta stenar som sticker upp här och var.

Nu borde det kanske vara en mer höstlik bild. Eller vinterlik. För enligt bondepraktikan är november vintermånaden. Ska leta lite i mitt bildarkiv…

Redan i dopet fick du i uppdrag att strida den osynliga kampen mot din själs fiender; så upptag den nu. Tillräckligt länge har du dröjt därmed; försjunken i liknöjdhet och lättja har du låtit mycken dyrbar tid gå till spillo . Därför måste du känna det som började du om från början; den renhet som du fick i dopet, har du låtit trampas ned och smutsas på ett gruvligt sätt.

Stig alltså upp, men gör det genast, utan dröjsmål. Uppskjut icke din föresats till “ikväll” eller “imorgon” eller “sedan, när jag är färdig med det jag just nu har i händer”. Mellantiden kan vara ödesdiger.

En skogsbrand kan inte släckas för tidigt; vill du se din själ härjad och förkolnad?

- Tito Colliander

“Tsar Ivan Groznij efter att ha dödat sin son 15:e november 1581″ – Ilja Repyn, 1873

Att ta del av andras kunskaper speciellt från forskningen kan ge goda förutsättningar för att kunna planera sitt bolags framtida verksamheter. Ofta är den kunskapen rätt svårtillgänglig men det finns en organisation som kallas TED som är en icke kommersiell organisation och som vill sprida nya tankar och idéer inom områdena Technology, Entertainment och Design på ett mer lättillgängligt sätt.

TED startade redan 1984 som en konferens, men de olika föredragen finns numera delvis även på webben där man kan ta del av dessa mycket intressanta kunskaper utan att behöva åka till konferenserna. Om du inte tidigare kommit i kontakt med TED rekommenderar jag dig att gå in på deras webb och titta på några av föredragen. Har du en halvtimme över så är det ett utmärkt sätt att få lära dig mer om omvärlden oavsett vilken bransch du arbetar inom. Men avsätt en förutbestämd bestämd tid då det är mycket lätt att fastna i TEDs alla intressanta föredrag.

Jag kan rekommendera ett par inslag att börja med. Det ena är ett relativt nytt inslag som handlar om ett projekt på MIT Media Lab där de med hjälp av en videokamera, en liten projektor och en mobiltelefon (utrustning för totalt endast $350) kan interagera med olika föremål. Mycket intressant om du vill veta vad du kommer att kunna göra med modern teknik framöver. Pattie Maes and Pranav Mistry demo SixthSense.

Sedan rekommenderar jag ett lite äldre inslag med en svensk forskare från Karolinska Institutet som har analyserat hur livslängden för invånare i olika länder kommer att utvecklas framöver och hur detta sedan påverkar det ekonomiska välståndet. Detta föredrag är dessutom mycket underhållande. Hans Rosling shows the best stats you’ve ever seen.

Leif Åkesson/ VD Informasic

I helgen var vi å kjøpe nye møbler til stua vår Og det ble så fint Jeg skikkelig digger stua nå, har ikke vært helt fornøyd før nå

NÅ:

Før :

Eftersom internet är det snabbaste och potentiellt bästa sättet att nå ut till människor vill vi självklart att den här bloggen ska fungera på ett tillfredställande sätt. Tyvärr tror jag vi har misslyckats att föra ut information om bloggens existens till medlemmar och andra intresserade. Ni som läser denna blogg, glöm inte att berätta för vänner, grannar och bakanta om att den finns! Vi vill här kunna ha en fungerande dialog mellan alla som är intresserade av Majbygdens och Skansens väl och ve. Välkommen att kommentera inläggen med tips, frågor och funderingar!

Vi kommer snart att presentera en ny e-postadress för föreningen. Tidigare har vi använt oss av flera och privata e-postadresser men på Maria Eilertsens initiativ vill vi nu ge ett mer organiserat intryck.

Norge anno 2009 er på de fleste områder noe helt for seg selv. Energimangel i verden har bedret norsk nasjonalformue kraftig. Vår pengerikdom er heldig, men hindrer reformer, hver eneste dag. Det blir alltid tenkt langs de samme gamle løsningene.

Vi har råd til å beholde regional forvaltning lite effektiv. Vi har råd til å subsidiere landbruk og norske sjøfolk. Vi har råd til å la offentlig sektor levere en veldig stor andel av tjenester på områder hvor det finnes private alternativer. Folk i de tusen hjem bryr seg ikke om hvor tjenesten kommer fra, så lenge den virker bedre! På områder idag, innen helse og eldreomsorg er det sløseri å holde på gammeldagse systemer. Stortinget er på nytt satt sammen med et flertalls-tyranni som forrige periode. Da går Norge i halv fart på reformsiden som er en utrolig viktig del av økonomien.

Over til finanskrisen som kun ble spådd av noen veldig få økonomer (Dr Doom – som kanskje var heldige?). La meg forsøke en tankemodell:

Det norske (og sikkert internasjonale) økonom-miljøet er delt inn i soner med spesialkompetanse på et par hovedområder

- overordnet makroøkonomi (realøkonomien) inkludert modeller for arbeidsledighet, konsum og investeringer. Typisk SSB, finansdepartementet, Norges Bank og NHO mfl.

- akademia med Økonomisk institutt på UiO (Oslo), andre steder og flere profilerte profesorer derfra som kan mye om modeller, makroteori og ulike spesialfelter (utviklingsøkonomi, miljø, arbeidsmarked mv.)

- økonomer i banker, meglerforetak og finansmarkedet, som flytter penger, handler valuta og aksjer, og utviklet derivater. En helt annen mikro/produktrelatert verden enn teori-rytterne over. Her fikk internasjonalt (hvertfall) folk med statistisk metode og matte boltre seg med risikoberegninger som trolig svært få av deres egne sjefer forstod skikkelig.

Disse miljøene rekrutterer relativt lite på tvers historisk (samfunnsøkonomer og bedriftsøkonomer) – og har ulike profiler. Alle premissleverandører, om det er Norges Bank, departementer eller næringsorganisasjoner, har store “huller” i sin kompetanse. Ta din kunnskap og la den vandre, ville jeg sagt…

Kombinasjonen av “ekstrem” spesialisering, ny teknologi, rask globalisering, liten breddekompetanse og svakt tilsyn i noen viktige land, må få deler av skylden for FINANSKRISEN. At dyktige fagpersoner blir 20 år i samme funksjon, på samme sted, gir ikke fornyelse og er hvertfall dårlig samfunnsutnyttelse av kunnskap.

I oppryddingen fremover er det viktig at økonomer får mer kompetanse på tvers av nisjeområder, og jeg mener for mange forsker for lenge – på det samme – i små ensomme grupper. Ansett flere med erfaring fra bedrift og næringsliv i finansdepartementet – en god ide?

I den virkelige verden er også analyse- og samfunnsdebatten i Norge veldig skjevt fordelt. Det sitter flere hundre økonomer i departementer, SSB og andre etater og lager analyser – mer eller mindre – med tanke på å støtte en rødgrønn videreføring av en “norsk modell”. Trygghet foran alt, kan den også kalles.

I privat sektor er det selvsagt noen analysemiljøer som jobber for verdiskaping, borgerlige verdier, forbedring og forandring. Men det blir for spredt, for lite og i denne sammenheng for mangfoldig i målsetningene.

Inspirert av den høytidelige åpningen av Stortinget ved vår kjære Konge, ble det klart for meg at Norge kan forandres – ved at dyktige miljøer jobber sammen – og med ett klart mål om en ny, friere samfunnsdebatt. Norge mangler en stemme fra økonomer og andre fagpersoner som vil tenke nytt – som ikke er bundet av arbeidsgiver eller partipolitikk – og som ikke nødvendigvis er kjente medieprofiler idag.

Kanskje lille Norge er klar for en ny bevegelse – et større prosjekt – for å sikre bedre analyser av de store fremtidsutfordringene. For å sikre at ikke alle tenker likt og lite spennende. Det kan gjerne hete “ Scenarier 2040” og må starte snart!

**

Låt for dagen:  Kanskje kommer Kongen - Knudsen& Ludvigsen (1983) eller Hjernen er alene – De lillos…

Folkpartiet är aktiva i stadsplaneringen, både i stort och smått. Igår kommenterade gruppledaren Mats Siljebrand spårtaxifrågan på Länstidningens nyhetsplats, med anledning av Moderaternas utspel om en folkomröstning i frågan.

Vad gäller den Babyloninspirerade hängande trädgården så är det ett Folkpartiförslag som dels tar vara på den härliga platsen på gallerian Kringlans takterass, dels tar vara på mångfalden i staden även i stadsplaneringen.

Tick tack, tick tack säger klockan. Tider rinner ifrån oss. Jag har i min strävan att bli bättre funnit att tiden rör sig även om vi står stilla. Läskigt nog så spelar det ingen roll hur vi än försöker att göra så att den inte tickar ifrån oss, man får göra det bästa av dom sekunder man har och se till att man är lycklig när man gör det.

Det är inte så mycket kvar nu. Snart är jag frisk? Kanske… Men ja, livet är ju kvar. Vad ska man göra av livet? Det känns som att man borde fortsätta skriva om livet. Kanske tillsammans med min käraste? Ja. Det har ju gått ett tag. Jag har flickvän nu. Jag har dämpat dosen till 90 mg. Jag har börjat träna och jag har börjat känna mig mer välkommen i det du kallar verklighet. Facebook har funnits vid min sida och nu är det dags att återuppta bloggandet. Jag har bett min flickvän att hoppa på mitt tåg och blogga tillsammans med mig. Det kommer hon nog också att göra. Det kommer antagligen nyheter om det någon gång snart?

Jag har ont i benen, kom hem från träningen för 4 timmar sen. Kung fu tränar jag. Shaolin.se har information om det. Jag tycker det är skönt att få röra sig lite. Fast än det nu efter tredje träningstillfället känns som att jag ska falla isär vilken sekund som helst…

Dags att komma igång. Dags att börja om. Dags att känna igen. Dags att känna, min vän.

Tills dess, för alltid, Naseer.

Idag presenterades en opinionsundersökning från Synovate i Dagens Nyheter som visar att väljarstödet för Socialdemokraterna i Stockholm nu är det lägsta sedan 1921, 21,6%. I sig är det inget förvånande. Under 2000-talet har vi sett en stadig minskning i väljarstödet i huvudstaden.

Det finns givetvis flera anledningar till att det ser ut så här. Stockholms län har under de senaste decennierna sett en halvering av arbetstillfällena i tillverkningsindustrin samtidigt som en allt större del av arbetstillfällena finns i tjänsteproduktion. Förflyttningen av arbetsmarknadens tyngdpunkt från stora arbetsplatser med stark klassidentitet och trygga arbetsförhållanden till små arbetsplatser med svag klassidentitet och otryggare arbetsförhållanden har försvagat arbetarrörelsens position i Stockholm. Det här är en fråga om produktivkrafternas utveckling och är inget att beklaga i sig. Färre personer kan producera mer och behovet av arbetskraft flyttar till andra områden.

Men det är uppenbart att fackföreningsrörelsen har varit dålig på att anpassa sig till den nya tiden. Man har inte lyckats hantera och organisera en arbetsmarknad som i allt större utsträckning präglas av att alltfler rör sig mellan branscher och arbetsgivare, projektanställningar, bemanningsföretag, f-skatteproletärer och en strukturell arbetslöshet. Det krävs ett mer offensivt arbete för att visa på nyttan av ett fackligt medlemskap, samtidigt som man måste hitta former där man kan ha ett tvärfackligt medlemskap trots att man till exempel jobbar både i hemtjänsten och på kafé. Där är inte LO idag.

Men det är också frågan om att andra identiteter än klasstillhörighet blir allt viktigare, inte minst i storstäder. Subkulturer, etnisk identitet eller bostadsort blir markörer som i allt större utsträckning definierar vem man är. Svaret på den här utvecklingen har möjligen blivit ett identitetspolitiskt myller där majoriteten ska byggas av disparata minoriteter.

Det är dock inte bara en fråga om demografi och sociologi. Den socialdemokratiska partiorganisationen i Stockholm ser likadan ut som den gjorde på 1980-talet. Med den skillnaden att man hade tio gånger så många medlemmar som var tjugo år yngre. Den organisation som finns idag håller på att dö sotdöden samtidigt som försök och förslag om att ändra strukturen har mötts med ointresse eller direkt motstånd.

En modern partiorganisation måste ge mycket mer inflytande till den enskilde medlemmen. Det kan innebära att man måste avskaffa onödiga representativa nivåer, har direktval av partiledare och -sekreterare liksom kommunal- och landstingsråd, och ett seriöst ifrågasättande av en partiorganisation som verkar tro att flest lokalföreningar vinner.

Nu hävdar en del företrädare med viss rätt att vi har sett den här typen av undersökningar förut. Och visst kommer valrörelsen spela roll. Men jag tror att de överskattar partiorganisationens styrka. Den har successivt rostat samman de senaste decennierna och finns inte längre i folks vardag på samma sätt som den gjort en gång. Den överdrivna respekten för det socialdemokratiska valmaskineriet hos motståndarna har också försvunnit efterhand.

Det vore förmätet att hävda att man sitter inne med sanningen och ljuset. Men ett framgångsrikt socialdemokratiskt projekt i Stockholm kan varken bygga på en disparat identitetspolitik eller en politik som är utformad efter ett snävt och lättrörligt väljarsegment. Det borde den havererade socialdemokratin ute i Europa visa med all önskvärd tydlighet.

Istället måste socialdemokratin formulera en framtidsberättelse om hur man bygger ett modernt samhälle som är socialt, ekonomiskt och ekologiskt hållbart, som lyckas kombinera en universalistisk välfärd med individens förmåga. Det handlar inte om något väsensfrämmande för socialdemokratin, snarare handlar det om en uppdaterad version av en gammal berättelse, en berättelse som dessutom har stöd hos stora delar av befolkningen. Men för att det ska vara möjligt måste partiorganisationen till att börja med vara en spegel av det samhälle vi vill skapa.

Intressant?

Följande recension har även publicerats i Broderskap 33/2009.

Erik Sjöstedt (red)
En ny kristdemokrati: Frihet, familj, flit, företagsamhet
Ett till förlag
2009

Förnyelse är inte ett av F:n i det kristdemokratiska nätverket FFFF. Men liksom många andra på det politiska fältet är det vad de söker. Det är uppenbart att politiken befinner sig i ett brytningsskede där det är oklart för partierna vilka de ska representera och vad de ska stå för.

I En ny kristdemokrati har man gett fyra opinionsbildare utanför partiet möjlighet att ge sin syn på varsitt F. Svenska Dagbladets politiska redaktör PJ Anders Linder skriver välformulerat om frihet, men kommer inte förbi MUF-retoriken om den onda staten. Poeten Marcus Birro får skriva om familjen, men landar i en tämligen vettlös attack på feminismen. Ledarskribenten Marcus Svenssons text om flit varken berör eller upprör då den mest handlar om vilka akademiska avhandlingar han har läst.

Timbros Roland Poirier Martinsson struntar däremot att skriva om sitt tilldelade F, företagsamhet, och diskuterar istället den konservatism som Kristdemokraterna skyr som elden. Och här blir boken riktigt intressant. Poirier Martinsson är skolad i en amerikansk tradition där konservatismen inte har samma överhetskonnotation som i Europa. Han skissar upp ett projekt som lånar friskt från den amerikanska populismen och ser med misstro på elitistiska politiker som mest verkar snacka om saker ingen bryr sig om. Ett politiskt projekt för folk som mest vill att saker ska fungera och att man ska göra rätt för sig. För ett sådant folkligt konservativt parti kan det finnas utrymme i svensk politik. Frågan är om Kristdemokraterna vågar ta steget och bli det partiet?

Mest förvånande med antologin är dock det F som inte verkar existera för dessa nya kristdemokrater. Inget F är reserverat för församlingen, föreningen. Det civila samhället verkar helt enkelt inte spela någon större roll för de som vill formulera en ny kristdemokrati. Om förnyelsen begränsas till samma gamla marknadsliberalism plus kärnfamiljen har förmodligen projektet redan nått vägs ände. Vågar de däremot gräva i den populistiska konservatism som Roland Poirier Martinsson erbjuder kan det politiska fältet i Sverige stå inför en riktigt spännande utveckling.

Intressant?

Sedan i går har vi moderater arbetsstämma för att forma vår politik för de kommande åren.  Det är framför allt fyra stora områden vi fokuserar runt – det gäller vård och omsorg, integration för delaktighet och arbete, ekonomi och jobb samt miljö och klimat.

Fyra stora områden där det är viktigt att förnya och utveckla politiken med frågor som människor i sin vardag tycker är viktiga.

Så här långt under stämman har vi hunnit fatta beslut om förslagen som gäller Rättvis vård att lita på, underrubriker i förslaget är En sjukvård med hög kvalitet, rättvis sjukvård, förbättrad tillgänglighet, stärkta rättigheter för patienterna, och sjukvården som attraktiv arbetsgivare.

En av de allra viktigaste frågorna tycker jag är rätten till rätt vård i rätt tid, att man ska kunna känna trygghet om svår sjukdom drabbar en, att man vet att man får den bästa medicinen, och den bästa vården, utan att man själv har kunskap om vad det är – det borde alltid vara en självklarthet – men tyvärr är det inte alltid så i dag i vårt land. Det är för mig en ytterst viktig fråga.

Vill du läsa mer om våra olika förslag så titta in på moderaternas hemsida, www.moderat.se

Men det går även att läsa Filippa Reinfeldts och Per Schlingmanns artikel på DN debatt idag.

Bizz står för struktur, ordning, kontroll, styrning, organisation, dvs professionalismen i bolaget. Buzz står för det kreativa, skapandet, entusiasm, passion, dynamik, dvs skapandet av nya idéer. Stuff står för det adderade värde man skapar, erbjudanden, tjänster, dvs innehållet i det man levererar.

Dessa är ord som jag tagit ur en bok och sedan använt som visuella metaforer i olika bolag jag verkat inom. Jag tycker de är kommunikativa och speciellt bra när man vill göra en positionsförändring.  Då kan man också tala om att balansen, eller tyngdpunkten mellan dem inte stämmer och att man måste förskjuta densamma i någon riktning, dvs tona ner någon del och fokusera på någon av de andra. Här följer tre exempel på vanliga obalanser jag sett i olika bolag:

1. Bizz-Stuff. Stora bolag har alltid högt på Bizz och Stuff, men har oftast svårt att fortsätta vara innovativa. Det kanske beror på att belöningssystemen oftast uppmuntrar aktiviteter i bolagens kärnverksamhet och nya idéer som inte faller inom dagens kärnverksamhet vill ingen därför satsa på, då det inte hjälper karriären, utan att man snarare riskerar sin karriär.
2. Bizz-Buzz. Nystartade bolag har ofta mycket högt på Buzz, vilket är naturligt. Finns det sedan någon med erfarenhet från större bolag bland ledningen brukar man ha fina dokumentstrukturer mm och i det mesta se ut som ett större bolag och ha högt värde på Bizz. Men ofta missar dessa bolag  på Stuff, dvs man har en idé om en vara eller tjänst som man tror marknaden vill ha, men man kan inte erbjuda den på det sätt och till de villkor som marknaden önskar.
3. Buzz-Stuff. Det tredje fallet är när man har bra kreativa idéer som man dessutom lyckas göra till erbjudanden som marknaden vill ha och är beredda att betala för, dvs man har högt värde på Buzz och Stuff. Men bolaget kanske är mindre eller drivs av en stark entreprenör och man har inte lyckats få riktig ordning och reda i bolaget, man saknar klar struktur och det svajar emellanåt, med brandkårsutryckningar som följd.

Men genom att försöka få en rätt balans inom Bizz-Buzz-Stuff får man ett bolag som blir mycket konkurrenskraftigt.

Leif Åkesson/Vd Informasic

Surt sa räven. Ja, det intrycket får man är innehållet i Lars Tobissons memoarer när man läser Barbro Hedvalls recension av boken. Det är trist, men kanske inte så förvånande. Tobisson tillhörde den inre kretsen i moderaterna under lång tid. Alla dessa år av mycket gott, men också år där partiets politiska förnyelsa sattes åt sidan. Inte bara det. År där partiets organisation försummades vill jag hävda. Under Bildts period som partiledare så var inte partiet intressant. Det var Bildt som var intressant. Allt annat räknades liksom inte. Givetvis bär Tobisson också ansvar för hur det var då. Med facit i hand så var det kanske just detta som la grunden till valförlusten 2002. År av försumelse och uppfyllnad av sig egen förträffelse. Bo Lundgren var den som fick bära den stora skulden, men i sanningens namn så var det inte hans fel. Lundgren började förnyelsen. Han anställde Borg och Littorin, vars arbete la grunden för förnyelsen av politiken. Reinfeldt har givetvis med sitt ledarskap fullföljt och förstärkt förnyelsen, något som Lundgren aldrig klarade. Reinfeldt är också en duktig strateg och kommunikatör, vilket är nödvändiga kunskaper om man ska lyckas.

Jag noter också att debatten om förnyelsen snurrar på inom socialdemokratin. Mona Sahlin  har inte begärt förnyelsemandat och jag vet inte ens om hon vill. Risken är väl uppenbar att hon är socialdemokratins svar på Bo Lundgren. Vid ett uselt valresultat 2010 så åker hon ut och kommer få bära all skuld för socialdemokratins misslyckande. Kanske är det så, kanske inte. Men socialdemokraternas oförmåga att förnya sig kommer lägga grunden för deras misslyckanden. Precis som moderaterna fick uppleva i valet 2010.

Så. Surt så Tobisson, förmodligen kommer Mona Sahlin säga samma sak i sina framtida memoarer.

Bloggar: Lavesson och Peter Andersson

Hörde uttrycket “Whatever Got You to the Top, Won’t Keep You There” på ett föredrag för en tid sedan. Va, vad är detta? Vi ledare som lyssnade på föredraget hade alla gedigna erfarenheter och hade under lång tid byggt upp våra positioner. Och så får vi veta att detta inte längre räcker. Skall vi få börja om från noll? Kommer vi att bli utkonkurrerade av någon nytänd stjärna, som agerar på det sätt som gäller i dagens cybervärld?

Kanske inte. Den erfarenhet som vi har skaffat oss kan ingen ta ifrån oss och den kommer att behövas. Men allt händer nu allt snabbare, så om vi sitter still blir vi snart omkörda i ytterfilen. Se bara följande 5 minuters mycket intressanta tankar.  http://www.youtube.com/watch?gl=GB&hl=en-GB&v=jpEnFwiqdx8&feature=related

I anställningsprocesser brukar jag ofta fråga mig om den sökande verkligen har 10 års erfarenhet, som det kanske står i hans/hennes CV. Eller om det i stället är ett års erfarenhet i 10 år.

Och om konkurrensen nu gör att våra gamla meriter inte längre räcker utan att vi ständigt måste förnya oss så är det bara positivt. Den dagen vi slutar att utvecklas och lära nytt är första dagen på slutet. Så det är bara att borra ner huvudet och ta till sig de kunskaper och färdigheter som kommer att krävas av oss de närmaste åren. Eller som en amerikansk vice president sa till mig och mina kollegor på min första arbetsplats när vi tyckte att budgeten blivit alltför krävande. You shouldn’t work harder –you should work smarter.

Bli en VD 3.0.

Leif Åkesson/Vd Informasic

Debatten om den moderata jämställdheten lär fortsätta, var så säkra. Moderatkvinnornas rapport som presenterades igår visade att moderaterna har problem med att få kvinnor att ta tunga uppdrag. Som jag skrev igår har vi i vår moderata landstingsgrupp lyckats. Vi har faktiskt fler kvinnor än män som har uppdrag. Det går, om man vill. Viljan måste finnas och modet att ta diskussionen om att mångfald berikar, även i den politiska församlingen… Det finns dock saker som måste förbättras om man vill ha in kvinnor, unga och medelålders i politiken. Vi har nämligen samma problem med alla dessa, de är få och de försvinner från partiet. Jag tror man måste se över interna arbetsformer, gruppmöten och andra saker. Som gruppledare måste man se till att så många som möjligt får chansen att vara med och få yttra sig. Alla tar inte ordet, man måste se till att fördela tiden på möten så alla kan säga vad man tycker.

Idag på SvD debatt har Hillevi Engström skrivit tillsammans med Mats Johansson om att alliansen måste lyfta jämställdhetsfrågorna inför valet 2010. Jag tycker det är bra. Det måste föras en diskussion om dessa frågor. Jämställdhet är dock mycket större än hur de politiska uppdragen fördelas mellan män och kvinnor. Det kommer finnas många blindskär som man kan gå på. Det gäller att fortsätta hålla i den ideologiska kompassen. Individen och familjen måste själva få bestämma över sina liv och få utforma det efter eget tyckande och gillande. Pekpinnnar ifrån politiken är inge lösning. Det handlar snarare om rimliga och lika villkor för män och kvinnor. Jag är övertygad om att det finns massor att göra. Ta bara debatten om löner inom välfärden. Inom vården är lönerna för många kvinnor låga, alltför låga kan man tycka. Det ändrar man inte på över en dag, även om ambitionen finns. Hur ska familjer ta ut barnledigheten så att barnen får vara hemma med både mamma och pappa? Det är nämligen viktigt ur barnens perspektiv. Män och kvinnor måste få möjlighet att få vara hemma med sina barn.

Moderaterna har knappast arbetat med jämställdhetsfrågor i ett historiskt perpektiv. Det har nog varit en fråga man fnyst åt. Jag tycker det är dags att ändra på det. Alla gillar nog inte det, men det kanske man får finna sig i. Hur det var förr kanske man kan läsa i Lars Tobissons memoarer. Säkert kommer den bjuda på en hel del intressant läsning om politiken i allmänhet och moderaterna i synnerhet. Så särskillt mycket skvaller tror jag dock inte det bjuds på och det glädjer mig. Det är viktigt att ha med sig sin historia för att lyckas göra ett bra jobb framåt. Därför kommer jag läsa boken med intresse.

Så, den moderata politiken på jämställdhetsområdet duger inte. Kravet på att förbättra den kommer från många. Jag är en av dem. Låt oss se till att politiken på jämställdhetsområdet blir en stark fråga för moderaterna inför valet 2010 och låt oss se till att kvinnorna har samma möjligheter att få politiska uppdrag som mänen.

Intressant

Bloggar: MinaModerataKarameller och Erik Weiman och Motpol och Lehman och Paul Lindquist