”Vi måste våga ifrågasätta den religiösa extremismen”

Nalin Pekgul törs vara öppen när hon vågar ifrågasätta vissa saker där hon bor, i Rinkeby, i en förort till Stockholm.

Hon har rätt. Man skall inte vara rädd och och inte våga kritisera extremiska islamistiska muslimer, när dom försöker tvinga andra efter sina egna extremiska religiösä ideal.

Många vågar inte kritisera och det just på grund av islamofobi. Visst är det islamofobi, om man är så rädd att man vågar inte ifrågasätta extremism, i rädslan för att bli kallad för rasist och eller islamofob.

Så det är inte bara dom som är islamofober, som skriver på nätet om sina negativa och destruktiva och hatiska skriverier om muslimer och Islam. Även dom som tiger på grund av rädsla, är islamofober på sätt och vis.

Så länge exremisterna håller för sig själva och lägger sig inte i andras liv, får dom väl vara extremister då. Även kristna svenska extremister tillåter man ju inte göra vad som helst, samhället reagerar direkt. Man skall reagera likadant vad gäller Islam och andra religioner.

Jag har svårt att förstå denna rädsla som så många har gentemot Islam och muslimer. Jag tror att det är både rädsla och hänsynstagande. Man är är rädd för sin egen del, rädd att bli kallad för rasist, rädd att upfattas som islamofob. Och samtidigt vill man vara hänsynstagande, inte prata illa om Islam eller muslimer. Det är ett slags velande, rädslan har tagit sin boning som sådana individer, rädslan har blivit så stor att man vågar inte ens prata om extremism.

Annars är det ju jätte bra att man är vänlig och hänsynstagande. Men vänligheten och hänsynstagandet får inte bli en extrem rädsla. Sådant är hemmande och det ger även tillstånd till obehagliga saker i rädslans skugga.

Nalin Pekgul är tuff om det behövs, men hon är ju muslim själv, en invandrare, hon är inte rädd att kallas för islamofob. Hon vill att alla muslimer skulle ha det bra i Sverige och att extremisterna skulle inte svartmåla Islam med sin extremism.

Man skall inte låta extremister bestämma över andras liv.

Det är känsliga saker i dagens Sverige det där med extrem Islam. Men vi skall hålla i minnet att extremism är inte det samma som Islam. Extremister är ju bara en liten grupp som som vill bestämma över andras liv. Fast det verkar känsligt för mången, måste man ändog våga prata om det. Inte sopa det obehagliga under mattan.

Här är S-kvinnornas nya vapen: Kort kjol.
Ordförande Nalin Pekgul har beslutat sig för att visa vaderna för att protestera mot könsförtrycket.
- Det är lite obekvämt, men det är det värt, säger hon.

Hon är en otrolig kvinna. Och modig är hon. Hon vill visa kvinnorna/tjejerna i Tensta att det går att ha kort-kort på sig fast man är muslim, troende eller minndre troende…

Tenstabor kommer fram och frågar vad som har hänt. Då säger jag att det är min talibanprotest. Och då säger de att det är bra.

Alla säger väl inte att det är bra, istället är dom tysta. Pekgul gör ett bra arbete för tjejerna. Tänk att ha alltid klätt sig i långa kjolar och nu helst plötsligt sätta kort-kort på sig bara att visa muslimska tjejer att det är ok. att göra så.

Källa: kvp.

Jag skulle tro att Nalin Pekgul gör detta på grund av det här, Friheten krymper för muslimer i förorterna . Jag antar att även Tensta har liknande problem. Har läst tidigare om det iaf.

Stackars oss kvinnor, särkilt kvinnor och tjejer som får inte klä sig som andra ungdomar. Det måste kännas hårt.

Jag anser att barnen och tjejerna skall få vara barn och unga tjejer, klä sig som alla andra i Sverige gör. Tids nog blir tjejerna vuxna kvinnor som sedan kan dom själva bestämma hur dom skall klä sig.

Jag kan inte acceptera det att man kör så där med kvinnor. Tvång är fel. Hot är fel. Och det är fel att psyka tjejerna till lydnad.

Visst, vissa anser att dom äger sina barn. Staten ger föräldrarna rätt att bestämma mycket över sina barn. Men hur mycket är nyttigt för barnen att föräldrarna bestämmer, tvinnar barnen att göra?

Jag anser att det borde vara en självklarhet för alla föräldrar att dom äger inte sina barn att föräldrarna har barnen bara till låns.

Ett gått råd till alla föräldrar: behandla dina barn så att när barnen blivit vuxna och flyttat hemifrån, så att barnen fortfarande då skulle tycka om er och minnas er som underbara och förstående föräldrar.

Det kan nämligen inte vara kul för föräldrarna när och om, dom vuxna barnen vänder föräldrarna ryggen och sticker i sin väg. Och bara på grund av föräldrarna maktbegär över sina barn.

En kvinna springer in genom dörren till vårt hus. Hennes ansikte är hopsnörpt och hon skriker och gråter hysteriskt. Jag lyckas uppfatta något om ”mi chiquito” (ungefär: ”min lille”), och att hon vill ringa någon.

Hon kallar på min värdmamma som kommer för att se vad som står på. Ett flertal kvinnliga grannar kommer inspringande genom porten för att trösta. Min värdmamma sätter på lugn musik för att kväva ljudet från kvinnans skrik. Jag förstår inte vad som hänt.

Ingen säger något. Alla tycks veta, men ingen har tid att förklara. Efter en stund hittar jag min värdsyster som berättar att ett tumult ägt rum på vår gata. Kvinnan som skriker har två söner. En av dem har varit i bråk med en annan granne. En röd bil är fullständigt förstörd, rutorna är krossade och glassplittret täcker marken utanför den lilla Pulperian (”kiosken”).

Gatan är som en brinnande myrstack, då den metaforiska röken får alla invånare att utrymma för att betrakta händelseförloppet utanför. Det är mörkt ute, klockan har slagit sent och polisbilen anländer till allas lättnad. Min värdmamma och några andra välsignar och ber för gatans frid och ordning.

Nästa dag sätter de näst intilliggande grannarna upp tunga järngaller runt sitt hus. Deras hus har varit det sista som inte redan var inhängnat. Jag pratar med granntanten. Enligt henne är grannskapet inte lika säkert längre.

Bilen som någon slog sönder. Jag tog bilderna i dagsljus, dagen efter tumultet.

Till oroade familj, vänner, volontärspekulanter och övriga: Oroa er inte! Jag har det bra i Costa Rica. Mycket händer längs vägen, och det gäller att handla med förnuft. Det är självklart att inte ta dumma risker och att inte gå ensam mitt i natten. Saker händer här, saker händer i Sverige. Så är världen, sånt är livet.

Plocka fram kalendern.

Gårdagens Aktuellt (13 oktober 2009) talar om medias ansvar i bevakningen av oroligheter i storstädernas förorter. Risken är att problemen förstärks av den kraftiga mediala rapporteringen.

En viktig poäng fördes fram; medier kan ta ett större socialt ansvar utan att trubba på den fria journalistiken. Om journalister engagerar sig mer, och är mer förankrade i de områden de skriver om, kan de undvika att en felaktig bild av dessa förmedlas. Ju längre journalistiken kommer från händelsernas epicentrum, desto större är risken att en skev bild av verkligheten målas upp. ”Rosengård”, som chefredaktören för Sydsvenskan påtalar, är för de flesta svenskar en homogen plats med bråkstakar, fattigdom och misslyckad integration. Men det är långt ifrån hela sanningen. I verkligheten finns det mängder av bra initiativ i Rosengård, och skötsamma människor som precis som alla andra vill ha en trygg plats att bo på.

Svt-serien Älskade hatade förort är ett exempel på en journalistik som inte bara vill skrämma, utan förstå och förmedla en mångsidig bild. I det fjärde avsnittet uttrycker sig Saad, en tonåring som bor i Lövgärdet i Göteborg, på följande vis när han talar om vänner:

”Jag vill jättegärna faktiskt träffa en svensk kille – men det känns bara lite att vi bor lite för långt bort … vi bor inte nära dem. De vill inte heller bo nära på något sätt. Nej faktiskt, jag gillar också att vara blandade där jag bor. Det är Sverige för fan!”

Saad fångar in en stor del av problematiken vad gäller boendesegregering. Det tycks inte finnas politisk vilja att integrera, för det finns ingen folklig opinion som legitimerar genomgående reformer på till exempel bostadsmarknaden. Den stora välmående medelklassen som bor i innerstaden och i villaområden, är ganska nöjda där de är. Varför skulle de flytta till Lövgärdet, eller bry sig om vad som händer där? Segregation blir inget stort politiskt problem förrän oroligheterna sprider sig till mer välmående områden, eller förrän vi inser att hela Sverige mår bättre av en välfungerande integration.

För hur ska vi någonsin kunna tillvarata all den potential för framgång, lycka och samhörighet som finns i Sverige, om landet delas in i etniska, rika och fattiga ghetton? När Saad till exempel, inte kan bli kompis med en svensk kille, för att de bor för långt ifrån varandra?

En mer nyanserad, engagerad och förankrad rapportering i stil med Älskade hatade förort efterlyses, särskilt i dagstidningar och TV-nyheter.

Sara Duarte, Upptakt

Visst har föräldrarna ansvar för sina barn. Vem skulle annars ha det? Samhället gemensamt, eller?

Nog är det föräldrars ansvar, vad deras barn/ungdomar gör. Det är även föräldrarnas ansvar att ta del i betalning av dom skador deras barn har orsakat. Idag får barn göra nästan vad som helst, man pratar bara om jobbiga och stressiga barn, problem-barn.

Men varför är barnen problem-barn? Barn blir inte problem-barn bara för att dom vill det. Det finns alltid orsaker bakom. Orsakerna kan vara många. Om man bortser från sjukdomar, blir kvar då friska barn som hittar på dumheter ute sent på kvällarna och nätterna.

Vad gör dessa barns föräldrar? Ligger dom i sina sänger och sover? Eller tittar dom på TV? Varför sätter föräldrarna inga gränser för sina barn? Här dyker då upp frågan, är föräldrarna lämpliga att uppfostra barnen? Kanske borde man lära dessa föräldrar vad föräldraskap innebär. Och om man inte har makt att uppfostra sina barn, finns det ju alltid möjligheter att be hjälp. Men här kanske stöter man på problemet att föräldrarna skäms, dom vill inte söka hjälp på grund av det.

Eller föräldrarna kan t.om vara rädda för sina barn. Pojkar i vissa familjer anser att dom står lite högre än t.ex sina mammor. En ensamma mamma i den situationen har ingen större chans att uppfostra barnen. Det är pojkarna då som är “herrar” i huset.

Sedan tillkommer ju det att pojkar bildar “kamrat”gäng, som sedan börjar rivalisera med andra gäng. Dom söker respekt. Ju hemskare saker du gör, ju mer respekt får du då i dom andras ögon, tycker dom. När man inte får respekt i samhället, börjar några att leta efter respekt på sitt eget sätt, ett sätt som samhället kan inte acceptera.

Men samhället står lamslaget, tyst, grublande, vad göra, vad händer, vad är felet, stackars barn, utanförskap, osv osv, samhället grubblar, pojkarna njuter av situationen.

Varför är det så att man vill inte t.ex här i Sverige att det är föräldrarna som bär ansvaret för sina barn? Jag anser att man bör prata med med föräldrarna, hjälpa föräldrarna att sätta gränser för sina barn, oavsett om man är invandrare eller svensk.

I dags läget pratar media mycket om invandrar-barnen, bilbränder, skolbränder, osv osv. Är det kanske så att svensken vågar inte ta upp dett med föräldra ansvar mer invandrar föräldrarna? Är det ordet “rasism” som spökar igen? Fast vad jag vet så är man ju lika tam med svenska huliganer.

Det tycks inte längre finnas föräldra ansvar. Samhället bör tänka om och ge föräldra ansvaret tillbacks till föräldrarna. Det kommer aldrig att lyckas att bara samhället kollektivt försöker ta ansvar för problem-barnen i Sverige.

Läs Erixons inlägg, Bilbränder beror på attityd inte sociala problem, där han citerar en annan blogg som intervjuat “ungdomar” angående de bränder de anlägger.

Bloggaren Haore Sulaiman, som själv bott i Gottsunda där många privatpersoners bilar satts i brand, bestämde sig att med block och penna åka tillbaka till förorten för att snacka med ungdomarna och höra om mediernas bild stämmer. Han ger sin rapport hos Second Opinion i ”Journalister är lättlurade idioter” (och blogg)

Medierna som har rapporterat om bränder och bråk här i Gottsunda har beskrivit orsakerna som sociala- och strukturella problem. Känner ni er utanför samhället?
(alla skrattar ironiskt åt frågan)

– Nej, nej, nej mannen. Det är skitsnack! Vi känner oss inte utanför samhället, säger en av grabbarna och skakar på huvudet. Han fortsätter:

– Det är inte så att vi som bor i de här områdena är typ fattiga eller något.

Med tidningarna skriver att…

– Journalister är lättlurade idioter. Det vet alla här. När de kommer hit och snackar med några snorungar om varför det blir bråk så säger de massa saker till journalisterna om att ungdomarna här inte har någon utväg eller så. Men det är skitsnack.

Som jag skrivit tidigare (bl a på Newsmill) har socio-ekonomiska aspekter inget att göra med dessa invandrargruppers beteende. Det är attityder och värderingar som avgör. Och det är ingen slump att somliga invandrargrupper, med en viss kultur i bagaget, utmärker sig.

SvD skriver att Invandrartäta områden blir tätare:

I alla landets invandrartätaste stadsdelar har andelen invånare med utländsk bakgrund ökat de senaste tio åren, enligt (SCB).

I till exempel Ronna i Södertälje har andelen ökat från 66 till 84 procent på tio år och i Skäggetorp i Linköping har koncentrationen ökat från 22 till 49 procent.

I nio av de 38 stadsdelarna har mer än 80 procent av invånarna utländsk bakgrund och allra högst är den i Hjällbo i Göteborg som når upp till prick 90 procent.

Vad säger detta om viljan från svenskar att bo i mångkulturella områden? Just det…

http://www.svd.se/nyheter/inrikes/artikel_3561449.svd

På en vägg hade “ungdomarna” skrivit: Den som dödar en polis kommer till paradiset

En av dem sa också (1m11sek):

De [polisen] ska inte komma hit och försöka bestämma. Här är det vi som bestämmer dom bestämmer på sitt egna.

Så polisen har inget här att göra?

Nej, det har de inte.

Tipstack Mattias Karlsson

http://www.smp.se/nyheter/vaxjo/manga-anlagda-brander-i-vaxjo(1533893).gm
http://www.dn.se/nyheter/varlden/43-gripna-i-belgisk-forort-1.956342
http://www.svd.se/nyheter/inrikes/artikel_3538697.svd
http://www.dn.se/sthlm/albybranderna-killarna-vill-bara-imponera-pa-varandra-1.954994
http://www.svd.se/nyheter/inrikes/artikel_3534961.svd
http://www.dn.se/sthlm/fem-greps-efter-bilbrander-i-alby-1.954413
http://www.skd.se/article/20090917/NYHETER/192560283/1162/*/ESLOV/bilbrander-i-eslov
http://www.svd.se/stockholm/nyheter/artikel_3528965.svd
http://www.skd.se/article/20090915/NYHETER/900334495/1057/*/OXIE/brandgang-ska-kartlaggas
http://sydsvenskan.se/malmo/article551610/Brandman-beskots-med-raketer.html

Glädjande nog har det kommit många positiva kommentarer på UNT-artikeln häromdagen och nu upptäckte jag precis att den politiske chefredaktören Håkan Holmberg upprepar vår medicin för en mer dräglig tillvaro för unga ute i förorterna.

På onsdagens debattsida tar Amineh Kakabaveh (V) och Ekim Caglar upp några exempel. Konsert- eller bussbiljetter kan vara för dyra – varför inte köra några gratisturer på kvällarna för ungdomar? Ungdomsarbetslösheten är ett effektivt hinder för unga att utvecklas, få en egen ekonomi och integreras.

Fritidsgårdarna kan i praktiken vara reserverade för unga pojkar och därmed förstärka attityder som kan leda till avvisande av samhällets normer. Politiska partier och ungdomsförbund anstränger sig knappast för att rekrytera unga i förorterna som blivande politiskt förtroendevalda – i stället är valdeltagandet ofta mycket lågt.

Idag publicerades min och Amineh Kakabavehs debattartikel om politisk aktivitet bland förortsungdomar i Upsala Nya Tidning. Helt rätt i tiden med artikeln då alltför många pratar om behov i termer av poliser och batonger i de förorter i Uppsala som det varit stökigt i.

Det är alltid lättare att säga att ungdomar är för lata för att engagera sig politiskt, snarare än att lyssna på dem och därmed få ett underifrånperspektiv. I dagens samhälle är det tyvärr bara ett fåtal eldsjälar som tar kommandot som språkrör i de här frågorna, och det är otillräckligt för förorterna.

Mot bakgrund av detta är det för oss oförklarligt att många ungdomsförbund i Sverige inte prioriterar att skapa särskilda arbetsgrupper för att ge de demokratiska verktygen till massorna och motverka segregationen.

På tal om förorter i Uppsala. Snart publicerar Tvärdrag ett reportage av mig om Gottsunda. Ett perspektiv som tystats ner utlovas.

Återigen brinner förorterna, tidningarna braskar på, och vän av ordning förfasar sig. De vanliga förslagen om veta hut och hårdare tag viner genom luften. Jerzy Sarnecki ger ennan vinkel

“Forskningen visar att hårdare straff oftast är en kortsiktig lösning, enligt Sarnecki. Fler poliser tror han kan vara en del av receptet. Men viktigast är att öppna för dialog med ungdomarna.

– Den långsiktiga lösningen är få bukt med integrationspolitiken. Många nyanlända lever i utanförskap och misär. Vissa får vänta i sju år på jobb, och det är inte acceptabelt.”

Naturligtvis kommer han att bli nerhamrad i kommentatorsfälten där vän av ordning kommer att skrika efter blod. men faktum är att han har rätt. Det går att tillfälligt lugna ett område, genom en massiv polisinsats. men om det är det enda samhället gör återvänder problemen som ett brev på posten så snart ordningsmakten återgår till sina vanliga uppgifter.

Detta är ett komplext problem, där problemet inte ligger i att individer beter sig illa därför att de är onda. När socioekonomiska orsaker ligger till grund för problemen måste den långsiktiga lösningen hittas där.

Den långsiktiga lösningen ligger i

• jobb – för föräldrarna och sedan för ungdomarna
• Rejält med kultur, idrott och fritid
• satsning nya bostäder och på upprustning av befintliga bostäder, i samråd med de boende
• Att se förortsungdomar som individer, inte som ett stort problemkollektiv
• Långsiktigt arbete – inga mer 3-årsprojekt utan varakatiga projekt. Hitta former för kultur och fritid som förvaltas av ungdomarna själva. Det man skapar själv äger man, och det vårdar man.

Vi måste ta ta detta nu. Vi måste börja se förotterna som en potential, och inte som något som måste vallas in.

AB2  Svensson

Jag uppmärksammade detta citat idag:

“…islamiseringen av de här kvarteren haft en lugnande inverkan, genom att ge vissa moraliska ramar till ungdomar. Man kan tycka vad man vill om det, men det är ett faktum,” säger sociologen.

från denna artikel i Aftonbladet.

Jag har funderat en del på detta det senaste med anledning av de bilbränder som rasat i Göteborgs och Uppsalas förorter de senaste. Men nu har jag ju fått det bekräftat. Självklart är dessa händelser förstorats en hel del, men en sak är är säker; Islam har visat sig ha en positiv effekt i Frankrikes förorter och jag är till 100% säker att det även skulle ha en liknande effekt i Göteborgs förorter, eller varför inte Uppsalas, Stockholms, Malmös eller Buenos Aires. Överallt hade det självklart haft en positiv effekt på samhället. Paris förorter är bara ett exempel.

Må Allah beredda väg för Islam.

I torsdagkvällens SVT Debatt diskuterades de senaste tidens kravaller i några av landets förorter. I studion satt ett antal Göteborgsungdomar som tydligen varit med i oroligheterna. Förklaringarna till varför de varit med och bråkat var flera. De har inget att göra, eftersom det inte finns några fritidsgårdar. De har inga jobb, eftersom de varken har utbildning eller meriter. Och de känner sig provocerade av polisen som har make att patrullera också i förorterna. Slutsatsen blev att regeringen “måste komma och göra någonting”.

Hallå!?! Tro det eller ej men en övervägande majoritet av alla medborgare går inte ut och kastar stenar eller golfbollar mot polis och räddningstjänst bara för att de känner sig orättvist behandlade. De flesta gör sitt bästa för att bidra till ett fungerande samhälle istället för att förstöra det. De flesta tar även det faktum att man inte har någonting att göra om dagarna som ett tecken på att det börjar bli dags att ta tag i sitt liv. Ett förslag på aktivitet kan ju vara just att skaffa sig utbildning och meriter så att man sedan lättare kan få ett arbete.

Sluta skylla på allt mellan himmel och jord. Sluta förlita er på att samhället löser alla era problem. Ni har ett eget ansvar för er försörjning likväl som ni alltid har ett personligt ansvar för era handlingar. Det får vara nog nu.

Om just detta skrev Ebba Busch igår på UNT:s debattsida.

Visst är det så att Rosengård används av svenska staten som flyktingsläger. Då kan man inte heller vänta sig att där skulle vara som i övrig Sverige. Den som varit inne i utländska flyktingläger, ser likheter med Rosengården. Människor som kommer dit, lever i oron och har kanske traumatiska minnen av hemländerna, mår psykist dåligt, bor på gålvet på madrassen i ett litet rum som han/hon delar med flera andra familjemedlemmar.

Hur kan sådant anses vara Sverige? Visst, dom har det bättre där än i sina hemländer. Men vill Sverige verkligen ha dessa lyktingslägren i Sverige? Har Sverige inte längre råd att ta hand om flyktingarna, eller skiter man i hur det än är, huvudsaken kanske är bara att visa andra EU-stater hur human Sverige är. Men humanitet är långt borta från dessa svenska flyktingslägren och Sverige tvångsavvisar folk. Tvång är inte humant.

Det klagas mycket på Rosengård och folket där. Många anser att alla skall ta hand om sig själva. Det förväntas alltså att dessa alla asyl-sökanden skall uppträda som svenskar och må bra som svenskar. Stora förväntningar, asylsökanden är inte välmående svenskar, man skall inte glömma detta.

Det är sant, om man är rom, är det lättare att bo i en förort. Romer ses inte annorlunda på förorter, där det så många olika etnisiteter. Romska kvinnor kanske ses lättare som romer ifall dom bär romska kläder.

Det är bra att romer känner sig hemma bland oss invandrare. Det om något borde väcka en fråga, varför kan inte svensken ändra sin attityd gentemot romer? Jag tror att svenskens rasism mot romer går i arv, generation efter generation. Barnen hör när föräldrarna pratar negativt om romer, barnen kanske även ser när föräldrarna behandlar romer rasistiskt. Mindre barn tror ju ofta att deras föräldrar vet allt och gör allt rätt. Med åren blir i värsta fall barnen lika rasistiska som deras föräldrar är. Mycket beror på uppfostrar. Men senare i livet är det lite märkligt att dessa svenskar förstår inte att dom uppträder rasistiskt. Lite eget ansvar borde man ha, det går inte att skylla allt på föräldrarna och uppfostran heller.

I artiklen sa han att om han flyttar så dom första han skall hälsa på är araber och afrikaner *ler*. Låter bra. Alla som inte är etniska svenskar bör kunna vara vänner med varandra, romer, araber, afrikaner, osv osv…

Men det är synd att det skall vara så. Alla gillar inte dessa förorter med en massa invandrare. Men någonstans måste man ju bo. Och då väljer man för det mesta att bo där man trivs, där man vet att man blir accepterad av dom andra boende.

Kanske borde skolorna ta itu med detta med romer? Sriva in i en skolbok om rasismen som romer utsätts här i Sverige, hur det känns mm…Mer egna skolor för romer vore bra, där dom kunde lära mer av sitt språk och sin kultur, känna sig att Sverige bryr sig om sina minoriteter. Romer är ju en av Sveriges nationella minoriteter.

Men för romers egen bästa är det nog bäst att dom bor i förorter bland invandrare, då slipper dom kanske bli trakasserade och kan känna sig lugna.

Är det ett sådant Sverige svensken vill ha? Svensken för sig och invandrarna för sig, i sina bostadsområden? På ett sätt vore det bra, det blir inte ofta motsättningar mellan olika etniska grupper och svenskar. Men även vi invandrare kan ju ibland ha motsättningar med någon annan invandrar-grupp. Vi är inga helgon vi heller.

Och detta med rasism och främlingsfientlighet, det existerar i alla länder, hos alla folkgrupper, mer eller mindre, hos vissa individer. Så det är absolut inte något enbart svenskt.

De flesta människor i dagens Sverige har väl knappast kunnat missa vad som har hänt i det lilla trevliga invandrarområdet Rosengård under det senaste året.

Dock är det inte första gången som sådant händer i Rosengård, nejdå, bilbränder, sönderslagning av polisbilar och annat har ju hänt förut, liksom i de flesta andra invandrartätaområden i Sverige.

Några exempel på sådana är Bergsjön i Göteborg, Tensta utanför Stockholm m.fl.

Tensta ja, detta trevliga lilla område, som liksom så gott som alla invandrartäta områden i Sverige enligt svenskfientliga mångkulturextremister som t ex Mona Sahlin, den kvinnliga diskrimineringsombudsmannen Katarina Linna (eller vad hon nu heter) m.fl är sådana som alla svenskar ska bo i, var nämligen på tapeten i natt.

I natt, och även idag stod nämligen följande artikel på SVT text-tv:

Bråk och skadegörelse i Tensta

Det var oroligt i Tensta norr om Stockholm i går kväll. 40-50 ungdomar satte eld på bänkar och kastade stenar och brinnande föremål.

Räddningstjänsten gav sig inte in i området förrän den fick poliseskort.

På en gångbro hade ett lager med stenar lagts upp och det rubricerar polisen som förberedelse till grov misshandel. Dessutom skrevs flera anmälningar om skadegörelse.

Det finns inga uppgifter om att några människor kom till skada under oroligheterna.

Men vänta nu ett litet tag, det sista ordet i artikeln är oroligheterna.

Oroligheter?

Är det oroligheter när en massa invandrarungdomar går bärsärkagång, slår sönder och förstör allt i sin väg osv?

För vilka andra sorters typer kan det finnas i Tensta?

Man ska också komma ihåg att det är stor skillnad i beteendet mellan västerländska invandrarungdomar och sådana som kommer ifrån eller har bakgrund ifrån icke-vita delar utav världen.

Jag tänker nu på t ex de muslimska delarna av den.

Och fortsätter denna vidriga och svenskfientliga utveckling så kommer så småningom Sverige att tillhöra den muslimska delen av världen.

Ja, dessa muslimer, många utav dem vill att det ska byggas flera moske’er på varenda ort i hela Sverige.

Men vad är det för fel med att utöva sin religion i sitt hem? Eller tror dessa människor att profeten Muhammed eller den store guden Allah har problem med att komma in på sådana ställen?

Nej, det klart, här finns det ingenting som heter fri lejd inte, nej, både Allah och Muhammed måste väl betala pengar för att få komma in där.

Och vilken gud eller icke-materiell profet har pengar? Om de har det så är de i alla fall inte materiella.

Men allvarligt talat, varför är det så svårt för troende muslimer att utöva sin religion i sina hem istället för att göra det offentligt?

Eller skäms de för sin religion?

Om så är fallet är det ju förståeligt, för vem sjutton vill stoltsera med att han eller hon tillhör en religion där det stenas folk till höger och vänster, där halsar av levande djur skärs av bara för att köttet ifrån djuren ska “sprattla i magen”, där sharialagar finns, där terrordåd utförs lite överallt på jorden osv?

Ja, listan kan göras lång.

Men nu tillbaka till det som detta inlägg började med, nämligen Rosengård.

Den “store”, fisförnäma och uppblåsta fotbollstönten Zlatan Ibrahimovic har ju växt upp i Rosengård, och det säger ju allt.

Visst, inget ont sagt om denne Zlatan, men det minsta man kan begära av en skyttekung är väl i alla fall att han bete’r sig som folk när han inte spelar fotboll.

Jag menar inte att han slår ner folk, om nu någon trodde det, men hans attityd och inställning till saker och ting innebär ju att han kommer att få ett riktigt helvete den dag som han lägger av med fotbollen och ska ut i det verkliga livet.

Stackars de ungdomar som har detta våp som förebild.

Men visst sjutton ja, de flesta av dessa ungdomar har ju ungefär samma invandrarbakgrund som han själv.

Men andra ord så är det inte ett dugg synd om dem, vill de förstöra sina liv så varsegod.

Det tråkiga är bara att det är vi skattebetalare som får betala notan för dessa drägg!

“Minst 445 bilar brändes upp i Frankrike på nyårsaftonen – 20 procent fler än ett år tidigare – men antalet sammandrabbningar med polis var relativt få, rapporterade landets inrikesdepartement och polismyndighet på torsdagen.

Inrikesminister Michèle Alliot-Marie begav sig sent på nyårskvällen ut till den nordliga Parisförorten Saint-Denis, där kriminaliteten är hög, för att granska säkerhetsförberedelserna. Hon förklarade att just nyåret “är den kväll då de flesta olyckorna och andra incidenter inträffar”.

Enligt inrikesdepartementet greps under årets nyårskväll 288 personer jämfört med 259 förra nyåret.

Oroligheterna i Grekland nyligen hade väckt farhågor för att missnöjet i de nedslitna franska förorterna åter skulle flamma upp vid nyåret, och 35 000 poliser – 7 000 fler än i fjol – hade kommenderats ut.

Beredskapen var också höjd sedan fem dynamitgubbar påträffats i ett varuhus i Paris strax före jul.”

Kortad artikel:

Skånskan 2009-01-01

Skånskan nämner Parisförorten Saint-Denis, fattiga, hög kriminalitet, förorter.. men inte mer eller vilka som ligger bakom bränderna. I sedvanlig politiskt korrekt anda.

Det var muslimer.

Saint-Denis är en industriförstad till Paris med en befolkning på omkring 90 000 varav många är muslimer från före detta franska kolonier, många s.k Pieds-Noirs, svartfötter, från Algeriet.

Saint-Denis tillsammans med andra fattiga stadsdelar var centrum för de våldsamma kravallerna 2005.

“Saint Denis is infamous in France for its crime rate. It has 150.71 criminal incidents per 1000 inhabitants, far higher than national average (83/1000) and even higher than the crime rate of the Seine Saint Denis department (95.67/1000).

Police efficiency has also been reported as very low with only 19.82 % of crime solved by the police. Despite this high crime rate, the city was relatively spared by the 2005 riots.”

 Wiki

Timesonline 2005
BBC 2005