Gotlands landskapsregemente [har sina rötter i en nationalbeväring som inrättades 1811, strax efter det att Ryssland ockuperat ön. Denna nationalbeväringen omorganiserades 1887 till att bli Gotlands regemente. Gotlands regementet var placerat i kaserner på Visborgsslätt fram till  nedläggningen 2005.

Fp tycker tydligen att illegala invandrare skall ha samma rättigheter till sjukvård  som asylsökande.  De flesta är asylanter som nekats PUT och gömt sig.  Fp anser dessutom att vårdgivare inte skall  anmäla till polisen att de haft kontakt med gömda.

Varför kan denna situation uppstå, att asylanter som nobbats kan stanna?.  Jo därför att  myndigheterna har ingen kontroll över dem i deras boende. De kan sticka iväg vart de vill.

Det är inkompetens i kvadrat. Flyktingar, barn och andra, skall placeras i inhägnade och bevakade barackläger så länge de inte fått uppehålls- tillstånd. För de inte PUT så hämtas de och skickas ut ur landet.  I dag gömmer sig uppåt 10000 i landet illegalt pga den korkade metoden att  placera ut asylanter i samhället.  Följden är idiotiska resonemang om att dessa illegala invånare skall ha rätt till sjukvård och skolgång.  Social misär och kriminalitet. Extra belastning på polisen.  Skapat av rygglösa politiker i riksdag och regering.  Allt genomsyrat av att man får inte ställa krav på flyktingar och deras närvaro.

En sak är säker , SD tackar och bugar.

SVD

Vad tar du till när livet blir för svårt? Skämtar du? Drar du dig undan? Går till anfall eller spelar du kanske offerrollen?

Jag vet vad jag gör när krisen är ett faktum. Jag stoppar under känslorna och sätter på locket. Sedan sätter jag mig resolut, och med en mycket förståndig min på locket, och tänker. Därefter meddelar jag den förvirrade omvärlden allt jag kommer fram till. Jag gör detta i hopp om att tankarna, som är linjära, faktiskt ska rädda mig från att känna känslorna som bär sig åt som hela havet stormar.

När känslorna ändå och alltid, lyckas smita ut då jag ger jag lättad upp och gråter. Sedan blir jag arg på mig själv för att jag tog till det där förståndiga försvaret igen. Mest för att omgivningen blir så förvirrad när jag ser lugn och förståndig ut fast livet kör mot stupet i 200 km/tim.

Men vet ni. Jag gör bara mitt bästa. Och för allas välmående är det bra om jag, som mamma, anställda och vän, går hel ur krisen. Jag behöver det där “förståndiga” försvaret för att inte gå sönder av känslor som jag inte förstår.

Det er beskæmmende, men noget tyder på, at der er begået alvorlige fejl mht. danske soldaters sikkerhed i Afghanistan. Først var der sagen om den manglende bundpansring i mandskabsvognene (kaldet PMV). Så var der historien om de indkøbte gitre, der skal beskytte PMV’erne og Piranha’erne mod raketdrevne granater. Og for at det ikke skal være løgn, viser det sig nu også, at de danske hjelme måske er betydeligt ringere, end dem fx amerikanerne bruger, og de danske fragmentationsveste ikke yder den nødvendige beskyttelse i forhold til fragmenter og ammunition.

Alt i alt en trist historie. Og det er tilsyneladende ikke, fordi der har manglet opfordringer fra soldaterne eller fra Hærens Operative Kommando til at få gjort noget ved forholdene, tværtimod.

Men hvorfor sker det så ikke noget? Jeg nægter at tro på, at det er manglende vilje! Snarere er det endnu et eksempel på den katastrofale mangel på økonomisk styring, der har været i Forsvaret de seneste mange år. Forsvarets top har troet på, at der var penge nok, mens de operative led har kæmpet med budgetrestriktioner og sparetiltag i hobetal. Hvis det er sandt, er der noget helt galt i systemet!

Unge mænd og kvinder, der har valgt at gøre en indsats i Afghanistan, fortjener vores respekt; men de fortjener så sandelig også, at vi afsætter penge til det nødvendige sikkerhedsudstyr – alt andet vil være det rene galimatias.

Men ikke nok med at sikkerheden tilsyneladende halter; der mangler også noget så banalt som uddannelsesmateriel, så soldaterne kan træne med det materiel, de skal bruge i Afghanistan. Det kan der være mange gode årsager til; fx at det bedste materiel vi har, skal bruges i Afghanistan – men det må være lige så vigtig, at de soldater, der skal af sted, har haft lejlighed til at blive undervist i og træne med dette materiel.

Der er afsat penge i det nye forsvarsforlig til både sikkerhedsudstyr og uddannelsesmateriel, men hvis det viser sig, at et dundrende underskud i forsvaret betyder, at der alligevel ikke kan indkøbes det nødvendige udstyr, så er der altså nogen, der får ørerne gevaldigt i maskinen!

John Dyrby Paulsen, MF(S)
Forsvarsordfører

Så var den här veckan igång. På jobbet har Långt-bort-i-stan-resenärerna återkommit till fosterlandet. Den ena brun som en pepparkaka och den andra inte fullt så mörkt brun men snygg ändå. De hade haft det bra i värmen. Idag, äntligen, kunde jag efter ett par timmar börja med bokslutsgrejerna som jag hade planerat att göra för två veckor sedan. Jag misstänker att det har varit fullt upp på jobbet under de här veckorna. Men det flyter på.

På hemmafronten för tillfället lugnt. Dottern gick nästan frivilligt på judo-träningen. Sonen går alltid frivilligt. Det där lät som om vi har tvingat vära barn att träna judo men så är inte fallet. Sonen fick en förfrågan när han gick i ettan. Han hoppade på direkt och har tränat sedan dess. Dottern var skitsur för att hon inte fick börja då också. Eftersom det var kö till judon fick hon vänta ett tag men sen fick hon plats efter en del strul med ansökningen. Nu är det en del tjafs när hon ska iväg på träningen. Det är inte ofta hon “känner” för att träna. Jag har förklarat för henne att hon mår mycket bättre om hon tränar samt att det är förbaskat bra som tjej att kunna försvara sig mot idioter man stöter på.

Nu skall jag gå min bloggpromenad och efter det en stund på spikmattan.

Det fanns en röd tråd, ja tråd kanske det inte var.. snarare ett garn. Jag minns inte hur jag fått tag på det men det fanns där…

Mamma och jag hade haft ett jättegräl tidigare på dagen som varit nära att sluta ganska illa. Jag minns inte vad hon varit arg för den här gången.. men hon hade slagit i en dörr och hotat om att göra mig illa.

Efter det hade jag stängt in mig på mitt rum.  En lång stunds gråt  senare mindes jag något från en film jag hade sett. Någon  “Ensam Hemma”  version eller något liknande.. (det kan till och med ha varit en James Bond film.. men det hör inte hit ) man hade reglat en dörr med hjälp av band och sådant… Det var iallafall en ganska komplicerad anordning som jag kom ihåg den och i flera olika led av händelser med den här tråden så skulle den som öppnade dörren skada sig..

I mitt fall ville jag bara kunna låsa in mig. Min bror fick låsa in sig på sitt rum, men inte jag. Jag visste att det fanns massvis med extranycklar till våra rum men hon hade gömt alla utom en.. och den satt inne i rummet hos storebror som alltid, alltid hade låst sitt rum så vida han var hemma, vill säga.

I ett upprört tillstånd med blandning av panik och rädsla, band jag det här garnet runt i allt jag kunde komma åt som var starkt nog att hålla emot en dörr. Skrivbordet, sängen garderoberna, bokhyllan. Jag hyperventilerade. Jag var övertygad om att skulle någon komma in i rummet skulle de utöva sina hot. De skulle skada mig. Fly kunde jag inte göra.. för fönstren hade någon spärr jag inte förstod mig på. Jag kunde fly till balkongen storebror hade till sitt rum men inte längre än så eftersom det ändå var på andra våningen… Medan jag band fast möblerna i dörren i hopp om att det skulle stoppa någon från att bryta sig in, så  tänkte jag ut en plan B. Bara utifall.. så att jag skulle kunna få sova och känna mig trygg. ..

Så  jag tänkte, i mitt barnsinne,  att band jag garnet tillräckligt mycket runt om i rummet så skulle mamma eller pappa inte göra sig besväret av att bråka med alla trådar som gick hit och dit för att kunna ta sig till mig. Jag hann knappt tre meter ifrån dörren med allt bindande innan mamma utan problem får upp dörren och tittar på mig, överraskat.  Hon hade ett uttryck som att hon hade planerat säga något.. men… orden verkade ha fastnat i halsen. Jag tittar tillbaks lika överraskad jag också.  Efter en stunds tystnad vaknar en fråga i mamma.

- …Va gör du?

Jag tittar på henne en lång stund. Känner pulsen i halsen men hyperventilerar inte längre.

“Leker…”

Nu har det beslutats, om Baltikum angrips så väller den skräckin- jagande svenska militärmakten in med hela sin  massiva kraft och försvarar sina grannar.

Ryssarna viker sig väl dubbla av skratt.  De enda som kan tänkas att invadera Baltikum är just Ryssland.  Samtidigt kommer de att ockupera Gotland för att hindra NATO/USA att använda ön.

Större delen av armén består av hemvärn. Är de  tränade att invadera ett främmande land??  Vilka landstigningsfartyg har Sverige??  Stridsbåt 90?

Det verkar inte finnas resurser. De räcker inte ens till för att försvara Sverige.

Deklarationen är ett magnifikt uttalande från chefen för Grönköpings  krigsbyrå herr  S. Lösplugg.

SVD2

SVD1

Med anledning av toppmötet mellan EU och Ryssland skriver Svd under rubriken: “Sverige har valt sida” om riksdagens beslut före sommaren, att vi ”ska kunna ge och ta emot militärt stöd”.

Förvarsminister Sten Tolgfors:

– Tidigare har vi inte haft en försvars- och säkerhetspolitik för närområdet. Det har vi nu. Vi kan inte stå passiva om ett EU-land eller annat nordiskt land hotas.

Det låter ju bra, det är precis ett sådant beslut och uttalande som man kunde ha önskat för 20 år sedan. Då hade Sverige fortfarande möjlighet att sätta kraft bakom orden och komma till t. ex de Baltiska staternas hjälp, men idag…?

De senaste 20 åren har Sverige riksdag agerat som Europa på 30-talet. Alla drömde om “fred i vår tid” och ingen ville se verkligheten i vitögat. Som Mao Tse Tung sade: “Ett land har alltid en armé – sin egen eller någon annans”.

SvD frågar:

Skulle vi hjälpa balterna militärt i en kris?

–Om ett EU-land eller annat nordiskt land hotas skulle vi ta beslut i varje enskilt fall. Hur man agerar beror på situationen. Det kan vara allt från civila insatser till olika former av stöd som också kan vara av militär karaktär, svarar Sten Tolgfors.

“Beslut i varje enskilt fall” förpliktigar förstås inte till något. Det är ju realistiskt av Tolgfors att uttala sig om “civilt stöd” och “militär karaktär”.

Med tanke på uttalanden i samband med kriget i Georgien kan vi kanske sända över några strateger för miljövänlig krigföring och eventuellt ställa några nedlagda regementsområden till NATO:s förfogande.

De senaste 20 åren har det mesta avvecklats. Vi hukar oss bakom det finska försvaret medan vi till höga kostnader skrotat stridsfordon och annan utrustning. En del har hittat vägen till Baltikum men det verkar vara det lilla. Vi har beslutat avveckla värnplikten och beslutat upprätta internationella insatsstyrkor – ger det mer good-will i diktaturernas FN?

I media kan man följa rapporteringen om bristfälligt bestyckade korvetter, ubåtar och flyg som inte får öva tillräckligt och nu senast rapporter om Bristande sjukvård för Afghanstyrka

Vi kan inte ens utrusta ynka 500 soldater med ordentligt bepansrade transportfordon, med sjukvård med kirurger och narkosläkare, med sjuktransporter i form av rätt utrustade helikoptrar….

Det är hög tid för en rejäl omprövning av den svenska förvarspolitiken. De fattade besluten är i princip bra. Vi skall ställa upp för våra grannar, vi skall kunna sända ut fredsbevarande styrkor, men -

Om vi inte kan ge svenska ungdomar, som är beredda att offra sina liv för frihet och demokrati i länder på andra sidan globen, den absolut bästa utrustning och det absolut bästa stöd som finns att få, skall vi inte leka “stormakt”.

Sverige hjälper Baltikum. Om de baltiska staterna angrips ska Sverige ingripa militärt. Det är innebörden av ett beslut som riksdagen fattat. Samtidigt spänner Ryssland sina militära muskler – Östersjön kan bli ett krisområde.

Men herregud. Man skäms som svensk när svensk riksdag försöker att inbilla världen att vi har ett försvar.
Man försöker genom dessa korkade beslut få länder att försvara Sverige genom att påstå att “vi kommer till er undsättning mot lede fi” och förväntar oss att ni hjälper oss.
Vi kommer med alla 20 000 man starka försvaret, men vänta i ett år bara tills vi mobiliserat.
Hur skall vi hjälpa Norge och de baltiska länderna som man så storsint har lovat när vi inte ens kan hjälpa oss själva?
Vår krigarkung Karl XII vrider sig i sin grav.

Den svenska utrikesförvaltningen (UD) är nu i praktiken “död” och begravd när nu Lissabonfördraget officiellt snart börjar gälla.

Den utveckling som tog sin början med Göran Perssons styre (1996-2006) där han med hjälp av Nuder och Danielsson plus statsrådsberedningen, AKTIVT arbetade för att degradera och sätta UD på ”plats”.  Allt för att göra UD till ett lydigt departement bland andra i regeringskansliet styrd av förvaltnings avdelningen.

Han ville bli av med alla dessa självständiga och kompetenta statstjänstemän/kvinnor som var ett hinder för den totala politisering av hela regeringskansliet som var hans strävan.

Den där gamla statsvetenskapliga modellen där regeringskansliet består av självständiga statstjänstemän som utför sina arbeten professionellt och utan partipolitiska bindningar, och några politiskt tillsatta personer i nyckelställning, är sedan läge död och begraven.

Hela regeringskansliet är nu i grunden GENOMPOLITISERAT NER TILL LÄGSTA NIVÅ.

Och den nuvarande borgerliga regeringen tog över detta utan att ändra något och har bara FORTSATT på denna linje.

Jag har alltid bedömt mina chefer (utrikesministrar) efter två mallar – dels hur de faktiskt sköter utrikespolitiken och dels hur de sköter departementet/myndigheten UD/UM

Och det är bara tyvärr att konstatera att Carl Bildt vad det gäller den senare frågan ÄR TOTALT OINTRESSERAD AV och har noll koll på vad som faktiskt händer på departementet och med dess personal.

Ej heller är han visat något som helst intresse för de kraftigt försämrade arbetsvillkoren, både ute och hemma. Och vi pratar här om allt från arbetsmiljö, godtycke i tjänstetillsättningar, extremt hård arbetsbelastning, urusel lön utom för chefernas gunstlingar etc. etc.

Som ett litet ex. kan tas de nya utlandsvillkoren UVA (som röstades igenom under den förra regeringen), som innebär att de utsända på våra ambassader, delegationer och konsulat FÖRLORAR mellan 7.000-25.000 kr I MÅNADEN NETTO i 91 % fallen.

Och vi pratar här OM DE FAKTISKA KOSTNADERNA för individen som det innebär att vara stationerad utomlands, och inte om någon tjusig representation under ”kristallkronorna”. 

Vilken annan arbetsgrupp skulle snällt finna sig i sådana försämringar? Om det vore ett privat företag så skulle LO slå på trummorna och ryta att detta var oacceptabelt och gå ut i strejk.  Men nu gäller det ju bara de tjänstemän som skall värna Sverige och vara vår spjutspetts utomlands så då är det tydligen inte så viktigt.

Med de nya villkoren så behandlas vi som den fattige kusinen från landet. Och vi behöver bara jämföra oss med våra nodiska granländer för att inse på vilken absolut bottennivå vi NU ligger.

För att nu inte tala om vi jämför oss med våra kollegor som jobbar åt svenska eller internationella företag utomlands.

Eller hemska tanke, om vi jämför oss med FN, EU och  det nya EEAS, IMF etc.

Men här kommer det fina i kråksången – UD anställda anses nämligen ”så värdefulla” att VI FÅR INTE STREJKA

Så här skrev jag för 2 ÅR SEDAN I mitt inlägg UD/RK: s lönepolitik:

”Föga anade man då vad som komma skulle. Jo, nog blev det individuell lönesättning alltid! Dvs. chefens gunstlingar och favoriter stack iväg som en raket vad det gäller löneutvecklingen. Däremot kärnan av duktiga medarbetare, framför allt sådana med lång erfarenhet och stor kompetens, och som alltid (dumt nog som det har visat sig) har ställt upp då det har behövts av en eller annan anledning.

Det är denna kärna av medarbetare som är ryggraden i all verksamhet i varje departement. De kan ”hantverket” utan och innan, lagar etc. och de är en grundförutsättning för den offentliga verksamhetens oförvitlighet. Kort sagt Sveriges fortlevnad som rättsstat.

Det är dessa personer som arbetsgivaren valt att inte belöna i den individuella lönesättningen förlovade land. Trofast förvisad om att de ändå lojalt kommet att ställa upp och därför behöver de inte ”belönas”.

Som lite kuriosa: I USA så finns det en federal etisk kod som gäller för alla statstjänstemän. Koden inleds med föreskriften, att ”Varje offentligt anställd skall sätta lojaliteten mot de högsta moraliska principer och landet före lojaliteten mot personer, parti eller myndigheter”. Någon motsvarande kod finns inte i Sverige. Utan här har det förutsatts, av hävd och gammal vana, att det är så statstjänstemän skall fungera. Det är med andra ord dessa kärnmedarbetare vi talar om och som utgör garanten för att det verkligen blir så.”

”Vi anses ju gubevars vara SÅ viktiga att vi har strejkförbud. Det märkliga är ju bara att om vi anses SÅ viktiga för samhällets funktion och överlevnad att vi måste ha strejkförbud (vi är en av de få yrkesgrupper som har det), varför har detta då inte synts eller markerats genom t.ex. våra löner och övriga arbetsvillkor??

Hittills har jag aldrig fått något bra svar av vår käre arbetsgivare, vare sig lokalt eller centralt.

Så ser situationen ut på det Utrikesdepartement som sägs utgöra en så viktig del av vårt värn av Sverige och våra relationer med omvärlden.”

Och situationen har bara blivit värre sedan dess.

Ex. det nya sjukvårdsförsäkringen utomlands, som mycket brådstörtat infördes utan förvarning den 27 april i år och skulle börja gälla den 1 maj. DVS. 3 DAGARS FÖRVARNING FÖR ETT HELT NYTT SJUKVÅRDS FÖRSÄKRINGSSYSTEM, där personalen kan få ligga ute med mycket stora sjukvårdskostnader innan de får ersättning.

Undrar hur svenska folket skulle reagera om reageringen plötsligt beslöt att slopa försäkringskassan och hela sjukvårdssystemet och införa ett helt nytt system 3 dagar senare? Och där man får betala sjukvårdskostnaderna direkt och kontant för att först LÅNGT senare få ersättning.

En vanlig svensk familj, där den ena partnern jobbar åt UD utomlands förutsätts alltså att ha en stor kontant buffert för att betala sina sjukvårdskostnader.

Intressant grepp av ”välfärdslandet” Sverige.  Vi är i praktiken tillbaks till det gamla ”feodala” UD där bara adel och rika borgare kunde jobba eftersom man inte fick någon riktig lön utan det var äran att få jobba där som räknades. Och man förväntades leva på sina tillgångar.

(Vid första världskrigets slut så var ca 50% av UD personal adliga, strax före andra världskriget var siffran omkring 30%).

Skillnaden numera är att det är en POLITISK adel som sitter på alla stolar samtidigt.

Och det här är inget ”gnäll” från champagnepimplande stroppar utan en beskrivning av TOTALT ORIMLIGA ARBETSVILLKOR för duktiga och kompetenta människor med familjer som valt att tjänstgöra i UD för att främja och ta till vara Sveriges intressen.

Och jodå, det finns inkompetenta personer på UD också, liksom över allt annars i Sverige.  Både på ”höga” och ”låga” positioner. Och där dessa personer har bidragit till denna förvrängda bild som råder om UD och arbetsvillkoren där. Vilket har fått till följd att mycket allvarlig kritik av arbetsmiljö och arbetsvillkor kan lätt avfärdas som ”tjafs” och ”gnäll” från privilegierade personer.

Och ingenting kan vara längre från sanningen. För att det finns några pellejönsar så skall inte en hel yrkeskår drabbas av fördomar och förakt.  Och där absurda arbetsvillkor och förhållanden (sett med vanliga svenska ögon) kan negligeras i trygg förevisning om att INGEN bryr sig.

Som någon så träffsäkert skrev: ”Bildt ägnar ingen uppmärksamhet åt den förvaltning, utrikesdepartementet, han är chef för. UD har istället blivit utrikesministern rundningsmärke”.

Jo, det finns faktiskt en person som har varit värre om någon undrar – Ola Ullsten (1979-82). Han var TOTALT ointresserad av ALLT som hade med departementet och den faktiska skötseln av myndigheten att göra och med ALLA dessa människor som arbetade där.

I EU:s nya utrikestjänst EEAS (the European External Action Service) så kommer antalet tjänster (och inflytandet) att fördelas mellan medlemsstaterna beroende delvis på fördelningsnyckeln till EU-budgeten. Sverige bidrar med ungefär 2,5-2,7% (varierar lite från år till år).

Det innebär att Sverige kan bidra med omkring 5-7 tjänstemän.

Och vilket inflytande kommer Sverige att få med dessa ca 2,6% när det finns drakar som Frankrike, Tyskland och Storbritannien som är vana att bestämma och få sin vilja igenom.

Tillkommer sedan alla halv och små drakar som Italien, Spanien, Polen etc.

Tror någon att EEAS kommer att tillvarata svenska intressen med de faktiska styrkeförhållanden som råder?

I Sveriges riksdag så måste man ha 4% för att överhuvudtaget komma in.

Kan någon nämna någon politisk församling (kommun, landsting, riksdag, partier etc.) där en grupp på ca 2,6 % har något som helst inflytande över någonting?

Än mindre har kommit in över spärrarna till dessa politiska organ?

Jag skall sluta här. Jag kunde fortsätta och ge ett otal exempel både ute och hemma på det som jag bara som hastigast har nämnt här ovan. Och mycket sorgset konstatera att den kompetenta personal och deras familjer som sägs utgöra ett första värn av Sverige (då vi numera inte har ett försvar som kan försvara Sveriges territorium), och sägs vara så viktiga för våra relationer och utrikeshandel, i många fall behandlas som skit.

Eller för att citera socialdemokraternas motion 2009/10:U340

”anför Socialdemokraterna att Sveriges representation utomlands är en viktig fråga för vår utrikes-, bistånds- och näringspolitik. Sverige måste ha en väl rustad utrikesförvaltning både på Utrikesdepartementet i Stockholm och på plats ute i världen för att kunna förstå politiska, ekonomiska och kulturella trender och för att kunna upprätthålla relationer som ligger till grund för samarbete på en mängd viktiga områden.”

http://www.riksdagen.se/webbnav/?nid=3324&doktyp=yttr&dok_id=GX05UU1y&rm=2009/10&bet=UU1y

Så näpet då att det var just sossarna som genomdrivit slaktandet av UD och försämringen av alla villkor främst på utlandssidan.

Hyckleri någon? Och förakt för hårt arbetande tjänstemän med familjer och deras levnadsvillkor under ofta svåra förhållanden utomlands.

Se även mina inlägg:

UD/RK: s lönepolitik

Sverige talar om för Världen hur den borde styras

Så här skriver några tidningar om det hela:

Nya utrikeschefen i EU får stor makt

http://www.dn.se/fordjupning/europa2009/nya-utrikeschefen-i-eu-far-stor-makt-1.982833

”Och dokumentet som DN tagit del av visar att den nya chefen för EU:s gemensamma utrikes- och säkerhetspolitik blir en tung och självständig maktspelare i Bryssel som styr över sin egen budget och sin egen personal.

Utrikestjänsten ”ska vara en avdelning av sui generis-karaktär (unik till sin karaktär), skild från kommissionen och rådssekretariatet. Den bör ha autonomi när det gäller sin administrativa budget och sin personalhantering”, heter det i dokumentet.

Varken EU-kommissionen eller EU-parlamentet får inflytande över denna nya maktbastion.”

Redesigning foreign policy

http://www.europeanvoice.com/article/imported/redesigning-foreign-policy/66221.aspx

“The Lisbon treaty will change the way the EU conducts its foreign policy, both on the top level and on the ground.

The Treaty of Lisbon will reshape the European Union’s institutional architecture for foreign policy from top to bottom. The top – a new-styled high representative for foreign affairs and security policy – is well-defined in the treaty. It is far better defined than the other senior position that the treaty creates, a president of the European Council.

The bottom – a new European diplomatic corps – is left in large part up to the new foreign policy chief, who early in his tenure is to propose to member states the details of its role and functioning.  Increased authority The Lisbon treaty hands the new high representative considerable authority. It adds the function of vice-president of the European Commission in charge of external relations to the existing portfolio of the current high representative, Javier Solana, who oversees the Common Foreign and Security Policy (CFSP) from the Council of Ministers secretariat.

He – or she – will also chair the monthly meetings of member states’ foreign ministers, replacing the foreign minister of the country holding the EU’s rotating presidency, the current arrangement.

Through this personal union of functions that are currently split between the European Commission and the Council of Ministers, the treaty aims to overcome some of the debilitating divisions between the two institutions that have hampered the EU’s foreign policy in past years. The development of the CFSP over the past ten years has outpaced the growth of co-ordination mechanisms in Brussels, although conditions on the ground often look less grim thanks to ad-hoc arrangements. The same applies to the EU’s military and civilian missions (13 at present, compared with none in 2002).

Double-hatting

The ‘double-hatting’ of the new high representative, which anchors the function both in the Commission and the Council of Ministers, is designed to address a problem that became evident years ago – a lack of strategic coherence between foreign policies driven by the Commission and by the member states.

In theory, the division between the two services is straightforward. The Commission handles routine policies towards third countries – enlargement, neighbourhood relations, trade, development assistance, humanitarian aid and so forth – while the high representative deals with security challenges, especially those that require a crisis response.

In practice, the two have frequently been at odds over who should do what, both in the field and at the policy-making level. Bernard Kouchner, France’s foreign minister, restated the problem before the French National Assembly last week (14 October) when he told parliamentarians that the EU’s activities in Afghanistan were “too dispersed between the Commission, the EU’s special representative and member states”. This, Kouchner said, prevented the EU from exercising its political leadership. “The Treaty of Lisbon,” he concluded, “will help us take our rightful place.”

Autonomous external service

At the local level, trial-runs of double-hatting have been undertaken in Macedonia and towards the African Union. These pilot projects are perhaps best seen as a precursor of the Lisbon treaty’s other main innovation in foreign policy – the European External Action Service (EEAS). The new service, which is to be set up as a body with autonomy from both the Council and the Commission, is to “assist” the high representative in fulfilling his mandate, according to the treaty, and is to draw its staff from member states, the Council and Commission. The main outlines of the EEAS are currently being debated. Its scope, status, financing and staffing are all up for negotiation because of the Lisbon treaty’s vagueness. The travails of ratifying the treaty led to an unhelpful secrecy about anything to do with the EEAS – policymakers in Brussels did not want to be perceived as taking ratification of the treaty for granted, for fear of alienating those in Ireland who were yet to vote in a second referendum.

After the Irish ‘Yes’ vote, some of this secrecy has now been lifted and the EU is now trying to make up for lost time and get the EEAS up and running. But the sense of haste and improvisation is less than ideal for laying the foundations of the EU’s new foreign policy. “

Smoothing the road from Nice to Lisbon

http://www.europeanvoice.com/article/imported/smoothing-the-road-from-nice-to-lisbon/66393.aspx

“Foreign policy

Member states’ security ambassadors, who meet in the Political and Security Committee (PSC), will meet under the chairmanship of a representative of the foreign policy chief, that is, a senior official of the European External Action Service (EEAS), the EU’s diplomat corps established under Lisbon.

The remit of the EEAS, whose exact set-up will be proposed by the high representative within a month of taking office and endorsed by EU leaders by next April, appears to have determined member states’ agreement, reached last month, on who should be in charge of which working groups. Nearly 40 working groups in the field of external relations prepare the Council’s work.

Member states have agreed that working groups in the field of trade and development will continue to be chaired by the EU’s rotating presidency, together with a few other groups including those on terrorism, international law and consular affairs.

By contrast, working groups on geographic areas, on most thematic areas such as non-proliferation or human rights, and on matters of security and defence will be chaired by an EEAS official representing the foreign policy chief. Even this second group of working parties, however, will continue to be chaired by the rotating presidency for a transition period – yet to be determined – of either six or 12 months.

The rules of procedure of the Council of Ministers will need to be adapted to reflect these changes.”

Se även

http://www.dn.se/fordjupning/europa2009/tva-nya-viktiga-poster-i-bryssel-1.982831

http://europaportalen.se/print_page.php?compID=1&newsID=45647&page=18001&preview=article&print=true&more=2

Se även mina inlägg om Lissabonfördraget:

EU – The inner game and the Corruption that Cost £684 931,5 per hour EVERY hour EVERY day EVERY year. And is increasing

EU – The aim of this treaty is to be unreadable and unclear AND it can not be understood by ordinary citizens

EU, Lissabonfördraget och den ”NYA” övervaknings stormakten

Det vill säga just nu i synnerhet de svenska soldater som kontinuerligt riskerar livet för frihet och demokrati i Afghanistan.

Nyligen skadades fem av de våra och en afghansk tolk stupade. För en av de svårast skadade beskrivs läget som “väldigt allvarligt och instabilt”.

Pins kan köpas för 25 kr/st från Fredsbaskrarna. Gör det!

Länkar: SvD, SvD, Dick Erixon.

***

Läs även andra bloggares åsikter om ISAF, demokrati, frihet, försvar, Afghanistan, Fredsbaskrarna

Det første slag udkæmpet af Profeten(sa) og hans ledsagere var en forsvarskrig. Det er kendt som slaget ved Badr, et sted “nær” byen Medina (for at være mere præcis, ligger det ca. 128 km. fra Medina). Dette var et slag hvor Profeten med sine ledsagere stod over for fjenden, der var kommet helt fra Mekka som stadig blev kontrolleret af de vantro.
De første vers om den lille jihad, den væbnede kamp, som tydeligt bliver forklaret:

“Tilladelse (til at kæmpe) gives dem, mod hvem der kæmpes, fordi de har lidt uret. Og Allah er visselig Mægtig til at hjælpe dem […]“ – [Koranen: 22:39]

Og:

“(Tilladelse gives) dem, der er blevet drevet ud af deres hjem med urette[…]“ – [Koranen:22:40]

Altså bliver der her henvist til de vantro i Mekka, der førte krig mod Profeten(sa) og hans ledsagere i Medina. Koranen siger endvidere:

“Og kæmp for Allahs sag mod dem, som bekæmper jer, men vær ikke angribere, thi Allah elsker ikke angriberne.” – [Koranen: 2:190]

I dette vers er der tale om at reagere på en krig således, at du må forsvare dig selv; der er overhovedet ikke tale om at indlede kamp. Selv i den defensive tilstand af kamp, advarer Gud den Almægtige muslimerne, at de ikke må ‘overgå’ de rigtige og forsvarlige grænser.
Islam lærer os, at muslimer bør være stærke for at forsvare dem selv, men dette betyder ikke at de skal være aggressive og uretfærdige. Gud har fastsat denne generelle vejledning meget tydeligt, når Han tiltaler muslimerne på følgende måde:

“Og gør rede for dem (der kæmper mod jer) hvad I formår af (krigs-)magt og af beredne grænsevagter, hvormed I kan skræmme Allahs fjende og jeres fjende og andre foruden dem. I kender dem ikke, (men) Allah kender dem. Og hvad I end giver ud for Allahs sag skal gengældes jer, og der skal ikke gøres jer uret.” – [Koranen: 8:60]

Efter at have givet denne generelle vejledning for at være stærk og parat til at forsvare os selv, fortsætter verset:

“Men hvis de viser tilbøjelighed til fred, så vær du også tilbøjelig dertil, og sæt din lid til Allah, thi Han er den Althørende, den Alvidende.” – [Koranen: 8:61]

Kort fortalt, ønsker Islam at muslimer skal være stærke, for derved ikke at blive hundset rundt med og behandlet skidt af andre. De er dog nødsaget til at slutte fred selv mod deres fjender, hvis der tilbøjelighed til fred fra fjendens side.

Tekst og kontekst

Nogle forfattere og talere citerer de koraniske vers ud af kontekst og forsøger at klandre Islam for at fremme vold og terrorisme. De tager en ‘tekst’ og bruger den uden sin ‘kontekst’; med andre ord, begår de citatfusk.
Det er ligesom når nogle mennesker “undersøger” Bibelen og vælger de følgende ord eller sætninger, for at bevise at Bibelen opfordrer til vold:

“Take all the leader of these people, kill them.” (Numbers 25:7)

“Now kill all the boys. And kill every woman who has slept with a man, but save for yourselves every girl who has never slept with a man.” (Numbers 31:17-18)

“Kill every male and every woman who is not a virgin.” (Judges 21:11)

Ingen retsindig person ville acceptere sådan en “ude af kontekst”-præsentation af de Bibelske vers. Alligevel ser vi dog kristne evangelister og missionærer gøre nøjagtigt det samme med Koranen uden tøven.
Så lad os tage et kig på nogle eksempler af Koranens tekst taget ud af dens kontekst.

Første eksempel:

“Og dræb dem, hvor I end finder dem[…]“ – [Koranen: 2:191]

For at forstå den fulde kontekst af verset, læs da hele vers 190 til og med 193 tilsammen:

“Og kæmp for Allahs sag mod dem, som bekæmper jer, men vær ikke angribere, thi Allah elsker ikke angriberne. [2:190] Og dræb dem, hvor I end finder dem, og driv dem ud fra (den by), hvorfra de fordrev jer, thi forfølgelse er værre end krig. Men bekæmp dem ikke ved den Hellige Moské, førend de bekæmper jer der. Men hvis de kæmper mod jer, så bekæmp dem. Således (er) de vantros belønning. [2:191] Men hvis de afstår (fra kamp), så er Allah visselig Tilgivende, Barmhjertig. [2:192] Og bekæmp dem, indtil der ikke er mere forfølgelse, og troen på Allah er (fri). Men hvis de afstår (fra kamp), så (skal de vide), at der kun er fjendskab mod de uretfærdige.” [Koranen: 2:193]

(NB: den ‘Hellige Moské’ er Kabba’en i Mekka)
Konteksten klargør altså at vers 191 tillader muslimerne i Medina at forsvare sig mod overfaldene og angrebene fra de vantro i Mekka. Den siger absolut ikke, at muslimer bør gå hen og dræbe vantro i verdenen hvor end de finder dem!

Andet eksempel:
Kapitel 4 (Sura Al-Nisa’), vers 74, der angiveligt opfordrer til at udgyde blod:

“Lad dem da kæmpe for Allahs sag – de, der vil sælge det nærværende liv for det kommende. Og den, der kæmper for Allahs sag – om han så falder eller sejrer – ham vil vi give en stor belønning.” – [Koranen: 4:74]

De der citerer ovenstående vers, undlader næste vers(som det passer dem), nr. 75, der forklarer formålet og retfærdiggørelsen af den lille/mindre jihad:

“Hvad fejler jer da, at I ikke kæmper for Allahs sag og for de svage blandt mændene og kvinderne og børnene – dem, der siger: Vor Herre, før os ud af denne by, hvis beboere er undertrykkere, og skænk og en beskytter fra Dig Selv, og skænk os en hjælper fra Dig Selv.” – [Koranen: 4:75]

Dette vers opfordrer tydeligt muslimerne til at forsvare de undertrykte mænd, kvinder, og børn. Bør en guddommelig religion da ikke forsvare de undertrykte mænd, kvinder og børn? Hvor er rimeligheden henne, hvis man finder sig i undertrykkelse?

Tredje eksempel:

“[…]Bekæmp så vantroens ledere[…]“ – [Koranen: 9:12]

Dette er kun en den af den passage, hvor Gud taler om muslimerne i Medina og deres aftale om våbenhvile med de ikke-troende i Mekka. Læs da fra vers 12 til og med 15:

“Og hvis de bryder deres eder, efter at de har sluttet pagt, og begår overgreb mod jeres religion, bekæmp så vantroens ledere, thi for dem betyder eder intet, for at de må afholde sig (fra angreb). [9:12] Vil I ikke kæmpe mod et folk, som har brudt deres eder, og som planlagde at uddrive Sendebuddet, når de begyndte (fjendtlighederne) mod jer i første omgang? Mon I frygter dem? Men Allah har større krav på at I frygter Ham, hvis I er troende. [9:13] Kæmp (da) mod dem. Allah vil straffe dem ved jeres hænder og beskæmme dem og hjælpe jer mod dem og rense hjerterne på et folk, som tror. [9:14] Og Han vil fjerne vreden fra deres hjerter. Og Allah vender Sig (nådigt) til hvem Han vil, og Allah er alvidende, Alvis.[9:15]“

Konteksten giver klart retten til forsvar for den enkelte muslim, men den fremmer på ingen måde aggression. Igen, skal man som muslim ikke finde sig i undertrykkelse og angreb uden videre. Man skal ikke stå som en kujon og opleve undertrykkelse, uden at gøre noget ved dette. Allah(swt) er retfærdig, og giver derfor retten til forsvar. Gjorde Han(swt) ikke dette, kunne man lige så godt ligge sig ned og se sig besejret, og i værste fald, endda miste livet(eksempelvis i kamp).

Fjerde eksempel:

“[…]og bekæmp afgudsdyrkerne alle til hobe.” – [Koranen: 9:36]

I virkeligheden er denne sætning en del af et helt vers, hvor Gud taler om helligheden af fire af de tolv måneder, hvor man ikke må gøre sig selv uret. Efterfølgende fortsætter verset:

“[…] og bekæmp afgudsdyrkerne alle til hobe, ligesom de bekæmper jer alle til hobe, og vid, at Allah er med de retfærdige.” – [Koranen: 9:36]

De, der gerne tager dette koraniske vers ud af dets kontekst, udelader “pudsigt nok” delen med: “ligesom de bekæmper jer alle til hobe.” Som man kan se, svarer dette vers også på aggression påbegyndt af polyteisterne mod muslimerne; verset snakker ikke om selv at indlede krig.

Konklusion
Fra disse eksempler, er det temmelig klart, at Islam ikke snakker om den mindre/lille jihad for at man skal angribe hinanden, eller indlede en krig; den tillader snarere muslimer at fysisk forsvare deres liv, ejendomme og lande imod ethvert angreb, og også at bekæmpe tyranni mod de undertrykte mænd, kvinder og børn.
Versene omhandlende afgudsdyrkerne i Mekka er meget specifikke og relateret til den pågældende periode. Lad os igen se på kapitel 22, vers 39-40:

“Tilladelse (til at kæmpe) gives dem, mod hvem der kæmpes, fordi de har lidt uret. Og Allah er visselig Mægtig til at hjælpe dem.[22:39] (Tilladelsen gives) dem, der er blevet drevet ud af deres hjem med urette, kun fordi de sagde: Vor Herre er Allah (alene). Og hvis Allah ikke drev visse mennesker tilbage ved hjælp af andre mennesker[dvs. ved krig], så ville visselig klostre og kirker og synagoger og moskeer, hvori Allahs navn ihukommes meget, være blevet revet ned. Og Allah vil visselig den, der hjælper Ham, thi Allah er Stærk, Almægtig.[22:40]“

Islam behandler det realistiske, menneskelige samfund, og ikke det idealistiske samfund. Det kan godt være, at kristendommen siger, at man skal vende den anden kind til, men hvor realistisk er dette, hvis man er under angreb og undertrykkelse? Skal man blot sidde i sit hjem og byde fjenderne velkomne og fortælle dem, at de snildt kan gøre hvad de har lyst til, og blot se på deres grusomme handlinger? Uden retten til forsvar ville vi være hjælpeløse, besejrede, og uduelige.
Man skulle tro, at man ikke behøvede at forklare det følgende, men, nu gør jeg det alligevel, da nogle mennesker åbenbart stadig har svært ved at skelne mellem den korrekte jihad i Koranen, og sindssyg-Osama-bin-Laden-jihad: Der er intet jihad over det, at man slår uskyldige mennesker ihjel, og siger, at det er for Allahs(swt) skyld og jeg ved ikke hvad. Allah(swt) kræver ikke angreb af os, men forsvar. Om så hele verdens muslimer begik Bin Laden-jihad, ville dette ikke gøre det mere korrekt. Det ville stadig gå imod selve religionen Islam, og hvad den står for. Om så “muslimer” har gjort dette gennem århundreder, er det stadig ikke rigtigt af den grund. Som Imam Ali(as) sagde, er sandheden ikke nødvendigvis med flertallet- og det er sådan set samme princip her: at mange mennesker udfører/har udført en bestemt ting, betyder det ikke automatisk, at det er sådan tingene bør være og foregå. Vi har Koranen og den bør vi følge som retningslinje, og gør vi dette, ville den mindre jihad aldrig have foregået som den desværre tidligere har gjort. Dog ved almene muslimer dog stort set godt nu, at den mindre jihad altså ikke betyder, at man skal slå alle ihjel, der ikke kalder sig muslimer.
Man bør huske på, at selv en fredsfyldt kærlighedsroman, kan man få til at blive en negativ, hadefuld roman, hvis man piller i teksten som man ønsker. Alt bør læses og forstås i dets kontekst, for ikke at blive ødelagt og misforstås.

Glem desuden ej Den Store Jihad, som jo er den allervigtigste, og som enhver muslim bør udføre.
(NB: Artiklen her er en blanding af en oversættelse fra en artikel af Sayyid Muhammad Rizvi, og noget jeg selv har skrevet)

Här kan du se en film om vad skeppet Francop kom lastat med: Raketer och granater. Vapenlasten lämnade Bandar Abbas i Iran den 25 oktober och omlastning till Francop hade skett i Damietta, Egypten. Destinationen var Latakia i Syrien, men Israel ingrep och fartyget ligger nu i Ashdods hamn.

Som du kan se på filmen bär en förpackning texten “Ministry of Sepah”. Sepah är persiska och betyder “armé”. Den islamiska republiken Irans arméministerium tycks alltså ha ett finger med i detta smutsiga spel.

USA anklagade Iran för att bryta ett FN-embargo genom att i hemlighet sända vapen till Syrien, medan Syriens FN-ambassadör kallar det israeliska ingripandet för ett “piratdåd”.

Stora ord från Syrien, ett land som flera gånger angripit Israel militärt, med syfte att Israel skulle utplånas. De är säkert sura över att Israel hindrade dem och Hisbollah från att få ytterligare anfallsvapen.

Tidigare var det Arctic Sea som seglade i mörka vatten.

Och nu pågår i Sverige förberedelserna för ytterligare ett angrepp mot Israel. Det kallas Ship to Gaza.

Alla dessa fartyg med ett enda syfte: Angrip Israel!

Länkar: Jerusalem Post, IDF, Sapere Aude! (Francop), Sapere Aude! (Ship to Gaza).

***

Läs även andra bloggares åsikter om Arctic Sea, Försvar, Francop, Hisbollah, Iran, Israel, Sepah, Ship to Gaza, Syrien, USA

Den 1:a december 2009 träder Lissabonfördraget i kraft och ersätter Maastrichtavtalet från 1992. Några förändringar inkluderar mer “qualified majority voting in the Council of ministers”, ökad grad av inblandning för Europeiska Parlamentet rörande den lagmässiga processen som kallas “codecision”, vilket ämnar att förändra det politiska ‘pelarsystemet’ och förhindra(?) “the creation of a President of the European Council with a term of two and a half years and a High Representative of the Union for Foreign Affairs”, vilket jag inte riktigt vet vad det innebär.

Mer värt att notera är att EU får en ny säkerhetspolicy, vilket leder till en enad europeisk position i förhållande till medlemsländernas respektive policyer.

Men Lissabonfördraget kommer att medföra en hel del andra förändringar och i dagsläget vågar jag inte ge mig in på någon ingående analys av fördraget i sin helhet.

EU:s nya säkerhetspolicy tror jag kommer att vara intressant för många framöver och bör synas i sömmarna. Min magkänsla gör att jag känner mig försiktigt skeptisk till fördraget i sin helhet, men å andra sidan har jag inte läst igenom hela fördraget än. Jag vet inte ens om jag kommer att göra det.

Om man framöver vill ge sig in i debatten och aktivt skriva om det, vore det önskvärt om man åtminstone läser igenom fördraget. PDF kan ni hitta här. Den är bara på 272 sidor men långt ifrån alla sidor är relevanta, för man har med en massa signaturer och korrektur av artiklar som jag tror att man som intresserad av “EU-speak” inte behöver bry sig om.

Snabbanalys

Jag tänker dock göra en undersökning som är ganska rolig och som går mycket snabbt att utföra, nämligen en ordfrekvensanalys. Nu vet jag på rak arm inte om “ordfrekvensanalys” är en akademisk vedertagen term, men nåväl, poängen är att jag vill kolla hur många gånger som vissa plus- och minusord återkommer i fördraget.

Plus- och minusord innebär att man kan tolka in ett visst värde i orden utifrån vilket perspektiv man har samt subjektiv bedömningsförmåga.

Jag hoppas att ni håller med om att begrepp som “graduated response” eller “3-strikes” är laddade på ett visst sätt jämfört med “freedom”, “liberties” och “rights”, som är mer positivt laddade. Resultaten ska tas med en nypa salt och för enkelhetens skull har jag bara med ord i undersökningen.

Reliabiliteten i den här undersökningen innebär att ni själva kan upprepa mina mätningar utan svårigheter. Jag gör inga som helst anspråk på vetenskaplighet utan jag gör det här för att det är enkelt och jag tror resultatet ändå kan säga något om vad vi har att göra med för typ av text.

Jag tänker inte skriva vilka ord som jag tolkar som plusord och minusord, men jag listar dom nedan:

security
copyright
participation
sharing
border
green
policy
citizens
Europe
World
democracy
globalization
development
society
internet
regulation
defence
offence
criminal
opportunity
rules
liberties
freedom

Resultat

Samma ord rangordnade efter hur många gånger de har nämnts i Lissabonfördraget:

Europe – 1604
policy – 207
security – 184
regulation – 79
rules – 78
development – 55
defence – 54
freedom – 51
participation – 41
border – 31
citizens – 31
criminal – 31
growth – 12
offence – 7
society – 5
World – 5
democracy – 5
green – 2
opportunity – 2
sharing – 1
globalization – 0
copyright – 0
liberties – 0
internet – 0

Kommentarer

Min hypotes var att vissa ord som jag tolkar som negativt laddade skulle ligga i topp och att ord som jag tolkar som positiva skulle ligga längre ned.

Undersökningen innehåller som väntat inte många överraskningar, dock kan jag tycka att det är väldigt konstigt att “internet” inte nämns en enda gång på 272 sidor i ett fördrag av denna omfattningen. Internet måste tas på allvar och vi måste ta samtalet vidare från det konkurrens- och marknadsnedtyngda begreppet ICT som är så aktuellt just nu. Vi måste förstå internet som något samhällsutvecklande och samhällsomvälvande. Vart är vi på väg?

Jag är också förvånad över den höga frekvensen på ordet “Europe” som sprang iväg till över 1600 träffar. Undrar om det finns något annat innehållsord som har högre frekvens än “Europe”, någon som vet?

Att Lissabonfördraget inte är någon copyrightreform förvånar inte eftersom vi har andra kommande direktiv och handelsavtal som berör just denna punkt både inom Europa och internationellt.

Till sist, är det inte väldigt förvånande att en text av det här slaget innehåller tal om “citizens” men ingenting om “liberties” men däremot “freedom”? Talar man hellre om frihet i sig istället för rättigheter? Jag gjorde dock snabbt en ny sökning på “rights” och fick 87 träffar vilket ändå indikerar att frånvaron av “liberties” inte är så anmärkningsvärt.

Idag är det tjugo år sedan Berlinmuren “föll”. Nåja den rämnade inte av sig själv, det var bland annat en del handfast arbete som krävdes. Här är några bilder som jag tog år 1990 strax söder om Brandenburger Tor:

Ljuset från väster

Ett litet steg för en människa – ett stort steg för mänskligheten

Svärd som smidits till billar?

En annan orsak var att det kommunistiska totalitära systemet inte förmådde ge människor demokrati och frihet, utan i stället gav dem diktatur och underkastelse. Fred fanns visserligen i det kommunistiska DDR och en viss säkerhet, men sådant räcker inte för ett människovärdigt liv.

DDR-diktaturen kallade Berlinmuren för en “antifascistisk skyddsvall”, i ett språkbruk som George Orwell skulle ha gillat. I själva verket var syftet med muren det motsatta. Den skyddade inte från någonting. DDR gick under. Syftet med muren var att hindra DDR:s befolkning från att lämna landet, diktaturen, ofriheten för att söka demokrati och frihet i väst.

Berlinmurens tjänade alltså som en fängelsemur, runt utomhusfängelset DDR.

Nu finns det olika slags murar. Visby ringmur uppfördes inte för att hindra innevånarna i Visby stad att lämna staden, utan för att hindra inkräktare att komma in. Syftet med Kinesiska muren och de flesta andra stadsmurar var också precis detta.

Detta är också syftet med den skyddsbarriär som Israel uppfört för att hindra terrorister och andra inkräktare att ta sig in i Israel för att mörda civilbefolkningen. Sedan skyddsbarriären byggdes har antalet självmordsbombningar och terrorattacker inne i Israel minskat drastiskt.

Dessa inkräktare tillhörde ofta islamistiska organisationer vars syfte var och är att utplåna Israel. Om någon mur, barriär eller skyddsvall med rätta kunde kallas för “antifascistisk” så är det just denna barriär. Med ett än mer adekvat språkbruk kunde den kallas för antinazistisk. Den skyddar Israel från den islamonazistiske fiendens angrepp – precis som Visby ringmur en gång skyddade folket i Visby från deras fiender.

En socialdemokratisk minister, förra statsrådet Jämtin, uttalade sig dock en gång så här: “Muren är helt obegriplig, det går inte att uttrycka med ord hur vansinnigt sjuk den är”. Nu är det ”för jävligt”, hette det vidare. Året var 2005, och det var inte Visby ringmur hon talade om.

Vissa “murars” fall kan man alltså glädjas över. Andra “murar” behöver stå kvar, såsom Israels “antinazistiska skyddsvall”. Israel är en demokrati som måste försvaras. Angriparna vill utplåna denna demokrati och vill i många fall införa en islamistisk diktatur. Följaktligen vill de också att “muren” ska bort.

Vad som Jämtin hade så svårt att förstå är alltså detta: Försvaret av demokrati och frihet kräver ibland uppförandet av “murar”.

General Patton kallade visserligen fasta försvarsanläggningar för monument över mänsklig dårskap. I den mån Berlinmuren och den “islamonazistiska skyddsvallen” vid stilleståndslinjen mellan Israel och dess fiender är sådana monument, så är dårskaperna dessa: kommunismen och islamonazismen.

Kampen mot dessa totalitära rörelser vinns förvisso inte i första hand genom att uppföra barriärer, utan genom att vinna människors sinnen för demokrati och frihet. När detta skett uppnås dessutom fred och säkerhet som en närmast automatisk följd. Då, men först då, behöver vi inte längre försvara oss, vare sig genom murar eller på annat sätt.

En utopi förvisso. Men en vackrare sådan än de utopier som kommunismen, nazismen och islamismen står för. Väl värd att kämpa för.

- Här läser jag dessutom att Yassir Arafat faktiskt var kompis med Erich Honecker, mannen som lät bygga Berlinmuren. Diktaturens kreatur finner varandra än en gång.

Tillägg 2009-11-11: Helle Klein i Aftonbladet finner det provocerande att Israel försvarar sig.

***

Läs även andra bloggares åsikter om terrorism, Israel, Palestina, islamism, islamonazism, frihet, demokrati, försvar, antisionism, Berlinmuren, nazism, kommunism, totalitarism, antifascistiska skyddsvallen, DDR, Berlin, Carin Jämtin

Elektrosjokkpistol (kilde: Wikipedia Commons)

Norske soldater skal få “mindre dødelige våpen“. Det høres motsigende ut. Skal ikke soldatenes våpen være dødelige?
Men med de oppdrag som er stadig vanligere for norske soldater, med vekt på fredsbevarende operasjoner, er ikke dette så selvmotsigende. Man bevarer ikke freden ved å skyte ungdommer som kaster stein, men hva skal man gjøre. Dette var blant annet situasjonen for norske og andre utenlandske soldater i Kosovo, da Jugoslavia gikk i oppløsning og våre soldater ble sendt dit på fredsbevarende operasjoner. Så vidt jeg vet, ble ingen norske soldater alvorlig skadet av steinkasting, men enkelte soldater fra andre land ble det. Dette var noe av bakgrunnen for at Forsvarets forskningsinstitutt (FFI)  for snart ti år siden begynte å se på ikke-dødelige våpen fordi:

Den moderne norske soldat står langt oftere enn før overfor sivile i situasjoner der maktbruk er påkrevd. Forsvaret deltar i større grad enn noen gang tidligere i internasjonale operasjoner, og norske soldater kan på kort varsel bli involvert i både fredsopprettende, fredsbevarende og humanitære aksjoner utenlands. Her må de ofte fylle et maktvakuum etter at de lokale maktstrukturene er brutt sammen. Dermed kan norske soldater til tider bli nødt til å påta seg en politirolle overfor blant annet mengder med desperate eller rasende mennesker.

Ikke-dødelige våpen, eller som de kanskje riktigere kalles, “mindre dødelige våpen” er i NATO-systemet definert som:

”Weapons which are explicitly designed and developed to incapacitate or repel personnel with a low probability of fatality or permanent injury, or to disable equipment, with minimal undesired damage or impact on the environment.”

Hensikten med bruk kan være både å skremme og jage vekk agressive personer, stanse kjøretøyer, hindre fremkommelighet eller uskadeliggjøre personer som går til angrep, men uten å skade dem permanent. Det kan dreie seg om mange forskjellige teknologier så som:

• Elektromagnetiske våpen: Lasere osv som stråler med ultrafiolett, synlig eller infrarødt lys, så vel som andre elektromagnetiske strålekilder i for eksempel mikrobølgeområdet.
• Kjemiske våpen: Organiske og uorganiske forbindelser som kan brukes mot personell eller materiell.
• Akustiske våpen: Ulike lydkilder med ultralyd, hørbar lyd eller infralyd som kan påvirke personell eller materiell.
• Mekaniske eller kinetiske våpen: Teknologier som utnytter mekaniske eller strukturelle materialegenskaper eller bevegelsesenergi.
• Andre ikke-dødelige våpen: Teknologier som faller utenfor kategoriene ovenfor eller som inkluderer mer enn én av dem.

Her kan også forhold til internasjonal humanitær rett spille inn, så som forholdet til kjemivåpenkonvensjonen, spesielt i forbindelse med kjemiske våpen.

En annen type situasjon hvor ikke-dødelige våpen kan være aktuelle er i forbindelse med en gisselsituasjon, hvor det kan være umulig å uskadeliggjøre gisseltagerne uten samtidig å skade eller a livet av gislene hvis konvensjonelle våpen brukes. En situasjon hvor dette var tilfelle var det som skjedde 23 oktober 2002 da ca 50 tsjetsjenske terrorister bevæpnet med skytevåpen og store mengder sprengstoff tok kontroll over Dubrovka-teatret i Moskva og tok omkring 800 personer som gisler. Etter tre dager pumpet russiske spesialstyrker et bedøvelsesmiddel inn i teatret slik at alle som var der mistet bevisstheten før gisseltagerne rakk å utløse sprengladningene sine. Men her mistet likevel mange gisler livet på grunn av håndteringen av situasjonen etterpå.

Det norske soldater i første omgang skal få er elektrosjokkvåpen som kan levere et lammende elektrisk støt, enten ved direkte kontakt, eller via elektroder som skytes ut og som er forbundet med våpenet ved ledninger. Dette er våpen som allerede er i bruk av politiet i mange land, og som brukes mot enkeltpersoner på kort hold.

Mer om FFI’s arbeid med ikke-dødelige våpen her.

Jag är för en globalisering och tror att det generellt kommer att leda till färre och mindre våldsamm konflikter. Men samtidigt ställs vi inför dilemmat gällande vad det faktiskt är som vi försvarar. Då som nu har det varit fosterlandet, vår religion eller vår världssyn. Förr sammanföll dessa oftare, vilket på vissa plan gjorde det hela enklare. Men nu i och med globaliseringen där människor flyttar mer på sig så blir de inte alltid lika lätt.

Nidal Malik Hasan verkar vara ett exempel på där detta dilemma har uppstått. Han är muslim och del av den amerikanska armén. Han har uppenbarligen varit intresserad av att kämpa i den amerikanska armén, åtminstonde en gång i tiden. Men tydligen inte efter 11 september, eftersom han då hamnde i intressekonflikt med sin muslimska tro. Men det framgår inte av SvD artikeln varför han inte fick sluta i armén, fast han så önskade.  (SvD)

Hur tänker försvarsmaken över huvutaget i denna fråga, rent generellt? Ska muslimer i ett EU försvar slippa att försvara oss mot muslimer? Ska kommunister i ett EU försvar slippa att bekämpa kommunister i till exempel Afrika? Ska man kunna få skriva in en förbehålls klausul när man går in i armén? “Jag lovar att ställa upp förutsatt att …” Nja knappast, men hur ska vi hantera frågan?

Detta rapporteras om överallt, utom i svenska media – med ett mycket kortfattat undantag: Hela Hälsingland.

Annars framgår här, att

naval special reconnaissance unit Shayetet 13 raided the ship, named Francop, near Cyprus and seized containers with hundreds of tons of rockets, missiles and ammunition meant for delivery to Hizbullah.

Just det. Och vidare har vi nyligen hört talas om att Hamas från Gaza provskjutit en missil som kan nå Tel Aviv. Både Hamas och Hisbollah vill utplåna Israel.

Tidigare var det skeppet Arctic Sea som antogs frakta robotar till Iran, ett land vars regim också vill utplåna Israel.

Israels dödsfiender är som du ser ännu inte besegrade. Två vapentransporter har i alla fall hejdats. Alltid något.

Tillägg 2009-11-08: Arutz7 rapporterar att mediaintresset även internationellt för denna vapenlast, har varit mycket ringa.

***

Läs även andra bloggares åsikter om Libanon, Israel, Gaza, Hamas, försvar, antisionism, Hisbollah, Iran, Arctic Sea, Francop

I dag skriver dagsavisen at Norge kunne hat ege vaksineproduksjon i dag, men denne la vi ned i 1989. Dette har vel sterke likhetstrekk til norges forsvarspolitikk.

Når skal vi slutte å legge ned for å kun basere oss på import og hjelp fra utlandet? På et eller annet tidspunkt må vi, etter min mening, skjønne at vi trenger et oprativt forsvar som kan håndtere kriser og katastrofer i vårt eget land. Dette på akkuratt samme måte som at vi trenger egen matvareproduksjon og ikke minst egen vaksiner produktsjon. Hva ville skjedd om dette hadde vært en enda mer dødelig pandemi? Skulle vi da sittet hjemme alle sammen og ventet på å få levert vaksiner fra utlandet? Nei! Nå må vi begynne å tenke selv og planlegge for å beskytte det norske folk mot denne typen importplanlegging.

Vi må tenke på at de fleste land først meler sin egen kake.

Slå upp dagens DN Debatt och du finner ett brödgäng av sällan skådat slag. Nyblivne EU-parlamentarikern Alf Svensson (kd), metallbossen Stefan Löfvén, KTH-professorn Gunnar Eliasson och gamle gossen Göran Persson (s) gör gemensam sak och trashar regeringen och dess försvarspolitik. Med rätta.

Som jag skrev tidigare, självklart ska vi köpa svenskt försvarsmateriel, som vi dessutom plöjt ner åtskilliga miljarder i att utveckla. Vad gör regeringen? Jo, man köper från den finska staten, i övertro på något slags marknadsliberalism.

Försvarsminister Tolgfors (m) kallar på sin blogg Perssons utspel för ett självmål. Well, nog för att Persson rustade ner duktigt mycket, men uppenbarligen ser han i detta fall något som Sten Tolgfors blundar för. Värdet av en svensk försvarsindustri.
Vem vet, Persson kanske har ändrat sig? I vilket fall som helst är det fegt av Tolgfors att styra över frågan till den försvarspolitik som fördes när Persson regerade.

Svara på kritiken, tomhylsan. Och om du tycker den gamla sosseregeringens förbandsnedläggningar var felaktiga – varför monterar du då själv ner vårt kära försvar på samma sätt?

Så här säger försvarsministern om Sveriges insats där:

– Vi väljer att patrullera i områden där vi vet att det är problem. Några länder har stigit undan därför att de inser att riskerna ökar. Men det enda som då sker är att problemen växer. Vi vet att vi har aktiva talibangrupperingar och om våra soldater agerar så ökar riskerna kortsiktigt, men det är den enda lösningen långsiktigt.

Källa: SvD.

Detta är ett riktigt, rakryggat och rättfärdigt ställningstagande. För varför ska man sända ut trupp till skydd för demokrati och frihet, om man sedan stiger undan när kulorna börjar vina. En sådan inställning säger bara till fienden att man inte menade allvar. Tvärtom: Om motståndet mot demokrati och frihet hårdnar, så hårdnar också Sveriges försvar. Sverige menar allvar.

Dessutom kommer den svenska styrkan även att utökas något till antalet. Det är också bra. Ju fler motståndare, desto fler försvarare krävs det.

Som jag skrev i en tidigare bloggning: Försvaret för demokrati och frihet är ovillkorligt, kompromisslöst.

Men tyvärr tycks generalsekreteraren i Svenska Afghanistankommittén Torbjörn Pettersson ha en annan uppfattning. I samma Svenska Dagbladet (för i fredags) skriver han på Brännpunkt under rubriken “Utländsk militär kan inte lösa krisen”.

Han säger bland annat att säkerheten i regionen är sämre nu än när svensk trupp kom dit. Vidare:

Omvärlden har hittills reagerat på den negativa utvecklingen genom att sända fler soldater, men trots flera års förstärkningar av den militära insatsen ökar osäkerheten för civilbefolkning och biståndsarbetare.

Jag skrev i går på FN-dagen om att FN alltför mycket fokuserade på saker som fred och säkerhet och alltför lite på demokrati och frihet. Pettersson tycks ha samma fokus.

Och det kan ju ligga något i det. Säkerheten för dem som tidigare underkastade sig talibanväldet var nog större än den är nu för många afghaner. Det saknades då visserligen demokrati och frihet, men det är ju för många debattörer till synes underordnade värden.

Till detta kommer dock att al-Qaida-terrorister i hägnet av talibanväldet kunde angripa USA och därmed försämra USA:s säkerhet. USA är dessutom en stat som värnar om demokrati och frihet, till skillnad från talibanerna. Så om man utifrån detta demokrati- och frihets-perspektiv måste välja mellan afghansk och amerikansk säkerhet, är valet inte svårt.

Om saken gällde enbart afghanernas fred och säkerhet kunde man väl låta talibanerna hållas. Men nu gäller saken någonting annat, nämligen hela världens demokrati och frihet, som angrips just från afghanskt territorium.

Det är naturligtvis tragiskt att försvaret av demokrati och frihet ska behöva ske till priset av afghanska medborgares liv, fred och säkerhet – och till priset av stupade svenska soldater. Samtidigt måste man minnas att det just nu är just vissa afghanska medborgare som med vapen i hand attackerar just försöket att bygga demokrati och frihet även i Afghanistan.

Men försvaret för demokrati och frihet måste som sagt vara ovillkorligt, kompromisslöst. Om inte är det lika bra att låta talibanerna segra, vilket de kommer att göra om man inte kämpar mot. Och segrar de kommer Afghanistan då sannolikt åter att utvecklas till ett terroristnäste som hotar omvärldens demokrati och säkerhet. Det får inte ske.

Det hedrar Sverige att vi deltar i försvarskampen. Att vi deltar i att avvärja det hotet. Att vi inte “stiger undan”.

***

Läs även andra bloggares åsikter om försvar, demokrati, frihet, fred, säkerhet, Sten Tolgfors, Afghanistan, Torbjörn Pettersson, Svenska Afghanistankommittén, USA, al-Qaida, taliban, FN, terrorism, Sverige

Om det är sant, att Jan Guillou lämnade uppgifter till Säpo och KGB samt samarbetade med Anders Thunborg och Pierre Schori i SAP samt var medlem i SKP, så uppkommer frågan:
VAR Sverige så extremt vänster under slutet av 60-talet och 70-talet att Sverige är den sista stat där kommunistiska inflytandet levt kvar utan att omtalas förrän GP-s regering ersatts av ALLIANSEN?;
OCH
är det detta ev. kvarlevande kommunistiska inflytandet som gör att Socialdemokraterna vill ersätta den signalspaningslag, FRA-lagen, som nu är demokratisk och utanför regeringens kontroll vilka som skall kontrolleras med tidigare, att sittande regeringar utan demokratisk kontroll åter skall få kontrollera vilka grupper och sökbegrepp som skall spanas på?
OCH följdfrågan på detta:
är det därför som Thomas Bodström vill ha sparandet av trafikdata hos telefon, telex, internet och mobildata över lång tid???

“Journalisten och författaren Peter Bratt, som tillsammans med Jan Guillou avslöjade IB-affären, har tagit del av artiklarna på Newsmill och konstaterar att hans gamle kollega i början på 70-talet hade fingrarna i många syltburkar.

- Han har ju uppenbarligen erkänt. Det är illa nog att han höll på med Säpo men det här är värre, säger Peter Bratt.”
Flera avslöjanden om Guillou, DN 24 oktober 2009

Jan Guillou arbetade för KGB, SvD 24 oktober 2009
Guillou arbetade för KGB,. GP 24 oktober 2009
Jan Guillou – en komisk historia, GP 24 oktober 2009
Vännens svek måste svida, GP 24 oktober 2009

Afganisatan får välbehövlig truppförstärkning. (SvD)

Namnet på min förra artikel är “Att styra sitt eget öde”, men avsåg Sverige. När jag skulle skriva denna artikel slog det mig att samma titel passar utmärkt även när det gäller Afganistan.

Genom att vara närvarande och säkra tryggheten så ger vi också landets medborgare en rimlig chans att bygga upp sitt land. Och vi bör naturligtvis även stötta, men inte ta över, när det gäller uppbyggnadsarbetet. Det är både landet Afganistan som behöver kunna få styra sitt ege öde, samt den enskilde medborgaren.

När det gäller att styra landet så tänker jag främst på att inte behöva hamna i händerna på andra, utan att ha jämnbördiga handels och sammarbetsformer med andra, och att de som styr ska ge förutsättningar för medborgarna att kunna ha en påverkan på sitt eget och familjens liv.

Läs gärna min sida “En bättre värld“. Här ett litet citat:

När det gäller vår utrikespolitik bör vi fokusera på självhjälp, samt att ta mycket stort avstånd från allt förtryck och utnyttjande av andra människor, t ex trafficing, barnprostitution, barnsoldater och orimliga arbetsförhållanden. Sverige bör också verka för att människor i Världen inte döms utifrån sitt kön, enticitet eller födelseplats, utan utifrån sitt handlande satt i sitt sammanhang. Vi behöver också motverka fattigdom, okunskap och orättvisa rättssystem, både för att de är icke önskvärda i sig själva, men också för är att de är stora grogrunder för att människor ska börja sträva efter win-lose lösningar, istället för win-win.

Idag är det FN-dagen. Grattis FN! Svenska FN-förbundet arrangerar i Göteborg ett seminarium om “fred, säkerhet, nedrustning och skyldighet att skydda.”

Vackert så, men allt detta kan tyvärr uppnås utan vare sig demokrati och frihet. Fred och säkerhet kanske till och med är enklare att upprätthålla i ett tillstånd av diktatur och underkastelse. Och när alla underkastat sig kan man mycket väl nedrusta, eftersom fienderna besegrats. På sätt och vis gagnar FN:s strävanden därför snarare diktatur och underkastelse än demokrati och frihet. Tyvärr. Att Goldstone-rapporten, som till största delen är en anklagelseakt mot just en demokratisk och liberal stat, nyligen antogs av FN:s råd för mänskliga rättigheter UNHRC, är blott ett tecken på detta.

FN:s dilemma är att man allt för mycket fokuserar på visserligen mycket viktiga, men i det stora sammanhanget ändå sekundära frågor. Men skulle man börja driva demokrati- och frihetsfrågor, skulle man få merparten av medlemsstaterna, som är diktaturer, mot sig. Alltså låter man bli.

Det behövs därför också en annan världsorganisation för demokratiska och liberala stater. Den behövs en annan dag då världen kan fira demokratins och frihetens utbredning över världen. Det behövs andra slags seminarier …

Svenska kyrkan har hittat på och nu även antagit en annan definition av äktenskap än den som enligt Bibeln är given av Gud. Kyrkomötet har nämligen bestämt att kyrkan ska åta sig “vigsel av samkönade”. Världen Idag skriver att Svenska kyrkan därmed lämnar Bibelns äktenskapssyn.

Det är konstigt att en kyrka så uppenbart motsätter sig vad som anses vara Guds ord. Även Luther menade ju att äktenskapet syftar till samhällets bestånd. Såvitt jag förstår består samhället genom barnalstring. Ett äktenskap mellan samkönade har därmed uppenbart ingenting alls med barnalstring att göra. De kan ju inte få egna barn tillsammans. Samkönades syfte med sin “förening” är alltså ett annat än det syfte som Gud – eller Martin Luther – avsåg med äktenskapet.

Det innebär inte att denna förening ska förkastas; det innebär blott att man, som jag skrev i min gamla bloggning från år 2004, inte gärna kan kalla den “äktenskap”.

Länkar: Världen Idag, Dagen.

Läs även andra bloggares åsikter om Demokrati, FN, FN-dagen, FN-förbundet, Förenta Nationerna, Försvar, Frihet, Goldstone-rapporten, kärnvapen, Martin Luther, samkönade äktenskap, Svenska kyrkan, UNHRC, Världen Idag