Var är hon? Vi saknar henne så. Tänk om hon kan tala litet med oss så att vi inte känner oss så förfärligt ensamma.

Hallå! Hallå!
Här är jag!

Är ni glada att se mig? Ufot hälsar från planet Rutten kanelbulle där vi inte vill höra talas om nagelsaxar. Jag har ett mycket bra argument till mitt försvar för att jag inte riktigt befinner mig på Jorden: klockan är litet och jag drack just te som smakade bortglömt. Om jag hade en fin kamera – Åh, jag vet! En sådan där stabil låda från något tidigt årtionde som man liksom måste ha stående någonstans för att ta kort med. Den finns i den lilla söta butiken där de säljer ljuvliga små radioapparater – skulle jag bjuda på ett saftigt kort på något riktigt festligt.

Istället får ni det här.

Jag

har

en

ny

tröja

och

jag

vet

hur

man

poserar.

Idag har jag handlat tre svarta plagg. Den på bilden är lila. Sådant är bra.

Jag är litet förvirrad. Lyssnar på The Strokes och undrar vad jag gör. Det är litet roligt att undra. Nu är jag på ganska gott, ganska trött, ganska bortblåst humör. Det är därför jag skriver.

Jag har en fråga…

Vill du det? Isåfall har jag skapat en liten Spotifylista där jag tycker att vi (vilka vi nu är) kan lägga in låtar som är värda att få stå på en plats i ljuset – eller i alla fall i andra människors huvuden. Det behöver absolut inte vara tuffa, okända saker eller sådant som måste representera något speciellt. Bara bra låtar. Den heter Jag är inte en robot!

Grattis Evelina! Dock litet tidigt, kanske. Du får många kramar senare idag.

Nu skall jag sova. Puss.

Många som gör en könskorrigering vill helst gömma eller glömma det liv de hade innan, för att det är för jobbigt att tänka på. De flesta är på något sätt tvungna att förhålla sig till det ändå, och för en del är det helt enkelt omöjligt att komma undan. Chaz Bono är en av dem. Chaz mamma heter nämligen Cher, och pappa Sonny Bono, och han har levt i strålkastarljuset hela livet. För fjorton år sedan kom han ut som lesbisk, och i somras som transman.

I en intervju i Good Morning America berättar han om hur han kom till insikt om att han var kille: Precis som många andra transkillar kände han sig rätt hemma i lesbiska kretsar, men samtidigt inte.

“-När jag var tretton-fjorton var jag rätt säker på att jag drogs till tjejer. Så: Jag föll för tjejer, jag är en tjej, så jag antar att jag är lesbisk.

- Men det är det enkla svaret, eller hur? För vilket kön man dras till…

- Vilket kön man dras till har inget att göra med ens könsidentitet. Många tycker att det är väldigt förvirrande, men det är två helt olika saker. Det ena är hur du ser på dig själv och vem du känner dig som, och det andra är vilka du dras till”

Det är en riktigt bra intervju. Jag är grymt imponerad av reportern som lyckas hantera frågan på ett respektfullt sätt, utan alltför tydlig freakshow-stämpel – och ännu mer av Chaz, som ger bra svar.

Chaz Bono i GMA på Youtube

Nej, han är inte rädd längre. Han var det förut, men nu lever han det liv han alltid drömt om. Nej, han tycker inte att hans könskorrigering går att se som ett politiskt ställningstagande. Han har kämpat hårt för det, men om han är öppen med det kan han bana väg för andra. Han är fortfarande HBT-aktivist, men nu lutar han mer åt T än åt H.

Och så det som redan blivit något slags bevingat uttryck, som jag i och för sig inte är helt säker på om jag själv skriver under på:

“Gender is between your ears, not between your legs”

Könet sitter mellan öronen, inte mellan benen.

För Chaz är det en könskorrigering, men för omvärlden är det ett könsbyte. Människor som vant sig vid att tänka på honom som “hon” och [tjejnamn] och “lesbisk” får nu lära om och tänka “han”, “Chaz” och “heterosexuell”. Då är det såklart lättare för de som inte sorterar människor så mycket, utan bara behöver komma ihåg hans namnbyte.

Jag beundrar Chaz för att han vågar vara sig själv, och för att han inte – som vissa andra kända personer som det skvallras om – flyr undan och gömmer sig någonstans. Jag är säker på att Chaz inte kommer att ångra sin transition – och jag hoppas att han inte kommer att ångra att han valde att göra det offentligt.

Läs även andra bloggares intressanta åsikter om Chaz Bono, Cher, Sonny Bono, kändisar, HBTQ, transsexualism, könskorrigering, könsbyte, transpersoner, media, Hollywood, tv, Good Morning America, kön, genus, könsidentitet, intervjuer, transkillar, läggning, homosexualitet, heterosexualitet, förvirring, identitet, känslor, rädsla

Kära enda besökare,

Det fyller mig med glädje att Du, Du fina person har läst min blogg en gång sedan klockan 00:00 lördag den 21 november. Jag är populär.

Idag har jag varit på Kulturhuset och lämnat in en praolapp samt ätit våfflor hos Aylin. Det har jag tjatat om hela veckan och jag har jag fått min vilja igenom. Aylin har jättefin kylskåpspoesi på temat kärlek- och glass. Åkte hem mätt och belåten i en nästan tom buss.

Mina hjärtligaste gratulationer till Vackra Vanja med vinylspelaren på torsdagsfödelsedagen!

Napoleon’s Lovers. Jag tycker mycket om det nya bandnamnet. Napoleon låter väldigt fint. Våra rep är väldigt trivsamma. Jag mår så bra i replokalen. Jag fann 20 enkronor i min ficka. De är slut nu.

Ska Sprinkler födas på riktigt snart?

I onsdags såg jag ett väldigt spännande märke på burkar med nötter i, som jag kallar det. De var väldigt söta.

Jag har druckit många koppar te den här veckan, tillbringat mina öron med Johnossi, tänkt fel samt påbörjat ett nytt nystan på min stickning. Känns lite olustigt att den kommer att ta slut. Inte bra, inte bra. Idag tror jag att jag lärde C räta och aviga maskor, om jag inte misstar mig? Det var väldigt fint i så fall!

Var tvungen att ta med den fantastiska Coca Cola-kakburken, som råkar ligga hemma hos mig, för att det är så otroligt snygg. En påminnelse till C att den är på vift. Nu blev jag dock väldigt ledsen för min lilla kaninvän kissade precis efter fototillfället på mitt överkast. Det har hon inte gjort på fem år. Frustration. Jag får sova med en filt i natt.

Jag är litet glad över min senaste prestation i Svenska. Det uppfyller mig – mer behöver inte sägas.

Det finns ord på det här jävla språket.

Språk. Jag gillar Kristina Lugns dikter. Som avslut på detta inlägg kommer nu en dikt av henne som jag tycker om:

“Gud så dumt att gå omkring
i en expanderande kommun
och bara tänka på sig själv

Gud så dumt att plötsligt
börja hänga läpp sådär
i kön framför barnavårdscentralen!

Som om du inte vore en helt vanlig
vilt främmande
människa som alla andra!

Gud så dumt det var
att jordfästa dom rara
marsvinen
och kanariefåglarna
och akvariefiskarna
och snorslokarna
och tant Sivangull
och stackars lilla Signemor!

Vad är det för mening med
att sloka med öronen dagarna i ända
bara för att Assar
har liftat till Arvika
med en heljuste tjej som heter
Lola och en eldslukare
som visst lär vara lite
efterbliven?

Allt du äger och har
tillhör ju Assar
Så det är väl inte så jävla underligt
egentligen
att du också gör det?

Lola är förresten alltid sådär hjälpsam
Men det är klart att det inte är därför
varenda smörsångare älskar henne!

Det är hennes knäskålar som trollbinder dom
Det är hennes växtfärgade armhåla
som bedårar dom så
Det är hennes andedräkt som fascinerar dom
Det är hennes sätt att långsamt sticka in en
cigarrett mellan läpparna och suga på den
och sedan blåsa ut ett ljusblått moln
över hela skiten

Då är hon faktiskt så läcker
att dom faktiskt måste falla på knä
och be att få smaka en sked
Fattar du inte det?

Och Assar äger ju en frysbox vet du väl
Så dej går det väl ingen nöd på i allsin dar”

Text: Kristina Lugn

Vill bara skratta, gråta, skrika, hoppa runt, slå någon, kramas, mysa och helst allt på en gång. Jag vet verkligen inte hur det skulle gå till, jag är så sprängfylld med känslor så att jag nästan blir likgiltig och det är en obehaglig känsla samtidigt som det är väldigt mysigt.

Jag saknar, jag saknar inte.

Jag vill ha mer, jag vill helst av allt bara vara utan.

Jag vill slippa dig, jag vill bara ha dig nära.

Jag hatar dig, jag älskar dig.

Du gör mig otroligt likgiltig.

Jag vill skrika för att du stör mig så oändligt mycket.

Jag vill gråta för att jag stör mig på dig.

Jag vill skratta för att jag inte vet vad jag vill.

Du gör mig illa.

Du sårar mig.

Du får mig att känna mig hel och otroligt bra.

Du får mig att känna mig otroligt dålig.

Du ger mig dåligt samvete.

Du får mig att sluta tänka.

Du får mig att tänka för mycket.

Du får mig att vilja slita ut hjärtat på mig för att slippa känna.

Jag hatar mig själv för att jag skriver det här.

Jag älskar mig för att jag skriver det här.

Det var svårare att leva utan dig än jag trodde.

Idag vaknade jag öm i kroppen efter gårdagens fackeltåg. Inte för att vi gick, för att vi stod stilla i köld och regn i >3 h! Det rådde lätt förvirring utanför Skandia, men vi stod som fastnaglade på våra platser, alla vi som kommit dit för att få gratis festivalpass. När jag inte längre kände mina fötter kom elden, den spred sig snabbt mellan oss, liksom tacksamheten över att väntan var över. Icke. Ytterligare många minuter, sedan kom plötsligt en massa folk ut från Skandia. Jaha, this is it alltså, tänkte jag. Massor av människor som såg ut som kändisar men vars ansiken jag aldrig sett. Jag brydde mig inte, just då ville jag bara tina upp fötterna och käka en stor bunt pepparkakor.

Åter till idag. Vilket var en rätt så konstig dag, den var som om jag lyckades trycka in en liten millimeter av varje dag jag levt på en skoldag typ. Det som hände var (det här är inte mitt tidigare liv, utan bara relevanta och orelevanta händelser som inträffade idag och som kom att fastna i mitt minne): jag åt skolans såsiga köttfärssås, skrattande nästan sönder mina magmuskler på biologin, tyckte att tiden gick extremt långsam runt lunch och sedan tvingades jag plugga matte och kemi. Jag fick hjälp av alla i min närhet, eller fick jag? Jag kände mig iaf viktig för första gången på fem år och klarade av att för en gångs skull sammanlänka insida och utsida. Sen läste jag skoltidningen till kent och plockade upp en kärlekstråd till slutet i 747, var glad hela fotoprovet och hoppade på färgerna på Stockholm Södra.

På pendeltåget hem lyssnade jag noga till två spanjorskors samtal om hundar, den ena ville inte att de skulle sätta sig på det enda lediga dubbelsätet för att en schäfer befunnit sig där tidigare. Hon gillade inte hundar, men sonen skulle skaffa en till hennes förfäran, hon tyckte hellre ett barn. Himlen var indigo och jag bländades av vita lyktor i ögonvrån. En neoncyklist i ultrafart, en springande dam på bron. Regn, svag vid och Julian tog över mina sinnen. Hela dagen en stor sinnesrubbning idag igen, var är jag på väg? 10 poängsfrågan i På Spåret, lösa DN:s söndagskryss, det omöjliga?

Somewhere along the way…
my hopefulness turned to sadness
my sadness turned to bitterness
my bitterness turned to anger
my anger turned to vengeance

exacting vengeance gave excitement
that excitement turned to pleasure
that pleasure turned to madness
Sooner or later that kind of madness turns into pain

►JULIAN CASABLANCAS – Out Of The Blue
►THE XX – VCR

painful hopefulness. /Jenny

Känner mig som något från 60-talet idag när det kommer till kläder och har även fått den kommentaren på jobbet. Har varit en lugn dag men min hjärna har varit någon annan stans. Har inte märkts med kunderna men utanför samtalen har jag varit mer än lovligt förvirrad, vet inte vad det är med mig. Har glömt klicka i att jag varit klar med rast, att jag kan ta emot samtal, har svarat allmänt förvirrat till mina kollegor.

Har dessutom återigen fått höra att folk trott jag är gay, jag vet inte vad det är som får folk att tro det. En av mina kollegor hade varit helt övertygad om det tills han fick veta jag hade pojkvän. Det är inte direkt första gången det händer. Börjar tycka det är komiskt numera, särskilt då alla har håret mitt som en av orsakerna. Det hände aldrig innan jag kapade av håret. Är korthårig = lesbisk? Nå, kul är det iaf.

Det har överlag varit en sån där konstig dag, alla har varit lite mer hysteriska och extrema i sina personligheter än vi vanligen är. Med tanke på att vi inte är ett helt normalt gäng annars kan ni tänka er själva hur det gått idag. Förresten, är det illa när man knappt längre reagerar på sitt eget namn för att man är så van vid sina smeknamn? Hände nämligen mig idag *s*. Jag reagerade inte när jag hörde Hanna, men när jag hörde mitt smeknamn svarade jag “ja, vad vill du”.

Ska ta och lägga mig i sängen nu med en stor skål popcorn, tv på nätet och slöa. Här under har ni en dagens jag.

Tunika: Second hand, Leggings: Zara

/Hanna

När jag väl bestämmer mig för att ta tag i pluggandet börjar väskjakten, vart kan min väska tagit vägen.. Finns ingenstans förrän jag springer ner till cykeln och mycket riktigt, i cykelkorgen ligger den… Så motiverad är jag till att plugga just nu..(och aningen tankspridd kanske)..

Vad kan man göra??
Huskur för bättre minne någon??
Och syn kanske…

Kötthallen i Stenungsund

Vi är med barn. I femte veckan. Det känns overkligt. Jag kissade på en sticka i morse och helt plötsligt är det verklighet. Jag har inte inbillat mig. Jag ska till MVC på fredag för första samtalet. Just nu slår det mig hur mycket det finns att veta om allt möjligt som jag inte har någon aning om. Gravidförsäkring behöver man det? Jag har inte ätit extra folsyra, är det dumt?

Jag vill berätta för mamma, det måste väl vara ok? Trots att det är så tidigt att det knappt ens finns. Om något händer så vill jag ju att hon ska veta. Vem ska jag annars få goda råd av? Det här är jättespännande. Och det känns väldigt bra.

Enligt uträkningskalendern jag precis gjorde på webben så ska pyret komma på min födelsedag.

Den här plötsliga tröttheten är märklig. Helt plötsligt slår den till och då blir jag så trött att jag lätt skulle kunna somna om jag la huvudet mot skrivbordet.

Det måste vara så. Det är den enda förklaringen till att jag känner mig så förvirrad. Att jag har så mycket tid att filosofera över läget. Så fort jag får upp farten igen, jobbar ordentligt, skaffar mig en ny lägenhet osv, kommer jag nog att se saker och ting klarare. Jag ska inte analysera nu. Det blir inte bra. Inte sitta hela dagarna och känna efter vad jag vill. Jag ska bara sätta lite fart och faktiskt GÖRA något. B har återuppstått och jag har fått en förklaring på hans tidigare försvinnande (och det hade ingenting med mig att göra). Jag är jätteglad för att B är tillbaka i mitt liv. Vi båda verkar faktiskt tycka att det är helt okej att bara vara vänner just nu. Även om B chattar med mig en hel del nu och även om jag tycker om det lite för mycket. Han säger att han är jätteglad för min skull att jag har träffat någon och han önskar mig all lycka till. Hmm, säger jag. Vi får väl se hur det blir. Jag känner att jag skulle vilja hälsa på honom igen. Varför känner jag så? Hur kan det vara viktigare att hälsa på honom än att flytta till min pojkvän C? Jag förtränger känslan och slutar chatta. Jag måste aktivera mig med andra saker. Så är det bara. Tidigare har jag känt mig ganska oskyldig och tyckt att det inte har varit mitt fel att jag hamnat in den här soppan. Men nu när jag äntligen tagit mig upp på torra land, är det som om jag frivilligt hoppar ner i den sörjiga bassängen igen. Det är inte alls okej. Nu ska jag sluta plaska runt här och hålla mig till C. Och skaffa mig ett liv. Helst ett liv där C är en viktig del.

Intressant.se

Läs även andra bloggares åsikter om kärlek, relationer, humor, kärlek, funderingar, personligt, chat, förvirring

ibland blir man bara så jävla trött. idag när jag kom hem till exempel. eller igår när ugnen gick sönder och värden är så jävla seg. eller när jag hade haft fyra timmars föreläsning om digital färhantering och färgprofiler i teorin. och ska höra fortsättningen imorgon. och på torsdag. och på fredag.

men på torsdag kommer sanne tillbaka från thailand. på fredag är det fotomässa, på lördag är jag ledig, på söndag ska jag jobba.

på eftermiddagen idag hade vi en föreläsning med en ad som jag inte minns vad han hette. han pratade om hur vi ska klara oss som frilanser i framtiden. det handlade om att göra om sig själv till ett varumärke, och hur man vårdar det varumärket. sammantaget handlar det om att vara snäll, typ. och om att sälja sälja sälja allt man är och kan. håhåjaja hejja kapitalismen. det mesta hade man hört förr, och det var lite haleluja-känsla. men en del intressant också.

jag ska nog lösa studiemedelsfrågan med att läsa något på distans, och förslag om roliga kurser som kräver lite mottages tacksamt. vad tycker ni att jag ska läsa? bibelhebreiska, som tommy för nått år sedan, bara för att få kårleg. gärna nått i stil med fotografi, där man bara behöver lämna in en uppgift då och då.

jag har köpt ny kamera förresten, en nikon d200, med två objektiv och batterier och laddare och stativ, för 5500.

och fyfan vad jag inte är förvånad över att kommunalråd i laholm köper in tänkarhattar för arton tusen, vattenfall säljer det svenska elnätet för att investera i brittisk kärnkraft, och åke blomkvist köper sex av minderåriga, och avgår, men får säkert avgångsvederlagmigrationsverket firar alltihopa med champagne. jag förstår faktiskt varför missnöjespartier har lätt att få väljare. folk tröttnar ju på svinnet och svinen. det behövs revolution.

och apropå det så skulle vi, om vi är 18000 personer, alla kunna gå med i folkpartiet och kapa hela partiet och styra det i någon intressant riktning, göra mig till partiledare, ge allt till alla, eller köra hela skiten käpprätt åt helvete och supa oss fulla för partistödet vi får under tiden. jafyfan vad roligt det skulle vara. det tar jag tag i i nästa vecka.

vad tycker ni att jag ska skriva om? lägg en kommentar, så jag vet vad ni vill ha. jag skriver för er skull, inte för min egen.

Sådärja nu ska vi se vad vi kan åstakomma..
Nu är det mycket men mer kommer det att bli..
Utlandsstudier – vart vill jag åka, hur ska jag skriva för att just jag ska komma in?

University of Twente
Stenden University
EBS – European Business School Dublin
Lessius Hogeschool ht.engelskahu
Buckinghamshire New University
IMC Fachhochschule Krems GmbH

hrm det finns ju lite att välja på men ändå inte när alla universitet typ har en plats var att erbjuda..  huja tidspressen är total!!

Dags att börja handla julklappar med för jullov blir det inte förrän den 22/12 och inte ens då, för då är det tentaplugg som gäller med.. Huja bara att ta nya tag och hålla huvudet och humöret högt

Joakim Lundqvist, med sin outtömliga källa av kreativitet, kläckte i natt en helt oslagbar, förvirrad och absurd idé – jag drömde. I drömmen var det Youth-konferens och Jocke gav under en predikan till känna ett personligt beslut han hade tagit – något mellan honom och Gud. Han hade bestämt sig för att gräva en ca 2 dm djup grop och lägga en degskrapa i varje grop, en grop för varje ungdom han fått leda till frälsning under konferensveckan. En blank metallskrapa symboliserade en ungdom med toppbetyg i skolan, någon slags billigare variant för ungdomar med sämre betyg. Hittills fanns det åtta gropar, varav 2-3 st hade blanka metalldegskrapor i sig. Groparna grävdes i hundgården hemma i Rupstjärn utanför Falun där jag växte upp. Mitt i drömman var det självklart att dessa grävda (men ej igenfyllda) gropar starkt manifesterade frälsningen. Starkt, verkligen starkt.

Gissa om jag mådde bra av att vakna.

Jag hade inte tänkt att säga något till B förrän jag hade rett ut mina tankar själv. Vad skulle jag säga egentligen? Hej B, jag kanske har träffat någon annan, men det vet jag inte ännu. Eller Hej B, jag vet att vi ännu inte har bestämt om vi ska vara ihop, men bara så att du vet så kanske jag bestämmer att satsa på dig eller på någon annan. Vad är det för information? Så istället höll jag mig undan lite, tog inte kontakt med honom efter C:s besök. Ville hellre reda ut mina känslor för C och sedan prata med B efter det. Men det gick inte. Plötsligt började B att chatta med mig, skrev gulliga saker, ville ta beslut angående hans besök i Sverige i december (fråga inte ens!). Så jag blev tvungen att säga något, säga att mitt liv kanske skulle vara annorlunda i december. B verkade ledsen och jag blev ännu ledsnare. Han gav upp direkt, antog att jag var lycklig med någon annan. Så jag skrev ett långt mail till honom och förklarade hur läget är, att jag inte alls är med någon annan ännu, att jag inte alls är lycklig, utan helt förtvivlad av denna soppa. Och att jag saknar honom massor. För det gör jag. Och så skrev B tillbaka att om jag blir tillsammans med någon annan så kommer han trots allt att vara glad för min skull, han kommer att förstå att jag måste söka min lycka och att han inte kan vara så egoistisk att han bara tänker på sig själv och sin egen lycka. Vilken storsint och klok man! Nu tycker jag om honom ännu mer. Och så gråter jag hela eftermiddagen. Jag saknar B så mycket!

Intressant.se

Läs även andra bloggares åsikter om förvirring, singel, relationer, kärlek, humor, personligt, funderingar, dejting

Ok. Vi vet att fryn ibland mixar ord och säger fel. Det gör vi ju faktiskt alla ibland. Det senaste som blev fel var nog i söndags i bilen. I stället för hastighetskamera blev det fartighetskamera, tidigare har hon lyckats kalla dem för fastighetskameror. Oj, jag borde starta en blogg som enbart citerar min fru.

Samma bilresa sa hon en annan komisk sak: Jaha, nehej, vaha? (Ungefärlig översättning —> Jaha, jag förstår, eller kanske inte, nu förstår jag inte alls!)

Jag gick inte upp vid 08.30 idag jag gick upp 07.30 på en SÖÖNDAG!
Det var ju dags att ställla om klockan inatt.. kanske tur att man har mycket att göra i skolan + jobb så jag inte kommer försent till någonting. Nähä nu tillbaka till uppsatsskrivandet, sen iväg till Kronandagen på muséet där det ska avfyras kanoner och ätas kanonkulor

Upplevelser.

Kalla iPodlurar. Tillfrisknande. Bristande teatertalang. Skam. Franska i en tygpåse. Sång i buss på stockholmsvägar. Viljan att vira in sig i ett täcke och trycka in sig i ett hörn. En liten bild av Henrik Berggren på min dörr. Sova sig lycklig. Varmt café och små bekännelser. Privat toalett. Tusen ljus på ett berg. Jag är det fulaste som finns. Allt är konst – konst är allt. Känslan av att falla. Fönad lugg. Christer Sjögren-kortlek. Indrag. Ord vi tycker om. Mentalt stopp. Rigaresa. Kanske The Killers i en burk. Mosebackes utsikt och isbitsfingrar. Mördarblickar från främlingar. Misstänksam Johnny Depp – som vanligt. Att lyssna för mycket på Hästpojkens enda låt på Spotify. Fröken Smillas känsla för snö. Väntan på svalnande te. Punkter.

 When I was a little I knew where I was going. Now I’m very lost.

Den store matematikern utför spänningskalkyl
partiklar i rörelse
spänning
hög

Elektrostatisk tillvaro fullt närvarande i nuet
alldeles nära
element

Dimmiga tankar
höljda i sprakande moln
hand vid tangentbord
hand vid element
elektrostatisk högspänning
kroppsburen.

det kommer nytt folk till bruket om några veckor. via det geniala och oersättliga internet så saluför bruket sig som en plats där vi tar emot främlingar som vill ha sovplats några dagar (couchsurfing.org), och har därmed blivit kontaktade av en grupp tyskar som ska till stockholm, och således ska de sova i vår bäddsoffa och på vår scen och vi ska ha trevligt och kanske dricka oss lite fulla och ha det gött. eller vad fan vet jag, jag har ingen aning vad de har tänkt göra här. men de är fem personer som kommer iaf.

vidare på samma tema är ju tilde iväg på sitt “projektarbete”. jag sätter det inom citationstecken för att det är ju inte precis skolarbete hon sysslar med. men hon har iaf som projektarbete att driva runt i europa med ett interrail-kort, ett bra couchsurfing-kontaktnät och några tusen på fickan, och sedan ska hon väl dricka öl och så antar jag. sammanfattat kan man säga att jag så här i backspegeln skulle kunna säga att mitt eget projektarbete var ganska kukigt.

för er som missat det är jag snart inne på andra kryck-veckan, jag önskar att det var ett coolt konstnärligt projekt jag höll på med, men det det egentligen handlar om är att jag har klantat mig och trillade av longboarden, och straffet visade sig vara x antal veckor på kryckor. somliga straffar gud omedelbart.

nackdelar med att gå på kryckor:
allt tar tid, och är jobbigt. duscha tex, skitdrygt. gå och handla tar tusen år, man kan inte ens bära en kopp kaffe till matbordet utan hjälp. trappor är ett aber, hissar luktar alltid kiss (i bästa fall), jag har ingen ryggsäck, så jag kan inte ha med mig nånting. ja fyfan.

fördelar med att gå på kryckor:
några sympatipoäng här och där, folk håller upp dörrar åt en, man blir erbjuden sittplats på tuben ibland om man har tur. ja fyfan.

i helgen var sanne här, jag var väl inget vidare sällskap. vi har typ inte gått på stan ens medan jag har bott här, det har alltid varit årsmöten och kryckor och fanskap i vägen. men vi kom oss iväg på mandarin garden iaf, kinarestaruangen i sollentuna, där servades vi av två döva kinesiskor, åt scampi och bläckfisk och hade trevligt. vidare har det spelats en del tv-spel i helgen, och setts en del film. inga festligheter har ägt rum, vilket hittills är unikt i brukets historia, att alla är hemma både fredag och lördag. thomas var sjuk i förkylning, och vad jerker och per hade för ursäkter vet jag inte, men dom kanske inte har några kompisar, vad vet jag.

förresten, hatlista:
basshunters reklam på spotify. jag får krupp. lär dig tala engelska. om ni gillar basshunter lika mycket som jag kommer ni finna en del nöje i den här recensionen av hans senaste skiva. Inte varje dag Aftonbladet lyckas, men dom har väl tur då och då..

i övrigt funderar jag på att köpa en nikon d200 för runt 5000 kronor, för jag är less på min nuvarande kamera och tror, duperad som jag är, att en ny kamera gör att jag vill fotografera mer och kommer att ta bättre bilder.

på lördag ska jag åka bistrovagnen till långsele. där ska jag träffa sanne innan hon åker till thailand i två veckor, inspektera årets älgkött, jobba lite i butiken, försöka hinna med att se en lokal för ett ännu hemligt ändamål, och supa mig full med morfar på hans födelsedag.

Fick tipset om en länk som efter ett test visar hur många planeter jag förbrukar på ett år, genom att äta, åka, bo och leva..
Jag förbrukar hela 2,6 planeter

Det motsvarar ett ekologiskt
fotavtryck på 4,60 hektar

Koldioxidutsläpp:
7,15 ton / år

ojoj vad har jag lagt till med för dåliga vanor, dags att skärpa sig för miljöns skull, slopa bilen blir nästa drag och släcka en och annan onödigt lampa med. Typiskt bara att jag inte förstår mig på hur man stänger av tvn helt utan att den fastnar i stanby läge hela tiden.. Tåls att tänkas på ..
Här är länken om någon är intresserad att testa sig! Klicka här

Nu till något annat…
Dagens fundering (och egentligen gårdagens med)
Får brevbärare gå in i vilken trädgård som helst de lämnar brev till och plocka ner lite äpplen till sin förmiddagsfika?
Det såg sådär ut när jag gick förbi ett hus där brevbäremoppen stod utanför, sen hörde jag hur det rasslade till i busken och träden.. Vips så såg jag brevbäraren ståendes på tå under träden för att kunna greppa åt sig lite frukt..
Är inte det att palla frukt det med, så försöker vi lära våra barn att man inte får palla frukt i någon annans trädgård, sen står det en vuxen kvinna och gör precis så.. Snacka om att inte leva som vi lär (men vem vet hon kanske inte har några barn) Haha tyckte bara det var en rolig syn..

Tänk att man kan känna sig så lugn av att egentligen inte göra någonting. Eller ja, egentligen så gör jag ju någonting så låt mig omformulera mig.
Tänk att man kan bli så lugn när man tar tag i saker och strukturerar upp runt omkring sig.
Man får egentligen inte så mycket gjort praktiskt som att städa diska och så vidare. Har kommit fram till att jag äntligen börjar lyckas med min tanke förändring.
Förut tyckte jag bara att fysiska saker som att städa, diska, gå ut med hunden, handla och så vidare var något som räknades. Man var inte “godkänd” eller “nyttig” om man gjorde annat.
Så kom jag fram till att jag håller på att bryter ned mig själv genom att just annat tar ju också tid. Vilket resulterade i att jag kände mig misslyckad eftersom annat hela tiden tog för mycket tid.
Nu kan jag ändå känna mig lite nöjd med mig själv när jag gör annat också. Vilket jag tycker är ett stort steg och jag blir stolt över mig själv.
Men vad är annat då och varför är det så viktigt?
För det första så är det struktur och organisering. Planering helt enkelt.
För det andra så måste jag ha planering eftersom jag är så förvirrad.
När jag kommit fram till det så insåg jag att jag måste ändra mitt tankesätt och faktist räkna in annat som “godkänt” arbete och låta det ta den tid det faktiskt behöver. För i det långa loppet så upptäckte jag att jag faktiskt fick mer tid och bättre mående.
Jag har även lärt mig att det nu mera är okej att göra något jag faktiskt vill göra. Som till exempel, vill jag läsa om mindfullness så är det okej. MEN och det här fick jag också lära mig, vilket jag fortfarande jobbar med att man får inte hoppa över saker eller skjuta upp något.
Det vill säga att bara för att jag vill göra någonting så får jag inte strunta i alla andra sakerna som jag faktiskt måste göra.
Däremot så kan ibland saker jag vill göra vara något jag även måste göra. Det har jag fortfarande svårt för att förstå men lär mig det sakta genom positiv förstärkning. När jag tar tag i saker som jag faktiskt vill göra så mår jag lika bra som när jag tar tag i saker jag måste göra.