♫ : 30 Seconds To Mars

I Won’t Suffer, Be Broken, Get Tired Or Wasted…

Orang-orang Russia memang terkenal suka melakukan hal yang gila-gilaan dalam melakukan aksi nekadnya.

Aksi gila yang dilakukan kali ini  adalah melompat dari atap satu gedung ke atap gedung yang lain, dimana bangunan gedung pertama memiliki ketinggian yang lebih tinggi 7 meter dari ketinggian gedung yang akan dilompati dan jarak antara kedua gedung cukup jauh yaitu mencapai  11 meter.

Mau liat foto-foto aksi nekad mereka ? lanjut….  

Dan mungkin lebih mendebarkan bila melihat foto gif dibawah ini ?  

Weleh…Weleh…Nekad Banget Ya ?

Ada Ada Saja

Tulkisan Yang Berhubungan :

• [Foto] Perampok Di China Ternyata Nekat Dan Sadis
• [Foto] Aksi Nekat Cewek Abg Rusia Tidur Di Rel Yang Dilewati Kereta Api
• [Foto & Video] Ritual Aneh Dan Mengerikan Di India, Melempar Anak Dari Ketinggian 15
• [Foto] Rekor Dunia Terjun Bebas Di Air Terjun Dengan Kayak
• [Foto & Video] Aksi Nekat Bintang Motocross Robbie Maddison Menyebrangi Tower Bridge, London

Ela, sorridente e despachada… ele, tímido e simples…

Se conheceram em um ônibus e…

É com um enorme prazer que vos mostro… OS OPOSTOS SE ATRAEM!!!!

Fotografia: MARCO TULIO PINTO, MARINA USHIRO, BRENO MATIAS.

Make e Cabelo: Eduardo (Crystall Hair)

Cerimonial: Héricka Monteiro

Decoração: Nara Art Flores Noivas

Bunga di tepi jalan

Bunga ini melambai – lambai di pinggir jalan pada suatu minggu pagi yang sejuk dan basah awal musim hujan ini. Saya pun menghampiri, mengambil ponsel dari saku dan mengatur ponsel pada mode kamera. Setelah mendapatkan sudut terbaik, timbul rasa ragu – ragu, tidak yakin apakah bunga ini akan lebih baik terambil dengan mode close up atau macro. Apa yang diperlihatkan oleh view vinder LCD dan apa yang bisa dilakukan oleh suatu kamera ponsel tidaklah cukup membuat saya yakin.  Meski ponsel kamera ini sudah saya gunakan hampir setiap hari. Dalam beberapa menit, puluhan gambar dengan obyek bunga yang sama pun akhirnya terambil. Bilapun ada gambar yang tidak bagus dan tidak sesuai keinginan, biarlah, nanti saya masih bisa menggunakan komputer untuk memilih gambar – gambar bunga terbaik dan sedikit menyuntingnya dengan aplikasi pengolah citra.

Mengambil gambar dengan kamera digital agar memenuhi kualifikasi artistik dan teknis yang bagus tidak pernah mudah. Apalagi bagi yang hanya berbekalkan kamera entry level seperti pada kamera ponsel yang saya gunakan untuk mengambil gambar bunga tadi. Pada tiap – tiap moment pengambilan gambar selalu saja ada kendala. Entah itu kendala ruang untuk memilih angel yang tepat, pencahayaan yang kurang bersahabat, keterbatasan fitur dari kamera dan lain sebagainya. Meski menurut saya keterbatasan tersusah itu terletak di kepala si tukang foto itu.

Bagi saya, ketika kita selesai menekan tombol shutter pada kamera, belumlah tugas seorang juru kamera selesai. Masih ada banyak yang bisa dilakukan sebelum foto disajikan ke pemirsa baik itu melalui kertas cetakan atau melaui suatu online photo hosting yang keberadaannya kian populer. Kualitas foto yang sebenarnya akan kelihatan jika kita telah menyalinya ke komputer. Tentu saja komputer yang dilengkapi dengan monitor yang memenuhi syarat saja yang akan menampilkan foto – foto kita apa adanya.

Berdasarkan pengalaman pribadi, jarang saya mendapatkan gambar – gambar dari kamera digital yang ideal secara teknis dan artistik. Bilapun ada gambar yang menurut saya kelihatanya bagus pun tidak serta merta membuat saya percaya diri. Biasanya saya akan mengecek sekali lagi kualitas teknis dari gambar seperti itu. Histogram merupakan alat pertama yang saya gunakan dan bila dirasa kurang pas biasanya saya akan menggeser shadow dan highlight serta mid. Bila dirasa detil yang terdapat pada gambar kurang maka Unsharp Mask masih bisa membantu. Crop, tool ini sering saya gunakan untuk memperbaiki  komposisi suatu foto.

Ketiga tool yang saya sebut itu merupakan peralatan dasar yang paling sering saya gunakan, baru kemudian untuk menambahkan mood tertentu, saya bisa bermain main dengan curve, hue saturation dan tools retouching yang lain yang ada pada kebanyakan program pengolah citra favorit.

Mengenai perangkat lunak pengolah citra yang saat ini saya gunakan untuk menyentoh foto – foto ilustrasi pada blog ini, kebanyakan cukup dengan GIMP, suatu perangkat lunak gratis dengan kode sumber terbuka yang bisa berjalan baik di linux, maupun windows. Tentu saja akan sah – sah saja apabila menggunakan perangkat lunak berbayar yang canggih seperti Photoshop, Photo Paint, Painshop Pro, dan lain lain, meski menurut saya terlalu berlebihan kecuali bila punya uang lebih untuk membeli.

Biar tidak dikira sedang jatuh cinta, maka berikut ini saya pamerkan foto ponsel yang telah sedikit saya tweak dengan GNU GIMP. Seorang Bapak Tua di Angkudes Menuju ke Pasar.

Blantik

Jadi …

Atardecer en Cajicá, Colombia. 2.600 metros más cerca de las estrellas.

Milo…..

Create your own visitor map!

Peace. For Real.

“¿Encuerarme?”

“¡Por supuesto, si lo exige el guion!”

Emma Watson, nuestra la deseada y amada Hermione Granger, ha hecho una declaracion que ha provocado erecciones en cualquiera que lo les. En una entrevista hecha para el Daily Mail, dijo sin ningur pudor que estaría dispuesta ha hacer un desnudo “artístico” en una película mas en el futuro. La cachonda actriz, al parecer, quiere quitarse el estereotipo de  niña nerd matadita y la mejor forma que encuentra (para variar) es enseñando todo en pantalla
Emma escupio: “Saldria desnuda si Bernardo Bertolucci me lo pidiera. No tengo pensado quitarme la ropa en pantalla tan pronto, pero entiendo que forma parte de mi trabajo. Aún no soy una mujer, pero tampoco soy una niña. La industria cinematográfica suele decirme: en un par de años serás perfecta para ese papel. Y yo pienso: “bien”; pero hasta entonces estaré estudiando en la Universidad y tendré que decidir entre una de las dos cosas.”

¡Gracias, mil gracias Emmita, gracias por esas bellas esperanzas que nos das a todos los tiranetas adictos a tu piel!. Rogamos a Dios, o a Satan (el que responda mas pronto) que ilumine a ese tal Bernardo Bertolucci (quien quiera que sea) para que te de un papel cachondo y escurridor, donde puedad mostrar en todo su esplendor tu divina epidermis! Y tambien rogamos, si es posible, que sea en una escena lesbica, lo que pondria la cereza al pastelote.

Esta era la joven Watson, cuando era una futura promesa del cachondeo“¿Que tanto me miraran esos tipo?…¿Y que sera ese bulto en sus pantalones?”

Despues de un tiempo, adquirio una muy merecida fama de lolita levantapitos“¡Carajos, me rodean tipos con bultos sospechosos, bleeeg!”

Al rato, se dio color que la excitacion que provocaba y se dio a la tarea de sacar provecho de ello“¡Ja,ja, lero,lero, soy la chica mas deseada, todos quieren coger conmigo, todos se hacen puñetas en mi honor, ja,ja!”

Disculpe “señorita” Watson…¿Es cierto que a usted le excita saber que los hombres se masturaban con su imagen en mente?

“¿Eh, que, como? ¡Ah, si, claro, me encanta saber que le jalan el pescuezo al ganzo viendo mis fotos, por supuesto que si!”

Sin embargo, no daba su brazo a torcer“¿Desnuda yo? ¡ Ja,ja, ni que tuvieran tanto suerte!”

Pero, al final, parece que Emma esta dispuesta a cumplir nuestra mas anhelada fantasia

“¡Muuua! Un besito para todos los tiranetas ¡Acomodenselo donde quieran!”

Puerta de Alcala, Madrid. España

Desde 1994 se viene celebrando la TRASHUMANCIA en las calles de Madrid.

©Fotografía, Jaime Garcia G.

“Una foto al día”

com certeza será sua lua de mel!

costume

Fint høstvær er flott. Det er Simen også. Her med fint kamera og stygg jakke.

gulTresko

Não há nada mais triste do que a morte de uma borboleta.

As asas não não mais alçarão voo, não baterão, e o trajeto aparentemente desconexo não mais existirá.

As cores adormecem e, como um defunto de homem, o pequeno exoesqueleto enrijece.

A vida escapou-se por ali naquele ser.

Não haverá sopro suave, brisa ou vento que altere a condição da pobre borboleta.

Este otoño se sigue haciendo el remolón

Det är fantastiskt roligt att fotografera! Men det roliga för mig är inte att lyfta upp kameran och enbart fånga händelser – jag hittar ingen motivering eller någon utmaning i att enbart vara en passiv registrerare. Jag vill utveckla bilden och jag vill göra bilder som är mer komplexa. Ungefär som en författare inte enbart vill beskriva händelser i sina böcker. Jag fascineras av hur språket fungerar, med de speciella och underfundiga formuleringarna. Att lyckas få fram det man kan läsa mellan raderna – även som fotograf och bildskapare.

Jag ser mig nog mer som bildskapare än som fotograf. Kameran intresserar mig inte, objektiven intresserar mig inte, de olika tillbehören intresserar mig inte. Mitt intresse ligger i vad som sker inne i bilden, mellan de olika beståndsdelarna – och vad dessa kan förmedla tillsammans.

En fotograf måste ha ett väl utvecklat selektivt seende. Med skärpt blick upptäcker man detaljer som kan vara intressanta att fotografera. Med åren tränas ögon upp mer och mer – den erfarna fotografen missar ju inte mycket!

En nyfiken fotograf upptäcker motiv överallt; antingen det är i diket intill bilparkeringen eller spännande färger som reflekteras i en vattenyta. Med hökblick skannar man av sina omgivelser.

Ibland ser man för mycket så att man får lyfta fram kikaren eller teleobjektivet för att skärma av omgivningen – för att undvika att ”hjärnan kokar över” och för att bättre kunna koncentrera sig på det man ser. Att kunna iaktta och bedöma, eller fundera på hur man ska fotografera motivet.

Det är väl då många fotografer gör de flesta misstagen, genom att skärma av och att förenkla sina bilder blir det bilder som är för endimensionella.

För många fotografer är detta det första målet i utvecklingen – att hitta ett spännande motiv, att få till en perfekt exponering och att lyckas komponera på ett snyggt och spännande sätt.

Men med tiden ser man ett problem växa sig allt större – de egna bilderna känns livlösa och opersonliga. Dessutom är det bilder som man snabbt tröttnar på. Bilderna blir bekräftelser, mer än kommunicerande bilder.

De duktiga fotograferna har alltid ”något mer” i sina bilder. Deras bilder känns alltid så självklara eller färdiga. De duktiga fotograferna lyckas också med att förmedla sig själva i sina bilder. I bilderna finns ett slags fingeravtryck som gör att man känner igen deras bilder direkt när man ser dem. Hur lyckas man då med detta?

De duktiga fotograferna har inte enbart ett selektivt seende, utan även ett väl utvecklat simultant seende. De har lärt sig att alltid se flera motiv samtidigt. Varje detalj som det selektiva seendet upptäcker placeras även in i ett sammanhang – i ett speciellt ljus och i en unik komposition. De olika detaljerna i bilden berättar något tillsammans.

När man upptäcker något i diket intill bilparkeringen, så ser man även automatiskt på bilarna på parkeringen i bakgrunden. Vilka färger har bilarna, vilka kombinationer av färger finns det mellan bilarna? Hur är ljuset; från vilket håll kommer ljuset?

Det simultana seendet studerar också de olika sätten man kan komponera på för att få kontakt mellan detaljerna i förgrunden och bilarna i bakgrunden? Vilket perspektiv ska man använda för att visa detta och vilket objektiv passar bäst? Vilka bilder kan man göra genom att göra olika kombinationer – journalistiskt, konstnärligt, symboliskt, dokumentärt, provokativt… Saknar bilden ett överraskande inslag?

I processen att skapa sin egen bild faller sedan alla de tekniska och bildmässiga lösningarna helt naturligt på sin plats.

Det finns fotografer som kan välja objektiv, bländaröppning, slutartid, kameravinkel, filter och fotograferingsögonblick med sådan automatisk träffsäkerhet att man ibland undrar om de är synska! Fotografer som alltid hinner tänka på allt oavsett hur snabbt en situation uppstått… I den färdiga bilden finns dessutom även den personliga tolkningen – både ideologiskt, känslomässigt och stilmässigt.

I det att utveckla det simultana seendet skapas den unika fotografen. Den fotografen som alltid verkar göra bilder som berör och engagerar. Bilder som man inte tröttnar på; som alltid känns så självklara eller färdiga…

Jag tittar mycket på bilder från andra fotografer; låter mig beröras och inspireras. Jag kan se hur långt de olika fotograferna har kommit i att utveckla det simultana seendet.

Jag studerar ofta de bästa fotograferna, som exempelvis Henri Cartier-Bresson. I hans olika bilder på folksamlingar i Paris kan man inte annat än imponeras hur han alltid var på rätt plats vid rätt tillfälle. Hans bilder är alltid komplexa berättelser av ”tillfälliga” händelser. Hur lyckades han alltid trycka av i rätt ögonblick?

Kan det vara för att han hade ett exeptionellt välutvecklat simultant seende?

(Artikeln har tidigare publicerats i bloggen på Kamera & Bild)

De senaste månaderna har jag börjat kalla Mamiya för Genni. Varför? Jag vet inte. Det är verkligen JÄTTESVÅRT att säga rätt. Det lustiga är att jag hade Mamiya i ca 6 månader innan detta uppkom!

Vet inte om det är det lugna, trygga, stora, brunaktiga dumboiga som spökar, eller om det är för att jag mer och mer engagerat mig i Sydråttan, och på den tiden var det Genni som var gosklumpen. Genni var väldigt mammig, Mamiya är också det, fast på ett annat sätt. När HON vill .

Mamiya

Pendragons Gennifer

Genni (f .2000) kom från “The Pendragon Rattery” i England och var en av de första dumbos i landet. Hon fick en kull med Runaviks Qaanaaq och ur den kullen (datakullen) fick två stanna hos mig; Atari och Solaris (Ayla).

Nu måste jag bara lära mig hålla tungan rätt i munnen. MAMIYA.

à Santa Eulalia .