Vid flera tillfällen har vi publicerat bloggposter skrivna av en gästskribent som gått under pseudonymerna Redouane eller Fouad R (de två olika pseudonymerna beror på missförstånd vid bytet av bloggredaktör).  Det finns många skäl varför skribenter väljer att vara anonyma, men nu har denne skribent bestämt sig för att skriva under sitt riktiga namn:

Medan Israel ständigt kallas apartheid- och rasistisk stat, försöker Israelhatare avhumanisera judarna i Sverige (svenska medborgare alltså!). En helsvensk bekant till mig hävdade med sjuklig entusiasm och övertygelse att de människor som demonstrerade i vintras i Malmö för Israels rätt att försvara sig ”älskade krig” (inte bara kriget i Gaza, utan också krig i största allmänhet). Efter att hon hade lugnat sig i sitt försök att visa mig att ”dessa människor” inte var som oss, att de törstade efter krig och blod, avslöjade jag för henne att jag också var med och demonstrerade för Israel denna kalla vinterdag. Jag frågade varför hon trodde att just dessa fredliga demonstrerande människor (majoriteten av dem var 50+) skulle gilla våld och förödelse. Jag frågade henne också hur många människor hon känner i sin omgivning som gillade krig och blod. Hon kände inga.

Antisemitism har flera ansikten och den mest farliga av dem är avhumanisering. För min bekant var de proisraeliska demonstranterna inte människor, utan blodtörstiga djur. Att jag, icke-jude, deltog i demonstrationen och inte höll med henne gjorde henne ännu mer förvirrad.

De människor som försöker avhumanisera judarna är ett allvarligt hot mot vårt samhälle. Vissa människor har tydligen inte lärt sig någonting av historien. Tvärtom, de verkar skrämmande nog lida av nostalgi. Mitt bidrag för att till varje pris göra allt jag kan för att förhindra en ny våg av avhumanisering är att för fösta gången signera med mitt riktiga namn. Gillar man mänskligheten och livet, så går det inte att göra det bakom en pseudonym. Har man en förkärlek för Israel och det judiska folket ska man stå för det. Demokrati och tolerans har sitt pris. Jag tänker från och med nu och utan komplex fortsätta bidra med det vackraste som finns: kärleken till mina medmänniskor.

Didine Bedraoui

Tidigare bloggposter av Didine:

Kristna, muslimer och judar kräver nyanserad rapportering om Israel
Torbjörn Björklund (v) – Varför har araberna problem?
Demokrati i Mellanöstern
Det offentliga Sverige och Israelhatet
Sverige är fantastiskt!
Tel Aviv ur en annan synvinkel
Dubbelmoral i synen på Mellanöstern
Odla jordgubbar, ansvar och fred
Fegheten i Malmö
Längtan till Tel Aviv
En personlig jämförelse mellan Israel och arabvärlden

SVERIGE ÄR FANTASTISKT! Och jag är inte ironisk. I vilket annat land råder så mycken naivitet blandat med sjuklig försiktighet? Sverige förespråkar dialog och undviker jämt konfrontationer. Att bjuda representanter från diktatoriska arabländer till riksdagen för att öppet kritisera Sveriges inrikespolitik och vår livsstil är skandalöst. – Arabförbundsdagen. . . Vad är det som ska firas här: Tortyr, förtryck, eller intolerans?

Ska man inte städa sitt eget hem innan man bryr sig om andras hem? Att låta representanter från dessa länder ge Sverige lektioner i ”demokrati” är ett grovt och allvarligt integritetsintrång. Vad skickar Sverige för signaler till arabvärlden? ”Vårt land och vår syn på världen är så vidöppen att ni får komma hit och spotta alla vad ni vill rakt i våra ansikten. Vi kommer att lyssna på er och vem vet, en dag ska vi applicera det ni säger”. Arabförbundet skrattar åt oss i smyg…

Inte konstigt att Sverige är en fristad för många islamister som i lugn och ro planerar nästa massaker i Europa. Alla människor oavsett religion förtjänar respekt men arabländerna kräver här mer respekt än alla andra. I vilket namn? I islams namn? Ert islam ska inte ligga över vårt lands lagar. I värderingars namn som tillhör en annan planet? Era värderingar förtrycker och är laddat med hat mot allt som inte är som ert. Snälla, sluta att påpeka att er kultur är så himla helig och specifik. Lite mer självförtroende skulle inte skada er.

Jag undrar om våra politiker lider av mindervärdeskomplex. Jag kommer ihåg när Reinfeldt gjorde sig besväret att bjuda arga ambassadörer från arabländerna efter publiceringen av Muhammedkarikatyren. Han skulle lyssna på dem och tyckte att dialog var viktig. En sak var dock viktigare men Reinfeldt glömde det: vår yttrandefrihet, vår integritet och våra värderingar. Det känns som allt är förhandlingsbart i Sverige, till och med vår frihet att vår rätt tycka och tänka fritt. Man kan inte vara vän med alla. Varför ska Sverige vara så himla ”socialt kompetent” – till vilket pris som helst?

Arabförbundsdagen - Vad har Arabförbundet gjort för att förbättra arabernas vardag? Säg mig vad det är som ska hyllas, alla ni politiker som firade denna dag?

JAG FÖRESLÅR att ni fokuserar lite mer på demokratin, som den vi har i Sverige, den som är rädd om människoliv, den som ger vingar, den som uppfostrar en att bli en bättre människa och lär respektera sin nästa.

Lilla Sverige, vad lider du av? Med lite mer konfrontationer skulle Sverige växa till ett land som vet vad ordet självrespekt egentligen betyder. Passa dig Sverige!

Din ”politiskt korrekta” attityd skulle kunna leda till att fler mörka krafter hittar skydd i vårt land för att utföra sin blodiga tolkning av ”demokrati”.

Vad sägs om att fira 60 år av demokrati med ett stort D i stället? Boka denna dag i er agenda: 14 maj 2008. Då fyller Israel 60 år.

Fouad R.

DE SVENSKA ANTIISRAELISKA krafterna finansierade med statliga bidrag borde åtminstone vara konstruktiva med sin kritik. Att vara konstruktiv betyder att bygga, inte förstöra. Att vara kritisk är en bra början, men en poänglös kritik är som att bygga på sand. Visst återstår det mycket att bygga i Palestina och i resten av arabvärlden för övrigt. En enkel analys borde leda alla svenska antiisraeler att öppna ögonen och se på nytt. Den sociopolitiska situationen bland Israels grannar har mycket gemensamt:

Halva befolkningen är under 25 år, en alarmerande hög analfabetism, en hög arbetslöshet, en sjukvård i dåligt skick, en fallande infrastruktur och en diktatorisk ledning. Pressfriheten och åsiktsfriheten är hård begränsad. Då finns det inte mycket utrymme för självdistans och reflektion hos dessa medborgare som lever som fångar utan någon form av framtidsplaner. Detta gäller lika mycket för palestinierna som för libaneserna, syrianerna, jordanierna och egyptierna.

VAD ÄR DET då som gör att vissa människor i Sverige reagerar utan någon som helst förnuft och klarhet när det gäller Israel? Vi lever trots allt i ett land som har alla förutsättningar och medel för att kunna på ett sansat och genomtänkt sätt förstå och analysera vad som händer omkring oss. Förstår inte antiisraelerna att palestiniernas lösning till deras inhumana sociala situation finns först och främst hos dem. På samma sätt som man brukar säga att Afrikas framtid finns i afrikanernas händer.

Palestinierna måste sluta att bete sig som små barn som gråter så fort de inte får vad de vill. Samtidigt måste omvärlden sluta behandla Palestina som om det vore ett barn som kan inte klara sig själv, som gör misstag efter misstag utan att vara medveten om konsekvenserna. Israel skyddar sina medborgare konsekvent och konstigt nog tycker vissa att det är oacceptabelt. När arabländerna, bland annat palestinierna, misshandlar och mördar sina egna medborgare höjer ingen sina ögonbryn.

Var någonstans var ni då alla antiisraeler när mer än 200 palestinier dog i interna strider mellan Fatah och Hamas i somras? Var de interna striderna ointressanta för att Israel inte var inblandat i blodbadet? För mycket hat mot Israel hindrar många att se tydligt. Eller är det en obeskrivlig och magisk kraft som gör att vissa blundar eller inte beroende av vem som skjuter? Israel kommer i all framtid att svara så fort någon av dess medborgares liv är hotat. Det är dags för lilla barnet Palestina att förstå det och sluta lamentera sig varje gång Israel svarar på Kassamraketer och självmordsbombare.

Det måste finnas en hemlig agenda bakom all den kraft som används hos vissa i Sverige för att ha Israel som hatobjekt nummer ett. Som icke-jude är min innersta övertygelse att en vind av antisemitism blåser bland vissa kretsar i Sverige. Som fri medborgare i ett demokratiskt land känner jag att det är min plikt att se till att hatet mot Israel inte förvärras ännu mer och på sätt öppnar dörren till allt flera mörkare krafter. Till er som hatar vill jag säga: Jag fortsätter att tänka fritt och se klart.

Fouad R.

Svenska organisationer, politik och media glömmer inte sällan bort det faktum att det finns en enda demokrati i Mellanöstern. Demokratin kan ses som en resa, en lång resa. Det är temat för artikeln nedan.

EN LÅNG RESA

Den längsta resan är den att nå sin egen själ. Att uppnå inre frid är ingen lätt uppgift. Resan ditt är lång och full av hinder i form av kurvor och backar. Dessutom krävs rätt verktyg och korrekta instruktioner. Därefter ska man bekanta sig med verktygen och lära sig att använda dem på rätt sätt. För att inleda sin inre resa måste man vara mogen för det, medveten och bestämd. Mogen för att inse att något saknas i livet. Medveten för att acceptera att man kan förändra sin tillvaro. Bestämd för att börja strävan till ett bättre liv. All förändring kräver mycket ansträngning. Det är ett konstant arbete som kan upplevas svårt till en början, men som så småningom blir lika självklart som att äta eller borsta tänderna. Har man lyckats hitta inre frid är porten till fred med omvärlden inte långt borta. Livet får en ljuvligare smak och saker och ting upplevs enklare. Plötslig skiner solen även de mörkaste stunderna. Men återfallet är aldrig långt borta.

Demokrati är inre frid. Det är att sluta fred med sina medborgare. Demokrati är en levande organism som behöver föda, omtanke och respekt. Precis som vid tillverkning av ett kristallglas behöver demokrati en bra råvara, mycket kunskap, en lång process, svett och mycket respekt för materialet. Liksom ett kristallglas är demokrati väldigt ömtåligt. Visst är det ljuvligt att dricka ur ett krisstallglas men det är tunt och går lätt sönder! Demokratin vi lever i måste underhållas och bevaras. Den har inte skapats på en dag och man ska inte ta den för givet. Det krävs mycket litet för att våra primitiva instinkter ska vakna och ta över. Därför är daglig ansträngning ett måste. Slutar man borsta tänderna får man karies!

Man skulle kunna tro att många regeringar tror att demokrati är ett koncept som kan köpas och sedan med lätthet implementeras. Demokrati skulle vara något lättillgängligt som ger omedelbara konkreta resultat utan någon större ansträngning. Mer fel kan man inte ha! De regeringar som resonerat på detta sätt har hamnat i kaos. Resultatet blir att deras medborgare får fortsätta lida och till slut tappar det lilla hopp de haft för ett bättre liv. Lidandet leder till frustration; en frustration som måste uttryckas på något sätt. Därför har de flesta icke-demokratiska regeringar utvecklat konsten att manipulera sina medborgare – ofta genom att finna utomstående hatobjekt. På så sätt kan medborgarnas egna misär hamna i skuggan.

Israel har hittat sin inre frid. Israel har sedan början slutit fred med sina medborgare. Grattis Israel för 60 år av demokrati. Jag passar på att önska minst lika många år av demokrati till Israels grannländer och hoppas att de börjar sin inre resa så fort som möjligt. Må de finna sin inre frid och äntligen sluta fred med sina egna. Frid och fred i Mellanöstern: det får Israel önska sig till sin 61-årsdag istället. Från ett optimistiskt perspektiv ger det hela tolv månader (NB räknat fr o m den 14 maj i år) till Israels grannländer att påbörja sina resor mot demokratin. För det krävs det mognad, medvetenhet och bestämdhet.

Fouad R.

DET FINNS inget billigare och mer simpelt än att jämföra israeler med nazister eller apartheid. De som använder sig av den här jämförelsen tror sig vara fyndiga och är övertygade om att de har prickat rätt. Men de missar helt och hållet att jämförelsen avslöjar mer vad de är för typer än deras törst på rättvisa.

HADE DE verkligen velat hjälpa Palestina hade de lagt allt sin kraft på att göra livet lättare för palestinierna. Istället lägger de all sin frustration och ilska på Israel. Snacka om att använda sin energi på fel sätt! Det värsta är att de som delar åsikterna med Torbjörn Björklund (v) är mycket väl medvetna att den verkliga grunden till Palestinas situation är analfabetismen, arbetslösheten, daglig förödmjukelse och förtryck, giriga ledare, en mörk framtid, en kontrollerad press, en obefintlig opposition, diktatorer och despotism. Palestina – precis som samtliga arabländer – lider och blöder på grund av det ovannämnda.

VILKET ARABISKT LAND kan hävda att det är en demokrati som behandlar sina egna medborgare med respekt och utan förtryck? Jag antar att Torbjörn Björklund (v) inte är blind. Varför använder han då inte sina ögon? Han tillhör säkert dem som tycker att Dubai är ett fantastiskt land med sina moderna byggnader och lyxiga hotell. Men det skulle aldrig falla honom in att titta bakom kulisserna och konstatera alla orättvisor som sker internt i landet. Är han beredd att anklaga Dubai för etnisk rensning eller jämföra det med Nazityskland?

FÖR MYCKET HAT i hjärtat leder till förvirring. Torbjörn Björklund (v) är ett bra exempel på det. Palestina, precis som alla arabiska länder, har glömt att älska sina egna medborgare i jakten på att hata Israel och judarna. Ilska och hat sätter dimma framför ögonen. Då kan man inte se vad man skriver eller om man tänker rationellt. Torbjörn Björklund (v) borde tömma sitt hjärta och börja fylla det på nytt igen. Det är bråttom med tanke på att han bor i en demokrati (Sverige).

DET FINNS säkert fler extremister i Sverige än i Israel. Skillnaden är att i Sverige har extremisterna inget skägg och ingen kippa. Du ser inte vilka de är förrän de skriver svart på vitt med det enorma hatet de odlar i sina hjärtan. Må de sedan vara politiker eller inte.

Fouad R.

ARABISKT STÖD för Israel ges i ett brev till Carolina Gylling, vilket publiceras idag efter författarens tillstånd. Israel som hatobjekt – Lina Myritz´ debattartikel och svaret från Carolina Gylling – var ämnet häromdagen på FiM-bloggen. Vi får sympatireaktioner från inte bara judar och kristna utan också från muslimer, araber, iranier och kurder m.fl., vilket brevet nedan är ett exempel på.

Föreningen Fred i Mellanöstern vill gärna komma i kontakt med flera sympatisörer i sin strävan efter en rättvis och nyanserad bild av Israel i Sverige.

—

2008-02-12

Till/

Carolina Gynning

Äntligen ett nyanserat program om Israel på svensk TV! Du visade oss en helt annan bild av landet än vad de svenska medierna brukar visa. I Sverige är det nästan tabu att säga högt att man inte har något emot Israel. Ännu värre är det om man vågar säga att man gillar Israel. Katastrofalt om man berättar för sina vänner att man planerar att semestra i Israel. Det är mitt fall! Tack vare ditt reportage har jag övertygat min sambo att åka ditt på semester. De flesta kunskaper hon hade om Israel var från den felaktiga bild av Israel som svenska medier älskar att propagera. Som du skrev i din krönika, är Israel med sina medborgare inte så annorlunda från oss här i Sverige: de vill leva i fred och njuta av livet.

Jag har aldrig förstått svenskarnas engagemang i Palestinafrågan när det pågår fruktansvärda händelser i Ryssland, Tchad, Kenya (600 000 människor är på flykt!) etc. De interna orättvisorna i de flesta arabländerna är mycket värre än vad israelerna gör i Palestina. EU:s (inkl. Sveriges) flykting- och invandrarpolitik är bland de värsta orättvisorna i världen. Som du förstår är listan lång, mycket lång.

Jag kan inte förstå att det finns så mycket hat och ilska i svenskarnas hjärta när det gäller Israel. Det är skrämmande att konstatera i ett demokratiskt land som Sverige.

Jag måste erkänna att jag inte gillar allt du gör. Men denna gång, med din resa i Israel/Tel Aviv har du visat det svenska folket att det kan ha fel ibland. Israel är en demokrati, ett unikt land med en fantastisk stämning som inte finns någon annanstans i världen. Att Israel har problem med sina grannar angår mig inte ett dugg. Alla arabländer har en massa problem med sina arabiska grannar! Kolla vad som händer internt i Egypten, Dubai, Syrien, Algeriet, Libyen, Saudiarabien etc. Regeringarna i dessa länder behandlar sina egna medborgare som luft. Är det någon i Sverige som höjer sin röst mot detta? Nej.

Att du har gjort ett reportage om Israel och att du står för det visar att du är stark och att du kan ta ditt ansvar. Tillräckligt stark för att kunna ignorera en frustrerad lärarvikarie!

Mvh

Fouad R. själv från ett arabiskt land och bor i Sverige sedan många år

—