Vad menar jag?

Jo, George Orwell och 1984. Tänk att vara så framsynt och inse var din värld är på väg. Mot ett bevakningssamhälle och där det egentligt enda sättet att ha kontroll är diktatur och ett enpartisamhälle.

Om den utopin kommer bli verklighet vet vi inte än men om vi kommer hamna i ett Ayn Rand samhälle är sannolikheten väldigt stor.

Ett samhälle som styrs av egoism ger alltid den starkare rätten – precis som ett samhälle där vi ska avskaffa klassamhället och alla produktionsmedel ska tillhöra folket.

Det bägge dessa system ändå medvetet kalkylerar med är människans vilja att böja sig för antingen idéer eller system som är starkare än individen. Att man sedan pratar om det som ett idealsamhälle är ren bullshit.
Det är det utvalda folket som vinner – den starkaste – precis som naturens ordning.

Det förstod George Orwell mer än någon annan och därför är hans berättelse så skrämmande. Vi får i det lilla perspektivet se det stora som sker – det som blir svårt att stoppa när det väl har börjat.

Allt börjar som någons idé var det någon som skrev eller sade.

Det är sant.

Och ju större apparaten är och mer komplicerad dessto svårare är det stoppa det – och samtidigt, när det väl faller sönder går det otroligt fort. Se olika revolutioner, se företagskrascher, se det som hände med östblocket. Det som från början kan verka dynamiskt blir det till slut statiskt och krackelerande.

Det är precis som det elektroniska samhälle vi lever – det jag kallar komrevolutionen. Vi lever i en övergång som vi ens förstår hur stor den är och omges dagligen av elektronik som kan övervaka oss – vi lämnar spår var vi än är. Och om någon vill kan den lätt se våra vanor, kontakter, ekonomi – och till slut kan det beskära vår frihet. Friheten som vi på ett vis tar för givet här hos oss.

Och det är det som kan skrämma mig i Ayn Rand systemet när folk hyllar egoismen som ideal – att de inte ser följden som blir. Slagorden för partiet i 1984 skulle lika gärna vara det som Ayn Rand står för, även om hon självklart skulle förneka visst av det;

Krig är fred. Frihet är slaveri. Okunnighet är styrka.

Det finns redan några ex. i Latinamerika och Europa, där den typen av samhällssyn och ekonomi som man försökt införa automatiskt leder till diktatur eller undantagsstillstånd – alltså beskär det friheten. Definition på slavar efter blodiga kupper eller regelrätta krig, beror på vilka glasögon du har. Och där är FRA:s svaghet – att det KAN bli ett redskap i fel händer.

Ja, den övervakning som egentligen funnits i tio år och som nu ska legitimeras.

Det finns ingen garanti för att det inte blir det – det beror helt och hållet på i vems händer informationen landar. Ja, kommer det i det själv utvalda folkets händer, är det ett starkt maktmedel som kan begränsa friheten.

Det verkar vara en avgörande tid för biblioteken, en brytningstid. Det gäller att välja riktning och arbeta i enlighet med den. Både nationellt och lokalt. Projektet Bibliotek24 avslutas vid årsskiftet. Tanken bakom är att via en gemensam ingång ge alla Sveriges medborgare tillgång till all den digitala information som finns på biblioteken. Databaser, kataloger, e-böcker, you name it, via en enda inloggning. Vad händer efter projekttidens utgång? Även Fråga biblioteket är under evaluering. Vad som egentligen kommer att ske under nästa år är det troligen väldigt få personer som vet.

Att ge upp dessa satsningar som vänder sig till en nationell målgrupp – våra invånare – vore på sätt och vis att ge slaget förlorat gentemot våra “konkurrenter”, vare sig de kan heta Google eller 118 100. Det vore att säga att vi inte tror på att vi kan erbjuda ett gratis alternativ med kvalificerade kunskapsresurser och vägledning från biblioteken i Sverige. Att vi gör allt detta samlat och tydligt (biblioteket som varumärke), tror jag är av stor vikt. Tillsammans kan vi kanske slå igenom mediabruset, det är svårare varje bibliotek för sig.

Samtidigt ser vi en tendens där allt fler bibliotek säger upp abonnemang på databaser. Bibliotek lämnar Fråga biblioteket-samarbetet. Allting kostar och då måste man prioritera på en lokal nivå. Vad är värt mest, att kunna hålla öppet den där extra timman på fredagar eller den där svindyra databasen. Som ändå ingen använder, eftersom vi inte ens på biblioteket begriper oss på hur den egentligen fungerar. Lokalt kan det vara omöjligt att göra den prioriteringen så att den gynnar något annat än verksamheten i det fysiska biblioteket, det är den man ser framför ögonen varje dag.

Samtidigt har många människor biblioteksvanor ungefär som jag själv: besöker ganska sällan ett fysiskt bibliotek, använder biblioteket främst som en bank för den fördjupade och bearbetade kunskapen som finns i böcker och ibland i databaser. Såna som jag vill ha tillgång till bibliotekets kunskap direkt via vår egen dator, så att vi slipper  gå dit. Och ändå tycker den här gruppen att bibliotek är jätteviktigt i ett demokratiskt samhälle (många icke-användare är för övrigt oerhört positiva till bibliotek).

Samtidigt vill vi gå till det fysiska biblioteket med våra barn, för att botanisera bland bilderböcker och datorspel. I detta sammanhang: mötesplats – helt ok.

Vi som Googlar oss fram i livet blir ju inte färre och som jag ser det är det jätteviktigt att biblioteken möter dessa behov. Jag har förstått att man lokalt ofta har svårt att se hur man ska hantera detta. Jag tror som sagt att man har mycket större förutsättningar nationellt, men att länsbibliotek och kommande nationell samordnande funktion, KB, har ett stort ansvar i att stödja biblioteken lokalt om de vill kunna arbeta på bästa sätt framöver. Någon måste ha överblicken, visionerna och kunskaperna. Därför har jag stora förhoppningar på att KB tillsammans med länsbiblioteken kommer att stödja bibliotekens samverkan i nationella satsningar framöver. I det här läget får vi inte bromsa.

Information Desk in Public Catalog Room, NY Public Library 1926

Att tro och se möjligheter när nästan allt hopp är ute är nu en realitet för ett av Sveriges stoltaste företag.

 - Hur kunde de bli så fel?

 Vår näringsminister Maud Olofsson får ta emot svidande kritik för uteblivna/felaktiga insatser.

Precis som frågan finns svaret i presens. Att rikta kritik till sittande näringsminister utan saklig grund (Hör gärna Mona Salins inlägg på you tobe i frågan) och samtidigt undandra sig sitt ansvar för en lamslagen och visionslös politik, det senaste decenniet verkar vara oppositionens strategi i SAAB frågan.   

I en globaliserad värld ställs krav på nytänkande och framtidvisioner. Ur en riskkapitalists horisont förväntas att risktagandet skall leda till framtida vinster. När SAAB som utvecklats i ett socialdemokratiskt Sverige baserat på semikommunsim utan reell marknadsförankring plötsligt hamnar i den sk verkligheten uppstår självklart problem. 

När SAAB nu ska bli ett äkta marknadsdrivande företag under en borgerlig regering med en marknadsminister av Maud Olofssons kaliber behövs visioner. Visioner där Sverige vågar, kan och vill. Vi måste nu måla upp bilder för vårt inre där SAAB i Trollhättan gör bilar som är attraktiva på den globala marknaden.

Vi har inte råd med fler kommunistiska experiment med förtäckt planekonomi. Vem vill finnas i ett land där staten delvis bestämmer hur bilarna skall se ut – Vem vill ha en LADA 2101 tex - 

Som Socialdemokrat tar man arbetarnas parti och försvarar deras rättigheter. Självklart skall alla ha samma rättigheter.

Vi Moderater tar hand om förutsättningarna för att vi alla skall vara med och skapa ett expansivt Sverige med äkta konkurrenskraft baserat på BORGERLIGA visioner som leder Sverige mot EN LJUSNADE FRAMTID där alla skall känna delaktighet oavsett förmåga och ambitionsnivå.      

För att skapa ett samhälle med rättvisa och solidaritet för alla, behövs tro på framtiden baserat på gemensamma visioner.

Nu duggar larmrapporterna tätt om missförhållanden inom landets svinuppfödare. Svineriet inom denna yrkeskategori anses vara alldeles speciellt utbrett. Detta baseras på en enskild bildupptagning vid en inspektion utförd hos en representant från denna så svinaktiga yrkeskategori.

Alla som någon gång arbetat inom media eller dylikt vet att man vill ha respons för sina artiklar och man vill gynna samhällsnyttan med sina avslöjanden.

Konsekvensen av dessa avslöjande för vi alla hoppas blir att våra kompisar grisarna får en trevligare vardag.

Vari ligger samhällsnyttan för oss vanliga dödliga medborgare. Enligt en ny undersökning kan 3 av 5 Svenskar tänka sig att plocka bort julskinkan från sitt julbord.

Ur folkhälsoperspektiv är detta ett förödande beslut. Min personliga uppfattning (Uppfattningen delas av många läkare och forskare) är att vi äter alldeles för lite fett i Sverige. Går men in och tittar på statistik baserad på de senaste 20 åren har fetma och hjärt o kärl sjukdomar ökat i lavinartad takt. Går man sen in och tittar på vad som förändrats i vårt konsumtionsmönster så är det att vi plockat bort fett ur vår kost och ersatt det med kemiska light produkter. Samtidigt har konsumtionen av godis och bakverk ökat i samma takt.

Slutsats: Paradoxalt kan konstateras att när vi bytte ut fett mot light produkter har vårt begär till godis och barkverk (Kolhydrater) ökat tillföljd av att vi nu stå inför en stundande fetma epidemi med allt vad det innebär av följdsjukdomar.

Politiskt bör vi nu agera hindra denna stundande vård katastrof. Istället för att hitta fel och brister hos våra svinuppfödare bör landets samtliga godis o bakverks producenter sättas under lupp. Här finns stora ekonomiska och mänskliga vinster att inhämta.

 - Varje kolhydrat som hindras från att komma ut på marknaden är en samhällsekonomisk vinst.

- Varje julskinka som ställs på ett Svenskt julbord är en samhällsekonomisk vinst.

Jag är säkerligen inte ett unikum gällande en önskan att kunna ha en blogg där jag ventilera och konverserar. Syftet är för mig, såsom för troligtvis många andra att framför allt, just kunna ventilera och få utlopp för de egna tankarna. En sorts självrannsakan, kring det jag gör, tänker, vill och mer konkret, vad jag har gjort, hur tänkte jag och slutligen, vart jag är på väg. Är det sedan så att det jag skriver och delar med mig utav intresserar och lockar så är det givetvis en stor plus-stjärna mitt på!

Befann mig igår på ett seminarium om ledarskap och en intressant flik som dök upp under samtalet var en del staplar kring medvetande om vad man vill uppnå. Där jämfördes medvetandet kring detta hos ungdomar kontra äldre. Det som var talande och trist att inse var att som yngre har människan många drömmar och vision, men att dessa avtog med ålder, uppenbarligen. Orsakerna till det är säkerligen många, allt ifrån att vi kanske blir mer och mer “realistiska” till att vi blir mer pessimistiska. Oavsett vad eller vilket så är borde det icke vara på det viset.

Vart ville jag komma med den lilla mellanparagrafen? Jo, att denna bloggs främsta syfte kommer att vara ett medel för min egen del att finna nya visioner, nya vägar och nya mål att uppnå. Jag anser mig vara en driven och innovativ person och intalar mig att jag har en plikt gentemot mig själv att göra så mycket av det som möjligt.

Härigenom så vill jag kunna spy ur mig tankar som ansar ligger och gnager och tär på själen. Ett lavemang för mitt inre, korta och litterära spa-sessioner för anden inom..

Jag skall försöka fatta mig kort, inledningsvis. I min blogg kommer säkert en hel del kontroverser att dyka upp, jag tenderar (har jag med åren förstått) att ibland ha en del snäva åsikter om saker och ting, något som jag gärna inte döljer.
För de åsikter jag besitter är utifrån en övertygelse om deras rättighet till existens. Vissa gånger får jag givetvis komma till insikt att jag har fel, då reviderar jag gärna och går vidare, än mer stärkt i mina övertygelser och åsikter. Men att utan diskussion och övertygelse så reviderar jag inte mina åsikter enbart för att “passa” min omnejd.

…än en gång…..tärningen (enl. bild tärningarna) är kastad(e)!

ps. Kommentera gärna, oavsett karaktär så uppskattas detta. Jag kanske ryter tillbaka och beter mig som ett grottmongo eller så blir jag som en liten perser-katt och slickar upp Er i brygga. ds.

Steinar J Olsen er daglig leder og gründer for Stormberg. Jeg har en tid fulgt ham på Twitter og på bloggen hans. Han skriver mye interessant og givende, både om miljø, arbeid, turer og andre aktuelle ting. I dag har han blogget om sykefravær fra en arbeidsgivers ståsted. Nå blogger jeg om sykefravær fra en som er sykemeldt.

På papiret har jeg rett til å være uføretrygdet, men for meg er det ikke et alternativ. Jeg vil tilbake. Nå er jeg heldig som ikke er så syk at jeg må være uføretrygdet, men faktisk har muligheten til å komme meg tilbake. Det er viktig! Jeg er ung og har tiden foran meg. Det synes jeg er godt. Det gir håp.

For meg ville det vært et stor tilbakeslag å være uføretrygdet. Et nederlag. Likevel tror jeg den motivasjonen jeg har for å komme tilbake igjen, er med på å gjøre at jeg faktisk kommer meg tilbake. Jeg har motivasjonen til det, til å ville det og ikke minst helsen til det. Jeg er priviligert som har det. Når jeg tenker på meg selv om 3, 5, 10 og 20 år så ser jeg for meg at jeg jobber. Noe annet er ikke et alternativ. Ingen av oss vil være uføretrygdet, men det jeg mener er at jeg tror det utrolig viktig å ha den innstillingen til sin egen fremtid at jo, jeg skal være frisk og velfungerende. Jeg skal gjøre mitt ytterste for at jeg kan det, så får det som skjer, skje, man har ingen garantier. Jeg liker å tenke at siden jeg fikk min langtidssykemelding nå i ung alder, så får jeg den ikke senere

Bare vent, en dag…

Vi och dem, är vad som gäller om Sverige Demokraterna får sin vilja i genom. Mycket talar nu för att det blir Sverige demokraternas första mandat period efter det stundande valet 2010.

Exemplet Vellinge är vad som ger mig mest energi att vara engagerad och stärker min vilja att fortsätta min kamp för humanismens människo syn.

Aldrig i människans histora har ondskan segrat fullt ut. När saker verkligen ställs på sin spets är det alltid kärleken som går segrande.

Varför är det så att onskan först måste trumfera för att slutgiltigen kärleken och människan utgår som segrare.

Otaliga är de sagor om detta tema.

Min teori är som följer: När ett hot oppenbarar sig blir vi människor rädda, när vi blir skrämda upphör vår analytiska förmåga och vi låter oss bli förda bakom ljuset. Tiden som infinner sig mellan tidpunkten vi blev skrämda och när vi återgår till det normala tänkandet är den sk ondskanstid. Ta nazismens framfart på 1930-40 talet etc. Allt byggde på rädslor krig, depression, de farliga judarna etc etc.

Vår tids nazism är sprungen ur samma källa. Under en tid (1990 talet) invandrar människor från andra kulturer, och som vanligt reagerar vi med rädsla inför det nya. Nu öppnas möjligheter för aktörer att utnyttja situtionen dvs människor rädslor för det oväntade och ovanliga.

Onskanstid är här och öppnar möjligheter för extrema partier att vinna makt som härhör från den mänskliga rädslan för det oväntade och ovanliga.

Enklaste sättet att stoppa denna utveckling, är att våga visa intelligens.

Livet går sin gilla gång. Ganska mycket att plugga för tillfället, men jag tar det lugnt ändå. Väntar på svar från olika uppdragsgivare och hoppas, hoppas verkligen att jag får något annat än det uni i Umeå kan erbjuda! För jag vill nedåt, utåt, bortåt! Har fått mersmak på världen och det bästa är att om ett halvår är jag färdig och kan göra precis vad jag själv känner för

“These are crazy days but they make me shine” (Oasis)

Måste bara sprida den här länken vidare, intressanta fakta som jag i och för sig redan visste om eftersom jag själv upplevt och upplever det, men trevligt att ha det “vetenskapligt bevisat” med, så en knäpp på näsan för er som har djupa fördomar om hur en feminist är i ett förhållande!

Feminism and romance go hand in hand

I dagens sn kan vi läsa om problem i Nyköpings grundskola. Nästan var femte elev klarar sig inte vidare från nian och genomsnittsbetygen i Nyköping ligger klart under det som gäller för hela Sverige.

Nyköpings framtida utveckling skulle må bra av att vi kunde erbjuda våra barn en bättre utbildning. Det är bra att kommunen försöker, men varför är de så hemliga med vad de gör?

Har ni hört talas om ”Bästa skolan”? Jaså inte.

Det är ett projekt kommunen i all hemlighet arbetat med under de senaste åren för att förbättra grundskoleutbildningen. Jag känner tyvärr inte till någon som fått en begriplig information om vad detta projekt innebär.

Läckert producerad framtidsvision, iaf om man diggar infographics. Dock Microsoft som är avsändaren, så då känns den genast inte lika angelägen.
http://www.youtube.com/watch?v=dact-1Tdgz0

En mer (t)rolig version.
http://www.youtube.com/watch?v=0USn7eufXps

Bloggen fick ett mail som med bakgrunden av Vellinge debatten ser ut som en möjlig framtid. Inget allvar utan fundera lite bara när ni läser det.Tackar B för mailet!

“Var skall nu alla dessa enorma massor av afrikaner och andra muslimer som kommer till Sverige härbärgeras?
Det finns inom myndigheter och dom politiska  partierna redan nu långtgående planer på hur detta problem skall lösas.

Ex.vis genom expropriering av våra bostäder.
Naturligtvis sker inte detta över en natt, utan tvångsmetoderna kommer att ske gradvis så att vi som vanligt inte skall märka när vattnet kokar!
Med raffinerade metoder så kan dom naturligtvis också tvinga oss   -om vi inte lyder-  att slutligen lämna våra bostäder.

Det kan ske t.ex. genom chockhöjning av skatter och andra avgifter på “för stora bostäder i förhållande till familjen”
Ett lagförslag att vi skall ta emot “flyktingar” i våra hem, kommer att först föregås av en   “förfrågan”  för att sedan övergå i  “rekommendationer”  och i nästa steg sker en lagändring att vi alla skall tvingas härbärgera “flyktingar” i våra egna hem!

Vi har ett  litet exempel från Vellinge hur myndigheter genom olika tvångsmetoder ändå får igenom sina galna förslag!
Ingen i Vellinge kommun ville ta emot “flyktingbarnen”  men med lämplig “övertalning” så klubbades ändå förslaget igenom!
Kan en hel kommun så enkelt tvingas till underkastelse, så ser dom säkert heller inga större problem att också kuva privatpersoner och tvinga dom/oss till total lydnad!

Nu är den här förestående exproprieringen inget som partier och myndigheter öppet skyltar med, men viss information läcker ändå igenom.
Bifogar också några intressanta inlägg från exilen feb 2007.

Lantmäteriet genomför också  nu en lagstadgad och landsomfattande registrering av bostäder, en nyregistrering som sägs vara av helt andra och harmlösa skäl,  men som mycket väl kan vara en medveten planering inför kommande expropriering av våra  hem!
Man kan också undra varför det planeras för en avväpning av hemvärnet just nu?  Bara för att nämna några exempel.
Avgrunden kan vara betydligt närmare än vi tror!

Vänligen
XXXXXX”

Se det som en vision som kan hända.

Mvh Varjager

Familjer är till för att splittras, visst är det så! Men är det inte förbannat lätt att ta hela sin familj för given? Varför är det inte förrän man börjar växa upp och inse hur i mitt fall fantastiskt livet egentligen är att leva tillsammans med de personer som jag kallar min familj? Som liten har man ingen förståelse för allt det man egentligen har gemensamt, all den glädje man kan skapa tillsammans och det enkla, avslappnande liv som man egentligen lever tillsammans med dessa människor. Jag tror att alla av oss de gånger då någon av oss visat sig på dåligt humör, varit förbannad eller inte velat annat än flytta härifrån bara agerade för stunden, och kommer ångra sig då vi i slutändan inser att kärlek och vänskap är det enda. En familj är så mycket mer än bara en kluns med människor; som barn representerar man kärlek mellan två människor, som vuxen representerar man ansvar inför sina barn och samhället. Den cirkel man bygger upp och som grupp försvarar mot alla problem är det som kallas för familj; och jag är säker på att den dag då denna cirkel bryts, då vi själva på ett eller annat sätt väljer att lämna cirkeln kommer vara en dag fylld av ånger och nedstämdhet. För även om vi alla fortfarande kommer att leva, så kommer vår familj aldrig mer att bli densamma. Jag riktar en kärleksfull tanke till de människor som omger mig, och som kallar sig för min familj.

x

Som jag skrev i mitt tidigare inlägg, så har Ung Pirat sin förbundskongress i början av nästa år, och nu är det dags för alla nominerade att acceptera sin kandidatur (tack till Mab som nominerade mig!). När man har accepterat så är det upp till medlemmarna att rösta fram de personer som man vill se på kongressen. Nu tänkte jag skriva lite om varför man borde rösta på mig, och vad jag tänker jobba för. Jag kommer dela upp detta i vad som i dagsläget ser ut att bli två stycken bloggposter, men det kan komma att ändras.

Först tänkte jag berätta lite om min politiska bakrund. Jag gick med i Piratpartiet och Ung Pirat för ungefär ett år sedan, och efter ett par månader började jag aktivera mig. Först blev jag vald till kassör i Ung Pirat Östra distriktet, och sedan till kassör i Ung Pirat Uppsala. Efter Ung Pirat Uppsalas extra årsmöte samma år blev jag vald till ordförande. Jag var även med på Ung Pirats förra förbundskongress, men då var jag endast där som åskådare, inte som representant. Mitt arbete i Ung Pirat har flutit på ganska bra, om jag får säga det själv. Sedan Ung Pirat skaffade sitt kansli här i Uppsala försöker jag titta in någon gång i veckan för att ha koll på vad som händer. Jag har även varit med på en av LSU:s utbildningar, en grundkurs i föreningsekonomi. Efter denna mycket lärorika utbildning drog jag igång ekonominätverket i Ung Pirat. På senare tid har jag även blivit mer aktiv i Piratpartiet, och är idag vice kampanjledare för partiet. Ett väldigt roligt uppdrag där man lär sig något nytt varje dag!

Men åter till Ung Pirat. Vad är det som är så bra med just Ung Pirat? Hur är det att vara medlem i Ung Pirat? Som jag uppfattar det så är en av förbundets stora styrkor att det är såpass lätt att få ansvar. Det är lätt att klättra. Det är lätt att nätverka, det är lätt att skapa kontakter med andra inom piratpolitiken. Det finns en öppenhet i Ung Pirat som jag inte har upplevt hos andra ungdomsförbund (även om jag kan erkänna att min erfarenhet av just andra ungdomsförbund är ganska liten). Ung Pirat är även mycket bra på att utbilda. Innan jag engagerade mig i Ung Pirat kunde jag inte ett skvatt om föreningsdemokrati och blev nervös av bara tanken på att skriva ett formellt protokoll. Nu ser jag fram emot att få skriva om UP Uppsalas stadgar. Jag ser stor potential i detta, att utbilda. Men mer om det i nästa bloggpost.

Mitt dröm-Ung Pirat är ett Ung Pirat som är så mångfaldigt att det alltid finns olika åsikter om allting. Ett Ung Pirat som är öppet för debatt, och som samtidigt tycker att det är viktigt att hela tiden få in nytt blod i organisationen. Ett Ung Pirat som är ett föredöme för andra ungdomsorganisationer, just för att vi är så grymt duktiga på att engagera våra medlemmar.  Hur jag tror att vi blir en sån här organisation tänker jag skriva mer om imorgon.

Du föddes en dag när vinterstormarna blåste som värst. Jag hade suttit vaken hela natten, tittat på skärmen som visade din mor. Hon var så lugn och fin, så jag trodde inte du skulle komma. Inte den natten, inte den morgonen. Så stod du bara där, stolt och kanske även lite rädd. Allt var nytt, marken var vit och våt, du frös lite grann, vi såg konstiga ut. Men du var, och är än, också nyfiken på den värld du hamnat i.

Hur ska jag kunna förklara vilken värld du kan råka i, lille vän, du som är häst och helt i händerna på oss människor? Hur ska jag kunna förklara att här bestämmer stora stygga pojkar, tuffa tjejer och prestigefyllda tävlingsmänniskor? I den här världen går ingen säker. De stora männen, långt därborta, med fina titlar och stora plånböcker avgör din framtid om jag släpper dig härifrån. De beslutar att du i framtiden kan pumpas med antiinflammatoriska preparat som dövar din smärta, för att du ska kunna göra tillräckligt bra resultat på banan. De låter de prestigefyllda kringla ihop din nacke, dra din nos mellan benen och hänga bakåt i tyglarna, allt för att kontrollera dig när du ska göra det de vill att du ska göra – showa och göra ryttaren bättre än vad de egentligen är. Priset, det får du betala. När du blir för skadad och trött, för gammal eller för dålig, då kommer du kanske vandra mellan den ena lyckosökaren efter den andra. Eller så får du resa till Italien, en enkel resa i fullsmockad vagn utan någon som frågar efter dig. Utom jag.

Men innan dess kan det hända att de ger dig foder som ger dig magsår, sporra dig till lydnad, träna dig halt, rida volt efter volt efter volt. På ryggen kan, om du har otur, en tjej eller kille sitta med en ponnymamma vid sidan. En sådan mamma som skriker och har sig, och som aldrig är nöjd. En perstigefylld tränare kan ställa högre och högre krav, komma med långpiska om du inte hoppar högt nog, rappa till dig om du inte fattar rätt galopp snabbt nog. Sedan kan de ställa in dig för dygnet, för att ta ut dig och upprepa hela proceduren om igen. Det kan hända att du inte får gå ut alls, inte se solen skina genom spirande träd, känna vinden i näsborrarna och leka med några vänner. Ensam kan du bli, i en hage med höga stängsel, stor som ett frimärke. Ingen kommer, på grund av något av dessa fasansfulla scenarior, att kunna säga att du inte sköts rätt. Inte ens jag, som då, om jag sålt dig, inte kan styra över det öde som blir ditt.

Hur ska din framtid egentligen bli, lilla vän, om jag låter dig gå? Många tycker att du ska tåla en del. Du är ju häst, vilket för vissa betyder monster. Du ska tyglas, du ska straffas när du gör fel. Men du, som aldrig något fel gjort. Hur ska du kunna veta vad de vill och vad som är fel i denna av människan påhittade värld? Och vem är du att välja? Om du protesterar får du stryk och ska tuktas, om du ger upp och inte längre bryr dig kan de mäta att du inte blir stressad. Därmed mår du bra. Vilket du än gör slipper du då inte ifrån ditt öde.

Vad ska jag säga till dig, lilla vän, om den framtid som kan bli din? Att du också kan få rasa med vänner i full galopp över stock och sten, leka kull och tafatt. Du kan känna vinden ta tag i manen, känna leran sippra upp över kotan och njuta av de allra första grässtråna som växer upp i backen om våren! Har du än mer tur kan du få gå långa härliga somrar på gröna, sköna ängar. Och fortfarande leva! Har du tur får du en ryttare med mjuk hand och som vet hur hon ska be för att få, hur hon ska ge för att erbjudas och hur hon ska ge balans för att komma i jämvikt.

Har du än mer tur får du gott gräs att äta året runt och i tillräcklig mängd så magen blir nöjd, hovarna blir skötta noga och fint. Borsten är mjuk och len. Med en sådan ryttare och ägare kommer du långt min vän.  Måtte ditt öde vara detta!

Men för att få den vägen finns ingen hjälp från ovan. Istället gäller andra direktiv. Hästsportens utveckling går mot att mindre kunnande om häst och allt högre tekniska krav. Vad sjutton håller de inte på med moppar för??????

För mer läsning om de ämnen som dagens blogg berör:

www.horsesforlife.com, www.tidningenridsport.se,

60 0ch 70 talets politisering av den sk fria Svenska televisonen är en del av vårt lands mörka historia. Generation efter generation fick vi överdoser av kommunsim och en kraftigt glorifierad röd fara.

Än idag pratas fortfarande om de tramatiska upplevelser vi 60 talister fick på bästa sändningstid. Till varje pris skulle vi skyddas från den hemska kapitalismen.

Samma kapitalism som levde i drömmande folks fantasi under 60 talet och som nu apploderas av en i det närmaste enig Svensk allmänhet.

Att det finns avigsidor med felanvänd kapitalism är självklart. Men vad skal man då säga om de stackarna som under kommunismens ok tuktas med ofrihet och storebrorsmentalitet.

Återigen, låt historen ha sin gång låt gamla tider försvinna. Låt oss lära av historien. Vi som har upplevt ett Sverige som på 50, 60 och 70 talet vara på väg in under den röda farans hemskheter med ofrihet och förvridna människosyn. Vi borde gå först i ledet och bekämpa dessa krafter för ett fritt Sverige i en modern tid, för ett fritänkande samhälle.

Man har alltid en önskan om att ens barn ska bli framgångsrika. Man vill ju oftast att ens barn ska bli allt man inte själv blev, och ska lyckas bättre än en själv. Skämtsamt brukar man ofta säga att sonen ska bli hockeyproffs eller att dottern ska bli tennisproffs så dom kan försörja mamma och pappa när dom blir gamla.

Min son har länge sagt att han vill bli journalist och det har jag väl känt att det är helt ok yrke, skitlöner ibland och inte så värst bra jobb. Men jobbar man sig upp ordentligt så kan det vara helt ok. Sen efter att ha tittat på Animal Planet hemma hos mormor ville han bli “sån som räddar djur”. Och ja helt ok det med eftersom det ger honom ett så gott hjärta, så även om han inte kan försörja sin gamla mamma så är det något väldigt fint han gör.

Igår när vi hade varit på fikabesök och på väg hemåt utbrast han plötsligt.

-Mamma, JAG vet vad jag vill bli när jag blir stor!!!
-Jaha, svarade jag lite förstrött, vaddå då?
-Jag vill bli sån som blåser bort alla löv på gatan så det blir fint igen! säger han med ett stort leende som räcker bak till öronen.

Och precis där…försvann mina drömmar om lite lyx i pensionsdagar, nu får jag väl ordna det själv!

Känner du dig sugen på en nyskriven dystopi? En dyster framtidsskildring så här till jul? Då har jag ett bra tips! För ibland är det skönt att läsa en berättelse som liksom river tag i en.

I förra veckan avslutade jag andra delen i Suzanne Collins trilogi Hungerspelen, Fatta eld, och har ännu inte hämtat mig! Efter den första delen, som kort och gott heter Hungerspelen, var jag rikigt tagen och det var med viss tvekan jag började läsa fortsättningen. Jag mår nämligen fysiskt dåligt av de här böckerna; drömmer mardrömmar om hur jag springer för livet, slåss med allsköns fiender och tvingas hålla mig väl med personer som jag vet kommer kunna sticka kniven i mig så snart jag vänder ryggen till. Obehagligt? Ja! Och samtidigt är de så fantastiskt bra att jag inte kan slita mig!

Böckerna utspelar sig i ett framtida Nordamerika. Makten och rikedomen är koncentrerad till huvudstaden och resten av landet är indelat i olika distrikt som specialiserat sig på vissa varor och tjänster, och som försörjer de styrande i huvudstaden med ett överflöd av lyx och delikatesser. Människorna ute i distrikten är hårt hållna och varje försök till protest slås ned utan urskiljning. Som en återkommande maktdemonstration, och som en påminnelse om att det inte lönar sig med uppror, arrangeras varje år de så kallade Hungerspelen – ett slags dokusåpa som direktsänds i hela riket, dygnet runt. Alla distrikt skickar två ungdomar som lottas ut under högtidliga former, och vinnaren belönas med ära och rikedom. I första delen får vi följa Katniss, en tjej i fjortonårsåldern, som deltar i Hungerspelen efter att ha ersatt sin lillasyster som var den som egentligen lottades fram. Hungerspelens regler är enkla: deltagarna stängs in på en sluten tävlingsarenan och den sista som överlever utropas till segrare. För att öka dina chanser att vinna uppmanas du som deltagare att skaffa dig sponsorer; genom att vara snygg, rolig eller på andra sätt charma tevepubliken, kan du vinna deras gunst och på så sätt öka dina chanser att överleva.

Det är en dyster och cynisk värld som Collins beskriver. Samtidigt, som sig bör i en dystopi av god kvalitet, är det en värld inte helt olik vår egen. Det är bara det att vissa företeelser är dragna till sin spets. Behållningen av att läsa böckerna är inte främst adrenalinkickarna som uppstår av våldet och den gastkramande spänningen – det ligger betydligt mer innehåll mellan raderna. Hur blir man som människa i en värld där man hela tiden måste kämpa för sin överlevnad? Vad gör det med ens moral, ens känslor och ens förmåga att anpassa sig?Det obehagligaste i böckerna tycker jag är hur deltagarna i Hungerspelen tvingas hålla masken och låtsas vara förtjusta i de vidriga spelregler som satts upp – allt för att inte förvärra situationen för sig själv och sina nära och kära. Det blir på något vis en bild av det yttersta förtrycket – det räcker inte att du fogar dig, du måste glädjas åt det också. 

Här ska jag kanske tillägga att böckerna i Hungerspelstriologin faktiskt klassas som ungdomsböcker. Suzanne Collins tar ansvar för sina läsare och förmodligen är det därför jag alls står ut med att läsa böckerna. För mitt i allt det cyniska finns det ett hopp. Och en fråga som jag uppfattar som en uppmaning; vilka spelregler bör man följa och när är det dags att ifrågasätta dem?

 Nu väntar jag med bävan på sista delen. Jag hoppas att den kommer snart! Jag hoppas att den dröjer riktigt länge.

/Elin

Hösten andas tungt, mörkret faller sorgset över landet. Vemodet griper tag i människorna, i oss som hastigt befolkar ytan för en stund, vi som stampar jorden. För en stund kan det kännas som en evighet, i ett ögonblick är det över; borta för alltid. Tiden stannar inte, den fortsätter. När allt känns stilla springer tiden, rentav rusar i vansinnig takt iväg; bakom släpas vi, antingen vi vill eller inte.

Ibland frågar vi oss om det var slumpen som satt oss till jorden. Ett klämkäckt svar är att så var det inte, utan det var våra föräldrar. En biologisk förklaring som kan synas acceptabel. Det ger en viss utgångspunkt, nu vet vi hur livet vi äger hade sin början; men den nyfikne frågar varför? Därför att Pappa ville, svarar någon. Jag svarar att jag inte vet. Det finns stunder när jag tror mig veta. Men hastigt kör jag på en betongsugga och färdriktningen möter ett abrupt slut. Målet som var så klart, meningen som hägrade någonstans där framme är nu långt borta. Det enda som finns kvar är vägen.

Varje gång mina tankar möter dessa mentala betongsuggor uppstår förvirring. Hur kunde jag ta så fel? Förstod jag inte att det var fel färdriktning?

Nej jag förstod inte. Jag förstår inte. Det enda jag är medveten om är att vägarna ligger kvar. Programmera om GPS:en och styr mot nästa mål, någon gång når jag destinationen som sökes. Man brukar lite föraktfullt fnysa över den Amerikanska frihetsglorifieringen som ofta symboliseras av en bil på en öppen väg. Inte jag, inte ens ironiskt. Känslan av att vara på väg framåt, från eller till, i flykt eller sökande; föder själen. På öppen väg trivs jag bäst, gärna med ett obestämt mål. Svänga mot det som för stunden verkar bära på sanning och frihet.

Avtrycken vi gör under vår korta stund på jorden är omtvistade. Vi försöker råda och styra andra var de ska svänga eller sätta sina avtryck. Det är många som vill bestämma hur jorden ska trampas av mig. Jag stampar jorden där mina fötter för tillfället ser målet. Mina steg bär alltid på tvivel, oro och vånda; men även nyfikenhet och glädje. Om inte ens mina hjärnceller eller min själ vet vart i världen mina fötter ska styra, hur kan de andra veta? Det är en strid att få trampa stigen dit man vill, det är en kamp att få svänga av dit jag vill.

I Steinbecks “Vredens druvor” färdas romanens karaktärer mot det som för stunden synes vara målet; Kalifornien. Där väntar frukt och arbete, drömmarna hänger i stora klasar framme i Kalifornien. Det som skiljer dem från drömmarna är en väg, en lång väg. Vid en rastplats lämnar den ena karaktären sällskapet som gett sig av tillsammans. Brodern frågar honom; vart ska du ta vägen?

Han ska vandra bort; utmed floden. Han vet inte var, men något säger honom att där finns hans väg. Hans väg är inte längre den till Kalifornien. De andra följer honom inte. Men han går, trampar sin egen stig och lämnar det som nu är de andras väg, inte längre hans. I sinnet vandrar jag med honom, trampar stigen; mitt val. Det inbegriper inte tvång eller fruktan, utan enbart förnimmelsen över att en ny väg behöver trampas; själen viskar att det är dags att trampa nya stigar. Andra följer sin väg i detta korta ögonblick. Tillsammans trampar vi jorden:

men vägvalet ska vara fritt, utan tvång eller välmenande förmaningar. Dessa förmaningar och regler; utformade till att skydda, blir den gråa betongsuggan; som hindrar oss från att trampa stigen.

…snart… Vi spelade julsånger på orkestern idag. Det lät ganska konstigt, vi var lite folk och jag hade en konstig stämma…

Idag har jag varit på gymnasiemässa i Uddevalla. Det var inte så illa som syon sa att det hade varit förra året (folk hade svimmat och blött näseblod och allt var det var xD), men det var ganska varmt och trångt… Det var en som intervjuade mig och Louise. Hon hade en TV4-logga på sin kamera…? Och så blev vi fotade gratis av några elever

Jag tänkte satsa på att göra ett HTM-program (Heelwork to music) med Wilma på MyDog, för de har ju inte klass 1…

Imorn ska jag vacinera mig! :O Usch jag hatar att ta sprutor :S

Hundar är inte hela världen, men de gör världen hel…

Höga trösklar och en oinsiktsfull arbetsmarknad är vad våra ungdomar möter när de ska ta första steget upp för livets trappa. År av socialdemokratisk arbetsmarknadspolitik har succesivt gnagt sönder självförtroende och stålthet hos generationer av unga förhoppningsfulla medmänniskor.

Att ständigt få höra att du inte duger, att ständigt få höra; rätta in dig i ledet och bli lika grå och trist som alla andra.

Tänk tanken att bygga ett fotbolls lag och bli tvungen att plocka bort de där starka personligheterna och kuva deras vilja och åsikter. Inte vinner man stora segrar med det laget, och det gynnar heller inte de övriga spelarna i laget. Enkelt och konkret har jag nu förklarat vad som händer när man använder socialism och kommunsim i praktiken.

Så fort man begränsar och/eller försöker kuva eller berövar sina medmänniskor rätten att tänka och vara fria startar en nedåtgående spiral.

Vad vill jag ha sagt med detta? Jo: Sverige har nu i snart 70 år haft mer eller mindre oavbruten inverkan från den röda faran. Har antalet nobellpristagare födda och uppvuxna i Sverige visat en uppåtgående trend, knappast, tyder det kanske på att vi Svenskar är alldelse speciellt ointelligenta. Svar nej. Vi är helt enklet ett offer av en ideologi som aldrig har fungerat i praktiken och med största säkerhet aldrig kommer så att göra. “Sanna mina ord”.

I framtidens Sverige under borgerligt styre skall våra ungdomar känna att de behövs oavsett deras förmåga. Alla ska känna att de är bra som de är och beredas möjlighet att odla sina tankar och talanger i ett fritt och tryggt samhälle baserat på ansvartagande och medkänsla, dvs äkta solidaritet..

Nu kommer ett kryptiskt inlägg som säkerligen ingen förutom jag förstår delar av.

Jag försöker styra upp mitt liv idag. En del av det handlar om att få svar, en del handlar om hur jag ska gå till vidare i livet. Jag har fått svar idag på några viktiga frågor. Svaren var inte direkt vad jag ville höra men jag känner iaf att jag har fått ett bra bemötande och en hel del stöd. Sedan har jag kastat ut lite nät hit och dit och jag känner att jag har fått napp iaf som kan komma att bli ngt för framtiden. För övr är det en skitmåndag igen med lämning och hämtning hit och dit. Jag och storsonen ska dessutom försöka ge oss iväg mot den stora vaccinationsmässan för spruta, medan maken får ta det ngn annan dag och jag tar de andra två små till BVC imorgon för spruta. Nu hoppas jag verkligen att vi får sprutan också och att vi slipper köa i 100 år.

Så denna dag har hittills varit givande, men på olika sätt.

I morgon ska jag börja med Xeloda.. en liten bajsbrun tablett… på 500 mg.. och jag ska ha fyra (4) stycken… efter det att jag har ätit..

Jag har inte ätit frukost på år och dag.. om jag inte bor på hotell.. men nu är det så att jag har fått strikta order om följande:

• Äta en ½ timme innan tabletterna tages.
• Ta tabletterna samma tid på dygnet, och jag har bestämt mig för 11 och 23.. för då hinner jag vakna till och få i mig lite yoghurt.. för det är det som är lättast att få i mig…

Dessutom är det väldig viktigt att jag hör av mig till syrrorna på avdelningen om följande händer:

• Diarré ~ om jag har fler än 4 bajsomgångar/dag…  eller jag får det nattetid..
• Jag får stomatit (det är sår, det svullnar och jag får ont i munnen)
• Mina fötter/händer  som redan har neuropati, kan nu bli ännu värre för fötter och händerna kan svullna, få rodnader och smärta… så kul det blir om jag får det här.. kallas också fot-handsyndromet…
• Om jag får matleda så jag inte äter mycket lite.. och att jag kräks mer än 1 gång per dygn…
• Om jag får bröstsmärta från mitten av bröstkorgen.. det är så att har man lite kärlkramp så kan den förvärras.. Jag har inte haft något innan..  men man vet ju aldrig..
• Och så det där vanliga.. om jag får Feber över 38 grader eller andra tecken på att jag har en infektion..

Jag har också fått en dagbok.. där varje siduppslag är en cykel.. och en cykel är på tre veckor.. De två första veckor äter jag mina tabletter.. och den sista är viloveckan.. sen börjar nästa cykel… jag har fått dagbok för 8 cyklar.. så sista datumet blir alltså 2/5 2010… och bara se så långt in i framtiden har jag svårt för… eftersom jag inte vet…

Det lär ju komma rapport om detta och biverkningar så fort jag får några.. Dessutom lär det bli en hel del skitsnack.. och om man då tänker på hur det är med mina A:n .. så gör det ju inget om det som kommer blir lite lösare än vad det är nu.. Jag kanske inte får diarré.. och jag kanske slipper att bli förstoppad.. utan det kanske blir perfekt… Jag får försöka sikta på detta… för det är inte kul att bli varken förstoppad eller ha diarré..

Jag kanske blir fullkomligt normal av detta!!!