On 1 December, The EU’s Lisbon Treaty comes into force, marking what Sweden’s prime minister Fredrik Reinfeldt describes as a “new era – more open and more democratic” for the 27-nation bloc.

Tuesday, in Lisbon, the Portuguese capital, the event was celebrated by a pageant with fireworks, music and leaders’ speeches. After, EU leaders were to attend a celebration dinner in Lisbon later Tuesday. In his speech, Mr. Fredrik Reinfeldt, Prime Minister of Sweden ( the country that holding the EU presidency) said that:  “We open today a new page of success stories. In the future, when we make decisions concerning citizens’ freedom, security and justice, our main principle will be to make them together with the European Parliament”. The treaty makes the EU Charter of Fundamental Rights legally binding for EU institutions and, according to Mr. Reinfeldt, “we make clear equality between men and women and protection of children’s rights within all policy areas”. Herman van Rompuy, European Council President stated that: This is the most ambitious project of European history. Earlier today a new step in European construction. A project in which we want a Europe of all, more prosperous, more secure, peace and democracy “

Lisbon has come into force eight years after the EU started negotiations on the institutional reforms. Many analysts are calling it a historical day for the EU. However, questions like: What is the significance of the Lisbon Treaty once it takes effect? What role the Lisbon Treaty will play in the future development of the EU ? What impact will it bring to the EU’s foreign policy and its image on the world stage? The Lisbon Treaty will influence the growth pattern of other regional political and economic organizations ? generate the different views. Critics and skeptics accuse that the Treaty will cede too many national powers to Brussels. That is exactly what, in an interview for  EuroNews, Jose Manuel Barroso, president of European Commission,  consider to be the main asset of the Treaty. According to recent surveys, less than half the EU population (45 – 47%) trust the EU’s future.

BBC:

The EU’s Lisbon Treaty has come into force, marking what Sweden’s prime minister describes as a “new era” for the 27-nation bloc.

Fredrik Reinfeldt, who is steering the EU presidency, says the treaty makes the EU “more open and more democratic”.

Member-states now have less national sovereignty, and Europe now has a president. Not to mention the fact that the treaty reeks of leftest agenda:

One of the treaty’s key areas is the removal of national vetoes in a number of areas. These include the fight against climate change, energy security and emergency aid.

Regeringens signaler ifråga om sjukförsäkring är tydliga. Det ska inte gå att bli rik på att vara sjuk – och det ska bli svårare att få en lukrativ ersättning från försäkringskassan som grundar sig på förväntad förvärvsinkomst.

Önskar sig en medborgare ett rikare materialistisk liv får de också jobba för att nå det målet. Det låter rimligt. Reinfeldt håller med:

Det är en förändring av ett system som tidigare innehållit stora grupper som vi beskrivit som sjuka men som har arbetsförmåga.

Vad tycker du? Ska staten premiera förväntad inkomst utan någon verklighetsförankring?

Bloggaren Peter Andersson håller inte med:

Den del av allianspolitiken som har gjort att arbetslösa och sjuka drabbas hårt, samtidigt som vi andra kan glädjas åt mer i plånboken efter skattesänkningar är helt orimligt.

Kraven för att kunna få sjukpenninggrundad inkomst från försäkringskassan har stigit till skyarna. Här finns många drabbade i spåren av finanskrisen. Själv blev jag nekad till sjukskrivning, eftersom jag hade tre veckors ogiltig frånvaro på fyra år från arbetsförmedlingen. Noll kronor stod det i kuvertet, vilket innebär att jag som redan var utförsäkrad fortfarande tvingas att leva på försörjningsstöd.

Endast tills jag får ett arbete. Fram tills dess tycker jag inte de som arbetar ska tycka synd om mig. Däremot kan de ge mig ett jobb. Sätta in pengar på mitt konto för att sponsra mitt bloggande. Nej, den villigheten är inte särskilt stor. Däremot är det lättare att ge bort summor till andra verksamheter och organisationer, men inte att stödja sina medmänniskor direkt.

Här behövs det en mentalitetsförändring hos oss svenskar.

Visst, jag måste erkänna att jag inte förstod de hårda kraven från Försäkringskassan. Å andra sidan blev jag mer motiverad att söka jobb. Min bild av jobb förändrades rejält när jag besökte Kanada i somras. Redan efter två dagar hade jag läst ungefär femtio annonser som handlade om jobb. Det fanns tidningsställ runt varje kvarter med en särskild tidning för jobb, bostad och bil.

Med tanke på hur inskränkt det är här i Sverige med den stora förståelsen för att vara sjuk och den lilla förståelsen som finns för att andra människor behöver ett jobb utifrån sin egen förmåga så tycker jag Alliansen gör ett stort arbete för att förändra vår mentalitet. Alla håller naturligtvis inte med.

I dagens samhälle kommer arbetsförmedlingen vara viktigare än försäkringskassan. Vad är egentligen problemet när människor inte vill arbeta, men hellre leva på bidrag? Jag tror det är höga ersättningar från försäkringskassan är för lockande.

Idag finns det många många orealistiska förväntningar som väver sig in i synen på ett förvärvsarbete. Det handlar om kommersiella ideal vem som är intelligentast, snyggast och bäst. Kvalitéer som vänskap, personlighet, samhörighet, engagemang, förmåga att hantera komplicerade situationer med tålamod och lugn är eftersatta. Just vad som ska ge en människa näring i livet gröps ut av ytliga ideal.

Här tror jag många arbetsgivare har fått en del om bakfoten. Det är bara titta på kravlistan i jobbannonserna. Vad har de egentligen för människosyn?

Visst behövs det tröst i en svår ekonomisk situation, men ekonomisk kompensation från F-kassan är inte allt i en människas liv. Det är inte brist på pengar som tar livet av en, utan brist på engagemang som leder till ökad delaktighet.

Nu ligger inte problemet hos mig att jag inte vill ha ett jobb. Tvärtom. Däremot är det lätt att hamna mellan stolarna och bli missmodig när intresset från andra uteblir.

Just den personliga beredskapen att hantera en livskris i utanförskap är A och O. En sorg över ouppfyllda förväntningar, brist på inre resurser för att hantera en yttre situation. Här kan också depressioner aktiveras. Det är lätt att känna sig gammal i Sverige.

Själv tycker jag dagens system kan fungera bättre genom lägre trösklar till arbetsmarknaden. Det enda sättet att hantera detta tror jag är att inte låta sjukförsäkringen vara lukrativ och byggd på fantasier.

Attraktionen ska ligga i att få betalt för sin egen förmåga. Inte dåligt samvete.

AB DN TT SvD

Ikraftträdandet av FRA-lagen på tisdag kan sägas utgöra kulmen på den mörkblåa alliansregeringens innovativa språkanvändning. Arbetslinjen betyder massarbetslöshetslinjen, den förda företagarpolitiken leder till masskonkurser och politiken beträffande integritetsfrågor inskränker sig till hur man snabbast möjligt skall kunna avskaffa allt privatliv utan att förlora regeringsmakten.

Nu uppmanas alla bloggare som vill värna om brevhemligheten att publicera följande text på sina bloggar, och eftersom jag gärna vill värna allt som står i vår svenska grundlag, så sällar jag mig till kören:

“Från och med den första december 2009 är Sverige en övervakad nation – det är då som FRA får tillgång till en stor del av vår Internet- och mobiltrafik.

Detta kommer att få ett antal konsekvenser. De mest påtagliga är att flera grundläggande rättigheter i praktiken kommer att sättas ur spel. En självklarhet som brevhemligheten kommer efter den första december 2009 inte att existera på internet. Även andra grundlagsskyddade rättigheter som källskyddet är starkt hotat. Många organisationer har skarpt protesterat mot FRA-lagen, däribland Journalistförbundet och Advokatsamfundet. En majoritet av det svenska folket är emot FRA:s avlyssning.

Flera juridiska experter uttrycker dessutom stor tveksamhet till om FRA-lagen är förenlig med Europakonventionen, d.v.s. den europeiska konventionen angående skydd för de mänskliga rättigheterna. Sverige har förbundit sig att följa den konventionen och rimligtvis bör lagen alltså prövas i Europeiska domstolen för de mänskliga rättigheterna. Telia ansvarar idag för en majoritet av den trafik som FRA kommer att vilja avlyssna. Därför uppmanar vi Telia: Ta FRA-lagen till domstol.”

Se även tidigare bloggposter:  FRA – Massövervakning “stärker” inte “integritetsskyddet” utan avskaffar brevhemligheten,  FRA-ttinivännerna har segrat – sekretessbelagd massbevakning, Lagrådet fortsätter fuska fram lagstiftning,  Den “legala nihilismen” och gasledningarna, An Action Service for an Action Man, Desinformation från Svenskt Näringsliv

Se även: Alliansupproret – Telia! Ta FRA-lagen till domstol!,   HAX,   Christian Engström,   Frippes lilla värld,   Den Nya Medborgarrättsrörelsen,   Jens O blogg,   Bloggsam,   Piratpartisten,   Signerat Kjellberg,  webhackande.se,  Den digitala parkbänken,   Bloggvärldsbloggen,   Argast nu,   Liberal och långsint,   Humblebee.net,   pepstraktelser,  osmidigt,   Solid block of ise,   PERSONLIG UTVECKLING?,   Enligt Min Humla III,   Bandhunden skäller,  projO’s,   Farmorgun i Norrtälje,   Mattias Bjärnemalm,   Calandrellas blogg,   Olofs blogg,   Beelzebjörn,   Röd Libertarian,   Mattias Andersson,   Deepedition,   xor,   Copy me happy,   opassande1,   annarkia,   Texplorer,   Oscar Fredriksson (c),    Texplorer2,   MinaModerataKarameller,

Jag fick möjligheten att ställa en fråga till Fredrik Reinfeldt i studio ett, en enkel fråga som jag anser relevant mitt i allt snack om pengar, resursfördelning och olika decimaljusteringar. Staffan Danielsson har redan varit snabb att påpeka hur han charmeras av min kalmaritiska. Staffan tror att det är frihetliga liberaler som jag, som sänker partiet i opinionen när vi jämför den förljugna FRA-överenskommelsen med det mandat partiet gav sina riksdagsledamöter 2006, jo jo. 

Vi är ju många borgerliga väljare, kampanjarbetare och opinonbildare på olika sätt, centrala människor för Alliansen, som drivs av en ideologisk entusiasm, en övertygelse, snarare än kranka plånboksfrågor. För oss var det oerhört omskakande att en borgerlig regering släppte den frihetliga visionen med buller och brak och tvingade igenom en FRA-lagstiftning som direkt ifrågasätter grundlagsskyddade, fri och rättigheter, eventuellt också Europa konventionen för mänskliga rättigheter.

Alla vi på den borgerliga sidan tvingas ju nu allt mer att förhålla oss till det faktum att Alliansen har blivit något av en symbol för det ofria övervakningssamhället.

Det är svårt för oss gräsrötter att förstå, att man är beredd att slå krokben för ett borgerligt styre efter 2010 över denna fråga, som saknar både ideologisk förankring, och medborgerlig legitmitet. Det torde ju i så fall vara en märklig inställning till den regeringsduglighet som man gärna framhåller?

Den konkreta följdfrågan var;

Är regeringen beredd att öppna ett litet fönster för en omprövning av FRA-lagen de kommande 10 månaderna, som ett minumum de aspekter där staten tvingar till sig all trådburen civil kommunikation, via sambandspunkter, finns det skäl att som liberal vara hoppfull i den här frågan inför valrörelsen 2010?

Reinfeldt svarar, “NEJ, jag tänker inte öppna den frågan”, sedan radades oroshärdarna upp, Afganistan, följt av bomber i Madrid, sedan övergick svaret i underättelseinhämtning är nödvändigt, oreglerat blir reglerat, vi har lyssnat sedan… m.m.

Med andra ord envägskommunikation, regeringen vägrar att försvara sitt beslut i en ärlig och öppen debatt. Man vägrar fortfarande att svara på de ställda frågorna, använder inövade fraser och låtsas som om man hörde fel varje gång.

Man har inget svar på om massvlyssning i tråd har något reellt värde för Sverige så man svarar istället; underättelseinhämtning är nödvändigt, vilket ingen har ifrågasatt. 

Man har inget svar på varför man inte gjort en konsekvensbeskrivning, eller ens en utredning om civil massavlyssning; så man svarar underättelseinhämtning är nödvändigt. 

Man har inga synpunkter på FRA-lagens djupgående konsekvenser för medborgerliga fri och rättigheter, istället hänvisar man till integritetsstärkande åtgärder, vars relevans och genomförbarhet redan pulveriserats av expertis och remissinstanser, inklusive FRA själva.

På frågan om ideologisk förankring säger Reinfeldt implicit, vi är en liberal regering, utom i sakfrågor och därtil relaterade beslut.

Mvh

M

Opionionsläget blir allt intressantare. Moderaterna får återigen starkt stöd och är över 30% i dagens mätning. Det känns givetvis kul som moderater att se att vår förnyelse och vår politik lockar många människors nyfikenhet, för siffrorna ska nog tas för just det. Nästan var tredje väljare uppger att om det vore val idag så skulle de rösta på oss. Jag har påpekat det förr och gör det igen, opinionsmätningar är dagsnoteringar, inget annat. Men det visar att intresset för M är stort och det glädjer mig, för detta visar att de nya moderaterna har en stor potential att bli det stora statsbärande partiet.

Samtidigt som vi är glada och nöjda så ökar stressen för Mona Sahlin. Dagens utspel måste väl ses som desperat. När alliansen bjöd in MP för att eventuellt bryta blocken och kunna bilda majoritetsregering så uttalade både partiledarna och rödabloggare att alliansen gav upp. Antar att kommentarerna idag i bloggosfären är de samma… Mona Sahlin har uppenbarligen, och det med rätta, redan gett upp hoppet om att kunna samla ihop ett väljarstöd som innebär att hon kan bilda majoritetsregering. Det hedrar henne att hon insett det nu med nästan ett år innan valet, vi är nog många som delar hennes analys så långt.

Däremot blir det fel när det handlar om att hantera Sverigedemokraterna. Socialdemokraterna har hela tiden försökt att göra fulspel av SD´s position. Det har gynnat SD och kanske faktiskt straffat S. Det finns ett enkelt sätt att hantera situationen. De block som blir störst får regera. Det är noterbart att Fredrik Reinfeldt skickar den signalen att han är beredd att avgå om de rödgröna bli större än alliansen, men Mona Sahlin ger inte samma klara besked. Innebär det att Sahlin nu är beredd att försöka komma till makten med hjälp av SD? Det vore skamligt i så fall.

Om partiledarna för de sju riksdagspartierna ger det beskedet att störst block vinner, även om det innebär minoritetsstyre, så är ju saken klar. SD blir inte vågmästare i en sådan situation och intresset för SD skulle därmed sjunka dramatiskt från både media och från väljarna.

Fredrik Reinfeldt och Marie Demker har rätt. Att göra blocköverskridande lösningar nu skulle skada demokratin och gynna Sverigedemokraterna. Det finns som sagt bättre och smakligare lösningar. Använd de istället för att ge SD mer utrymme och möjligheten att bli martyrer.

Så, nu ligger allt i Sahlins händer. Är hon och sossarna beredda att sluta fulspela om SD och ge klara besked. Det är nämligen dags för det nu. Bevisbördan ligger faktiskt på just Sahlin och inte på Reinfeldt.

Bloggar: MinaModerataKarameller och Ingerö och Högberg och Tokmoderaten och Arkelsten och Under den lugna korkeken och Altenberg och Göran Pettersson och Danielssons lakejer och Michaelas och 100 steg till och makthavare och Johan och Peter och svensk historia och In your face och liberati och PJ

Det är inte en regerings sak att köpa upp företag som inte går med vinst för att de som arbetar där skall få ha kvar sina jobb och tillverka vad då? Bilar på lager?
GM äger hela Saabproblemet och har så gjort sedan de köpte Saab. Finns inget som skiljer Saabsproblem från nedläggningshotade och ibland nedläggningsdrabbade företag i andra branscher. Varken i nutid eller i förfluten tid. Ett företag som skall överleva MÅSTE klara av att tillverka varor som efterfrågas till priser som gör att man gör vinst när utgifter för tillverkning, inköp, transporter, el och löner är betalda. Allt annat är nonsens.

Regeringen inte beredd äga Saab, SvD 26 november 2009
Regeringen stänger dörren för Saabägande, DN 26 november 2009

OM nu Mona Sahlin och Co så gärna vill rädda Saab, varför har de inte gjort det med Socialdemokraternas, LO-s och Metalls pengar under året som gått?

[PRESSMEDDELANDE]

Med anledning av de uttalanden som fällts av den moderate riksdagskandidaten Abdirisak Waberi, vill Jimmie Åkesson att Fredrik Reinfeldt gör klart för väljarna huruvida han anser att man kan företräda moderaterna i riksdagen och samtidigt hysa islamistiska värderingar.

Abdirisak Waberi blev nyligen nominerad som ett av Göteborgsmoderaternas toppnamn till riksdagen. I en intervju med medlemstidningen för Riksförbundet för sexuell upplysning år 2006 gav Waberi, som är troende muslim, utryck för islamistiska uppfattningar som att män bör ha särskilda juridiska rättigheter i förhållande till kvinnor, att en man skall kunna ha fyra fruar, att kvinnor skall vara underordnade män och att en man bör ha rätt att slå en kvinna som varit otrogen.

Sverigedemokraternas partiordförande Jimmie Åkesson vill nu att Fredrik Reinfeldt tydligt skall klargöra huruvida han anser att man kan företräda moderaterna i riksdagen och samtidigt hysa islamistiska värderingar:

- Att islamisterna i Sverige flyttar fram sina positioner med allianspartiernas hjälp tycker jag är mycket oroande. I förra valrörelsen kunde vi se hur centerpartiet i Stockholm lyfte fram en riksdagskandidat som förespråkade införandet av sharialagar i Sverige och nu lanserar moderaterna i Göteborg en toppkandidat med liknande uppfattningar.

- Med tanke på att statminister Fredrik Reinfeldt under innevarande mandatperiod har uttalat sitt stöd för muslimsk ritualslakt och dömt ut svenskheten som ”barbari”, så är det inte särskilt förvånande att moderaterna kommit att framstå som ett alternativ för islamisterna. Det här är dock en fråga som engagerar många väljare och jag skulle därför vilja att Fredrik Reinfeldt tydligt klargör huruvida han anser att man kan företräda moderaterna i riksdagen och samtidigt hysa islamistiska värderingar, säger Jimmie Åkesson.

För vidare information:

Mattias Karlsson
Presschef
Tel: 0708- 18 07 66

Sven-Olof Sällström
PressekreterareTel: 076-765 22 12

Newsdesk
GP

Om denne man:

Muslimska Friskolan: RFSU avslöjar rektor för muslimsk friskola


GP

Vi somalier kommer inte att gå under
Vi läser och ser med bestörtning vad som nu utspelar sig i spåren av Jyllands-Postens olyckliga publicering av karikatyrerna av profeten Muhammed.

Granskningen av Römosseskolan går vidare
Friskola lade ner hel klass

“Samtidigt som Abdirisak Waberi är besviken på det svenska samhällets rasism och på den svenska skolan har hans egen skola fått ta emot hård kritik. Kritikerna menar att Islamiska skolan bidrar till segregationen. Att den avskärmar barnen från det svenska samhället och låser fast dem i ett utanförskap.

Abdirisak Waberis syn är den rakt motsatta.”

2006: Islamiska förbundet hotar utesluta kritiker

“Också Abdirisak Waberi, talesman för Islamiska förbundet i Sverige, den andra stora muslimska organisationen, berömde statsministerns initiativ.”

2002: I Göteborgsförorten Hjällbo går bästa vägen ut i det svenska samhället genom den islamiska Römosseskolan.

Det hävdar i alla fall rektor Abdirisak Waberi:

– Prestationerna är tyvärr väldigt låga på de kommunala skolorna här.

2007: – Detta Sverige finns inte längre, det har fallit sönder på grund av sådana som Tobias Billström, sa Abdirisak Waberi, som inte sparade på orden när han kritiserade migrationsministern.

/Fröken Sverige

Igår lyckades Centerpartiet med en dubbel genom att bli publicerade på både SvD Brännpunkt och DN Debatt. Budskapet var tydligt: det är sänkta skatter och lägre ingångslöner som gäller. Och det finns en del som tyder på att det är dessa frågor man kommer driva hårt för att tvätta bort bilden av ett politiskt förvirrat parti (se exempelvis här).

Det är dock två viktiga frågor att ställa. 1) Kan Centerpartiet försäkra sig om att Moderaterna kommer tillåta att man gör arbetsrätten mer flexibel? 2) Hur skiljer man sig från Folkpartiet som också har sänkta skatter och arbetsmarknadspolitiska reformer högt upp på agendan?

Dessutom kan man fråga sig hur klokt det är att driva arbetslinjen i en borgerlig allians där åtminstone tre av de fyra partierna vill profilera sig tydligt för ökad sysselsättning och, enligt förra valets slogan, minskat utanförskap. Vilken vision har och vilken politik för Centerpartiet som gör att en osäker väljare ska lägga sin röst på Maud Olofsson och inte Jan Björklund eller Fredrik Reinfeldt?

Att nå kompromisser för att hålla ihop en koalitionsregering ska inte underskattas. Men med två partier som enligt opinionsundersökningar ligger nära fyraprocentsspärren är det också viktigt att de finner tydliga profilfrågor och naturliga målgrupper. Att vara helt ense om politiska frågor parterna emellan saknar betydelse om man sitter i opposition.

Det är helt klart trångt strax till höger om blockgränsen. De borgerliga partiledarna trampar varandra på fötterna. Och på deras huvuden står Anders Borg…

Simon Hedlin Larsson

Den senaste tiden har det med all tydlighet framkommit att Centerpartiets partiledare och den moderatleda regeringens näringsminister inte klarar av att utföra sitt jobb på ett tillförlitligt sätt. Alla vi som har med bestörtning följt turerna kring SAAB:s framtid har ofta mötts av Maud Olofssons negativa inställning till SAAB. Att som näringsminister har man till uppgift att stötta svenska företag i svårigheter genom att skapa förutsättningar för att de ska överleva och växa sig starka. I Tyskland gick man in med stöd i form av förhållandevis höga skrotningspremier. Ett stöd som både är bra för miljön då gamla törstiga och icke miljövänliga bilar därmed försvinner från de tyska vägarna och samtidigt skapar en efterfrågan på nya bilar. Men i Sverige har våra krisande bilföretag istället för stöd från den borgerliga regeringen möts med dräpande kommentarer från näringsministern att SAAB ska betraktas som historia.

Dessutom har Maud Olofsson och den borgerliga regeringen misskött styrningen av Vattenfall . Ena dagen hon inte vetat om att vårt gemensamma energibolag är pantsatt, för att nästa dag ana det och som sedan följdes upp med ett klartläggande att hon har vetat i över ett halvår att Vattenfall är pantsatt till 100 procent i Tyskland. Så blir det när vi har en moderatledd regering som är kraftigt splittrad i energifrågan och som inte kan komma överens om hur Vattenfall ska styras. Att när det sedan börjar blåsa kallt kring ännu en misskött fråga skickar hon fram ännu en statssekreterare för att ge kommentarer är bara ett tecken på svagt ledarskap.

Men näringsminister Maud Olofsson sitter tryggt i båten. Jag är övertygad om att hon kommer få sitta kvar de kvarvarande nio månaderna av denna mandatperiod.  Detta beror inte på att hon gör ett bra jobb, tvärtom utan för att Fredrik Reinfeldt (M) värdesätter bilden av en sammanhållen regering högre än att Sverige har en näringsminister som håller måttet. Hade Sverige istället haft en minoritetsregering tror jag att hennes dagar som Näringsminister hade varit räknade…

Fy, så svenskt…troligen rasistiskt.

Jag har ofta, och långt innan jag gick med i Sverigedemokraterna, funderat över det faktum att det anses fint i Sverige att vara “osvensk”, eller “så där härligt osvensk” som det ofta brukar heta. Till exempel när Zlatan Imbrahimovic trixar med trasan. Eller när Olof Palme var som mest briljant i debatten. Eller när någon svensk filmstjärna slår sig fram i Hollywood. I motsats till denna berömvärda osvenskhet finns det trista, tungfotade och stelbent hämmade svenska.

Den 15 november läste jag i Aftonbladet en artikel av den entusiastiske privathistorikern och författaren Herman Lindqvist, som satte ord på det jag i all min hopplöst svenska tristess gått omkring och funderat på. I sin betraktelse går Lindqvist under rubriken “I Sverige är det fint att vara osvensk” till rätta med denna mentalitet och framhåller inledningsvis: “2009. Den omvända nationalismen odlas i Sverige. Här uppfattas det som en komplimang om någon säger att man är ’så härligt osvensk’. Motsvarande uttryck vore otänkbart i till exempel USA, Frankrike och Japan.”

Jag fortsätter citera Herman Lindqvist:

“I Sverige frodas en unik svensk variant av nationalism – den omvända nationalismen. De som hyllar denna linje kan kallas svenskförnekarna. De finns huvudsakligen på vänsterkanten och bland socialliberalerna. Eftersom personer med den inställningen styr de största svenska opinionsorganen är det deras åsikt som för tillfället är den politiskt mest korrekta. De tar avstånd från det som kan kallas svenskt. De kan kokettera med sin ickesvenskhet genom att säga att de aldrig hejar på det svenska landslaget i fotboll därför att laget spelar sådan tråkfotboll.”

De arroganta svenskhetsfienderna, menar Lindqvist, pekar gärna finger åt “den överväldigande majoritet av svenska folket som är född och uppväxt i Sverige, som har svenska som modersmål, som har en hemkommun i ett landskap där de hör hemma och som de tycker är lite vackrare och finare än alla andra landskap, för där har deras förfäder bott i generationer.” Detta slags traditionella samhörighet med det förflutna är något som svenskhetsfienderna ständigt förlöjligar och fnyser åt eftersom de tänker i schabloner. Lindqvist igen:

“Denna stora svenska majoritet har olika politiska åsikter, de ser olika ut, de har olika religioner eller ingen religion alls, men de är sammanflätade i en historisk ödesgemenskap för de tillhör alla den unika svenska mixen, den vi kallar den svenska kulturen. Dit hör vi alla, även självförnekarna som i sin upphöjda avskildhet idiotförklarar alla som vågar ha en annan åsikt och till och med erkänna sin svenska patriotism.”

När dock svenskhetsfienderna reser utomlands, påpekar Lindqvist, förvandlas de:

“Den inbitne antisvensken blir alltså en högljudd och alltmer blågul ambassadör för Sverige i utlandet. Ju mer utland det främmande landet är, desto svenskare blir svensken.”

Herman Lindqvist tycker att det är på tiden att ändra attityd:

“Låt oss strunta i självförnekarsekten och ställa oss samma fråga som den franske ministern, fast vi frågar på svenska: Vad är det att vara svensk? Vilka är de svenska värderingarna?”

Läs hela Herman Linqvists artikel här:

http://www.aftonbladet.se/nyheter/kolumnister/hermanlindqvist/article6125229.ab

Härligt osvensk?

En särskild fraktion av “självförnekarsekten” är den gruppering människor som anser att allt utländskt är bra och att följaktligen “invandrarna” aldrig kan ha fel. De som kritiserar den förda flykting- och invandringspolitiken eller avarter hos en grupp invandrare är hemska rasister och bör helst bultas sönder och samman tills de behagar rätta in sig i det svenskfientliga ledet. Till denna kategori hör tidningen Metros kolumnist Hillevi Wahl. Hon skrev den 10 november en krönika som är något i hästväg även för denna typ av rabiata bedömare. Under rubriceringen “Vi behöver hjälp mot den helsvenska idiotin” drar Wahl iväg på följande sätt:

“I förra veckan hamnade jag på en middag med en släkting  som plötsligt visade sig vara rasist.” Detta därför att släktingen i fråga hade uttryckt kritiska synpunkter mot invandrare, bland annat “Ja, man vet ju hur de är”, “De borde lära sig att anpassa sig” samt “De sitter bara på kaféer hela dagen.” Hillevi Wahl trodde att människor som dristar sig uttrycka åsikter av detta slag bara var “tecknade seriefigurer utan hjärna.”

Efter ett lovtal till invandrare i allmänhet brister Die Hillevi ut i följande panegyrik:

“De ger mina barn tillgång till språk och kulturer, de lägger världen framför deras fötter. Och jag är så oändligt tacksam för det. Men sådant biter inte på kunskapsfobiker. ‘De borde anpassa sig’, fnyste min släkting’. Jag visste inte om jag skulle skratta henne rakt i ansiktet eller bara dänga en stekpanna i huvudet på henne så hjärncellerna ramlade på rätt plats. Anpassa sig? Are you kidding me? Till vadå? Ska de bli som vi? Ska de klä sig i grått och beigt och försöka smälta in i väggen? Ska skriva arga lappar om luddet i torktumlaren? Börja titta i titthålet innan de vågar gå ut i trappen med soporna för att de är så jävla rädda för att träffa folk?”

Slutklämmen är magnifik i all sin generaliserande enfald:

“Nej, tack gode gud för att inte invandrarna sänker sig till vår låga nivå. Bring them in, säger jag bara. Vi behöver all hjälp vi kan få mot den helsvenska idiotin.”

Hela inlägget här:

http://www.metro.se/2009/11/10/43146/vi-behover-hjalp-mot-den-helsvenska-i/

Die Hillvi borde kanske bo ett tag i – skall vi säga Somalia – för att få en mer detaljerad inblick i den härliga osvenskheten…

Ja, halleluja för hedersmord, överfallsvåldtäkter och militant islamism och andra kulturrelaterade företeelser som söderifrån kommande invandrare – naturligtvis mycket långt ifrån alla – har praktiskt taget monopol på. Det kan nämnas att sverigedemokraten Christian Westling anmält Hillevi Wahl för hets mot folkgrupp – svenskar måste ju rimligen också betraktas som en folkgrupp!

Nu skall det sägas att alla svenskar som vill framhäva sin osvenskhet inte är lika hätskt aggressiva som Hillevi Wahl. De kan till och med vara rätt sympatiska och välskrivande. Till den kategorin hör enligt min uppfattning Johan Hakelius, kolumnist på Aftonbladet och nyligen författare till boken Döda vita män, vilken avporträtterar 14 engelska kulturpersonligheter, de flesta ur kategorin excentrisk lantadel.

I sin krönika den 21 november ger Hakelius till och med Sverigedemokraterna en nedlåtande men dock klapp på huvudet genom att  konstatera att “Möjligen är inte alla vulgära dumskallar” och att det vore fel av massmedia att dra den slutsatsen. Man tackar för det lilla. Alltnog, Hakelius har valt att markera sin osvenskhet att klä sig som han tror att excentriska britter ur lantadelståndet gör: exempel i grällt storrutiga kavajkostymer och en rosa nejlika i knapphålet med matchande fluga till.

En något posörmässig last jag dock gärna unnar honom.

Som bekant finns också de svenska politiker som stoltserar med hur osvenska de är: Mona Sahlin som sagt att vi svenskar bara har töntiga traditioner som midsommar, eller Fredrik Reinfeldt, som skulle sälja sin pappa om han trodde det fick honom att framstå i politiskt korrekt dager, som menar att det rent svenska är barbari.

Slutligen kan ni genom att klicka på nedanstående länk se och höra hur jag debatterar etnicitet i media på Canal 7 med Kurdo Baksi och Anna Levin:

http://www.canal7.se/new/popup_arkiv.php?id=260

Ge oss jobb, Reinfeldt! Ja, så lyder budskapet på Ung vänsters senaste kampanjaffischer – som i vanlig ordning återfinns på en husvägg eller ett elskåp nära dig.  Den kommunistiska tanken går igen. Det är i den improduktiva offentliga sektorn som jobben ska skapas och grunden för framtidens tillväxt läggas. Näringslivet ska lämnas därhän, i annat fall kan ju “för mycket” pengar råka hamna i någon enskild medborgares fickor.

Politiker skapar inga jobb, företagare gör det. Politikernas uppgift är istället att kratta manegen och skapa förutsättningar för företagande. Ett gott företagarklimat skapas via sänkta inkomstskatter, sänkt bolagsskatt, sänkta arbetsgivaravgifter och en mer flexibel arbetsrätt. Även om det finns mer att göra på dessa områden har regeringen redan tagit flera steg i rätt riktning. Det kommer att ge resultat.

De globala koncernernas allmakt kallar ju vanliga människor ‘globalisering’. Men i den akademiska världen skiljer man mellan ‘globalism’, ‘globalismer’ och ‘globalisering’.

Med ‘globalism’ menar man då den neoliberala marknadsreligionens anspråk på världsherravälde, medan man med ‘globalismer’ menar tanken att det kan finnas flera konkurrerande föreställningar om vilken världsordning som skall råda. Med ‘globalisering’ menas då slutligen det faktum att världen i och med den kommunikationsteknologiska utvecklingen krympt till en ‘global by’, i synnerhet sedan Internet uppfanns.

En av världens mest framstående forskare om dessa fenomen, Manfred Steger, konstaterar:

“that the globalist neoliberal project is in essence one ideology of many in the constellation of globalization. The neoliberals or neoconservatives have merely harnessed a sophisticated public relations machine – propaganda, in Noam Chomsky’s analyses – to convince a naïve public that laissez-faire liberal capitalist ideology is actually nothing less than an end point of history, a culmination of natural scientific process and evolution. The mistake, Steger would argue, is to confuse a political economic ideology with some kind of inevitable evolutionary process interpreted through a lens of scientific method.”

(citerad i Standlea, David M. Oil, Globalization and the War for the Arctic Refuge. 2006. Albany: State University of New York Press. Chapter 1 – “Globalism, Oil, and the Power Elites”, p. 7. )

Inom ‘globalismen’ – dvs den neoliberala marknadsreligionsutövningen och dess anspråk att göra sig gällande som allenarådande världsreligion - verkar makteliten.

Redan 1956 skrev C. Wright Mills en bok om den: The Power Elite. Den beskrevs då som tredelad; bestående dels av koncernernas, dels av militärens, dels av politikens elit. Mellan dessa tre maktsfärer fanns svängdörrar genom vilka samma elitmänniskor passerade in och ut för att iklä sig olika maktpositioner.

Så tidigt som 1956 visade det sig emellertid, enligt denne Mills, att balansen sinsemellan de tre förskjutits. Medan allt mer makt koncentrerades till de två första sfärerna dränerades den politiska allt mer på inflytande, vilket ledde till att koncernerna och det militärindustriella komplexet blev styrande för politiken. Så istället för att politikerna ritade upp riktlinjerna som de förra hade att hålla sig till så blev det mer och mer tvärtom:

“ As noted by Mills, the political domain has diminished in power relative to the corporate and military sectors: ‘Insofar as the structural clue to the power elite today lies in the political order, that clue is the decline of politics as genuine and public debate of alternative decisions.’“ 

(Standlea, David M. Oil, Globalization and the War for the Arctic Refuge. 2006. Albany: State University of New York Press. Chapter 1 – “Globalism, Oil, and the Power Elites”, p. 9)

I ljuset av detta skulle man som jämförelse kunna beakta vad som just nu sägs om det som timar och sker i Ryssland.

Där påstås nämligen att oligarkernas makt gått fullständigt överstyr på grund av att ränderna från tsarismen aldrig gått ur själva samhällskostymen.  Efter kommunismens fall 1989 togs makten över av koncernledningar - personerna i dem hade då förpassat sig dit genom svängdörren från den politiska maktsfären till den ekonomiska – ett korrekt steg i karriären om man beaktar vad Mills och Steger säger.

Det speciella med den ryska situationen är då att man gått över från den politiska maktsfären i ett diktatoriskt styre till den ekonomiska sfären i en neoliberalt globaliserad marknadsekonomi, vilken enligt ovanstående alltså numera  är den maktsfär som, tillsammans med den militära, styr den politiska. Frågan är då om något egentligt regimskifte skett.

Farhågan bekräftas av de underliga och makabra händelser som ägt rum i det ryska riket.

Och tänker man då på vad som skrivs om detta kan man även slås av farhågor beträffande den politisk-ekonomiska maktfördelningen i Väst. Anledningarna till att den politiska makten återigen blivit korrupt i Ryssland sägs nämligen vara bristen på konkurrerande alternativ, att oppositionen inte tillåts fungera såsom den ska i en demokrati.  Som Mikhail Krasnov; “Doctor of Law, the chair at the constitutional and municipal law department at the Higher School of Economics” den 14:e mars 2008 i Novaja Gazeta säger:

 A prominent political thinker of the 20th century, Carl Popper, formulated that criterion: democracy is such a form of state structure where bloodless change of power is possible through election. What does it mean? First, it means political competition where people themselves define the course of the national policy using the election system. Second, this is about the lack of monopoly for power. In economics, the victory in a competitive struggle never means the winner will stay alone in the market. The same must apply to the politics. With a democracy no one can be thrown away from the domestic politics. This applies not only to the parliament, but also to the president. Whatever broad powers he were invested in, he still must stay under control.  And how can people control the president, government and the new political force in power? First of all, this is possible to be done through opposition, i.e. parties that failed to become winners at this stage.  And how can they exercise the control, in their turn? They can do it through parliamentary enquiries, participating in making the state budget, exercising control over public spending and so forth.”

För eftersom tendensen är densamma här – att det blivit de ekonomiska och militära maktsfärerna som styr den politiska istället för tvärtom - så riskerar den demokratiska kontrollen att gå förlorad. Särskilt efter att Lissabonfördraget implementerats. För då välter hela skutan över till förmån för den exekutiva makten (som i sin tur styrs av lobbyism och militarism enligt ovan nämnda analytiker).

De nationella parlamenten förlorar kontrollen över den exekutiva (eller verkställande) makten (= ministerrådet, Europeiska rådet, EU-kommissionen, Presidenten och den Höga Representanten för gemensam utrikes- och säkerhetspolitik) och Europaparlamentet har knappast samma styrförmåga.

Och det allra allvarligaste är att lagstiftningsmakten delegeras till regeringarna utom räckhåll för demokratisk kontroll. Inte minst saknas också offentlighetsprincip och remissförfarande och därmed även möjlighet till offentlig debatt, vilket strider mot vår grundlag som säger att den fria opinionsbildningen är en hörnsten i den demokratiska samhällsbyggnaden .

Och när man betänker detta ser man också såna saker som t ex Vattenfallsaffären och kammarrättens dom att försäljningen av Tibblegymnasiet var olaglig – i ett annat och mycket obehagligare ljus. Man skärras även än mer över vad Carl Bildt något glättigt skriver på sin blogg “Alla Dessa Dagar” om den återerövrade vänskapen mellan EU och Ryssland i bloggposten “Goda vibrationer”

“Fortfarande lyser den stora röda stjärnan över Spassky-tornet vid Kreml-muren. Dess era är – tack och lov – borta men den tillhör dock bilden av detta Moskva.

En dag med bra diskussioner går mot sitt slut.

Påtagligt var hur goda vibrationerna var efter onsdagens toppmöte i Stockholm.  Det anses här ha varit ett av de bästa av de möten av detta slag man haft med Europeiska Unionen.

Inte så att vi inte diskuterade de frågor där vi har delade meningar – t ex om mänskliga rättigheter eller södra Kaukasus. [. . .]

Men att vi också underströk det gemensamma intresse vi har av att bygga ut förbindelserna.

Moderniseringen av Ryssland är ett mycket påtagligt gemensamt intresse.

Men den är inte möjlig utan en fungerande rättsordning. Den ”legala nihilism” president Medvedev talat om är ett akut hot mot denna modernisering. [. . .]

Och nu väntar middag i Moskvas vimmel.”

För vi vet ju alla vad “modernisering” egentligen betyder nuförtiden. När Fred betyder mer och mer Krig, och “Framsteg för integriteten i Europa” att lag om avstängning från Internet stiftas på torsdag fasar man slutligen inför vad Stockholmsprogramstriptyken “Fred, Säkerhet och Rättvisa” i slutändan kan komma att visa sig innebära efter att de allra sista korten på bordet är lagda. Se EU Newspeak Glossary.

Se även: “The Stockholm Programme – An open and secure Europe serving and protecting the citizen“

Läs: Mark Klamberg – FRA kommer fortsätta lämna över information till SÄPO,  Scaber Nestor,  frendo.se,   Liberal och långsint,   SVD – Ja till EU:s Telekompaket,  Eva-Britt Svensson blogg – Quadrature håller med mig,  La Quadrature du Net: A Missed Opportunity for Citizens’ rights, IpTegrity – Monica Horten: The Queen to announce Internet cut-off law,  Lena Ek – “Ett framsteg för integriteten i Europa“,  Mårtensson – Lars G. Josefsson talar med kluven tunga,  Staffan Danielsson,  AB: Kris för S – får rekordlågt stöd,  SVD2,   DN1,   AB2,   AB3,   trixes tankar,   SVD3,   AB3 ,   DN2,   DN3,    DN4,   BBC News – Russia ‘is now a criminal state’,  says Bill Browder,  The Guardian: ‘Cruel, illegal, immoral’: Human Rights Watch condemns UK’s role in torture, The Telegraph – Barack Obama ‘to announce 30,000 Afghan troop increase next week’

Se tidigare bloggposter: Den socialmoderata (M)enigheten, På väg mot ett enpartisystem, Demokratiutredningen och partifinansiering i omutliga Sverige, Parlamentet blir parlamentet, Vår Gud är oss en väldig Borg, Spöken som finns,  EU – Entropin ökar i maktens centrum, Andreas Carlgren, miljöminister…,   The Quickest Road from Serfdom to Serfdom

Lichtgeschwindigkeit 82 HEISE für Piraten

Piraten-Presseschau am Freitag, 20. November 2009,

von Dr. Dietmar Moews in Globusmitvorgarten Berlin-Pankow

Niederschönhausen; Aufnahmezeit um 15 Uhr;

Piratenthema heute: HEISE.de, die online Informationsagentur der

kritischeren Sorte.

Die Sporflaggen im Hintergrund stellen den Vatikan und den Papst

beim Bowling dar, wie die Auflösung des Warschauer Paktes von

Polen aus den Schwung des Speerwerfers erhielt und Herr Nemec in

Budapest im Sommer 1989 die Grenze nach Österreich für

DDR-Flüchtlinge geöffnet hatte. Sport ist die Brücke. Der Fußballsport

hat mit der Qualifikation Frankreichs gegen Irland zur Fußballweltmeisterschaft

durch ein Handspiel nicht so sportlich ermittelt, wie die Nachrichten zum

Wettskandal, zu Bestechung und Unsportlichkeit nicht überraschen können.

Ablenkung, Sündenbockmuster – wir dürfen gespannt sein, ob der Schiedsrichter

Frankreich-Irland zur Belohnung das Endspiel bei der kommenden WM pfeifen darf –

als Realtransfer.

Tagesaktuell berichten die Zeitungen, dass das Double von zu Guttenberg in USA

zum Außenminister mutiert, während das Double von Außenminister Westerwelle

so langsam merkt, dass Finanzminister der wichtigere Posten ist. Westerwelles

Nullnummern schreiten nun dahin: Deutschland und Russland sollen gut

zusammenarbeiten – sensationell. Denn die EU hat gestern mit der Britin

Catherine Ashton eine EU-Außenministerin für die nunmehr Dauer von zwei Jahren

(gemäß Lissabon) bestimmt. Und Westerwelle darf die Ausländer vertreten.

Ratspräsident Herman van Rompuy und Catherine Ashton als EU-Außenministerin,

gemäß dem Lissabon-Vertrag haben die Ämter nunmehr auf zwei Jahre übernommen,

statt im ständigen Rotationswechsel. Mit dem spanischen EU-Kommissionspräsident

Jose Manuel Barrose und dem derzeitigen schwedischen EU-Gastgeber in Brüssel

Fredrik Reinfeldt, dem EU-Parlamentspräsident Jerzy Buzek, hat die EU eine

schöne multinationale Postenverteilung hingekriegt. Deren Prominenz müssen

nun die Medien herstellen. Mir ist der prominente Luxemburger Jean-Claude Juncker

lieber, denn der ist hervorragend EU-kompetent, spricht die wichtigsten europäischen

Sprachen und ist bestechend intelligent.

Nun als Beispiele für alle Piraten und Pirateninteressierten HEISE.

Heise.de ist das Online-Portal, dass als Gegengift zu den sonstigen

Informationsadresses zu IT-Politikfragen taugt, weil die Piratenpartei Deutschland

meint: Wir leben in der digitalen Kommunikationsrevolution und müssen

die virtuellen Fallen menschlich begleiten. Heise-Themen, heute:

Google veröffentlicht den Quelltext von Chrome OS

Elektronische Gesundheitskarte: Moratorium oder Mors Ultima

Erster Ausblick auf den Internet Explorer 9

Jamaika-Koalition an der Saar will Datenschutz verbessern und Überwachung

abbauen Billig-Angebote sorgen für Turbulenzen im Navi-Markt

Nokia spart weiter bei Forschung und Entwicklung (Update)

Neue Veranstaltungsreihe von HEISE: Rechenzentren & Infrastruktur,

Konferenzreihe rund um Komponenten, Kabel und Netzwerke

Machtpoker um die Vergabe von IP-Adressen und die DNS-Aufsicht

Sony will Online-Videothek weiter öffnen – Fernbedieung ohne Batterien

ENISA-Studie hilft bei Risiokoeinschätzung für Cloud Computing

PKW-Maut in den Niederlanden kann sich verspäten

Produktion, Performance, Autor, Direktion: Dr. Dietmar Moews;

Aufnahmetechnik und Admin: Piratencrew Berlin

För att kunna leda en storkoncern så behöver man ha två egenskaper: kunna skilja på business och privatliv, samt vara hänsynslös. Och ju hänsynslösare du är, desto högre kan du komma. Den första egenskapen i praktik, förklaras enklast genom den gamla välkända devisen “it’s nothing personal, only business.” Den andra är en medfödd “talang”, en avsaknad av empati (som dock till viss del kan inläras allt eftersom), men denna “talang” är i slutändan det som avgör graden av kommersiell framgång en företagsledare kommer att få.

Affärsvärlden är nämligen konstruerad på sådant vis att endast hänsynslösa personer kan nå dess yppersta toppskickt. Detta beror på att man för att kunna stiga i graderna behöver utföra vissa “initiationsriter”(i brist på bättre ord), som tex att avskeda anställda. På en lägre chefnivå så ingår det i arbetsuppgifterna att göra så personligt, vilket är illa nog i sig. Men på den högre nivån så handlar det istället om att lägga ner hela fabriker, vilket då kostar tusentals människor jobben, och kanske får till följd att hela samhällen går i graven. Hur många av oss klarar av att göra så?

På en än högre nivå så handlar det om att bringa hela nationer och miljoner människor i misär. Man kan tom genom sitt beslut se till att tusentals, eller miljoner människor dör, något man är väl medveten om INNAN man fattar sitt beslut. Trots det så fattar man beslutet! Hur många av oss är kapabla till något sådant? Inte många. På detta vis så sköter industrin själv, genom sin konstruktion, om problemet med att välja ut lämpliga ledare till världens alla storkoncerner. Det handlar inte om att vara smartast, utan om att vara den mest hänsynslösa av de smarta. Endast dessa figurer når toppen av businessvärlden.

Tyvärr så har det nu börjat bli på exakt samma vis inom den politiska sfären, för även där är det endast de mest hänsynslösa som får toppjobben, något vi alla fått bevittna med våra egna ögon de senaste åtrtiondena, då våra egna svenska toppudlar nu utan att tveka lyder varje litet direktiv som kommer dem till del från Bryssel.

Dessa, våra pudlar, säljer nu hänsynslöst ut det egna hemlandet till sina verkliga herrar, den internationella bankeliten; och dessa, våra pudlar, darrar inte för ett ögonblick på manschetterna när det gällar att införa den svenska polisstaten och bringa det egna hemlandet på fall samt medborgarna in i slaveri och förtryck. Detta beror helt och hållet på denna deras medfödda “talang”, en “talang” som nu automatiskt belönas genom systemets själva konstruktion. Kanske förstår vi nu lite bättre personer som Obama, Clinton, Bush, Gore, Blair, Bildt och Reinfeldt?

På ytan kan det ju se ut nästan som den svenska alliansregeringsbildningens variant på ‘varannan damernas’.  Som ett lagom olyckligt S/M-äktenskap. Eller som något ur Svindlande höjder. Catherine och,  ja, inte Heathcliff, men väl flamländskt koleriske  Herman ropar förgäves till varann över stormaktens ödsligaste hedar av snorhala polityrgolv.

Men i kulisserna väntar en kritstrecksdominans av sällan skådad omfattning - och de kritstrecksränderna känner vi till, likt kompisar från förr. Med andra ord, de går aldrig ur. I Aftonbladets artikel om den icke-valde EU-presidenten Herman van Rompuy heter det:

“Som den franske EU-korrespondenten Jean Quatremer konstaterade: ‘det ser ut som en kristdemokratisk version av den saudiarabiska regeringen’. “

När då dessa kostymkompisar råkar i luven på varandra bildas nya vakuum, entropin ökar och därmed också utrymmet för de mer anonyma och informella makthavarna vars inbördes vikt vi ännu inte känner tyngden av. Men vi kommer att bli varse, var så säker.

Att de stavas neokolonialism kan vi för det första kallt räkna med. Vilka bokstäver som kommer sen återstår att se. Dock är det högern som är på uppmarsch för den innehar regeringsmakten i de folkrikaste länderna – Tyskland, Italien, Frankrike och snart också England, för att inte säga Polen, Spanien eller varför inte Tjeckien. De två ledarna som nu valts kan då visa sig stå för något annat än vad den modesta ytan ger för handen. Och med vetskapen om att Lissabonfördraget i sin filibusterskrift rymmer ritningen till en diktatur bådar det inte gott.

Den Nya  socialmoderata (M)enigheten kan strax bli något plötsligt föränderligt, på grund av luftgropar i tomrummet.

Nickedockorna som pratar Newspeak vet man aldrig var man har - och det vet de kanske inte själva heller, då den som håller i ledbandet kan vara osynlig.

En EUrokrat som tillika är katolik och “en doldis med diplomatisk talang som enligt den franska tidningen Le Monde skulle göra succé i just Vatikanen“ kan visa sig vara mer civilisationskrigisk än man kunnat ana, och den kvinnliga fägringen kan visa sig vara ett passande staffage för en alltigenom kvinnofientlig politik – som en eftergift åt de kvinnor som är beredda att fortsätta sila könskvotering i företagsstyrelser samtidigt som de sväljer abortförbud, skilsmässoförbud, legalisering av prostitution, nedmonterad barnomsorg, avvecklad offentlig arbetsmarknad, anorektisk välfärdssektor, främlingsfientlighet och uppblossande världskrig, som villkor för att få sitta med vid maktens bord och dela ut smulor till den återstående folkspillran när högerstormarna rasat färdigt.

Se tidigare bloggpost – En kall politiker fryser, Tomtar på loftet, Vatikanen silar mygg och sväljer kameler, Demokratiutredningen och partifinansiering i omutliga Sverige, En jul i hatets tecken? Vatikansk diplomati, En riktigt GOD jul, Italien hjärta Sverige = Sant?, Den socialmoderata (M)enigheten,  Parlamentet blir parlamentet

Läs: Expressen – De blir EU: s nya ledarpar, SVD1,    SVD2,   SVD3, SVD4,  SVD5, SVD6,  SVD7,  AB1,    AB2,  AB3, AB4,  DN1,   DN2, DN3,   DN4,    , DN5, DN6, DN7, Expressen1,    Expressen2,  Expressen3,   AB2,

Bloggarna: Johan Norberg.net – A Blow to European Democracy,  Mark Klamberg – Regeringen har utsett FRA-domare och FUN-ledamöter,  Texplorer – Att sätta stopp för FRA-kablarna,  Badlandshyena – Gör engelska till officiellt språk,  Ett hjärta RÖTT – Kaos och uppgivenhet,  Ett hjärta RÖTT2,    HAX – Det blev i vart fall inte Tony Blair,  MOGI – Ett liv på A-kassa,   Röda Malmö,   Alliansfritt Sverige – Moderaterna har en alldeles särskild förmåga att få ihop det,

Georg Grosz hälsar

Reinfeldt går från klarhet till klarhet. Det statsmannaskap Reinfeldt nu visar upp är starkt och tryggt. Reinfeldt lyckades utan några problem landa de tunga posterna inom EU. Att få 27 länder att bli överens om president och ”utrikesminister” är ingen enkel uppgift. Den löses inte av sig själv utan kräver ett aktivt ledarskap och ett aktivt lyssnande. Precis det levererar Reinfeldt. Trygghet och ledarskap. Det är bra för Sverige. I valet 2010 kommer Reinfeldt att söka mandatet att få fortsätta leda Sverige. Han har visat att han klarar uppdraget. Det kommer att ha betydelse i valet 2010.

Bloggar: Snällman och Göran Pettersson och Paul och under den lugna korkeken

Igår skrev jag att “en kristdemokrat kan bli EU:s nya president“. Det visade sig att jag hade rätt. Nu var valet av Van Rompuy inte särskilt svårt, eftersom han fick stöd av både Angela Merkel och Nicolas Sarkozy. DN/TT skriver:

Nu blev det en kristdemokrat från ett litet land som ordförande och en socialdemokrat från ett stort land som utrikesminister.

Det här ett historisk datum.

Det tråkiga är att i Sverige är kristdemokraterna näst intill underskattade och ryggmärgsreflexmässigt hånade i media, vilket resulterar i att när en kristdemokrat väljs utanför landets gränser så kopplar det inte hos de flesta svenskar.

Visserligen har det skett en viss förbättring, men fortfarande behandlas kristdemokratiska representanter som UFO:s från yttre rymden, trots att människor som möter kristdemokrater, läser principprogrammet och ser KD:s verksamhet i EU får mer på fötterna än av något annat parti i Sverige.

Det är sålunda inte särskilt konstigt att Lena Mellin tycker följande:

Det är lite märkligt att när EU-ledarna ska utse personer till två sådana här toppjobb, så väljer de två personer som ingen har hört talas om.

Faktum att det kan vara nödvändigt med två personer med låg profil, eftersom inget medlemsland vill ha något påflugen president eller utrikesminister på EU-nivå som sticker i ögonen. Det säger väl sig självt.

Nu fick Storbritannien vika sig inför både Tyskland och Frankrikes bud. Att det blev en kristdemokrat känns kanonfint. Kristdemokraterna är kända för ha byggt upp Tyskland efter andra världskriget, plockat ihop ett kommunistdrabbat Östtyskland. Lågmäldhet och stark kompromissvilja är fortfarande viktiga karaktärsdrag i ett kristdemokratisk EU där varje ord har vägts i guldskål.

I Sverige är det mest identifikationsviljan och det värdeorienterade engagemanget som fått känneteckna KD:s politik.

Vid sin sida får den nya presidenten Herman Van Rompuy utrikesministern Catherine Ashton. De kommer tillträda sina tjänster den 1 december 2009.

Den som haft stor integritet i förhandlingarna är EU:s ordförande tillika statsminister Fredrik Reinfeldt som effektivt dödat spekulationerna från media. Kanske blir det en avhandling om hans förmåga att hålla liv i en viktig nomineringsprocess samtidigt som han ger utrymme för EU:s politiker att hämta andan, utan att själv tappa fattningen gentemot påtryckningar från journalister och omvärldens politiker, då bland annat Finlands premiärminister Matti Vanhanen som försökte påverka Reinfeldt in i den sista timman.

I likhet med Sverige hade Finland ingen kristdemokratisk kandidat som kunde föra EU-skutan vidare.

I bloggosfären önskar vänsterbloggaren Jinge att flytta till Norge och ultraliberalen Tianmi anser att EU:s representanter är ett par tandlösa marionetter.

I New York Times läser jag att Carl Bildt varnade att urvalsprocessen kunde bli en “minimal lösning” som kunde minska möjligheten för EU att ha “en tydlig röst i omvärlden”. Dessvärre, menar NY-times, kommer EU fortsätta vara mer en ekonomisk union än en tydlig röst.

Tony Blair fick överväldigande kritik för att gett sitt stöd till USA i Irakkriget och för att ha alltför mycket kändisstämpel över sig. Gordon Brown gav i sista timman sitt stöd till Tyskland och Frankrikes förslag och öppnade därmed upp dörren för att få in socialliberalen/centre-left Catherine Ashton.

Avslutningsvis, på torsdagskvällen sa Herman Van Rumpuy följande till journalisterna:

Europe is a union of values and has the responsibility of playing an important role in the world.

AB DN 1 HS.fi 1 2 SvD 1 Expressen 1

(Bild ovan från Reuters)

med pusslet att ena alla stats- och regeringscheferna kring utnämnandet av EU:s president och utrikesminister. Herman Van Rompuy från Belgien – kristdemokrat och katolik – och Catherine Ashton från Storbritannien.

Fredrik Reinfeldt kan med all rätt känna sig nöjd och kommer att sova gott i natt.

Expressen, DN, SvD

Och så kom beskedet. Herman van Rompuy och baronessa Catherine Ashton blir EU:s ständiga ordförande respektive höga representant (se: 1, 2, 3, 4, 5, 6, 7, 8, 9, 10, 11, 12, 13, 14, 15, 16, 17). Det är givetvis inte möjligt att förutspå exakt hur de kommer sköta sina arbeten och hur EU:s utveckling kommer att se ut under de närmaste åren. Ser man emellertid till utnämningarna på pappret är de två olyckliga val av kandidater som dessvärre flyttar ännu mer makt till Bryssel och ännu längre bort från medborgarna, i synnerhet i de små länderna.

Frågan är hur det har kunnat bli såhär när det är de små länderna och de nationella intressena man ytterst, och egentligen enbart, har velat se till när man försökt enas om en ordförande och en hög representant. Svaret är mycket enkelt. Det handlar om populism och ett stort feltänk från politiskt håll. Som varm Europavän är jag djupt besviken.

Tony Blair ansågs vara för utmärkande som politiker. Med Blair som ordförande spådde man att EU skulle gå i alltför snabb takt mot en federal stat, vilket dessutom skulle underminera de mindre nationerna. Detta är en total feltolkning av verkligheten. Tvärtom talar det mesta för att om Blair hade utsetts till permanent ordförande hade EU kunnat tala utåt med en enad röst och inåt kunnat kompromissa om nationella intressen. En stark ledare hade kunnat minska byråkratin i Bryssel och stå för en bredare politisk förankring hos den europeiska befolkningen.

Och ni som tycker att jag har helt fel, tänk såhär: vem tror ni bäst kan se efter länders enskilda behov och intressen, samt stå som en motpol mot Bryssels byråkrater, en politiker med oerhörd erfarenhet som varit med i den världspolitiska toppen i tio år, eller en som inte ens har varit premiärminister i ett år och dessutom har varit det för Belgien?

Med Lissabonfördraget skulle makten decentraliseras och bygga på folkliga mandat i respektive hemländer. Insynen skulle växa, folket skulle få mer att säga till om, och de av folket direktvalda politikerna skulle få större inflytande. Allt detta hade varit möjligt med två starka ledare – som dessutom hade kunnat för EU:s viktigaste frågor på internationella toppmöten.

Nu har man istället valt två personer, som visserligen anses vara goda diplomater och förhandlare, men som är så dåliga på att kommunicera utåt att den lågmälde Fredrik Reinfeldt framstår som självaste F. Scott Fitzgeralds casanova Jay Gatsby.

Ni ville minska byråkratin i Bryssel, och ni valde en belgare till permanent ordförande. Duktigt.

Simon Hedlin Larsson

Bland andra Dagens Nyheter och Svenska Dagbladet rapporterar nya rekordsiffror för Sverigedemokraterna i färska opinionsundersökningar. 7,2 procent sägs partiet få om det vore val idag.

Detta är inte alls speciellt märkvärdigt eller konstigt. Såhär har det varit sedan den Westfaliska freden och efterföljande gränsdragning som skedde år 361 år sedan. Sedan nationalstaten blev definitiv har uppmålandet av ett vi och ett dem spelat en helt avgörande roll i politiken.

Appliceringen på fallet Sverigedemokraterna är mycket enkel. Vid kriser och vid krig ökar nationalismen. Då ökar också stödet till nationalistiska partier.

Det bästa sättet att ena ett land är att starta ett krig. Och det värsta är om man försöker, men inte lyckas, nyttja ett fientligt grannlands splittringar vid krigsföring för då kommer man bara hjälpa till att ena dem. Fråga bara Saddam Hussein.

Ekonomiska kriser påverkar nationalismen på ett lite annorlunda sätt. Hotet mot viet är inte lika tydligt; det är föga lika konkret för den stora massan att bekämpa en lågkonjunktur genom att hålla konsumtionen uppe, som att bekämpa ryssen genom att kasta brandbomber på ryska pansarvagnar (tänk Molotov cocktails).

Å andra sidan innebär finanskris såväl som krig brist på resurser och en stor påfrestning på den offentliga servicen. Alla som inte tillhör viet kan därför ses som skadliga för samhället eftersom det då finns ännu mindre mat, vård och utbildning för de som landet “egentligen” tillhör. Louis De Geer är såklart ett viktigt undantag, men bilden av historien pekar ändå entydigt åt samma håll: dåliga tider spär på nationalistiska krafter – vilket inom politiken generellt sett har inneburit fler röster på konservativa högerpartier, men kanske framförallt på de som inte sitter vid makten.

Falklandskriget ökade den brittiska nationalismen i mycket hög utsträckning, men eftersom Margaret Thatcher drev kriget ställde sig nationalisterna inte bakom Conservatives utan beblandade sig istället med högerextremister som rekryterade otroligt framgångsrikt i tiotusental, framförallt unga män.

Sammanfattningen och avslutningen på detta inlägg blir således att den djupa finanskris som vi nu befinner oss i har lett till ökad arbetslöshet och utslagning bland i synnerhet lågutbildade. Samtidigt verkar allt fler vantrivas på jobbet, särskilt inom offentlig sektor. Och arbetsförmedlingen brister. Detta har lett till ökad nationalism och ökad skepticism mot nuvarande makthavare, vilket gjort att väljare strömmat till Sverigedemokraterna.

Hur den ekonomiska utvecklingen ser ut under nästa år kommer således spela en ovanligt stor roll i valet 2010. Om Fredrik Reinfeldt kan få väljarna att tycka att han sköter Sveriges ekonomi bra och att människor upplever att politikerna gör något för att förbättra framförallt deras situation på jobbet – då kan strömmarna vända åt andra hållet (notera att det som avgör är vad som väljarna tycker och tror, inte vad som är de faktiska politiska åtgärderna även om regering och riksdag, såklart, vill tro något annat).

Om Reinfeldt inte lyckas med detta är faktiskt sannolikheten faktiskt hyfsat stor att Sverigedemokraterna klarar fyraprocentsspärren redan nästa år.

Simon Hedlin Larsson

Ikväll så ska det bestämmas om vilka som ska leda EU den kommande femårsperioden. Fredrik Reinfeldt har det tacksamma, eller kanske otacksamma, arbetet med att få fram namn på dessa tunga poster inom EU och dessutom få alla att bli överens. Säkert kommer Reinfeldt att skaffa sig både vänner och ovänner för resten av livet…

Det finns fler kandidater än vad det finns platser. Många länders olika viljor ska smältas samman och vägas ihop i en helhet. Stora länders inflytande måste respekteras samtidigt som små länder måste få möjlighet att kunna lansera kunniga kandidater. En sådan är Carl Bildt. Ett välkänt namn i EU och i världen. Att Bildt är kompetens råder det inget tvivel om, men jag tror inte Bildt får uppdraget han så gärna vill ha. En av anledningarna är att Fredrik Reinfeldt är upplåst i att hitta en samlad lösning för hela EU. Det omöjliggör rent praktiskt att kunna driva en egen kandidat. Det utrymmet tror jag inte finns.

Det kommer att bli spännande att se hur uppställningen blir. Visst, Bildt är jokern inför nattens överläggningar, men jag tror inte den jokern faller in.

Visst. Jag är socialist, men framför allt demokrat. Så om ni värderar ordet demokrati så vill jag att ni ska lyssna nu. Det aer viktigt. Jag accepterar kapitalism i balans med socialism.

MEN korruptionen måste stoppas innan den förstör demokratin, skapar krig och gör oss sjuka med flit!

Det verkar som om läkemedelsmaffian härjar fritt och våra medier verkar helt med på att skrämma skiten ur folk med svininfluensan. Kan det vara bruna kuvert under bordet som är orsaken?

Cows with buckets on their heads being warned about a conspiracy

En annan sak som bekymrar mig är nya rekordsiffror för Sverigedemokraterna igen. Jag tror att de flesta av oss kan känna den bruna lukten av fascism. Det är tyvärr så folk utan politisk kunskap visar sitt missnöje. De fick givetvis inte kunskapen om www.aktivdemokrati.se, partiet med 33% av folkets stöd? Varför inte det? Tragiskt för demokratin.

Var fick Berlusconi, Sarkosy och Sverigedemokraterna sina slantar att driva sin gemensamma agenda? Vill Reinfeldt, som verkar vara kompisar med Sarkosy, nu ha en del av dessa slantar? Reinfeldt har i vart fall inga kommentarer om Vellingemoderaterna än, verkar det. Varför? Det luktar brunt. Hela Alliansen blir ju brun!

Carl Bildt reser runt och pratar med…. Ja, vilka pratar han med egentligen? Vad har han för agenda? Kanske en socialistslyngel vet? Ja, jag vet inte själv, men jag har mina teorier att det hanlar om att tjäna pengar på fred…. eller ska vi kanske kalla det krig och mutor.

Kan det vara ett nytt fascistiskt EU som ska skapas eller en helt fascistisk värld? Inte helt omöjligt. Kolla in dessa långa dokumentärer och ta inte slutsatserna för sanning, tänk själv, men titta på vissa intressanta fakta och citat!

Det finns fler mysko prylar. Folk som dansar utklädda till araber och “dokumenterar” när world trade center rasar OCH sedan friges, JA FIRIGES! I TV-intervju yppar de att de hade till uppgift att dokumentera händelsen. Vem gynnades av 9/11? Hmm… Intressant.

Socialdemokraterna vill in i EU. Ja, inte medlemmarna, som verkar tappa sugen, men politikeradeln. Har demokratin redan kapats? Utesluter politikeradeln i SSU medlemmar med “fel” tankar ur partiet? Vi har kanske inte demokrati längre? Kanske det bara är ett spel för oss genom korrumperad media?

Och hur i helsikee ska man kan kunna föra en socialdemokratisk politik a la Olof Palme i EU? – Det kan man inte. Det har kanske en del av de gamla medlemmarna fattat, men de har nog gett upp eller missnöjesröstar. Lika lite kan man föra en bra miljöpolitik i EU, men det har vare sig Vänsterpartiet eller Miljöpartiet fattat riktigt för då hade de krävt en ny folkomröstning. EU är ett projekt för de rika att bli rikare. Men varför sitter folket och folkliga politiker stilla i båten?

Det är mysko att Berlusconi och Reinfeldt har samma tanke som socialdemokraterna om EU. EU är kuckelimuck, myspys och helballt. Vill inte du vara med i samma gäng som Zarkosi och Berlusconi?

Eller är det jag som helt enkelt har inte fått vaccinering mot att reagera och därför gått med i det direktdemokratiska partiet www.aktivdemokrati.se ?

Läs även andra bloggares intressanta åsikter om saker som är värda att ges en knuff upp i bloggportalerna!

http://svd.se/nyheter/inrikes/artikel_3817561.svd

http://www.dn.se/nyheter/valet2010/nya-rekordsiffror-for-sd-1.997324

http://claeskrantz.se/arkivet/4612

http://aftonbladet.se/senastenytt/ttnyheter/inrikes/article6146989.ab