Kjøp birkebeinersangen her: http://itunes.apple.com/us/album/fri-flyt-av-fluor-i-festesonen-birkebeinersangen/id307735507

—

Lillehjort & the One Man Band Feat. Blow Jo & Bassanova har det siste året tjent grovt på Birkebeinersangen!

- Det er nesten for godt til å være sant, sier One Man Band i et intervju til Festesonen. Vi kan le hele veien til banken.

Rapporten under viser at birkenbandet har tjenst 5.61 USD. Det er over 20 norske kroner!

- Vi gir oss ikke her, sier Lillehjort. Dette er bare begynnelsen på noe stort!

Kjøp Birkebeinerrappen for bare 8 kroner på http://itunes.apple.com/us/album/fri-flyt-av-fluor-i-festesonen-birkebeinersangen/id307735507

—

Birkebeinerrennet er fulltegnet. Det er egen kvote for 16-24 år og utenlandske deltakere bosatt i utlandet. Påmelding for disse er fortsatt åpen. Det er ledige plasser i HalvBirken og StafettBirken.
 
Les mer: http://www.birkebeiner.no/Nyheter1/INFO-fra-administrasjonen/

Vi har mistet Lars Sponheim. Torgeir Trældal fra Narvik kan bli en finfin erstatning.

Fremskrittspartiets ferske representant fra Nordland har på få uker markert seg sterkt i Stortinget, foreløpig primært i Stortingets spørretime, der han allerede har rukket å plage landbruks- og matminister Lars Peder Brekk med 13 spørsmål. To av dem har gitt Trældal en posisjon som en frodig og frisk representant:

Han leser aviser også, det er jeg glad for, og med kort vei fra avisen til Stortingets talerstol. Mandag 9. november 2009 leste Trældal Nationens oppslag om at miljøtrusselen fra økende nitrogen- og fosforutslipp kan minskes kraftig dersom jordbruket i framtida tar i bruk urin fra mennesker som gjødsel, og han lurer på hva landbruksministeren vil gjøre med det som renner ut av hver eneste nordmanns lille fremskrittsparti.

Hver voksen person produserer 400-500 liter urin per år. Det er nok gjødsel til å produsere 200 kilo hvete, som igjen gir 350 brød. Thomas Cottis, høgskolelektor ved Høgskolen i Hedmark, uttaler: “Urin fra norske folk er nok til å gjødsle hele det norske kornarealet hvert år.”

Trældal er opptatt av mer, for eksempel den norske urbefolkningens kjernenæring, og ingen må se bort fra at narvikværingen her har fått et tips fra sin partikollega Per-Willy Amundsen på den andre siden av fylkesgrensen mot Troms.

 – Bønder må kunne skyte rein som går på innmark og ødelegger avlinger. Hvis ikke ministeren i løpet av januar tar fatt i denne saken, så vil Frp fremme konkrete lovforslag for å beskytte bøndene og deres næring. Vi vil vurdere å gi bønder lov til å skyte ned rein som for eksempel går løs på en potetåker, sier Torgeir Trældal til Avisenes Nyhetsbyrå (ANB).

 Statsråden selv er uenig. Han sier til NTB at Trældal og Frp opptrer særdeles uklokt og uansvarlig.
 - Frp spiller på fordommer som ikke har bakgrunn i den konkrete konflikten i Alta, sier Brekk, og vi må kunne anta at Trældals spørretrang vil gjøre det nødvendig med ytterligere en politisk rådgiver i Landbruksdepartementet, sånn at statsråden får utarbeidet svar på alt det Trældal undrer seg over her på jorden.

Frodig? Ja visst.

Så drister jeg meg likevel til å  formidle videre et råd fra en annen frodig stortingsrepresentant, Jon Leirfall. Senterpartiets høvding fra Trøndelag skrev det følgende i en bok hvor han med skrått blikk kommenterte EF-striden i 1972 og daværende statsminister Trygve Bratteli, som stilte kabinettspørsmål i EF-saken:

 Tenkt burde Tryggve

gjort før han tala.

Trugsmål om tvang

vil tvilen auke,

trygt eg stolar på

tenksame trælar.

Men i all hovedsak må vi si at Torgeir Trældals inntog blant landets fremste folkevalgte er til å bli glad av. Jeg har selv aldri hatt fornøyelsen av å møte ham, men passerte kontordøren hans i øverste etasje i rådhuset i Narvik den gang han var opposisjonens leder der. Jeg kunne da konstatere at FrP er tilbake der de var språklig. Klassisk har vi i pressen hatt mye glede av å harselere med politikere fra FrP som har stilt krav om bedre “nårsk kunnskaper” hos våre innvandrere. Dessverre har det vist seg at en ny generasjon FrP-politikere, for eksempel nevnte Per-Willy Amundsen, skriver litt bedre og med færre feil enn lærere over 40 år, og mye bedre enn de som er yngre.  Med Trældal er FrP tilbake der partiet var. Kontordøren hans i Narvik hadde et skilt påskrevet tittelen “oposisjonsleder”.

 PS Jeg er fersk blogger, men har nå forstått det dithen at blogger gjerne skal handle om mat, mote eller sex. Jeg lover å komme tilbake til minst to av disse tre temaer i nær fremtid. Følg med!

Torgeir Trældal er opptatt av det som fosser, pipler og renner ut av nordmenns fremskrittsparti. Foto: Fremskrittspartiet

Helsereformen som ble gjennomført av Arbeiderpartiet, med støtte fra Høyre og Fremskrittspartiet, har ødelagt mye. Den har ført til at sjukehusene er blitt organisert som helseforetak, og at de har blitt underlagt aksjeloven. Dette har ført til nye og tåpelige regnskapsregler som har skapt store «underskudd», som ikke er relle. Den sittende regjeringa følger det samme gale sporet i helsepolitikken.

16. november kunne man lese i Romerikes Blad at «Underskuddet ved Ahus blir på minst 200 millioner og har økt med 80 millioner på kort tid.» Det vil bli «betydelig nedbemanning i alle yrkesgruppene». «Lengre pasientkøer venter ved Ahus». Dette er totalt uakseptabelt.

Ahus må styrkes økonomisk. Det er også viktig at mest mulig av driftsmidlene går direkte til helseomsorg, og at minst mulig går til byråkrati og papirarbeid. Det vil alltid være nødvendig med papirarbeid, men dagens økonomistyringssystem har tatt regnskapstullball til et helt nytt nivå.

Kuttene som nå blir varsla vil ramme Ahus’ helsetjenester, og det er ille nok. Men kuttene går også ut over arbeidsmiljøet til de ansatte på Ahus. Dette skjer samtidig som så godt som alle snakker om hvor viktig det er å rekruttere flere hender til helse- og omsorgsyrkene. Dersom forslaget om å innføre parkeringsavgift for de Ahus-ansatte, forslaget om å innføre kortere åpningstid i personalkantina ved Ahus og forslaget om å legge ned sjukehusets barnehage, som i dag subsidieres, så vil ikke dette hjelpe på rekrutteringa av nye folk til å jobbe på Ahus.

Vi må få mye mer politisk og demokratisk styring av sjukehusene. De sjukehusansatte og pasientorganisasjonene må få mer makt i helsevesenet. Loven om helseforetak må fjernes.

FrPs 1. nestleder Per Sandberg fyrer løs mot Ap-eliten, og det er vanskelig å ikke si seg enig i mye av hans analyse av dagens maktelite i Norge.

Det jeg vil kalle for Arbeiderpartiets høyrefløy, som så klart også omfatter Ap-ledelsen, har tette bånd til toppsjiktet i statsbyråkratiet og store deler av ledelsen i det private næringslivet.

Per Sandberg trekker fram ledelsen i NHO som et sted hvor Ap-elitistene også er tungt inne. Det er ingen tvil om at mange Ap-broilere har funnet sin plass hos NHO, men her er det altså partiet Høyre som er tyngst inne. Blant de politiske partiene er det utvilsomt Høyre som har mest makt i det private næringslivet.

Når Per Sandberg trekker fram media som enda en bastion for Ap-eliten, så er det så klart mye sannhet i det. Det er få politiske leire som blir behandla mer positivt i de største riksmediene i Norge enn Aps høyrefløy. Men her har så klart også Høyre mye makt.

Per Sandberg trekker også fram fagbevegelsen. Og det er ingen tvil om at det finnes tillitsvalgte i fagbevegelsen som først og fremst er opptatt med å være apologeter for Arbeiderpartiet. Men den delen av tillitsvalgte i fagbevegelsen som kjemper en politisk kamp mot fagbevegelsens høyrefløy vil jo alltid også være i direkte konfrontasjon med Per Sandbergs fagforeningsfiendtlige FrP.

Per Sandberg kaster åpenbart stein i glasshus. For FrP og Høyre har begge to svært tette bånd til den økonomiske eliten i Norge. Det ser vi for eksempel gjennom pengegavene som blir gitt fra de aller rikeste til disse to partiene i forbindelse med valgkamper.

FrPs Per Sandberg er sjøl en elitist.

VG skriver i dag om hvordan FrPs, Roger Madsen, har kalt afrikanere for halvaper på det populære sosialmediet Facebook. Madsen har forsøksvis prøvd å beklage seg, uten helt å lykkes, men forsvarer seg med at «jeg føler de henger litt etter i forhold til hvordan den vestlige verden fungerer».

Fordi afrikanerne er underlegne hvite europeere, med sitt halvape-aktige vesen da, må en bare gå ut ifra.

Ikke overraskende stiller ledelsen i skattesnuskpartiet seg programforpliktet kritisk til Madsens uttalelser, som naturligvis bare bygger opp under det allerede grumsete bildet mange har av partiet.

Nå er det selvfølelig lett å himle med øynene over hvor ettertrykkelig korttenkt Roger Madsen har vist seg å kunne være. Men mossingen er ikke den første i Fremskrittspartiet som har sagt eller gjort ting som får allmennheten til å heve på øyenbrynene.

En annen mossing, den samme Erlend Wiborg som i artikkelen om Roger Madsen sier at Madsens uttalelse er «utilgivelig», demonstrerte selv for seks år siden en utsøkt evne til å sjokkere omverdenen, da han på en skoledebatt presterte å hetse en blind senterpartipolitiker med eselplakat, og fikk flere innvandrerjenter til å gråte. En mann av folket han også, tydeligvis.

En annen klassiker fra FrP-land er også Per Bjørnar Røddes sitt angrep på «den selvopptatte norske karrierekvinnen» som «gjør Norge til et kaldt land fullt av frossenpizza og overvektige unger med dårlig nettverk», fra sommeren 2007.

Og Jan Arild Ellingsen sin mye omtalte «Det er klart at det er lov til å flørte, men på noen kan slik adferd være provoserende, særlig i et flerkulturelt samfunn. Det er folk som driver risikosport, og noen som dør av det. Kvinner må selv ta ansvar for hvilke signaler de sender ut.» er også et utspill mange sukker oppgitt over.

Man skulle tro at kontrollpartiet ute på ytterste høyre, med sine mange skoleringer og elitekurs, hadde politikere med bedre impulskontroll enn dette. Men det er vel for mye å be om at politikerne fra partiet «for folk flest» skal kunne oppføre seg på en måte som folk flest kan akseptere. 

… eller tenkte de kanskje på straffedømte flest? 

(update; vg)

Stadig flere sier at Høyre og Fremskrittspartiet nå er i ferd med å komme nærmere hverandre. De to partiers alternativer til statsbudsjettet er foreløpig det siste signalet i den retning. Jeg håper det er riktig, av to årsaker. For det første – og det er litt egoistisk – så vil to partier som nærmer seg hverandre bli litt mindre tydelige og følgelig svekke sine særpreg. Det virker sjelden fristende på kjernevelgerne. For det andre vil en slik tilnærming normalt stimulere debatten innenfor hvert av partiene om det egentlig er noen god ide å viske ut forskjellene og følgelig svekke særpreget. Ut av det kan det komme både verdidebatt og andre godbiter som kan berike den politiske debatten. Ikke minst kan vi komme nærmere erkjennelsen av hva de to partier egentlig står for, og hvordan de ser på hverandre. I så fall vil det være en klargjøring  norsk politikk vil ha godt av.

Arvid Birkelands sak er omfattende, og jeg har ikke tatt meg tid til å lese alle dokumentene som finnes tilgjengelig. Men man skal ikke lese mye før man begynner å spørre seg om hva som egentlig foregår.

Er man paranoid kan man lett tro at det dreier seg om en sammensvergelse:

* Arvid Birkeland og Trygve Kristiansen hadde en nord-trønder som samarbeidspartner i Brasil. Denne mannen innledet et forhold til ei svært ung brasiliansk jente langt under seksuell lavalder.
* Det oppsto en konflikt mellom Arvid og Trygve på den ene side og partneren på den annen side fordi de de to førstnevnte ikke kunne akseptere nord-trønderens handlinger.
* Det er denne nord-trønderen som fikk saken til å rulle fordi han tipset myndighetene om det han mente var lovbrudd i Arvids og Trygves virksomhet. Politiet ble også varslet om nord-trønderens forhold til en mindreårig.
* Politiet i Nord-Trøndelag, som fikk ansvaret for å etterforske nord-trønderen, henla imidlertid saken mot ham fordi jentas familie støttet forholdet og fordi de giftet seg.
* Når media ble kjent med denne henleggelsen ble politiet tvunget til å ta opp igjen saken og det førte frem til en dom mot ham.

Er man mistenksom vil det være lett å tenke at politiet henla saken for seksuell omgang med en mindreårig som en slags belønning fordi de fikk hjelp fra den samme mannen til å “avsløre” Birkeland og Kristiansen. Jeg tror imidlertid at dette “bare” dreier seg om udugelighet.

For en som står utenfor og ikke kjenner sakens fakta i detalj slettes ikke kjenner og brasiliansk juss og rettssystem er det umulig å vite sikkert om Arvid Birkeland er skyldig i lovbrudd som bør medføre straff. Men mye tyder på at han er uskyldig:

* Etter først å ha utformet et 2-siders ufullstendig dokument som brasiliansk politi og rettsvesen brukte som grunnlag for å arrestere, fengsle og sikte Arvid Birkeland i mai 2007 har de senere utarbeidet et nytt dokument på over 60 sider som Økokrim selv sier frikjenner Arvid for hvitvasking av norske penger ved å overføre pengene til Brasil. Økokrim sier samtidig at riktignok har ikke Arvid gjort noe galt i Norge, men det er forhold i Brasil han vil bli dømt for.

*I brasiliansk “Nedre Høyesterett” fastslår man imidlertid at man ikke har noe utestående med Arvid Birkeland i Brasil, men at Birkeland er skyldig i lovbrudd i Norge ved å sende svarte penger til Brasil for hvitvasking.

Altså skylder myndighetene i Norge og Brasil på hverandre.

Dette burde ikke være vanskelig å rydde opp i. Arvids støttespillere sier da også at det eneste de ber om er at korrekt informasjon blir oversendt til brasilianske myndigheter på en formelt korrekt måte slik at de blir inntatt i saken mot Arvid. Er dette for mye å forlange av myndighetene i et land som kaller seg en rettsstat? Åpenbart mener både Økokrim, justisminister Knut Storberget og daværende fungerende justisminister Trond Giske at norske myndigheter har gjort det man skulle selv om det er dokumentert at informasjonen ikke har kommet frem til rette vedkommende i Brasil på en måte som brasilianerne krever.

Dette dreier seg til dels om kulturforskjeller. Økokrim har håndtert forholdet til brasilianske kolleger slik man ville gjort det med norske kolleger. Man sendte to politimenn til Brasil med den nye rapporten. Disse overleverte rapporten til brasilainsk politi og norsk politi trodde dermed at alt var i orden. I et land fullt av korrupsjon og som ikke har underskrevet FN’s menneskerettighetserklæring foregår imidlertid ting på en annen måte. Brasilianerne forventet at norske myndigheter ville følge opp besøket med en oversendelse av dokumentene på en formell måte med stempel fra rette myndighet. I et korrupt land stiller man andre krav til formalia rett og slett for å øke rettssikkerheten. Dette burde naturligvis norske myndigheter ha undersøkt, men fulgte istedet norske rutiner. Brasilianerne sendte derfor dokumentet fra Økokrim tilbake til Norge hvor det ble arkivert av Politiet i Oslo.

Arvid, hans advokater og støttespillere har så gang på gang påvist at dokumentene ikke var kommet frem på korrekt måte og tatt inn i saken i Brasil, mens Økokrim og justisminsiteren hele tiden har latt være å lytte til det som ble sagt og hårdnakket påstått at dokumentene var sendt på riktig måte.

Helt inntil man etter ett og et halvt år, vinteren 2009, oppdaget at dokumentene lå i Politiets eget arkiv. Så lover Økokrim at de vil ta tak i saken igjen, men så sent som denne uke har ingenting skjedd.

Dette dreier seg tildels om udugelighet, men hovedsakelig om en massiv uvilje. Kari Sørbø er en dyktig og velrennomert NRK-journalist som det siste året har begynt å følge saken grundig. Tilsammen har hun laget et 20-talls saker på NRK om saken. I et intervju med statsadvokat Geir Kavli i Økokrim uttaler han at Arvid Birkeland ikke har gjort noe ulovlig, men når Birkelands støttespillere ber han om å undertegne en erklæring om dette oversatt til portugisisk nekter han. Og han er åpenbart så irritert på Kari Sørbø og NRK at han nekter å la seg intervjue flere ganger av henne! Når Sørbø snakker med ham (uten å gjøre opptak) slipper katta ut av sekken. Han er irritert over at hun konsentrerer seg om Arvid Birkelands sak og ikke gjør omtaler sakene til de andre tiltalte (hvorav mange kanskje er skyldige). Derfor vil han ikke intervjues mer.

Økokrim har også gitt uttrykk for at de misliker at Birkelands venner bruker media aktivt. Når Økokrim dro til Brasil første gang den gang Arvid og Trygve ble arrestert tok de imidlertid selv med seg et stort kobbel av mediafolk. Det er når Arvid selv benytter seg av media at Økokrim setter ned foten.

I Brasil sitter Arvid i husarrest uten rett til å besøke familie og venner i Norge. Når far hans fylte 80 år for ikke lenge siden måtte det feires uten sønnens tilstedeværelse. Og det koster å kjempe mot norske myndigheter. Så langt har han ifølge Adressa brukt en million kroner på saken og er blitt blakk. Norske myndigheter nekter han fri rettshjelp med den begrunnelse at han ikke trenger hjelp. Økokrim hjelper jo til og sørger for at brasilianske myndigheter får papirene de trenger!!!

I Brasil er alle Arvids eiendeler beslaglagt: Et vertshus, to biler og mere til. En av bilene bruker Politiet i Brasil til fornøyelseskjøring og annet. Verthuset er ranet, ramponert og bare murene står igjen. Arvid er kort sagt ruinert, risikerer fortsatt fengsel for noe han ikke er skyldig i og norske myndigheter gjør ingenting bortsett fra å trenere en løsning i saken.

Arvid Birkeland har mange venner, ressurssterke venner som stiller opp for ham. De samler inn penger til ham, arrangerer støttekonsert, sørger for mediaomtale, klager saken til sivilombudsmannen osv. Denne saken vil Arvid vinne til tross for norske myndigheters massive uvilje mot å hjelpe til. Arvids advokat, Sigurd Klomsæt, sa under en briefing i går at han som en aktiv Arbeiderpartimann er skuffet over hvordan hans eget parti, det dominerende regjeringspartiet, han håndtert saken. Politikere fra Høyre, Frp og Venstre har forsøkt å hjelpe til, men regjeringen nekter å gjøre noe.

Arvid har hatt to et halvt vanskelige år. De fleste har ikke så mange og ressurssterke venner som ham. Andre som hadde havnet i den samme situasjonen ville vært hjelpeløse i sin kamp mot uvillige myndigheter. Man ville sannsynligvis blitt overlatt til seg selv for å råtne og dø i en overfylt fengselscelle på den andre siden av jordkloden. Det er for galt. Slik vil vi ikke ha det!

Hvor ofte har vi ikke hørt den alltid like sjokkerte formannen i skattesnuskpartiet ute på ytterste høyre si at som det største opposisjonspartiet, så er det naturlig at opposisjonen til den sittende regjering inkluderer FrP i et eventuelt regjeringssamarbeid? Vel, nå viser en ny måling utført av Norfakta, for Klassekampen og Nationen, at FrP-formannen blir nødt til å legge akkurat det, forsøksvis hardtslående, argumentet på til side. I hvert fall inntil videre.

Høyre er for første gang på flere år større enn sin mørkeblå halvdel ute på ytterste høyre fløy. Dette er selvfølgelig gode nyheter for alle som ser med fordel på at høyresiden avradikaliseres, og en oppmuntring, ikke bare for Høyre og resten av opposisjonspartiene, men også for de rødgrønne regjeringspartiene, til å fortsette å bringe saklighet og troverdighet inn i politikken.

Samme måling viser at Arbeiderpartiet scorer en oppslutning på tilfredsstillende 35 prosent. Det betyr at FrP kun har 57 prosent av Arbeiderpartiets oppslutning per i dag. En forsvinnende liten andel sammenlignet med hva oppslutningen til skattesnuskpartiet var for kun 18 måneder siden.

En kan nesten begynne å lure hvor det har blitt av alle de folka som for rundt 18 måneder siden gikk rundt å slo på stortromma over at FrP var landets største parti. Partiet skulle jo holde seg der, måtte vi vite, fordi oppslutningen var et resultat av lang og god fremgang som skulle sikre at FrP ville ligge trygt over 30-tallet i årevis fremover. I hvert fall frem til valget.

Nå lukter FrP på 10-tallet. Og lillebror har blitt storebror. Hvor lange det varer er det vanskelig å si noe om. Folka ute på ytterste høyre vil garantert påstå at det kun er et blaff. Men en kjapp titt på meningsmålingene de siste 18 månedene, viser at dette er en del av en større trend. Høyre har blitt gradvis større, mens FrP har blitt gradvis mindre. Mye på bekostning av hverandre.

(VG, TV2)

Nå vet jeg selvfølgelig ikke om det er fordi at Tybring-Gjedde har sand mellom ørene, eller om det er fordi han bevisst forsøker å fremstille virkeligheten på en minst mulig flatterende måte, når han ønsker å fjerne de offentlige skattelistene, men å påstå at skattelistene blir offentliggjort av ønske for allmenn underholdning, er noe enhver kan forstå bidrar til at folk mister tilliten til landets politikere.

Fordi staten offentliggjør selvfølgelig ikke skattelistene av interesse for allmenn underholdning, men fordi Norge har en god tradisjon for åpenhet rundt inntekt og formue. Journalister bruker f.eks. skattelistene i sitt arbeid, og blant annet korrupsjon er noe som blir vanskeligere i kraft av det.

Tybring-Gjedde sier også at han ikke ser noen prinsipiell forskjell mellom det å offentliggjøre en oversikt over mye hver enkelt borger mottar av offentlige ytelser og det å offentliggjøre en oversikt over hvor mye hver enkelt borger har i inntekt og forme. Og det har han muligens rett i. Men forskjellen er selvfølgelig at trygdeytelser er svært følsomt tema for mange, og at det reelt sett er knyttet langt mer ubehag til en slik offentliggjøring, enn det er ved skattelistene.

Noe Tybring-Gjedde ikke sier et ord om, selvfølgelig.

Norge har en lang og god tradisjon for åpenhet rundt inntekt og formue. Men hvorfor er det viktig? Jo, fordi åpenhet er en viktig del av demokratiet. Borgerne i et samfunn skal kunne forstå hva som foregår rundt dem. Det er langt vanskeligere å ha et eierforhold til et system med hemmelighold. Og det er vanskeligere å ta debatten rundt systemet, hvis det ikke er åpent. Offentliggjøring av skattelistene muliggjør for folk å kunne se sammenhengen og stille krav til endringer.

Christian Tybring-Gjedde og resten av Fremskrittspartiets aversjon mot det gjennomsiktige samfunn, der ting kan etterprøves å gås etter i sømmene, er upassende men karakteristisk for dem som støtter den nye overmakta. Om Tybring-Gjedde virkelig bryr seg om enkeltmennesket, som han selv sier han gjør i saken på tv2.no, kan han forsøke å arbeide for trygge samfunnsrammer, istedenfor å kaste bort tiden sin på å fjerne åpenheten i samfunnet. Det er betimelig at en representant fra det angivelige frihetselskende FrP ønsker å stramme grepet om offentlige interessant informasjon, og avholde det kun til staten.

I come from the 4th largest city in Norway, which is also the “oil- capitol” of Norway, Stavanger. It lies on the southwest coast, and is surrounded the most fertile farmland in Norway. This area is the biggest producer of produced in the country, and is arguably the richest municipality, because of among others commercial taxes and a high income average. Even though this is the fact, the five neighboring municipalities have voted for the most ridiculous major political party in Norway, the Progressive Party(Fremskrittspartiet).

The Progressive Party, is a party which has never been in government, has no political agenda and changes policies at the whim of the population. It is what one would call a “Popular Party”, which means it tries to collect votes by agreeing with the majority, no matter what they believed the day before. This is a shame for the political system, and undermines the democracy. At least, I think so. I base this belief on the fact that a democracy is a political system with different alternatives, where a voter chooses for whom they vote based on a weighed analysis of the pros and cons. I believe, this is not proven but I still believe it to be a viable theory(I would be excited if someone would prove me wrong), that the voters who vote for Prog. Party only do so because:

• They become enchanted by the phantasmagoric election- promises by the party
• They are immigration- hostile or nationalist
• They do not understand the welfare system, and therefore why taxes are important
• They are egocentric and do not see the importance of saving our oil- revenues for later generations(so that when the oil finally runs out, the population is not left with any capitol)

Here is a link to the Progressive Party’s web- page, in english. (Note to americans, among others: You have to take in accountance that Norway is a Social- Democracy, and therefore the Progressive Party, which actually is pretty similar to your Democratic Party, is at the extreme right- wing of our political system)

Here is a link to the extreme opposite of the Progressive Party, the Red Party.

Unfortunately, there is currently no english translation of this web- page, but Google translate made a “not too shabby”- translation. The translated page is linked to HERE.

Norwegian politics and everyday- life has, since the second World War, been severely entrenched with the “Communist”- idea that:

Everybody has to contribute

This is best seen in the incorporation of the welfare- state in 1947/48 by Einar Gerhardsen and the Labour Party. (Gerhardsen is known by norwegians as “Landsfaderen”, or Father of the Nation. (Wiki- article here) High taxes and a strong state has led Norway to the position that it is in now. where we are one of, if not, the largest contributors of humanitarian monetary assistance per capita. We also have been proclaimed as the best country to live in in the world, several consecutive years by the U.N. This is an honor to most norwegians, or at least to me and my family and friends, and I take pride in paying my taxes.

I hope that the inhabitants of Norway will come to their senses and see that with the system we have today, we are much better off than with any other system. We could even improve it, but as of now, it is the best choice. Therefore I sincerely hope that on the next election day, either local or national, there will be a decrease in the support of the Progressive Party.

Could you believe the Progressive Party is for reducing the taxes on alcohol, but also for stricter punishment of criminals convicted with narcotics- criminality? Talk about double- moral!!!!

Anyways, I have said what I wanted to say, and will leave you with an excellent Spotify- playlist

Much love,

Kizzy McDizzy

Dette er altså øyeblikket dere alle har venta på. Dere vil nå få svar på alt dere noen sinne har lurt på.

Spørsmål fra Siri:

Har du en hatt? Ja.

Spørsmål fra Oda:

Har du tapt “The Game” i det siste? For det har jeg i det siste nemlig? Ja, jeg taper stadig vekk. For eksempel akkurat nå.

Spørsmål fra Eva:

Er du en furkel? Bare klokka fire og annenhver torsdag.

Er du flink til å furkle? Kommer an på om det som skal furkles har forberedt seg godt nok. Som regel går det ganske dårlig.

Hvorfor står Fremskrittspartiet under “Ord jeg liker”? Man kan si mye om Frp, og det er ikke alt jeg er enig med dem i, men det kan være gøy å skrive om dem.

Eller hærverk for den saks skyld. Det er også gøy å skrive om. Det er et ganske praktisk ord egentlig.

Hvorfor er nettverket mitt hemma? Jeg vet ikke. Har du prøvd å restarte modemet og ruteren?

Spiser du tran sånn som man spiser sjokolade? Nei, og jeg ville blitt fortvila hvis jeg skulle ha begrensa sjokoladeinntaket mitt til en teskje hver morgen.

Hva skal jeg gjøre nå? Sy i en knapp som har falt av. Det gjorde nemlig jeg i dag.

Hvorfor skulle jeg og Elisabeth spise is 3 ganger på en dag, prøver du å feite oss opp? :O Nei, jeg prøver å gjøre dere glade. Man blir nemlig veldig glad av å spise is.

Er du sulten? Ikke spesielt. Jeg er litt sjuk og har ikke like stor matlyst som vanlig.

Hvor er hatten din nå? Den ligger på stumtjeneren og tenker på rare ting jeg ikke veit hva er.

Kan jeg stjele hatten din? Det er sikkert fysisk mulig for deg, men jeg foretrekker at du ikke prøver. Stjeling er negativt.

Hva skal Sverre med et portugisisk jentenavn? Ha det på brødskiva kanskje? Du kjenner nok Sverre bedre enn jeg.

Spørsmål fra Sverre:

Kan du et portugisisk jentenavn? Ja. For eksempel Isabel brukes en del i Portugal.

Hvorfor er Domo-Kun smart? Fordi han er en fiktiv figur og derfor aldri kan gjøre noe som er dumt i den virkelige verden.

Hvorfor har Eva fargerike sokker? Spør henne da mann! Du bor i samme hus som henne, og da synes jeg strengt tatt det er litt unødvendig å ta omveien gjennom meg får å finne ut noe du like så godt kan spørre henne om.

Hvorfor kan ikke pappa et portugisisk jentenavn? Fordi han har trakta kaffen sin gjennom en gammel raggsokk.

Hvorfor kan ikke Eva et portugisisk jentenavn? Fordi hun ikke har smakt på kaffen til Pappa.

Hvorfor spiste jeg Iste-pulver? For å skryte til ei søt jente i klassen din om at du har gjort det slik at hun blir forelska i deg.

Hvorfor står det “cathol” på halsen til Gerard Way? Jeg gjetter at han er religiøs katolikk.

Spørsmål fra Hilde:

S-en på banderen ser ut som en norrøn S. Er det fordi du liker Snorre Gustafsson? Det er en gotisk ‘S’. Jeg synes den er fin og har ingen formening om Snorre Gustafsson.

Skal du på Halloweensamlinga på Sjøgaren? Nei.

Spiser du fremdeles godteri fra sokkeskuffen din? (Som er et halvt år gammelt…) Nei, for nå er det ikke noe mer igjen Men for ikke så veldig lenge siden spiste jeg en rundt ett år gammel karamell

Har du følelser for beina dine? Jeg har følelser i dem. Derfor pleier jeg ikke å sparke borti bordbein og liknende med vilje.

Hva er greia med hatten? Den er fin og den skaffer opperksomhet.

Hvorfor har du ikke facebook!? Fordi Facebook er djevelens urin.

Hvorfor er du du? Fordi hvis jeg hadde vært en annen, ville du ikke ha kalt meg “du”. Det er helt logisk.

har du tenkt ti å endre etternavnet ditt til Rubiks? Nei.

Hvilken farge har genseren du har på deg nå? Den er stripete svart og mørk olivengrønn.

hvis du skulle ha stilt et spørsmål til noen, hvem vilel det ha vært? Steinaldermannen som først fant opp ild.

Hvorfor legger du ikke ut dagens antrekk? :O Fordi jeg ikke er en moteblogg. Folk som lurer på hva jeg har på meg kan heller oppsøke meg selv.

Hvorfor legger du deg så tidlig? Fordi det er sunt å sove, og jo tidligere man legger seg, jo lengre får man sovet.

Hvorfor tapte du akkurat the game? Fordi Oda hadde spurt om jeg tapte det ofte.

Spørsmål fra NewMusicGuru:

How much wood would a woodchuck chuck if a woodchuck could chuck wood? Svaret er π. Men jeg mistenker at noen har sett litt mye på Chuck.

Spørsmål fra Vigdis:

Hvordan har en dendrofil gutt/jente sex med trær? Det høres litt upraktisk ut å ha samleie med et helt tre, så de lager kanskje sexleketøy av treverk.

Om en dendrofil person går en tur i skogen, blir den veldig kåt da? Ôo Kanskje. Blir du kåt om du går gjennom et rom med veldig mange gutter?

Hvordan har en nekrofil jente sex med en gutt? Ôo Hvis gutten er levende, som jeg vil håpe på, skjer det nok gjennom et normalt samleie.

Spørsmål fra Ingvill:

Kva er meininga med livet? (Ikkje lov å svare 42) Jeg tror alle liv har en unik mening og at alle må finne ut hva som er meninga med sitt eget liv.

Kvifor drikkjer du ikkje alkohol? dRiKkInG eR jO bErRe sÅ tØfT!!! Fordi det finnes så mange andre måter å ha det moro på som ikke skaper problemer på samme måte for seg selv og andre. Men jeg må si jeg er overraska over holdninga di til drikking, jeg trodde du var avholds selv. (Tips: oppdater deg på regler for store og små bokstaver)

Kan du skrive eit heilt innlegg på nynorsk for å vise solidaritet? Dette er meir ei oppfordring enn eit spørsmål. Det skal jeg gjøre når jeg får kjøpt meg en nynorsk ordliste, men jeg vil ikke skrive et innlegg med masse nynorskfeil.

Kvar i verda ville du aller helst ha budd? På Kontra. Jeg ville elska å bo sammen med så mange gode venner hvor det stadig skjedde noe.

Spørsmål fra Vivian:

Er du glad i meg? Så klart. Jeg er i utgangspunktet glad i alle, og du er en god venn.

Kvifor glemmer eg no kva eg skulle spør deg om? Fordi du ikke reiste deg og sjekka kommodene dine.

På Kontra.. Var ikkje u’en feil vei på bannarene? Det var de, og det satt man hele tida og ergra seg over i møtesalen.

Korleis klarte eg å få ein femmar i nynorsk? Fordi du er flink til å skrive nynorsk.

Kva er din mening om den søte smileyen på bunnen av sida di? Har den ein symbolsk betydning? Jeg synes den er fin, men det er ikke jeg som har plassert den der. Jeg la ikke merke til den før du gjorde meg oppmerksom på den.

Kvifor blir gresset brunt og ekkelt når det ikkje er sommar lenger? Og korleis blir det grønt igjen? Det må ha med klorofyll å gjøre, som er det grønne fargestoffet som gjør at planter kan gjøre CO₂ og H₂O om til O₂ og C₆H₁₂O₆.

Kvifor har me ikkje gjellar? Fordi det er meninga at vi skal drukne så mye vi kan. Hvis vi hadde hatt gjeller kunne vi ikke ha drukna like lett.

Kvifor har eg eit så DEILIG kamerablikk? Fordi du vil at kameraet skal smelte og bli til karamellsaus.

Og kvifor blir eg alltid slik på bildar du tar av meg? Fordi jeg også vil at kameraet skal smelte og bli til karamellsaus. Og at du skal bli til karamellpudding, slik at jeg får meg en kongelig dessert.

Kvifor slår Idun meg når eg spillar piano? Og kva vil skje om eg syngjer med ho i nærheten? Idun slår deg fordi hun er en gammeldags lærer som slår elever. Det kan ikke hun noe for, for det lærte hun av seg selv da hun sparka fotball for tjue år sida. Hvis du synger mens hun er i nærheten smelter hun og blir til karamellsaus. (Jeg fikk lyst til å si ketchup, men da hadde hun sikkert slått meg)

Spørsmål fra Philip:

Er hei et ord du bruker ofte? Ganske ofte, men jeg bruker ofte synonymer som “Halloi”, “God dag” og “Mø” også.

Hvorfor/Hvorfor ikke? Det er et praktisk ord.

Hvilket awesome mellomnavn deler vi? Jeg har bare et mellomnavn, så hvis det skulle være noe må det jo være Johan. Selv om det strengt tatt er et fornavn nr. 2 og ikke et mellomnavn.

Er du like kul som Vivian? Jeg hadde vært det om jeg hadde hatt kamerablikket hennes.

Hadde Mikkel vært like kul, hvis han hadde bodd i Finland? Han hadde vært kulere, for da hadde han snakka finsk, og da hadde vi ikke skjønt en dritt av det han sa.

Hadde Vigdis vært like søt, hvis hun faktisk hadde vært en sau? Jeg synes stort sett at mennesker er søte på andre måter enn dyr. Vigdis er kjempesøt, og som sau hadde hun sikkert passa best som fårikål.

Kan du definere ordet pjusketog? 9000 < Pjusketog < 3, er det en god nok definisjon?

Hvor kjøpte du hatten din? Vinterdrakta på Hennes & Mauritz og sommerdrakta på Cubus. Det er den samme hatten både i vinter- og sommerdrakt, husk det!

Tror du at det har noen betydning, at WAFFLES begynner fredag den 13.? Jeg tror det betyr at jeg vil tilbringe døgnets siste time på et nattog. For meg begynner ikke waffles før lørdag morra.

Hadde jeg vært attraktiv, hvis jeg hadde vært en jente? Du er attraktiv som gutt! (dult dult)

Kan du gå på taket, som en ekte spider Stig burde? Jeg kan gå på oversida av et tak. (Jamf. roof / ceiling)

Er det nok spørsmål nå? Det er aldri nok.

Hva er en lammel vegg? Det er en vegg som ikke har fått tåteflaska si ennå.

Hva vil du bli når du blir stor? Bedre.

Hva er egentlig en snegles største drøm? Med tanke på at en snegle kan sove i tre år i strekk, tror jeg de har kanske mange lange / store drømmer. Kanskje de drømmer om vaniljesaus.

Hadde du levd på 60-tallet, ville du da hatt, hatt? Hva veit du om at jeg ikke levde på 60-tallet? Da het jeg George Harrison og brukte hatt.

Kan du finne svaret på : (e^x-2)/ (2lnx * e)>3? GeoGebra er et kult program.

f(x) = (e^x - 2) / (2 ln(x) * e)

Som dere ser av grafen til funksjonen, er f(x) > 3 ved flere anledninger. Det ser ut som det stemmer for alle x > 3, og for en lite knippe av verdier rundt 1. Jeg vet ikke helt hva som regnes som “svaret” på spørsmålet, så jeg lar det være med dette.

Kunne du sett for deg en barbar som jobber som bartender i en bar? Eller tror du at en barbar kunne hatt en bærbar bar? Hvis barbaren var Conan og ble spilt av Arnold Schwarzenegger, kunne jeg ha sett for meg absolutt alt.

Hva er die baklengs? Å die er jo å få melk fra mora si, så å die baklengs må være å spytte melk inn i brystene til mora si. Jeg tror det er heller lite utbredt.

Hvor lang tid tror du det tok for meg å lage disse spørsmålene? Mange milliarder nanosekunder.

Hva er din yndlings rett, innen kinesisk mat? Jeg liker det meste egentlig. Men det er gøy å få servert en liten Galdhøpigg med stekte nudler.

Da går jeg ut i fra at alle dere der ute har fått svar på absolutt alt dere noen sinne har lurt på. Hvis ikke, veit dere åssen dere kan få tak i meg.

Dagens Nyheter, genom att ha diskuterat med några stats- och samhällsvetare, försökt få ett perspektiv över de högerextrema partiernas frammarsch i Europa. Olika länder har olika erfarenheter och system som i vissa fall gynnar medan i andra missgynnar de främlingsfientliga. I Sverige har Sverigedemokraterna med Jimmie Åkessons debattartikel “muslimer är vårt största utländska hot” i Aftonbladet dragit igång en ganska onödig diskussion om partiets undanskymda identitet som om det vore något nytt att höra att SD är ett parti som baserar sina politiska antaganden på etnicitet, ras, religionstillhörighet och andra mekanismer som genom användning av känslor kan skapa hat människor emellan. SD:s systerparti i Storbritannien, British National Party(BNP), skapade ännu större tumult när BBC tillät partiets ledare, Nick Griffin, att delta i ett av landets mest populära debattprogram, Question Time,  tusentals personer demonstrerade framför BBC: kontor runt om i Storbritannien.

När vissa politiker talar om att det är bra att SD har fått mer utrymme för folk vet nu hur deras riktiga ansikte ser ut är det väldigt bekymmersamt för det innebär att den såkallande ytliga “normaliseringsprocessen” som SD, enligt Jimmie Åkesson, har tagit sedan mitten av 1990-talet har grundligt lurat de etablerade politikerna och fått dem godtroget tro på SD:s utsagor. Detta fenomen är en av de stora skillnaderna mellan Sverigedemokraterna och BNP då SD trots sin politiska omognad strategiskt försökt komma ut i fårakläder och påstå sig ha gjort sig fritt från rasister och nazister medan BNP tydligt talar om skapande av ett till 99% vitt Storbritannien. BNP har dock också sett svårigheterna med att gå ut med sin egen agenda utan finputsande av fasaden och på ett hemligt möte med en amerikansk vitmaktsgrupp talar Griffin om hur han tänker ändra ordval och låta universiellt populära termer som “frihet”, “demokrati”, “identitet” och “säherhet” prägla deras språkbruk under valrörelsen FÖRRÄN DE HAR FÅTT KONTROLL ÖVER STORBRITANNIENS MEDIA FÖR ATT DÅ KOMMA MED SIN RIKTIGA AGENDA. Precis samma gäller de flesta främlingsfientliga och rasistiska grupper då lagstiftningar runt om Europa har gjort det omöjligt för dem att tala öppet och ärligt.

I Italien och Danmark är det värst sett rent inflytandemässigt med Lega Nord som en del av sexisten och halvrasisten Silvio Berlusconis regering med 4 ministerposter och i Danmark med Dansk Folkeparti som, genom att ha varit en del av högerregeringen, helt ändrat den danska opinionen i invandrings- och integrationsfrågor till att gälla hat emot olikheter. I italien är situation mycket annorlunda än i Norden då ända sedan fascismens början har landet väldigt ofta varit högerdominerat med fascismen levande i de flesta områdena. Lega Nord som kan anses vara en kvarleva av Benito Mussolinis fascistiska gruppering har utan något motstånd fått allts större inflytande och ses mer som ett vanligt parti. Dansk Folkeparti har dock tvingat fram sig som ett samarbetsparti genom vågmästarroll, något som väldigt många är rädda för att Sverigedemokraterna kommer att få efter nästa års val.

I Slovakien har mardrömmen redan inträffat och det öppet rasistiska SNS(Slovenská Národná Stranka) har fått regeringsplats i en regering ledd av, hör och häpna, SOCIALDEMOKRATERNA, Smer – Sociálna Demokracia, och postkommunistiska partiet HZDS, något som ledde till att Smer blev uteslutet ur PSE(Parti Socialiste Européen) 2006 för att 2008 åter få vara med, utan något krav om avslutning av sitt samarbete med rasister. De har redan ändrat debattklimatet och fått Smer och HZDS att lagstifta en språklag som gör det kriminellt för statliga tjänstemän att tala på minoritetsspråket i andra områden än de södra delarna av landet där de flesta ungrare bor, en klart nationalistisk lag som borde vara främmande för socialdemokrater.

I 13 av EU:s 27 medlemsländer är främlingsfientliga partier representerade i de nationella eller subnationella parlamenten medan de främlingsfientliga åtnjuter väldigt höga opinionssiffror i två icke-EU-länder, Norge och Schweiz med 23% respektive 29 % av rösterna. I Belgien har dock Vlaams Belang, “Flamländskt intresse”, inte getts något inflytande över dagspolitiken efter att de andra partierna valt ihjältigningsstrategin och bildat en “cordon sanitaire” med partier från både höger- och vänsterkanten. Samma sak åtgärdsplan kan användas i Sverige om Sverigedemokraterna kommer in. I Norge var det så nära att det värsta av alla exemplen hända, d.v.s att en regering LEDD AV det främlingsfientliga Fremskrittspartiet(FrP) bli av men med ett bra val av Arbeiderpartiet klarades det upp.

Med sina 22.9% är Siv Jensens FrP det största främlingsfientliga partiet i Norden, följt av det något mindre men mer inflytelserika Dansk Folkeparti som har ca 13.8% av danskarna med sig och Sanfinländarna som tog hem 4.1% av de finska rösterna i valet 2007 lämnar sista platsen åt Sverigedemokraterna som för närvarande pendlar runt 4%, en gräns som innebär en pendling mellan riksdagen och utanför enligt opinionsmätningarna. Dansk Folkepartis medverkan i högerregeringen i Danmark har fått väldigt stora konsekvenser med en hetsk syn på islam och invandring generellt, med en låg andel av beviljade uppehållstillstånd till de redan små antal personer som söker asyl där. I Tyskland där nazisterna lämnade sin tydligaste spår och bevis varit hårdare i lagstiftningen, t.ex har man diskuterat, förespråkat av socialdemokraterna, att förbjuda det nynazistiska NDP som har fått allt större stöd på landsbygden i östra delarna av landet.

De ovannämnda exemplen visar att olika länder har valt olika strategier, vissa har försökt stoppa främlingsfientligheten medan andra har gått deras ärende. Vissa har valt strategin att göra allt för att inte ge dem utrymme i politiken som i Belgien medan andra har välkomnat dem öppet som i Italien och Slovakien där en märklig regering bestående av nynazister och postkommunister styr landet tillsammans. I Frankrike har dock det politiska systemet i sig varit ett stopp för rejält inflytande med en stark president, något som saknas i parlamentarismen. I Storbritannien är också det politiska systemet med 2 partisystem i parlamentet ett hinder för det rasistiska BNP att få reellt inflytande. Det hindret är mycket mildare i Sverige då 4% av rösterna räcker för partierna att ta sig in i riksdagen.

Sverige tillhör ett av de få länder som idag inte har något främlingsfientligt parti i sitt parlament men snart kan det ändras och ett oönskat tumult uppstå i och med valet 2010 då de flesta befarar att SD kommer in. Sveriges framgång i att ändå kunnat hålla de främlingsfientliga på avstånd – utom borgarna som fick regera mellan 1991 och 1994 med passivt stöd av Nydemokrati, med Ian Wachtmeister i spetsen, som lade ner sina 23 röster vid regeringsförklaringen den 3 oktober 1991 och därmed låta de borgerliga ledamöternas 163 ja-röster, emot oppositionens 147 nej-röster, räcka för Carl Bildt att bilda regering.

Sveriges fungerande recept emot de främlingsfientligas frammarsch har varit tydlighet i den politiska uppdelningen, med ganska tydliga vänster- och högerregeringar och/eller partier. Moderaterna som det största borgerliga partiet, efter centerpartiets tillbakagång, varit tydligt höger i sin politik även om välfärdshegemonin har tvingat dem att ta på sig fårakläder och tala trygghet och välfärd samtidigt som socialdemokratin länge uppfattats som tydligt vänster. Denna balans har rubbats rejält efter lansering av socialdemokratins Friedman-influerade strategi “den tredje vägen” där socialdemokrater själv började med privatiseringar av de statliga bolag och välfärdstjänster som de själva hade byggt upp, emot borgarnas vilja. Samtidigt har moderaterna som det mest högra partiet av de 4 borgerliga, accepterat en del av välfärdssamhället, något som har gjort att moderaterna valt att lämna vissa delar av sina värderingar, t.ex nationalstats-och den lugna landsbygdsromantiken för att flytta fram sin ekonomiska politik med en nyliberal ton.

Socialdemokratin å andra sidan har med privatiseringar och tredjevägens politik hamnar i andra änden av samma ideologi, liberalismen och fått en alltmer socialliberal identitet. Visserligen har utvecklingen inte varit så hastig så att hela partiets socialistiska värdegrund ska ha raderats bort men det är tydligt att i den interna kampen mellan socialismen och liberalismen har den senare fått säga mycket mer under de senaste decennierna, sedan Kjell-Olof Feldt som finansminister. Man har valt ett mycket neutralare och mildare språk med en tydlig tanke om tredelning av samhället i över-medel-arbetarklass till skillnad från tidigare då det fanns “arbetarklass” och borgarklass.

Förflyttningar mot mitten har gjort att väldigt många av både socialdemokratiska och moderata – till viss mån även andra partiers – väljare inte längre känner igen sig i sina egna partier, de känner sig överkörda och retoriken utan innehåll har haft för lång tid på sig för att visa prov på bristfällighet. Närmande av partierna politikens mitt har gjort att det klart blivit lättare för Sverigedemokraterna att med en ytlig normalisering locka till sig missnöjda väljare från båda sidor. Det har därmed blivit en förvirrande blandning av högerextrema och ultrakonservativa till vänsterorienterade arbetare som Sverigedemokraternas väljarkår. Det faktumet har gjort att Sverigedemokraterna inte har velat tala om andra frågor än just invandring eftersom andra frågor splittrar de samlade väljarna som har endast en sak gemensamt vilket är kritiken mot invandringen. De uppfattar alla andra partier som nästan ett, såkallade etablessemanget – inte så konstigt att det känns så när vid stor majoritet av omröstningar i det europeiska parlamentet röstar socialdemokratiska och moderata ledamöter lika. De röstar på SD inte nödvändigtvis för att de stödjer deras agenda utan för att de vill visa sitt missnöje med de andra och vill ha några att skylla problemen på.

Den senaste tiden har Sverigedemokraternas frammarsch skapat ett kaos bland politiker och istället för att prata om problemen och löstningarna samt de påhittade lögnerna som Sverigedemokraterna kommer med har alla börjat tävla med varandra i att vara bäst på kritik emot Sverigedemokraterna. Detta har ännu mer förstärkt partiets talan om martyrskap och att hela etablessemanget är emot dem för att de har den sanning som andra är rädda för att avslöjas. En sådan attityd hjälper Sverigedemokraterna ännu mer och är väldigt kortsiktigt tänkt för det går inte att fortsätta göra dem martyrer hur länge som helst. Den fungerande strategin istället är att åter skapa tydlighet i politiken för att inte låta besvikna människor känna röstning på främlingsfientliga vara det sista alternativet och ett sätt att nöja sig med att skylla problemen på andra. En början på den processen skulle vara en rödgrön regering efter valet 2010 med en TYDLIG VÄNSTERPOLITIK.

Eieren av Sharifs Dekksenter, Tommy Sharif, ga økonomisk støtte til både FrP og Høyre under årets valgkamp. Han heier på Høyre, for øyeblikket. Gjennom mesteparten av valgkampen heia han på FrP. Han ga dessuten pengestøtte til Venstres Abid Q. Raja også.

Mange av høyresidas politikere roste ham opp i skyene. Han hadde visstnok gjort en kjempeinnsats for landet, og var visstnok en ordentlig kjernekar.

I Romerikes Blad, 17. september, kan vi lese at Arbeidstilsynet fant det de karakteriserer som “alvorlige brudd” på reglene da de sjekket overtidsbruken ved Sharifs Dekksenter. Etter årets tilsynsbesøk i april i år krever Arbeidstilsynet at Sharif må få på plass kontroll og oppfølging av at arbeidstidsbestemmelsene overholdes og rutiner som hindrer ulovlig bruk av overtid.

Dette er ikke første gangen Tommy Sharif får refs av Arbeidstilsynet. I 2006 påpekte Arbeidstilsynet følgende mangler hos Sharif etter etter tilsynsbesøk på Sharif Dekksenter: * Manglende overtidsbetaling. * Arbeidskontrakter manglet. * Slurv med bruk av verneutstyr. * Dårlig merking av farlig utstyr. * For dårlig internkontroll på opplæring og bruksanvisninger.

Kommer høyrevridde politikere til å fortsette å rose Sharif opp i skyene? Sannsynligvis. For Sharif kommer nok til å fortsette med å gi dem valgkampstøtte.

Flertallet i en ny spørreundersøkelse mener EU har for mye makt over norske lover og regler, i følge NTB. 63 prosent av de spurte i Nationens distriktsbarometer,  som er utarbeida av Sentio, mener at lovendringene Norge innfører via EØS-avtalen gjør at EU har for stor innflytelse.

Jeg blir oppmuntra av denne meningsmålinga. Samtidig er det jo litt rart å tenke på at folk stemte som de gjorde i årets stortingsvalg. De tre største partiene etter årets stortingsvalg er Arbeiderpartiet, Høyre og Fremskrittspartiet. Ap og Høyre har norsk EU-medlemskap i partiprogrammet, og er imot å si opp EØS-avtalen.  FrP tar ikke stilling til norsk EU-medlemskap i sitt program, men er også imot å si opp EØS-avtalen. Disse tre partiene stemte for innføring av EUs tjenestedirektiv, noe som har gitt EU ytterligere innflytelse på økonomi og arbeidsliv i Norge. Dersom man mener at EU har for mye makt over norske lover og regler, så man man stemme på noe annet enn Arbeiderpartiet, Høyre og Fremskrittspartiet.

Jeg oppfordrer alle dem som mener at EU har for mye makt i Norge til å stemme på Rødt i 2013. Rødt vil trekke Norge ut av EØS, og er imot norsk medlemskap i EU. Rødt støtter dessuten alle krav om veto mot skadelige EU-direktiver som postdirektivet, helsedirektivet, forbrukerdirektivet og datalagringsdirektivet.

Den pågående helsereformen, som ble vedtatt av Arbeiderpartiet, Høyre og Fremskrittspartiet, fortsetter å ødelegge helsevesenet. Professor i forvaltningsøkonomi ved Høgskolen i Hedmark, Bjarne Jensen, har dokumentert at de såkalte «underskuddene» i sjukehussektoren er et resultat av det nye økonomistyringssystemet som kom med helsereformen. «Underskuddene» skyldes først og fremst at avskrivninger på bygg og anlegg føres som utgifter, sjøl om dette ikke er faktiske utgifter som sjukehusene har. Bjarne Jensen har understreka at en slik bedriftsøkonomisk modell er uegna for en offentlig virksomhet. Sjukehus har jo ingen interesse i avkastning på kapital, eller størst mulig overskudd. Sjukehus skal gjøre flest mulig sjuke og skada folk friskest mulig, fortest mulig.

Det vanvittige systemet som helsereformen har skapt lager åpenbart også vansker på Romerike. I Romerikes Blad kan vi lese følgende: «Sparekniv rammer pasientene på Ahus. Stenger sengeposter. Et underskudd på 76,3 millioner kroner hittil i år fører til at Ahus stenger sengetun og sengepostplasser for å spare penger». Hvor lenge skal sjukehusene drives som om de var privateide supermarkeder? Nå må vi få avskaffa loven om helseforetak fortest mulig, slik at vi kan få på plass folkevalgt, politisk styring av sjukehusene i Norge.

Valgforsker Bernt Aardal.

De rødgrønne ville vunnet valget selv om hver stemme hadde telt like mye. Både Frp og Høyre mente valgordningen bidro til rødgrønt flertall, men det stemmer ikke, ifølge valgforsker Bernt Aardal.

Dagsavisen 18.09 2009.

– De borgerlige partiene hadde ikke fått flertall etter valget, selv om hver stemme hadde telt like mye. De rødgrønne har flertall, uansett valgordning, sier Aardal til NRK.

– Det er viktig å slå det fast, for det er i ferd med å feste seg en oppfatning av at det rødgrønne flertallet skyldes spesielle forhold ved valgordningen, sier han.

Aardal har simulert valgresultatet og tatt vekk den geografiske vektingen, som gjør at store fylker med få innbyggere krever få velgere bak hvert mandat, mens folkerike fylker krever flere velgere til hvert mandat.

– Og da ser du at det er en del mandater som flytter seg. Men balansen mellom de rødgrønne og opposisjonen er den samme, forteller han.

Det här kan ju vara det mest idiotiska jag läst på länge.

Aftonbladet förbjuder valannonser från Sverigedemokraterna inför valet 2010. Varför? Jo, för att stoppa högervågen som drar över Europa. För att Sverige inte ska bli som Norge och Danmark. (Ytterligare ett exempel på det skräckslagna, bajsnödiga Sverige. Jag har med egna ögon sett valaffischer i Danmark inför europaparlamentsvalet i juni, från det liberala partiet Venstre som säger: “Gi us Denmark tillbage“. Sådant är debattklimatet i vårt grannland. I Norge ser väljarna till att det liberala Fremskrittspartiet blir stortingets näst största parti. Här skiter Aftonbladet på sig så fort Jimmie Åkesson andas.)

Aftonbladet föregår dessutom annonserna genom att själva berätta vad som kommer stå i dem.

“Sverigedemokraternas valannonser kommer med all sannolikhet att till sitt sakinnehåll vara harmlösa. Ett barn i en Bullerby under ordet ‘frihet’, typ. De känslor Sverigedemokraterna vädjar till är inte harmlösa. Det finns en dubbel agenda i Sverigedemokraternas känslofyllda retorik som vi inte vill vara avsändare till. En underström i Sverigedemokraternas Bullerby som säger att om du röstar på dem kan Sverige bli som förr. Utan en massa gapiga invandrargäng som stjäl dina ungars mobiltelefoner och våldtar.”

Dessförinnan har de deklarerat att partier som Sverigedemokraterna växer och lever av martyrskap. Det rimmar ju verkligen med Aftonbladets intentioner om att kväva partiet genom att osynliggöra det…

“Vi tror på det öppna demokratiska samtalet.“

Eller…?

Nej, Aftonbladet. Förutom att ni är på tok för rädda för Sverigedemokraterna så omyndigförklarar ni det svenska folket. Om nu retoriken är så genomskinlig och om nu sådana fula, hemska tankar ligger bakom… varför skulle inte väljaren själv kunna upptäcka detta? Är väljaren så pass dum (i Aftonbladets ögon) att han eller hon inte är mogen att fatta ett eget beslut om vilken politisk annons som är trovärdig och vettig?

Hur väl rimmar detta med Lars Johan Hiertas publicistiska ideal? Tryck-/yttrandefrihet, någon?

Detta är också jämförbart med Centerpartiets idiotiska stämmobeslut om att inte regera med stöd av Sverigedemokraterna efter valet 2010. Varför bara ta beslut om ett enskilt parti? Tar Aftonbladet/Centerpartiet ställning gentemot ett parti bör ju i konsekvensens namn alla partier tas upp för behandling. Ska vi publicera annonser från/samarbeta med detta parti? Und so weiter.

Fortsätter denna styvmoderliga behandling av Sverigedemokraterna kommer chocken bara bli ännu större natten mot den 20 september 2010. Nyktra till, nyansera bilden och bemöt argumenten i stället.

Bei den am Sonntag und Montag stattgefundenen Reichstagswahlen in Norwegen konnte sich die Koalition aus Sozialdemokraten (Ap), grünen Sozialisten (SV) und grün-agrarischem Zentrum (Sp) gegen die bürgerlichen Parteien durchsetzen. Den ersten Platz verteidigten die Sozialdemokraten von Statsminister (Ministerpräsident) Jens Stoltenberg. Mit 35,4 % (+2,7) der Stimmen blieb die Ap deutlich vor der rechtspopulistischen Fortschrittspartei (Frp), welche 22,9 % (+0,9%) erreichte.

Wahlsieger waren neben den Sozialdemokraten vor allem die gemäßigten Konservativen (H) von Erna Solberg. Mit einem Zuwachs von 3,1 % bzw. 17,2 % konnten sich die Konservativen vom Tief der letzten Wahl erholen. Verlierer waren vor allem die kleinen Parteien. Die mitregierenden Sozialisten verloren 2,6% und kommen nun nur noch auf 6,2%, knapp vor der Zentrumspartei (6,2% / -0,3%). Die Christliche Volkspartei (KrF) kommt nun nur noch auf 5,5 % (-1,2%), die sozialliberale Venstre (V) schaffte mit 3,9 % (-2,0%) nicht mehr den Sprung über die 4%-Hürde und ist nur noch mit zwei Direktmandaten im Storting (Reichstag) vertreten. Der ehemalige Wirtschaftsminister und Vorsitzende der Venstre Lars Sponheim trat noch am Montag von seinem Amt zurück und hat heute sein Interesse bekundet ein Amt als Regierungspräsident (fylkesmann) zu übernehmen.

Für die Liberalen war der Wahlabend eine Zitterpartie. Die ersten Hochrechnungen sahen die Partei noch knapp über 4%, im Laufe des Abends bzw. der Nacht stellte sich jedoch heraus, dass der Sprung ins Partei als Fraktion verfehlt wurde. Die Liberalen – einst stärkste Partei Norwegens – war nach der Abspaltung der unbedeutenden Liberalen Volkspartei und dem erstmaligen Antritt der Fortschrittspartei 1973 lediglich von 1997 bis 2001 und von 2005 bis 2009 im Parlament in Fraktionsstärke vertreten (Wahlergebnisse seit 1945). Bei den Wahlen 1985 und 1989 reichte es nicht mal mehr für ein Direktmandat. Erst 1993 schaffte es Lars Sponheim wieder ein Direktmandat zu erringen.

Der Grund für die Abwahl der Sozialliberalen dürfte sich in der Ablehnung einer Koalition mit der Frp zu suchen sein. Sponheim schloss eine Koalition mit den Rechtspopulisten für seine Partei aus. Die asyl- und ausländerfeindlichen Parolen der „Fortschrittlichen“ waren für eine liberale Partei nicht tragbar. Die bürgerlichen Wähler, die die Venstre 2005 über die 4%-Hürde hievten, um eine bürgerliche Mehrheit zu sichern,  dürften nun zu den Konservativen (oder vereinzelt zur Frp) abgewandert sein. Auch die Christdemokraten, die von 2001 bis 2005 den Statsminister stellten schlossen eine Koalition mit den Rechtspopulisten aus. Wer auf eine bürgerliche Mehrheit setzte wählte diesmal H oder Frp.

So gut wie alle Umfragen seit der Parlamentswahl 2005 sahen eine deutliche Mehrheit für das bürgerliche Lager. Aufgrund des Wahlrechts hätte die rot-rot-grüne Koalition auch bei einem Einzug der Liberalen die Mehrheit verteidigt, obwohl H, Frp, KrF und V mehr Stimmen auf sich vereinigen konnten (wie schon 2005).  Sozialisten und Zentrum mussten in den vergangen Jahren um den erneuten Einzug ins Parlament fürchten. In den letzten Wochen (tlw. Monaten) erholten sich beide und konnten nun den Einzug, trotz Verlusten, sichern.

Statsminister Stoltenberg hat inzwischen angekündigt, die Koalition fortsetzen zu wollen, zuvor waren Gerüchte gestreut worden, dass die Sozialdemokraten gerne die Sozialisten aufgrund deren Energiepolitik loswerden würden. Selbst bei einer Mandatsmehrheit der bürgerlichen Parteien hätte Stoltenberg gute Chancen gehabt weiter im Amt zu bleiben, da das bürgerliche Lager, wie beschrieben, keine Einheit bildete. In Norwegen muss sich der Ministerpräsident nach einer Wahl nicht automatisch einer Neuwahl durch das Parlament stellen, sondern bleibt im Amt, solange das Parlament ihm nicht das Vertrauen entzieht und/oder jemand anders zum Ministerpräsidenten wählt. Mit diesem Wahlergebnis hat sich Norwegen eine politische Hängepartie erspart.

Die Themen des Wahlkampf waren die von der Frp geforderten Steuersenkungen, die Asyl- sowie die Gesundheitspolitik, und somit auch die Verwendung der Ölmilliarden Norwegens. Aufgrund des Reichtums des Landes spielte die Wirtschafts- und Finanzkrise keine Rolle in dem skandinavischen Staat.

Die bürgerlichen Parteien werden in den kommenden fünf Jahren eine neue Strategie entwickeln. Entweder kämpfen sie gemeinsam, was aufgrund des Verhältnisses zwischen Rechtspopulisten und Liberalen/Christdemokraten schwierig sein dürfte, oder die Liberalen versuchen unter neuer Führung zur neuer Kraft zu finden und setzen sich zum Ziel bei der nächsten Wahl die Sozialisten in der Regierung zu ersetzen.

Jag har bara dessa två ord att säga, förutom även: Vi känner oss stolta, Stoltenberg!

You made it! Grattis!  

Aftonbladet skriver att “valet blev en thriller“. Och är det inte också just det man sett. Att norrmännen är veritabla mästare på både thrillers och deckare. Men – å andra sidan – så börjar ju vi bli ganska bra på det också, eller hur?

Expressen: Norge mot fortsatt rödgrönt styre, SVD1,  DN, DN2,  SVD2,  AB – “Valet blev en thriller”, SVD3,   AB2 – “Idag öppnar Riksdagen” (ta intryck – mitt tips) ,DN3,   Aftenbladet.no – “Gratulerer, Jens”, Adresseavisen,  Bergens Tidende,  VG Nett,  TV2 – Jensen: “Hade holdt en uke til”,    NRK,  NRK2,  NRK3,  TV2,:2,  TV2:3, NRK4,

Röda Malmö – Norge och den svenska vänstern,  Claes Krantz,  annarkia,

Efter en, får man nog säga, kväll och natt med väldigt osäkra resultat landade slutligen den norska regeringen åter på sina taburetter. Jag tillhör dem som tror att det faktiskt har betydelse för svensk politik, inte bara därför att det finns ett symbolvärde i att en röd-grön allians lyckats erövra och behålla makten i ett land så nära vårt, utan också för att politiska idéer alltid kräver ett visst debattklimat för att utvecklas. Det nordiska samarbetet var länge den svenska socialdemokratins politiska vardagsrum, så är det inte längre (och blir inte igen) men ett visst mått av debatt och diskussion kommer med all säkerhet att äga rum över den s k kölen inför det svenska valet.

Jens Stoltenberg och Erna Solberg är valets procentuella segrare. Stoltenberg för att hans parti faktiskt vann åter flera gamla AP-fästen i Nord-Norge, gjorde ett bra val i Oslo och för att han lyckats bli en enande motkraft på vänstersidan till Fremskrittspartiets Siv Jensen. Erna Solberg för att hon framstod som en pragmatisk borgerlig politiker som var beredd till samarbete om det skulle krävas, och därmed blev en möjlig statsministerkandidat. Att Venstre (liberaler) i princip föll ut från Stortinget (endast två utjämningsmandat) får ses som en effekt av en alltmer polariserad norsk politik. Någon samling i mitten är det inte i Norge! Även Kristeligt Folkeparti gick tillbaka, om än inte lika mycket.

Socialistisk Venstre förlorade mandat och väljare, så blir det ofta för “juniorpartnern” till det stora partiet i en regeringskoalition.  Samma sak har i mångt och mycket drabbat Kd i Sverige och kanske också Centern. De uppfattas som jämbördiga alternativ till sin större kollega (Arbeiderpartiet resp Moderaterna) och väljarna dras då alltför ofta till den större kollegan.

Redan i boken “Partiernas århundrande” (Santérus 2005) påpekade jag och min medredaktör Lars Svåsand att Norge och Sverige knappast var särskilt lika längre. Studierna visade att den starka polariseringen kunde bli ett problem för norsk demokrati och att bakgrunden var att de korsande djupa sociala och kulturella konflikterna i Norge fortfarande var drivande i den utvecklingen. Framför allt de borgerliga partierna hade inte förmått att överbrygga eller transformera dessa skiljelinjer.

Fremskrittspartiets omvandling från ett litet liberalt missnöjesparti på 1970-talet till Norges största oppositionsparti tyder på en oförmåga bland borgerliga politiker att etablera en alternativ vision för Norge. Kanske blir de kommande fyra åren mer omvälvande internt på den borgerliga sidan än för den norska politiken? Om inte lär nog Stoltenberg inte få nöja sig med fyra, utan åtta år till!

Jag diskuterade med anledning av det norska valet  – f ö populism med Annika Lantz i P1 idag.

Det står idag klart att den rödgröna regeringen i Norge backade i gårdagens val, men behåller regeringsmakten. Från vårt grannland rapporteras att Arbeiderpartiet tillsammans med koalitionskamraterna Socialistisk Venstre och Senterpartiet har tagit 86 av de 169 mandaten, och Jens Stoltenberg sitter därmed kvar som statsminister.

Stoltenberg och den rödgröna koalitionen är naturligtvis att gratulera. Tråkigt nog innebär valet också att liberala Venstre hamnar under fyraprocentspärren. Norge hade behövt fler liberaler än de två venstreledamöter som nu tar plats i Stortinget. Största oppostitionsparti förblir Fremskrittspartiet, som krävt en strängare flyktingpolitik och att Norge spenderar fler oljemiljarder.

Tyvärr innebär nog den rödgröna segern även att frågan om ett norskt medlemskap i EU begravs i ytterligare fyra år. Europa har knappt diskuterats i valrörelsen, och med profilerade EU-motståndare på ministerposter lär frågan inte lyfta under denna mandatperiod. Det är synd – både Norge och EU hade haft god nytta av ett norskt medlemskap. I EU kan vi göra mycket tillsammans i kampen mot klimathotet, den ekonomiska krisen och den organiserade brottsligheten, men Norge sitter kvar på åskådarläktaren.

Fler om valet: Exp1, Exp2, Exp3, AB, SvD1, SvD2, SvD3, Helle Klein, Fredrik Malm, Mats Engström

Jag vet inte vad som har hänt med borgerliga politiker idag, men de har inte riktigt glänst i perfektion dagen efter valförlusten i Norge.

Först statsministerns underliga tungvrickningar om SD-samarbete.

Och nu går Kent Persson, moderat landstingsråd, och statsminister Reinfeldt ut och tonar ner kritiken mot att norska Höyre samarbetar med främlingsfientliga Fremskrittspartiet. Visserligen tycker Kent Persson att det är besvärligt att Fremskrittspartiet kan få så mycket stöd, men tar inte avstånd från Höyres vilja att samarbeta med dem och räknar själv in deras stöd i oppositionen när han säger att valet blir jämnt.

Så här säger Kent Persson:

“FrP kan inte och ska inte jämföras med SD.” (FrP är Fremskrittspartiet)

Som svar på någon Andreas Krohn som säger:

“Det vore som du påpekar att dumförklara 1/4 av Norge och det är heller inte särskilt seriöst att göra. FrP är ett betydligt bredare parti. /…/ Fremskrittspartiet är betydligt smartare…”

säger Kent Persson:

“Precis så är det Andreas, håller med till fullo.”

Vad är skillnaden på Fremskrittspartiet och Sverigedemokraterna Kent Persson? Fremskrittspartiet vill exempelvis att Norge bara ska ta emot 100 flyktingar per år.

Det är ett främlingsfientligt parti som Kent Persson räknar till den borgerliga samverkan som ville utgöra regering i Norge TROTS att flera borgerliga partier (dock inte Höyre) tydligt tagit avstånd från tanken på samarbete med dem.

Även Reinfeldt räknar in Fremskrittspartiet till Höyres oppositionskamrater. Urban Ahlin kritiserar bra.

Jag är väldigt, VÄLDIGT orolig över svenska högerns uppriktighet när det gäller samarbete med högerpopulistiska partier. De samarbetar med dem i Norge och Danmark, och avståndstagandet är allt annat än tydligt i Sverige.