“Varning” för långt inlägg. Nu igen..

Nästa vecka startar vår nya adhd-grupp . Det ska bli jättespännande att träffa ett gäng med andra adehådeare och addisar av den dynamiska och oerhört kreativa kaliber gruppen kommer att bestå av. De flesta är ytterst driftiga, (ja även addisar är det när de drar igång ) åsiktsstarka och snabba till handling. Attitydambassadörer, dvs eldsjälar av tredje graden – av födsel och ohejdad vana Flera av dem är dessutom mycket svåra att stoppa ifrån att säga sin mening och det högt och tydligt - och då menar jag i ord och handling till diverse makthavare och annat löst folk i offentliga sammanhang, där det kan göra stor skillnad på ett positivt vis för oss alla. Jag är inte orolig för att det ska bli kaos, snarare över att det kanske blir för bra. Varje gång..

Och lika bra jag säger det direkt – det är ju liksom inte så att jag är experten här som ska sitta och hålla i nån grupp och bestämma åt dem vad de ska veta, tycka eller lära sig, trots att jag är jäkligt påläst (för det är jag ) utan det här är ett bra tillfälle för alla att snacka med (var)andra som har samma diagnoser och uppvisar ett ganska likartat beteende som man själv gör. Som vad ÄR det egentligen som hör till diagnosen och hur stor roll spelar ens personlighet in? Och hur inihelvete går det till det där med att man klarar av att göra formidabla storverk utan att ens behöva fundera ena sekunden – för att nästa sekund inte ens klara av det simplaste göromål som kräver en smula koncentration.  

Idag läste jag hos  Frk F att Janne Larsson, en ökänd scientolog i npf-kretsar som ställer till ett håvete för människor som inte anser att psykiatrin är djävulen själv. Trollhare (Immanuel) har idag för övrigt, skrivit ett öppet brev med sina egna personliga kommentarer riktat direkt till Janne Larsson av den orsaken.

Janne Larsson har nämligen kommit ut med en bok som heter ADHD & piller, en lättläst bok enligt beskrivningen, på bara 60-70 sidor (kanske är det bilder också för dyslektikerna, vem vet)  Och för dem som inte orkar med att läsa något så här lättläst, har man för säkerhets skull gjort en ingående sammanfattning om vad boken handlar om. Detta har jag kopierat rakt av ur sitt sammanhang från den texten, men jag tror ändå att det är okey att jag citerar ordagrant:

Skribenten Janne Larsson har under många år bevakat denna företeelse och avslöjat flera skandaler runt den – vissa med internationell uppmärksamhet. Bland annat professor Gillbergs undersökning av ADHD-drogen Strattera som blev en fullständig flopp. Nu har Janne Larsson skrivit en bok där han sammanställer sina undersökningar runt ADHD-industrin.

Den här boken handlar om den påhittade funktionsstörningen i hjärnan, ADHD, och om de obefintliga vetenskapliga bevisen för att barnens uppförande skulle bero på fel i deras hjärnor.

Det intressantaste anser jag, är att boken BEVISAR saker och ting på ett sätt som KMR vägrat göra förut. Tex det att de anser att adhd inte finns, att npf-diagnoserna är påhittade och att det finns bevis för en radda grejer som tex att centralstimulerande läkemedel bevisligen inte fungerar som medicinering. Alls.

Det jag hade lite roligt åt var att det faktiskt märks att författaren inte har hängt med på ett tag. Att strattera är en flopp tex. Vart har han hört det? Det används idag av många människor och den är för övrigt inte narkotikaklassad. Småkul att det var just den han drar upp som exempel på vad som inte hjälper för övrigt..

Det bästa med den här KMR-adhd&piller-boken tror jag, om den nu letar sig ut från hyllorna i händerna på folk, är att den litteratur Ewa Kärfve lyckades sälja in på det jag personligen anser är personliga skäl,  nu kommer att bli lätt att ifrågasätta som studiematerial på lärarlinjerna och dem i vars hjärta det klappar en socionom. 

Nästa vecka ska jag ta reda på mer om den där kmr-boken.
Jag funderar på fullt allvar om vi inte borde använda den i våran adhd-grupp som startar upp nu. För ibland behöver man få ifrågasätta sin egen diagnos. Inte bara försvara den. Det skulle vara högst intressant att göra det utifrån ett så vinklat perspektiv som det KMR brukar framföra sina “sanningar” på.

Nåni..nja, vete fasen om jag skulle slösa bort tiden på en grupp i det här läget, men….lek med tanken!

… jag läser ju allt annat ju – även om det nu inte alltid är sektstoff som jag är så fashinerad av. Som nu på hotellet i Sundsvall, så låg ett jättefint ex av bibeln som Gideoniterna lagt in i mitt rum. Funderade lite om jag skulle stjäla den (jo sant *rodnar*), för den hade både den engelska och den svenska texten på samma sida och jag skojar INTE när jag säger att jag hade den som kvällslitteratur.  Jag har ingen egen bibel nämligen. Vetefasiken vart den försvann.

..Och tex så lämnar Inga-Lill (min mycket trevliga lokala jehovasdam) ofta litteratur till mig med ett par rader på om vad vi kunde prata om en annan gång. Som nu hade hon gjort en liten anteckning på septembernumret 17 av Vakttornet om att hon tyckte att artikeln på sidan 12 var bra. “Adam och Eva”  läser jag. “Har de verkligen funnits?”

Alltså, jag ville inte göra några osökta kopplingar här nu   men vad ska jag annars ha min adhd till? hahahaha 

Skämt åsido, poängen jag försöker få fram är att inte ens JV värjer sig från att ifrågasätta sin egen tro. Vi med diagnoserna ska också kunna göra det, det måste man få. Jag menar, det skulle tom en cancerpatient göra!

Men det retar mig som fasen att inte KMR och speciellt inte skribenten Janne Larsson inte ifrågasätter sin egen förträfflighet och sin stelbenta uppfattning om psykiatrin och speciellt medicinering mot tex adhdproblematik. Det är på tiden att de skaffar sig lite distans till sin fanatiska hållning de där tokskallarna i KMR. Det har ju vi damptanter gjort, så vi vet att det är skitbra för själen!

Kanske att KMR-Janne Larsson är lika intresserad som Inga-Lill och hennes andliga gemenskap av att sprida sina ord gratis, och skänker oss ett 10-tal ex av sin lättlästa bok till vår adhdgrupp. Man vet aldrig.

————————————
Läs även andra bloggares intresssanta åsikter om scientologerna, janne larsson, kmr, adhd&piller, jehovas vittnen, adam och eva, bibeln, gideoniterna, npf, adhd-grupp, fanatism, sekt, ifrågasätta, självdistans, centralstiumulerande medel, attitydambassadör, eldsjäl, attention norrbotten, frk f, diagnos, påhitt, bevis, vetenskap

Frk F hon är en kråka. Iaf är hon inte den lilla lilla gummans katt.

Hon kom tillbaka. Kolla bara här. Och hela hennes NPF-skatt som den lilla kråkan så strävsamt samlat ihop har hon samlat där.

Och i inlägget har hon minsan gömt ett påskägg – länken till en ny blogg. Fast den lägger jag inte här. Du får helt enkelt ge dig iväg på skattjakt.

Jag blir så glad, denna otroligt långdragna och ointressanta dag på jobbet

Läs även andra bloggares åsikter om Frk F, uppståndelse

Nu vet jag inte om jag gör riktigt rätt här, men OM INTE, kommer det här inlägget att tas bort. Varför jag skriver det? Jo, jag har snott “nästan” all text som Frk F skrev idag. Det ligger längst ner i detta inlägg. Jag valde att plocka bort det sista stycket eftersom det “mest” handlar om den där “droppen”.

Det har varit dödstyst i bloggvärlden idag (okey det är natt, men ändå), i varje fall i MIN bloggvärld. Det ekar inte ens. Det känns som jag är med i Langoljärerna typ. Nu fattas bara de där pacmanmonstrena själva. För jag trodde faktiskt att det skulle bli ett ramaskri när plötsligt en av klipporna; Frk F fick nog. Så vad händer?

Näe tok heller – inte med Frk F, hon har ju fått nog och det fattar man ju, vem får inte det? Och då får man det bara. Ordentligt! (sagt av en expert på området=MIG. Eller om det heter JAG *förvirrad*) 

Det blev så jävla tyst!

Fast jag vet inte vad jag väntade mig heller förstås. Jag vet ju att “alla” sett. Det är bara det att jag blev så förvånad över att ingen, inte ens jag säger något. Skriver något. Vad som helst! Bara det inte är SÅ FÖRBANNAT REAKTIONSLÖST.

Jag har inte tänkt särskilt mycket på det här som Frk F tar upp, att det finns så många olika motsättningar och “föreningar för inbördes beundran-falanger” för det är helt i sin ordning för mig som är rätt så självupptagen – och står för det. Och helst håller mig inom en liten krets där jag slipper förklara mina oförskämdheter som eg. inte är det. Bara retsamheter och stora garv eftersom jag bara är sån. Jag kan inte låta bli! Och jag skriver mest för min egen skull, jag älskar att va i min egen bubbla - och oftast är jag så inne i mitt att jag glömmer bort andra och att jag kanske borde vara mer social på webben och lämna fler kommentarer i bloggar hos dem jag läser för tillfället,( jag byter lite och läser “allt” hos ett par i taget, annars hänger jag liksom inte med)  för att visa att faktiskt bryr mig om vad just hon eller han eller för delen hen, berättar, men det blir liksom inte så.

Faktum är att jag är en sån som helst ringer om jag ska umgås… och dessutom funderar mer över framtida historietter om min Tama daggmask Max och Maxine än över tex över mina barns skolgång. Jag är heller inte en sån där som folk skriver smickrande mail till för att de vill ha svar på grejer, okey, det händer väl ibland, men jag är så dålig på att svara förtvivlade människor om jag inte har dem öga mot öga. Eller så kanske jag inte uppfattar smickret, eftersom jag håller med hahahaha

Och vill man ha personlig information, tja..då ÄR det inte mig man ska tala med utan sin läkare eller någon annan kunnig på området. Hm. Vilket kan bli mig iofs.. när jag är på hybris-humör. Vill man däremot ha allmän info, sådan som vi ger inom föreningen, ja DÅ kan jag hjälpa till. T.o.m IRL.  Men så här via bloggen hänvisar jag mest till det jag har skrivit själv eller till alla andra bloggare, tex Frk F, som enligt mig är en av de största tillgångarna vi har i NPF-bloggvärlden både vad gäller kunskap, information och engagemang. Och så får hon nog.  Ischa. Jag gillar inte när folk jag vill ha omkring mig försvinner. Men jag förstår det. På ett högre plan än förståååååår.

Jag har inte idats hålla till på diskussionforum de senaste åren, jag lessnade bara en dag utan anledning och började blogga istället. Men tidigare tyckte jag att det var roligt. Och vill jag, kommer jag att göra det igen. Men bara om jag får vara bland de ranghögsta så ni vet. En sanning med modifikation… eftersom jag lätt kan bli mycket retsam och skiter fullständigt fan i om jag sårar folk som är supersuperÖVERkänsliga - alltså om de enligt min personliga åsikt är offergnällare. Såna brukar iofs vänja sig efter ett tag. Jag går inte på dem om nån nu tror det, jag bara inte ids förståååååååå dem. Om och om och om igen. Jag beter mig f.ö precis likadant IRL eftersom jag har svårt för att låta bli att coacha fram praktiska lösningar. Som jag tycker man ska ta itu med samma sekund! Min hjärna rullar in sådana på beställning. Till mig vänder man sig när man vill framåt, och är beredd på att göra aktiva val utan att skylla på omständigheterna och förhala med säkerhetsbeteenden.

Jag är ingen tröstare - mina vänner vet det – mina bekanta och annat löst folk upptäcker det. Däremot går mitt hjärta i kras när någon jag tycker mycket om blir LEDSEN. På rikt. Som nu. Sen får det verka hur fånigt som helst.

Nu ger jag fanimej upp

Publicerat i ADHD, Frk F by Frk F den april 3rd, 2009

Under de sista halvåret har jag  fått en del mail med personliga frågor, folk som vill ha hjälp och goda råd. Det gör förstås ingenting. Jag hade gärna hjälpt till om jag bara hade visst att jag kunde hantera det i längden eller visste att jag hade så pass mycket kunskap att jag inte lurade någon. När jag påpekat att jag inte är kompetent att svara på frågorna har jag i uppföljande mail  fått lika mycket skit som jag fick smicker i det första, bara för att man i all vänlighet sagt “Nej, tyvärr, jag är inte rätt person att hjälpa dig”.

På sistone har det också gått upp för mig att det faktiskt råder ganska stor oenighet bland folk som har neuropsykiatriska funktionshinder. Det känns inte längre som om man värnar om varandra, utan det bildas allt fler grupperingar. Det är så mycket man antingen ska vara för eller emot. Några tycker att riksförbundet Attention är skit, andra arbetar stenhårt för att det ska förbättras och vara till nytta, som t.ex Tant Rasch som är en riktig eldsjäl. Folk blir utfrysta på forum och andra samlingsplatser för NPF:are där varje individ ingår i nån slags flock med strikt rangordning.  Det börjar kännas som om vi är en samling dårar som inte gör annat än gnäller och anmärker på både utomstående och varandra.  Det är fel på läkare, vårdinrättningar, medicineringar, arbetsterapeuter, boendestödjare, skolor, lärare, kommuner och gud vet allt.  I bloggvärlden känner sig den ene kränkt av den andre, den tredje håller på att drunkna i självömkan, den fjärde är förmer än den femte för han har det värst med sina sex olika diagnoser, den sjätte är självdiagnosticerad, den sjunde självmedicinerar, den åttonde skriver helt obegripliga inlägg….åh, alla bidrar med sitt elände. Men tillför det något gott?

[...]

Nu ger jag fanimej upp.

Comments Off

 ******************************************

Tunga grejer, men i alla fall… här kommer den finaste ledsensång som finns:

————————-
Läs även andra bloggares intressanta åsikter om Frk F, bloggvärlden, tystnad, ge upp, tröstlöst