en negativ sak med det här bloggformatet är att jag inte kan skriva korta små inlägg då och då utan att det ser fult ut (enligt mig). eller det kanske låter jättebra förresten, mera “riktiga” inlägg, yay? men det är ändå en nackdel för mig. jag vill kunna använda bloggen som skissblock eller statusuppdateringsarena eller mikroblogg om jag känner för det. fulblogga lite då och då. som man gör. den här designen gör sig dock bäst om inläggen har ungefär samma längd.

en annan knepig sak är att den ovanliga spaltdesignen är förvirrande för nya läsare (fritt fram att känna sig utpekad om man vill). svårt att se hur det funkar här vid första anblick. fast det fattar man ju sen ändå så det är inte så noga med det tycker jag. yta före funktion, här som överallt annanstans, right? ; )

en sak som är bra med den är att den är så jäkla snygg. i alla fall för er som inte läser den via bloglovin då man ju bara ser ett inlägg. det ser nog lite stört ut. ni som rss:ar vet jag inte hur det ser ut för. så skulle jag aldrig göra…

nej ni får nog hjälpa till lite här känner jag. testar göra en poll.

heh. snygg den blev. tyck till nu! och motivera gärna i kommentarerna.

Som sagt. Vissa dagar önskar man bara bort. Att de ska försvinna snabbt från ens minne. Denna dag kan faktiskt räknas in i den kategorin av uppradade dagar.

Det gick ganska bra att stiga upp. Kikade upp på projektionen i taket. Minus 10. Bara att smyga sig ut till Räseråket och stoppa in motorvärmarkabeln. Hörde hur kupévärmaren startade. Trippade nöjd upp för trappan. Åt frukost. Hjälpte barnen upp. Nöjda och glada gick vi ut för att skrapa bilens rutor. Sticker in nyckeln. Inser att hela dörren är fastfrusen. Hmmm. Orkar inte ens bli oroad. Tittar på barnen och säger åt dem att börja promenera till skolan. Det är inte långt. De skulle självklart hinna i tid.

Jag säger åt honom att inte oroa sig. Det löser sig. Tar upp min telefon samtidigt som jag ser dem börja traska mot skoldagen. Börjar att ringa runt och se hur jag skulle lösa mitt lilla problem. Inser att kupévärmaren smält snö till vatten som runnit ner över dörren… Hmmm. Låter kabeln sitta kvar.

Får svar från NK att de är på väg mot jobbet. Han lovar att hämta upp mig. Jag går upp. Sätter mig i soffan och undrar hur denna dag ska  sluta. Men känner trots allt lugnet. Bestämmer mig för att gå ner till Räseråket igen. Då har dörren lyckats bli så pass varm att den går upp. Ringer NK för att meddela att de ska kunna passera. Detta i samma stund som jag vrider om nyckeln och inser att batteriet är dött… Så jag säger att jag ser fram emot att de hämtar mig…

De kommer. De plockar upp mig. De kör mig till jobbet. Tacksam! Ja! Men jag inser att det självklart skulle ha varit bekvämt med en ny bil… en som startade… Inser att man verkligen varit bortskämd med ett varmt garage. Inser att man varit lika bortskämd med en alltiallo som kan allt. Måste skärpa mig. Försöka finna nya sätt att lösa mina problem.

Dagen rullade på. Flexibilitet ut i fingerspetsarna. Inser tidigt att det kommer att gå åt skogen med dotterns ridskola. Tur att det var teori. Inte någon sadling alltså. Men hur lösa det. Fick tag på R som skulle fixa det. Tacksam! Ja!

Men satt kvar på jobbet en extra timme innan bilen som hämtade mig vände och åkte tillbaka. Tacksam! Ja!

Innan kvällen var slut så var det faster m som hämtade Klara och följde henne till ridskolan. Fick hjälp med att ladda bilbatteriet. Körde dottern till en kompis. Satt och blundade. Höll om sonen. Funderade på hur dagen varit. Funderade på veckan som gått. Höll om honom ännu hårdare. Tacksam! Ja! För att ha en son att hålla om. För jag har möjlighet att ge honom den kärlek jag känner. Tacksam för att han kan ta emot min kärlek.

Det känns in i märgen. Blev nåt rätt? Självklart finner jag de positiva sidorna. Det är ju jag som skriver.

Jag är ju otroligt tacksam att jag har snälla kollegor, som kunde ställa upp denna dag.
Jag är så otroligt tacksam att det flexibla samarbetet oss kollegor emellan fungerar så smidigt.
Är otroligt tacksam att jag har ett jobb att gå till var morgon.
Är otroligt tacksam för de fina elever jag har förmånen att undervisa. Är otroligt tacksam att jag har underbar svägerska och man som verkligen ställer upp och hjälper till när det kniper.
Är otroligt tacksam över samarbetet mellan mig och R.
Är otroligt tacksam över att mina barn finns hos mig denna vecka.
Är otroligt tacksam över mina barn.
Är otroligt tacksam över att ha en son att krama om i natt.
Är otroligt tacksam.
Så nåt rätt blev det en dag som denna. Fastän den känns extra tung. Fastän det blev många stunder där alla rätt saknades. Fastän suckarna och funderingarna blev många.
Är ju tacksam för att jag har ett liv. Ett liv där allt inte blir rätt alla gånger…

Kram Anna

Jag är trött så jag nästan kräks. Blir förvånad varje gång jag tittar på klockan och inser att det knappt är kväll, i mig är klockan mitt i natten och sovdags.
Har haft några fullpackade dagar, och inte riktigt hunnit med mina internetrutiner, vare sig att blogga, läsa andras, läsa nyheter eller svara på mejl.
I torsdags var jag på Fokus konferens om hur tekniken förändrar politiken, det var intressant och framförallt blev jag (som alltid) galet impad av Kinga Sandén, vilken stjärna hon är! Hon jobbar som utrikesredaktör på Sydsvenskan, med den äran.

Kvällen ägnades åt möte och middag med SSBD-gänget, inte alla med väl tolv stycken mig själv inräknat. Fina killar och tjejer allihop, och jag ser fram emot vad som komma skall, efter en fantastisk kväll full av idéer och bra diskussioner.

På fredagen jobbade jag lite på dagen och sen på kvällen åkte jag till Nacka och Idol-final. Jag och Björk ägnade oss åt kändisspaning och viftade med skyltar när våra favoriter uppträdde. Festligt värre, och omymligt.

Igår bar det av till Umeå och Västerbottens Journalistkonferens, där bland annat svininfluensa och bloggetik diskuterades. Trevligt och bra, och jag fick nya frågeställningar att fundera på när det gäller redaktionellt bloggande och kanske framförallt vad det kan ha för betydelse för medieklimatet att det är mest kvinnor som ägnar sig åt Facebook och bloggande.
Men först åt jag lunch hos min faster som jag inte träffat på hur länge som helst, och sen åt jag middag hos en kusin som samlat alla i Umeå hemmavarande släktingar till mig. Det blev en lång kväll, vi avhandlade allt från diarré på flygplan till frikyrkan och traumatiska barndomsminnen. Och så fick jag tjälknöl…

Idag har jag åkt buss. Förbindelserna mellan Umeå och Sundsvall är sådana att man är hänvisad till buss, och det var väl sådär. Mest kanske för att jag tänkt jobba en del och blogga, men jag hade glömt att ladda datorn och det fanns inget eluttag på bussen, så det blev inte mycket av det. Innan datorn dog hann jag hitta det här hos Andreas Ekström, och det mildrade lite min frustration över laddningsproblemet. Bland det finaste någon skrivit om mig. Att det var just Andreas som skrev gör mig inte direkt mindre hedrad. Herregud, han är en av våra mest begåvade skribenter, och han hyllar lilla mig sådär.

Nu är jag hemma, äntligen. Men till veckan bär det iväg igen och jag har tokmycket att förebereda, så det lär inte bli mycket bloggat här. Däremot ska jag försöka sno ihop en veckosammanfattning på SSBD, om jag inte somnar.

En vilodag kallas det tydligen. En vilodag så att barnen orkar vara i skolan dagen efter. Men mammorna eller papporna då som varit hemma på den så kallade vilodagen? De skulle behöva en vilodag efter vilodagen.

Dottern hade en vilodag innan hon skulle återvända till skolan efter en liten sejour till toaletten med facedown en natt. Vilodagen började med att hon kom ner klockan tio över sju och frågade vad vi skulle göra idag. Halv åtta hade vi en lista på allt vi skulle göra.

Jag insåg ganska fort att vi var tvungna att göra två listor. En med mamma göra och en med Vi göra. Sedan att det skulle göras omlott. För att vi båda skulle hinna med både det ena och det andra.

En pysselstund började vi med på morgonen. För att sedan ta kontakt med både Norrlands Universitets Sjukhus och vårdcentral. Kaffekokning och tvättning varvat med lek hos frisören och pysslat med både papper och sax. Städning och bortplockning inför födelsedag. Jag hade dessutom den enorma turen att ha ett medarbetarsamtal inbokat som skulle förberedas minutiöst mitt i virrvarret.

Då kommer jag på att denna vackra dag skulle det vara bra att hinna torka lite fönster. Inte för många på en gång. Det orkar inte mina armar. De protesterar alltid vilt när de hamnar ovanför mitt huvud en längre stund… Så det blev tre fönster i köket av fyra möjliga. Två fönster i vardagsrummet av fyra möjliga… Det var söder sidan som nöttes mest. För där var solen. Annars skulle nog isen vara svår att putsa under… Termometern visade nämligen minus nio i morse…

Att allt detta resulterade i en massa mys och kvalitetsumgänge med den tillfrisknande dotter är ju ett plus. Men sen att hon gärna är med på upptåg i hemmet är ett ännu större plus. För vi har verkligen haft fullt upp tillsammans. Hon har suttit och gjort läxa medan jag förberett samtalet. I en ständig dialog, ska man ju inte förglömma.

Att vi har pedagogiska måltider på jobbet ska inte förväxlas med en pedagogisk måltid hos oss. Att skapa en lugn och avslappnad matmiljö i kombination med att i pedagogiskt syfte få dottern att äta potatisen och kalvsyltan, som hon äter i vanliga fall. Att skapa en strategi för henne till alla maträtter vid en måltid vet jag är allt för stort steg. Men mitt mål var att hon skulle se att maten försvinner bara man tar potatis och kött på gaffeln och in i munnen. Avsluta med en liten klunk med mjölk. Potatis, kött, munnen och en liten svätt mjölk, potatis, kött, munnen, en liten skvätt mjölk… Efter stor vånda och många tårar så sitter det! Hon äter så att vi båda är nöjda. Hon dricker inte två glas först. Hon fixade det! Lilltjejen…

En sväng till Byske och träffa vår rektor. Ett mycket trevligt samtal med både skratt och allvar i tonen. En sväng förbi ICA och handla presentpapper till de sista presenterna! Hem och steka plättar (förlåt alla sörlänningar…pannkakor) till barnen till dotterns stora förtjusning. Dammsugning av nedervåningen i huset inför barnkalaset på fredagen. Detta var kopplat till att vi skulle torka lite golv efter en filolycka…

Väl hemma i lägenheten lastade vi ur allt som skulle hem. Innan jag funnit min telefon, hämtat den i huset och plockat in posten, låg lillan i sängen och hoppades att det skulle vara morgon. Lillhjärtat låg redan tio i sju. Vi pratade och skrattade och hon har idag planerat och ritat en skattkarta till barnkalaset. Så att barnen hittar deras godis innan de ska fara hem. Hon har önskat att få gå en liten skattjakt på morgonen. Så nu ska jag sätta mig och skriva några lappar så att hon ska få leta lite presenter…

Men ops…jag måste tillbaka till huset och hämta köttfärsen till tacosen i morgon. Den ska ju stekas i kväll för det är tight om tid eftersom det ska ridas i morgon efter utvecklingssamtalet…och kollegorna ville att jag skulle jobba på fritids…hur ska morgondagen hinnas med?

Men stressad? Jag? Nej det som inte hinns med får hinnas med en annan dag…typ…men inte för lillan… För i morgon fyller hon ju sju!

Då har vi glömt vilodagen. Då har vi glömt VAB orsaker…

Kram Anna

Jag blir lite nedstämd när jag tänker att det är oktober nu.
Första dagen av sex månaders kommande kyla. Jag fryser redan.

Och så tycker jag att spagetti och falukorv är en konstig kombination. Till falukorv har man makaroner. Till spagetti har man köttfärssås. Eller någon annan sås. Men inte falukorv. Mina barn håller inte med mig. Därför åt vi spagetti och falukorv idag. Vad åt du?

Ny start. Mer anonymt. Det blir säkert bra. Tids nog.

Jag har haft en lugn dag hemma med sonen. Han ville ha pizza så vi åt pizza. Vi har kollat på en massa avsnitt av Vänner.
Jag har sett American History X. Den håller.
Jag har pysslat med räkningar, planering inför veckan som kommer och veckorna därpå.

Och såhär på nattkröken bloggade jag lite.

Godnatt.

Den här veckan har varit hysterisk. Verkligen sådär så jag har knappt hunnit andas. Mycket jobb, flera texter att skriva, föreläsningar att förbereda, bloggar att skriva, saker som ska planeras, organiseras, mail att svara på, för att inte tala om hur telefonen har ringt. Hälften av alla samtal har kommit från studenter som velat intervjua mig. Studenter som var på min föreläsning förra veckan och ska skriva om den. Jag hade tänkt skriva en bloggpost med svar på alla deras frågor och hänvisa till men har inte ens hunnit det. Så nu kan jag tänka mig att en del av de där studenterna tycker att jag är en dryg och otrevlig typ som svarat att jag inte har tid, att de kan försöka senare och då har jag inte heller haft tid, typ. Några har haft flyt och lyckats ringa när jag inte haft bättre för mig än andas och dricka kaffe, och då har jag svarat snällt.
Jag tycker inte om att inte ha tid. Jag tycker inte om att inte kunna hjälpa folk, att inte ens hinna svara på ganska enkla frågor. Men jag måste vara rädd om mig. Jag måste prioritera jobb som ger pengar. Och mina barn. Jag måste få äta middag i lugn och ro. Och ta en söndagspromenad med min dotter, utan att samtidigt prata jobb i telefonen. Ni får ursäkta mig, men jag har ett liv också, även om det ibland är svårt att tro om man följer mig på nätet.
Det blev en krönika idag också, i Aftonbladet. Här finns den att läsa för er som inte köper kvällstidningar.

(Här hade jag tänkt lägga in en video med Melody Gardot – den fantastiska jazzsångerskan som sjöng i Skavlan ikväll. Men hon tillåter inte embedding av sina videos på YouTube, tyvärr. Däremot finns två album på Spotify. Håll till godo.)

Det var visst igår. Men då var jag för trött för att skriva nåt här, efter en galet späckad dag full med jobb, och så konsert med bob hund på kvällen. Sjukt bra spelning. Jag är dålig på att lyssna på dem hemma, tycker mest att det skramlar. Och känner mig patetisk som likt en fisk i ett stim sällar mig till kören som skriker att de är bästa livebandet ever. Det är dom fan. Att spelningen var på Pipeline gjorde knappast saken sämre. Bättre, mer intim lokal för just bob hund kan man knappast hitta.

Nu ska jag försöka vakna och sen jobba lite mer, hela helgen faktiskt. Har tackat ja till något som känns som ett självmordsuppdrag. Bästa sortens jobb – de där jag tror att jag inte ska klara. Det är då jag brukar brinna till, så jag hoppas att jag gör det den här gången också.

Vad jag åt till middag? Svar här.

Slut för idag, tack för idag.

Jag är så sjukt trött just nu, i huvudet framförallt. Trött på att höra min egen röst. Trött på sociala medier och journalistik. Tur jag vet att det går över.
Det kändes till och med avkopplande att städa, tvätta och handla. Då kanske man har jobbat lite mycket…

Jag har ätit pasta idag igen. Fast med svampsås.
Jag behöver matidéer.

Kikat på Hollywoodfruar ikväll. Förstår inte alls. Det är inte intressant, för korta klipp, ingen av kvinnorna är särskilt anmärkningsvärd på något sätt. Anna Anka utmärkte sig lite för sin råa humor – i like. Och så hon vadhonnuhette som fick ostkrokar från Sverige, det var ungefär det som var intressant, att hon sa ostkrokar. Jag kan heller inte låta bli att undra hur någon står ut med TV3? Reklam hela tiden.

Annars har dagen gått åt att svara på mail, och prata i telefon med studenter som vill intervjua mig sedan jag var där och föreläste. Och så skrev jag en krönika åt Aftonbladet, apropå det här. Och hittade precis ett helt briljant inlägg på temat, signerat Mia Ankarvall. Kunde inte ha sagt det bättre själv.

Till middag åt jag pasta med tonfisksås. Det var riktigt gott, tyckte i varje fall jag… Men chokladbollen jag fick till efterrätt av sönerna var inte dum den heller. Har du ätit?

ps. Är det något du undrar om mig? Våga fråga!

Jag har röstat idag. Inte för att jag är en ansvarstagande duktig samhällsmedborgare som är väldigt engagerad i Svenska Kyrkan, utan för att mina båda äldsta barn tjatade på mig och drog ut mig i regnet till vallokalen. Men det kändes bra.

Jag har också tagit en lång och skön promenad i hösten, eller brittsommaren eller vad man säger när det är sommarvärme och sol den här tiden på året. I sällskap med min dotter och vi hann avhandla en hel del på vägen. Trevligt och skönt. Sen har jag jobbat. Som i bloggat. Jag har trotsat den förlamade handen och hoppas att det inte fattas alltför många bokstäver i de sammanfattningar jag skrivit.

Och så åt jag någon slags gratäng med potatis, kassler och broccoli. Ungarna åt, jag tycker den smakade inte skit men inte alls gott. Inte alls gott.

Idag har det varit en riktig höstlördag. Sovmorgon, långfrukost, stadsspatsering med dottern. Köpte en mysig kofta, en fin klänning och lite underkläder.
Sen åt vi middag på en inte så bra men väldigt intressant restaurang. Dagen avslutades med bio – Flickan som lekte med elden. Mycket våldsamma scener, inte så spännande dialog. Mest blir jag kär i Lisbeth Salander. Precis som jag blev när jag läste böckerna. Helt okej underhållning. Definitivt bättre än Här är ditt liv. Gudars så trist, och då har jag bara sett tio minuter med Svennis, men av kommentarerna på Twitter verkar det inte som om jag missat något överhuvudtaget.

För er som vill ha något matnyttigt och tankeväckande att läsa i motsats till mitt vardagsdravel rekommenderar jag Andreas Ekström, hans kapitel ur kommande antologin “Framtiden har redan varit här, hejat och passerat”.

För övrigt så mår jag illa efter att ha satt i mig en burk Ahlgrens bilar på bion. Jag gillar ju egentligen inte godis.
Har du ätit nåt lördagsgodis?

Idag har det regnat.

Min hand har varit bortdomnad hela dagen. Jag kan knappt skriva på tangentbordet, än mindre hålla i saker som väger mer än typ en penna och i praktiken är den obrukbar. Jag känner inte mina fingrar, bara ett vagt kryp. Hade liknande symptom vintern för snart två år sedan men inte känt av det sen, förrän nu de senaste dagarna. Det oroar mig lite. Men bara lite.

Förutom att jag varit förlamad i handen så har jag väntat på en elektriker som inte kom, och haft tvättstugan. Sådär lagom trist om jag ska vara ärlig. Bokat bio inför helgen, svarat på en massa mejl och faktiskt postat snigelpost, de diktsamlingar som ropades in på auktion här och i Björks blogg ännu förra veckan. Björk gav ju förlorarna av auktionen en andra chans och igår hade hon lottdragning:

Nån Viktor vann och får alltså boken helt gratis. Jag undrar lite hur det känns för Anders som ropade in sitt exemplar för 2500 spänn…

Det pågår en högintressant diskussion om Jan Helin och Lena Mellins val att inte låta Sverigedemokraterna annonsera i Aftonbladet. Jag rekommenderar Per Torbergers inlägg i debatten, men tycker också att Trotten har en poäng. På Expressen resonerar Thomas Mattsson så här kring Sverigedemokraterna.

En annan grej som varit het idag är den braskande nyheten som pumpades ut i typ alla medier i morse, om att 750 000 pedofiler i detta nu är ute och jagar på nätet. Jag suckar direkt över dylika rubriker, andra orkar göra research.
Och så verkar somliga tro att det bara går att lita på “riktiga journalister” i “riktiga medier”.

Burriburr-Sonja konstaterar det jag redan visste – att ensamstående mammor inte är särskilt hett villebråd. Mickey gick igång och skapade en liten poll i frågan.

Är du intresserad av Smashing Pumpkins inspelning av nya låtarna kanske den här bloggen är något för dig. Annars kanske du hellre läser Kjell Häglunds kommentar till DN-artikeln om piratkopiering av designermöbler. Låt dig inte avskräckas av textlängden, den är värd det, jag lovar!

Jag vill också beordra alla läsare som orkat ända hit att gå in här och skriva under för ett fritt internet. Mer info här.

Jag har förresten ätit bulgursallad med halloumi, avocado och kräftstjärtar till middag. Vad åt du?

Det har varit segt idag. Sådär så att det kändes som en bragd att packa i diskmaskinen. Det gör det i och för sig varje dag men mer eller mindre och idag mer. Och denna bragd har jag dessutom lyckats med två gånger idag. Samt storhandlat. Ni kan ju föreställa er hur det kändes i min postinfluensakropp när diskmaskinsgrejen bara den var en bragd.
Har också blivit intervjuad av en journaliststudent som av någon anledning inte kunde närvara vid min föreläsning igår.

Annars har det inte blivit mycket vettigt. Bloggat lite om Anna Anka och diskuterat hetsigt på Twitter, men det blir svårt att skilja på allt. Bara för att jag är kritisk till dem som tar sig rätten att säga emot andra människors uttryck för sina känslor – i det här fallet alla som “tycker synd om” Anna fast hon själv påstår sig vara lycklig – så hamnar jag plötsligt i skottlinjen för allt. Eller. Folk missförstår och tror att jag gillar Anna Anka, hennes åsikter, hennes syn på sina trädgårdsarbetare och svenska män. Så är det såklart inte. Men hur dumma åsikter man än har tycker jag att man har rätt att uttrycka dem och ska man ge sig in i diskussionen bör man hålla sig till ämnet och inte ge sig på personen. Typ så. Sen kan jag ju absolut inte gå i svaromål när det gäller Newsmills publiceringsbeslut, men hamnade nånstans där ändå. Well, ger man sig in i leken får man väl tåla den, men ibland känns det som om folk bestämt sig för att missförstå och jag fick ikväll anledning att återuppliva den här gamla texten.

Framförallt verkar problemet ligga i tolkningen av ordet respekt. Jag skiljer på den respekt som alla människor förtjänar helt enkelt för att de är människor. Den respekt i vilken rätten att uttrycka sig och leva och finnas ingår. Och sen finns det det där att verkligen respektera någon, på grund av den personens egenskaper, åsikter och så vidare. För mig är det lite olika saker, och det senare måste man förtjäna. Man kan bli av med den förra också. Det finns några väldigt få personer som passerat mig i livet som jag inte har någon som helst respekt för, men de har fått så sjukt många chanser att förtjäna den att jag gett upp, till slut, för att skydda mig själv. De har fortfarande såklart rätt att finnas men jag vill helst slippa lyssna på dem, deras ord förtjänar inte riktigt att träffa mina öron. Men som sagt – de är få, och det räcker inte med ett avsnitt i en dokusåpa på TV3 och en puckad debattartikel på Newsmill för att jag ska börja förakta eller tycka att en människa inte förtjänar att tas på allvar.

Jag åt förresten stuvade makaroner och köttbullar till middag – vad åt du?

I förmiddags föreläste jag för journaliststudenter på Mittuniversitetet. Alltid lika intressant att föreläsa för just studenter. Dessa var väldigt på, ställde massor av frågor och somliga var extremkritiska på det där neggoviset som man bara ser hos journalister.
Vi fastnade (och återkom) ständigt till frågan om integritet, och om unga tjejer som bloggar och lämnar ut “allt” om sig själva på nätet. Blondinbella diskuterades och hennes makt och risken att hon i framtiden skulle kunna använda den till att typ bli diktator. Underbart på nåt sätt.

Jag fick en hel del bra frågor som jag verkligen ska försöka formulera vettiga svar på i en bloggpost, men inte här utan i så fall på Same same but different, som för övrigt fått en fantastisk nystart och jag är så satans stolt över alla begåvade skribenter och allt smart dom kläcker ur sig. Idag gjorde Julia Skott och Björn Hedensjö premiär där, båda med riktigt bra inlägg.

Sen kom jag hem till min krasslige son och kraschade nästan själv. Måste vara nån form av post-influensasyndrom jag lider av. Känner mig frisk men minsta ansträngning får mig att bli helt slut och energin räcker bara i korta stunder.

Den krasslige sonen och jag diskuterade framtidsplaner, just nu vill han jobba med film på något sätt. Kul tycker jag och jag kan absolut föreställa mig honom som filmskapare, mer än som tevekock, en karriär han försökte sig på för några år sedan med en miniserie matlagningsinslag i TV4 Mitt. Avslutningsvis förhörde jag honom på filmrepliker, och han är otrolig på vissa delar, jag hann knappt börja förrän han rabblade resten av citaten, framförallt ur Tarantinos filmer.

Eftersom jag är lite urlakad och inte riktigt får till intressant läsning tipsar jag om några fynd ur dagens skörd istället;
I Skriet från kärnfamiljen har Rebecka skrivit om Anna Anka, mest intressant är hennes utläggning om Doktor Phil.
Daniel ställer en relevant fråga om Svt:s influensabloggerska.
Mickey om Blogipedia. (jag har skrivit mer om Blogipedia här och här)
En ny bloggfavorit är Martin Ezpeleta.

Snabb dejt med Micke i The Confusions och med mig fick jag nya skivan, den som släpps 11 november. Har inte hunnit lyssna på den dock. Men vet att omslaget är skitsnyggt. Så snyggt det nu kan bli på en cd…

Mysfika med Björk på Barista sedan hon slutat skolan.

Svarat på en massa mejl och förvånas över hur mejlboxen hela tiden fylls på snabbare än jag hinner tömma den. (fast mejlkonversationerna mellan alla fina skribenter på SSBD är bara roliga, inspirerande och gör mig på gott humör. de poppar upp min inbox, kan man säga)

I morgon ska jag föreläsa igen, för journaliststudenterna. Förberett mig för det, journaliststudenter kan vara knepiga. Och sett reprisen på Mannen under trappan. Motsvarade inte mina ganska höga förväntningar.

Uppdaterat: Jo jag har ju uppdaterat min bloggrulle också. En del av bloggarna där var sådana som knappt existerar längre. Tre nya har tillkommit.
Honungspojken, som jag skrivit mer om här. En blogg som höll mig vaken en hel natt då jag läste den från början till slut med tårade ögon.
Ensamma pappan har jag också skrivit om.
Nilsfredriks ord&dramaproduktion har jag nämnt som hastigast när han nappade på Bloggvärldsbloggens pappatema. En blogg som väcker minnen hos mig. En välskriven blogg om livet, varken mer eller mindre. Skriven av någon jag kände som barn men inte sett sedan dess, eller vetat alls vad som blev av honom. Han blev bra, som det verkar.

Vi tog vår bil. Körde den hela vägen till Furuögrund. 1,1 mil. Sen plockade vi upp MoM! De hade nämligen siktet på ett nytt kök. Vi fortsatte vår färd vidare. Till Haparanda. Återigen. Denna gång skulle vi inte handla så mycket. Tänkte vi.

Väl där så började vi vår första runda. Vi plockade och lade tillbaka. Kikade och klämde. När vi väl kommer till kassan stod vi och gissade. 1 500 kronor. Men det måste ha varit något fel på kassaapparaten. För den ville ha 2 800 kronor av oss. Varför? För att vi köpte två badrumsmattor á 29 kronor…?? Skulle ha lämnat tillbaka en alltså.

Trots detta så påbörjade vi runda nummer två. Vi skulle inte ha något mer så vi hamnade i en soffa. Vid köksavdelningen. I cirka en timme. MoM diskuterade och funderade på olika kökslösningar. De fick hjälp till slut. Då gick vi ut. En sväng till andra affärer. Väl tillbaka så insåg vi att vi inte skulle hinna äta någon middag på IKEA.  För klockan visade stängningsdags. Vi köpte bara en fransk hotdog var. Och väntade utanför. Tills de började att släcka. Då kom de smygande. Från köksavdelningen.

Det trodde jag aldrig att jag skulle göra. Stänga en IKEAbutik. Men nu är det gjort!

Barnen var trötta men har ju en underbar farmor som tagit hand om dem på bästa sätt… Vad skulle vi göra utan henne? Jag gissar; komma hem i tid…

Nej så därför tassar jag inte runt hos er och kommenterar. Jag kikar bara in allra snabbast…

Ha det gott go´ vänner!

Kram Anna

En hel helg i Luleå. Fira en underbar fars 60 års dag. Ja jag vet att den inte infaller förrän i morgon. Men hotellrum och trevligt sällskap gör gott. Trots allt. För en middag på Baan Thai, med tillmötes gående personal och helt underbar mat. Vågade mig på att dricka vitt vin. Moi? Som aldrig dricker vin!  Men gott var det. Barnen satt så fint vid barnbordet. De beställde med så gravallvarliga miner att jag hade svårt att hålla mig för skratt. Stora de blivit! Trevligt var det trots att sonen spillde ut sin dricka på barnbordet. Där var personalen snabb på att komma ut och torka samt ersätta hans dryck.

När jag vaknade i morse låg jag och tänkte på lördagen, när vi var på Leos Lekland. Där släppte alla våra hämningar efter ett tag. För när solen skiner. Barnens hud är bränd. Så är det underbart att vara inne och leka. Det var alldeles lagom med folk. Det var skönt att se barnen så glada och nöjda. Till slut började de flesta i sällskapet att springa upp och ner för alla trappor. Åka rutschbanor som guppade och svängde. Vi fick alla dra våra smilband och skrika våra avgrundsvrål. Så befriande. Efter en vecka med många tårar och ledsamheter.

Så till alla som besöker Luleå. Släpp lös barnet i dig! Vråla så att stämbanden spricker! Testa Leos Lekland. Där finns skrattet. Även när det känns tungt!

Kram Anna

Det blev sent i går. Det var trevligt i går. Det var spännande med tävlingarna i går. Tyvärr vann mitt lag inte i går. The winners blev några vid vårt bord. Grattis till dem! Tävlingarna var varierande och tävlingsinstinkten var stark bland många. Speciellt i fotbollen var den stark. Inte vanlig fotboll. Nej! Framför ögonen hade vi tomma toarullar… Need I say more? Många skratt och krampande magar och nyckelben. Inte att förminska min insats men det fanns verkligen några som var otroligt erfarna i höftrörelserna. I det avslutande tävlingsmomentet skulle en man och en kvinna, med hjälp av en cykelpump placerad mellan knäna försöka blåsa ut ljus. Kan tänka mig att det såg mycket roligt ut med mannen ståendes bakom kvinnan försöka pumpa knäna fram och tillbaka och kvinnan lite böjd fram för att kunna styra pumpen i sin tur med sina knän… Men vad vet jag. Jag var ju förstås en av de framröstade kvinnorna som stod och siktade pumpen… Min pumpkollega för kvällen beklagade sig lite över sina hjulbenta ben. Men vi kämpade gott! Synd att jag inte fick se de två andra paren jobba… Bra jobbat vänner! Vi gav åskådarna kramp så att det gjorde ont!

Jag hade lite svårt att släppa arrangörshanden helt… Jag lovade nämligen att jag skulle låsa och ta hand om nyckeln… Det var många kramar och ha en trevlig semester. Det var många som inte skulle jobba idag. Många fick gå hem och lägga sig och ta sovmorgon…

Men se i morse var jag pigg som en mört. Halv sex vaknade jag och låg och blinkade. Så jag steg upp med maken. Jag förberedde barnen. Sen kom kollegorna och hämtade upp mig. För att köra var nog inte riktigt en bra idé tyckte jag…

Jag har hunnit göra alla måsten idag. Jag har hunnit plockat undan. Jag har hunnit förbereda ett välkomstbrev till blivande åk 1. Jag har hunnit tokpratat med de underbara kollegorna. Tänk nu är det 8 hela veckor kvar innan vi sitter där igen. Semestern sattes i verket när jag plockade med mina Foppatofflor från skohyllan. Ännu en tradition är att dela nyckelknippan. Jobbnycklarna ligger nu i byrålådan. Där får de ligga till första arbetsdagen. Om 8 veckor alltså. Det känns som en mycket lång tid. Men jag vet ju efter ett X antal år att sommaren brukar gå fort. För hips vips så sitter vi samlade igen och ska till att ta itu med läsår 0910.

Läsår 0910 kommer vara det allra bästa ever! Det är ju bara att titta på siffrorna 0910 är ju Skellefteås riktnummer! Team 75 är samlade på nedre våningen. Vi invigde dessutom ännu en medlem till vårt team. Välkommen RL! Vi är oslagbara!

När jag kom hem valde jag att vara ledig. Var ju trött i ögat. Lägga mig i soffan under en filt. Bara vila och njuta. Njuta av semestern!

När är det dags för dig att få semester?

Kram Anna

Japp! I kväll ska pedagogerna slappna av lite. Jag ska på personalfest. Men det är jobb i morgon. Så det kommer nog gå lugnt till! Nu är det faktiskt bara en arbetsdag kvar!

Så vi ses i morgon alla bloggvänner! För i kväll hinner jag inte hälsa på er!

Kram Anna

Tänk att det är fredag igen! Dessutom är det bara 7 arbetsdagar kvar. Innan ledighet. En lååång ledighet. Det känns i hela kroppen nu! Den behöver ledigt! Bara få vara! Men detta är ingen klagosång. Den är en glad hymn! För visst njuter jag först av att det är helg. Sen njuter jag av att vi får gäster i morgon! Sen kommer en lugn söndag…

Har varit till stada och inhandlat det sista till skolavslutningen för barnen. Det blev en liten bolero till dottern, ett hårdiadem och ett par leggings. Sonen valde en grön skjorta. Så nu är nog alla nöjda. Jag passade på att införskaffa nya örhängen till det stora evenemanget. Tur att personalfesten är måndagen efter. Då kan man ju återanvända allt direkt!

I afton åt vi något gudomligt gott. Vi hade laxportionsbitar hemma. Vi införskaffade Creme Bonjour tomat och örter. Jag pepprade och saltade och bredde sedan Creme Bonjour över. Svisch in i ugnen! 225° i 15 minuter. Till serverade vi pressad potatis, hemmagurka i gitar, avokado skuren i skivor och fetaost… Mmmm!

Maken for sedan till Furuögrund för att hjälpa farmor och farfar med vattenpumpen i stugan. Jag och K bakar just nu en chokladkaka. Farmors chokladkaka heter den. Ska smaka den för att se om jag ska kunna rekommendera den eller inte. Vad som var bra var att alla ingredienserna fanns hemma! Så en liten bit blir det när maken kommer hem! Visst är det fredag bara en gång per vecka? Så jag fortsätter suga på fredagen. Fortsätter njuta några timmar till.

Vad har ni haft för er denna fredag?

Kram Anna