Veckans Fototriss-tema är Fult. Ett inte helt lätt ämne. Okej, jag hade kunnat rikta kameran ut genom fönstret för vädret är ovanligt fult just nu. Men det är det ju överallt och det är ju ingen utmaning. Efter lite tankemöda så blev det dessa bilder.

En inte helt vacker burk i mitt kök. Ser skitfult ut men är väldigt praktiskt att ha pennorna tillgängliga.

En mycket ful kasse med ännu fulare el-ledningar står i det som en vacker dag ska bli vårt stora badrum.

Och det fulaste, vidrigaste som finns i mitt hem. En tavla som min käre make hade med sig till vårt gemensamma hem. Jag har inte lyckats få honom att göra sig av med den än. Så länge hänger den i samma rum som kassen med el-ledningar finns. Tavlan skrämde slag på ungarna när de var små så då ställde jag in den i en garderob. Maken hittade den och hängde den i blivande badrummet så man hickar till varje gång man ska på muggen.

Fler fulheter hittar du på Helenas Fototriss-sida.

…just när jag inte trodde att ni kunde göra ett fulare plagg på BIB så går ni och överträffar er själva.

Jag vet att bilden är dålig (min kamera har dött) men let me break it down for you like this:

• Blaffigt mönster – check
• Raffiga paljetter – check
• “Smickrande” kimonoskärning – check
• Ojämn fåll (en personlig pet peeve) – check

Ibland blir man ju bara trött på livet.

Fult,, vad är det??

Mina ögon letar efter vackra saker när jag fotar, eller intressanta saker,
men det är ju också vackert.

Så vi får ta något som anses fult, tex ruttet och mögligt.
Inte tycker man att rutten frukt är fint.
Då är det väl fult??

Varsågod,
här kommer ett ruttet äpple, ett plommon och ett par mögliga vindruvor.

Placera dem i fruktfatet, då har du “FULT”..

Fler fula saker finns hos Helena

/T

…ge det inte alls särskilt lång tid, så kommer alla att inse att ofoget med att pryda alla jävla kläder med antingen nitar, dragkedjor eller något annat som blänker inte alls är “lite rockigt” eller “vilt” eller “ruffigt” eller “trashigt” eller “glamouröst” eller ens ett sätt att “tuffa till” varken sig själv eller ett klädesplagg, utan att det bara är 2009 års variant på de klassiska fettojeansen, ni vet de där som hängt på tjockisavdelningen de senaste 15 åren och ibland kunnat misstas för att vara ett par vettiga byxor, tills man upptäckt att de har strass i röven eller applikationer och konstgjorda vita slitningar på låren. Ni minns dem, eller hur? Ni minns hur mycket vi hatar dem? Uh-huh, just det. FALL INTE FÖR DERAS SIMPLA TRICK. Har ni inte varit rock innan ni köpte ett par fula tights med nitar längs yttersömmen på benet så lär ni inte bli det efteråt heller.

Krax krax krax krax krax krax.

Man kan inte både ha kakan och äta den. Så har jag alltid tänkt. För varje sak du väljer, väljer du bort en annan sak. Och att inte välja, är också ett val. Allt du gör har konsekvenser. A L L T. Skrämmande? Kanske. Tryggt? Ja. Du kan inte springa ifrån dina egna handlingar – och det är väl bra?

Men jag har förstått att de här tankarna, de har inte alla. Många omkring mig, de både äter kakorna och har de kvar. Eller så tror de det, jag vet inte? För jag trodde inte det var möjligt? Kanske har vissa förmågan att äta kakorna i smyg? Men jag kan säga en sak. Har du ätit mig, då är jag fan inte kvar. Inte en chans.

Vad är ni rädda för? Snacka med mig istället för runt mig.

Pratade nyss med M och han har några bekanta här i Östersund som ska ha barn… & nu var de riktigt förtvivlade för pappan får inte följa med på deras kommande ultraljud på grund av svininfluensan. Jag behöver nog inte ens säga hur otroligt upprörd detta gör mig.

Var man än vänder sig ser man…..FOPPATOFFLOR! Det är nog det enda som kan få mig att längta efter vintern…

Ärligt talat, hur fula solglasögon får man ha på sig egentligen? Vet inte hur gammal den här bilden är men hon ser ju ut som en insekt!

Andra bloggar om: paris hilton, solglasögon, mode, fult, usa

TRABZONSPOR-DİYARBAKIRSPOR

STAT: Avni Aker
SAAT: 19:30
HAKEM: Kuddusi Müftüoğlu
YAYIN: Lig TV, Tümspor (internetten)

Trabzonspor: Sylva, Serkan Balcı, Song, Egemen, Cale, Colman, Tjikuzu, Selçuk İnan, Alanzinho, Engin Baytar, Umut Bulut
Teknik Direktör: Hugo Broos

Diyarbakırspor: Espinoza, Şener Aşkaroğlu, Diallo, Erdinç Yavuz (Azmy Mohamed), Ogaili, Abdullah Çetin, Barış Ataş, Adnan Güngör, Ayman, Erhan Şentürk, Mendoza
Teknik Direktör: Ziya Doğ

I skuggan av värmen… Skildring om heroin, kärlek, lögner, svek… Galet vackert och starkt filmat. Huvudrollsinnehavarnas insatser är sjukt verklighetstrogna & ärliga. Se!

1998 var jag på Arlanda och såg dessa skyltar uppsatta överallt. Jag undrade. Vad hade den här Eva gjort? Stackars henne. Och stackars honom! Och hoppas att hon hann se dem, att hon hann hem! Att de blev lyckliga i alla sina dagar. Och tänk vilken kärlek. Vilken kärlek då man sätter upp 30 skyltar över hela arlanda…

Just det.

EVA, kom hem...

Kom alltså o tänka på detta nu, googlade lite… och självklart. Det var ett j*vla projekt av en j*vla konstnär. Jag blir galen på deras projekt. Nu var detta kanske harmlöst. Men ibland, då de driver med psykvård eller vandaliserar tunnelbanevagnar eller får en publik att dricka tjurblod… Ja, då undrar jag vad som ger dessa “konstnärer” rättigheten att driva med andra människor för att hävda sig själva och sin så kallade konst?

Nu var detta (som sagt) pretty harmlöst. Och den här Bosse fick säkert som han ville. Jag tänker fortfarande, 11 år senare, på den här skylten. Jag har i 11 års tid trott att det finns en stackars Eva och en stackars sviken, saknande man. Konstnären har mejslat sig in i hjärnan på mig, vilket med all säkerhet var hans mål.

Äkta konstnärer tycker jag dock inte ska lura konsten på oss. Det är ska vara vi som dras till den.

Inte bara vackra bilder

Men visst bör det vara billiga arbetsskor? Och vackert gröna och sådär lagom plastiga.

Alltför många gånger har jag vid det här laget lyckats smyga mig in på bilder i våra lokaltidningar och det har inte direkt blivit ovanligare nu med basketen. Idag var det åter dags att få ett hårt slag i magen när jag läste morgontidningen, för det är så det känns när jag hittar mig själv på bild. Känslan är så otrevlig att jag sällan igen vågar titta på uppslaget, vilket i sin tur resulterar i att jag nog aldrig helt läst igenom det reportage jag illustrerar.

Grunden till min fobi för att se mig själv på bilder grundar säkerligen i en synnerligen horribel bild av mig, med matchande bildtext, i en av våra lokaltidningar för ett antal år sedan. Dessutom finns bilden på nätet eller fanns förhoppningsvis. Dagens bild var inte heller fager. Jag sträcker käckt upp en arm i luften efter att ha gjort en lay-up eller eventuellt för att ta en retur. Dessutom är min min mest likt en fisks och Alex var inte sen med att informera mig om att det ser ut som om jag har tights, men då jag är lite mer insatt inom kvinnomode *cough* än honom vågar jag påstå att det snarare ser ut som leggings. Hursomhelst, föga smickrande.

Men det kunde förstås ha varit värre...

... mycket, MYCKET värre.

Snus har väl aldrig hjälpt till att förbättra ett anlete åt det mer intelligenta hållet? Både vanebildande och vanbildande!

Och oerhört irriterande är ljudet av snus som vänds i läppen med tungan med ett diskret smaskande när saliven gör ett klickljud. Åter och åter igen. Eller ivrigt tuggummituggande. Eller bara andra olika vaneljud som den irriterande inte är medveten om. Som trummande och pillande som stör mig. Snarkande går inte alls. Eller nån j*vel som sitter och knäcker ut fingerlederna med högljudda knak. Jag vill slå till vederbörande! Måste resa mig och gå därifrån om jag inte känner personen så jag kan be den sluta med sitt perversa beteende i min närvaro..

När jag  träffar människor läggger jag märke till saker. Har nästan ofrivilligt ett snuskigt bra detaljseende.. Kan t o m roa mig med att i tanken föreslå att två väninnor jag ser byter lite kläder med varandra, för bättre matchning. Men klart jag håller tyst då! Det roar mig ändå i min tystnad..

Gamla skor. Är inte särskilt trendig, men slitna utgångna skor borde bli brasbränsle.. Särskilt män borde köpa fler än ett par åt gången och byta av med. Av klassiskt eller mer nerdämpat snitt gärna.  Ovårdade, solkiga kläder är lika illa.

Män 40+ som klär sig som tonåringar och bär läderrem runt halsen med stålsmycket som var modernt för fem år sedan. Var din ålder med stil!

Gå-bort-kläder som sett sina bästa dagar. Skit i 80-90-talskostymen och ta nåt som går att trivas i, som byxor och kavaj, eller nåt skönt?

Och det ligger mycket sanning i att det inte finns något mer omodernt än något som just gått ur modet. Efter tio år blir det kanske coolt igen. Men bara kanske.. Är man inte intresserad av kläder är det praktiskt att välja en klassik stil. Eller ha en egen stil, det är aldrig fel. Eller, det beror ju på vem som betraktar!

Är det bara jag som tittar på människors hem på bilder? De kanske sitter i någon gammal sunkig soffa och ser trötta ut. Blommiga gardiner deras ex eller mamma hängt upp för att göra det mer ombonat. Det typiska ungkarlsvardagsrummet har svart läderlookssoffa och glasbord. I say no more.

Fortsättning följer. Det här var ju riktigt roligt. Inte för att förnedra, utan för att jag gillar när människor kan se sig själva lite utifrån och ta till vara det bästa i sitt utseende.
Yta? Visst. Kalla det medvetenhet, objektivism?
Det HÄR är nog det närmaste BITCH jag kan komma! Känns ju gôrhärligt.

Jag har länge haft en diffus plan om att ha en liten serie om tjockisavdelningens klassiker här i bloggen. Den gängse tolkningen av ordet klassiker är väl något i stil med “något vars värde är beständigt över tid”, så det är kanske inte helt lyckat i det här fallet där jag snarare använder ordet i betydelsen “något som var fult redan från början, knappast har blivit snyggare med åren, men som lik förbannat förväntas intressera mig lika mycket nu som 1992″. Dessutom kan det, som i dagens inlägg till exempel, handla om något som tjocka människor av någon outgrundlig anledning förväntas vara förfärligt intresserade av, medan resten av mänskligheten inte är det (vid sammanlagt noll tillfällen har jag varit på H&M med någon av mina smala kompisar och fått uppleva hur hon vänder sig i riktning mot BiB och längtansfullt suckar “Åh, om de bara hade haft prassliga ärtgröna vindbyxor i trekvartslängd med cargofickor och ett matchande skärp i infärgad säckväv i min storlek!”, för att bara ta ett exempel).

I alla fall. You get the idea. Låt mig därför introducera dagens “klassiker” med hjälp av lite blandat material från diverse webshoppar:

Så, den gemensamma nämnaren här: alla dessa klädesplagg är alltså egentligen två plagg, som har sytts ihop för att “underlätta” påklädandet för  tjockisen. Linnena/klänningen/skjortan på bilderna är förmodligen inte ens riktiga kläder, utan någon jävla stuvbit som har sytts in under det översta plagget för att skapa en illusion om att det minsann är tjockisen själv som har varit kreativ nog att komma på att man kan ta ett vitt linne under en djup v-ringning som man inte vill att brösten ska hänga ut (eller, för den delen, att det är tjockisen som av någon outgrundlig anledning har ansett det vara en bra idé att kombinera en chockrosa åttiotalstop med ett marinblått/vitt randigt linne). För det är alltså tjocka människor, och ENBART tjocka människor, som förväntas klä sig i de här plaggen – jag har aldrig sett ett så kallat 2-i-1-plagg på någon annan avdelning. Och urvalet ovan är alltså bara ett jävla axplock av vad som finns att köpa i tjockishörnor för tillfället.

Och frågan jag känner att jag måste ställa mig, är, som så många gånger förr, varför? Jag har verkligen försökt, men jag kan verkligen inte se poängen. De enda gissningarna jag kan komma på är följande:

1. Eftersom tjocka människor förväntas sakna smak och intresse för kläder och därför vara oförmögna att klä sig snyggt anser butikerna att de gör oss en tjänst genom att sy ihop plaggen. Självständigt tänkande är ju inget man vill uppmuntra!

2. Tjockisar förväntas ju inte bara sakna smak och intresse för kläder, utan antas överlag också vara allmänt dumma, white trash och sjukskrivna på diffusa grunder alternativt arbetslösa (vi har väl alla läst om arbetsgivares fokus på estetisk kompetens!), och därför anser sig butiker och designers göra oss en stor tjänst  genom att redan i ett inledande skede sy ihop kläderna – och nu slipper man lägga halva socialbidraget på en randig topp att ha under koftan!

3. Om man bara klipper in en liten remsa extratyg vid halsen kan resten av plagget bestå av endast ett lager tyg och inte två, som det annars ger illsion av, och färre lager tyg = SMALARE! Och att verka smalare är ju, som man om inte annat märker på ett flertal plussizebutikers marknadsföring, DET ENDA MÅLET en tjock människa förväntas ha med sina kläder (detta kan även ses som en variant på det gamla temat “Åhåhå, med hjälp av det här listiga tricket kommer INGEN att märka att jag är tjock!).

Så, är det bara jag som känner att om jag vill ha ett linne under toppen (och faktum är att det vill jag faktiskt ganska ofta, jag tillhör den del av befolkningen som anser att ett vitt ribbat linne har sin berättigade plats i om inte varje outfit, så nästan) så är jag faktiskt fullt kapabel att först ta på mig ett linne och sedan en top? Det funkar ju uppenbarligen för smala människor, så det är fan mer än på tiden att vi får det att fungera för oss också. Med andra ord; bojkotta galenskapen!

Annars:

1. Jag och Anna, min tjockis-in-crime, har beställt kläder från Torrids rea! Vi kan väl alla be en liten gemensam bön om att tullen inte blir alltför horribel.

2. Morgondagens projekt: att sy min egen Monif C Marilyn Convertible Dress (eller åtminstone något vagt liknande). Allvarligt talat, hur svårt kan det vara?

3. Jag har fått ett eget inlägg på bloppisen Bloppis Beyond Sizes! Väldigt snällt och smickrande, trots att jag är rätt full och svettig på ansiktsbilden. Det är kanske, å andra sidan, inte helt icke-representativt…

Nästa inlägg kommer inte att innehålla lika mycket gnäll, jag lovar. Det blir bara hyllande, entusiasm och turning that frown upside-down. Ehrm.

För att fatta sig kort: det här har varit en jävla skithelg. Och när energin är låg, den hälsomässiga misären påtaglig och helgens mest sociala och aktiva äventyr är tvättstugan är det ju alltid skönt att koppla av en stund med ett stycke god litteratur! Tur då att jag försett mig med det bästa (nåja…) biblioteket har att erbjuda och lånat hem den här pärlan:

Det här är alltså det litterära mästerverket “Stora enkla kläder att sy själv” av Kerstin Lokrantz och Birgitta Edgren, med utgivningsår 1990. Som ni ser syns inte underrubriken “av tjocka kulturtanter, för tjocka kulturtanter, med tjocka kulturtanter” på omslaget, men jag väljer att tolka det inte särskilt väl dolda budskapet så i alla fall. Detta innebär alltså att jag befinner mig exakt i den tilltänkta målgruppen! Med illa dold förtjusning och en känsla av att the shit was about to hit the proverbial fan gav jag mig alltså in på läsningen.

Och herregud. Herregud!

Boken mjukstartar med ett förort med välbekanta sanningar av typen “[...]kvinnor som drar större storlekar är ett missgynnat släkte” och “utbudet är mycket begränsat och föga inspirerande” (ah faen, som vi brukar säga i mina skånska hemtrakter). Men detta ska det bli ändring på!

Sedan följer lite text om tyg och mönsterskärning och efter det är det dags för lite information om tjocka kvinnors kroppsbyggnad. Jag citerar:

“Kläderna bör alltid sitta ledigt om man är överviktig” (för då är det ju ingen som MÄRKER att man är tjock! Listigt!)

“En figur med stor byst [...] är ofta snygg i tubformade modeller” (är NÅGON snygg i tubformade modeller? Seriöst, prova ordet en gång till: TUBFORMADE kläder.)

“Har man midjan på rätta stället är det fint med ett skärp” (exakt var det “rätta stället” befinner sig specificeras inte)

Och, bäst av allt, detta avsnitt med figurer illustreras av en teckning där världens samtliga tjocka människor inkluderas. Håll i er nu, nu blir det lite naket!

Efter att vi nu klargjort vilken grupp vi tillhör är det äntligen dags att gå vidare till klädbilderna. Varje plagg illustreras av en tjock kulturtant som även fått ge namn till plagget hon bär, och ackompanjeras av en text som beskriver kulturtanten i frågas livshistoria. Efter en mjukstart med “Lenas linnekappa” och “Ingers poncho-cape” slår de till med det här:

Notera mjölkglaset och Lykke Li-frisyren! Notera också det ENORMA TÄLTET som stackars Jenny släpar runt på sin kropp. Herregud. På samma sätt som alla mina manliga vänner vrider besvärat på sig i soffan när man ser en film där någon blir sparkad på pungen (jag brukar sträcka mig efter rewind-knappen på fjärrkontrollen, men detta är en annan historia) känner jag fantomsmärtor i rygg och axlar bara av att se den där tygmängden.

Redan på nästa sida hittar vi sedan denna godbit:

Kvinnan har en ärtskida som väska. HON HAR EN JÄVLA ÄRTSKIDA SOM VÄSKA. Jag känner att jag kanske inte behöver tillägga mer. EN ÄRTSKIDA.

Lite längre fram i boken, efter till exempel “Monas storskjorta” och “Katrins hemmarock” hittar vi ett av bokens verkliga guldkorn – Margitas volangrock!

Helt allvarligt talat – jag tror inte att jag har sett en människa klädd i något mer osmickrande i hela mitt liv. Jag kan liksom inte sluta stirra.

Om Margita kan man för övrigt bland annat läsa att hon gillar “häftiga sambafärger” men aldrig bär stumpor i “strumpfärg”, samt att hon har “ett midjemått som man kan glömma”. Vad texten inte går in närmare på är varför hon till synes glatt och villigt poserar i denna STYGGELSE. Oh well. Moving on…

Anne-Mai? Är jag helt förvirrad nu eller är inte detta kvinnan som hade handen i röven på var programledare för barnprogrammet Skurt?

Jag kan ha fel, jag kan ha fel. Men om så är fallet har vi i alla fall fått beskåda en härlig mix av prickigt och randigt i samma trevliga vadmalsfärgade nyans!

Sedan kommer det då. Bokens pièce de résistance. The icing on the cake. Alla kulturtanter och alla tubformade klädesplagg vi sett hittills har lett fram till DETTA:

AAAAAAAAAAAAAAAAAAAAARGH!

Ullas festklänning. Den är glansig. Den är sannerligen tubformad. Den har volanger både här och där. Den är GRAVT ÅNGESTFRAMKALLANDE. Inte fan klädde väl folk sig så här 1990? Eftersom jag var en pubbeunge vars garderob var begränsad till Levi’sjeans, Skid Row-tshirt och bandana vid den aktuella tidpunkten är min uppfattning om hur vuxna människor såg ut i den här vevan något begränsad, men nej. Hade jag sett någon kädd i det här hade jag kommit ihåg det, oavsett hur många år som passerat. “What is seen can never be unseen” som någon vis person sade en gång (det kan också ha varit en caption till en bild på en storögd katt på icanhascheezburger.com).

Och jag förstår för övrigt inte varför det grymma öde som det innebär att iklädas och fotograferas i det här jävla spektaklet ska behöva drabba Ulla, som annars verkar vara en rejäl kvinna helt i min smak. Kolla bara:

Word, Ulla. Word.

Det allra konstigaste är ändå att trots att boken innehåller några av de fulaste tjockisplaggen jag sett så känns det ändå lite smärtsamt att lämna tillbaka den. Jag borde kanske föreslå att den gallras ut och sedan sitta och knåpa på “Pia-Marias snickarkjol” här hemma på kammaren i lugn och ro.

Well we finally had a truly sell off day and I was fortunate to get a piece of it. I went ahead and played some Puts on the Qs today because they were the lagger yesterday. However I am not 100% convinced this will continue down. Late in the day I tweeted about the VIX nearing resistance and the resistance held. The stress news came out and the futures rallied, however if you read the article I posted yesterday, I think this rally will be short lived. Let’s look at some charts:

As I said the $VIX started the day strong, hitting the support zone and bouncing up strong. Then it got close to that trend line and that is when I tweeted about being cautious. Sure enough the line held and you can see the result.Even with the pullback, we still have a bullish engulfing candle.

The DOW is conflicted. The candle it formed is bearish,the v is most likely bearish, but look at the lines, a price level support and an up trend support. This actually looks a little bullish to me, but it surely is not crystal clear.

The S&P 500, well it stayed in the channel, hit the top channel and pulled back like a toe in hot tub. It closed beneath the up trend line and looks like it should move down some.

This is why I played the Qs. The NAS looked very bearish to me. It has been in what I would call an unsustainable rally, that is sustaining.. the worst kind. The good news, when it finally fails it fails hard and fast and it can be played. We have a very nice bearish engulfing candle, actually engulfed three candles. It looks like it still wants to go down from here.

ORH plays well with the fibs and it is forming a loose wedge, another bearish engulfing and some room to move down, then back up.

FULT is in a nice long term down trend and trying to rally for the last three months forming a nice wedge. Watch this for a breakout, probably down.

Here is an up play for you to chew on, EAT. Very simple, up trend line, if it holds buy, if it breaks sell.

DV could teach us something here. We have a nice wedge forming with a long legged doji. Could signal a turn down. Also I like these Elliot Wave / Step formations, and this one is classic. If it breaks down should form a new low.

ENDP is sitting on support right now and it sure looks like it wants to break through.  I think when it happens, it will be a huge percentage move down. This one is probably my favorite because of the nice easy stop area.

In closing: I have been waiting for a down move and I was fortunate enough to play it down using 20 min. candles. I would love to say that it would continue down, but I sure don’t think it is crystal clear by any means. I will be watching the Qs again tomorrow as the NAS is still the most bearish at this time. AKOT

Igår var jag alltså på Erik Hassles konsert på Gröna Lundsteatern tillsammans med en av er läsare, Ally. Det är alltid lite läskigt att hänga en kväll med någon man inte känner, men det var knappast något mer att oroa sig för märkte vi båda efter 1 minut. Vi hade verkligen världens mysigaste kväll. Massor att prata om kvällen avslutades hemma hos Ally för att fira hennes 25 års dag. Och konserten, intim, privat, personlig, grym, vad mer kan jag säga. Tack snälla Ally för en grymt trevlig kväll! Nu väntar en fullproppad dag, först pressvisning av nya Louis Vuitton butiken, ett trevligt lunchmöte och sen kommer Svt hem till mig och ska filma för ett Tv-inslag.

Jag har precis varit förbi dagens pressvisning av Louis Vuittons nya butik. Den har flyttat ett par hundra meter men ligger fortfarande på Birger Jarlsgatan. Idag fick vi en tjuvkik på butiken som öppnar för allmänheten på fredag. Den är supervacker, läget är perfekt och det känns likt märket exklusivt. Jag tycker att det är kul att LV satsar på Sverige. Men imorn kväll smäller det, för då är det invigningsparty på riktigt.

Här är ett inlägg om kläningar från gårdagen, som är fula

Turkost kombinerat med bajsbrunt!

Varför kan man aldrig, aldrig, aldrig få bli positivt överraskad? Jävla H&M!

Tog en liten dagstripp till huvudstaden idag igen, och som alla gånger jag tar tåget, retade jag även mig denna gång på att det kostar för mycket att åka tåg. SJ-monopolet är ju inte så bra för oss kunder precis, de har ju liksom ingen anledning att pressa priserna, såklart inte. Folk har ju ändå inget direkt alternativ. Kostar 119 kronor en sträcka. Relativt mycket med 238 kr, tur och retur. För en inte alls lång sträcka.

Hade snöat in mig lite på att jag skulle ta och hålla ögonen öppna för en mycket hat-älskad accessoar som jag vill ha i sommar (eller vafan kanske inte, vet inte än). Antingen spyr man av den eller så tycker man faktiskt att den är ganska fräck. Och när jag gick och kollade runt lite hittade jag faktiskt en också  inne på en second-hand. Det jag snackar om är nämligen en midjeväska, helt sant. Tror att det kan bli något i sommar faktiskt, sjukt praktiskt om inte annat.

Jag kan ha allt det nödvändiga i min lilla midjeväska – glöm tygkassar i sommar, lägg det runt midjan istället. Mobil, plånbok, tuggummi, värktabletter (om jag vaknar upp med huvudvärk någonstans), kamera, nycklar. Ja, ni fattar grejen – den ska vara proppfull. Och sen om jag får ett samtal måste jag dra upp dragkedjan och plocka ur mobilen. Eller tänk när jag står där i glasskön, liksom bara glider upp med dragkedjan – och sen slänger ner växeln… Jävligt turist-tyskt om inte annat.

Ja, jag kommer helt enkelt känna mig jävligt tysk-gubbig, men samtidigt väldigt smart som fattat grejen att få med mig föremål och inte ha utstående fickor. Tjejer har ju alltid sina handväskor att slänga ner skiten i.

Sökte runt lite på tradera och ebay också. Fanns några roliga där med, en gammal Adiads – känns lagom retro.

Kan tänkas att jag kommer till insikt och fattar vad fult det egentligen är – men men. Det blir inte det enda som slängts in i garderoben utan att använts. Verkligen inte dessvärre.