Hello , guys .I guess its my first post as co-author to ”Randomness Thing” , let’s hope I will be as useful as I can and I will post anime reviews made by me and little info from other sites.If you have any requests please write and if I won’t do it after a day that means i haven’t really watched that anime and I’ll try to, if not I’ll just find a good review about it!

Ok and now back to the song.This is a song of D’espairsRay-Popular Japanese Jrock band which I really personally like.This song was different from all the others since it was really quite and calm.It somehow it captivated me to listen it over and over again.Its piano music is really sad(to me) and I somehow really liked it , plus lyrics are just so great and sad(which I kind of like).So with its sad theme this song made me love it and I hope you ,guys will like it too!

I know I’m distributing this song over the internet ,but I have no bad intentions , I just want to share it with other people.And anyways I think what artists need is people who love and apprieciate their songs , so if i have done anything wrong , please forgive me!

Thanks to kaze-world’s live journal from where i got the lyrics( I hope you don’t mind if I use them).
If you would like to check her livejournal:  http://kaze-world.livejournal.com
Download link: http://www.mediafire.com/?mozwhtnfimn

Started to write again so here’s the new “Kanji of the Day”!

278

XociacK’s first PV out December 16, 2009.

Album:

「神羅万象-摂理-」(Shinrabanshou -Setsuri-)

Song:

君に降る絶望の雨 (Kimi ni furu Zetsubou no Ame)

Official Website:

http://www.xodiack.com/top.html

Official MySpace:

http://www.myspace.com/xodiackofficial

PV Preview:

Igår ringde vår hyresvärd på dörren och frågade om det gick bra att en kille kom och började måla om fönstrena och balkongdörrarna. Eh..ja! Självklart. Det har varit furu runt alla fönster och dörrar här och nu ska det blir härligt vitt. Det passar fint in i vår stil som vi har här hemma, eftersom vi har nästan genomgående vita möbler numera.

Så idag kom jag ju på att jag borde tagit en bild innan det blev ommålat! Men jag är lite gammal och glömsk, så då blir det ju att man kommer på det i efterhand. Jag tog i alla fall en bild från ett annat rum där furufärgen fortfarande är kvar, men som snart är borta! HURRA!!

Jag kan inte nog poängtera hur mycket jag längtar efter ett eget hus, så att man själv kan bestämma om man vill ha vitt, rosa, blått eller svart eller vilken färg man nu väljer att ha på fönster och dörrar. Det känns oerhört frustrerande att man måste ha godkänt av hyresvärden. Fast vi har ändå en väldigt trevlig hyresvärd, men vi måste ju fråga ändå

Här är lite bilder från hur det ser ut nu. Snälla ha överseende med stöket i fönstrena. Det kom som sagt lite plötsligt med att vi skulle få ommålat

Första bilden är från vardagsrummet/tv-rummet, där ska det snart målas om, men ville bara visa hur kök- och balkongfönster har sett ut innan färgen smälldes på

Här under ser ni köksfönstret som nu är vitmålat, det ska målas en gång till imorgon, men redan nu är det mycket ljusare och trevligare i vårt väldigt lilla och smala kök.

Till sist är det då balkongdörren, vänligen se bort från stöket och rot på själva balkongen. Allt är fullt av slipdamm och som jag skrev tidigare.. när målarkillen väl skulle börja så hade jag inte tid att röja väck allt Fick bara en kort förvarning att han skulle in till oss och så var det bara att “rädda” det som gick

(Bilder: Cissans privta)

…Jag tänker INTE köpa “dassboken” som någon slags ersättningslitteratur. Åh gud, jag får kallsvettningar och tunnelseende av bara tanken! Vad är det för folk som köper den här boken? VAD ÄR DET FÖR FOLK? Och varför gör människor bokrecensioner (?!?) av den? Hur faan läser man en sån bok och recenserar den, och VARFÖR beskrivs den som något som mycket väl vara den roligaste bok som gjorts. Jag är mållös. Finner inga ord.

Jag ser mig den här trånga rustikt inredda toaletten full av furuväggar och tvålkoppar i märkligt målat porslin, doften av kiss och trä har liksom gift sig med varandra så man kan inte urskilja det ena från det andra. På golvet finns en fuktskadad plastmatta med mögelrester i fogarna, ett “fluffigt” toalettlock och billiga badrumsspeglar som tappat glans sen 30 år tillbaks. Och så dassboken, såklart.

Uhh..

Bagi sebagian kalangan seringkali menjustifikasi bahwa yang dikerjakan oleh orang lain itu bid’ah, karena tidak sesuai dengan madzhab yang ia anut, namun bagi sebagian yang lain itu tidak merupakan bid’ah karena diluar dari ibadah mahdhoh. Itu seringkali dialami oleh sebagian orang yang mengakui bahwa dirinya sesuai dengan sunnah Rasul. Perlu diperjelas bahwa fiqih itu merupakan kesepakatan dari berbagai ulama’ yang menentukan hukum suatu perkara atau hal atau perbuatan, tetapi banyak sekali perbedaan yang harus dipahami bahwa hukum fiqih yang ditetapkan oleh para ulama’ itu sangat dipengaruhi oleh beberapa hal :

1. Kondisi lingkungan para ulama tinggal

2. Latar belakang dari masyarakat dan ulama itu sendiri

3.  Kondisi perekonomian dari masyarakat

setidaknya itu beberapa hal yang sangat mempengaruhi dari perbedaan pendapat yang seringkali terjadi dikalangan para ulama fiqh, ulama ahli fiqh bukan hanya ada 4 ulama seperti yang kita kenal ada banyak sekali ulama ahli fiqh yang belum kita kenal, untuk itu perlu kiranya kita untuk selalu memahami dan legowo atas berbagai perbedaan yang ada, asal perbedaan itu tidak melanggar dari syariat yang telah ditetapkan oleh Allah dan Rasulullah.

Efter en vecka med feber så kliar det i fingrarna och jag vill göra allt på en gång. Fördelen med dator är ju att det inte krävs nån större fysisk ansträngning så kanske ska jag tacka min flunsa för att den här bloggen kom till, i alla fall just nu.

Idag tog jag en tur till Ö.B för att desperat hitta ett par beiga strumpor (!) och ett par bruna skor. Låter ju helt galet… men… så här ligger det till, på söndag ska jag vara med på en konsert i Göteborgs Konserthus, det ska bli  “A Tribute To Glenn Miller & The Army Air Force Orchestra” och vi ska ha uniformer på oss… därav mitt jagande efter skor o strumpor. Ska det va så ska det va! Kl.16.00 börjar det, kom dit om du vill se hur det kan se ut… och låta!   Jo förresten, strumpor hade de faktiskt men skor då… hur skulle jag hitta det…?  Jag gick in på några second hand-butiker, och när jag klev in på Emmaus så vad såg jag, om inte en hel jäkla hylla med bara bruna damskor! O så var det klart, det kallar jag flyt!

Var också inne på färgaffären och köpte färg till en köksbyrå i furu som jag har svurit tyst åt många, många gånger. Nu ska den bli vit, blev dock lackfärg, men jag får stå i garaget, annars coolar jag väl av, inte nyttiga ångor det där….  Ja allt ska inte ske nu, men nu har jag iallafall grejer hemma till byrån.

Patyka er de første som kan tilby økologiske dufter uten noen form for tilsetningstoffer. Den kommer i fire dufter, alle utvinnet av essensielle oljer og rene planteutrekk. Den er tappet i en fransk klassisk flakong.

HESPERIDE, med lime og lavendel. 

Den friske duften av lime gjør denne duften sprudlende, livlig og tiltrekkende.

Lavendel kommer inn som en skarp kontrast og balanserer den lette sitrus noten

 AMBRE, med bergamott og vanilje

Denne blandingen av bergamot og vanilje frigir en mystisk sensualitet.

Den familiere duften gir varme og balanse til denne  unike parfymen.

CHYPRE, med ylang ylang og geranium, en ren og spennende lukt.

En elegant vintage følelse. Chypre inneholder ylang ylang som sakte glir over til myk geranium.

 BOISE, sedertre og furu

Denne nydelige  duften er laget av eksklusivt treverk.

Furu forsterker den dype mer frodige og tørre sedertresensen.

.

Ingen observant läsare har väl missat inlägget “Bastu är hett”, där husbocken förutspådde bastuinredning som 2009 års stora trend. Vid genomögning av Aftonbladets skvallerssida i helgen hittade jag artikeln om att furu är tillbaka! Kolla in Maud Bäärs kök, helt i furu och ack så likt en bastu! Sauna ut i minsta kvisthål! Minnes var ni först läste om denna den hottaste av trender…

Och med tanke på vad som för närvarande händer i det husbockska hemmet (Se inlägget “Att bila…”), så är det väl bara att inse att 2010 års inredningstrend kommer att bli “jordkula”. Så, varsågoda, en liten förhandstitt:

Stilen kan upplevas som något “ruff”. Och samtidigt svalt minimalistisk.

Placera gärna spännande redskap som blickfång längs väggarna. Här syns en korp, en slägga samt två spadar. Samtliga i vintagestil.

Skapa vackra stilleben att vila ögonen på. Som här; ett igenspacklat hål, en stickkontakt, ett par gula hörselkåpor.

Furu är inte precis det jag tänker på när jag hör ord som trendigt och smakfullt, oavsett vad Aftonbladet och IKEA påstår.

Så långt det är möjligt undviker vi all form av inredning som ger bastukänsla, i synnerhet kvistig furupanel på väggar och i tak.

Någon som tror att furu kommer tillbaka på allvar under 2009?

Ja nu har jag bl a varit på hälsokostbutiken och handlat in tallbarksdrycken jag nämde tidigare, som förutom sina antioxidantiska egenskaper även skall gynna kroppen lite under långa flygresor och jet lag.

Förpackningen såg väl mest ut som en flaska grönsåpa.. men smakade nyss på min första halva deciliter, som inte smakade särskilt mycket alls, och det gick lätt som en plätt att få ner. Så får man ju hoppas att det funkar då!

Barrträdsextrakt kan hjälpa mot jeg lag

På Blocket verkar det vara regel att om man i beskrivningen av någonting (möbler) skriver att det är snygg, fränt, härligt eller vackert så är det precis tvärt om. Ett fint databord är ett en ful hörnpjäs i björkfanér från Jysk. Fin tv-möbel är antingen också en björkfanérhistoria från Jysk, eller också en tv-bänk i svart trä-fanér med sånna där glasdörrar man stänger med magneter, åh hello nittiotalet. En snygg soffgrupp är i själva verket blåa skinnsoffor från åttiotalet med, ehm, mahognydetaljer. And so on.

Ibland roar jag mig med att kolla vad folk tror att man egentligen kan sälja för flera tusen kronor. Vanligast är furumöbler med något slags vitrinskåp inbyggt. Lycka till med det!

Den här färska undersökningen fångade omedelbart min uppmerksamhet då jag ju själv skall ut och flyga på en längre flygtur snart.

Lite barrträdsextrakt (pine tree extract ) några dagar innan flygturen verkar kunna hjälpa mot jet lag-plågor som trötthet och sömnlöshet samt även risken för blodproppar, svällande ben och hjärna etc under flygturen, så kanske det vore värt att prova? Skall forsöka komma ihåg att fråga på apoteket eller i hälsokostbutiken innan resan.

Eller jag kanske skall dra med mig en hel julgran på flygplanet så alla kan få lite  ..he..he

Mer om hur och varför kan du läsa mer om på engelska hos Reuters

Andra alternativer mot jeg lag: Aldri mer jet lag!

Vi er mange folk, men jeg veit ikke helt hva som skjer. Renner nedover en elv. Noen bruker en håndgranat for å komme seg løs fra noe han har satt seg fast i noe som hindrer hans egen og vannstrømmenes fremkomst. En form for tumulter lenger oppe er årsaken til at vi har havnet i elva. Vedkommende som satt seg fast har kommet seg løs, og farer videre med strømmen. Elvebredden består for det meste av råtne, sleipe trestokker som ikke er så altfor lange. Et fast grep om disse er omtrent umulig å få til. Likevel kommer fyren seg opp på land til slutt. Noe mer ser jeg ikke til han. Innser at jeg faktisk også befinner meg i  elven, i vill fart nedover stryket.

Uvisst hvordan kommer jeg meg opp. Befinner meg oppe i tretoppene på tett barskog. Trærne står så tett inntil hverandre at det er umulig å falle gjennom. Min videre ferd mot destinasjonen jeg ikke vet noe om fortsetter i toppen av disse trærne. Et hull i tretaket åpner seg, og jeg stiger ned i et stort furutre som alle grenene har blitt sneia av nesten helt inntil stammen for å gjøre det umulig å klatre i. Bruker lang, lang tid – for jeg har dødsangst og vil ikke falle ned.. Omsider kommer jeg langt nok ned til å hive meg over til et annet lavereliggende tre

Hendelsene fra forrige drøm sitter fortsatt sterkt i meg, så derfor eg jeg enda livredd. Klatrer ned fra enda et stort tre. Nede kan jeg skimte en barndomsvenn og en ungdomsvenninne. Da roer jeg meg litt. Han spør om dette treet er bra, og begynner å klatre med meg. Men flere av greinene er råtne, og jeg kjefter på han. Da klatrer han ned igjen. Vi er visst på en øy, viser det seg. I elven et sted, for det renner elv på begger siden. Jeg er på en odde. Stor skog langs elven. Elven fosser stort. Tett, tett skog.

Nede ved vannet ligger en tom hytte. Noen av oss blir veldig ivrige, og løper ned til steintrappen som går opp til inngangsdøren. Hytten ser ut til å ha vært forlatt i mange år, og det ligger en uhyggelig energi i luften. Likevel klarer idioten å løpe opp trappen, rive av trebitene som navnene til eierne står betegnet på og lese dem høyt. Det skulle han aldri gjort. Scenarioet er kjent fra utallige skrekkfilmer –de døde har blitt forstyrret – og de døde vil ha hevn. Etter nærmere undersøkelser av hytten, viser det seg at den ikke har vært bebodd på veldig, veldig lenge. Men etter litt diskusjon beslutter vi å ikke innta den, selv om det er kaldt ute og vi har ingen andre steder å bo. Den virket rett og slett for død.

Når vi snur ryggen til og vandrer oppover haugen for å komme oss ned til det røde naustet blir jeg redd. Bak meg tennes lys i hytten, og jeg aner at vi har vekket noe som vi ikke burde. Vi kommer tilbake senere, men da er det tomt og mørkt igjen. Bare et skilt er igjen, det andre er sporløst forsvunnet. På det andre står det ikke noe lenger. Men jeg mener at på den ene skiltet stod navnet til en enslig gutt. Familien hans, virket det som, stod på det andre. Skiltet tilhørende gutten var nå borte. Vi går tilbake til dit vi kom fra. Der sitter det en liten gutt og leken i strandkanten. Vi spør han hvem han er, og hvor familien hans er, men han ser tomt på oss og svarer. Han lar oss komme tett inntil han, og han leker i sjøkanten. Situasjonen er absurd, og jeg våger meg nesten til å ta på han, men unngår det i siste øyeblikk.

Det blir natt, og jeg ser siluetter på andre siden av vannet. . Øya er skilt fra fastlandet med kanskje en sjømil, men likevel vandrer dem med det bestmte mål at dem skal komme hit til oss. Dem går vel kanskje på vannet dem også. Zombier her og tydeligvis. Det er en stor haug hvor hytten ligger på ene siden. Bakom den ligger en slags skog, og fortsetter man lang hyter på man ut på en odde med en strand nedenfor. Går man bakover, oppover haugen, og snur, kommer man ned ti lder hvor den lille gutten dukken opp. Jeg er på nippet til å ta på gutten, som sagt, men tørr ikke helt. Likevel er jeg ikke veldig skremt av situasjonen. Synes egentlig veldig synd på han, for det er tydelig at han er en del av familien som før bodde i hytta, men som nå er forlatt.  Der hvor han står har det vært en slags kai før, med en odde utenfor for å hindre at vannet slår altfor hardt inn.

Bakom gutten er det et rød naust, som egentlig kan se litt ut som en låve. Det er ganske stort, men gammelt og ærverdig. Får aldri tatt en kikk på innsiden av denne. En hest har en gang stått der, og et sted der inne finnes en spade.

Det kommer en dame og to andre zombier mot meg. En fyr jeg kjenner fra barneskolen og en chatteapplikasjon på internett befinner seg også der, men jeg er usikker på hvorfor. Noen roper til folkemengden at vi må komme oss ut i båten, og får streng beskjed om å ta med oss noen rør. Noen finner av uvisse grunner frem svarte kloakkrør, mens jeg tar hintet og begynner å lete etter harde, men ikke altfor tunge gjenstander som vil egne seg til å slå med. De hjerndøde drepes best ved harde slag mot hodet. Av gjenstander jeg finner kan det nevnes et brekkjern, en ljå, et oransje jernrør, et trepinne utformet som et stikkvåpen og en tung gjenstand jeg ikke klarer å beskrive skikkelig. Disse tjener formålet sitt godt; for før vi har rukket å komme oss i båtene våre har de døde vandret på jorden. De danser en infisert, syk dans. De fleste blir så paralysert at til slutt er vi omringet.

Blant alle lamslåtte er det likevel noen som har fornuften i behold. Brekkjernet svinges tungt for å verge om mine kjære, og det knaser godt når hjerneskalle knuses og tomme kropper faller til bakken. Knyttnevene farer gjennom luften som stempel og knuser hva enn som måtte komme i deres vei. Sparkene hagler. Slagmarken er et grusomt syn. Rundt meg blir folk spist, mens andre har gjort som meg og tatt opp kampen. Stikkvåpenet mitt fungerer ikke veldig godt og jeg gir snart opp å bruke det.

Ikke alle klarer å finne de gode teknikkene eller våpnene. Det måtte iallefall være hardt, så det kan duge til å slå med. Men her dukker det opp et nytt problem.  Spøkelsene kunne vi ikke slå. En creppy stemning brer seg – og panikken tar stadig flere. Noen klarer jeg å knekke nakken på, andre må jeg slå – mens spøkelsene kan jeg ikke slå. Andre kjører jeg ting inn i halsen på. Ovveraskende nok er det mer enn nok for å drepe dem, ulikt andre zombier. Snart viser det seg at mange av mine medmennesker allerede har blitt smittet, og det var derfor jeg klarte å drepe dem så fort. De hadde ikke rukket å blitt skikkelig kalde ennå.

Panikken tar også meg, men det er en kreativ form for panikk som gjør meg til en uovervinnelig drapsmaskin. Dette viser jeg ekstra godt når jeg har brukt alle våpnene mine og jeg må ty til rå håndkraft. En av dem tar tak i meg og drar seg mot meg, men jeg klarer å skyve han vekk og brekke nakken på han. Fyren fra barneskolen viste seg å ha blitt en zombie, og jeg knakk nettopp nakken hans. Brekking av nakke viser seg å være et særdeles godt våpen. Reaksjonsevnen til mine motstandere er svekket i forhold til mine, og jeg klarer fint å vri om hodet på dem før dem før sukk for seg. Her stopper mine betegnelser for denne gang.

En må unnskylde for en særdeles kortfattet versjon, men jeg ble forstyrret av telefonen min. Mine senere nattlige aktiviteter vil heretter ikke bli ødelagdt av elektronikkens grusomhet, da jeg vil skru av min mobiltelefon mens jeg sover. I dag er et vendepunkt – jeg klarer endelig å sove på egenhånd. Ingen mareritt, nesten ingen vonde tanker, ingen gråt, ingen angst. Kreativiteten kan ta overhånd og jeg kan la meg flyte med. Hvem vet hvor langt jeg kan dra neste gang?

Good luck finding anything listed as yóumàicài at any of the Asian markets in Atlanta. Honestly, I think I’ve only heard that name once. I learned the more common name, a-tsai or a-choy, from Frank Ma. It’s occasionally listed as Chinese or Taiwanese lettuce as well. So what is it? Well, believe it or not it’s a Chinese cultivar of lettuce. And while that sounds boring as hell, thanks to Frank, this has become one of my favorite vegetables. A-tsai has a delicate leaf and a stalk similar to romaine. The taste is just slightly bitter and, I can’t think of a better adjective, fresh.

Prep is easy – trim to 3″-4″ pieces and clean in a sink of water, much like spinach. (One tip: use this stuff right away – God knows how they ship it – I’ve never had it last in the refrigerator more than a day).

Stir fry garlic and scallions in a bit of oil, then add the a-tsai.

Add a pinch of salt – it will wilt down quickly.

I like to finish with furu (fermented soybean curd).

En dag la vi merke til at Wayra så ut til å spise av en lavthengende furu over innhegningen. Pussig, tenkte vi, for furu er det ikke mye mat i.

Men nå har vi lagt ut både furu og bjørk til dyra og de spiser av hjertens lyst! Dette er jo morsomt og praktisk. Vi har et område med mye furu og bjørk som vi ønsker å slippe de ut i, og da får de jo masse mat!

Ikke engang elgen spiser furu, så våre alpakkaer er tøffere enn elgen!

Wayra spiser furu