Back at work! Vill ge en stor applåd till mig själv för att jag tänker till på fyllan. Hade ju med mig mina bilnycklar ut i onsdags. Oturligt med så blev det. Men jag tänkte tydligen till för imorse hittade jag nycklarna i innerfickan, som jag hade dragit igen! Fan vad jag gillar drunk-me ibland ^^

Här på jobbet pratas det mest om gårdagen, det var Fritidsklubben som dragit igång en Hockey kväll med bussresa och allt. Som vanligt hade Systemet ringt och klagat på den lagerrensning vi utfört tidigare. Det var tydligen massiv fylla på såväl buss som bastu innan. Idag känner man molnet av fylla i korridoren. Hesa röster och svajande ögon, får se vilka som avstår att ta bilen till lunchen idag. Vissa borde nog iallafall.

Ikväll är det RAW som gäller, GK Monarken spelar för första gången på länge igen. Kommer bli bra =)

(c) Anne Kananen 2009 – “Sista efterrätten” – olja

Idén till denna bilden kom till mig när jag var full

Natur och miljö är viktiga frågor, liksom företagsklimatet är viktiga frågor, anser tillträdande landshövding Cecilia Schelin Seidegård.

Gotlands nya landshövding, Cecilia Schelin Seidegård, tar emot de gotländska
medierna tillsammans med avgående tf landshövding Anders Granat i residenset
på Strandgatan i Visby. Det är en intim pressträff: Cicci (kallad så av sina vänner) och avgående t.f. landshövding Granat i soffan. Reportrar och ledarskribenter på andra sidan bordet.

Gotländskan flyter inte så bra men Cicci försöker se oberörd ut. Hennes bästa minne av Gotland synes vara när hon som full tonåring fick hjälpa sin allt fullare pappa till båten med ett lätt flyttlass. “Aldrig mer Gotland” undslapp då hennes läppar, så fel hon hade. Tillbaka till helvetet.

Källa: http://www.helagotland.se/nyheter/artikel.aspx?articleid=5655497

Satan vilken skön kväll! Hade verkligen asroligt med alla vänner =) Filmade galet mycket, fotade lite mindre och jag tror att min nya lur är en klar succe!

Var inte oroliga gott folk. Det kommer inte upp någon video på tuben. Gick inte att skapa något annat än ren katastrof med det jag hade lyckats fånga. Men satan vilken tur att jag filmade vissa sekvenser av kvällen.

Nu har jag lagt ny tvätt i maskinen och ska snart äta lunch. J Ringde mig tidigare och ville ha ut mig på lunch, tack men jag går ingenstans idag =)

“To er tatt for pepperkake-terror

*Pøbler knuste pepperkakeby i Bergen

*Satser på gjenreising i neste uke”

Le alt dere vil, men teksten som her er gjengitt i sin helhet er faktisk hovedsaken på VGnett i skrivende stund. Jeg lærte i mediatimen at polarisering, overdrivelser & ord som “sjokk” & “vantro” står høyt i kurs i tabloidpressen, men VGnett synes å ha nådd nye høyder med denne tittelen. Da særlig fordi teksten er publisert ved et bilde av en litt traurig jente som skyfler knuste pepperkakehus med en kost. Bergen har vært utsatt for pepperkaketerror — tydeligvis det verste som har hendt verden siden 9/11 spør en enkelte. Jeg for min del tar det hele med knusende ro (no pun intended).

Men som denne overskriften så livlig beviser, er det mye her i verden som kan beskrives som all sorts of wrong. Andre ting som kan nevnes i denne forbindelse er den alltid like skumle & overpedofile Yogi Ogi Dogi, eller historien om Christian Karembeus onkler. For de som ikke har fått med seg sistnevnte historie kan jeg fortelle at den tidligere franske fotballspilleren Christian Karembeu nektet å synge den franske nasjonalsangen, La Marseillaise, før landslagskamper. Karembeu er født på Ny-Caledonia som er et oversjøisk fransk territorium & som vi alle vet har det aldri vært lett å tilhøre en minoritet. I 1931 ble nemlig to av onklene til Karembeu utstilt som kannibaler i en menneskelig dyrehage (!) i the Paris Colonial Exposition, noe som har merket den stakkars fotballspilleren for livet. For de som ikke ante at slike ting er en del av vår kollektive kolonihistorie — og som derfor vil lese litt mer om menneskelige dyrehager — er wikipedia et godt sted å starte.

Faktisk har det vært innom flere på det franske landslaget som ikke har vært særlig keene på å synge Marseillaisen, men få kan vel skryte på seg å ha hatt onkler i en menneskelig dyrehage. En dame her i Norge kunne derimot i forrige uke skryte av at hun har hatt en pakke smultringer i kjøleskapet i 25 år. Jeg husker en gang jeg var på besøk hos besteforeldrene mine i Lofoten — de er av den: “DU SKAL VEL IKKE KASTE DET?”-typen, så selv mat er ukastelig der i huset — i alle fall, jeg hadde vært på joggetur & skulle finne meg noe fôr da jeg kom over lasagneplater som gikk ut på dato i 1994 i brødskapet. Jeg fikk meg et grundig sjokk der jeg stod, noe som ikke hjalp videre da bena mine var nokså slitne fra før av grunnet jogging. Jeg husker ikke om jeg datt i bakken eller ei, men dét jeg i alle fall husker er at jeg tok sjansen på å kaste pakken med lasagneplater. Er det én ting mine hamstrende besteforeldre har lært meg så er det at mennesker som sparer på rubbel & bit aldri helt vet hva de har i hus. Dette hjelper selvsagt i nokså stor grad dersom en slu liten lurifaks skulle komme slentrende & plutselig merke en uavsindig trang til å kaste et antikk objekt — som for eksempel matvarer som gikk ut på dato i 1888 — i søppelkassen. Jeg har faktisk aldri hørt noe om denne lasagnepakken i ettertid så jeg regner med dens sørgelige sorti gjennom søppelsjakten gikk ubemerket hen. Hvorvidt besteforeldrene mine har 25 år gamle smultringer i kjøleskapet eller ikke — dét har jeg derimot ikke peiling på.

På lørdag var jeg på besøk hos gjengen i Bogstadveien & kvelden som opprinnelig skulle ha endt på byen utviklet seg snarlig til å bli en kveld hvor Patrick, Håvard, Magnus & jeg hadde raveparty i stuen. Magnus hentet dessverre tequilaen — en drikk jeg i likhet med mange andre har dårlige erfaringer med — & før vi visste ordet av det hadde Håvard & Patrick funnet frem iTelefonene sine & en innstilling som gjorde at de kunne watte opp og ned ulike fargenyanser på skjermen som skapte skikkelig ravestemning. Dette kombinert med russelåter & Håvards lille utflukt til badet hvor han tok hårgelé i håret & tok på seg sine oransje Hooters-solbriller, førte selvsagt til vill partyfaktor, men først knuste jeg & Håvard “Duo-koden” til Tine som vi nå skal sende utpressingsmail til (ikke spør!). Det hele endte i alle fall med at fire søte mennesker som alle var godt i vinden stod i et gigantisk rom & danset vilt til housemusikk & dét som verre er. Håvard fant dessuten frem Hooters-shortsen som, etter to sekunders gruppepress, ble et Eline-item. Først måtte jeg selvsagt en tur ned i dusjen for å barbere leggene, noe guttene reagerte en del på med tanke på at rommet var så mørkt at en ikke helt kunne se de to hårene jeg hadde på leggene mine.

Etterhvert begynner minnene fra lørdagen å bli nokså tåkete. Håvard mistet meg visstnok ned trappen, men det husker jeg ikke — psykisk sett i alle fall. Kroppen min bærer nemlig enda synlige sår etter hendelsen. Jeg hoppet visstnok opp på ryggen til Håvard som slang meg rundt slik at jeg var det eneste som hang mellom han og trappen ned til førsteetasjen i leiligheten. Jeg har så blitt fortalt at han slapp grepet litt så jeg skulle klare å gå ned trappene, men jeg følte tydeligvis ikke for å plante føttene i gulvet, noe som igjen resulterte i at da han slapp taket i meg, datt jeg på ordentlig “dunk-dunk–dunk—dunk—-dunk—–dunk——dunk——-dunk”-vis ned trappen. Jeg har fire runde blåmerker opp etter ryggraden som bærer vitne om at denne hendelsen fant sted, men selv husker jeg lite av det. Jeg taklet visstnok det hele veldig macho ved å reise meg, riste litt på klærne & le fordi det ikke gjorde vondt, til Magnus’ — som kom oppover trappen idet jeg tok lille-trille nedover — store forskrekkelse. Ravefølget stakk så på Deli hvor vi skulle handle mat, men jeg endte opp med Litago jordbærmelk & hockeypulver som noen andre måtte betale for av én eller annen grunn. Til kveldsmat spiste vi Weetos på kjøkkenet & jeg puttet leken i BHen min. Så sa vi oss fornøyd med festen & gikk til sengs.

Men det endte liksom aldri helt der — faktisk ble jeg værende i Casa del Bogstadveien helt til i dag. Sånn i 18:00-tiden mandag ettermiddag fant jeg nemlig ut at det var på tide å gå hjem. Inntil da lå Patrick, Håvard & jeg i en bylt i sengen til Håvard & så på diverse serier & filmer. Marius ble like overrasket hver gang han så mitt trøtte tryne & kråkehår komme vandrende ut av rommet & utstøtte ganske mange ganger i løpet av disse to døgnene:

“Jøss, er du her enda?”

men jeg tror i grunn ikke det gjorde ham så veldig mye. Jeg har alt i alt hatt et par veldig fine døgn & merker jeg føler meg veldig ensom her jeg sitter alene på rommet mitt hjemme. Jeg har konkludert med at det virkelig aldri er gøy å gå hjem fra fest, samt at Håvard aldri skal bli betrodd ansvaret å sørge for at jeg kommer meg trygt ned trapper igjen. Dessuten har jeg funnet ut at livet i Casa del Bogstadveien alltid er en fest, & at jeg fremdeles finner det moderat irriterende at vi enda ikke funnet ut av hva disse smude tingene å holde seg i som Patrick & Håvard fant på danskebåten var. Jeg tror vi får ta en rekognoseringstur en gang, men i så fall skal jeg holde meg unna trapper.

Igår hade Olearys ett starkt sammarbete med Marie Levaue i Sthlm. Det var kö i oändlighet!

Men först var det förkrök hos mig, trevligt med mycket folk, som vanligt ^^

Bort till Olearys vid en 22 40 med ett köpass i handen. Men eftersom 016 verkligen har tänkt till så hade ju alla köpass vilket resulterade i att det blev kö hur som helst. Och i ren Sthlms-anda höll man ju på kön så mycket som möjligt utan att vara löjlig för att få maximalt med betalande gäster. Riktigt uselt

Väl inne var det väll ok, utom att det var 20m kö att få in sin jacka. Vi väntade med att öppna upp andra garderoben, bara för attt få stå i kö även där -.-

Nu låter jag lite väl bitter men det var helt ok efter detta. Satt och kollade på NFL på storskärmen med Fred, snackade allmänt skit och hade skoj. Roligaste var nog Peter vi lyckades få i en ubåt =) Enjoy!

Allt som allt var det en bra kväll som avslutades på Corner som alla andra lördagar ^^

Nu ska  jag bort till Mor för lite fika, 5 timmar kvar till träning sen

Trött, full och en hjälm som inte passar mitt huvud rikare kom jag hem från LG WinterJam för ett tag sen. Just nu sitter jag hemma hos Hanna. Det är alldeles tyst och jag är ensam, har svårt att bestämma mig hurvida det är skönt med lugn och tystnad eller inte.
I vilket fall, WinterJam var galet, skönt att vara 10 meter från kicken med gratis mat, öl och trevligt sällskap.

Bilder tagna med Nikon D200 och Canon EOS 20D. Uppdatering av kameror kanske är aktuellt?

Hade skoj igår =) Tro det eller ej med tanke på att jag gick ut med en “död-åt-världen” attityd.

Började hemma med kebabpizza och Skype till Essex =) Sen bort till Johan med lilla vattenpipa för DJ Hero. Jävligt skoj men fan vad kass man är

Vidare till Mastola, fick tillbaka min väska jag glömde där sist Och sen bort till Harrys.

Vi kanske borde ha insett hur packade vi var med tanke på hur vi röjde till Yellow Mike i baren, men fan vad skoj! Riktig No Regrets anda =)

Dansade snackade hade allmänt trevligt helt enkelt. Finns dock en chans att jag drack lite för mycket. Om jag tänkt rätt så är jag inte körduglig föränn runt 05.00 Söndag morgon -.-’

Nu ska jag iväg! Ska till nyfors först, sen får vi se.

Känns bra, får bättre vibbar nu för kvällen än jag hade tidigare =) Jag hoppas kunna uppdatera er under kvällen ^^

Jag rider fram på min Unicorn! Kanske gör jag det ikväll redan? Time will tell =)

Är sugen på att gå ut bland folk, retas och jävlas och ha allmänt skojsigt, men verkar ju vara dött som satan ikväll Vart ska ni människor?

Fick lite hopp på arbetsfronten idag, men vill inte jinxa det så håller tyst just nu =)

Väldigt skön eftermiddag. Har lagat lunchlåda till imorgon och sitter just nu och spånar igenom HDMT.net efter bra serier. Just nu verkar Californication komma på någon hitlista faktiskt =)

Hittade även den sista inbetalningslappen till körskolan så den måste väll betalas in ganska snart

En lite tråkigare note: Natta tänker vara nykter i en månad, vad jag förstår från och med idag. Ville bara ta denna stund och tacka för sällskapet. Det var kul att känna dig och hoppas du får det bra i framtiden. Vi kanske hörs någon dag.

Nu blir det mer toast och Californication, tack till er som lyssnade!

Helt klart en favorit =)

Efter att ha kört hem morsan och hämtat pizza blev det hockey med jobbet ^^ Var skitskoj men jävlar vad mycket skydd som skulle på. Blev 9-1 till oss efter storspelande från vår inhyrda målis =)

Sen blev det direkt hem för förkrök med Max, Peter, Jenny, Natta Viktor och Johan. Hade ju fått skumpa av morbror som grattis till körkortet och den gick ner tillsammans med vännerna.

Sen bort till Olearys, skitskoj för en gångs skull. Avslutade på Corner och sen hem till för en kortare efterfest. Helt klart en asbra kväll som man bara hoppas att man kan återskapa =) Tack alla!

Blev asglad när jag gick upp och insåg att folk plockat undan medans jag snoozat. Tack så mycket =)

Asså fy fan, om man trodde att folk hade självbehärskning innan denna kväll har dom iallafall raserat alla sånna ideér nu.

Totalt fylleslag var det. Hade någon varit där som privatperson med denna onykterhet hade dom helt klart blivit utkastade. Men ikväll står dom ut, det är ju ändå ett stort betalanda sällskap….

Kunde inte hålla klotet, kasta det åt fel håll många gånger, skrek åt varanda, vissa klot flög högre än sin kastare innan dom dunsade ner i backen och sedan direkt till rännan….. Kvalitet!

Jag är kanske naiv men jag trodde man gick ut för att ha kul med arbetskamraterna, få en närmare kontakt än den som förs på arbetet, lite mer relaxed liksom… Jo nog var det relaxed alltid. Detta var ju värre än när man hade hittat någons hus som var FF och någon hade lyckats köpa ut 2 flaskor explorer…. Helt galet

Det blev ännu värre till maten(Som för övrigt var asgod). Då skulle det skålas och hurras, delas ut priser och grattas. Jag orkade inte med det. Tacka fan för att någon kom och flyttade oss från bordet till sofforna så att man fick en anledning att gå hem…

Ja det är det faktiskt dags för nu…. Godnatt gott folk. Ha det så kul därute i dimman! Jag ringer er när jag drar till jobbet och kollar att ni mår bra

I helgen var jag i Berlin. Där gjorde jag det klassiska misstaget att gå efter lokal istället för efter klubb. Följaktligen blev vi nekade inträde på två technoklubbar på raken; på det första stället för att vi inte såg tillräckligt hårdhomo ut, och på det andra stället för gud vet vad. Förmodligen för att den bayerska bruden i gänget hade en sjukt mesig kappa.

Note to self: gå aldrig på ställe, gå alltid på klubb.

Kom precis hem från en astrevlig kväll. Varit en snabbis in på nybron och sedan raw, helt nöjd med kvällen.

När jag kommer hem står det en snubbe vid sopptunnorna, ser lite allmänt mysko ut, speciellt det faktum att han bara står där mitt i natten och gör inget.

Jag ser till att porten är helt låst och låser om mig direkt. När jag kollar ut från mina stora fönster så står han bara precis under min balkong! Jag flyttar på mig för att slippa ögonkontakt men han flyttar på sig för att leta upp mig igen. Asvidrigt!

Snuten kom inom 5 minuter och efter några snabba frågor drog han iväg. Jävligt mysko, men nu är han borta iallafall.

Fan skulle denna kväll sluta såhär för?

Ja nu känns det som att dagen har kommit igång!

Tvättat som en galning hela dagen, men nu är det banne mig rent =) Piffat till mig lite extra för kvällen, middag o allt med släkten, då måste det vara lite fint allt^^

Peter och jag ska väll se till att folk mår bra, om inte annat så ska jag klå mitt highscore på flippern ^^ Hur som helst ska vi ut i dimman. Ser fram emot det, gårdagen var ett jävla drag faktiskt. Vet inte om jag kan säga det för många gånger =)

Just nu ser det ut som vi drar till Nyfors först, och sedan till raw för att avsluta kvällen på sedvanligt vis på Corner. Kan inte förstå att jag missat deras fyllekäk på lördagarna….Årets miss verkligen!

Men men, vi tar igen det numera. Nej nu ska jag snart sätta på mig stålhästen och glida ner mot Årby. Vi ses därute gott folk!

Da var det endeleg helg og eg rettar snart kursen mot Lillehammer og ei fine helg med litt fotball og mykje drikking. No ser eg svært så positivt på min deltagelse på bana. Tåi har endeleg begynt å fungera som den skal, men så spørst det kva som skjer når ein skal begynne å involvere ein ball

Ellers så starta dagen med eit lite besøk på bedriftshelsetenesta. Her vart det tappa blod og blodtrykket vart målt. Vart eit voldsomt styr med denna helsesjekken eg hadde for nokre veker sidan. Men kva anna kan ein vel forventa når det første ein gjer er å møte opp til ein slik sjekk etter ei veka på fylla i England. Så lærdomen eg har tilegna meg her er; Aldri helsesjekk rett etter ferie i England.

Vel vel, da er det berre å dobbelsjekka at ein har fått med seg det viktigaste. Fotballsko, leggskinn og pc. Pluss peng

God helg folkenks og ønskar seg sjølv lykke til

Ikväll var vi på Raw, det var skojsigt^^

Mycket gamla kändisar som man träffade, hade verkligen as trevligt vid vårat bord.

Love hade vi målat grön i ren hulken-anda och det gick hem lite varstans. Han var en magnet. Ett hot mot oss andra lycksökande =)

Musiken blev bättre ju närmare 02 man kom. Det stod rätt klart att EJF vann hårt över Zentrix och Mangon som skulle utmana dom ikväll =)

På tal om utmanare så hade Peter idag en fajt med ödet. Genom spritens glada flöden skulle Peter visa att man kan dricka och vara medveten samtidigt =) Här är dokumentären jag gjorde inatt:

Morgonens utväxling av meningar

Paul (min manager): Good morning
Jag: Good morning
en minuts tystnad
Paul: How are you?
Jag: I’m fine thanks
Paul: Are you sure?
Jag: Yes?

Sedan säger han något om att jag inte såg ut att vara det, så därför frågade han.
Shit pommes frites tänkte jag, hur ser jag ut egentligen? Kände ju att mina ögon kändes lite puffiga, och imorse var mina händer svullna, upptäckte jag när jag som vanligt skulle sätta på min silver ring och det var svårt och sen var det obekvämt och sen fick jag knappt av den.

Effekten av två utgångar, lite alkoholförstörd sömn, men ack så roligt det var.

Fredagen blev pub crawl med kocken i Richmond. 4 pubar, en hittad scarf och en ljuslykta från All Bar One. Efter tredje puben kändes det plötsligt som en date, med handhållning på vägen ut och hela vägen till All Bar One. På fjärde puben blev det en date? Med hångel. Resten är… säkert lätt att räkna ut. Men det är ju bara vänskap.

Lördagen var lite seg. Kocken stack eftermiddagish, Mie kom hem strax efter, tog bussen till Kingston för att hitta pilothatt till Kris’ ära. Hem igen, med pilothattar, kassar med energidryck och lite mat. Äta, duscha, fördrink, musik för att komma igång, dansa lite, tåg, Waterloo, Northern Line, Camden Town Stn, busshållplats, “Karolina” – Andrew framför oss i Malvins bil, skjuts till Kris’ föräldrars hus, på med pilothattarna, kliver in och blir centrum för uppmärksamhet då vi var de enda som hade pilotaccessoarer på oss.

Om vi inte ska räkna Malvins Aviator brillor. Men det gör vi inte.

Förutom Martin och Kris, fick vi träffa fler av Andrew och Malvins gäng. Och Martins föräldrar och syster. Massor med sprit i köket, plockmat, Spotify, disco lights, ett skjul fyllt med verktyg (som killarna var lite väl imponerade av, det är ett skjul?), dans och fylla. Fylla. Vid 2 tiden tror jag, bestämde vi oss för att göra monsterresan hem. Först stop på ett kina take away, och med mat i magarna gjorde vi bussresan hem.
Vid sista bussbytet i Fulwell fick vi dessvärre sällskap av en kille som missat sitt stop i Fulham. Han satt och somnade på mig och försökte få tillåtelse att följa med till Teddington för att ta sig hem därifrån. Nej tack.

Ringde taxi istället för att vänta på bussen, fick kämpa för att killen inte skulle lyckas ta sig in i taxin när den kom. Hem, borsta tänder, tvätta av smink, SOVA. Klockorna tillbakadragna en timme, vaknade först 9.30. Somnade om, vaknade 11.30. Gick upp, hittade Mie i soffan, konstaterade att läget var baksmällefritt, eller ja.. Inget plågsamt i alla fall.

Söndag blev promenad i Bushy Park, TV, mat, dusch och sen film, somna.

Jobb idag. Hela veckan.

Grattis Daniella på födelsedagen

I morges våknet jeg i sengen til en nokså gretten Øyvind som ikke hadde fått sove fordi en viss lurifaks hadde bust inn midt på natten, snorket & tatt opp all sengeplassen. Selv måtte jeg ta meg et par sekunders tenkepause da jeg våknet — samt løpe inn på kjøkkenet for å få meg noe saft — men hjernen min nektet selvfølgelig å samarbeide så jeg husket virkelig ikke særlig mye av hvor, hva, hvorfor & den slags. Det siste jeg kunne huske fra nattens hendelser var at jeg & Kriss (han rapperen) diskuterte hvilken ungdomsskole som var tha shizz i Bærum — noe som er tåpelig fordi jeg får angst bare av å tenke på perioden jeg bodde i Bærum — & at en eller annen fyr svingte meg så heftig rundt på dansegulvet at jeg tryna. Jeg husker også at hun ene fra Ungkaren stod i garderoben & jeg har fremdeles en svak anelse av kyllingsmak & Jägermeister i kjeften. Jeg tror jeg tok taxi hjem, men aner egentlig ikke. Noe måtte gjøres for å komme til bunns i hva som faktisk hendte i natt.

Det aller første jeg måtte gjøre var å låne mobilen til Øyvind for å ringe Telenor. Jeg hadde tydeligvis forsøkt å taste pinkoden til mobilen i fylla — noe som sjelden resulterer i noe godt, & som et resultat bad telefonen min meg om PUCK-kode i dag. Jeg vil gjerne møte de menneskene som kan sin egen PUCK-kode. De er nok ikke helt friske i hodet. Uansett, da jeg endelig fikk åpnet mobilen min igjen, kunne jeg notere meg at jeg kun hadde sendt én fyllamelding i natt. Øyvind var den heldige mottaker av den & den kom som et svar på noe han hadde skrevet om TV-serien True Blood:

“Saaatner FmoR (eiedde”

Jeg vet virkelig ikke hva jeg forsøkte å formidle her & plutselig følte jeg meg som Håvard & Patrick på Danskebåten. Jeg hadde dessuten en voicemail-beskjed på telefonen fra Eli som lød som følger:

“<Masse bråk> Eline…? Bare to sekund. Eline…?”

Jeg kom på at jeg var på Shell i natt & kjøpte to pølser av en veldig hyggelig mann. Øyvind kunne fortelle meg at jeg så hadde kommet opp til ham iført pysj, en herredressjakke, én Converse-sko & én UGG. Jeg hadde ringt ham mange ganger & så begynt å ringe på ringeklokken. I frykt for at jeg kom til å vekke hele nabolaget slapp Øyvind meg inn & lot meg sove der. Pølsene, hvorav den ene var halvspist, la han i vinduskarmen på utsiden så de ikke skulle lukte (?), & da vi våknet i morges hadde en uteligger spist dem tror jeg. Jeg gikk som sagt for å hente meg litt saft & fant en halvspist marsipanpølse i vesken min. Det var da jeg forstod at jeg hadde glemt halve yttertøysgarderoben min på byen.

Så jeg forsøkte å ringe Christer. Han kunne utvilsomt hjelpe meg å finne klærne mine, & visste sikkert hvem som eide den mystiske dressjakken, tenkte jeg. Men det var lettere sagt enn gjort. Telefonen til Christer var nemlig avslått så jeg ringte Eli for å få nummeret til roomiene hans. Det var da jeg fikk beskjed om at den ene UGGen min lå igjen på byen. Hvordan den føk av foten min & havnet der vet jeg ikke. Så jeg ringte roomien til Christer for å få litt perspektiv på det hele, og presenterte meg som:

“Hei, dette er Eline som plagde livet av dere i går”.

Han var på jobb & kunne dessverre ikke hjelpe meg. Like etterpå ringte min onkel meg for å høre om jeg ville være med på filmquiz i morgen & jeg fortalte ham så om min forsvunnede UGG. Han svarte at utrolig mange mennesker i Lofoten glemmer skoene sine i bassenget:

“Ka fan går de heim i?”

Og plutselig lurte jeg veldig på hva undertegnede gikk hjem i i natt.

Jeg får med jevne mellomrom små bilder opp på netthinnen, som blant annet bildet av da Christer stod & tørket meg med en hårføner fordi jeg hadde sølt rødvin på kjolen min & puttet Vanish Oxi Action på den. Jeg kom også på at jeg drakk mer enn jeg først trodde i går, noe som forklarer det meste. Jeg gikk inn på nettbanken for å sjekke om jeg hadde betalt denne famøse taxituren hjem, men nettbanken svarte meg at jeg bare hadde kjøpt pølser for 76 kroner på Shell. På kameraet mitt har jeg masse bilder av Christer med tanga utenpå klærne, en eller annen fyr som poserer med Eli & en festglad Petter Piilgård med sminke i trynet. Altså, jeg vet ikke riktig hva jeg skal tro om noe som helst. Dessuten stresser jeg noe jævlig fordi jeg vil ha tilbake jakken, skjerfet, den ene UGGen & genseren til Øyvind. Aldri igjen, som man sier. Aldri igjen.

En ny kamera är på väg till marknaden. Känns som att den riktar in sig lite extra på folk med en försmak för berusande drycker.’

Kameran använder en accelerometer och ljussensorer för att känna av när bäraren går in i en ny miljö. En bild tas då automatiskt. På samma sätt känner kameran med hjälp av en ir-senor av när en person står framför bäraren. Totalt rymms 30 000 bilder på minneskortet.

Det känns ju helt klart givet för dom där kvällarna när dimman tagit övertaget av sinnena.

viaMetro – Här är kameran som fångar allt du gör i ditt liv.

Visst har man någon gång råkat ut för en riktig monsterfylla. Min senaste monsterfylla hände under mitt senaste nyårsfirande när jag hade druckit lite för mycket och det kan ju hända vem som helst. Detta kan man läsa om i mitt pålägg från den 2:a januari i år med rubriken “Nytt år och lite ömma punkter…“. När jag var yngre klarade jag av att festa 3 dagar i veckan och var nästan aldrig bakis. Det här med bakfylla kommer när man blir äldre. I alla fall på mig. Det har hänt att jag blivit bakis av att bara ha druckit 2 starköl, medan man ibland kan häva i sig mer än 10 och må hur bra som helst dagen efter. Kroppen och hjärnan är bra komplicerade då man aldrig riktigt vet hur dem reagerar efter lite alkohol. Anledningen till att jag skriver lite om monsterfyllor är en filmsnutt jag hittade när jag var inne och läste på Gnagarforums forum under dagen där någon hade postat en länk till denna. Här snackar vi rejäl monsterfylla och mycket vill ha mer.

Här kommer det en till fyllefilm där man klippt ihop flera snuttar. Stor humor!

Klipp nummer tre i denna fyllekompilation är klart bäst.

Så kan det gå när fylletörsten är på.

Det var vad jag hade idag. Simma lugnt!

Tjing!

Takket være Bitta, gårsdagens lommebok, endte vi alle på øl og rullekebabfylla i Bergens regnet.

Begynnte kvelden hos Hamed, og tilbrakte natten på Opera og Scotten. Ved sistnevnte møtte jeg Ida og Julianne, og var glad for å ha noen allierte med tanke på at Bitta synes det er kjempegøy å disse Molde-dialekten i fylla.

Var hjemme rundt 07.00 neste morgen, og på disse timene gjorde vi alle underverker for verden. Skal blant annet gi ut en bok med tittelen “Gullkorn fra Hammed-munn”, noe vi fant ekstremt morsomt i øyeblikket. Merker jeg fortsatt har troen på den boka, for Hammed har en del gullkort av typen “kan jeg bombe(!) en røyk av deg… Hørte jeg noen si bestselger?

Er foresten utrolig hva man kan underholde seg med på nattestid. Knipsing av mais for eksempel…Hysterisk gøy….!

Rundt 07.00 kavet jeg meg hjemover, og oppdaget at skrittellern min hadde skiftet over til “Søndag” og at jeg allerede hadde 13.000 skritt. Er herved overbevist om at en tur på byen bare er bra for helsen!

Siden jeg glemte kamera kan dere få kose dere med et random bilde fra Lyon!