Omgång 14

27.11.2009

Bursaspor 1-0 Galatasaray

28.11.2009

Fenerbahce 1-3 Kasimpasa

29.11.2009

Diyarbakirspor 3-0 Ankaraspor

Antalyaspor 2-0 Genclerbirligi

Büyüksehir Bld. Spor 1-1 Gaziantepspor

Ankaragücü 1-0 Denizlispor

Manisaspor 0-1 Kayserispor

Trabzonspor 2-1 Eskisehirspor

Sivasspor 0-1 Besiktas

Tabellen

1. Fenerbahce 31 p
2. Besiktas 30
3. Bursaspor 29
4. Galatasaray 29
5. Kayserispor 28
6. Genclerbirligi 22
7. Büyüksehir Bld. Spor 22
8. Trabzonspor 21
9. Eskisehirspor 21
10. Antalyaspor 20
11. Gaziantepspor 19
12. Ankaragücü 17
13. Kasimpasa 15
14. Diyarbakirspor 15
15. Manisaspor 14
16. Sivasspor 10
17. Denizlispor 7
18. Ankaraspor 0

Skytteligan

• Aziza Makulula, Kayserispor, 10 mål
• Shabani Nonda, Galatasaray, 7
• Andre Moritz, Kasimpasa 6
• Kahe, Genclerbirligi 6
• Gustavo Colman, Trabzonspor, 6
• Harry Kewell, Galatasaray, 6
• Julio Cesar, Gaziantepspor, 6
• 5 spelare på 5 mål
• 11 spelare på 4 mål

Från den tyska hemsidan transfermarkt.de

Pos/Spelare/Klubb/Värde

1 – Arda Turan , Galatasaray 15 000 000 €

2 – Daniel Güiza, Fenerbahce 12 500 000 €

3 – Elano, Galatasaray 12 500 000 €

4 – Alex, Fenerbahce 12 000 000 €

5 – Diego Lugano, Fenerbahce 10 500 000 €

6 – Servet Cetin, Galatasaray 9 000 000 €

7 – Milan Baros, Galatasaray 8 500 000 €

8 – Fabian Ernst, Besiktas 8 000 000 €

9 – Bobo, Besiktas 8 000 000 €

10 – Keita, Galatasaray 8 000 000 €

11 – Harry Kewell, Galatasaray 7 500 000 €

12 – Gökhan Gönul, Fenerbahce 7 500 000 €

13- Rodrigo Tello, Besiktas 7 500 000 €

14 – Semih Sentürk, Fenerbahce 7 500 000 €

15 – Mehmet Topal, Galatasaray 7 500 000 €

16 – Mehmet Topuz, Fenerbahce 7 500 000 €

17 – Filip Holosko, Besiktas 7 000 000 €

18 – Nihat Kahveci, Besiktas 7 000 000 €

19 – Hakan Balta, Galatasaray 6 500 000 €

20 – Cristian Baroni, Fenerbahce 6 000 000 €

Noterbart är att alla på den här listan är från Istanbuls klubbarna Fenerbahce, Besiktas och Galatasaray.

A rivalidade entre Galatasaray vs Fenerbahce, um clássico do futebol turco, a ponto de ninguém conseguir cobrar um escanteio. Na cidade  de Istambul,  sede do Fenerbahce, as lanchonetes do Mc Donalds utilizam as cores amarelo e preto, pois o vermelho e amarelo,  é exatamente a igual a combinação do maior rival, o Galatasaray.

E você teria coragem de cobrar esse escanteio ?

Turkcell Süper Lig’de 14. haftanın açılış maçında Bursaspor evinde, Galatasaray’ı 1-0 mağlup etti. Bursa Atatürk Stadı’nda ilk yarısı golsüz eşitlikle sona eren karşılamada yeşil-beyazlılara galibiyeti getiren gol 57. dakikada Volkan Şen’den geldi. Bursaspor’da Ozan İpek 90+2. dakikada kırmızı kart gördü ve oyun dışında kaldı.

Maçın son dakikasında yaşanan gergin anlarda Ozan İpek ile Galatasaray yardımcı antrenörü Neeskens arasında gerginlik yaşandı. Bu yaşanan gerilimin ardında olaya karışan Sabri de bir sarı kart gördü. Sabri bu gördüğü kartla cezalı duruma düştü. Sabri, takımının önümüzdeki hafta İstanbul Büyükşehir Belediyespor ile oynayacağı karşılaşmada forma giyemeyecek.

Maç boyunca çok arzulu oynayan ve savunmasında neredeyse hiç hata yapmayan Bursaspor zirve yarışında çok önemli puanları hanesine yazdırmayı başarırken, puanını eşitlediği Galatasaray’ı da averajla geçti. Timsahlar bayramın ilk gününe taraftarlarına da çifte mutluluk yaşatmış oldu.

Bursaspor bu galibiyetle puanını 29′a yükseltip averajla ikinci sıraya yükselirken, son iki haftada 5 puan kaybeden Galatasaray aynı puanla üçüncü sıraya geriledi.

Stat: Atatürk
Hakemler: Halis Özkahya, Alper Ulusoy, Muharrem Yılmaz
Bursaspor: Ivankov, Tuna, Ömer, Zapotocny, Mustafa, Volkan (Dk. 71 Veli), Kirita, Ergiç, Ozan İpek, Turgay (Dk. 90+3 Hüseyin), Sercan (Dk. 79 Batalla)
Galatasaray: Franko, Sabri, Gökhan, Servet, Hakan, Barış (Dk. 70 Elano), Mehmet (Dk. 83 Aydın), Mustafa, Kewell, Arda, Keita (Dk. 64 Nonda)
Gol: Dk. 57 Volkan (Bursaspor)
Sarı Kartlar: Dk. 81 Mustafa (Bursaspor), Dk. 39 Kewell, Dk. 76 Elano, Dk. 90+2 Arda, 90+3 Servet, (Maçın bitiminin ardından) Gökhan (Galatasaray)
Kırmızı Kart: Dk. 90+2 Ozan İpek (Bursaspor)

Galatasaray´s största supporterförening heter sedan 2001 UltrAslan. En supporterförening som bildades 2001 efter att en mindre supporterskara som bodde i Kadiköy, den Asiatiskasidan av Istanbul där Fener har sin hemmaplan, ville försöka skapa en större organiserad supporterorganisation. Denna skara av supportrar, som bodde i fiendeland och som var mest hatiska mot Fener lade grunden till UltrAslan, en gruppering som idag har allt för stor makt på läktaren och inom föreningen.

Denna supporterförening har varit som en cancertumör för klubben sedan 2002, då man på allvar slog igenom. Detta på grund av att dem inte alls hade samma filosofi som Özhan Canaydin, som 2002 valdes till klubbens ordförande. Canaydin arbetade nämligen med att att införa Fair-Play och då han var från en välbärgad familj, var det klass på gubben. Dock gillade inte UltrAslan honom och arbetade under hela dennes tid som president emot honom. Man stod upp för klubben 2002 när Galatasaray på Ali Sami Yen mötte Barcelona genom att slänga in bengaliskaeldar på planen vilket ledde till stora böter från Uefa, allt för att dem ansåg att Canaydins förslag på att förbjuda bortasupportrar på derbymatcher. Ett par dagar därefter när Galata spelade mot Istanbulspor i ligan, valde man att protestera på läktaren bakom målet, genom att stå med ryggarna mot planen och bråka med polisen matchen igenom. En riktig läktarskandal som heter duga!

När Galatasarat den 6:e November 2002 spelade mot Fenerbahce i bortaderbyt, ställde man till med så mycket bråk och förstörelse att polisen tog beslutet att tömma bortaläktaren, då det inte gick att ha supportrarna på plats. Många blev arresterade och dessa portades från att se fotboll i förstaligan.Klubben fortsatte efter detta att ta avstånd från UltrAslan och en annan supporterförning vid namn Genç Galatasaraylılar lades ner efter påtryckningar från klubben, vilket tyvärr gjorde att UltrAslan var den enda föreningen kvar.

Att klubben tog avstånd från organisationen ledde till att dem fansen som var lojala klubben lämnade UA, vilket ledde till att det organsierade UA gick under och det istället skapades mindre grupperingar i städerna runt om i landet.Då utan något centralstyre från det gamla UA.

I slutet av 2002, som ni märker var ett år med mycket händelser på läktaren och ett sökande på en identitet på läktaren, skapades Yürüyedur. En organisation som först bestod av 25 personer men som sedan växte och växte. Dessa var inte kopplade till UA, utan hade egna banderoller, supporterprodukter och banderoller. Dem organiserade till och med en del mindre tifon. Något som UA inte gillade och efter hot mot denna mindre organisation som började bli allt för starka på läktaren, lades den ner. Då UA förbjöd deras namn på läktaren. Med rena maffiametoder fick man alltså bort sina konkurrenter på läktarna.

2003-04 blev UA större än någonsin tidigare och grupperingens ledare valde att fortsätta sitt arbete emot ledningen i klubben, denna gång var det på grund av att laget spelade på Ataturk Olympia Stadion i Istanbul. På grund av dem omfattande renoveringarna av ASY. Denna tillfälliga flytt passade inte UA, som ni förstår är det grundlöst att klaga på detta beslut då klubben var tvungen att spela på en annan arena. Men man använde detta som en bortförklaring, då man egentligen redan sedan flera år tillbaka var hatiska mot Ozhan Canaydin.

Det var annars under säsongen 2004-05 som UA slog igenom genom att man helt och hållet lyckades radera ut Yürüyedur från läktarna. Den lilla fraktion av Yürüyedur som funnits kvar på läktarna och som enligt UA hämmat dem, lyckades man radera och ägde på så sätt hela läktaren. Man fortsatte då att radera ut alla små fraktioner och tillsåg att det för GS fansen endast fans ett enda ordentligt val av supportergrupp, UA. Trots att man inte var gillade av fansen tog man makten på läktarna, supportrar  som inte var med i UA kritiserade gruppen för att dem köpte biljetter biljetter och sålde dem dyrt, likt en privat svarta marknad, men detta tystade man ner.

19 May 2007 lyckades grupperingen stå för den största skandalen någonsin i Turkisk läktarkultur, i Derbyt mot Fenerbahce på hemmaplan kastade man vattenbehållare, bengaler, stenar, stolar… allt som var slängbart flög mot spelarna på planen och mot polisen. Denna skandal ledde till att man säsongen därpå, säsongen 2007-08, fick börja med 5 matchers publikfria matcher. Dessutom innebar katastrofen att den sponsordeal med brittiska Vodaphone inte blev av, vilket gjorde att man gick miste om över 10 miljoner euro och man gick miste av Juninho från Lyon som blev avskräckt av händelserna.

Som ni märker är det en organisation som gör mer skada än nytta och det är katastrofalt att denna supportergruppering som idag har totalmakt på läktarna har lyckats med det. Man har med ojusta medel lyckats få stöd från den nuvarande ledningen och man har lurat in folk på spåret att UA är det rätta för klubben. Visst är det idag trevligt att man har en organisation som täcker hela världen, men det är farligt för klubbens framtid. Många individer inom dagens klubbledning har ett förflutet från UA och dessa får inte bli fler, det är då man får bevittna skandaler likt Basketskandalen, något vi absolut inte vill se inom den här föreningen. Att supportergruppen dessutom har så mycket makt att man kan vinkla supportrarna, som man gjorde mot Canaydin är skandal. Canaydin stod nämligen för något väldigt ädelt för några veckor sedan. Då den nuvarande ordföranden lovade honom en loge på nya arenan tackade han ja till den, men valde att ge den tillbaka så klubben skulle tjäna pengar. Detta samtidigt som hans hälsa är så pass dålig att han inte kan gå på matcher. UA var en kraftig påfrestning för Canaydin och det tålde inte hans hjärta, som var anledningen till att han avgick från klubben.

Frågan är om inte UA bör gå i graven och att en ny organisation får ta över, med tanke på att grundaren Alparslan Dikmen avled för något år sedan i en trafikolycka, bör det kanske vara passande om UA lämnar plats för något nytt, eller börjar att arbeta mot en bättre läktarkultur. Dagens UA avskräcker folk från fotbollen och det är allt annat än rätt!

Mit den Wunderkindern des Fussballs läuft es ja meistens so ab:

Am Anfang stehen erst einmal einige spektakuläre Auftritte bei einem unspektakulären Verein, die Spektakularität der Auftritte ruft dann schnell spektakuläre Interessenten aus Fussballeuropa auf den Plan, die den Jungspund für sich gewinnen wollen.

Sercan Yildirim, 19-jähriger Stürmer von Bursaspor in der Türkei, hat den ersten Teil der genannten Entwicklung schon hinter sich.
Nachdem er 2007 mit 17 Jahren in der Süperlig debütierte, netzte er in seiner zweiten Saison mal eben 11 Mal ein und wurde schnell zum Nationalspieler.
Er bringt als Stürmer alles mit, was Scouterherzen höher schlagen und Scouterhände ihre Notizblöcke vollkritzeln lässt:
Antrittstark, Schussstark, Dribbelstark, Alles stark.
Nachdem sich Arda Turan als Kapitän und absolute Identifikationsfigur von Galatasaray Istanbul etabliert hat, ist Sercan der neue Hoffnungsträger der Türkei in Sachen Nächster-bzw.-erster-türkischer-Star-im-Ausland.

Die kolportierte Interessenliste verläuft quer durch Europa: ManU und das unvermeidliche ManCity sollen schon Angebote abgegeben haben, der HSV und Hoffenheim sollen ebenso angeklopft haben, Hoffenheim angeblich schon mit 7 Millionen-Angebot im Gepäck. Das letzte Angebot trudelte dann laut Sercan aus Spanien ein, Absender: Athletico Madrid.

Demnach müsste also einfach nur noch ein großer Verein in Bursa das Rennen machen und sich das Wunderkind schnappen, oder? Nicht in der Türkei. Besser gesagt: Nicht so einfach.

Dass das mit der türkischen Medienlandschaft mitunter eher schwierig sein kann, dürte bekannt sein. Täglich erscheinen mit Halbwahrheiten vollgestopfte Fussballzeitungen und im Fernsehen laufen Diskussionsrunden mit altersweisen Ex-Schiedsrichtern und Funktionären, und die Königsdisziplin im Gerüchteverbreiten sind immer die Transfers.

Und so ist das Thema Sercan Yildirim seit seiner Fabelsaison im letzten Jahr allgegenwärtig:

Sercan zu Besiktas!
Sercan zu Fenerbahce, Vorvertrag unterzeichnet!
Schock-Bekenntnis von Sercans Vater: mein Sohn war schon immer Galatasaray-Fan!

In der Türkei gibt es nämlich diesen weit verbreiteten, naiven Leitgedanken, dass jeder junge Spieler, der bei den Provinzclubs auf sich aufmerksam gemacht hat, zu dem Verein aus Istanbul wechseln sollte, dem er als Kind die Daumen gedrückt hat. Die besten jungen Spieler des Landes sollen möglichst schnell bei einem der drei Großvereine aus Istanbul spielen, und das führt zu einem verbissenen Wettrüsten zwischen Fenerbahce, Galatasaray und Besiktas. Kaum macht ein junger Spieler bei einem kleinen Club auf sich aufmerksam, stehen die drei Großen mit Wasser im Mund auf der Matte. Wenn man bei der Youngster-Jagd auch noch einem der innerstädtischen Kontrahenten eins auswischen kann, umso besser.

Besonders schön war die Posse um Mehmet Topuz, seines Zeichen türkischer Nationalspieler, im vergangenen Sommer.
Nach guten Leistungen bei Kayserispor in den vergangenen Jahren wollten Besiktas und Fenerbahce Topuz verpflichten. Also ging es wieder einmal los:
Der Spieler und sein Manager einigten sich zunächst mit Besiktas, der vermeintlich Verpflichtete ließ sich mit einem Besiktas-Trikot ablichten und schwärmte über sein Lieblingsteam aus Kindertagen. Einen Tag später verkündete sein Verein aber, dass man sich mit Fenerbahce geeinigt und die Transferrechte an Fener abgetreten habe. Topuz ließ verlauten, dass er lieber ein Jahr lang auf der Tribüne sitzen und ein Trikot Fenerbahces niemals überstreifen werde. Aziz Yildirim, schwerreicher Präsident Feners, machte kurzen Prozess, flog kurzerhand nach Kayseri und Stunden später mit Topuz im Gepäck wieder zurück. Einige Tage später wurde Topuz offiziell als Transfer vorgestellt und küsste demonstrativ das Emblem seines neuen Vereins.
Besiktas-Fan seit seiner Kindheit, niemals bei Fener? Alles halb so wild. Zu diesen Aussagen sei er nämlich aus “Marketinggründen” gedrängt worden. Na dann…Yildirim strahlte übers ganze Gesicht, Besiktas schaute kollektiv dumm aus der Wäsche.

Solche Transfers und Geschichten gibt es immer wieder, den Durchbruch schaffen aber nur wenige der Provinztalente. Die Konkurrenz und der Druck sind in der Metropole größer als in Bursa oder Kayseri, und deshalb können sich viele von ihnen in Istanbul nicht durchsetzen und werden dann zurück in die Provinz verfrachtet, sei es per Ausleihe oder endgültiger Abschiebung.

Das weiß auch Sercan: “Viele junge Spieler sind sehr schnell nach Istanbul gewechselt und dann in der Versenkung verschwunden. Ich möchte nicht den gleichen Fehler machen. Ich will mir Zeit lassen. Mein Schicksal liegt in den Händen des Präsidenten.”

Den letzten Satz wird sein Vater nicht gerne hören. Eher ein Familienoberhaupt der alten, herrischen Sorte, verkündete er im Fernsehen nämlich, dass man sich im Sommer zwar schon mit Fenerbahce einig gewesen sei, diese das Angebot jedoch in letzter Sekunde zurückgezogen hätten. Er und sein Sohnemann seien aber eh schon immer Galatasaray-Anhänger gewesen. Die wiederum hätten nicht genügend Geld. Papa wurde es zu bunt, Papa ließ den Trotzigen heraus: “Die Clubs aus Istanbul sind für mich abgehakt. Und wenn sie Milliarden Dollar bieten, denen gebe ich meinen Sohn nicht mehr. Bursa hat schriftliche Angebote aus Manchester vorliegen. Im Januar gehen wir ins Ausland,so.”
Nur ein weiteres, verrücktes Beispiel in einer unendlichen Transfersaga.

Was wird denn nun aus Sercan? Wechsel im Winter? Wechsel im Sommer? Istanbul oder Ausland?
Das Geschacher in den Medien nimmt so weite Ausmaße, dass der Umworbene zum Ende der Transferperiode im Sommer über psychologische Probleme klagte.

Aktueller Stand:
Bericht vom 16.November: “Sercan verrät seinen Freunden: im Winter bin ich bei Galatasaray.”
Bericht vom 18. November: “Fenerbahce und Sercan Yildirim unterzeichnen Vorvertrag.”
Alles beim Alten also.

Sercans nächste Mannschaft wird wohl erst dann feststehen, wenn ein Foto von ihm bei einer Preesekonferenz mit dem Trikot irgendeines Vereins in den Händen zu sehen sein wird.

Wenn es denn keine Fotomontage ist…

Galatasaray

1-Taffarel; 2-Capone (14-Fatih 85), 4-Popescu, 3-Bülent Korkmaz, 57-H.Ünsal,
7-Okan (11-H.Sas 81), 5-Emre, 8-Suat, 10-Hagi (28-Bülent Akin 82), 22-Ümit,
9-Jardel. Treinador: Mircea Lucescu

Real Madrid

25-Casillas; 21-Geremi, 15-Helguera, 12-Iván Campo (17-F.Conceiçao 66),
3-Roberto Carlos, 16-Makelele, 6-Celades (2-M. Salgado 100), 10-Figo, 14-Guti
(22-Munitis 53), 11-Savio, 7-Raúl. Treinador: Vicente del Bosque.

Rollenspiel. Du bist Fussballer. Profi. Nach einigen Jahren stehst du an einem wichtigen Punkt deiner Karriere, denn dein Vertrag läuft aus. Begehrt wie du bist, flattern auch schon die ersten Angebote ins Haus. Dein aktueller Verein will dich behalten, klar. Und auch einige andere Vereine aus deiner Heimatliga zeigen Interesse, für die ganz großen Fische in Europa reicht es noch nicht. Und dann ist da noch ein Angebot aus der Türkei..Türkei?

Die Affinität des türkischen Fussball für ausländische Fachkräfte, egal ob aktiv oder leitend, hat ihren Ursprung in der Amtszeit des Jupp Derwall in Istanbul.

Nach dem Ausscheiden in der Vorrunde der EM 1984 hatte der damalige Bundestrainer in seinem Heimatland, in dem er immer schon kritisch gesehen und spöttisch “Häuptling Silberlocke” genannt wurde, keine Zukunft mehr. Schon immer schien er der Fachwelt zu weich für den Posten des Nationaltrainers zu sein, und nach der schwachen EM schossen sich Boulevard und Fans gleichermaßen auf Derwall ein, sein Rücktritt war die logische Folge.
Zur Überraschung aller nahm er gleich danach ein Angebot von Galatasaray in der Türkei an. Dort kannte man Taktik und Fitness nur aus dem Sportlexikon und international kam man in schöner Regelmäßigkeit unter die Räder. Galatasaray war 17 Jahre lang nicht mehr Meister geworden und setzte alle Hoffnungen auf den neuen Deutschen.
In der Türkei selbst hat Deutschland seit jeher einen hervorragenden Ruf, und so hört man als hier lebender Türke im Heimaturlaub immer das Gleiche : He Deutscher, wie ist es denn dort so? Hat wirklich jeder mit 18 schon sein eigenes Auto? Du fährst doch bestimmt einen Mercedes oder? Verdient man in Almanya wirklich so leicht gutes Geld?
Diese Bewunderung wird und wurde auf den Fussball eins-zu-eins übertragen. Und so hieß es damals bei den Anhängern: Jetzt muss doch was gehen, der Herr Nationaltrainer Derwall! Aus Deutschland!
Und Herr Derwall enttäuschte nicht. Mit seiner offenen und symphatischen Art machte er sich bei den Fans beliebt und durch seine modernen Trainingsmethoden hob er seinen neuen Arbeitgeber auf ein neues Niveau. Unter seiner Leitung gewann der Verein nach der langen Durststrecke in nur vier Jahren je zweimal die Meisterschaft und den Pokal. Heute trägt das Trainingsgelände des Vereins seinen Namen und Derwall ist der Hauptgrund dafür, dass der türkische Fussball sich seit jeher auch durch ausländische Beihilfe definiert.

Zurück zum Rollenspiel. Der türkische Verein bietet dir ein stattliches Gehalt, viel mehr als du bei deinem aktuellen oder den anderen in Frage kommenden Klubs bekommen würdest. Außerdem hast du vor ein paar Jahren Bilder von Ailton mit Krone am Bosporus gesehen und auch von Christoph Daum weißt du, dass er dort wie ein Heiliger behandelt wird. Du kommst ins Grübeln. Türkei? Geld und Verehrung, schön und gut, aber bekommt man da überhaupt, was versprochen wurde? Und sind die Fans und die Presse nicht etwas zu fanatisch?

Wenn man in der Türkei sein Geld mit Fussball verdient, ist vieles anders, überraschend, neu, manchmal auch schockierend, erdrückend.
In den letzten Jahren haben viele große Namen den Weg an den Bosporus gewählt. Milan Baros, Roberto Carlos oder Harry Kewell hatten zwar sicherlich nie das Ziel, einmal in der Süperlig zu spielen, konnten aber trotzdem nach Istanbul gelockt werden, sei es aus finanziell-, alters- oder leistungsbedingten Gründen.

Der Verlauf des Aufenthalts in dem Land hängt von vielen Faktoren ab und kann für sie alle Facetten bereithalten, von Freude, Erfolg und Neue-Heimat-finden bis Enttäuschung, Verloren-Sein und schnellstmöglicher Flucht.
Ausländische Spieler oder Trainer werden immer hochgejubelt, bevor sie auch nur einen Fuß in das Land gesetzt haben, und die fanatische Leidenschaft der Fans erreicht unglaubliche Höhen, die Medien stehen dem in Nichts nach. Man wird entweder hochgejubelt oder verschmäht, eine Grauzone zwischen den Extremen gibt es nicht. Wenn ein ausländischer Transfer unter Dach und Fach gebracht wird, gehört ein gebührender Empfang am Flughafen durch Vereinsführung und Fans inklusive Sprechchören und Auf-Schultern-Tragens zum guten Ton.

Das kann jedoch schnell vorbei sein. Eine Niederlage im Stadtderby -egal ob gutes Spiel oder schlechtes Spiel, egal ob nur einzelne Spieler versagt haben oder alle- und schon kann es sein, dass die Fans versuchen die Autos der Spieler zu stürmen oder den Mannschaftsbus mit Steinen schmücken.

Das ist aber meistens schnell vergessen. Wenn die türkische Öffentlichkeit einen Fussballer in sein Herz geschlossen hat, lebt dieser wie ein Fürst. Der Weg dorthin ist am Ehesten mit folgender Kombination zu erreichen: gute Leistungen verbunden mit einem exzentrischen Charakter.So hat es schon so mancher zur Vereinslegende gebracht.Gheorghe Hagi bei Galatasaray, Christoph Daum gleich bei zwei Klubs (Besiktas und Fenerbahce), Pascal Nouma bei Besiktas.

Nouma? Nicht bekannt? Nun, in der Türkei schon. Sogar mehr als das, bei den Besiktas-Fans wird er vergöttert. Nouma schoss während seiner Zeit in Istanbul (2000-01 und 2002-03) einige schöne Tore, aber was fast noch wichtiger schien, war seine unglaubliche Solidarität mit dem Club und den Fans. Er hatte keine Berührungsängste und machte sich mit seiner humorvollen und unterhaltenden Art viele Freunde. Bei seiner zweiten Ankunft ließ er unter Tränen verlauten: “Dieses Stadion ist meine Heimat, hier gehöre ich her! Niemand bringt mich hier wieder weg, begrabt mich in diesem Stadion!” Deswegen hallt heute noch sein Name durch seine vermeintliche Wunsch-Begrabungsstätte.
Doch auch bodenständige Spielertypen a lá Fabian Ernst können in der Türkei sehr beliebt werden. Ernst kam im Winter zu Besiktas und stabilisierte von Anfang an das Mittelfeld. Vor kurzem wurde er Meister, verdient sehr gut und bekam den wunderschönen Spitznamen “Deutscher Panzer” verpasst. Was will man mehr?

Also was tust du? Annehmen?
Das Fussballerleben in der Türkei ist komplex: Himmel und Hölle, Held und Loser, Glück und Enttäuschung sind nah beieinander, wechseln sich ab und vermischen sich. Eines ist aber sicher: es wird was los sein. Und die Chancen stehen gut, dass es eine schöne Zeit wird. Viel Erfolg in der Türkei, Junge!

Ach nee halt, war ja nur ein Spiel…Schade.

Komedi izliyoruz bir süredir. Şu bizim “süper lig” dediğimiz yer hakikaten komik hadiselerin cereyan ettiği bir tiyatro sahnesi gibi… İlginç olan şeylerden başlayalım. Evet; Galatasaray dün Bursa deplasmanında kaybetti. Bırakılan 3 puandan ziyade, 2 haftadır döküntü bir halde görünen takım taraftarın canını bir hayli sıkıyor. Baros’un kuru boklarının arandığı bir sistemde en ilerde Arda’nın başlaması bir hayli ilginçti doğrusu. Şahsen risk alıp Elano’yu ya da ölü haliyle Nonda’yı koyardım ben ne olursa olsun. Yenileceksem böyle yenileyim.

İşin daha üzücü yanı, Bursa’da sahayı terkederken Galatasaraylı oyuncuların kendi taraftarlarınca ıslıklanması ve yuhalanmasıydı. İnsanın zoruna gidiyor. Ama taraftar bu; “sometimes supporters must protest for the sake of the team”.

Bir nokta daha; esprili de olsa abdestsiz halleri ile kurban keserken okuduğumuz tekbiri stadlarında maç sırasında birkaç kere dillendiren Bursa seyircisini kınıyorum. Nasıl ki Ali Sami Yen’de İstiklal Marşı okunurken şeriat işareti yapan kimi kendini bilmezleri kınıyorsam…

Gelelim Kadıköy’e papazın çayırında paşanın sefası vardı bu gece. Taraftar derbideki davranışları ile stadı basına ve protokole açık kendine kapalı hale getirmişti. Komik olan Yılmaz Vural’ın ve Aykut Kocaman’ın söyledikleri… Olmaması lazım kapanmaması lazım ligin kalitesini kendimiz düşürüyoruz biz rakip takım olsak ta seyircili olsaydı keşke falan filan… Seyircisiz oynamak yıldırmıyor milleti orası doğru. Ama ortada bir suç var. Herkes çeksin cezasını arkadaş. Sızlanmasın sonra…

Maça gelince Kasımpaşa farkı kaçırdı Volkan’ın evlere şenlik olduğu günde. İşler kötü gidince Aziz Başkan totem denedi yer değiştirip ama nafile. O esnada Cenk 4. gol için Volkan’ı çalımlamış ve topu auta atmayı başarmıştı. Fener’de mücadele eden adamlar Emre, Bilica, Kazım olmadığında ve buna Alex’in uykulu hali ile Volkan’ın aybaşısı eklendiğinde olanlar oluyor sahada. Bu da gösteriyor ki Daum’un birden depreşen bir çift forvet oynama hissine dair hazır beklettiği bir b planı yok. Ama işler birkaç hafta daha böyle giderse Aziz Yıldırım’ın b planı’nın Aykut Kocaman olup olmadığını öğrenebiliriz bence…

Olayın özü ise şudur; Galatasaray ile Fener el ele verip nasıl Beşiktaş’ı bu yarışa ortak ederizin peşindeler. Hayırlısı olsun. Taraftar bir yanda yırtınıyor ama alemde körlerle sağırlar birbirlerini ağırlıyorlar.

Fotomac har idag lanserat en artikel där man säger att Rijkaard har fått sparken i Galatasaray och att han där av igår morse lämnade landet för att åka till Holland. Anledningen skulle vara att sportcheferna sagt åt honom att spela med Keita och Nonda samtidigt.

Detta är en skandal med tanke på att Rijkaard åkt till Holland på grund av att hans gravida fru har blivit sjuk och fått kramp i kroppen, vilket har lett att han akut lämnat Turkiet för att åka till Holland. Att man vid ett sånt här tillfälle kan hitta på en sådan här historia är en skandal och det är banne mig pinsam journalistik! Okej att ni hittar på falska övergångsrykten, men att hitta på något sånt här när en människas hälsa är inblandat är äckligt. Pinsamt FOTOMAC!

Det som började som en säsong i dur har snabbt övergått i moll och det är med skräck man som Galatasaraysupporter ser framåt. Den instabilitet och det fuskbygge klubben har byggt upp gör att tummarna man håller varje match börjar bli blå. Igår fick vi bevittna en katastrofal fotbollsinsats från Galatasarayssida och så här dåligt har jag inte sett Galatasaray på länge. All lust och harmoni verkar som bortblåst i anfallsspelet vilket innebär att det inte bli mål, något som i sin tur resulterar i att vi förlorar matcher. Att vi har ett problem bakåt har vi vetat om från början av säsongen, men då laget presterade i början av säsongen kunde man se förbi det faktum att vi släppte in mycket mål.

Men när anfallsspelet har dött ut, så syns det allt för tydligt att försvaret är dåligt. Frågan är nu bara hur man kommer att reagera i Januari, i den bästa av världar kommer det att ske någon sorts förändring, men med tanke på att man gjort av med ett över 10 miljoner euro under sommarensuppehåll på Keita och Elano så är det oklart om det finns några summor att arbeta med och i så fall vilka.

Att GS överhuvudtaget hittade över 10 miljoner att värva med under sommaren var ett mysterium och det är många som nu undrar vart dessa pengar kommer ifrån. Leker Polat & Co med klubbens framtid? Det är frågan, för efter år av ekonomiskkris är det otroligt att man instället för att betala skulder väljer att värva spelare, i mina ögon.

Som jag skrev i senaste matchrapporten efter Manisamatchen, är det Servet – Zan som mittbackar som inte går ihop. Dock ska jag väl även tillägga efter denna match att Mustafa Sarp – Mehmet Topal och Baris Özbek inte är någon trio man ska starta med på mittfältet. Topal är den i mina ögon med störst potential och den som bör ta hand om den defensiva rollen. Däremot måste man framför Topal ha två kreativa mittfältare, i min värld är en Elano i toppform en av dessa två samtidigt som jag gärna ser en spelare bredvid dessa två herrar. Vem vet jag inte, men någon lirare som löper och skapar ytor för sina kamrater, samtidigt som han har bra teknik. Med andra ord låter det som en dyr spelare!Kanske är denna spelare Arda, men problemet med Arda är att han inte har något lätt löpsteg som i dagsläget och ser för tung ut som fotbollsspelare.

Det som är vitalt i en 4-3-3 uppställning är att mittbackarna och den defensiva mittfältaren är stabila och säkra, det är inte den vi har idag. Ser man till truppen är det Emre Gungör som är ett bra komplement till Servet, men Emre är skadad och har så varit i snart 2 år. Samtidigt som Servet har tankarna på annat håll, jag misstänker att han har något på G från Europa och det är lika bra, för i dagsläget gör fjunisen Semih Kaya mer nytta än Servet. Zan ska vi inte prata om, BJK fansen är i extas över att ha blivit av med honom… det är inte jag!

Ser man till matchen då, så var Bursa bättre på alla stadier. Man vann välförtjänt med 1-0 efter att Volkan Sen en bit in i andra halvlek gjorde mål, denna Sen ser jag väldigt gärna  i Galatasaray. Han är kick och skulle GS bestämma sig för att göra en värvningsräd i Turkiet i vinter så är Sen högt upp på listan, dock inte som anfallare utan som den där snabba, kvicka och tekniska mittfältare på mitten. Ett Galatasaray med mittfältet besatt av Sen – Topal – Elano ( i forna form) skulle vara trevligt att skåda samtidigt som man spelar med Keita-Baros-Kewell på topp. Där pratar vi offensiv, men det är något vi inte ska fokusera allt för mycket för, det är nämligen i defensiven det går tungt också!

Enligt tidningar är Egemen riktigt lös i Trabzon, Egemen och Emre Gungör till våren, det hade varit mumma! Det tragiska är att man signerade Zan, dyrt, till ett 2 års kontrakt. Hur ska man göra sig av med honom? Angående honom kan jag ju notera denna skandal…

Han har lyckats med bedriften att nu två matcher i rad få gultkort på grund av snack…. EFTER MATCHEN ÄR SLUT!!! Hur i helvete går det ihop? UT MED IDIOTEN, säger jag bara, pinsamt agerat av en proffesionell fotbollsspelare.

Inte undra på att Turkiet inte går till något VM när man bildar backparet Servet – Zan, var inte det en förvarning till ledningen när man värvade honom?

Galatasaray Spor Kulübü, Türk Spor Tarihi’ndeki öncü olma özelliğini hiç kuşkusuz içinden doğduğu ve gene öncü bir kurum olan Galatasaray Lisesi’nden (Mektebi Sultani) almıştır. Okul ile kulüp arasındaki koparılmaz bağ, yadsınamayacak bir gerçeklik ve övünç kaynağıdır.

Devlet adamı yetiştirmek amacıyla II. Beyazıt tarafından 1481′de kurulan mektep, adını kurulduğu bölgeden alır ve “Galata Sarayı” olarak anılmaya başlar. Okul modern konumuna 1 Eylül 1868′de Sultan Abdülaziz döneminde kavuşur. Okul’ un yeniden yapılanmasıyla birlikte, Türkiye’de de gerçek anlamıyla ilk sportif çalışmalar başlamış olur ve okulda Beden Eğitimi dersi jimnastikçi ‘Monsieur Curel’ tarafından eğitim programına konur. Bu atılımlar gerçekten bir devrim niteliği taşımaktadırlar. Curel, modern aletler eşliğinde çalıştırdığı öğrencileri sportif açıdan geliştirirken, onlar için Kağıthane’de bir idman Bayramı düzenler. Yıl 1870′tir. Bu etkinlikte başarı gösteren sporcular değişik ödül ve madalyalar kazanır ve yarışmaların sonunda öğrencilere “kuzulu pilav” verilir. Bu da, sonraki yıllarda bir başka geleneğin başlangıcını oluşturur.

Curel’den sonra görevi devralan yabancı spor hocaları (M. Moiroux, Signor Martinetti, Stangali gibi), jimnastik ve atletizmin yanı sıra, değişik branşlara da eğilerek (yüzme, kürek, aletli jimnastik), bir ilki daha başlatmış olurlar. Bu çalışmaların ürünü çok geçmeden alınmaya başlanır ve adı Türk Spor Tarihi’ne altın harflerle yazılan Faik Üstünidman’ın yanı sıra, Binbaşı Mazhar Kazancı, Abdurrahman ve Ahmet Robenson kardeşler GSL’nde görev alıp, izcilik, tenis, hokey gibi spor dallarının öğrenciler arasında yaygınlaşmasını sağlarlar. Özellikle Üstünidman’ın ön ayak olmasıyla, öğrenciler futbolla tanışırlar. Ama oynanan futbol, bir kör dövüşünden farklı olmayan ve kural tanımayan bir koşuşturmayı andırmaktadır. Ama futbol GSL’ nin Tören Kapısı’ndan adımını atmış ve tam bir salgına dönüşmüştür.

1901 yılında İstanbul’da yaşayan iki İngiliz, James Lafontaine ve Horace Armitage, Rum ve İngiliz oyunculardan oluşan Kadıköy Futbol Kulübü’nü kurmuşlar ama 1903′te takımdaki İngilizler bir anlaşmazlık sonucu ayrılarak Moda Kulübü’nü oluşturmuşlardır. 1904 yılında ise bu kulüpler, Imogen, Elpis, Strugglers takımlarıyla anlaşarak, İstanbul Futbol Birliği’ni hayata geçirmişler ve bugünkü Fenerbahçe Şükrü Saraçoğlu Stadı’nın yerinde bulunan “Union Club-İttihat Spor” sahasında düzenli karşılaşmalar yapmaya başlamışlardır. Görüldüğü gibi bu takımlar yabancı ya da azınlık takımlarıdır. Türk olmayan ekiplerin gerçekleştirdikleri bu ilk futbol karşılaşmaları, GSL öğrencilerini hem ilgilendirir hem de çok üzer. Artık onların amacı, kendi futbol kulüplerini kurmak, ölesiye sevdikleri bu oyunun kurallarını “hatmetmek” ve yabancılarla boy ölçüşmektir.

Türk olmayan takımları yenmek
Galatasaray Spor Kulübü’nün kurucusu Ali Sami Yen, “Ellinci Yıl” kitabında kuruluş öyküsünü şöyle anlatır:
“1 Teşrin 1905′te mektebin beşinci sınıfında edebiyat muallimimiz merhum Mehmet Ata beyin dersi esnasında birkaç arkadaş baş başa vererek Galatasaray’da bir futbol kulübü kurmaya karar verdik. İlk müteşebbisler oyuna ve mücadeleye meyyal arkadaşlardan Asım Tevfik Sonumut, Reşat Şirvani, Cevdet Kalpakçıoğlu, Abidin Daver, Kamil…gibi gençlerdi. Mektepde tahsilde bulunan Bulgar ve Sırp talebesinden çevik ve kuvvetli olanlar da bize iltihak etmişlerdi. Asım’ı muhasebeciliğe, Cevdet’i ikinci reisliğe seçmiş, kendim de Reis olmuştum. Asım her hafta arkadaşlardan birer kuruş toplamakda mahir olduğu için kendisini muhasebeci yapmıştık. Ben Reisliği topu yağlayıp şişirmekle almıştım. Topumuza evladım gibi bakardım. Zaten varımız yoğumuz da toptu. Mektebe gelirken, domuz sokağından geçer, domuz yağı alırdım. Topu onunla yağlar, şişirirdim; yamasını yeni pabucumdan kesmiştim. Bunu gören arkadaşlar, bana hepimizden fazla paye vermişlerdi. Yani o zaman Reisliğe ve diğer vazifelere payeyi, en çok çalışan kazanırdı. Cevdet de ikinci Reisliği formaları yıkadığı için almıştı.

“Maksadımız İngilizler gibi toplu bir halde oynamak, bir renge ve bir isme malik olmak ve Türk olmayan takımları yenmek.”

Kulübün adının Gloria (Zafer) ya da Audace (Cesaret) konulması yolunda görüşler ortaya atılmışsa da, sonuçta Galatasaray olmasında anlaşmaya varılmıştır. Araştırmacı Cem Atabeyoğlu, Galatasaray adının, bu takımın yaptığı ilk maçta Rum ekibini 2-0 yenerken, seyircilerin onlardan “Galata Sarayı efendileri”diye söz etmelerinden doğduğunu yazar. Bunun üzerine kurucular da ismi benimserler ve “Adımız Galata Sarayı olsun” derler.

Kurucu Listeler
1905′ten 1919′a kadar Galatasaray Spor Kulübü’ne Başkanlık yapan, mektebin 889 numaralı öğrencisi Ali Sami Yen, inci gibi elyazısıyla tuttuğu Galatasaray Terbiye-i Bedeniye Kulübü ıhsaiyet Defteri’nin (Sayım-İstatistik Defteri) 181 ve 182. sayfalarında kurucu 13 üyeyi şöyle sıralar:
1-Ali Sami Yen
2-Asım Sonumut
3-Emin Bülend Serdaroğlu
4-Celal İbrahim
5-B. Nikolof
6-Milo Bakiş
7-Pol Bakiş
8-Bekir Sıtkı Bircan
9-Tahsin Nahit
10-Reşat Şirvanizade
11-Hüseyin Hüsnü
12-Refik Cevdet Kalpakçıoğlu
13-Abidin Daver

1905′te Osmanlı İmparatorluğu’nda bir dernekler yasası bulunmadığından, Galatasaray Spor Kulübü yasal olarak tescil edilme olanağını bulamamıştır. 1912 yılında Cemiyetler Kanunu çıkarıldıktan sonra, kulüp yasal bir kimlik kazandı. Yetkili makamlara kulüplerin tüzükleriyle birlikte, kurucu üyelerin ad ve adreslerinin de bildirilmesi zorunlu tutulduğundan, istifa eden ya da eğitimlerini tamamlayarak ülkelerine dönen üyeler ilk listeden çıkarılmış ve 1 Eylül 1913′te kurucu liste yeniden düzenlenmiştir. Kurucu üyelerin yeni sıralaması şöyle gerçekleşmiştir:
1-Ali Sami Yen
2-Asım Sonumut
3-Emin Bülend Serdaroğlu
4-Celal İbrahim
5-Bekir Sıtkı Bircan
6-Reşat Şirvanizade
7-Refik Cevdet Kalpakçıoğlu
8-Abidin Daver.

Renklerin öyküsü
Galatasaray Spor Kulübü’nün ilk renkleri kırmızı-beyaz‘dır. Bayrağımızın renklerinden esinlenerek seçilen bu renkler, dönemin baskıcı ve paranoyak yönetimi tarafından kuşkuyla karşılanmış ve futbolcular sıkı bir takibe alınmışlardır. Bu nedenle, sarı-lacivert renkler gündeme gelmiş ama bunlar da kalıcı olmamış ve Galatasaray bugünkü renklerine kavuşmuştur. Bu renklerin öyküsünü Ali Sami Yen’den dinleyelim:

“Birçok yerleri dolaştıktan sonra, nihayet Bahçekapı’daki Şişman Yanko‘nun dükkanına gidilerek orada zarif iki yünlü kumaşa tesadüf ettik. Biri, vişneye çalan koyuca tatlı bir kırmızı, öteki de, içinde turuncudan iz taşıyan tok bir sarı. Tezgahtar, mahirane bir el hareketi ile kumaşların dalgalarını birleştirdi. Bir saka kuşunun başı ile kanadının yarattığı renk güzelliğine benzer bir parlaklık hasıl oldu. Ateşin içindeki renk oyunlarını görür gibi olmuştuk. Sarı-Kırmızı alevinin takımımız üstünde parıldamasını tasavvur ediyor ve bizi derhal galibiyetten galibiyete götüreceğini tahayyül ediyorduk. Nitekim de öyle oldu.” Buna karşılık kuruculardan Bekir Sıtkı, söz konusu renklerin Gül Baba‘nın II.Beyazıt’a verdiği sarı ve kırmızı güllerden esinlendiğini ileri sürer.

Kaynak www.galatasaray.org

Son 8 haftalık seride hepsi deplasmanda dahi olsa 3 mağlubiyet alan bir takımda düşüş olmadığını söylemek inkarcılık olur. Ankaragücü ve Fenerbahçe yenilgileri sonrası özellikle Kadıköy dönüşü yeni orta saha kurgusu ile rakiplerine fazlaca pozisyon şansı vermeyerek kazılan maçların hemen ardından benim de savunucusu olduğum Sarp-Barış Özbek ve Mehmet Topal üçlüsünün Bursa’da durmuş olduğunu görmek üzücü oldu pek tabi.

Bu üçlü ile neredeyse sıfır pozisyon verilen bir Avrupa Ligi deplasmanı da dahil olan süreçte yeni kurgunun getirisinin sadece savaşan orta saha değil savaşan bir takım gerçeği olduğu bir tokat gibi yüzüme vuruldu dün gece. Evet , Galatasaray futbol takımı orta sahası hangi oyunculardan kurulu olursa olsun vasatın üzerinde kalitede olan bir takım ile oynadığı herhangi bir Süper lig maçını topyekün savaşarak ve mücadele ederek oynamadığı sürece bu tip maçların 3 ihtimalli maçlar olduğunu aklımın bir köşesine artık yazmam gerekiyor.

Milan Baros’un sakatlığı sonrası hücum gücünde belirgin bir düşüş olması pek muhtemel olan takımın dün akşam gerçek bir hücum oyuncusu ile sahaya çıkmamasının nasıl bir taktik anlayış ürünü olduğunun da sorgulanması gerekiyor. Arda Turan’ın veya geçmişinde forvet oynama tecrübesi olan Harry Kewell’ın dahi tek başına Bursaspor gibi ligin güçlü ekiplerinden olan bir takım ile deplasmanda oynadığı bir karşılaşmada gol şansı bulmasının zor olduğu gün gibi açık değil midir ? Zorluk seviyesi dün geceki maça kıyasla daha düşük olan Diyarbakır deplasmanına dahi Shabani Nonda ile başlayan teknik kadronun dün geceki ilk 11 tercihinin özeleştirisinin mutlaka yapılması gerekli diye düşünüyorum.

Galatasaray futbol takımının başarılı olabilmesi için sahada yapması gereken yegane unsur mücadele etmektir. Dün geceki karşılaşma ile birlikte tüm takımın mümkünse Fenerbahçe ve Bursaspor karşılaşmalarını pozisyon pozisyon seyretmesi ve yapamadıkları mücadele sonucunda rakipleri karşısında ne denli zor anlar yaşadıklarını televizyon ekranlarında kendi gözleri ile de görmeleri gerekmektedir. Futbol oyunun teknik taktik ve futbol anlayışı yönünden zenginlikleri ve güzelliklerini Temmuz ayı ortalarından beri sevenlerine defalarca izlettirmiş bir ekibin sahadaki oyunu ile tabeladaki skorun arasındaki yegane doğru orantının mücadele etmek ve savaşmak yolu ile kurulabildiğini tekrar hatırlaması gerekiyor. Bu hatırlatmanın yerinde ve kararında ve doğru bir şekilde yapılması ve muhatapları tarafından da anlaşılacağına olan inanca taraftarların daima sahip olduklarını bilsinler yeter. Gerisi gelecektir…

Bursaspor : 1 – 0 : Galatasaray

Of diyorum başka da bişey demiyorum. Yine Bursaspor’a yine Bursa’da yenildik. Ya o değil de pas yapan orta üçlüye bakar mısın?

Turkcell Süper Lig’in 14. haftasında Bursaspor, Galatasaray’ı 1-0 mağlup etti. Bursa Atatürk Stadı’nda oynanan karşılaşmada Bursaspor’un golünü 57. dakikada Volkan kaydetti. Karşılaşmanın 90+2. dakikasında Bursaspor’dan Ozan İpek kırmızı kartla oyun dışı kaldı.

Stat: Atatürk
Hakemler: Halis Özkahya, Alper Ulusoy, Muharrem Yılmaz
Bursaspor: Ivankov, Tuna, Ömer, Zapotocny, Mustafa, Volkan (Dk. 71 Veli), Kirita, Ergiç, Ozan İpek, Turgay (Dk. 90+3 Hüseyin), Sercan (Dk. 79 Batalla)
Galatasaray: Franko, Sabri, Gökhan, Servet, Hakan, Barış (Dk. 70 Elano), Mehmet (Dk. 83 Aydın), Mustafa, Kewell, Arda, Keita (Dk. 64 Nonda)
Gol: Dk. 57 Volkan (Bursaspor)
Sarı Kartlar: Dk. 81 Mustafa (Bursaspor), Dk. 39 Kewell, Dk. 76 Elano, Dk. 90+2 Arda, 90+3 Servet, (Maçın bitiminin ardından) Gökhan (Galatasaray)
Kırmızı Kart: Dk. 90+2 Ozan İpek (Bursaspor)

Bursaspor Galatasaray lig tv izle bursa gs izle Bursaspor Galatasaray lig tv izle bursa gs izle Bursaspor Galatasaray lig tv izle bursa gs izle Bursaspor Galatasaray lig tv izle bursa gs izle Bursaspor Galatasaray lig tv izle bursa gs izle

Bursaspor Galatasaray lig tv izle bursa gs izle

Bursaspor Galatasaray lig tv izle bursa gs izle

Maçı canlı izlemek için burayı tıklayın!

Bursaspor Galatasaray canlı maç dinle – Bursaspor Galatasaray canlı maç izle bursa gs canlı izle maç izle Bursaspor Galatasaray, canlı maç dinle, Bursaspor, Galatasaray, canlı maç izle, bursa, gs, canlı izle, maç izle, canlı yayın, bedava maç Bursaspor Galatasaray canlı maç dinle – Bursaspor Galatasaray canlı maç izle bursa gs canlı izle maç izle Bursaspor Galatasaray, canlı maç dinle, Bursaspor, Galatasaray, canlı maç izle, bursa, gs, canlı izle, maç izle, canlı yayın, bedava maç

Bursaspor Galatasaray canlı maç yayını izle Bursaspor Galatasaray canlı maç yayını izle Bursaspor Galatasaray canlı maç yayını izle Bursaspor Galatasaray canlı maç yayını izle

Bursaspor Galatasaray canlı maç yayını izle

Bursaspor Galatasaray canlı maç yayını izle

Maçı izlemek için buraya tıklayın!

Bursaspor Galatasaray canlı maç dinle – Bursaspor Galatasaray canlı maç izle bursa gs canlı izle maç izle Bursaspor Galatasaray, canlı maç dinle, Bursaspor, Galatasaray, canlı maç izle, bursa, gs, canlı izle, maç izle, canlı yayın, bedava maç

Bursaspor Galatasaray donmadan canlı maç izle justin tv Bursaspor Galatasaray donmadan canlı maç izle justin tv Bursaspor Galatasaray donmadan canlı maç izle justin tv Bursaspor Galatasaray donmadan canlı maç izle justin tv

Bursaspor Galatasaray donmadan canlı maç izle justin tv

Maçı canlı izlemek için burayı tıklayın!

Bursaspor Galatasaray donmadan canlı maç izle justin tv Bursaspor Galatasaray donmadan, canlı maç izle justin tv Bursaspor Galatasaray canlı maç dinle – Bursaspor Galatasaray canlı maç izle bursa gs canlı izle maç izle Bursaspor Galatasaray, canlı maç dinle, Bursaspor, Galatasaray, canlı maç izle, bursa, gs, canlı izle, maç izle, canlı yayın, bedava maç

Bursaspor Galatasaray lig tv canlı maç izle Bursaspor Galatasaray lig tv canlı maç izle Bursaspor Galatasaray lig tv canlı maç izle Bursaspor Galatasaray lig tv canlı maç izle Bursaspor Galatasaray lig tv canlı maç izle

Bursaspor Galatasaray lig tv canlı maç izle

Maçı izlemek için buraya tıklayın!

Bursaspor Galatasaray canlı maç dinle – Bursaspor Galatasaray canlı maç izle bursa gs canlı izle maç izle Bursaspor Galatasaray, canlı maç dinle, Bursaspor, Galatasaray, canlı maç izle, bursa, gs, canlı izle, maç izle, canlı yayın, bedava maç

Fla x Flu? GreNal? Palmeiras x Corinthians? Nada disso, rivalidade mesmo é Galatasaray x Fenerbahce. Lá no Campeonato turco impera a Lei da Selva.

Existe perda do mando de campo???

Enligt den tyska hemsidan westline.de är den holländska storklubben nära att köpa Schalkes och den turkiska landslagsmannen Halil Altintop.

Anfallaren har inte fått mycket speltid i Schalke denna säsong under tränare Magath, och är redo att försöka återgärda detta någon annanstans.

Halil Altintop kom till Schalke 2006 och har spelat 96 matcher, endast gjort 16mål. Hans kontrakt går ut sommaren 2010.

PSV’s tränare Fred Rutten är enligt uppgifter en stor beundrare av Halil och skulle mer än gärna lägga till honom i PSV trupp.
Halil Altintop var ordinarie i Schalke förra säsongen och då tränades klubben utav just Fred Rutten.

Även Frankfurt och Galatasaray är intresserade av honom.

G.SARAY’IN MUHTEMEL 11′İ

Bursaspor maçının hazırlıklarını tamamlayan Galatasaray’da, bu zorlu karşılaşma öncesi cezalı oyuncu bulunmuyor. Domuz gribini atlatan kaptan Arda Turan’ın da görev verilmesi halinde takımdaki yerini alacağı öğrenildi.

Galatasaray teknik direktörü Frank Rijkaard’ın, Bursaspor karşısında şu 11′e şans vermesi bekleniyor:

“Leo Franco – Sabri, Gökhan Zan, Servet, Hakan Balta – Keita, Mustafa Sarp, Ayhan, Kewell – Arda, Nonda”

LİGDE 81. RANDEVU

Galatasaray ile Bursaspor, yapacakları maçla birlikte, ligde 81. kez karşı karşıya gelecek.

Galatasaray, 1967-1968 futbol sezonunda ilk kez Birinci Lig’e yükselen Bursaspor ile bugüne dek yaptığı karşılaşmalardan 43′ünü galibiyetle kapatırken, rakibine 17 kez yenildi.Bursaspor galatasaray maçını canlı izle İki takım arasındaki 20 karşılaşma da beraberlikle sonuçlandı.

Sarı-kırmızılılar, 80 maçta rakip filelere toplam 138 gol atarken, Bursa ekibi 65 golle karşılık verebildi.

İki takım arasında geçen sezon yapılan maçlarda Bursa’da Bursaspor, İstanbul’da da Galatasaray 2-1′lik skorlarla galip geldi.