Ännu en bild från tegelbruket som togs i Söndags..

Foto: Henrik

I dag blir det en liten “arkivbild” i från en av speedwaymatcherna i våras, nu sitter man här och ser fram enot nästa sessong.

//Fredrik

Det gamla soldat torpet hade också ett utedass.

Startade i snöglopp i morse för en tur neråt Sörmland. En bit söder  om Fagersta så övergick nederbörden mer och mer i regn i alla fall. Det blev inte så mycket fotograferande, men några bilder från gamla staden och omgivningarna kring Köpmangatan i Eskilstuna gjorde jag ändå i det blöta novembervädret.

Inatt tog jag en promenad ner till den lokala grillen där mest taxichafförer och allmänt suspekta personer sitter, samt väktare ibland. Man får alltid konstiga blickar när man går in där sent på vardagsnätterna, som om jag skulle ge dom rätt tecken skulle dom bjuda med min in i deras bil och köra iväg till antingen nåt bordell drivet av östländska buisnessmän eller den jugoslaviska knarkarkåken. I vilket fall, jag har inte lyckats ge dom rätt blick än, inte för att jag försökt, dom kan ju få för sig att jag stöter på dom.. vilket skulle vara ganska hemskt egentligen. Tänk tanken att bli påsatt i deras lilla Ford MEDANS man körs till deras knarkarlya. Jag försöker bara vara cool när jag köper min läsk.
Inatt var det inte hungern som kallade på mig som en siren på det vida havet, inatt var det läsk läsk och åter läsk. Jag blev alldeles torr i munnen när jag tänkte på hur gott det skulle vara så, grillen fick bli mitt mål. Jag köpte en coca cola och en fanta, stoppade ner båda två i fickan och gick ut, utan att möta någons blick.. ok, kanske lite men men..

När jag gick hemåt kände jag hur suget steg och jag ville öppna en av burkarna redan nu. Jag funderade ett tag på vilken som mina smaklökar helst skulle vilja dränkas i. Fanta med apelsinsmak.
Det var mörkt ute och jag befann mig i nån slags whatever-dimma. Ingenting spelade nån roll, mina framtidsplaner hade förkortats till några få minuter. Allt jag ville ha var en smak av kolsyrad, flytande apelsin i munnen.
Jag öppnade burken med ett knäck och började gulpa i mig fantan. Smaken av apelsin var omedelbar och kolsyran kittlade min hals. Men det var nåt konstigt med den, jag tog några klunkar till, smakade fortfarande som fanta, men ändå…inte..
Jag tänkte att det kanske var nån slags utländsk fanta som gått igenom Tjernobyls reningsverk.
Jag tog nån klunk till, tittade sen på burken och insåg att det var coca cola jag druckit..
Jag blev inte chockad. Jag smålog mest för mig själv om hur jag hade haft såna stora förväntningar på hur fantan skulle smaka att tillochmed coca colan som jag råkat öppnat istället för fantan smakade apelsin(men ändå inte..).
Jag fortsatte att vandra hemåt med min cocacola med fantasmak i handen. Vädret var ju faktiskt ganska trevligt och cocacolan smakade cocacola men nu endast med en bismak av apelsin, min hjärna fortsatte att lura mig. Det var helt ok, jag kunde leva med det.
Det skulle ju snart bli vår trots allt… (Nu blir det snart vinter, gammalt inlägg nypublicerat)

Vaknade i morse och regnet öste ner ( rena bluesmeningen ) Och tog det då lugnt med ett par koppar kaffe, samt läste lite fotobloggar. Och när jag läste Malin Hellesös blogg så fick jag ju ett tips. Och eftersom jag ändå hade vägarna förbi Tranemo idag, så tog jag en avstickare förbi Nittorp för att se om jag kunde hitta det övergivna huset.

Och det gjorde jag. Fast jag fotade det på ett annat sätt. Och eftersom det bara var ett snabbt besök, så ska jag återvända vid tillfälle. När det är lite roligar väder alltså

Det såg rätt ensamt ut där det stog.

Europe har aldrig varit bra och kommer troligen inte heller att bli det, och “The Final Countdown”… I bland dyker den hemska låten upp på någon av de radiostationer jag brukar sitta och lyssna på, och jag har alltid svårt att hålla mig för skratt. Varför? se video klipp så förstår ni mig…

Hoppas jag inte har förstört någons dag nu

//Fredrik

Dessa bilderna har jag troligen visat innan, men här kommer de i nya omarbetade version.

//Fredrik

Så, i torsdags så tog jag mig i kragen och åkte till Rosentorp strax norr om Västerfallet på Nås finnmark. Jag har varit på väg dit många gånger sedan den gången jag var där i början av åttiotalet men det har aldrig blivit av. Här kan man se en gammal bild av torpet.

Jag gick från ett annat håll den här gången och det var inte alls långt att gå från skogsvägen jag stannade på. Efter vägen såg man spåren från gammal odlingsmark här och där, man kan fundera över hur det såg ut en gång och hur folk levde här.

Ibland blir man glad för att fortfarande man inte slängt eller skänkt bort vissa kläder man köpt och sparat i klädskåpet – den här lilarutiga toppen köpte jag från Asos för ungefär 5 eller 6 år sedan och skulle egentligen bäras tillsammans med en “pencil-kjol” jag har, men den har bara blivit hängandes i skåpet.

Fast idag fick den nytt liv tillsammans med nya G-Star jeansen jag “fyndade” under senaste shopping-raidet (ja fan vad jag fick leta, prova och svettas ett bra tag tills man blev nöjd – skulle absolut ha en skinny fit jag kan växa i under vinteren.. don’t mention anything about logic her ..he..he)

Überskönt att få släppa gå i träningskläderna några timmar på stan idag. Så att gräva djupt i klädskåpet ibland kan också ge trevliga överraskningar – särskild nu under diet då en del kläder börjar passa igen

På stan idag blev det såklart shopping av närproducerad mat på Bondens Egen Marknad. Vi drog med oss hem både rökt nötrulle, gigantiska squash/zucchinis, 3 olika sortens färska bönor, rapsolja och blåbär, allt ekologiskt (det var tyvärr slut på osötad marmelad)  …kom även ihåg att fylla på med mer grön Yogi-te från hälsokosten. Till slut var man och hämtade ut nya rawfood-lådan på posten…whohoo… kan nestan inte vänta med att få testa allt – kan bli en massa god dietmat ut av det här! Har också bestämt mig för att inte ha en ätarkväll idag men istället vänta tills nesta helg.. dieten rullar på rätt fint nu och det vill jag inte slowa ner på än

Ha en super lördag folks!

Late night scribbles.

Well. It’s only ten o’clock in the evening, so I could hardly claim these to be scribbles written late at night. Maybe late in the evening, or early in the night, but late at night occurs somewhere between eleven o’clock and midnight.

Anyway, what I was supposed to write is this:

I have an imaginary friend.
Well, it’s more of a mirrored version of me, in another dimension, than a real friend.
We talk sometimes, when I happen to see my reflection, her, in a dark window, or in the bathroom mirror, or the one hanging in the hall.
Or rather, it’s more like I ask her questions, and never bother to listen to her answers. Quite selfish of me, I admit.
I should be too old to be imagining this sort of things. I should be cynical, as all adults are, and see the image in the mirror in a most physical way; rays of light reflected and re-reflected in angles and wavelengths.
But no matter how much I try, I can never really ignore the feeling that the girl, or rather young woman now, which peers back at me from the other side of the glass, is really real and really different from me, though alike as we are in appearances.
I know this, because whenever I feel beautiful, I keep seeing flaws in the features of the girl in the mirror, and whenever I feel un-pretty, she is most gorgeous.
Still, she is much wiser than I am and also much sadder than I am, and whenever I become as sad, she is still the most miserable.
She is tired. She is old. She has seen it all and all she ever wanted was a friend, not a spoiled brat who ignores her every try at making a relation. A loving relation I should think.
I suppose someone with as much melancholy must ache to have someone to love. To have someone to love her.
And I, as a truly selfish child keep on thinking only about myself, never even thinking twice about maybe being different for a change. For a chance.
She is angry with me. Maybe that’s why we are so distanced from each other nowadays. It is hard to feel her presence; she is only there because she must, but very reluctantly.
I can imagine the day she will be too fed up with, well, everything, and the image in the mirror will be void of any live being. It will just simply be a reflection of, or a window to, an empty room.
The question is: will I still be there when she isn’t? And also, when I’m not there, is she?

I feel tired. She looks determined.

A quarter to eleven. Still not late at night.

Jag är så trött.. jag blir bara tröttare och tröttare för varje dag som går.. och jag har inte riktigt förstått varför.. men idag så trillade polletten ner…

För det är ju så att förra gången jag fick cyto och benstärkande så skulle jag ju ha min lilla EPO spruta också… men både jag och syster Å glömde ju den… och när jag pratade med henne så skulle vi till sjukhuset någon dag framöver med sonen.. och jag trodde att det kanske kom en kallelse för den här veckan.. men det har det inte gjort och jag har glömt sprutan.. inte haft en tanke på den..

Så nu förstår jag varför jag är trött.. jag kan tänka mig att mitt Hb är lågt.. och hur lågt vet jag inte.. men det är lågt.. det känner jag.. för jag är ju trött.. och det är ju en liten anemi som jag har drabbats av.. ge mig lite EPO.. så kommer jag snart att orka dansa över gatorna.. nä.. inte riktigt.. för det är svårt att dansa när jag är i det skicket som jag befinner mig i.. jag hoppas bara att inte de vita tar stryk.. men de brukar ha återhämtat sig bra under viloveckan… så där är jag inte orolig.. men mitt Hb.. det är nog under 100.. och plötsligt så förstår jag min trötthet…

Hämtade ju mediciner i torsdags.. och jag la in dem i medicinskåpet i fredags… mitt medicinskåp är så fint så.. och för att alla tabletter ska få plast så har jag faktiskt ett antal gamla tomma medicinburkar som jag har satt nya etiketter på och som fungerar i skåpet… men mitt stackars vita lilla skåp (ett styck gammalt brännvinsskåp) är så fullt av mediciner att de det är avsett för får inte plats.. .. så jag får faktiskt ha en burk utanför skåpet.. men det är som tur är en medicin som sonen vet att han inte ska stoppa i munnen. om han inte får den av mig eller den älskade maken.. för burken innehåller ca: 300 panodil.. och jag har en sån stor burk till med också 300 panodil.. och maken tycker att jag ska räkna dem… vilket jag inte alls ska.. jag har nog med saker jag måste göra… eftersom jag och den älskade maken och sonen och så makens föräldrar snart åker till varmare breddgrader…

Så det är inte konstigt att jag är trött.. jag äter morfin, jag har äter morfin v.b. och jag har antagligen lågt blodvärde..

Kommentarer svarar jag på när jag kommer hem!

Läs även andra bloggares åsikter om pysan, EPO, trött, blodvärde, morfin, medicinskåp, gammalt, spruta, cyto, benstärkande, dansa, familjen, anemi, Hb, brännvinsskåp, maken

Udda för att var mig iaf…

//Fredrik

När jag var hemma  hos mina föräldrar började jag rota fram en massa gamla saker i skåpen som ingen använder. Både jag och min syster har mer modern stil och dess saker passar inte in hos oss, vilket är synd för då blir de stående (men jag håller ju på att svänga om lite i min stil…) Drömmen vore ju att få inreda en gammalt sommarhus med dessa saker. Detta är ju vackra gamla saker som kommer från vår mormor och farmors sida. Jag var bara tvungen att ta upp dem och fotografera dem, då har jag i alla fall fina bilder att titta på…

Arrangemang och foto: Prickar och Rutor

Igår rotade vi i skafferiet för att komma underfund med vad vi skulle laga för mat. Och när vi flyttade på några saker så såg vi snart att det låg en mängd mjölbaggar (små mörkbruna skalbaggar) på bottnen av skafferiet! Vi hade inget annat val än att börja städa skafferiet. 

Vi började med att rensa diskbänken från saker så att vi skulle få plats att lägga skafferivarorna där. Sedan var det bara att titta igenom alla varor. Först kollade vi om det såg ut att ha blivit attackerat av de hemska mjölbaggarna och om det var bra så kollade vi datum. Mjölbaggar gillar främst sånt som är smått. Därför är det inte lika troligt att ni hittar dem bland pastan. Det de gillar bäst är alltså pulvriga varor. De gillar tyvärr också havre, vi tvingades kasta ett relativt nytt paket.

Vi var nogranna med att återvinna så mycket vi kunde. Vi samlade all mjukplast och kartong till återvinning. Och så lade vi all gammal mat till bioenergi-papperskorgen. I Lunds kommun har man en särskild papperskorg som man kastar mat i. Den maten förvandlas till bioenergi – som kan användas som bränsle till bland annat bilar.

Vi fick nästan rensa ut halva vårt skafferi. Tänk så mycket man hade slösat på resurserna om man inte återvunnit allt det. Nu har vi äntligen fräscha skafferiskåp och fräscha torrvaror i skåpen. Dessutom vet vi nu vad som står i skafferiet och kan bättre planera för att laga mat nästa gång. Idag använde vi bland annat en rispåse som skulle ta slut snart när vi lagade mat. Trots att arbetet var lite ohygieniskt så var det utan fråga värt det! Det känns så bra efteråt. Dessutom får det ju inte vara ohygieniskt var man har maten! Så titta i ditt skafferiskåp. Du kan exempelvis hitta mjölbaggar där, det kan till och med hända att det finns larver i den gamla skafferimaten. Även om du inte hittar något så tipsar jag dig om att rensa skafferiet direkt. Det går ju bara desto snabbare om du bara måste kolla om varorna har bra datum. Och då minskar du risken för att några äckliga små insekter ska festa på och i din skafferimat.

Ett stort problem med skafferier är att det som hamnar bakom och inte blir sett blir ofta bortglömt. Vi köper då kanske ytterligare en stor påse bönor trots att vi redan har detta. Eller mer kakao, som – om man bara tittar lite längre in i skafferiet – redan står där hemma. Och inte använder man väl kakao så himla ofta? Torrvaror håller länge, och det är tur, men det hjälper inte att de håller i 3 år om de inte blir sedda på 3 år. Därför tror jag att vi helt enkelt måste hålla våra skafferier lite tommare. Vi ska undvika att köpa dubbelt och då måste vi helt enkelt vara lite medvetna om vad vi har i våra skafferiet. Man får försöka lägga in det så att man kan se nästan allting i skafferiet.

Jag kom idag på att den optimala formen på ett skafferi egentligen är ett avlångt skåp som inte är  för djupt och som sitter i huvudhöjd. Kanske behöver vi en ny form på skafferierna? Det är ju ganska ologiskt trots allt att ha så djupa skafferier. Det är ju inte så lätt att behöva hoppa in i skafferiet varenda gång man ska baka eller laga mat. Smartare kök kan vi nog allt skapa.

Igår skrev jag att jag nog inte skulle gå till Erikshjälpen men jag ändrade mig och gick dit ändå. Ni som brukar läsa min blogg vet att jag brukar leta efter lampor designade av Hans-Agne Jakobsson. Idag hittade jag faktiskt en liten fönsterlampa tillverkad av H-A Jakobsson. Ibland har man tur. Det har blivit lite av en grej för mig att hitta och samla på Jakobsson lampor. Jag har faktiskt ganska många av dom nu. Det börjar nog bli dags att sälja några av dom. Betalar du bra så kan jag tänka mig att sälja.

.

.

När jag var på Erikshjälpen så hittade jag även ett gammalt tv-spel från 1977 av den svenske tillverkaren Ronex. Jag har precis kopplat in det för att se om det fungerar och det verkar som det är helt OK. Dom här spelen är samlarobjekt idag så man kan få ganska så bra betalt.  En del av er kanske minns dom första tv-spelen som kom ut på marknaden. Det hette Pong och jag tror att det var Attari som först lanserade spelet. Jag tror jag var runt 14 år när jag fick ett sådant spel. Jag tyckte att det var helt fantastiskt att man kunde koppla det till tv:n. Det var mycket enkelt, det fans olika varianter av spel. Tennis, hockey, squash, och skytte. För att du ska förstå vad för tv spel jag lekte med när jag var liten så vill jag visa ett video klipp på pong och hur det såg ut när man spela.
.

.
Vist verkar det roligt. Detta är tv-spel historia. Det var så här allt började, med att par streck som man flyttade upp och ner, när man ser på utvecklingen så är det helt otroligt hur mycket det  förändrats. Jag hade många roliga timmar med detta spel det är kanske svårt att förstå när man ser dagens tv-spel.

.

Man behöver inte gå långt i Liepaja för att hitta motiv. Gillar man gamla byggnader så finns ett överflöd i den här staden. Varje gränd innehåller något intressant och man skulle säkert kunna kunna göra mängder med gigabyte bild.

Här är ett litet axplock av bilder jag gjorde förra veckan.