Än en gång riktas strålkastarljuset mot Gert Gelotte, GP-journalist som figurerat flitigt på denna blogg, och som nyligen gjorde denna uppseendeväckande jämförelse mellan palestinska flyktingar och judiska dito:

Palestinierna ville inte lämna sina hem för att få leva i flyktingläger. De judiska flyktingarna ville till Israel och har så vitt jag känner till ingen önskan om att återvända ”hem”.

Denna gång läser jag på hemsidan för Sveriges Radios P1s program Medierna att

Göteborgs-Posten har i praktiken satt munkavle på en av sina ledarskribenter, Gert Gelotte, eftersom han bryter mot den fastlagda israelvänliga linjen på ledarsidan.

Gelotte åkte på en av Svenska kyrkans studieresor till Västbanken och Jerusalem. Resan fick honom att omvärdera sin syn på Israel-Palestinakonflikten. När han kom hem skrev han fyra artiklar som var starkt israelkritiska. En åsikt som går emot G-P:s traditionella ledarlinje. Nu får Gelotte välja mellan att skriva ”rätt” eller inte skriva alls.

I Medierna hör du Gert Gelottes syn på tidningens takhöjd. G-P:s politiske redaktör, Fredrik Tenfält, svarar.

De så kallade ”journalistresorna” till Israel och Palestina som Svenska kyrkan ordnar är omtvistade. De har kritiserats för att vara Palestinavänliga.Dessutom har många redaktioner valt att inte betala för resorna själv, utan journalisterna har fått bidrag från Svenska kyrkan. Men får journalister ta emot sådana gratisresor? Nu har Journalistförbundets yrkesetiska nämnd satt ner foten.

Jag har ännu inte hört programmet själv, så det återstår för mig att se hur detta beskrivs och motiveras från olika håll.

Att Gelotte kommer att utnämnas till ett sanningssägande offer för en israelvänlig medieelit är väl inte så långsökt (vi ska försöka följa upp det framöver). För mig räcker det att se till både vad Gelotte valt att säga och valt att låta bli att säga om den arabisk-israeliska konflikten för att förstå att hans skriverier inte med den godaste vilja kan falla under rubriken ‘journalism’.

/Torbjörn Karfunkel

Gert Gelotte har i en serie artiklar i GP givit en onyanserad bild av konflikten i Israel. Han sade sig ändå stödja att Israel skall vara en judisk stat, men detta tar han nu tillbaks i en debattartikel i Kyrkans Tidning.

Mest iögonenfallande är ändå hans syn på flyktingar:

Och när Oded Meiri jämför palestinska flyktingar från det som var Palestina med judiska flyktingar till det som blev Israel biter han huvudet av skam. Palestinierna ville inte lämna sina hem för att få leva i flyktingläger. De judiska flyktingarna ville till Israel och har så vitt jag känner till ingen önskan om att återvända ”hem”.

Här följer replikskiftet i Kyrkans Tidning:

Selektiva och tvivelaktiga referenser

KT 080612

Gert Gelotte åkte på Svenska kyrkans bekostnad till Västbanken och publicerade därefter fyra starkt antiisraeliska artiklar i Göteborgs-Posten. Detta journaliststipendium från Svenska kyrkan är i dag föremål för en granskning av Svenska Journalistförbundets etiska nämnd.

REPLIK

När jag, den ”upprörde judiska mannen” i Gelottes debattinlägg i Kyrkans Tidning 22/08, mötte Gert i en radiodebatt i samband med artiklarna, ville jag först undersöka om hans åsikter var dold antisemitism eller legitim kritik av staten Israel. Jag ställde därför frågan om han anser att Israel har rätt att vara en judisk stat. Hans positiva svar möjliggjorde då en fortsatt saklig debatt. Nu tar han tillbaka sitt svar och skriver: ”Sammantaget ger israelisk lag en otäck dimension åt frågan om Israel ska få finnas som judisk stat?” Jag vill gärna tillrättalägga hans nya uttalanden.

I sin argumentation använder Gert både så kallad ”selektiv indignation” och tvivelaktiga referenser. Han upprörs över att en viss liten andel israelisk mark ej kan arrenderas av araber, medan han tycks acceptera bland annat svåra religionsförföljelser inom stora delar av arabvärlden, där ingen annan religion än landets egna får praktiseras.
Han citerar en mycket oseriös israelisk forskare, Illan Pappes, vars påstående att fördrivningen av palestinska flyktingar var en välplanerad israelisk operation är falsk.

Enligt den väletablerade historieforskaren Benny Morris vid Ben Gurion University fördrevs mellan 10 och 20 procent av de arabiska flyktingarna, medan andra lämnade sina hem efter löfte från de arabiska arméerna att återvända efter segern över judarna. Större antal judar fördrevs från arabländerna.
I Israel finns i dag 7,3 miljoner invånare och inte 6,8 som Gert skriver. 75 procent är judar. Araberna i Israel har större mänskliga rättigheter där än i arabvärlden.

Oded Meiri
tekn licenciat

Smaklöst och osakligt

KT 080619

När jag diskuterar innebörden av formuleringen ”judisk stat”, replikerar Oded Meiri med anklagelser om antisemitism.

REPLIK

Det är både smaklöst och osakligt. Min uppfattning är att ett land kan vara jud­iskt, kristet, muslimskt i betydelsen att huvuddelen av befolkningen lever i respektive tradition. I denna mening är det för mig lika problem-fritt att Israel är ett judiskt land som att Sverige är ett kristet land.
Om man däremot med judiskt, kristet, muslimskt land menar att minoriteter kan diskrimineras för att garantera att majoritetsbefolkningen förblir i majoritet, så innebär det brott mot de mänskliga rättigheterna.

Den israeliska regeringens politik i Israel och i de ockuperade territorierna på Västbanken syftar alldeles uppenbart till att behålla respektive lägga beslag på så mycket land som möjligt med så få palestinier som möjligt. Oded Meiri kallar mina referenser ”tvivelaktiga” och förtiger att min huvudkälla är svenska utrikesdepartementets senaste rapport om de mänskliga rättigheterna i Israel. Jag skulle lika gärna ha kunnat åberopa FN. Bilden av hur den israeliska regeringen förtrycker palestinier är entydig.

Ilan Pappés bok Den etniska rensningen av Palestina är synnerligen väl dokumenterad. Jag noterar att Oded Meiri inte invänder mot Pappé i sak utan nöjer sig med obevisade omdömen.
Och när Oded Meiri jämför palestinska flyktingar från det som var Palestina med judiska flyktingar till det som blev Israel biter han huvudet av skam. Palestinierna ville inte lämna sina hem för att få leva i flyktingläger. De judiska flyktingarna ville till Israel och har så vitt jag känner till ingen önskan om att återvända ”hem”.
Till sist: Att jag skriver om tillståndet för de mänskliga rättigheterna i Israel och på den ockuperade Västbanken innebär inte att jag godtar förtryck i andra delar av världen.

Gert Gelotte
Journalist