Le Rove des Garrigues är en färsk getost som fått sitt namn av Rove som är en getras och Garrigue som är en beteckning på en buskig vegetation som  finns i medelhavsområdet där ingående växtarter bland annat är timjan, rosmarin, lavendel. Denna 72 grams lilla pastöriserade getost smakar också väldigt mycket timjan och har även inslag av lavendel. Tyvärr ingen ost som faller mig i smaken då jag får lite av tvålkänsla i munnen på grund av de ganska påträngande smakerna. Bästa säsong skall vara sommar, höst och vår så jag kanske ger den ytterligare en chans framåt vårkanten.

Efter att i veckan varit ute på Barista och ätit en mycket god sallad så blev vi inspirerade till att göra en likartad sallad hemma. Blev supergott ! Var dessutom enkel att göra = perfekt vardags/fredagsmiddag.

Vad som ingick: Penne med pesto (Barilla = bästa peston), parmaskinka, parmesan, getost med honung, soltorkade tomater, rödlök, ruccola, russin, paprika, tomat, oliver, färsk basilika, rostade pinjenötter, gul kiwi och balsamvinäger.

Källa: Min fantasi

Omdöme: Gott och enkelt att göra

Vin: Söndagsmat, så vatten var måltidsdrycken

Onsdag, torsdag och fredag har nog varit månadens jobbigaste dagar. Med en huvudvärk som vägrar ge med sig och hundra miljoner saker att göra har jag gått på snålbensin, hela tiden.

Inför min gamla menziesåterträff idag skulle jag i torsdags tillverka egna köttiga samosas.

Köttet (nötfärs, ärtor, gurkmeja, microhackad lök, pressad vitlök, curry, salt, peppar, koriander, citrongräs, ingefära, persilja) blev godare än godast men när jag skulle baka in den i degen gick det åt helvete. När knytena träffade den kokheta oljan öppnade dom sig. Det slutade med att jag började grina.

Jag gjorde så som man inte ska göra, konstaterade att jag suger i köket och gav upp. Mitt patetiska jag tryckte in filodegen i det allt för isiga frysfack och bestämde sig för att göra en “farzin”. Tårarna rann fortfarande när jag blandade ner köttfärsen i riskokaren och lät den stekas i många minuter. När den var klar roade jag mig själv genom att göra smilegubbe.  Det kändes pyttelite bättre.

Så nu sitter jag är lottlös, inte en susning om vad jag ska bringa ikväll. Förhoppningsvis får jag lite inspiriation från matmässan vi ska på vid 14:00 tiden. Annars får mina gamla kollegor nöja sig med the one and only: Lantchips med sotad getostrulle. Det är gott.

Pssst. Jag drack te med smaken fläder/champange hos Sara igår. Jag garanterar att den kan bota det mesta tex: fredagsgodissuget eller ett brustet hjärta. Den går att köpa i löstehörnan på Hemköp. Do it.

Banon är regionen Provence-Alpes-Côte d’Azurs bidrag till de franska AOP och AOC-ostarna. AOC sedan 2003 gör den till en av de yngre AOC-ostarna men den har anor ända sedan medeltiden då den finns omnämnd i gamla skrifter. Tillverkningen sker i området kring den lilla byn Banon som ligger i departementet Alpes-de-Haute-Provence.

Den presenteras inlindad i torkade blad från kastanjträdet som hålls på plats med hjälp av snöre gjort av palmblad. När man öppnar upp de brunt höstfärgade bladen hittar man en cirkulär ost på 100 gram som lagrats i minimum 15 dagar, därav minst de sista 10 dagarna inlindad i kastanjebladen. Det förkommer även att den badas med eau-de-vie innan den lindas in i bladen. Till konsistensen så skiljer sig osten från de “vanliga” getostrana genom att den är väldigt krämig och nästan rinnig en lätt ammoniaksmak kan både doftas och kännas vid avsmakning av osten som är ganska stark. Osten är inte någon av mina favoriter och den påminner om annan ost som jag också har lite svårt för nämligen Pérail de Brebis. En fårost som tillverkas i Midi-Pyrénées och har en liknande konsistens.

Givetvis finns det även legender kring osten Banon. Den romerske kejsaren Antonius Pius (86-161)  dog i en magsjukdom efter att ha ätit för mycket ost och osten han åt för mycket av skall ha varit just Banon.

Kände för lite Italienska smaker en kväll

Ibland är det gott med en salt, liten kvällsrätt. Oftast är jag inte hungrig efter middagen, brukar mest bara bli en kopp varm choklad med vispgrädde innan sängen och spikmattan. Som jag för övrigt börjat somna på, så nog har den en positiv inverkan på sömnen.

Jag hade turen att få en liten knippe svartkål av Mammas hobbyodlande grannar, så då blev det till att hitta på nåt gott av den. Jag är väldigt förtjust i sardeller, så det tänkte jag kunde bli en bra kombination. Hade en liten bit Killing från Skärvångens Bymejeri, en mycket krämig och god getost.

Svartkål med Getost och Sardeller

4 stjälkar Svartkål

6 Sardeller

1 klyfta Vitlök

10 små Kaprisbär

1 msk Valio’s Smör

1 msk Kallpressad Olivolja

Svartpeppar

Några små skivor Skärvångens Killing

2 Plommoncocktailtomater

1 kokt Ekologisk Ägghalva

Skär bort den hårda mittnerven i svartkålsbladen och strimla dem fint. Bryn smör och olivolja, fräs bladen en stund. Tillsätt finhackad vitlök och sardeller. De behöver inte hackas, lägg i de hela filéerna, de smälter i smöret.

Krydda med svartpeppar, vinäger och kapris. Salt behövs inte, tillräcklig sälta kommer från kapris och sardeller. Låt puttra 15 min, tillsätt lite vatten om det kokar torrt. Sista minuten låter du klyftade tomater koka med.

Häll upp i ugnsform och lägg på några skivor getost. Gratinera 5 min på 175°, bara så att osten smälter lite. En lagomkokt ägghalva till och varför inte ett gott glas vin.

En liten dessert med Svarta Vinbär och lättvispad grädde satt fint efter all sälta. Några varv från min kvarn med hela bitar kandisocker och kanel var gott på. En kväll helt i svart.

]]> http://ostbloggen.wordpress.com/2009/10/06/cabrion/ Tue, 06 Oct 2009 09:19:32 +0000 Daddy-T http://ostbloggen.wordpress.com/2009/10/06/cabrion/

Cabrion är en getost från regionen Bourgogne. Vi har haft nöjet att njuta av en variant som heter Le Cabrion de la Guyotte under snart en veckas tid. Den påminner väldigt mycket om Charolais som också produceras i Bourgogne. Likheterna sitter framförallt i smak, konsistens och form, Cabrion är dock lite mindre till storleken. När man skurit en bit av den ganska torra och hårda osten så är det lätt att få associationer till ytan på ett Staedtler Mars Plastic suddgummi, dock bara till utseendet. Lite mögel på utsidan är är bara bra för det antyder ju att osten har några veckor på nacken  och har utvecklat en god smak. Getost och vitt vin är en säker kombination och eftersom vi är en bit från Loire så skippar jag Sancerre denna gång och föreslår en Pouilly-Fuissé.

La Guyotte är namnet på ett vattendrag som slingrar sig fram i trakterna för tillverkningen och som så småningom ansluter sig till den mer  floden Doubs som in sin tur är ett biflöde till den ännu mer kända floden Saône som i sin tur i Lyon flyter ihop med Rhône som får anses ytterligare mer känd. När Rhône sedan närmar sig Medelhavet delar den på sig i två armar och det är mellan dessa som man hittar deltaområdet Camargue, med sina välkända vita hästar och sin salttillverkning.

Har jobbat ganska hårt med två saker under snart en vecka nu. Mor och far sysslar met getostproduktion och biodling, och har länge viljat börja marknadsföra sig med logotyp, etiketter och hemsida. Jag åtog mig till sist uppdraget. Det måste varit ren tur, eller så var det ett tecken på något, för jag fick världens snilleblixt redan andra natten jag satt och brainstormade logotyper. Se resultat nedan. Själv älskar jag den; är riktigt stolt.

För en gångs skull var det vapenvila mellan mig och Illustrator. Jag fortsatte sedan raskt med att börja skissa på designen till hemsidan. Jag bygger sidan med WordPress, bloggverktyget som numera kan fungera som ett regelrätt CMS. Det behövs inte kodas upp nån backend alltså. Motorn är redan byggd, maskineriet är konstruerat.. ni fattar. Detta blir alltså första gången jag skapar ett WordPress-tema så det blir nog ganska tomt i början, men så fort things are up and running bygger jag på mer funktioner.

Adressen är http://larspers.se. Notera att det är en mycket tidig version som ligger uppe nu. Endast för teständamål. Allt innehåll är dynamiskt, dvs. admin kan lägga till sidor i menyn och poster i bloggen.

Och beware: använder ni av någon anledning Internet Explorer 7 eller tidigare, så ser ni till att byta. Nu på en gång! Det är djävulens avkomma, och därför stödjer jag inte skiten. Här finns andra alternativ:

• Mozilla Firefox
• Apple Safari
• Google Chrome
• Opera

I helgen utsågs den kanadensiska osten Le Cendrillion till världens bästa ost 2009. Bland de ca 2500 ostar som deltog i tävlingen ansågs denna asktäckta getost som den mest lyckade. Tävlingen som heter World Cheese Awards gick i år av stapeln på Kanarieöarna och arrangör är organisationen The Guild of Fine Food som är en brittisk handelsorganisation.

Det franska inslaget var vad jag kan förstå av det mer försumbara slaget och i klassen för bästa franska ost segrade  Coeur de Camembert  Calvados, tillverkad av brittiska Cheese Cellars!!! Även om detta kanske får betraktas som ett minst sagt inofficiellt världsmästerskap så kan man ju ändå låta sig underhållas av det 20 minuter långa videoinslaget som finns att se på arrangörens hemsida. Nämnas kan kanske också att 2008 utsågs en ost från Teneriffa till världens bästa ost. Tyvärr lär det väl bli ganska svårt att få smaka på någon av dessa ostar men skall någon till Kanada så kan det ju vara värt att göra ett försök.

Pouligny-Saint-Pierre är en pyramidformad getost som förutom formen även har regionen Berry i Loiredalen gemensamt med osten Valençay. Pyramidformen är dock betydligt brantare och den skall vara inspirerad av av formen på byns kyrka. AOC sedan 1972 och numera också AOP.

Görs av opastöriserad getmjölk och väger 250 g, är12,5 centimeter hög med en platå på toppen som är ca 2,5 cm i fyrkant. Till det yttre kan den ha två helt olika utseenden, antingen som på bilden ljus eller svagt blåmögelfärgad. Båda varianterna innefattas i AOP-bestämmelserna och utseendet beror på vilket  mögel som påförs under lagringen. Den ljusa varianten är krämigare och har mildare smak än den blåmögliga så den kanske är att rekommendera som instegsost för de som tvekar inför getostsmak.

Förutom färgskillnad så får den även tillverkas i en lite mindre variant och det är den som syns på bilden. När osten ligger i ostdisken så sitter det en guldfärgad remsa tvärsöver den och även här kan man se två varianter, en med grön markering för ost tillverkad på gårdar och en med röd markering för varianten som kommer från ett större mejeri.

Pouligny-Saint-Pierre har två smeknamn som kanske inte är så svåra att förstå, pyramiden respektive Eiffeltornet. Dryckestipset blir som vanligt när det kommer till getost, ett torrt vitt vin från regionen. Nästa gång det korkas upp Sancerre så passa på att prova denna ost.

Några mil innan man kommer fram till Borgafjäll ligger Högland, vid odlingsgränsens allra yttersta utpost. Min körtrötta hjärna registrerade där vid väggrenen en väldigt fientlig handgjord träskylt, “Get Lost”. Vanudå? Vilket välkomnande! En mikrosekund senare förstod jag vad jag egentligen hade läst. Get Lost var naturligtvis inget annat än Get-Ost (med bindestreck som förmildrande faktor…). Mindre fientligt alltså. Rent av lockande.

Ostar från regionen

Efter att sedan ha dessertätit “Ostar från regionen” på Borgagården som kom just från detta Högland kändes ett besök på hemvägen ett måste. Det danska paret Jette och Mads Jacobsen har drivit sitt mejeri i fyra år efter att under ett par år ha lärt sig hantverket av de tidigare ägarna till Höglands Get. 

Nu ystar den oerhört sympatiske Jette ost i sin källare av mjölk från sina 15 getter. Snacka om småskalighet.

Hennes ostar förtjänar verkligen större uppmärksamhet.

Idag kan man endast köpa dem på ICA i Dorotea och på plats i Högland. Äta dem på resto kan man göra på Borgagården, Hotell Borgafjäll och till och från på Grand Hotel i Stockholm.

Förutom getmese (som jag aldrig lärt mig gilla) tillverkar hon tre delikata getostar. Två av chèvretyp – en färskost rullad i björkaska, en annan krämig rackare (Oliva) inlagd i olivolja och timjan. Dessutom gör hon en riktigt spänstig vit caprin. Utöver detta tillverkar hon även en superdelikat blåmögelost (Lapplands Blå) på inköpt komjölk, varav minst hälften är av fjällko. Sältan, stunsen och fräschören är fantastiskt bra. Per Wahlgren på Borgagården kallar den “världsklass”.

Jag kan bara instämma.

(newt on the road)

“Oliva”

Plocka ner lite gott i en korg och ge Dig ut i grönskan

Nu är det äntligen läge för en skön Picknick!

Sommaren har ju inte börjat på sin bästa sida direkt, så nu kan det bara bli bättre. Den här korgen tog jag med till Jamtli, vårt fina friluftsmuseum i Östersund, en varm dag i Maj. Där hade jag och en god Vän en härlig utflykt.

Uppdukat för Picknick

Korgen innehåller:

Salami Veneto, Italiensk mycket god, köpte jag på Kvantum

Fontana’s Kalamata Mini-Oliver

Tomat, paprika

Chèvre o Graviera m pecannötter, honung o timjan. Graviera är en getost från Kreta.

Papperstallrikar är inget bra alternativ på Picknick. Bara om man ska gå långt

Efterrätt:

Grekisk yoghurt, keso o grädde m kardemumma, äkta vanilj o en gnutta havssalt.

Under det ett lager jordgubbar från frysen.

Nymald kardemumma på toppen

Jag har kardemummakärnor i en pepparkvarn.

Blir så mycket godare än mald från påse.

En flaska vatten med lite frysta blåbär. Och så förstås några kylklampar under allt.

Hade jag inte kört bil hade det varit gott med ett glas rött till.

]]> http://birgittahoglundsmat.wordpress.com/2009/06/12/morgonkaffe/ Fri, 12 Jun 2009 21:30:08 +0000 Birgitta Höglund's Mat http://birgittahoglundsmat.wordpress.com/2009/06/12/morgonkaffe/

Morgonkaffet är en höjdpunkt

Morgonstund har guld i mund..

En kanna Zoega´s
Mollbergs Blandning

En skiva Finn Crisp
Rejält med Smör
Gudbrandsdalens Getost
Några skivor Rökt Sidfläsk

Det här är morgonnjutning
på hög nivå.

Getosten Mothais sur feuille återkommer här i ny skepnad som modell i ett sent fredagssexperiment i väntan på att kolla om vi vunnit på euromillions. Känner att detta gav mersmak och kommer nog att prova mig fram med fler varianter så småningom.

Cabriotte heter getosten som jag köpte på la Ferme des 3 Ponts före påskhelgen. Den lär man inte hitta någon annanstans förutom hos någon lokal handlare tror jag. Det speciella med denna getost är att den är tvättad med Marc de Bourgogne på liknande sätt som en Epoisses, där slutar dock likheterna med tuffingen från Bourgogne. Denna ost var ca 10 cm i diameter, lite lätt krämig inuti och med ganska mild smak. Nytt inköp kommer att göras vid nästa utflykt söderut.

Namnet som jag aldrig tidigare stött på är antagligen en liten ordlek som bygger på ordet cabri som översatt till svenska blir killing.

Nu när vi stuvat undan skidor för både längd och backe passade det sig så bra att ta fram grillen i samma grepp och vända. Svärföräldrarna är ute och åker i sin fina husbil och svängde förbi oss på vårt berg. Tur att snö och is nu är veck från vår slingrande, backiga gamla grusväg. När vägen tinat fram är det  lättare att ta sig och besöken blir fler. Om man nu inte väljer att parkera på fel plats, men det historien får ni höra om en annan dag.
Fredagen bjöd på ett soligt och varmt väder så grillen tändes till allas sniffande näsor som vädrade och unisont förkunnade att vi längtat efter dessa ljuva dofter. Det blev klassisk karré som kryddats på enkelt vis och tre små squash som fick en släng av olivolja, vitlök, örtsalt och peppar. Nytt på grillen för oss blev en rulle av aubergine och getost. Det sistnämnda blev så lyckat så det får bli dagens recept.
Jo, vi åt även en krämig röra eller gucka med fetaost, soltorkade tomater och yoghurt till. Den fick tummen upp av dottern som sa att  smakerna var som ett jättegott recept hon hade. Klyftpotatisarna kikade också fram när allt var färdigt på grillen.

Getostfyllda aubergine

1 st aubergine
1 bit getost, vit caprin tog jag.
färsk körvel eller persilja om man vill.
olivolja
salt och svartpeppar

1. Hyvla auberginen i tunna skivor med osthyvel eller skär tunnt med kniven.
2. Strö salt på skivorna och låt stå en stund, sisådär 20 min.
3. Hacka de kryddgröna och skär osten i bitar.
4. Lägg på en ostbit, kryddgrönt och rulla ihop.
5. Ringla olivolja över samt lite salt och peppar.
6. Går snabbt klart på grillen så var på pass.

En grymt god gratäng med getost, spenat och pasta lagade sonen lätt till när det var dags för honom att bjuda oss på veckans fredagsmat. Enkelt att tillaga men det blev verkligen lyckat med den fina getosten och färsk spenat från inomhusodlingen. Sonen älskar pasta av alla de slag så det var på tiden vi fick smaka det här. Ser redan fram emot nästa pastarätt som han svänger ihop till oss här i familjen nästa fredag.

Fredagsmaten som sonen lätt lagade och bjöd oss på….

Cappellettigratäng med getost och spenat

4 port

500 g färsk Cappalletti med Proscouttifyllning
vatten
salt
färsk spenat, tre nävar

1. Koka pastan i rikligt med vatten och lite salt under ca 5 min.

Ost sås:

3 msk smör
3 msk mjöl
5 dl ekologisk mjölk
salt och peppar
vit caprin

1. Smält smör, ta kastrullen från värmen och vispa i av mjölet.
2. Slå på lite av mjölken och vispa slätt, fortsätt med resten och koka i 3- 4 minuter.
3. Smaksätt med salt och peppar.
4. Rör ner av getosten i tunna skivor, ta så mycket du tycker är gott. Rör till osten är smält utan att ha kastrullen på värmen. Spara några skivor till gratinering.
5. Lägg den avrunna pastan i botten på en ugnsfast form, lägg tre nävar färsk spenat ovanpå, slå över ostsåsen och toppa med skivor av getosten.
6. Gratinera i 225° i ca 15 minuter eller till fin färg.
7. Servera med goda sallatsblad, olivolja & balsamico, svartpeppar från kvarn över hela anrättningen.

Pastagratäng med en ostsås på vit caprin, spenat och sallat från inomhusodlingen.

Äntligen kom jag mig iväg på ett länge tänkt besök på ett av mina favoritställen här i Fryksdalen. Det fina är att de nu tillsammans med andra lokala producenter har samlats under ett gemensamt varunamn ” En smak av Fryksdalen“. Tanken är att folk från bygda nu ska få upp ögonen för dessa fantastiska produkter som finns på nära håll. Vill återkomma med fler besök hos dem alla så ni kan få följa med på ett smakreportage hos dem envar.

På Lillängens Gårdsmejeri har man nu i tolv år tillverkat ost av getmjölk. De har under den här tiden utvecklat sina ostar så att fler och fler har fått smak för de här delikatesserna. Det är många utanför Värmlands gränser som har fått smaklökarna i svall för getostarna från den lilla gården som ligger i By, strax norr om Sunne.
- En av våra uppköpare som är en ostgrossist har berättat att ostarna nu också finns i huvudstaden på ett flertal av de bättre restauranger, säger Kajsa.
På gården finns idag närmare tvåhundra vuxna getter av den svenska lantrasen som bidrar med mjölken till alla de fina ostar som tillverkas. Där bor också några av den ovanliga sorten fjällkor. En av dem “Lilla gumman” har också bidragit med sin mjölk som är fet och fin för osthantverket. En av ostarna som vi tittar på i butiken är en blandning av mjölk från get och ko. Man kan se på snittytan hur det varvats mellan de olika mjölsorterna.
-Den ost som vi tillverkar mest av är Vit Caprin en klassiker som säljs med olika lång lagringstid, berättar Kajsa.
Vi får oss ett gott skratt när Kajsa lite senare berättar om den Röda Kittosten som en del av kunderna kallar för ” balkongost”, alla ostar får de inte ha i kylen för sina nära. Det kanske känns igen?
De ostar som vi tittar, doftar och smakar på är från före jul, getterna sinläggs sedan, för att därefter komma igång igen med mjölkningen när det börjar bli dags för killingar på gården.
Vi avslutar besöket med en tur runt bland alla getterna som verkar trivas och ha en härlig tillvaro på gården. Det måste bero på den kärlek och respekt som visas för djuren av Kajsa och hennes medarbetare. Man kanske skulle ta och bli en get i sitt nästa liv, i såfall får det allt bli på Lillängen, funderar jag och drömmer redan om kvällens avsmakning på de ostar som vi köpte med hem från mitt favoritställe här i Fryksdalen.

Längre ner hittar ni ett urval ur butikens sortiment & en lista finns längst ner på sidan var ni kan hitta ostarna för er som är utom bygda.
Text och bilder: Mimmis Mat

En av alla skönheter på Lillängens Gårdsmejeri.

Getabocken som har skött sitt ämbete med bravur.

Vårsolen tittar in till getterna i det stora ladan och nu har mjölkningen åter kommit igång.

Tvåhundra vuxna getter av svensk lantras finns nu på gården.

Baksidan

Framsidan

Ett litet urval av de olika sorter som finns i butiken;

Vit Caprin – Klassiker med olika lång lagringstid som är den största av gårdens ostar. På ytan sprayas Vitmögel, Penicillium Candidum, som vid mognad ger en frisk doft av champinjon. Smaksättningen med kummin kommer från norska sidan och kallas där “nöckelost”.

Röd Caprin - Är en kittost, där rödkittet och en saltlösning målas på uppemot 10 ggr/ månad. Det här är den berömda “balkongosten”.

Färsk salt getost - är vad grekerna kallar för fetaost. Här har den fått sitt egna namn som man knappast glömmer, Geta och då blir det lätt “Geta-Feta”. Prova gärna gårdens inlagda i olja med kryddor.

Roquefort - Blåmögel, Penicillium Roquefortium, blandas i ostmassan och blommar upp då man sticker ner pinnar i massan, då får syret kontakt med blåmöglet vilket gör att de blir blå ränder i osten.

Mese - en bredbar ost där vasslan från getmjölken tas tillvara och kokas länge så den karamelliseras.

Mesost – en skivbar ost där vasslan och kogrädde får puttra på länge innan den slås över i formar. Mörkare mesost har jag aldrig träffat på, chokladlik…..

Bredbar färskost – en färsk ost som namnet säger. Smaksätts på oliks sätt här hos Kajsa.

Ett flertal av olika ostar finns nu att tillgå i butiken, bla en bit av den vita caprinin smaksatt med kummin.

Kajsa här tillsammans med årets förstfödda killing.

För er som inte har vägarna förbi sköna Fryksdalen och Lillängens Gårdsmejeri så kan ni köpa osten på följande platser;

Stockholm, Osthörnan i Hötorgshallen

Göteborg, Linnegatans Ost

Malmö, Möllans

Linköping, Norins

Just nu skulle jag kunna…ja kanske inte döda, men iaf göra en hel del för en rund toast med getost, flytande honung av apelsinblomma och några valnötskärnor. Till det ett fylligt glas rött.

Undrar om jag lider av någon bristsjukdom?

I dag gick jag i baklås.

Jag hade tänkt vara hemma och jobba, göra lite ärenden och städa. Men det räkte med en blick ut genom rutan på hällregnet så bestämde jag att

NEJ!

Jag kände hur orken bara rann ur mig. Så jag har legat i sängen i princip hela dagen och tittat inspelade avsnitt av diverse favoritserier:

• Ugly Betty
• CSI
• Numbers
• Criminal Minds

Och så har jag ätit hembakat bröd med fikonmarmelad och getost eller hemagjord leverpastej och ättiksgurka. Och druckit baljor med the.

Lite slött har jag konstaterat att “alla andra”, dvs ett antal något yngre, eller jämnåriga vänner under dagen i skift betat av diverse luciatåg.

Tänk att i nästan 15 år var lucia en hektisk tid då linnen skulle fixas och lampor/batterier i ljuskronor kollas och i förekommande fall bytas. Rätt många år var det ohyggliga mängder – med tre “lucia-aktiva” vildänglor. Jag kan inte säga att det känns sorgligt att den tiden är förbi (och det trodde jag nog det skulle göra) Men det känns väldigt definitivt och påtagligt.

Jag har tänkt lite lojt att “bara det slutar regna ska jag” göra de där ärendena, städa, ringa en hundkompis och linka ut, ta itu, jobba.

Men NÄ! Det slutade inte och jag kom inte igång. Tycker jag

Men när jag tänker efter har jag:

• Fixat med en av vildänglornas kassa mobil – vi får äntligen en ny efter sju sorger och åtta bedrövelser. Hurra. Äntligen en människa som vågar göra en reklamation på reklamationsavdelningen.
• Letat rätt på min ADHD-utredning som jag hade förlagt (höjden av DAMP-tanteri – eller hur ; -)
• Ringt för att få tag i ett annat diagnos-relaterat papper som ÄR borta
• Fixat flera saker för jobbet (och eftersom jag jobbat från tidig morgon och halva natten i stort sett varje dag förra veckan är det helt ok)
• Damsugit stora delar av huset och skurat kök och hall
• Tagit hand om flera stora säckar hundmat och några små (Frolic mm som vi har som godis) Samt ett stort rådjursskrov som skulle brytas i mindre bitar och frysas in.

Nu när jag skriver om det får jag liksom syn på att jag fått en massa saker gjorda. Fast jag har gjort dem lite bakom ryggen på mig själv, så att jag inte märker av det så värst. Det är ganska skönt att göra så, dela upp det i små bitar som man nästan hinner bli klar med innan man fattat att man börjat. Men det kräver att jag  verkligen påminner mig om vad jag gjort för att inte få hyperdåligt samvete för att jag är så lat och förskräcklig.

Jag känner i hela kroppen att jag verkligen är så lycklig att jag haft tur och lite skicklighet att hitta ett jobb som tillåter sådana här dagar undantagsvis. Inte när som helst – för där är många “måstedagar” då jag i princip måste jobba även om jag är sjuk. Men just det, och de många långdagarna, gör att jag faktiskt kan vara hemma ibland – om jag ändå bara skulle fnulat runt på kontoret. Egentligen tror jag inge normalt funtad arbetskamrat/arbetsgivare skulle protestera – jag jobbar klart över 40 timmar/vecka – men jag skulle inte kunna göra det med lätt hjärta om jag inte kände mig säker på att jag utan tvekan jobbat in dan flera ggr om. Fria jobb under eget ansvar kan vara ruggiga när man “lider av iver”, men jag tycker att jag lärt mig balansera det rätt bra.

Annars är känslan att man är lat, så fort man inte varit strängt upptagen och haft andan i halsen varje vaken minut ett av de pris man får betala för att vara “välfungernade” enligt min erfarenhet. Det kräver att man liksom är tokhårt uppdragen (som en mekanisk docka) van att vara sin egen slavdrivare, verksamhetspolis.

Nu har jag ätit en god middag med några av dem jag gillar bäst. Lilla hunden har legat under matbordet och beslutsamt gnagt sig igenom en stor bit skrov som jag inte “kunde” dela på. Kattdamen har nådigt slickat i sig gelen från kattmaten. Möjligtvis äter hon själva maten under natten. Men rätt ofta lämnar hon den och knaprar hellre på den torrmat som hon oxå alltid har.

Sen har vi glufsat i oss stora mängder choklad, titta på Simsons (både DVD och tv). Morfarn har fått se nyheterna. Minsta änglan och mormorn har tappert rastat hund i hällregn. Nu avslutar änglan dagen med mera Simsons, denna gång spel på PS2.

Det regnar fortfarande, men jag sitter i köket och lyssnar till diskmaskinen, som någon annan fyllt på och satt igång. Hunden traskar lydigt efter katten vart hon går, får regelbundet stryk och åthutningar av högst densamma, och gläfser på henne för att beveka henne att sällskapa. Det lyckas inte idag heller. Nu kommer de farande ner för trapporna, förbi köket där jag sitter och ut i vardagsrumnmet till änglan och mormorn.

En på det hela taget bra dag alltså. Särskillt de där smörgåsarna. Och att änglan kom. Och dom andra…

Rödbetorna har växt på bra i köksträdgården så nu gäller det att äta av de söta och goda betorna. Ett sätt som både är enkelt och jättegott är att baka dem i ugnen med lite olja, honung och getost. Mat som sköter sig själv i ugnen men blir så god som den är. Vill man kan några kryddiga korvar också gå med den sista kvarten så är middagsmaten klar på ett nafs utan en massa kastruller och disk.

Ugnsbakade rödbetor med getost

10 st rödbetor
100 getost i bitar
rapsolja
honung
timjan

1. Tvätta och skrapa bort skägget från rödbetorna. Dela i klyftor och blanda med oljan. Baka i 225° i 15 min.
2. Lägg på av getosten, honung och timjan. Kör ca 10 minuter till så osten smälter och får fin färg.

Getost har en spännande pikant smak som ändrar sig när osten värms upp. Till skillnad från andra ostar blir getosten mildare efter uppvärmning. I kombination med mynta och oliver blir det en maträtt som jag inte kan låta bli att älska.

Till en 25 cm pajform behövs:

180 g getost
3 ägg
1 dl grädde
5 cocktailtomater
ca 50 g chilifyllda oliver
1 msk torkad mynta
Salt och svartpeppar

Gör såhär:

Sätt på ugnen på 200 grader. Knäck äggen i en skål och vispa ned mynta, salt och peppar med lätt hand. Smula ned osten i skålen och rör om. Häll äggstanningen i en smord pajform. Skölj och dela på tomaterna. Dela eventuellt oliverna på mitten. Fördela grönsakerna i pajen. Grädda mitt i ugnen tills pajen fått lagom med färg, ca 20 minuter.

(Källa: Börja laga vegetariskt, Rose Elliot)

Gratänger är toppen, de lagar sig nästan av sig självt i ugnen och det är väldigt svårt att misslyckas.

2 portioner

Du behöver:

150 g chèvre
1 zucchini (ca 400 g)
2 msk smör
½ dl crème fraîche
1 klyfta vitlök
Oregano
Salt, (rosé)peppar

Gör såhär:

Sätt på ugnen på 200 grader. Skölj squaschen och dela på längden. Gröp ur fröna med en sked och placera sedan squaschen i en ugnssäker form. Blanda mjukt smör med crème fraîche, pressad vitlök, salt, peppar och hälften av chèvren. Fördela röran i squaschen och smula över resten av getosten och dekorera med lite oregano. Gratinera i ugnen tills osten fått lagom med färg, ca 15-25 minuter.

(Källa: fritt efter recept i boken Klaras GI-mat)

Det fanns en tid…

Då små barn på sjukhus var stilla i sina sängar. Sen kom föräldrarna på besök. Efter varje besök blev barnen otröstliga. De grät. De saknade mamma och pappa och det välbekanta.

Ledsna gråtande barn kan ju aldrig vara bra. Så besöken drogs in. Nu blev barnen så snälla så snälla. De grät inte längre.

Och när de kom hem igen till slut var deras själar ärrade. Mamma och pappa var borta ur deras unga själar. Deras stora trygghet. Barnen var likgiltiga, eftersom den stora separationen trasat sönder deras livsviktiga och lyckliga första symbios.

Under samma tid togs de nyfödda genast från sina mödrar. En outbildad mamma kunde ju inte ta hand om något så bräckligt som en baby. I rader av lådor låg barnen och tränade sina lungor, för det hette så när de skrek, tills de stadgade fyra timmarna gått och den omyndigförklarade mamman fick tillåtelse att på nåder mata den lilla nya människan.

Men det var länge sen. Mamman ska idag binda sig tätt tätt till sitt barn. De separationer som är nödvändiga kortas ner så långt det går. Och mamma och pappa ska självklart inte sluta hälsa på. Barnets minne och hopp får inte släckas.

Men jag glömde…

Om man inte föds i människohamn till en människofamn. Om man är en liten killing. På en liten vacker gård med frigång och gröna ängar, frisk luft och foder, och allt borde varit gott.

Då är ju naturligtvis bindningen till skada…

Mitt förra favoritmejeri, som gjorde ekologiska fantastiska jämtländska getostar, förklarar på sin hemsida varför de inte längre är krav-märkta. Det handlar naturligtvis om ekonomi. Men också om att få tänka på djurens bästa.

Som de små stackars killingarna. Som EU och KRAV tycker ska få vara en tid hos sina mammor.

”Både kor och getter föder helt naturligt så att mödrarna kan slicka och ge di. För att göra separationen mellan mor och avkomma så känslomässigt skonsam som möjligt, innan modersbanden blir för starka, så förs de nyfödda efter ett dygn över till väl halmade boxar, där de därefter utfodras med nappflaska.”

Vilken tur för mamma get. Vilken tur för liten killing. Att någon tänker på deras känslomässiga väl och ve. Att de slipper vara hos sin mamma och utveckla modersband. Lyckliga tysta djur i den idylliska sommarhagen.