From time to time, I’ll be adding new maps to go along with my older posts. I won’t be reposting my old posts, but I’ll be updating this post and making it the top post whenever I make add a new map, or whenever I update one significantly. Hopefully this will help you to understand each area that I describe in my posts, and maybe you can find it helpful if you ever visit one of these places.

Dru

MAPS:

Otaru (2009-11-28)
Otaru
Otaru Snow Gleaming Festival

Shinjuku (2009-11-15)
Part I
Part II
Part III

Harajuku (2009-11-01)
Part I
Part II

Ginza (2009-10-25)
Part I
Part II

Música: Ochi brothers – Nugung (4,2MB – mp3)  -  play  |  download

Liebe Freunde und Leser!

Wieder ist eine Woche vergangen und es wird einem deutlich, wie schnell die Zeit vergehen kann! Insgesamt bin ich bereits seit zwei einhalb Monaten hier in Kobe und bin weiterhin begeistert! Die Arbeit macht viel Spaß und die Leute sind nett wie eh und je. Es gibt nichts, worüber ich mich in der bislang vergangenen Zeit beklagen konnte und ich bin mir sicher, dass dies auch in den restlichen drei Vierteln der Zeit so bleiben wird. Auch das Wetter ist für fast Mitte November ungewöhnlich gut, denn um die Mittagszeit hat es hier doch weiterhin 20 bis 22 Grad! Wenn ich höre, wie das Wetter in Deutschland ist, dann kann ich euch nur das Beste wünschen, denn es scheint ja wirklich nicht zum Besten damit zu stehen. Auch von der Schweinegrippe hört man weiterhin nur Schlechtes und man wünscht sich geradezu händeringend, dass diese doch endlich ein Ende haben möge! In diesem Zusammenhang wünsche ich euch natürlich alles Gute und Gesundheit! Ich weiß, dass ich euch noch die Fotos von Tokyo schuldig bin, deshalb reiche ich sie hiermit nach! Ich hoffe, dass ihr Spaß daran findet, die Bilder zu betrachten von dieser wirklich unglaublich faszinierenden Stadt, in diesem Sinne: Let the show begin!

Hauptbahnhof Tokyo

Das Takashimaya Times Square - Eine große Shoppingmall in Shinjuku

Shinjuku ist das Bankenviertel Tokyos - Es ist bekannt für seine vielen Hochhäuser

Skyline Shinjuku

Moderne Architektur in Shinjuku

Diese Katze soll bei Glücksspielen für das nötige Quäntchen Glück sorgen

Auf diesem Bild ist Shibuya zu sehen - Auf der Kreuzung wurde schon so mancher Film gedreht

Es heißt, dass am Tag mehrere Millionen Menschen diese Kreuzung überqueren

Shibuya ist ein Unterhaltungsviertel, in dem man auf viele junge Menschen trifft

Etwas für die Walt Disney Fans unter uns...

Viele große Bekleidungsgeschäfte findet man in Shibuya

Das ist der Mori Tower von Roppongi Hills. Roppongi Hills ist ein Gebäudekomplex, der rund 2,5 Millarden Euro gekostet hat. Das Gebäude selbst ist 260 Meter hoch und hat 60 Stockwerke. Es ist eine "Stadt in der Stadt". Das Konzept des Gebäudes besagt, dass man darin leben kann, ohne das Gebäude verlassen zu müssen. Es gibt Wohnungen, Restaurants, Banken, eine Post, Supermärkte, Apotheken, Friseursalons, ein Kino, mehrere Kunstmuseen (!), Ämter wie etwa ein Einwohnermeldeamt und und und

Bei Roppongi Hills handelt es sich um ein architektonisches Meisterwerk!

Selbst dieser kleine Park samt Teich gehört zu Roppongi Hills

Fensterputzen in luftigen Höhen - Nichts für Menschen mit Höhenangst

Hier seht ihr Roppongi Hills als Modell

Tokyo aus Sicht des 54. Stocks - mit Tokyo Tower

Bei klarem Himmel kann man von hier den Fuji sehen

Von hier aus wirken die Wolkenkratzer Shinjukus wie kleine Spielzeughäuser

Die Grünfläche ist nicht etwa ein Park, sondern ein riesiger Friedhof! Zur Linken sieht man das Olympiastadion

Roppongi ist der Hotspot des Nachtlebens in Tokyo - Hier ist ein halber Looping auf dem Dach eines Hauses zu sehen

Hard Rock Café Tokyo

Tokyo Midtown

Ginza - Hier kann man Designerläden und moderne Architektur bestaunen

Ein Beispiel moderner Architektur

Moderne Bürokomplexe findet man an jeder Ecke in Tokyo

Kaufhaus in Ginza

Typisch Japan..

Kein Gebäude gleicht hier dem anderen

Japanisches Theater

Ein Paradies für Apple Fans

Wie ein schweizer Käse..

Futuristisch!

Natürlich gibt es nicht nur modere Architektur in Tokyo!

Auch viele Schreine und Tempel findet man hier

Buddhistischer Tempel

Harajuku

Die Bahnstation Harajuku in europäischem Stil

Futuristisch anmutende H&M-Filiale

Audi Building

Omotesando - Die Champs-Elysées Tokyos

Hier wimmelt es nur so von teuren Designerläden und französischen Cafés

Ein kleiner Brunnen in Ikebukuro - Ähnlichem begegnet man nur selten in Japan

Diesen original Formel 1-Wagen kann man im Toyota Forum Ikebukuro begutachten - Hier sind auch die neuesten Hybridmodelle der Marke ausgestellt und man kann sein fahrerisches Können an unzähligen Simulatoren aller Art unter Beweis stellen

On November 1, Ginza Farm celebrated the rice harvest. The event began at 9 am on a Sunday morning and drew a crowd including children, parents, bloggers, an actress in an upcoming movie about farming, and the carpenter Hisano who built the beautiful tanbo, tables and benches. Above entrepreneur Iimura san helps the kids hang the rice along a bamboo rail.

Here’s what the rice looked like just before harvest.

Below is a photo of Hisano san, the Chiba carpenter who created Ginza Farm and Omotesando Farm.

After the jump are photos of the actress helping the children bundle the rice, two kids enjoying the remaining duck, and a sad note about how one duck died the previous week from an assault by a Ginza raccoon.

Previous posts about Ginza Farm

• July 15: Ginza Rice Farm
• July 29: Interview with Iimura Kazuki (飯村一樹) at Ginza Farm
• Sept 9: Ginza Farm Update
• Oct 4: Ginza Farm’s rice is almost ripe

So…we went to Ginza at Day 3, didn’t bought anything as well, because all are branded goods. My dad almost bought a pair of LV shoes but when  converting YEN to SGD, Singapore is cheaper @_@

Day 3 pictures will not be as many as Day 1 and 2, but fear not, there will be lots of pictures for Day 4!

Pictures after the break

My breakfast, no refilling of Coffee and Tea in Japan, and the burger is smaller by a bit than Singapore's

Welcome to Ginza~

Toshiba Building

Sony HQ Building, really nice inside, but i don't think it's allowed to take pictures inside, as i am rushing time cause of my Dad as well -_-

Don't know what's this

A Police Box

Another big scramble crossing

Hermes Building

Dior Building

Gucci

A car that you won't be able to see it in Singapore, plus even left hand drive cars are allowed in Japan

Vertu building (Selling the most expensive and useless phone in the world)

Apple flagship Store

Chanel Building

Cartier Building

Bvlgari Building

The famous Louis Vuitton

Tiffany and Co. Building

Interesting building lol

That’s all for Ginza, and bought these stuffs in Akihabara as usual:

Logicool G500 Mouse, Famitsu Weekly Gaming Magazine and a Ero Magazine

Not many pictures for Ginza, but as you can see there’s many many famous fashion labels BUILDINGS, not just stores but the whole god damn building. Ginza is kinda like Beverly Hills. Impressive

Look out for Day 4 pictures tomorrow! And tomorrow i will be finally getting my hands on Call Of Duty: Modern Warfare 2! Been waiting for this game for SOOOOOO LONG!

Gör mitt bästa för hoppet om en bättre framtid.

Vaknade upp till att lyssna på jullåtar, hur mysigt är inte det?

Idag ska jag som vanligt åka till ett Starbucks i stan, antagligen det i Ginza för att de har satt upp en stor känd julgran där nu, och för att det området är så inspirerande och motiverande. Kan ni tänka er att där ibland alla dyra klädmärken står ett H&M, en klädbutik som vi i Sverige ser som Sveriges McDonalds, stå som om det vore ett lyxmärke!

Blogging fail! D:
I kept telling myself to update this before I forgot everything…but then I didn’t. My bad.
Well a lot has happened since, so I’m going to have to break this up again. Here we go!

My friends and I had some business to take care of in Shinagawa, and then we decided to check out the Imperial Gardens. It was a bit of a crappy day, but at least it wasn’t raining. Sadly, a lot of the gardens had closed off areas so we probably didn’t see everything we could have seen. At least admission was free.

Old guard house

Tea House

Afterwards, we ended up in Ginza where I realized just how poor I really am. Or just how ridiculously high of a price other people will pay for things. I did, technically, buy something though! But it was only a couple of pairs of leggings from Uniqlo…which is sort of like Old Navy, so it doesn’t really count.

We had originally planned on going to Tokyo Tower but then by the time we had finished in Ginza, it was too late. We’re supposed to check it out tomorrow though, so hopefully it won’t take me forever to update with that.

Onto the next!

Leaving Ginza before noon on a Sunday, I came across this delightful couple. The gent was kindly guiding his “character” date across a small street. I wonder what they get up to off-hours?

妻と僕が大好きな場所の一つ、銀座の伊東屋に行ってきました。目的は手帳とメモ帳の2010年版の購入。これ、わが家の年中行事。Marrさんは社会人になって7年目ですが、すでにスタイルがかなり出来上がっていますので、今年のものにマイナーチェンジを加えただけで、今年も迷わず同じものをご購入してきました。

自分の中ではかなり定着してきたスケジュール管理とメモの体制は以下の通り。前半はアナログ、後半はデジタル。どちらも手放せません。

• 持ち運ぶ紙の手帳はQuo VadisのBusiness Prestige（2007年から4冊目）
• 持ち運ぶ紙のメモ帳はMoleskineの新作ソフトカバーのRuled Notebook
• 会社に据置きの日記型メモ帳はLetts of Londonの31Z（2005年から6冊目）
• iPhone内のメモはmomo（Webと同期）
• カレンダーはMac OS X純正ソフトiCal（Mobile Me経由でiPhone・Webと同期）

ということで、この体制を支えるこだわりのグッズをご紹介。

まずは、Quo VadisのBusiness Prestige。

この子の良いところは、バーティカルタイプのスケジュール帳であること。見開き位置ページで一週間の予定を毎日のタイムラインとともに俯瞰できるこのスタイルは、営業として社外社内で予定が入り、夜も週末も予定が入る身としては、最も使い勝手が良いのです。

この作りは、Mac OS Xの純正カレンダーソフトiCalも同様です。一週間の予定を眺めることのできる（もちろん一日も一ヶ月も可能です）これは、僕がMacを使って一番始めに惚れ込んだソフトでした。後にGoogle Calendarが同じレイアウトのものを発表したのもよく分かります。（本来ビッシリ入った予定はとりあえず白紙にして撮影しています。）

ちなみに、Quo Vadisに書き込んだ内容は、定期的にiCalに書き写していきます。そうすることで、iPhoneやMacから検索可能な状態になるのです。また、iCalに入れることで、予定を組み換えるなど、思考を深めることが出来ますし、予定のリマインダーにもなるのが便利です。

話はQuo Vadisに戻ります。通常Quo Vadisユーザーは純正のカバーを最初に購入し、二年目以降はリフィルのみを買っていきます。僕は、残念ながらQuo Vadis純正のカバーは好みではありませんでしたので、老舗の手帳メーカーAshfordの本革ブックカバーを代用して使っています。これがすでに3年使い込みましたので、かなり年季が入ってきて良い感じに仕上がってきました。

ちなみにペンはドイツStaedtler社のtriplus finelinerの赤と青をずっと使っています。これが一番書きやすい。そして、今年の誕生日に妻からプレゼントされたスイスCaran d’Ache社のボールペン。

このスタイルは、他の人がしているのをほとんど見たことがないので、そういう意味でもかなり気に入っています（笑）。肝心の手帳を開くと、こんな感じ。

さて、次に今年の新作、MoleskineのソフトカバーRuled Notebook。実は、手帳型ノートは買う予定がなかったのですが、このソフトカバーに一目惚れしてしまいました。今までのMoleskineの堅牢さはそのままに、文字通り柔らかな手触りを手に入れた感じ。

ページを開くと、「さぁ、あなたの頭脳から溢れる言葉を、自由に書き留めてください」と言わんばかりの佇まい。どうやったら、こんなノートを作ることが出来るのでしょう…。これは、明日から早速持ち歩くことにします。

ちなみに、Moleskineのすべてのノートに必ず同封されている「伝説的ノートブックの歴史」。モレスキンの超強力ブランディングはここに集約されています。

さて次に、Letts of Londonの31Z。A4サイズより少し大きなデスクダイアリーです。

これは社会人になってまだ駆け出しだった頃に、伊東屋で出会って衝撃を受けたのを覚えています。鮮烈で存在感のある赤。「これをオフィスで持ち歩けたら、きっと恰好良くて仕事の出来るビジネスパーソンになれるだろう」と、Marrさんのモットーである「中身よりも外見」（笑）をそのまま体現したかのような発想で購入したのです。

Letts of Londonは小さなスケジュール帳から、大きな日記帳まで、さまざまなタイプのノートブックを出していますが、この31Zの赤が良いのです。裏返すと、型番が輝いています。

そして、開くとこんな佇まい。

僕は、出勤すると毎日、まずはPC（残念ながらWindows）を立ち上げ、そしてこのLettsを開くのです。打合せや電話での必要になる会社でのメモは、このLettsの「今日の日付」の欄に書き込んでいく。そうすることで、メモが散逸しないで記録として残ります。自分の手で書いたメモですから、記憶にも残っていて、後から「あぁ、その件は確か○週前位だから、Lettsのあのページ辺りに書いたな」とノートの中で検索ができるのです。このスタイルはデジタルには換えがたいものです。

と、今日手に入れたものを紹介していきました。手帳やメモ、スケジュールやタスク管理はは、愛するMacBook AirのiCalやiPhoneのおかげでかなりデジタル化が進みましたが、アナログのグッズを手放すことは出来ません。そこから得られる幸福感も格別なものです。もちろん、仕事のスタイルが変わっていくことで必要となる形態は変わっていくのでしょうが、今はこれが僕にとってのベストなスタイルなのです。

最近は、Kindleの話題一色になってしまったMarr’s Blogですが、アップルのことも忘れてはいません。今日は、久しぶりにApple Store銀座を訪ねました。狙いはもちろん、一つもボタンのないマルチタッチな新マウス「Magic Mouse」です。

この間のMacBookシリーズのマウスパッドで出来ること（クリック・スワイプ・スクロール）が、いよいよ通常のマウスで出来るのです。MacBookを持っていない人が分かるようにいうと、あたかもiPhoneやiPod touchの画面を触るように、マウスを操作出来るのです。なんてすごいんでしょう。

そして、この筐体は、見た瞬間に欲しくなります！！触ったら、もう買うしかない！と思いましたが、僕のMacBook Airの隣にこのMagic Mouseを置くという珍妙な場面はないことに気付き、その場ではどうにか思いとどまりました。

さて、帰宅した後、アップルのサイトで調べ物をしていたのですが、iMacの紹介ビデオがあることに気付いて早速見てみました。すると、iMacやiPodのデザインを手がけた神様ジョナサン・アイブのこんな言葉にハッとしたのです。これこそ、このアップルという特異な会社の神髄でしょう。

「今のマウスを見れば、これ以上シンプルにするのは無理だと思うでしょう」

「しかし、単にシンプルなものから、本当に洗練されたものへと」

「そぎ落としていく過程が、私は好きなのです」

これです。言い換えれば、こうなるでしょう。「ただ単にシンプルなものを作るのではない」、そして「洗練されたものを作り上げていくのが好き」ということ。

スティーブ・ジョブズが、ひたすらシンプルなものを作れというだけではなく、ジョナサン・アイブとそのチームが素晴らしいデザインを作るだけでもない、「洗練されたものを作るのが好き」という意識が、このアップルという会社を唯一無二の存在にしているんだと思います。

いやいや、マーケティングで勝負するAmazon Kindleばかりに目を向けている場合ではありませんでした。しっかりアップルのフォローも続けたいと思います…。

The Japan Times published my op-ed article “Tokyo’s urban design role.” My argument is that Tokyo’s past urban design failures paradoxically make it a model for rebuilding existing cities and designing hundreds of emerging cities. In the context of climate change and global warming, livable cities can create a new balance between people and  nature.

I talk about fireflies, Ginza rice and honeybees, modern bonsai, satoyama in the city, businesses and biodiversity, and how Japan can promote innovations in urban life, alongside achievements in popular culture and high technology.

I nästan 2 veckor har jag jagat efter den perfekta adventsstjärnan till sovrummet. En som var tillräckligt fin och inte för liten, och eftersom jag är kräsen så tog det lång tid. Min gamla julstjärna i papper hade pajat. Jag har sprungit i butiker som t.ex. Indiska, Chilli, Åhléns och Cervera, men inte hittat nåt i min smak riktigt. Surfade på nätet på t.ex. Spiti, men de var antingen för små, hade mönster som inte passade julen eller var dyra… jag hade inte lust att lägga 450 kr på en liten stjärna. Till slut gav jag nästan upp, tills jag skulle åka till Ica Maxi och handla igår (fredag). På julavdelningen hängde en del fina stjärnor och jag blev genast kär i en av dem. Mönstret var väl inte direkt i julanda, men jag tyckte om den och bestämde mig för att köpa den. 70 cm i diameter, perfekt! Blev snopen när jag såg priset: 40 kr… Det fanns andra där som kostade över 200 kr, så jag trodde att den skulle ligga på ungefär samma. Nu hänger den i sovrumsfönstret! Och imorgon pyntar jag resten här hemma för advent…

Nya adventsstjärnan

Denna lördag har jag bara tagit det lugnt, sett 2 filmer som jag verkligen rekommenderar att se! “Män som hatar kvinnor” och “Knowing”. Vanligtvis tittar jag inte på svenska filmer, eftersom de inte riktigt håller samma klass som t.ex. amerikanska och australiska filmer. Och jag är inget stort fan av kriminalare eller nåt i den stilen, typ Beck… gäspar nästan käken ur led då… Så det var därför det dröjde med att jag såg “Män som hatar kvinnor”, men jag såg den för att alla tjatade om att den var bra. Så jag beställde den på Discshop  ( http://discshop.se )nu i veckan. Den var faktiskt rätt bra, och jag väntar på uppföljaren “Flickan som lekte med elden” som kommer ut på DVD nu på onsdag 2 december Upplösningen till bägge filmerna, “Luftslottet som sprängdes” ska komma ut på DVD någon gång i januari-mars, så den har jag lagt på bevakning på Discshop. Nice!

“Knowing” såg jag senare under kvällen. Bra spelat av Nicolas Cage, som vanligt! Filmen är en typ av katastroffilm med terrorattacker och naturkatastrofer. Tänk dig att du kommer över en profetia, och du är kanske den enda som vet i förväg vilken katastrof som kommer att ske och när… Och frågan är: Kan du göra något för att stoppa det? “Knowing” var bättre än jag trodde, och det var snygga specialeffekter och ibland hände saker väldigt plötsligt som man inte alls var beredd på, så det blev nästan lite hjärtsnörp då…

Förra veckan shoppade jag ett par snygga jeans från Lindex och ett par skinnstövlar från Skopunkten. Lindex har börjat få in väldigt snygga jeans nu, faktiskt… samma gäller KappAhl. Så härligt att dessa butiker har snygga kläder åt oss som är lite rundare!

Jeansen från Lindex. Snygga detaljer på bakfickorna

Skinnstövlarna från Skopunkten

 En sak irriterar mig… jag brukar färga mitt hår kopparblont, det där lite bärnstensfärgade. Har börjat tröttna lite på det och försöker återfå min gamla hårfärg, som är ljusbrunt, eller cendré rättare sagt. I veckan köpte jag hårfärg som liknar min riktiga, plus att det innehöll medel för ljusa slingor också. Min snälla mor ställde upp på att färga håret på mig och sen göra ljusa slingor. Tyvärr misslyckades hårfärgningen på två sätt. Resultatet blev inte som jag trodde, färgen var för ljus så att det nästan inte blev något. Medlet till slingorna var en katastrof. När vi skulle blanda ihop kräm och pulver som skulle bli till blekning så blev det fluffigt liksom, så fluffigt att det skulle bli jäkligt svårt att smeta ut den på hårslingor. Mamma hade en annan typ av hårfärgning som ger askblont hår och som passade bra till slingor. Så vi tog den istället. Men eftersom “grundfärgen” inte blev bra så syntes inte heller slingorna som de skulle. Resultatet blev att håret blev lite mer brunrött nu, än rödbrunt som det var innan… Nåja, det såg fortfarande okey ut. Tänk om det hade gått så fel att att jag måste gå ut med mössa? Haha

Hårfärgen jag köpte, Loreal Couleur Experte. Ett misstag!

Nej nu ska jag krypa ner i sängen och läsa min nya bok, “Grottbjörnens folk”, som jag beställde hem från Ginza ( http://ginza.se ) förra veckan. Eller ny och ny… den läste jag första gången när jag var barn/ungdom… “Såg filmen förra helgen på TV4 Film och ville skaffa boken.

"Grottbjörnens folk" av Jean M. Auel

This is the sort of thing that could only happen in Ginza, the richest district in Tokyo. I was walking with a friend after an evening of particularly rewarding window shopping on Thursday this week when we came across this huge pile of discarded flowers next to a phone booth smack in the middle of Tokyo’s fashionable Ginza district (where all the major fashion houses have their flagship stores in Japan, LV, Gucci, Bulgari, Hermes, etc). In Japan, whenever you open a new shop it is custom for business associates, well-wishers and people in the same industry to send you a stand of flowers to congratulate you. These flowers tend to be massive (by western standards) so you can imagine that in Ginza they are even more epic. Alas, you can only keep them for so long until you’re asked politely by the local council officers to clean up your patch of sidewalk (in Japan more shop owners actually own about a meter of the sidewalk in front of the shop as well).

The flowers were still beautiful and the whole street smelled wonderfully. One go-get-it kind of woman was already busily snatching the best ones and me and my friend was not to be outdone! Look what we found. All the way home on the trains people were staring, but I think the smell of freshly picked flowers in a packed train is much to prefer over those of the regular drunken businessmen. Don’t you? So next time you are in Ginza, take your time and do some exotic flower picking!

this has been a supremely unhappening week…

last night went for dinner with Jaqui, Chris, Katherine, Laura, Anna, Dave, Chris n Keith to celebrate Jaqui’s bday. we had dinner at Ginza at Mansfield Road. teppanyaki! the food was really quite good! n the chefs put on lil performances for u while they’re cooking some of the dishes. things like juggling eggs, setting the stove on fire, etc. really cool.

after dinner we headed over to The Hand and Horn. think thts what its called. sat for a while listening to them talk. they’re a really fun bunch. came home around 11ish pm n went to bed. tiredddd…

been working on my essay this week…

i’m so sleepy…

my mom n bro are in london now. they’ll b coming up to notts for the weekend tmw. monday they go back to london n msia.

DSC_0086.JPG, originally uploaded by videclix.

Det har gått ett tag nu. Var någon vecka sedan jag uppdaterade om den nu återkommande vardagen. Det har givetvis hänt en hel del.

Skolan går framåt. Har fått börja ta tag i boken även efter skolan nu. Första hela kapitlet med saker jag inte hade det blekaste om har dykt upp och drivit förbi. Så från och med nu lär det nog bli lite mer timmar efter skolan med skola. Har trots allt haft en ganska skön tillvaro hittills jämfört iom att jag glidit lite på det jag kunnat sen innan.

Har blivit indirekt erbjuden ett jobb också, som servitör/barmästare på en irländsk pub inte alltför långt från mitt hem. En kille i klassen som jobbar där har fått ett annat jobb i Osaka och han frågade mig idag om jag var intresserad av att “ta över” efter honom så att säga. Jag vet inte om jag skall ta det dock, är 6h 4 dagar i veckan och det kan bli tungt att kombinera med skolan. Arbetstiden är dessutom fast, iofs på gott och ont. Annars verkar det som att det finns ett jobb på SevenEleven som ligger något hus bort från här. Skillnaden är att det jobbet nog är lite enklare, fast kräver mer japanska, kan välja tider bättre (öppet dygnet runt!) men lönen är lite sämre… eller ganska mycket sämre. Får 1000 yen i baren och 840 yen på 7/11 vilket är 80 kr kontra 65 kr (efter skatten på 5%..)
Behöver ju egentligen inte jobba, men det hade varit skönt att kunna dra in lite pengar och sedan kanske ha dom när skolan är slut i september (och CSN!). Har ju visa till januari 2011.

Helgen som gick var kanon. Blev en svänga äta och dricka så mycket man hinner på 90min för knappa 200 kr med några japaner som var i Lund förra året samt några svenskar som pluggar här i Tokyo via Lunds Universitet. Vi lyckades dricka på ganska bra, vi krävde in några beställda öl som uteblivit ca 10 min innan tiden gick ut vilket slutade med att i runda slängar 3-4 personer svingade 8 bägare på… ja, 10 min. Efteråt blev det karaoke och lite ännu senare en runda bar med kycklingbrosk och 1-litersöl.

Igår, måndag, som var en röd dag här, tog jag och Yuli vagnen till Tokyo Centralstation. Det var helt fantastiskt väder och jag sprang runt i t-shirt. Rätt skönt efter dom två senaste veckorna av knappa 10 grader. Vi gick omkring bland några helt fantastiska byggnader som världens elit tryckt upp mellan stationen och kejsarens trädgård (fick höra att japans kejsare teoretiskt är världens rikaste människa eftersom marken där palatset och trädgården ligger är värt såpass mycket, men att pga av det historiska och kulturella värdet räknas det inte. Zooma ut på kartan så ser man hur fucking jävla stort det är). Åt en dyrare nudelskål och sedan sprang vi runt i Ginza. Vår ursprungliga plan var att gå runt till det kejserliga palatset och ströva omkring lite i trädgården, men eftersom det fanns så sjukt mycket att se dom 500 m mellan stationen och trädgården så blev det en vända där istället vilket slutade med att vi befann oss i Ginza. Slängde upp en del bilder där ifrån samt en utflykt jag gjorde till Asakusa i lördags i flickr, men tyvärr så har flickr en begränsning på 100mb per månad så alla bilder kom inte med. Men jag kör upp dom nästa vecka. Bilden här ovanför är på Asahi Breweries huvudkontor i Asakusa.

Imorgon skall det vara 17°C. Iofs skall det regna med..

Tonight is my 2nd-last night in Japan. I’m not really sure what to say to this besides “wow.” Not “wow, already,” because the act of returning to Tokyo made it clear to me in advance that the trip was almost over. Also not “wow, finally,” because apart from the odd disappointing destination, things have been pretty good. Anyway, the last two days.

Yesterday I went to Akihabara Electric Town, aptly nicknamed nerdvana by someone I know online. In my last post, I said “I’m under budget, so maybe I can catch up by buying geeky things.” Akihabara had no problem supplying me with enough geeky things, but I restrained myself and didn’t buy some things I saw, for reasons of “I’ll never use/wear this.” If my PS2 could play NTSC-J games, believe me I would have bought the International versions of several Square Enix games. And God Hand. When I get back I’ll probably just buy the NTSC-U/C version.

Also in Akihabara, I found English instructions for the Gundam game I previously mentioned, Kidō Senshi Gundam: Senjō no Kizuna. I forked out some money and played a few rounds, it’s crazy fun 4v4 action in the original Gundam setting. Virtual On’s got nothing on this. I dominated my first couple newbie matches but once I got to players closer to my level I started losing hard. I seem to have always had the high score on my team though. How about that?

I never found any Mega Man figures, but I did get a Mega Man Zero 3 strategy guide, which is written with furigana, so I think I’ll try to translate it in my spare time, develop my language skills. I’ve always learned best by doing. The furigana is important, as trying to decipher kanji I’ve never seen before would be an exercise in inefficiency at best.

On the way back from Akihabara, I stopped at a noodle place within Suidōbashi station for dinner, it was yummy and as often I burned my tongue by trying to eat too fast.

Today I went to check out the Sony building. It wasn’t open when I arrived at Ginza station, so I wandered towards Hibiya Park and the Imperial Palace grounds. Since the Imperial Family resides there, very little of it was accessible to the public but what I saw was all very well kept and pretty. Across the street was a park full of fountains that put on various shows of water, it was nice to sit and watch the waterworks for a while.

Finally I made my way back to the Sony building after a brief arcade stop. It was basically a several floor showroom of Sony products, not really worth the time for me to go since I had no plans to bring a new TV, camera, or PSP back to Canada with me.

So, off to Tokyo Tower. At the base of the tower is a four level building with shops, restaurants, and entertainment. The tower itself has two observatories, both with different and interesting views. It was pretty busy though, and hyperactive kids abounded. Still good times.

For lunch/dinner I had pizza and for dessert, a cool waffle/ice cream combo. Check it out in the photos, it was delicious. I would have gotten another crepe (there was a crepe place nearby) but that waffle bowl just looked too good not to try.

Tomorrow’s my last sightseeing day. What to do?

Sleepy here.

Since starting these “Tokyo Impressions” entries I’ve come to the shocking realisation…there is no background to each location! I must apologise for this oversight, it must seem strange to read about our views on the different districts without actually giving any rough background information. So without further delay, I present to you “Ginza”.

Imperial Gardens/Business District

Ginza: A real mixture in this part of Tokyo; on one hand you have the Imperial Palance, across the road from that are the Government buildings and business parks and further in is Tokyo Tower. Within Ginza you will also find alot of shops that cater for the rich – Mercedes-Benz garage and clothing stores that don’t hang price labels – if you have to ask how much, you can’t afford it. This area then is a mix of old and new constructs and stark contrast of the Imperial monarchy, the ruling government buildings and high rise office blocks. It’s also an extremely expensive area of Tokyo in terms of price per square meter.

Tokyo Tower

Sleepy: Ahh Ginza, I enjoyed this area of Tokyo; plenty to see and do. It’s the perfect place to go if you want to do the tourist attraction stuff such as Tokyo Tower, Imperial Palace, Nissan show room and Sony building. But once you’ve been there, seen it, there isn’t a great deal to come back for. It was very glam, with a good mix of old and new buildings but the place lacked soul. You could argue the Tokyo Tower has soul and it does…but it’s just a tower that lights up at night. Tne Imperial garden was brilliant to look at but again, just seemed to lack that something that really draws you in. However if high rise buildings, gardens, expensive clothing shops are your thing, you’ll come back time and time again. For me, I don’t think I’ll go back to Japan just for Ginza.

Cheap & Tasty Food Stall

Otaku: Ginza is expensive. Cartier, Gucci, Chanel… that sort of expensive. Want to buy Real-Estate here? If you have to ask the price then you can’t afford to buy. However, Ginza is a window-shoppers delight! Its basically the same as any upmarket area of any city in any country so you can relax and enjoy the decadance of it all. Sundays are the best days to go, as large bits of Ginza get shut off to traffic and the little alleyways away from the glitz become more acessable. This is the beauty of Japan, no matter where you go and no matter how fat your wallet is, there is a place that the locals can call their own and for a few hundred yen you can get a delicious bowl of noodles! There really is something for everyone, the old Kabuki theatre is delightful, the (free!) Sony showcase building is amazing, and the food under the arches is very tasty.

Unless you are a ‘Player’ keep your wallet in your pocket because most every thing you can buy in a Ginza shop you could get cheaper somewhere else, however if you ARE a ‘Player’ you probably wont notice you are in Ginza at all.

North Side from the bus.

For people who want a more traditional experience, especially shopping, staying at the station, or heading north is the best way to go.  The Tokyu department store is located above and below Shibuya station.  Heading north from Shibuya crossing will lead you to Seibu and Marui department stores.  All of these shops provide a typical Japanese department store experience.  You can find them in every major centre of Tokyo, and almost every major city in Japan.  However, be sure to explore all of the side streets.  I have visited Shibuya countless times and every corner, every back street, changes constantly.  Many of the old shops have left the northern areas, in favour of more traditional fashion boutiques.  However, if you walk around enough, you’re sure to find a lot of nice shops that even residents who have lived their whole lives have never even found.

Apple Store, Shibuya (Thanks to a friend for the picture)

If you are feeling more adventurous, or you just have too much time on your hands, the areas to the south and east provide a very different feel for Shibuya compared to the north and west areas.  Directly to the east, people tend to associate it with Omotesando.  To the north east, it’s more Harajuku.  To the south, it feels more like Ebisu.  Omotesando is an upscale area that is very akin to Ginza.  The main difference is the affluence.  While Ginza is for people to be seen, and you’ll see a large variety of classes, Omotesando tends to be one class only, rich.  Harajuku was talked a lot by Gwen Stefani for its fashion and need to break away from the normal culture.  The north east corner of Shibuya borders Harajuku, and hence has more in common with that style of fashion.  It is also a location of an infamous park where homeless people tend to live, and rows of yakitori shops similar to the small shops in Shinjuku.  Again, like in Shinjku, I would not recommend them as they tend to be a little expensive, and they may not be so friendly to foreigners.  It’s better to go to Shinjuku.  The south region will see things be more food oriented.  Ebisu tends to have more food shops than anything.  You can also see some interesting fashion outlets, but people tend not to shop here.  There are more apartments than shops, but if you want to go for a nice walk, this area is a nice area.

109 often has various "dynamic" displays

All in all, Shibuya is a place to visit.  It’s noisy, bustling 24 hours a day, and willing to show you new insights into Japan.  Is it a true picture of Japan?  No.  Will you be amazed by the crazy lights, strange people, and wonderful shopping?  Yes.  Make sure you visit during the day and night.  In the day, do your shopping in the north.  At night, return to Centre Gai and take a stroll around the Love Hotel Hill.  Don’t be surprised when you pass expensive cars with blacked out windows parked in front of a sex toy shop

http://en.wikipedia.org/wiki/Shibuya,_Tokyo
http://wikitravel.org/en/Shibuya
http://www.japan-guide.com/e/e3007.html

このblogは英語のblog。もし私の英語は難しい、日本語のquestionは大丈夫。

Si noi si, al japó també tenen fideuà, i ben bona que era!

Ahir Diumenge 22 i dilluns 23 es festiu aquí al Japó… de fet només avui Dilluns, que és una mena del ´Dia del treballador´ aquí. Els japonesos són molt llestos i els tres últims cop s´ho han muntat per què caigui en dilluns… espavilats no?

La meva profesora de japonès a Londres, que va estar estudiant espanyol a León i Barcelona durant un temps, va venir a Tokyo des de Yamagata, on ella viu, i que es troba a unes 3 hores en tren bala de Tokyo.

Vam decidir anar a un restaurant espanyol de Ginza (barri pijíssim per excel.lència) que haviem vist fa temps quan passejava per la zona, i que es diu ´El Chateo´. El menu tenia bona pinta i els preus raonables per ser on és… Efectivament, festival de paella, fideuà, pernil, pa amb tomàquet, truita de patata, pop a la gallega i es clar cervesa, sangria i una ampolla de Penedès…. I el millor és que vam pagar uns 3000 yens per cap (18 euros). 

Com és tradició a mesura que anaven caient les copes, es van anar succeint les fotos sense cap sentit així com el meu japonès va donar un salt de qualitat evident i confirmat pels asistents… llàstima que no recordi gaire el que vaig dir… 

L´amic de la meva profesora (Mioko), de nom Hirotomo Nakashima,, un tio que només pel nom ja fa festa, o no?, va portar un clauer amb l´escut del Barça (OLE OLE OLE. Si els que son els reis de quedar bé aquests japonesos…), amb les claus de casa penjant i a més parla una mica de catalá… quin tio!

No cal dir que a l´arribar a casa vaig fer un triple salt mortal amb tirabuixó directe al llitet… que bé he dormit cony… visca el Penedés!!!

昨日は休日だったので友だちと一緒に銀座のスペイン料理の店(El Chateo) に食事に行った。まず赤のリオハワインとビールとサングリアも飲んで、後はいろいろなタパズを食べた：ハームとたこといかとパエリャも食べた。。。全部すごく美味しくてあまり高くなかっただと思う。(ひとり4000円ぐらいだった). 

そのあとは別のバールにも行ったもうちょっと飲んだ。みおはロンドンで私の日本語の先生だった。久しぶりに会ってとてもうれしかった。もう一人はみおの友だちでバルセロナに一年間住んでいた上に、バルサのチームも好きだからいい人だと思う！:) 

じゃみんなさん、時間があったらそのレストランに行ってみて下さい！

http://www.vidriog.co.jp

As has become tradition on trips to Asia, I try to get away from the city for a little to hug trees. Lately, I’ve been mountain biking in Japan.

We somehow were, um, unable to locate the car keys which resulted in twice the mountain biking as originally intended! It meant another trip up that darned hill.

The morning’s sunrise in Makuhari.

There was a restaurant near the town we rode, which for some reason had antlers in the sink. I have no idea….

And which also has become tradition, a night of enjoying live Bluegrass music in Ginza’s Rocky Top. The night even included an unruly drunk that was booted out! I love country music.

You have to love any band that has a banjo, an accordion and can cover Japanese pop songs along with Jerry Jeff Walker and Dolly Parton.

I’m not at Narita Intl waiting to go back to the land of apple pie, Starbucks and Bed Bath and Beyond. This lounge is great and and I love free beer, but what’s up with the blue fish cake??

Le restaurant BEIGE est situé dans un pavé de verre appartenant à la maison Chanel et situé sur Chori Dori (Ginza), l’avenue la plus prestigieuse de Tokyo.
La maison Chanel a déboursé la bagatelle de 240 millions d’euros pour satisfaire sa clientèle japonaise!
La façade comporte de minis facettes constituant un écran géant, visible la nuit!

Us lucky Keio-ers are now experiencing Mita-sai, a campus holidayslashfestival, which breaks up the term quite nicely if I say so m’self. Out of an array of activities on my to-do list, one was to visit the intimidating neighbourhood of Ginza. Famed for famous labels and its streets flooded with fashionistas, my more alternative Harajuku sense of personal style was somewhat at odds with every other nihonjin. But the beauty of being firstly amongst a group of friends, and secondly gaijin no matter which way you look about it, that desperate need to not stick out is futile, and is wonderfully freeing once you let go.

We left just as the sun was setting; and it does that pretty early on here. Even before the start of winter (and my god it’s gotten miserable – one news report said something like it was the coldest November day in 17 years…). I kinda like it though. Tht night owl in me, y’see. There’s something more magic about nighttime. Especially in Ginza where the roads stretching wide are lined with trees all a-glitter, and the street signs lined with fairy lights, and the behemoth designer buildings look like giant, bizarre snow globes – all glass and changing colours. Louis Vuitton was some kind of trippy, monogrammed rainbow; looking over at Chanel a super-sized Lily Allen peeps back over shades. On a side note, not liking the new Chanel ads at all. That said, freaking loved the RTW Spring 2010 show.

I dragged them all to this Okinawan food store/touristy place/general purveyor of crazy yet overpriced items, that I have fallen in love with. The ground floor (see that, Japan? Ground floor. Because it’s a floor at ground level!) is stocked with foods, some of which I imagine do not in fact originate from islands lying south of honshu…

You know you want to buy it. I mean, it’s crazy tasty and everything!

They eat some wierd things in Okinawa…

Speaking of, the basement level of the store provides for the alcoholics and music addicts alike: to the right there is a small aisle bursting with brightly coloured bottles of this-and-that, hidden under the stairs you can preview Okinawa-related albums via old style HMV-esque headphones + cd players. One is shaped like a pineapple. This clearly enchances the listening experience, biensur. Beside the music are, inevitabley, the books. Guides and so on. In the far left corner one can purchase a variety of tourist-y items including shisa (Okinawan lions that come in pairs at the entrance of temples, kind of like guardians), musical instruments, shirts…you get the picture.

Now, at first everything is normal. I’m listening to Ska meets Okinawa cover of J-pop songs (yeah) from a giant pineapple. Then I wander over to see what the guys are so infatuated about over by the booze…

"Habu" eh? Now what could that possibly be?

Well.

It was a dead snake.

A dead, super poisonous snake. In the booze.

WHAT.

I mean, when did somebody come up with the idea “oh let’s go put a whole dead snake in some alcohol” and who told them it sounded good? Oh it was so gross, though! I’m gonna have nightmares for weeks! Its eyes were totally white, and was coiled up with its mouth open in a slightly pissed (no pun intended) manner I imagine most snakes would be when they are about to be pickled in sake or somesuch. Mmm-mmm-mmm…

Moving (swiftly) on, the rest of Ginza was sparkly and gorgeous, although my camera died on our tour around, hence lake of photo love. I did manage to get some shots of the entrance to Ginza’s own Tokyu Hands (another huuuuge Japanese department/chain store. Sells a whole variety of things. Really.) called “Ginza Hands”. Of course, being Ginza, there was none of the bizzare/perchance “crass” items sold in Shibuya or Shinjuku’s Tokyu Hands. Oh nonono. And everything was mysteriously a tad more pricey too, funny that.

Anyway I managed to get my hands on this gorgeous wee camera: the instax mini 7S. It’s somewhat polaroid-y: photos emerge from the top of it right after you take a shot. So looking foward to using it!! Also purchased a smaller toy camera, which I actually had back home but is infinately cheaper to buy here (as is the film). There was other stuff to – I could not resist at the Okinawan place, so I will update in a bit properly on my purchases…