Couch surfen is wereldwijd erg populair onder studenten. Zij gebruiken hiervoor couchsurfing.org, een virtuele community met meer dan 1 mln. leden.  De leden van couchsurfing.org bieden elkaar een gratis slaapplek aan, waardoor het voor de deelnemers mogelijk is om zonder verblijfskosten over de hele wereld te reizen. Spannend, maar ook super leuk. Niet voor niets borduren reclamespotjes en televisieprogramma’s tegenwoordig voort op dit fenomeen (denk aan Filemon en Eddy Zoey van BNN). Door te slapen op iemands bank of logeerbed neem je als couch surfer nl. letterlijk een kijkje in de keuken van een andere cultuur, terwijl een hotelgast vaak niet meer van een land ziet dan de toeristische highlights. Bovendien spaar je nog geld uit ook. Het begrip couch surfen stamt overigens uit de Amerikaanse daklozen scene, waar het werd gebruikt voor een nachtje overnachten op de bank van vrienden of bekenden.

Bedrijven en de overheid vragen zich nu af wat deze zeer populaire digitale organisatievorm betekent voor de samenleving en wat zij kunnen leren van dit succes voor de inrichting van hun organisatie. Van internet weten we dat mensen snel vertrouwelijk met elkaar worden als ze iets gemeenschappelijks hebben dat hen verbindt. Dit verklaart waarom fora en chatrooms zo populair zijn. Bij web 2.0 tools als couch surfing gaat dit vertrouwen in elkaar nog een stapje verder, omdat het mensen fysiek samenbrengt. Als je wilt onderzoeken waarom een community als couchsurfing.org werkt, zul je je eerst af moeten vragen wat mensen beweegt om hun huis voor vreemden open te stellen.

Ja natuurlijk, het financiële voordeel ligt bij couch surfing voor de hand: gratis onderdak.  Maar als je luistert naar de ervaringen, dan lijkt bij couch surfing (en andere web 2.0 tools) ook het plezier van het authentiek, persoonlijk contact en het delen van een gemeenschappelijke interesse een belangrijke  factor. Dit verklaart mogelijk ook waarom mensen zo graag twitteren. Er is echter nog een derde argument en dat argument heeft met name de aandacht van bedrijven en de politiek. Mensen lijken zich steeds meer af te wenden van de  gevestigde organisaties, omdat deze ondanks hoge coordinatiekosten niet de flexibiliteit en dienstverlening kunnen bieden die een virtual community wel biedt. “Als wij via internet gaan samenwerken, kunnen wij het zelf beter en goedkoper regelen”, lijkt de gedachte. 

http://dotsub.com/view/34591ca8-0ef5-48fb-82e6-163a9f21298d 

Over dit fenomeen is een interessante film op internet te vinden: Us Now. Deze film van 60 minuten gaat over de vraag hoe virtuele communities als couchsurfing en mumsnet, maar ook voetbalclub Ebbsfleet waarvan de leden zelf elke week de elftalopstelling bepalen,  uit konden groeien tot succesvolle nieuwe modellen van sociale organisatie. Allerlei toonaangevende sprekers geven daarover hun visie en je hoort en passant ook wat ervaringen met couch surfing.

De politiek, die als geen ander kampt met afkalvend vertrouwen, is zeer geinteresseerd in deze vorm van zelforganisatie.  Afgelopen zomer is de film Us Now gepresenteerd in Den Haag aan alle ambtenaren die geinteresseerd zijn in web 2.0.  De politiek denkt nu na hoe zij zich met behulp van web 2.0 tools en denkwijzen weer kan transformeren tot een sociale organisatie van en voor de burgers.

Stel nu dat deze digitale vorm van zelforganisatie de aanzet geeft  tot een nieuwe politiek, krijgen we dan een samenleving waar de wisdom of the crowds  het voor het zeggen krijgt (Surowiecki) , of gaan we geregeerd worden door amateurs? (the cult of the amateur – Andrew Keen)? 

Ik zou zeggen: klik bovenstaande interessante (en ondertitelde) film eens aan! Het is zeker de moeite waard om na te denken over waarom en hoe mensen zich organiseren en wat wij daarvan kunnen leren.

En mocht je als CII-student ervaring hebben met couch surfing over de grenzen of door dit logje geinspireerd raken: stuur me eens een stukje voor dit weblog! 

Hoe denk jij over de invloed van web 2.0 tools op de samenleving?

Enligt Jan Björklund Folkpartiet är vi så illa tvugna att trippa mer åt höger och han har dessutom rätt. Jag som säger det är Socialist. Låt mig förklara varför han har rätt och sedan titta på alternativen.

1. Sänk skatterna

Helt rätt. Det betyder givetvis att man samtidigt ska minska anslagen till skola vård och omsorg eller öka budgetunderskottet ännu mer och det är ju inget bra alternativ. Budgetunderskottet har redan nått den gräns vi kan acceptera.

2. “modernisera” arbetsrätten

Ja. Om vi ska konkurrera på en globaliserad marknad så ska vi konkurrera med Kina och Indien. Då kan man inte dalta med arbetskraften. Vill inte du jobba 12 timmar om dagen utan semester? Ja. Det är logiskt. Om vi vill värna jobben, som Socialdemokraterna pratar om, så ska vi väl se till att vi får mer jobb, eller? T.o.m. Mona Sahlin tycker att ”Vi äldre kan jobba längre” En uppluckring av turordningsreglerna kommer få folk att skärpa till sig och inse att anställningstrygghet är övervärderat. Man måste vara flexibel i framtiden. Ryggsäck och fler vandrarhem kommer förenkla det hela för arbetarklass och gravida kvinnor. Ja`det handlar faktiskt maximalt om två gravida kvinnor per företag som ska bli “flexibla”.

3. Mer kärnkraft

Ja. Om vi ska konkurrera på en globaliserad marknad som fokuserar på att producera mer och mer grejer billigare och billigare har vi helt enkelt inte råd att satsa på miljövänlig kostsammare el. Vad ska vi annars leva av? Potatis, älggryta och äppelpaj? Utan en acceleration av tillväxten får vi ju inte tillgång till alla prylar vi vill ha. Kärnkraftsavfallet är ett senare problem som vi kan titta på senare.

4. In med Euron och ut med den svenska kronan.

Ja. Om vi nu ska vara med i EU kan vi lika gärna gå in fullt ut. Att folket röstade Nej till EMU beror nog mest på att de inte gillar politiken sedan EU-medlemskapet, men folket har ju inte en aning vad som är bäst för små- och medlestora företag. Undrar varför vi har rösträtt? Hade vi alla vetat vad som egentligen var bäst för oss hade vi röstat “Ja” till mer EU d.v.s. EMU som vi blev tillsagda. T.o.m. Socialdemokraternas politikeradel och deras samarbetspartner verkar ju gilla EU, eftersom de inte tänker fälla en Socialdemokratisk regering på den frågan.

5. Mer krig

Sverige ska fortsätta invasionen av Afghanistan under USAs ledarskap. Det är ett bra sätt att hålla industrin igång. Att “skydda unga flickors rätt att gå i skolan” är ju dessutom ett bra argument som går hem i TV-sofforna. Jan, är säkert med på fler krig. En attack av den “intellektuella kulturvänstern” är helt på sin plats. Att USA störtat demokratier och stöttat diktaturer efter 1945 är en liten skitsak i sammanhanget. Dessutom får vi mer opium ur Afghanistan nu.

6. Skydda inte Sverige

Ja. Miljöpartiets idé om att livsmedel ska framställas ekologiskt, närodlat och småskaligt och på så vis se till att det finns närodlad bra mat inom räckhåll är helt enkelt fel. Att transportera besprutad mat, gärna genmanipulerad, långa sträckor, är bra för tillväxten och transportindustrin. Lite skit ränsar magen, som man säger.

7. Slopa värnskatten.

Ja. Att beskatta de med mest inkomst är helt enkelt fel. Man har ju skaffat sig hög inkomst för att man gillar pengar. Beskatta de som har lägre inkomster. De gillar ju inte pengar ändå för då hade de sett till att ha högre löner. De nya moderaterna har blivit mjukisar och blir ett sossealternativ.

Liberala Ungdomsförbundet verkar vara på samma hårdföra linje i det mesta.

Och nu till alternativen…

Alternativ 1: Sossar med anhang.

Det innebär visserligen ett EU-medlemskap och kanske ett EMU-medlemskap eftersom sosseadeln verkar helt med på den linjen, vilket Folkpartiet gillar. T.o.m. fortsatt krig i Afghanistan verkar intressant, verkar det, kanske t.o.m. sänkta skatter för att klara sig i den globala konkurrensen. Kärnkraft verkar ju sossarna vara med på. Ja, Jan, om du inte gillar FP så har du alltid Socialdemokraterna som ett mycket likt alternativ. Det är väl bara värnskatten det handlar om och med de löner som sosseadeln har kan vi nog lätt övertala dem om den saken. De gillar ju pengar. Vi kan skylla på EU-anpassning eller något liknande.

Alternativ 2: Extremvänstern. Kommunisterna. Socialistslynglarna och det gröna flummet i en skön förening.

UT ur EU. Upp med tullmurar, skydd för företag mot utländska storföretag. Höga skatter och bortkastade pengar på skola vård och omsorg. En ny berlinmur mellan EU och Sverige. Fred. Inga invasioner, sänkt tillväxt för företagen. Ekologiskt obesprutat trams och närproducerat och massvis med löjliga vindkraftverk.

Alternativ 3: Extremhögern. Bruna gossarna.

Sverigedemokraterna kan visa sin rätta sida. Denna gång ger vi oss på muslimerna istället för judarna. Kommunister, zigenare och socialistslynglar internerar vi. Mer krig, blondhet, blåa ögon, framavling av folk som lyder blint och springer mot fienden som de blivit tillsagda. Jimmie Åkesson blir rikskansler efter en rungande seger i vanligt representativt val.

Alternativ 4: Direktdemokrati i balans med representativitet

Alla går med i www.aktivdemokrati.se och diskuterar saken balanserat och tar de direktdemokratiska beslut som folket verkligen vill ha i absolut liberalism, d.v.s. frihet. Socialliberaler och Kapitalliberaler i balans.

Läs även andra bloggares intressanta åsikter om saker som är värda att ges en knuff upp i bloggportalerna!

SVD – Moderatledaren Fredrik Reinfeldt försöker identifiera sig med Tage Erlander

DN – FP öppnar för mer kärnkraft

jj.n – Politik och feltänk

hd kb smp exp smp hd sds

/ Homo Obstinatus Observans – Balans!

Volgens mij een werkelijke jobstijding voor de de verkoop van ‘groene’ en biologische producten. Volgens een kleinschalig onderzoek gehouden in opdracht van het Voedingscentrum kiest meer dan de helft van de Nederlanders door de kredietcrisis voor goedkoper eten uit de supermarkt. En de ervaring leert dat dan meestal de biologische producten niet worden gekocht. Immers, het idee bestaat dat deze producten duurder zijn. Erst kommt das Fressen, dann kommt die Moral schreef Bertolt Brecht in de Dreigroschenoper. Eerst het eten, dan de ethiek. Ethiek blijkt een luxegoed te zijn; dat is ook niet verwonderlijk. De primaire levensbehoefte dient eerst te worden gelenigd voordat men aan ethische afwegingen toekomt. De ‘kiloknaller’ lonkt uitnodigend als je toch wat meer op je geld moet letten. Voedingsproducten die goedkoop zijn – en meestal minder ethisch verantwoord zijn geproduceerd – zullen in de winkels meer aftrek vinden. Een oplossing zou er misschien moeten komen van de overheid. Door ethisch minder verantwoorde producten extra te belasten of een andere financiële prikkel. Maar het lijkt of de politiek zich momenteel concentreert op andere zaken.  Dat zie je volgens mij op vele terreinen: de overheid vindt haar taak om het land op andere aspecten te helpen belangrijker dan de mensen er van bewust te worden dat het hyperconsumeren niet langer door kan gaan. Op internationaal gebied hoef ik maar te wijzen op de plannen van de regering Obama. Nu er toch wat grote offers moeten worden gebracht, worden de beloftes die gedaan zijn ineens minder concreet.

Erst kommt das Fressen, dann kommt die Moral…

Ze hebben er lang over nagedacht, …over de kilometerheffing als het nieuwe belastingsysteem dat mettertijd wordt toegepast als de bpm en motorrijtuigenbelasting worden afgeschaft. Die ‘ze’ zijn o.a.a ambtenaren van het ministerie van Verkeer & Waterstaat, ANWB-kornuiten, mensen uit de transportsector en natuurlijk mensen uit de milieubeweging.

Er werd niet nagedacht over hoe het systeem gaat werken of wat de hoogte van de belasting zal zijn, maar vooral nagedacht hoe het ‘verkocht’ kan worden aan het autorijdend Volk, zodat het Volk zonder verder na te denken of gemekker eens zal zijn met de kilometerheffing, omdat het zogenaamd ’eerlijk’ is. Maar wie echt nadenkt zal duidelijk worden dat de kilometerheffing het begin zal zijn van het eind! Het eind van uw vrijheid, van uw privacy!

Nou, nou, wat een doemdenkerij… zeggen voorstanders van de kilometerheffing!

Het systeem kan op zich wel eerlijk zijn, namelijk dat degene die meer gebruik maakt van de weg er meer voor betaald, maar er zitten heel wat adders onder het gras. En daar hoor je niets over vanuit Den Haag!

Het apparaatje, wat straks in elke auto moet worden geïnstalleerd, legt straks precies vast waar u naar toe gaat. Big Brother is dan de backseat driver, ‘iemand’ die over de schouder van de bestuurder meekijkt waar u naar toe rijdt. Dag privacy! Het is goed om de zakelijke kosten te scheiden met die van de particuliere… of andersom! De Belastingdienst zal die gegevens via uw apparaatje verzamelen.  Verzekeringsmaatschappijen en autobedrijven wil grif meebetalen om het systeem in stand te houden als zij ook mogen meekijken hoeveel werkelijke kilometers uw auto heeft gereden in plaats van wat er op de teller staat.

Het apparaatje, wat straks in elke auto moet worden geïnstalleerd, legt straks precies vast hoe hard u reed op de Jan van Schaffelaarlaan, waar een maximum geldt van 30 km. U reed daar, aantoonbaar volgens het apparaatje, 60 km, dus twee keer zo snel als toegestaan! Een koppeling met het Centraal Justitieel Incassobureau (CJIB) heeft u dan al per e-mail een kennisgeving van een proces-verbaal gestuurd alsmede een afspraak (dagvaarding) gemaakt met de politierechter op woensdag a.s. om 13.00 uur, in Kamer 23, opdat u zich kunt verantwoorden aangaande uw rijgedrag. Wat kunt u nog inbrengen? Voordat u thuis bent staat alles al in uw mailbox, inclusief de bedragen! In alle andere gevallen zal het CJIB direct de boete incasseren via uw bankrekening. Het Korps Landelijke Politiediensten (KLPD) kan meekijken wat u te zoeken had in Delfzijl, terwijl u in Sittard woont en u bij hoog en laag beweerde dat u op dat tijdstip de honden uitliet bij die ene brug in Sittard… Verzekeringsmaatschappijen kunnen meekijken om te zien of u niet meer dan de opgegeven 10.000 km per jaar heeft gereden en hoe hard u op het moment van het ongeval reed.

In de toekomst kan het apparaatje, wat straks in elke auto moet worden geïnstalleerd, ook handig zijn om het starten van uw auto te blokkeren, bijvoorbeeld als de overheid vindt dat er teveel files op de weg zijn en u best met de trein kunt, of op de fiets… of de overheid past de snelheid aan om de doorstroming te vergroten. Uiteraard van korte duur, want snelrijders spekken de staatskas! U gelooft dat niet? Kijk wat men schrijft over het te lage aantal boetes in Drenthe!

Mettertijd kan er van alles gekoppeld worden aan het apparaatje, wat straks in elke auto moet worden geïnstalleerd: een individuele blaastest met een automatische boete als u toch gedronken heeft, de startmotor wordt geblokkeerd, de politie geïnformeerd en u op heterdaad gearresteerd! Sensoren in de auto geven aan dat u te zwaar beladen bent! Ook hier weer hetzelfde: de RDW wordt ingeseind en komt langs met een weegschaal, en dikke Tante Bertha mag dan de rest van de rit met de trein. En u krijgt de boete automatisch thuisgestuurd via de mail! Dat geldt ook ten aanzien van uw te zwaar beladen aanhanger of oplegger.

Wat voor mogelijkheden zijn er meer? U stopt op een plaats waar dat niet mag (geluid van een rinkelende kassa)! U parkeert op een plaats waar dat niet mag (geluid van een rinkelende kassa)! U keert met uw auto waar dat niet mag (geluid van een rinkelende kassa)! Het apparaatje ontvangt GSM-signalen op in de auto, u belt toch, maar niet handsfree (geluid van een rinkelende kassa)! Hoe ze dat kunnen ‘zien’? Nu, of u heeft een handsfree set dat met het apparaatje dat straks in elke auto moet worden geïnstalleerd, word gekoppeld en die signaleert of uw gsm wel of niet in de handsfree set zit. Of u heeft geen handsfree set aan boord, en dan wordt er sowieso niet gecommuniceerd en kost u dat een boete (geluid van een rinkelende kassa)!

Natuurlijk worden er goede dingen mee bereikt, waar iedereen van profiteert! U wilt immers een tweedehandsauto kopen met de echter kilometer op de teller. Maar dat Overheid komt te weten dat u in Delfzijl was is teveel van het goede, uw privacy gaat eraan!

Echt, computertechnologie staat voor niets! U bedenkt, de computer weet het beter! Wat u ook doet, deze technologie zal u in de gaten houden, Big Brother is watching you!

Afgezien van wat bijbelteksten heeft Promise een heldere kijk op de toekomst van de computertechnologie… Het is maar bedoeld om aan te geven wat ons allemaal te wachten staat dankzij de computertechnologie… ‘t Einde van de individu! Uw privacy is aan flarden!

Het is systeem van kilometerheffing is zó eerlijk dat de kosten in 2018 drastisch omhoog gaan… méér zelfs dan dat u nu onder het oude systeem betaald! En dat dankzij de bedenker van dit systeem, de nu oud-directeur van de ANWB: Paul Nouwen!!! Waar de ANWB goed voor is…

Het hele systeem is gewoon bedoeld om met gebruik van computertechnologie u meer te laten betalen dan onder het oude systeem. Meer dan wat eerlijk is en ondanks dat het ‘eerlijk’ zou zijn!

Wat ‘eerlijk’ is, is het terugbetalen van het “kwartje van Kok”, dat slechts van korte duur was ingevoerd op de benzineprijs. Maar de politieke beloftes zijn niets waard! De eens zo strijdlustige vakbondsleider ruilde zijn pet in voor een andere verantwoordelijkheid en gooide zijn sociaaldemocratische principes door het raam van het Torentje aan de hofvijver…

En nu ‘belooft’ minister Eurlings dat de km-heffing voldoet aan een ‘eerlijk’ systeem…

Eurlings: Systeem is eerlijk

AMSTERDAM -  Minister Eurlings (CDA) verzekert dat het systeem van de km-heffing voldoet aan de belofte een ‘eerlijk’ systeem te presenteren, waarbij automobilisten niet meer, maar anders gaan betalen. “Dit is volledig in overeenstemming met wat geestelijk vader Paul Nouwen voor ogen had.”

Foto: WESTRA, THEO

Het gemiddelde tarief bij de start bedraagt 3 cent per kilometer. Dat loopt op naarmate de aanschaftaks bpm en de mrb de komende jaren worden afgebouwd. Uiteindelijk ligt het gemiddelde op 6,7 cent. Zware auto’s die veel CO2 uitstoten, betalen veel meer, zuinige minder. Op de website www.kilometerprijs.nl zijn binnenkort per kenteken en per categorie tarieven op te zoeken. De kilometerprijs maakt volgens de minister “een einde aan de auto als melkkoe”. Alle opbrengsten uit de kilometerprijs gaan straks naar het Infrafonds, waaruit nieuwe wegen worden betaald. Het ministerie van Financiën kan er geen andere dingen meer mee doen.

Wat kost de auto straks?

AMSTERDAM -  Morgen uitgebreid in de De Telegraaf op Zondag: Wat gaat u straks betalen voor u auto? Gaat u er voor of op achteruit? Wie worden de dupe van dit beleid?

Big Brother houdt u straks in de gaten. Alle berekeningen, antwoorden op vragen en reacties op het kabinetsbesluit in De Telegraaf.

Geef uw mening en uw eigen berekening! Klik op vignet.

———————————————————————————————————————————————————————————-

Op de site van het Ministerie van Verkeer & Waterstaat staan een reeks van vragen en antwoorden; we hebben er een paar daarvan uitgepikt om aan te tonen hoe belachelijk de antwoorden zijn!

Is de kilometerprijs beter voor de economie?

Ja, de kilometerprijs is beter voor de economie. Zonder de kilometerprijs lopen de maatschappelijke kosten als gevolg van reistijdverliezen door files op tot € 1,7 miljard per jaar in 2020. Door de kilometerprijs verbetert de doorstroming en de bereikbaarheid.

Er wordt niet aangegeven in welke mate de doorstroming en de bereikbaarheid verbetert. Ze noemen maar wat, er staan geen cijfers tegenover de 1,7 miljard dat het zou gaan kosten in 2020 als we niets zouden doen. V&W had beter kunnen zeggen dat het dit en dat oplevert, gewoon keiharde cijfers! Gewoon zeggen dat het ons ander 1,7 miljard zou kosten maar door de invoering van het systeem het nog maar 100 miljoen kost en files met 80% zijn verminderd en dat zelfs de onbereikbare plaatsen nu wel te bereiken zijn…

Worden auto’s goedkoper als de aanschafbelasting wordt afgeschaft?

Ja, auto’s worden 25 tot 30 procent goedkoper dan zonder invoering van de kilometerprijs, maar de afbouw van de aanschafbelasting (BPM) gaat geleidelijk, zodat de automarkt niet in elkaar zakt.

Dit is werkelijk een domme conclusie: een automarkt die zou inzakken als de prijs van de aanschaf van een auto gaat dalen… Hoe goedkoper de auto wordt, doordat de er minder belasting moet betaald worden aan BPM en BTW des te meer auto;s er verkocht worden. Welke econoom van V&W dit als antwoord heeft bedacht mag terug naar school…

Wie verstuurt de factuur?

De factuur wordt verstuurd door het inningsbureau. Dit bureaus is ondergebracht bij het Centraal Justitieel Incasso Bureau.

Meteen bij het goede adres, het CJIB… ze kunnen meteen de boetes meesturen die u moet betalen aan de hand van de verkregen gegevens… alsof het een justitiële aangelegenheid is, de kilometerheffing. Autorijden wordt min of meer een misdrijf?! Wat zijn de rechtsgevolgen als je niet betaald? Dat staat nergens te vinden op de site van V&W. Zo kunnen ze (V&W) nog veel vragen niet beantwoorden! Uiterst vaag, zonder cijfers en uiteindelijk als iedereen ‘vertrouwd’ is met het idee, dan slaan de cijfers keihard in, maar dan is het te laat… Een goed onderwerp voor de Kamer om hier de uiterste transparantie in te verkrijgen, tot de cijfers achter de komma en met de nodige garanties!

Wat gebeurt er met de afbouw van de aanschafbelasting als de kilometerprijs later start?

Sinds 2008 wordt jaarlijks 5% aanschafbelasting (BPM) afgebouwd. Dit blijft de komende jaren doorgaan. De start van de invoering van de kilometerprijs bepaalt het tempo waarmee de BPM wordt afgebouwd. Als daar iets in verandert, wordt de manier waarop wordt afgebouwd daar op aangepast.

Inderdaad, u moet het antwoord drie, vier keer lezen om te begrijpen dat u het dan nog niet snapt. Het is een politieke keuze als het gaat om de hoogte van het percentage. Ze kunnen desgewenst ook veel eerder de BPM afbouwen, maar dat betekent minder inkomsten voor de overheid.Maar het gaat ook uiterst traag: stel dat u 1.000 euro BPM zou betalen, dan is dat in het jaar daarop nog maar 950 voor dezelfde auto. Het jaar daarop zakt de dan geldende BPM maar met 47,25 euro. De bedragen worden met het jaar kleiner en het kan dus ‘eindeloos’ duren voordat de BPM helemaal is afgeschaft. Doel van deze trage afbouw is om toch nog veel BPM binnen te krijgen…

Als ik kies voor een andere brandstof, ben ik dan voordeliger uit?

De prijzen van de verschillende soorten brandstof blijven verschillend. Net als nu. Wel wordt ter compensatie voor de lagere accijns op diesel en LPG, een toeslag op het basistarief berekend.

De accijnzen gaan wat omlaag, zeg een cent of 2 per liter, en die zal men voor het gemak gewoon bij de kilometerprijs optellen. Als dat ook zo gebeurt dan betalen we inderdaad meer per kilometer dan wanneer we de oude situatie hanteren. Rijdt u wagen 1 liter op 20 km dan zal de literprijs zeg maar zakken met 2 cent per liter, maar in het slechtste geval gaan die 2 centen naar de kilometerprijs en betaalt u 40 cent meer dan onder het oude systeem… Kassa!!!

Mangfoldsåret 2008 ble åpnet i Kristiansand 4. mars, med en konferanse og en konsert i Christansholm festning på kvelden. Det var mange spennende innlegg på konferansen, og mye bra musikk på konserten der ordfører Per Sigurd Sørensen sto for den offisielle åpningen her i byen.

Etter å ha fått med meg dette, sitter jeg igjen med noen refleksjoner. Hvorfor må vi ha et mangfoldsår? Som det ble hevdet av flere på konferansen, så er alternativet et enfoldsår, og det ønsker vi vel ikke å ha?

Første del av programmet var blant annet en forelesning i tverrkulturell kommunikasjon, ved sosialantropolog Silje Bull Njaa Larsen. Hun gav nyttige tips og forklaringer til hvordan misforståelser oppsto, og kunne unngås, eller hvordan man kunne forklare dem. Tverrkulturell kommunikasjon måtte læres, og var en viljeshandling, mente hun. Utgangspunktet hennes var Hofstedes omfattende undersøkelse på hvordan ulike kulturer forholder seg til makt, tid, individualisme, kollektivisme og så videre. Denne undersøkelsen kategoriserer mennesker inn i land, og sammenligner USA, Frankrike, Jordan, Kina, Japan og så videre. Dette er på mange måter en nyttig innfallsvinkel, men samtidig en grov forenkling av sentrale element i tverrkulturell kommunikasjon. Å kalle USA for én kultur er å strekke kulturbegrepet vel langt.

Faget tverrkulturell kommunikasjon oppsto, og oppfattes av mange fremdeles som et fag som skal dyktiggjøre til bedre kommunikasjon over kulturgrensene. I dag er man ikke lenger så opptatt av en amerikansk ”how-to-do-it”- forståelse for å dyktiggjøre vestlige business-folk, og andre, i møte med eksotiske kulturer. Man ser at dette kan føre til noen litt for raske slutninger, og enkle forklaringer på kompliserte spørsmål.

Konferansier Karyn Bennet-Lund, kjent som programleder i NRKs Migrapolis, kom med noen tankevekkende refleksjoner. Etter flere år i Norge, hadde hun en tur tilbake til sitt hjemland USA, og satt utenfor flyplassen i Washington og betraktet de mange ulike hudfargene og klesdraktene til folk, og lurte på hvor alle disse menneskene kom fra. Så hørte hun at de alle snakket Washington-dialekt, og var lokale mennesker! Hun hadde vært altfor lenge i Norge, fant hun ut.

Nettopp denne refleksjon danner utgangspunkt for mitt hovedpoeng. Vi må bort fra en forståelse av kultur som noe som er knyttet opp mot et geografisk sted. Som Rolf Gupta, leder for Kristansands symfoniorkester, uttrykte seg: ”tverrkulturell kommunikasjon får vi så snart to mennesker møtes!” Han likte ikke å bli betraktet som en person med innvandrerbakgrunn. Han var en kristiansander, for øvrig den ene av kun to kristiansandere i byens symfoniorkester.

I vår globaliserte verden, kan vi strengt tatt ikke lenger snakke om norsk kultur, etter min mening. For hva er norsk kultur? Jeg skulle ønske noen kunne definere for meg hva det er. Verdens kulturer møtes overalt i dag, blandes og endres, slik at det hele tiden oppstår noe nytt. Og hvordan skal vi kunne definere de som måtte være i grenseland? En pakistaner som kom til Norge som fremmedarbeider 20 år gammel, er han blitt norsk nå, eller? Og hvor lenge skal man kalle noen innvandrere; etter andre generasjon og tredje generasjon? Kong Harald er tredje generasjons innvandrer, og han skulle derfor kvalifiseres som nordmann.

At vi likevel fortsetter å snakke om kulturer, er kanskje fordi vi har et behov for system, og for å definere vår identitet.  Jeg bodde noen år i USA, og jeg har ikke møtt norskere nordmenn enn de med norsk avstamning der.  Filmen Den fabelaktige Amelie fra Montmartre beskriver et fransk miljø i Paris som er i ferd med å forsvinne, og fjernsynsserien Heartbeat fra landsbyen Aidensfield som et symbol på det ”typisk engelske”, og heller ikke er så lett å oppdrive lenger. Likevel dyrkes det frem, og filmer som Heftig og Begeistret bejubles fordi den viser frem noe lokalt og ekte som er i ferd med å dø ut.

Det er selvfølgelig ulikheter mennesker imellom, basert på hvor vi kommer ifra, og hvem som er vårt opphav. Men vi må bort fra en geografisk forståelse av kultur. Kultur er noe udefinerbart som vi har i hodene våre. Det er forestillinger om det franske, det engelske, det norske; om hvordan ting er eller burde være. Skulle vi likevel måtte ha en definisjon, må den innbefatte hele spekteret fra lokale element til globale impulser som omgir oss daglig.

Et mangfoldsår slik vi nå har, har lett for å fokusere på det eksotiske, slik som forskjellige klesdrakter, hudfarger, skikker og musikk. Poenget er bare at dette er med og understreker ulikhetene folk imellom. Faktum er at de fleste kanskje går hjem og spiser pizza etter at de har vært på en tverrkulturell kveld med forskjellige eksotiske matretter.

Mediene har et stort ansvar i måten ulike kulturer blir beskrevet på. En forbrytelse blir gjerne omtalt med ”av utenlandsk opprinnelse” knyttet til gjerningsmannen. Kan det også bety at det kan ha vært en danske eller amerikaner? Der etnisitet blir brukt positivt, er der hvor en person har lykkes i en norsk virkelighet, slik som for eksempel fotballspilleren John Carew. Da blir etnisitet og en flerkulturell bakgrunn fremhevet som et pluss.

Mangfoldsåret setter det flerkulturelle på dagsorden, og kommunen og fylkeskommunen skal ha honnør for tiltaket. Det kan bidra til at den jevne sørlending får øynene mer opp for ulike skikker og ressurser som mangfoldet gir. Dette burde imidlertid snart være en selvfølge. Vi har lenge hatt ulike kulturelle bakgrunner og verdier i dette landet og denne landsdelen. Fotballklubben Start er et eksempel på et mangfold der poenget er å fungere godt sammen, slik at man oppnår resultater. Hvilken kultur man kommer fra, og hvilken hudfarge man har, er mindre viktig. Håpet er derfor at vi snart kommer dit at det ikke er behov for noe mangfoldsår. Da først har vi et virkelig mangfold!

Artikkelen har tidligere stått på trykk i Fædrelandsvennen

Hundre dager er gått siden Barrack H. Obamas presidentinnsettelse. Forventningene til Obama var og er skyhøye, og kan umulig innfris full ut. Han blir sammenlignet med store presidenter som Franklin D. Roosevelt og John F. Kennedy. Denne første perioden har begynt å tegne et bilde av en president som har tatt tak i mange utfordrende problemstillinger, slik han lovte før valget.

Men hvordan det i det hele tatt var mulig å velge han som den første svarte amerikanske president.  Et vanlig spørsmål i reportasjer, spesielt til svarte amerikanere, har vært: Hadde du trodd at dette kunne skje i din levetid? De fleste svarer nei.

Vi skal huske at dette bare er noen få tiår etter at Martin Luther King jr. ble myrdet i sin kamp for like rettigheter for alle raser. Jeg mener at svaret på dette ligger langt utover det faktum at kampen for rasemessig likhet har gått kvantesprang fremover. Og hvordan kan det ha seg at han er blitt så populær langt utover USAs grenser? Jeg vil her trekke frem noen grunner for dette, slik jeg ser det.

For det første har vi en generell utvikling av verden der tradisjonelle kategorier av mennesker, etniske grupperinger og nasjonale grenser ikke lenger er så betydningsfulle. Vi har en økende grad av blanding, ikke minst på det kulturelle området. Begrep som hybriditet, kreolisering, transnasjonalisme, pluralisme og så videre, forsøker å beskrive slike fenomen. Kulturelle blandinger eller impulser på tvers av samfunn har alltid funnet sted. Det er en stund siden vi har integrert pizza og spagetti i vårt kosthold. Det samme gjelder for hamburgeren. Det nye i dag, er hyppigheten og hastigheten slike kulturutvekslinger skjer. Migrasjon, både i form av turisme og tvungen migrasjon på grunn av politisk situasjon eller fattigdom, øker raskt. Dette medfører også at man i økende grad får rasemessige blandinger av ulik art, og at dette i økende grad blir normalisert. Obama er et slikt eksempel, og hans amerikanske hjemland, kjent som ”smeltedigelen”, har nok bidratt til at Obamas multikulturelle bakgrunn har blitt akseptert i større grad enn ellers.

”Verden er flat” sier Thomas Friedman, og med det mener han at globaliseringen gjør at tradisjonelle grenser er i ferd med å bli utvisket, og strukturene er flate. En inder som er dyktig innen informasjonsteknologi, kan nesten like lett få seg jobb i Silicon Valley i USA som i India. Det var umulig før.

Dermed er ikke verden så enkel å forstå som før. Da kunne man si at dette var typisk norsk, typisk amerikansk og så videre. De kulturelle grensene er ikke så klare lenger. Det typisk ”engelske” finner man kun i Aidensfield, og ikke i det virkelige liv.

Barack Obama er et symbol på dette. Han har en amerikansk mor, en afrikansk far, han har bodd i Asia, han er eksponert for islam gjennom sin far. Denne multikulturelle bakgrunnen har skapt Obama til den han er i dag. Obama er amerikaner, samtidig er han mer verdensborger enn noen andre presidenter før han. Han er både svart og hvit, men samtidig ingen av delene.  På tross av dette, eller kanskje nettopp på grunn av det, blir han akseptert av begge grupper som ”sin”. Han er både afrikaner og amerikaner, men han er ikke afroamerikaner. Det ser ut til at vanskelighetene med å sette han i en spesiell bås, nettopp er snudd til hans styrke, og han har greid å bli akseptert på tvers av svært mange grupperinger i samfunnet. Det snakkes mye om at han er den første svarte president i USAs historie. Spørsmålet er om han ville blitt valgt om han hadde vært hundre prosent afroamerikaner? Jeg tror ikke det.  Det faktum at han overskrider disse tradisjonelle grensene, gjør at han er ”spiselig” av så mange.

For det andre, så mener jeg at Obamas evne til å utnytte sin egen bakgrunn, og integrere dem i en personlighet og politikk preget av vilje til forsoning, diplomati og brobygging, gir han et unikt potensial til å bli en president som kan nå utover tradisjonelle skillelinjer. Han hyller sin motstander, John McCain, kvelden før han settes inn som president, og han viser respekt for sin forgjenger Bush, samtidig som han er krystallklar i sin kritikk av han. Noe av det første han gjør som president, er å rekke ut en hånd til den muslimske verden, selv om han fordømmer islamsk ekstremisme. I tillegg tas mellomnavnet hans, Hussain, i bruk. Dette ble ikke brukt under valgkampen. Bokens hans ”Mot til å håpe”, er et politisk manifest, og gjennomsyret av ideer om hvordan man skal finne felles løsninger på politiske spørsmål.

President Bush’ regjeringstid var derimot preget av konfrontasjon, og såkalt alenegang. Angrepet på tvillingtårnene den 11. september 2001 var nærmest en oppfyllelse av historikeren Huntingtons tese om at en ny tid etter kommunismens fall, nemlig en kollisjon mellom sivilisasjoner. Den resterende tiden av Bush’ presidentperiode var preget av en konfrontasjon mellom ”vår livsstil” og islamsk fundamentalisme, det han kalte ”krigen mot terror”. President Obama derimot, har signalisert en ny utenrikspolitikk, der dialogen og forhandlinger skal fokuseres på en helt ny måte.

Dette er noen viktige grunner, etter min mening, til at Obama på mange måter oppfattes som en president for store deler av verden. Ikke bare vant han en overbevisende seier i USA, men den ble feiret i Europa, Asia så vel som i Afrika og Sør-Amerika. Han er et symbol på globaliseringsprosessen, i den forstand at man blir på den ene siden mer lik hverandre, men samtidig oppstår helt nye identiteter som et resultat av møter mellom mennesker og kulturer. Obama er et levende eksempel på dette, og har maktet å la denne utviklingen få utløp gjennom sin person og sin politikk. Bare fortsettelsen vil vise om han greier å holde på sin popularitet i USA, og overbevise amerikanerne om at han er en genuin amerikaner, samtidig som resten av verden opplever at han også taler deres sak, som leder for verdens mektigste nasjon.

(kronikk i Fædrelandsvennen april 2010)

There is a variety of different technology platforms on wich the virtual organization can work seemlessly from anywhere on the planet with only two preconditions:

1. Electricity – access to a socket
2. Internet access

My favorite platform is Google.

After starting to use Google’s Gmail service, it was a natural next step to activate Google Calendar.  Google Calendar can integrate with other applications if necessary, but the neatest thing I use is synchronization with my desktop so I can access my Google Calendar even off line.

Once I needed to share a file with a partner in Singapore, we used Google Docs.  This is an easy way to share a file where several people can work simultaneously on the same file.  And we keep the chat channel open for comments and questions, this is an enhancement of the Gmail.

And all this, absolutely free for everyone to use!  A true “flat-world-freebee”.  Try it out.  If you want to know more about how to work low cost in a global arena, take contact:  thomassen.me

Anders Nov 10, 2009 Gjøvik, Norway

Copyright 2009 Anders Haug Thomassen.  You are encouraged to use this material as long as you mention the source.

9 november 2009.

För exakt tjugo år sedan öppnades portarna till Europas eget Nordkorea. Berlinmuren – den starkaste symbolen för det kalla kriget och potentiell tändhatt för det överhängande tredje världskriget som varit en del av vardagen för min egen generation – där människor riskerade livet, och ett tusental dog i desperata försök att ta sig till friheten i väst. Den 9 november 1989 började den så sakteliga knackas bort.

För en vecka sedan var jag och R i Berlin och pejlade jubileumsstämningarna. Förberedelserna för dagens mur-dominospektakel var i full gång. Själva valde vi – som så många andra – att bo i forna Östberlin. I Mitte. Som guide hade jag lite goda tips från två berlinveteraner, gode vännen Jonas och Carl-Johan Vallgren genom dennes utmärkta bok, Berlin på 8 kapitel.

För besökaren framstår Östberlin idag som den absolut mest intressanta delen av Berlin, den mest konstnärligt spännande, sympatiska, utvecklande, avantgardistiska, kulturella…etc, etc.

Och visst är det intressant. Som den fula ankungen i sagan framträder idag den tidigare utskällda, efterblivna Ossi-delen av Berlin, den onda sidan av Midgård som beboddes av de där människorna med städrockar och nikotingulpermanentat tanthår eller otvättade hockeyfrillor och trockabottenglasögon (det här filtrerat genom en omogen tonårings minnen från 80-talet) – ja dessa människors hemmaplan. 

Allt detta har nu vänts upp-och-ned. 

Idag FLYR (eller aktivt söker sig) istället människor till Östberlin för att hitta en kreativ kontext som ännu inte Macdonalds, Starbucks och skrytskrapor hunnit sluka i marknadsekonomins och globaliseringens förkvävande rättvisas namn (läs: stick ditt författarslödder, här ska renoveras och hyror ska höjas).

Man kan lära sig mycket i och av Berlin. Passa dock på innan gentrifieringen renat staden från vanliga människor med vanliga jobb. Processen är nämligen i full gång.

Nyligen tog jag denna bild utanför Hemköp i Tranås:

Som läsare av denna blogg känner till är jag dock skeptisk till rättvisemärkning som metod för att förbättra tillvaron för världens fattiga (se här och här). Nu har fil dr Helena Johansson analyserat frågan, i rapporten “Vad uppnås med rättvisemärkning?”.

Rapporten tycks mig balanserad. Den pekar på en del positiva effekter av rättvisemärkning, som att de som omfattas av den i viss mån skyddas mot fall i världsmarknadspriser, att förhandlingsstyrkan hos jordbrukarna stärks gentemot uppköparna och att resurser till bl.a. skolor tillkommer. Men betydande nackdelar finns också, t.ex. att rättvisemärkningen aldrig kommer att kunna omfatta mer än en liten andel jordbrukare, att systemet konserverar en ineffektiv, småskalig jordbruksstruktur och att de jordbrukare som inte omfattas (de kanske allra fattigaste) kan få det ännu sämre.

Ett viktigt påpekande:

Det är dessutom viktigt att rättvisemärkning inte förleder människor att tro att vanlig handel är till nackdel för uländerna. Konventionell handel har, på grund av sin omfattning, möjlighet att lyfta många fler människor ur fattigdom än Fairtrade. Skulle rättvisemärkning leda till att konsumenterna avstår från att köpa arbetsintensiva varor som importerats från utvecklingsländerna får det en negativ effekt på fattiga jordbrukares och arbetares inkomster och försörjningsmöjligheter.

Jag köper inte rättvisemärkta varor. Även om vissa positiva effekter uppnås genom märkningen, har den också negativa effekter. Därtill ska alternativkostnadsperspektivet läggas: De extra pengar som läggs på dyra rättvisemärkta produkter kan användas på andra sätt till gagn för världens fattiga, t.ex. donationer till Läkare utan gränser och Hand in Hand.

Medieutvikling skjer forholdsvis i fire ulike faser. Når et nytt medium treffer markedet er det i introduksjonsfasen, om det vil lykkes eller ikke bestemmes av markedet. Om det lykkes i introduksjonsfasen beveger det seg da videre til fase nummer to, kalt spredningsfasen. I denne fasen vil mediumet nå ut til en større del av befolkningen. Etter den fasen vil den gli over i stabiliseringsfasen. Mediet styrker sin posisjon i kraft av høy og bred oppslutning blant befolkningen og det faktum at befolkningen er blitt vant til mediet. Den siste fasen er nedbyggingsfase, en fase som kun blir realitet for noen typer medier, VHS-kassetten er et eksempel på dette.

• Introduksjonsfasen
• Spredningsfasen
• Stabiliseringsfasen
• Nedbyggingsfase

Når et nytt medium treffer markedet er ofte andre medium nødt til å tilpasse seg for å overleve. Et godt eksempel på dette er radioen. Det er et medium som har vært under kontinuerlig forandring siden den ble lansert på markedet. Den har vellykket klart å tilpasse seg alle tider, og er i dag et medium med god oppslutning blant befolkningen.

Remediering

Når et nytt medium treffer markedet prøver det ofte å bruke publikum sin kjennskap til andre medier til sin fordel. Eksempler på dette kan være at radioen prøvde å bruke lydopptak av konserter i sine sendinger. Et annet eksempel er aviser på Internett som prøvde å ha en tilnærmet lik utforming som papiravisene.

Etter tid greier de nye mediene å bruke den nye teknologien til å utvikle nye innholdsformat. Eksempler på dette kan være aviser på Internett som nå benytter seg av lenker, videoklipp og lydklipp i avisartiklene sine. Denne prosessen kalles remediering etter Jay David Bolter.

Remediering av sjangre medfører vesentlige endringer: nye rammer, virkemåter og bruksmønstre. Digitalisering fører til at alle sjangere kan kombineres og krysses på helt nye måter. Interaksjon med brukeren får også ny betydning, og blir ofte en viktigere del av sammensatte uttrykk.

Konvergens

Konvergens betyr direkte oversatt nærme seg hverandre, renne sammen, falle sammen. Konvergens i mediasammenheng handler det om hvordan forskjellige medier stadig integreres og bringes tettere sammen. Mediakonvergens er både en konsekvens av og en årsak til globalisering. I tillegg skjer det en gjenbruk av stoff på flere måter og flere steder.

Når vi ser dagsrevyen forteller nyhetsoppleseren at en kan lese mer om saken på websiden deres. Når en besøker websiden vil en igjen bli stilt ovenfor lenker som peker til steder hvor en kan lese ytterlig om saken. Samtidig er det et økende samspill med mottakerne: avstemminger, rangeringer, konkurranser med sms, musikkønsker, debattforum, osv. Skillet mellom profesjonelle sendere, og andre aktører blir mindre tydelig. Dette får konsekvenser for kvalitet på innholdet, og dermed stiger kravet til kildevurdering hos publikum.

Kildehenvisning

Het wordt weer koud en regenachtig. Daarom deze week een leuk programmaatje voor een chillmomentje op druilerige novemberdagen. Op internet kun je een  lijst vinden met  alle landen van de wereld.  Welgeteld zijn dat er 223, gerubriceerd naar regio.  Als je hierop aanvinkt waar je bent geweest, kun je vervolgens je eigen wereldkaart genereren.  Erg grappig. De lijst aanklikken kan geen kwaad.

Je kunt natuurlijk ook een kaart maken van landen die nog op je vakantielijstje staan en eventjes wegdromen van zonnige vakanties.   Spreekt voor zich lijkt me. Enjoy!!  En laat ons eens weten:

Hoe ziet jouw kaart eruit?

Gisteren ben ik naar een bijeenkomst geweest waar Hans Schravesande, voorzitter van de Projectgroep Kerk en Milieu van de Raad van Kerken sprak. Het onderwerp waarover hij sprak was de klimaatcrisis. Volgens hem was het echt ‘vijf voor twaalf’. We moeten iets doen en wel nu! Schravesande ergerde zich aan de opstelling van de Protestantse Kerk in dezen: je hoort niets van de kerk en je ziet ( op nationaal niveau) vrij weinig initiatieven en de kerk neemt in de nationale discussie hierover geen deel. Maar Schravesande ergert zich ook aan het relativisme en doorgeschoten rationalisme van bijvoorbeeld Trouw waarin Elma Drayer laatst in haar column schreef dat er duidelijk twee kampen waren: een van de klimaatcrisis’gelovigen’ – zeg maar de mensen die de boodschap van Al Gore c.s.  (an inconvenient truth) volledig geloven – en een van de klimaatsceptici, mensen die grote vraagtekens zetten bij alle angstaanjagende scenario’s die wetenschappers de mensheid voorschotelen. Drayer stelt dan dat de waarheid ongeveer in het midden zal liggen. Over zo’n opstelling windt Schravesande zich enorm op. Er is geen tijd te verliezen, we moeten niet onze tijd verdoen met wetenschappelijk, rationalistisch geneuzel waardoor kostbare tijd verloren gaat. It s is time to turn, NOW.

Tijdens de inleiding van Schravesande moest ik denken aan bericht dat ik onlangs las:

Kom og kjøp!
Billig Dritt Fra Kina!
Løp og kjøp!

Beste måten å lære ungene
å rydde på;
gi dem tomme esker
og Billig Dritt Fra Kina

til
fargesortering
lekesortering
alfabetisering
kategorisering
akkurat det fantasi handler om;

og
ser vi søppeldyngen
av resirkulert elektronikk med giftig metaller og gasser
sortert av små fingre

ser vi likhetene
mellom barna i Kina og våre

Jag såg en notis om att vi nu är 2 miljoner människor som bor i Stockholms län. Roligt, tycker jag.

Stockholmare ser ju ut lite hur som helst numera, även om säkert några infödingar tycker att det är väl många lantisar (som jag själv, till exempel) som kommit hit till stan och beter oss landsortsmässigt. Å andra sidan lever här också många människor från oerhört mycket större städer än Stockholm. De tycker kanske att de hamnat i en håla.

Hur som helst får väl var och en som bor här definiera hur mycket stockholmare vi är. Själv gillar jag den internationella pulsen som finns här, alla olika kulturer som mixas och inte minst det stora utbudet av kulturupplevelser. Jag tror jag kommer att vara stockholmare för evigt, men vem vet?

Av två miljoner stockholmare är det förstås många som har rötterna i helt andra platser och känner sig hemma olika kulturer. Det är det ju som bekant inte alla som gillar. När Sverigedemokraterna varnar för vad invandringen kommer att leda till, känner jag istället glädje över det mångkulturella Sverige. Här finns människor, smaker, språk, mat, konst och allt möjligt annat som är härligt med internationaliseringen. Här finns förstås också problem med utanförskap och bristande integration. Jimmie Åkesson bidrar knappast till att lösa dessa problem, bara att skapa motsättningar.

Jag tycker att vi ska vara humana och solidariska med människor som söker sig bort från krigshärdar, förföljelser och konflikter. Men även om världen var fri från motsättningar skulle jag förorda att människor rör sig över gränser och möter andra människor, kulturer och traditioner.

Fördelarna med internationaliseringen och det mångkulturella samhället överstiger vida problemen. Jag tänker främst på alla de möjligheter som det ger unga människor idag, oavsett om de är födda i Sverige eller har sin bakgrund någon annanstan. Att ha hela världen som tänkbart arbetsfält, att kunna kommunicer med och möta många olika människor berikar våra liv och gör vår tillvaro rikare på upplevelser.

Tänk att vi är två miljoner unika människor som samlats på en ganska liten yta. Det är mycket som skiljer oss åt, men förmodligen ännu mer som förenar!

Imorgen afholdes der musikkonference i København. Glædeligt, at arrangørerne, de to giganter i det danske musiklandskab KODA og Spil Dansk Dagen, hermed skaber anledning til at følge debatten om den rytmiske musiks udfordringer i fremtiden.

Der er masser af talent på den danske musikscene, men uden mad og drikke duer helten ikke. At gøre god musik til en god forretning kræver, at den har de bedst mulige betingelser.

I en globaliseret tid må der død og pine hele tiden tænkes nyt. Som musiker ved jeg, hvor svært det er at have tid til alt. Hvis jeg skal have tid til at lave musik, er det en fordel hvis jeg kan følge og lade mig inspirere af andre menneskers tanker og ideer i forhold til hvordan musikken bedst kommer ud over kanten.

Der skal altså helst fyres op under suppen, før den kan boble og koge over – helst helt ud over landegrænserne – og i sidste ende brødføde såvel musikerne selv, som det sultne, kvalitetssøgende (internationale) publikum.

Heldigvis sker der en masse i den danske musikbranche. Det summer i den travle musik business.

Siden februar har en lang række prominente personer indenfor det rytmiske musikliv i Danmark samlet brænde til bålet. Inden for rammerne af en tænketank, anført af debattør mm. Henrik Marstal, er der blevet arbejdet på at opstille et idékatalog, der skal afdække de udfordringer, rytmisk musik står overfor i de kommende år, og opstille mulige løsningsmodeller.

Morgendagens musikkonference vil tage udgangspunkt i tænketankens arbejde, og der vil være reaktioner både fra politikere og det øvrige musikliv.

Derudover vil der være en række spændende og nyskabende musikindslag.

Hvis du, ligesom mig, ærgrer dig over ikke at kunne deltage imorgen, kan jeg anbefale et andet initiativ, som ligeledes holder suppen i kog og rører rundt i gryden: Musikparlamentet.

Musikparlamentet er en forening, som ønsker at styrke samarbejdet og vilkårene blandt musikbranchens forskellige aktører. Der afholdes en gang om måneden paneldebat, hvor spørgsmål relateret til Danmarks rytmiske musikscene tages op. Arrangementerne er krydret med spændende nye musikalske indslag.

Næste gang Musikparlamentet åbner dørene er 5. november på Råhuset i København. Vel mødt!

I går fattade vi beslut om en ny gymnasieskola – en skola som ska fokuser på kunskap!

I förslaget ska det finnas både teoretiska högskoleförberedande utbildningar, med högre krav för att eleverna faktiskt ska klara av sina universitet- och högskolestudier.

Den största nyheten är satsningen på yrkesutbildningar med tydligare och bättre samarbete mellan skolan och yrkeslivet, en lärlingsutbildning införs också - något som verkligen har saknats.

Även det individuella programmet stöps om och ska erbjuda mer realistiska alterntiv för olika behov. Det införs istället fem alternativ.

Som elev kommer man att kunna ta två olika gymnasieexamen, en yrkesexamen eller en högskoleförberedande examen.

Eftersom Sverige under en lång rad av år har halkat efter i internationell statestik när det gäller elevernas kunskaper anser jag att detta är en mycket bra väg vi går. Det är ju trots allt så att våra barn och ungdomar i framtiden inte bara ska konkurrera inom Sverige utan vi kommer att konkurrera i en global värld. Då krävs det av vi har en av världens bästa utbildningar.

Ska Sverige stå sig väl i en globaliserad värld så måste svenska elever lära sig fler språk och dessutom bli duktigare på att tala dem. Det är globaliseringsperspektivet som genomsyrar Folkpartiets förslag om att engelska ska börja läsas redan i ettan och att kinesiska ska bli möjligt att studera på alla gymnasieskolor. Partistyrelsen lägger fram detta förslag till Folkpartiets landsmöte i Växjö om en månad. Svenska Dagbladet skrev om det i helgen.

I Stockholm erbjuder Abrahamsbergsskolan redan sina grundskoleelever kinesiska. Vi har också projektet Next China som ger gymnasieelever möjlighet att lära sig mer om Kina, både språkligt och kulturellt.

Varje vuxen svensk bör kunna tala engelska, i princip flytande. Det måste ses som ett rimligt mål för framtiden. När det gäller kinesiska så har det kommit kommentarer om att arabiska och hindi också är viktiga språk. Givetvis är de det. Problemet är bara att få fram tillräckligt många lärare i dessa språk, och då måste man nog börja med ett av dem. Men inget utesluter att man fortsätter språksatsningen framgent och ger ännu fler världsspråk samma ställning i skolan som i dag tyska, franska och spanska har. Tvärtom – vi lever i en globaliserad värld.

Globaliseringsperspektivet får heller inte bara ses ur svensk synvinkel. Om fler i Europa behärskar de språk som talas i diktaturer skapas en direktkanal till dem i dessa länder som vi möter genom handel, resor studier mm. Det kan stärka en demokratiseringsprocess i dessa länder, kanske inte i avgörande grad, men inte heller obetydligt.