Först tänkte jag skriva ett lång inlägg om gnäll. För det är något som det är gott om här hemma nu. Fast jag ångrade mig, jag ska steka falukorv istället.

Den började illa och sen har det mest bara blivit värre. Just nu lutar det t ex åt att jag blir utan jobb efter nyår. Skitlivsdag!!!

dagens jobbigaste grej:

Att koncentrationen av bra konserter är så liten i Sverige.

Jag läser först hos Fru Kaos och sedan hos Sus om det här med att störa/reta sig på saker och så tänkte jag att jag tar tag i stafettpinnen och listar lite saker som stör mig.

• Jag stör mig oerhört på de som måste tävla om att ha mest julbelysning på och omkring sitt hus och värst stör det mig om det är en massa blinkande ljus som satts upp.
• Jag stör mig precis som Fru Kaos på att folk lägger ut bilder på andra på internet utan att ha frågat först. Om jag har vettet att inte lägga ut bilder på mig och mina kära ska banne mig inte någon annan göra det heller utan lov.
• Jag stör mig på människor som inte kan skilja på jobb och privatliv och måste göra privata saker på jobbet, hela tiden.
• Jag stör mig på att vid jul så ska man umgås med familj och släkt även om man knappt ses resten av året och även om man inte tycker speciellt bra om varandra. När det blir jul så är alla glada och alla älskar varandra och vi ska ha så trevligt och umgås. Vilket båg, på många ställen blir det gräl, fylla och en massa otrevligheter och trivs man inte tillsammans annan tid så varför måste man umgås just för att det är jul. Våga vägra umgås med folk som inte gillar en och som man inte gillar själv även om det är släktingar.
• Jag stör mig på att folk vägrar ta till sig viktig information och att många slår ifrån sig när de får allvarlig information och bestämt hävdar att “så kan man inte göra”, och “det kan väl ändå inte hända”. Vakna och inse att verkligen är för jävlig ibland.
• Ja också stör jag mig att jag orkar störa mig på andra istället för att koncentrera mig på mig och mitt.

Undertecknad är trött, seg i kroppen av målandet i helgen samt inte fått i sig någon kaffe och vädret är som den är…om någon kan trolla fram snö och kyla så är det läge för det just nu!

dagens jobbigaste grej:

Att Norrköping är Sveriges Paris i avseendet att ingen plockar upp sin hunds fekalier.

Idag känner jag mig frustrerad och inlåst. Jag vill på julskyltning!!! Gärna med barn – men jag inser att jag bara inte KAN åka med båda barnen själv. Thea behöver spännas fast i vagn – helt klart – det är inte ok att släppa lös henne bland så mycket folk och bilar…

(Jag minns ju gången på systemet – då flaskorna darrade på hyllorna när Thea sprang förbi och jag var tvungen att slänga ner nyköpta trosor (som tur var) och min plånbok på golvet så hon kunde sysselsätta sig nog länge för oss att komma igenom kön. Eller gången på Ica Maxi då hon lyckades med konsten att riva ner två skyltdockor samtidigt och jag blev stående med en i varje hand och därmed inte kunde springa efter henne snabbt nog. Eller gången då hon sprang ut ur Lidl – rakt ut, förbi kassorna och ut på gatan medan jag lade i bananer i vagnen. Hon är snabb. Hon är nyfiken och hon är övertygad över att hon har rätt – trotsen är för henne en självklar lösning när inte mamma FÖRSTÅR vad som EGENTLIGEN är viktigt. Läs mer här: Och mamman ropade vilding , Systembolagets skräck)

Så det blir ingen julskyltning. Lite bitter är jag…

Stor suck.

Istället försöker jag koncentrera mig på adventspyssel. Skall ta kort och lägga ut här.

Där skulle jag kunna stå och dreggla. Nu råkar det vara från Gunnarsons i Stockholm någonstans - men ändå

Jag är sjuk – har feber, är sjukt täppt, mår illa och är helt yr (yr som i åkt för mkt karusell-yr). Jag gillar inte det här. Känner mig som ett kolli, vill inte ens tänka på hur jag kommer må inatt efter jag jobbat klart på Harrys – har en känsla av att det inte direkt kommer göra mig friskare
Jag dissar att vara sjuk, som fan faktiskt. Jag gillar det inte alls. Så sjukheten kan dra åt helvete.

Igår bestämde jag mig för att ge upp de senaste veckornas konflikt med mitt yngel. Jag tog mig in på hans rum o bar ut all disk, staplade den i diskhon o hällde på vatten så att allt intorkat skulle lösas upp.

Mjölkförpackningarna var bland det äckligaste jag sett på länge… en var havlfull med mjölk som surnat o tjocknat *suck* Efter några timmars blötläggning gick det slutligen att få ren disken.

Nu har jag tekoppar igen, o bestick. Allt är inte återfunnet men lite i taget så…

Läs även andra bloggares åsikter om Föräldrarskap, gnäll, mor o son relation, tonåringar

dagens jobbigaste grej:

Att få för sig att det är söndag bara för att man är bakis.

dagens jobbigaste grej:

Att ha nackspärr för att du råkade headbanga lite igår kväll.

Jag är sur.

På vårdcentralen. De har ett system där man kan förnya recept via webben. Där ska man fylla i preparat och dosering och personnummer och sånt. Sista rutan är för mailadressen, där man kan fylla i sin mailadress så att de kan skicka bekräftelse på att mailet kommit fram. Det funkar aldrig.

Nu är det fyra dagar sedan jag förnyade mina recept, jag hade medicin för tre dagar kvar (tre dagar är deras normala handläggningstid) och jag har inte fått något bekräftelsemail ännu. Jag mailade igen idag, på “kontakta oss”-sidan. Inget svar.

Jag ringde och fick knappa in mitt nummer, de skulle ringa upp inom en kvart. Det gjorde de inte. Nästa gång jag knappade in mitt nummer fick jag höra en röst “vi har stängt för inkommande samtal för idag” och då var klockan 16.

Man ska vända sej till vårdcentralen fram till 17 vid akut sjukdom, ej olycksfall… Akuten tar inte emot före 17, annat än just olycksfall. Nu är jag inte akut sjuk, men jag behöver medicinen.

Vid 17 inser jag att de klappat ihop och gått hem.

Tack för det, vårdcentralen. Vill ni ha en mindre arbetsbelastning på telefonerna, se då för fanken till att sköta webbtjänsten korrekt?

Tittar mig i spegeln och ser en ful ful fuuuuul människa! Usch så ful!!!

Jag känner mig ungefär såhär idag. Minus onykterheten.

(sorry för en tråkig o-pepp bloggvecka. Men ni som hängt med ett tag vet vad som gäller – här inne låtsas man inte vara något man inte här. Här inne försöker man inte ignorera bort sina problem eller låtsas om att allt är perfekt when it´s not)

…Och förresten.. får man ångra sig?

dagens jobbigaste grej:

Att Shakira envisas med att släppa nya skivor.

126 dagar kvar till förlossning.

Fyra  månader.

18 veckor.

 Vecka 23 imorgon.

Det känns ju som…

Plättlätt. Ingen tid alls. Piece of cake. Nemas problemas. Som en droppe i havet.

Nä gud, jag måste sluta vara så ironisk.

Allvarligt talat. Det känns som att jag har varit gravid i en halv evighet. Jag var gravid när vi gifte oss i somras och det känns som att det var en evighet sedan. Undra om det säger något om min graviditet eller om mitt äktenskap, eller om det bara är november och allt som är varmt och ljust känns som att det var länge sedan? ;-)

Min son har den goda smaken att fylla år på juldagen, alltså måste jag förutom julklappar köpa födelsedagspresenter och försöka hitta papper som inte är rött eller grönt med julmotiv för att på något desperat sätt försöka göra skillnad på min kapitalistiska brist. Brist på typ allt. Sånt man tänker på nu.

Stora J kom hem från sin tvåveckors frånvaro och ville ses. Jag fick mens. Tajmat och klart. Heja MENS!

Kylskåpet gapar tomt och jag hatar att handla men jag måste ändå för jag har fortfarande inte hemtjänst.

Telefonbolaget försökte debitera mig dubbelt den här månaden också.

Barnet har inte fått sin medlemstidning sedan januari, men Djurens Rätt har bråda dagar dessa dagar och har inte tid just nu.

Jag brände mig på plattången igen. På örat.

Jag hittar inga artiklar none whatsoever till min så kallade projektplan. Skriver inte folk om översättning av tecknade serier, eller? KNULLA!

Total fysisk skadepoäng: etthundrafjortonmiljarder plus tre.

Psykisk skadepoäng: Inte riktigt tillräckligt för att köra stavmixern i halsen riktigt än, men snart så.

Familjen innan mig fick en klipsk idé och slängde upp ett gäng spottar under köksskåpen. Så där, bara, hepp! Vad säger elektrikerförbundet? Hyresvärden sa då ingenting, skiten gick igenom besiktningen innan avflyttning och jag får stå ut med dem eller riva ner och stå ut med fem snitsiga hålformationer under skåpen. Pest eller kolera. Som vanligt alltså.

Dessa lampor sitter i en väggkontakt med två uttag, varav det ena alltså ockuperas av själva lampkontakten. I det andra uttaget pågår ett ständigt manövrerande av kontakter eftersom både kaffebryggaren, vattenkokaren, stavmixern (ja, ibland måste man göra barnmat), kaffemaskinen, brödrosten och elvispen används flitigt i mitt hushåll. Framför detta uttag har det tills i dag suttit en plupp vars enda uppgift varit att hålla ordning på alla sladdar till lampjävlarna, men det har inte fungerat, så dess funktion har snarare varit att skada mina arma knogar varje gång kontakter ska i och ur detta uttag från helvetet.

I dag tröttnade jag ur å det grövsta på den där jävla pluppen, för att inte tala om hur jävla idiotiskt det är att montera bara TVÅ uttag, när man kan räkna ut med arslet att en helt vanlig familj, bortskämd med en ständig ström av pålitlig och förbannat billig el ser till att skaffa sig så många strömkrävande maskiner som möjligt, som kräver minst SJU uttag. Men det var inte det allt handlade om i dag.

I alla fall. När jag skulle dra ut pluppen hittade jag två till som inte heller gjorde någon nytta, och tänkte att jag kan lika gärna dra ut dem också när jag ändå håller på. Noterar i förbifarten att de sitter rakt ovanför knivstället men tänker att jag är stor och borde kunna fixa det utan att ta bort mina (nyslipade, vad är oddsen?) knivar innan jag börjar. Jävla jävla Jenny. Självklart drar jag ut pluppen rakt ner på knivarna, skär upp inte mindre TRE hål i min höger knoge, vrålar till av smärta och vad gör jag? Jo, förvirrad, förblindad av smärtan vrider jag om kniven i eländet och kör in den nyutdragna spiken rakt in i vänster handflata där den fläker upp ett häftigt fem millimeter djupt sår rakt in i köttet. Så jävla jävla ont. Så jävla onödigt.

Jag är skittrött på mig själv nu. Plus att jag har ont i händerna och mitt kök fortfarande ser ut som en påse skridskor.

Fy fan i helvete vad jag längtar efter en cigg. En höst utan att röka sönder lungorna totalt, en höst utan att vara miserable med cigg efter cigg i handen, en höst utan att frysa fingrarna av sig för att man envisas med att röka i ösregnet.
Fy fan va jag saknar det. Jag ser fortfarande mig själv som rökare – blir SUGEN flera gånger varje dag och kan inte ens tänka tanken på att aldrig mer röka utan att få ont i magen. Jag vill inte vara rökfri mer – jag vill dra ner varm härlig LuckyStrike-rök i lungorna och bara njuta, hur fan ska jag kunna vara mig själv utan något som varit en del av mig i mer än halva mitt liv? huh? kuk.

Och btw så blir man tjock av att sluta röka. Så nu ska jag gå ner typ tiotals kilo och bli skinny istället. Får jag inte röka så tänker jag iaf vara killer-skinny-snygg (jodå, jag tycker att size 0 är snyggt – men det gör mig faktiskt inte till en dålig människa, så det så!)