.

.

Så kallas målningen av Leonardo da Vinci som föreställer den sista måltiden mellan Jesus och hans lärjungar.

Den målades åren 1494-1497 direkt på väggen i kyrkan och f d klostret Santa Maria delle Grazie i Milano.

Denna tavla och mycket annat, utgör gåtan i en alldeles underbar bok som jag nyligen läst. Boken heter “Nattvardens hemlighet” och är skriven av Javier Sierra.

Jag hittade boken på bokrean och trodde först att det var någon slags uppföljare till “Da Vinci-koden”, men så var inte fallet.

Detta är en helt annan berättelse, förlagd till 1490-talets Italien. Vi får följa slutförandet av Cenacolo, och hemlighetsmakeriet kring den. Gåtorna, frågorna och inte minst alla dödsfall och märkliga händelser som tycks oförklarliga, men som vi slutligen får svar på.

När jag har läst en bok som denna, frågar jag mig “Vem var egentligen Jesus?”. Och vad är himmelriket? Något vi får komma till om vi gör “rätt”, eller något vi alla bär inom oss och kan hitta nyckeln till om vi letar?

Och vad upplevde egentligen Maria Magdalena den där morgonen två dagar efter korsfästelsen? Såg hon Jesus livs levande i fysisk gestalt, eller var det något helt annat hon upplevde, något som blivit gömt, glömt och begravet och inte nämns av kyrkan?

Två saker vet jag bestämt! Jag ska absolut läsa teologi. Nu måste jag få veta källan bakom alla dessa vedertagna påståenden ur bibeln! Och jag vill läsa mer om gnostikerna och katarerna, de som också kallas kättare, och som egentligen bara hade ett enda sakrament som de höll heligt: Consolamentum – tröst.

Och så vill jag läsa Jonas Gardells nyutkomna bok “Om Jesus”. Han vänder också upp och ner på bilden/myten av den ljushårige, mildögde Frälsaren och tar honom till en verklighet som i alla fall i mina ögon är mycket trovärdig.

Här ett smakprov ur boken:

“Sanningen är att Jesus inte ens hette Jesus.

Det är en grekisk översättning av hans hebreiska namn, Jeshua, som i sin tur är en förkortning av Jehoshua, eller som vi skulle säga: Josua.

Josua från Nasaret.”

.

.

Vorchristliche Ursprünge

Chaldäer Orakel

Mandäer

Stoa

Alles mal checken

z. B die Gnostiker von Princeton, oder ein parr Jährchen früher die Cambridge Gnostics

regards

“Gnosis” ist das griechische Wort für “Wissen” genauso wie das hebräische Wort Da’at, das ebenfalls “Wissen” bedeutet. Unter Gnostikern hat das Wort “Wissen” jedoch nicht die gleiche Bedeutung, die ihm im allgemeinen in unserer modernen Sprache gegeben wird: etwas Intellektuelles oder ausschließlich mit dem Verstand assoziiertes; noch beschreibt es das Sammeln von Informationen aus äußeren Quellen. Für einen Gnostiker bedeutet Gnosis ein spirituelles und intuitives Wissen, das er aus seinem inneren Selbst und durch seine eigene mystische Erfahrung erlangt. Es ist ein Wissen, gewonnen durch eine ganzheitliche Intelligenz des Herzens und der Seele , des Geistes und des Körpers – ein “direktes Wissen”. Im engeren Sinne ist Gnosis ein Zustand göttlicher Erleuchtung und kennzeichnet einen höheren Bewußtseinszustand. Im weitesten Sinne ist Gnostik eine Sammlung von Lehren, die in der Gnosis begründet sind, oder ein spiritueller Weg, der zur Gnosis führt und ein Gnostiker ist eine Person, die Gnosis selbst erlangt hat.

(Übersetzt aus: Tau Malachi: Living Gnosis. – Llewellyn, 2005)