Utåtriktade jurister som bryr sig om rättsstatsideal har gillat Göran Lambertz - en justitiekansler som inspirerat inte bara genom utövandet av sitt uppdrag utan också hur han har gjort det. Den kansler som nu lämnar sitt arbete har bättre än några andra jurister i motsvarande nivå insett vikten av att rikta sig inte bara till juristerna utan till alla – genom att medverka i det offentliga samtalet, genom att ställa upp när journalister ringer och tv-program behövde sakkunskapen. Sådant tar tid. Ofta obetald tid. Den jurist i en justitiekanslers, ett justitieråds, eller någon annan hög juristposition (åklagare, domare, advokat) som lägger tid på att försöka förklara juridikens mekanismer gör det av idealistiska skäl. Sådan idealism ska en rättsstat vara tacksam för.

Många har därför under Lambertz sista dagar som JK givit uttryck för den typ av tacksamhet som särskilt framträdande företrädare för offentliga uppdrag förtjänar. Många har också noterat sättet som Lambertz lämnar sitt uppdrag på. Vår hitintills mest aktivistiska JK lämnar uppdraget med pistolerna i händerna. Här på Juridikbloggen har andra redan skrivit om JK:s beslut rörande informatörshanteringen hos polisen och JK Lambertz sista ställningstagande för rättssäkerhetsfrågorna. Men yttrandet i den s.k. Hillegren-affären har passerat de flesta förbi.

Hillegren var åklagaren som uttalade sig osmidigt om våldtäktsbrottet i SvD i sommaren och som därefter fick löpa gatlopp i pressen. Hillegren blev därefter offentligt desavourerad av sin chef. En chef som också passade på att förklara för pressen att Hillegren inte längre skulle handlägga sexualmål.

Här någonstans beslutade sig svenska media för att såga av den gren de sitter på. Mest besynnerligt var den förtjusning som DN i sin huvudledare gav uttryck för efter att Hillegren blivit åthutad för att ha uttryckt en åsikt – nota bene: bara en åsikt – i media. Så ser det ut när en svensk tidning glömmer bort tryckfrihetens grunder. Hillegrens grundlagsskyddade rätt att fritt få meddela sig till tidningar nämndes inte med ett ord.

De rättsvårdande myndigheterna har i vilket fall tagit tryckfrihetsfrågan på större allvar än journalisterna. Frågan om Hillegren utsatts för repressalier prövades av JK Lambertz i elfte timmen. Och Lambertz kom fram till att även om något brott mot repressalieförbudet inte skett så var det icke desto mindre de åtgärder som vidtagits från chefsåklagaren med anledning av Hillegrens yttrande olämpligt. 

Meddelarfriheten är idag ifrågasatt. Delvis på goda grunder – meddelarfriheten är i vissa situationer alltför kantig. Men meddelarfriheten behöver fler försvarare i de situationer där den faktiskt utgör ett viktigt instrument för att skydda en öppen debatt om vad som kan uppfattas som missförhållanden i de offentliga systemen. Här har JK haft en central roll för att dra gränserna. Och varit skarp när gränserna överträtts. Som i beslutet från förra veckan här.

Så går man ut med flaggan i topp.

Under sommaren så var en av de stora diskussionerna i media och andra sammanhang Aftonbladets publicering av en artikel om en israelisk organhandelskonspiration och efterföljande reaktioner, eller icke-reaktioner, på artikeln. En av de saker som då diskuterades febrilt var om ett uttalande som gjorts av Sveriges ambassadör i Israel, där hon tog avstånd från artikeln, kunde utgöra ett rättsligt problem. Själv hade jag svårt redan då att förstå på vilket sätt uttalandet skulle kunna falla under juridikens sanktionsregler.

Idag kan man läsa i pressen att JK inte finner anledning att kritisera ambassadörens yttrande. Låter rimligt. Vad skulle JK ha för grund för det? Men man kan vidare läsa att JK finner ambassadörens formulering “olämplig”.  Det kan man förstås anse. Men på vilken grund uttalar JK en sådan kritik, om än den inte är en kritik i den formella bemärkelse som uttrycket används i här? Det är inte helt ovanligt, att JK - och det gäller säkert även tidigare innehavare av ämbetet - uttrycker omdömen av det här slaget i samband med tillsynen över yttrande- och tryckfrihetsområdet - att ett uttalande är mer eller mindre lämpligt, även om det inte direkt faller under lagens regler om repressalieförbud eller liknande. Sådana JK-uttalanden ligger i sig (något ironiskt) och skaver mot meddelarfrihetstanken: Att bli offentligt utpekad som omdömeslös, om än inte det räcker till för kritik, av JK kan säkerligen för många framstå som en form av sanktion.  

Ingår det verkligen i JK:s mandat att göra allmänna uttalanden om lämpligheten i de uttalanden som offentligt anställda gör?

Det är nu glasklart att Jimmie Åkessons debattartikel i Aftonbladet i måndags inte var hets mot folkgrupp, för enligt en artikel ifrån idag så kommer JK inte att inleda en förundersökning mot den.

Följande artikel stod nämligen ikväll på SVT text-tv:

JK: SD:s debattartikel inte brottslig

Justitiekanslern (JK) inleder ingen förundersökning mot Aftonbladet med anledning av Sverigedemokraternas debattartikel om islam och muslimer i tidningen i måndags, skriver Göteborgsposten på nätet.

SD:s partiledare Jimmie Åkesson skrev bland annat “islam är det största utländska hotet sedan andra världskriget”. Flera personer anmälde artikeln för hets mot folkgrupp, men JK gör en annan bedömning.

“Artikeln kan inte heller innefatta något annat tryckfrihetsbrott”, skriver JK Göran Lambertz.

Ja, så var då stormen i det lilla vattenglaset angående Jimmie Åkessons debattartikel över, och det hela fick det enda rätta slutet.

JK värnade om demokratin och yttrandefriheten, men också pressfriheten och tryckfriheten, och inledde därför inte någon förundersökning.

Inget brott hade ju begåtts.

Ja, i det här fallet så segrade demokratin, och förlorarna blev de politiskt korrekta politiker, organisationer (däribland Sveriges muslimska förbund och Centrum mot rasism), journalister, privatpersoner och andra som fördömde artikeln eller som anmälde den för både det ena och det andra absurda.

Leve rättvisan, och bu och bä för de antidemokratiska krafternas representanter som fördömde debattartikeln.

Läs mer om det hela på http://frianyheter.wordpress.com/2009/10/23/aftonbladet-hetsade-inte-mot-muslimer/ .

Med anledning utav SD:s partiledare Jimmie Åkessons omtalade debattartikel i Aftonbladet i förrgår så kommer här några fakta om islam och många muslimers inställning till andra människor.

Dessa fakta har jag hämtat ifrån en utav kommentarerna till det inlägg som finns på http://www.photoimagine.wordpress.com/2009/10/19/tystnaden-ar-bruten .

Men innan jag publicerar dessa fakta så ska jag bara nämna att Justitiekanslern (JK) Göran Lambertz i en intervju i går dementerade att han kommer att inleda en förundersökning emot debattartikeln som Jimmie Åkesson i förrgår skrev i Aftonbladet.

Han kommer alltså inte att göra någonting åt det hela. Det här innebär alltså att de 9 anmälningar om hets mot folkgrupp som hitills har kommit in emot Aftonbladet och även Jimmie Åkesson (den emot Jimmie Åkesson stod Sveriges muslimska förbund för) inte kommer att leda någonvart.

Så Centrum mot rasism (CMR) och andra som har skickat in anmälningar om hets mot folkgrupp och en massa annat till JK kan nu ta sig rejält i brasan, för deras antidemokratiska tilltag hade uppenbarligen ingen effekt.

Däremot visar dessa människor, även de som inte hade skickat in anmälningar men som anser att SD inte ska få komma till tals, någonting mycket intressant.

Vad är det då? Jo, följande: De känner tydligen inte till att Sverige har någonting som heter pressfrihet och tryckfrihet.

Eller också vet de det, och vill förinta den helt och hållet.

Vad är deras inspirationskälla? Är det möjligtvis ett land som Burma?

Det framkom också igår, bl a i olika artiklar på Newsmill, att det inte var Jimmie Åkesson som har skrivit rubriken till debattartikeln, däremot var det Aftonbladet själva som hade skrivit den.

Men varför? Jo, därför att de ville sälja fler lösnummer. En annan orsak var naturligtvis också att de återigen försökte smutskasta Sverigedemokraterna.

Jimmie Åkesson tog igår kontakt med Aftonbladet och krävde att de skulle ta tillbaka rubriken. Aftonbladet vägrade att göra detta.

Visst, att det finns tidningar som är betydligt mer populärare än Aftonbladet är inte särskilt märkligt, alla kan ju inte ha samma popularitet.

Men att Aftonbladet hade SÅ dålig popularitet visste jag faktiskt inte.

Angående de källor som Jimmie Åkesson stödde sina uppgifter på i artikeln så uttalade sig igår en politiskt korrekt journalist (eller en riksdagspolitiker, minns dock inte riktigt vilket eftersom jag mest minns hennes ord) i en artikel i Aftonbladet eller annan politiskt korrekt media.

Om det här med att Sverige har mest våldtäkter i hela Europa sade hon följande:
-Ja, men att det sker så många våldtäkter i Sverige är ju bara bra, för då blir fler mer benägna att anmäla dem.

Detta uttalande är bara ytterligare ett exempel på att många politiskt korrekta TOTALT saknar medkänsla och sunt förnuft emot människor som utsätts för olika brott.

Vidriga och avskyvärda personer som hon som sade detta önskar jag en “härlig” och extremt brutal våldtäkt som begås utav sisådär 10 våldtäktsmän.

Vid närmare eftertanke så har jag för mig att det var den avskyvärda journalisten Lena Melin på Aftonbladet som sade detta “trevliga” lilla uttalande.

Men nu till de fakta om islam och många muslimers inställning till andra människor. Varsegoda, här kommer de:

De första källorna till islams sanna natur är de senaste surorna (det vill säga, de sista som nedtecknades rent kronologiskt, de som med andra ord skrevs ner efter att Muhammed erövrat Mecka) i Koranen, samt först och främst de traditioner om Muhammeds egna ord som nedtecknade i de s. k. Haditherna (de skrevs ner i de två seklerna efter Muhammeds död, de styr en muslims vardag och liv i detalj, de är MINST lika viktiga som Koranen), varav de främsta är Sahih Bukhari och Sadih Muslim.

Där finns bland annat att läsa: “o muslim, en jude gömmer sig bakom mig – döda honom!”
Det var inspelningar av dessa verser från Sahih Bukhari som såldes på Södermalmsmoske’n för några år sedan. Dessa ord skrevs ner sisådär 1200år innan staten Israel existerade.

Om ni undrar om jag har kollat upp att det som stod i kommentaren är sant så, ja, det har jag.

Dessutom känner jag sedan tidigare till det här som skedde i Södermalmsmoske’n.
För i samband med det så såg jag nämligen ett seminarium som gick i SVT, närmare bestämt i kanal 1.

På detta seminarium talade bl a en judisk professor, han talade svenska utan brytning om nu någon undrar och han talade även flytande svenska.

Han sade bl a följande: -Det är inte de svenska nazisterna som är hotet mot de judar som finns i Sverige, det är de muslimer som finns i Sverige.
-Det finns en moske’ här i Stockholm på Södermalm där det helt öppet säljs kassettband med grov antijudisk hatpropaganda. Och varken politikerna eller polisen gör någonting åt detta.

Läs även Jimmie Åkessons artikel på Newsmill, där han bl a förklarar syftet med debattartikeln i
Aftonbladet.

Direktlänk till artikeln på Newsmill: http://www.newsmill.se/artikel/2009/10/19/aftonbladet-forvranger-min-debattartikel

Läs även en artikel från idag i Fria Nyheter där bl a Sverigedemokraternas pressavdelning går igenom de 20 punkter som Aftonbladet tar upp, med kommentarer från partiet:

http://frianyheter.wordpress.com/2009/10/21/akesson-jag-har-belagg-for-mina-pastaenden/

Sverigedemokraternas partiledare, Jimmie Åkesson, kom idag med en debattartikel på aftonbladet där han genom påhittade statistik försökte förklara att muslimerna är det största hotet mot det svenska samhället sedan andra världskriget. Att det är sedan just andra världskriget är något som kan tolkas fritt men det logiska borde ändå vara att Åkesson anser att det framtills dess fanns några andra som var det största hotet, därav judarna som utgjorde den största minoriteten i Europa. Jan Helin, Aftonbladets chefredaktör, påstådde i en chatt med läsarna att han visste och hade fått höra av några jurister om att artikeln kunde räknas som hets mot folkgrupp men att han ändå valt att publicera den för att visa Sverigedemokraterna sanna ansikte och inte fortsatt göra dem till martyrer. Dagens Nyheters chefredaktör, Thorbjörn Larsson, har sagt att han inte skulle låtit den rasistiska artikeln publiceras om han hade tillfrågats. På morgonen hade dock DN skrivit en ledare om att Sverigedemokraterna var på god väg att bli ett parti likt de andra, åtminstone i retoriken, men att deras mörka sidor fortfarande var aktuella i deras sätt att formulera samhällsproblemen.

I sin debattartikel har Jimmie Åkesson räknat upp några områden där muslimer, enligt honom, är orsaken till. Han nämner t.ex. att muslimska män är kraftigt överrepresenterade bland förövarna och att Sverige har det högsta antalet våldtäkter i Europa som ett resultat av invandring av muslimer hit. Senare när både Säpo och Brå ifrågasatt hans siffror backar han och säger att han “tolkat statistiken som han velat”. Professorn i islamologi vid Lunds universitet, Jan Hjärpe, tycker att det Jimmie Åkesson skriver är ren rasism och att det hela handlar om ett naziutspel med skillnaden är man under andra världskriget talade om judar som det största hotet medan det nu handlar om muslimer. Centrum mot Rasisms ordförande, Mariam Osman Sharifay, skriver att hon anmäler Aftonbladet då det finns tydliga tecken på het mot folkgrupp i debattartikeln. Justitiekansler, Göran Lambertz, har dock sagt att han inte kommer att starta någon förundersökning om hets mot folkgrupp i artikeln men att han förväntar att många anmälningar ska komma till honom varefter han kan utreda om det finns något som styrker den misstanken. JK:s talan styrker nästan Sveriges Unga Muslimers ordförande, Mohammed Amin Kharraki, som tycker att “det har blivit okej att kritisera muslimer”. Religioner bör nog ses kritiskt på, då menar jag alla religioner, men till vilken grad och med vilket argument är något som fått många att undra om.

Reaktionen från de etablerade partierna har varit kritiska men i olika grader, från Lars Ohly(v) som kallar artikeln för “en rasistisk smörja”, Maud Olofssons(c) talan om att “den är förfärlig” till Jan Björklund(fp) som inte svarar direkt utan kommenterar skriftligt och påstår att artikeln har haft “en osmaklig ton”. Mona Sahlin tycker att den visar tydligt hur inpräntat främlingsfientligheten är i SD:s hjärta samtidigt som Fredrik Reinfeldt anser att den artikeln visar kärnan i Sverigedemokraterna, d.v.s att göra skillnad på människor beroende på deras bakgrund. Kristdemokraternas partiledare, Göran Hägglund, vars partikamrat Dan Kihlström för ett par månader sedan kom ut med utspelet om att KD värnade om “det svenska kulturarvet” säger att Åkessons syn ligger miler ifrån hans egen. Maria Wetterstrand(mp) betonar ännu en gång att de rödgröna inte, under några som helst omständigheter, kommer att regera med stöd av SD.

Aftonbladet kommer nu med löftet att granska Åkessons fakta imorgon.

Det budskap som Jimmie Åkesson försöker förmedla har utan tvekan sin grund i ett djupt hat där partiet gör allt för att hitta på siffror som kan stödja dem i deras kamp emot tolerans och mångfald. Den senaste tiden, före dagens artikel, hade partiet gjort sitt yttersta i skrivningar och artiklar att visa en mildare sida av sig och på sina landsdagar prata om fackets vikt och tryggheten som viktigt, dock fortfarande för enbart etniska svenskar. Det hade fått DN att skriva en ledare om att Sverigedemokraterna var på väg in i etablissemanget, för att direkt efteråt se motsatsen i Åkessons artikel. Det visar att Sverigedemokraterna generellt har en gång haft tron att en mildring av tonen, något som de själva kallar för “normaliseringsprocess”, skulle få dem bli mer accepterade av de etablerade och även inte ifrågasätta deras syn på demokratin som förutsätter att alla, oavsett etnisk, religiös, sexuell, könsmässig bakgrund, har rätten att yttra sig och delta i det politiska livet. Men nu när de inte har fått det resultatet de önskat är det dags att återta sin gamla rasistiska ton och uppnå lika stora framgångar som Front National i Frankrike och Dansk Folkeparti i Danmark, en process som av Marie Demker, kallas för en strävan till högerflanken för SD.

Frågan är nu hur det kommer att hanteras av Justitiekanslern och hur reaktionen bland folket blir när artiken vänder strålkastaren mot SD och visar partiet sanna ansikte som ett rent rasistiskt parti.

Om ledningen på en mediatidning misstänker att en artikel som ska publiceras i den innehåller hets mot folkgrupp så publiceras inte artikeln, däremot polisanmäls den liksom den som har skrivit artikeln.

Även tidningen som publicerar den riskerar att bli anmäld för hets mot folkgrupp.

Idag publicerades nämligen en debattartikel i Aftonbladet som, enligt vissa jurister, kan vara hets mot folkgrupp.

Om detta stod nämligen följande idag på TV4:s text-tv:

SD-text kan vara hets mot folkgrupp

Islam är det största utländska hotet mot Sverige sedan andra världskriget, skriver Sverigedemokraternas partiledare i en debattartikel. Ledande jurister menar att texten kan vara hets mot folkgrupp.

Sverigedemokraterna avslutade på söndagen sin kongress i skånska Ljungbyhed. På måndagen publicerade Aftonbladet partiledaren Jimmie Åkessons debattartikel där han går till hård attack mot islam.

Ja, att påstå att denna artikel kan vara hets mot folkgrupp är mycket intressant, en utav orsakerna till det är att den inte är hets mot folkgrupp.

Därför är det mycket märkligt att vissa ledande jurister kan påstå att den kan vara det, de borde veta bättre än så.

För om artikeln hade varit hets mot folkgrupp så hade Aftonbladet inte publicerat den.

Dessutom sade Justitiekanslern (JK) Göran Lambertz för en liten stund sedan i en intervju i TV4 att han inte kommer att inleda en förundersökning om hets mot folkgrupp emot artikeln, inte som det ser ut just nu i alla fall.

Om han gör det eller inte beror, enligt honom själv, på hur många anmälningar som kommer in mot artikeln.  Men just nu är det inte aktuellt.

Det här innebär alltså att artikeln inte kan vara hets mot folkgrupp, för om den hade ansetts vara det så hade Aftonbladet alltså inte publicerat den.

Och om Göran Lambertz hade ansett att den var det så hade han inlett en förundersökning emot den i raskaste rappet.

Alltså är Jimmie Åkessons debattartikel inte hets mot folkgrupp.

Det finns även en tredje orsak till att det som han skrev om islam inte är hets mot folkgrupp.

Vad är det då? Jo, om det vore hets mot folkgrupp så skulle ordet konvertering inte existera.

Att konvertera betyder nämligen att man byter religion.

Ett enkelt och klockrent exempel på det är att det finns t ex kristna araber, katolska svenskar och muslimska kineser.

Och eftersom vem som helst kan byta religion, oavsett vilken enticitet som han eller hon tillhör, så har inte lagen om hets mot folkgrupp någonting med religioner att göra.

Man ska heller inte glömma bort varför denna lag kom till, den kom till i Sverige några få år efter andra världskrigets slut och dess syfte var att skydda judar ifrån förföljelser.

Men idag innefattar den en massa saker som inte har någonting med folkgrupper att göra, t ex trosbekännelser och sexuella läggningar.

För vem som helst, oavsett etnicitet, kan ha vilken religion som helst och vilken sexuell läggning som helst.

(Bild från 2 oktober -09)

i karaktäristisk stil. Avslappnad och inte alltför strikt.

Om vi i framtiden inte kommer att se Lambertz så ofta i media, så finns fortfarande den möjligheten – om/när vi hamnar i Högsta domstolen, för där kommer han att sitta som domare. (Justitieråd)

SvD

_______________

Fallet Thomas Quick torde vara de flesta relativt välbekant, om inte: Läs på. Jag har själv nyligen läst advokat Pelle Svenssons bok om nyss nämnde fantom. För fantom är precis vad Thomas Quick är. Ett tankefoster i en riskabel lek, där rättsväsende och psykiatri spelat ett högt spel som byggt det korthus som förmodligen, och förhoppningsvis, snart rasar ihop. Resningsansökan beviljas och luftslottet sprängs.

Pelle Svensson menar i sin bok “Thomas Quick – en rättsskandal” att en högst ohelig allians mellan åklagare Christer van der Kwast och advokat Claes Borgström, Quicks försvarare i många av fallen, har funnits, där Borgström på van der Kwasts order (med en försvarlig handpenning) undlåtit att ge sin klient ett fullgott försvar i rättegångarna. Det har helt enkelt funnits två anklagande och noll försvarande. Tacksamt för en psykiskt sjuk, och av psykvården manipulerad, mordåtalad person… Denna allians förstärktes av (liksom Borgström s-märkta) justitiekansler Göran Lambertz och justitieminister Thomas Bodström, som inte reagerat på det vulgära rättsövergreppet. När JK fick fallet på sitt bord ansåg han tvärtom åtalet och domarna gedigna och professionella! Detta i mordutredningar där all tänkbar professionalitet åsidosatts i form av psykologisk manipulation och horribel förhörsteknik. JK menade att detta var omständigheter som rätten själva kunde ta ställning till. Men ingenting av detta lades fram inför rätten på grund av pakten mellan åklagaren och försvaret!

När pajaspsykologer, poliser och s-märkta jurister tillåts göra karriär på en svårt psykiskt sjuk människa är det något som inte står rätt till, varken i svenskt rättsväsende eller hos det medborgerliga samvetet. Som sagt, låt oss hoppas på resning och upprättelse för dels den oskyldigt dömde Quick, men också för alla de anhöriga till de mordoffer vars förövare kanske fortfarande går fria i samhället. Och sätt stopp för karusellen med de clownjurister som inte verkar kunna ta sitt uppdrag på allvar. Dessa om några är en fara för samhället.

Nedan återges nyligen publicerade artiklar i fallet:

“ÅKLAGAREN

Åklagaren i Quickmålen, Christer van der Kwast, sågar sin kollega som godkänt att seriemördaren kan beviljas resning. I en mycket ovanlig inlaga skriver Kwast att åklagarkollegan Björn Ericson genom­gående dragit fel slutsatser.

I inlagan till Svea hovrätt avfärdar över­åklagaren van der Kwast sin kollega överåklagare Björn Ericsons yttrande till Svea hovrätt där denne skriver att han inte motsätter sig resning för Quick.

– Den slutsatsen framstår som minst sagt opportunistisk, säger van der Kwast. Där kommer han plötsligt fram till att Quicks advokat Claes Borgström inte har skött sitt uppdrag och att det därför blivit en ”obalans i processen”.

Tror du inte att det här kommer att uppfattas som att du är ute efter att rädda din egen prestige?

– Ja det används ju hela tiden emot mig. Men domstolarna har dömt och JK har funnit domsluten övertygande. Jag är oerhört trött på det här, säger van der Kwast.

Överåklagare Björn Ericson säger att han inte vill polemisera mot van der Kwast, men anser att denne missuppfattat hans resonemang.

– Det finns en del fakta i målet som Quick inte har kunnat redovisa klart, till exempel hur offret var klädd. Jag vet inte om dessa brister räcker för resning, det får hovrätten avgöra.

Advokat Claes Borgström anser att advokatetiken hindrar honom från att yttra sig om hur rättsväsendet hanterat Quickmålen.

– Men jag kan säga så mycket som att jag anser att jag utfört mitt.

STÖRSTA SKANDALEN SEDAN ANDRA VÄRLDSKRIGET

Polisprofessor Leif G W Persson menar att domarna mot Quick är fullständigt felaktiga. Överåklagare Christer van der Kwast är av en annan uppfattning och tror inte på någon resning.

- Han borde få resning och skulle han inte få det beror det på att hovrätten inte orkar ta itu med åklagaren och alla utredare. Målet handlar inte längre om Quick, utan om dem som skött utredningen, säger Leif G W Persson till TT.

Han anser att de många domarna mot Thomas Quick är fullständigt felaktiga.

- Det är obegripligt att polisen och åklagaren kunde tro på Quicks erkännanden. Han är den ende i Sverige som dömts på sina erkännanden och utan stödbevisning. Det här tyder på en rättvisa i fritt fall och det är den största rättsskandalen i Sverige sedan andra världskriget, säger Leif G W Persson.

PSYKIATRIN

Under slutet av 1900-talet spreds som en tankeepidemi idéer om incest, rituella övergrepp och ”bortträngda” och ”återuppväckta” minnen. ”Thomas Quick” kan ses som en av rörelsens portalfigurer. Han återspeglade sina terapeuters centrala idé om hur ett barn som utsatts för incest och mordförsök utvecklas till seriemördare.

Hans berättelser om morden skulle visa hur trauman – bortträngda ur minnet – återgestaltades i brott. Vid rättegångsförhören varvade ”Thomas Quick” sina erkännanden om styckmord och kannibalism med jargong från terapin. Brotten var ”paralleller”, förklarade han för rätten, till hur han behandlats av sina föräldrar.

Det händer att ”fixeringspersoner” finner sig till rätta med en tourettepatients tvångsmässiga till-lags-beteende. I Quickfallet verkade alla vara vinnare till en början. Psykologer, läkare, jurister, poliser, journalister ville så gärna tro på ”sin” seriemördare att de blev okritiska till hur de själva matade honom med information som sedan tillmättes bevisvärde i rättsmaskineriet. Psykologen och minnesforskaren fick anseende som experter på seriemördare och psykopater.

Polisen blev expert och föreläste på polishögskolan om sin föredömliga förhörsteknik med Thomas Quick. Åklagaren blev berömd i både Sverige och Norge. Stjärnadvokaten blev ännu mer känd genom fallet Quick. Journalisten som specialiserat sig på fallet blev prisbelönt.

Sture Bergwall blev Thomas Quick, raderade sin livshistoria och brände broar till syskon och kamrater. Han ersatte sin verklighet med en barndomsberättelse efter terapeutens mall. I gengäld fick patienten allt högre doser av beroendeframkallande mediciner, ett omväxlande leverne, massor av uppmärksamhet och umgänge med fint folk. Men till priset av ångest, självskador och självmordsförsök. Den beroendesjuke blev som vanligt förloraren.

De som ville hjälpa patienten Thomas Quick blev i stället vad man i missbruksvården kallar hans ”möjliggörare”. De gjorde det möjligt för en drogberoende att förfalla i sin sjukdom. Överläkare Göran Källberg satte stopp för missbruket.

Patienten återtog sitt rätta namn, slutade erkänna mord, tackade nej till terapin och tog själv ansvar för strama dagsrutiner med motion, böcker, radiolyssnande och skrivande. De fina vännerna som varit duochbror med ”Thomas Quick” försvann. När tv-journalisten Hannes Råstam efter sju år bad om en intervju hade Sture Bergwall inrättat ett ensamt, inrutat liv. Råstam befriade patienten ur lögnernas bubbla genom att säga vad alla kunde ha sett på teven: ”Du var ju inte nykter, Sture. Du var drogad.”

Om det finns förklaringar till Sture Bergwalls beteenden är rätt diagnos en angelägenhet för svenska folket.

I väntan på fortsatta utredningar undrar man vem av dem runt Quick som först hoppar av och säger som det är: ”Vi gjorde fel. Jag ångrar mig och tar konsekvenserna.” Den eller de vinner vår respekt och ska räknas till dem som skriftställaren Hans Magnus Enzensberger kallar Återtågets hjältar.

Fallet Quick har, oavsett domslut och medicinska diagnoser, uppdagat allvarliga missförhållanden. Patienten har överlevt en svindlande resa inom psykiatrin och rättsväsendet. Sture Bergwall har inte bara förståndet utan också en författarbegåvning i behåll. Han stiger fram som psykiatrins och rättsväsendets ofrivillige wallraffare. Lyssna, den frihetsberövade patienten har något att berätta om vårt samhälle och om oss.”

Ordet “fobi” är ytterst fånigt att använda men då alla som motsätter sig Islam kallas för islamofober kan väl alla som har något emot kristendomen, judendomen eller rent generellt andra religioner eller ateister kallas för “fobister”. Fobi är som bekant en irrationell rädsla för vissa saker, personer m.m. Att man inte gillar totalitära ideologier så som Islam, som är klädd till en religion, har ingenting med fobi att göra.

Efter en undersökning i Turkiet har man kommit fram till att:

• 57% inte vill bo nära en ateist.
• 42% vill inte bo nära en person som bekänner sig till judendomen.
• 35% vill inte bo nära en person som bekänner sig till kristendomen.
• 18% vill inte bo nära en invandrare överhuvudtaget.
• 57% vill inte att det finns ickemuslimer som arbetar åt turkiska säkerhetstjänsten.
• 55% vill inte att ickemuslimer arbetar inom rättsväsendet.
• Nästan hälften av turkarna uppger att de inte tror att judarna är lojala mot turkiska staten.

Schweiz, vars direkt demokrati jag personligen näst in till dyrkar, kommer att rösta om minaret förbud 20:e november. Om det blir ett ja till förbud skulle det inte under några omständigheter kunna klassas som ett intrång mot religionsfriheten i Schweiz. Ingen har förbjudits att utöva Islam, endast symbolen för det totalitära i Islam har förbjudits. Sidan som förespråkar ett förbud använder sig av väldigt talande bilder.

Här i Brandbergen kommer det troligtvis byggas en 24 meter hög minaret precis vid centrum om inte överklagan mot bygget kan stoppa det. Jag har fått verifierat att pengarna till Moskén och dess minaret kommer från Saudiarabien. Landet där wahhabismen flödar och statlig television förespråkar mord på judar m.m. Är det verkligen något vi i Sverige vill ha? Hur mycket kan man få säga i “religionens namn” innan det blir brottsligt? Som det ser ut i dag kan man i Sverige anstifta till mord i religionens namn då Justitiekansler Göran Lambertz har sagt att det är “ok” att anstifta till mord på judar p.g.a. pågående och historiska konflikten i Israel mot så kallade “palestinierna”.

Följande finns med på kassetterna och cd-skivorna:

”Domens dag skall inte komma förrän muslimerna kämpar mot judarna. Muslimerna skall döda dem och judarna skall gömma sig bakom stenar och träd. Stenarna och träden skall säga: Åh, muslim, det är en jude bakom mig. Kom och döda honom.”

GoV GoV JK

“Världen älskar Israel”. Det var min sammanfattning av vad Haaretz-journalisten Gideon Levy påstod i våras, då Dagens Nyheter även publicerade en artikel av honom där han krävde att Israels “krigsbrott” i Gaza skulle utredas. Levy är bl. a. känd för sin starka kritik av den s. k. “ockupationen”. Läs min bloggning här.

Nu är det istället Svenska Dagbladet som idag publicerar en ny israelkritisk artikel av sagde Levy, detta under rubriken “Dåligt, Aftonbladet – uselt, Israel”, apropå Donald Boströms artikel i Aftonbladet.

Det uslaste består enligt Levy i den israeliske utrikesministern Liebermans hantering av situationen: “När den israeliska regeringen är helt hjälplös i sitt försvar av ockupationen, med allt det lidande som den dagligen orsakar miljoner palestinier, är enda utvägen att attackera kritikerna”. Detta har, skriver han, vållat en skada som “kommer att finnas kvar mycket länge”.

En part i målet som Levy märkligt nog förbigår i sitt resonemang är Sveriges regering. Att skada har uppstått kan nog alla vara överens om. Har Sveriges regering någon del i skadan?

Det är lätt att vara efterklok, men frågan är om Lieberman hade haft anledning (över)reagera om Sveriges regering ställt sig bakom ambassadör Borsiin Bonniers uttalande, i stället för att ta avstånd från det. Det är ju faktiskt vår regering som Liebermans vrede i första hand har riktat sig mot och inte Boströms artikel.

Flera jurister, nu senast Justitiekanslern, har vidare underkänt statsministerns påstående att det vore ett grundlagsbrott om regeringen skulle uttala sig.

Jag återger härnedan en TT-artikel som var väldigt svår att hitta på nätet – av någon anledning:

JK: Lagligt om ministrar vill kritisera artikel

STOCKHOLM

Regeringen kan gå mycket längre i sin kritik av artikeln i Aftonbladet utan att bryta mot grundlagen, enligt justitiekanslern, JK.

– Det är inte alldeles klart var gränserna går. Det är rätt mycket man får göra enligt grundlagen, fast det ändå skulle betraktas som politiskt och juridiskt olämpligt, säger justitiekanslern Göran Lambertz, som är statens
advokat och ensam åklagare i tryckfrihetsmål.

Statsminister Fredrik Reinfeldt och utrikesminister Carl Bildt har under den diplomatiska osämjan med Israel över Aftonbladets artikel om organhandel gång på gång klargjort att grundlagen förbjuder dem att fördöma tidningsartiklar. Samtidigt har båda försökt uttrycka förståelse för den israeliska upprördheten, utan att trampa över någon gräns.

Men ministrarna skulle kunna gå mycket längre i sin kritik, om de så vill, utan att bryta mot lagen. Hotet är snarare politiskt.

– Det var väl så det var med Muhammedkarikatyrerna och Laila Freivalds uppträdande. Det var egentligen inte någon tvekan om att det var lagligt, men det betraktades av KU som klart olämpligt, säger han.

Freivalds förlorade jobbet som utrikesminister sedan hon beordrat en
medarbetare att varna ett webbhotell för riskerna med att låta Sverigedemokraternas nättidning publicera karikatyrerna.

Men det finns ändå ett utrymme kvar att utnyttja, enligt Lambertz. En minister kan utan fara säga att ”det där har vi ingen anledning att tro på”, säger han, men går över gränsen om publiceringsbeslutet kritiseras.

TT

När statsminister Reinfeldt säger att lagen förbjuder regeringen att ha en åsikt om innehållet i Boströms artikel, så verkar det alltså, om man ska följa Lambertz’ resonemang, som att statsministern av politiska skäl gömmer sig bakom juridiken.

Vilka är då dessa politiska skäl?

Som ordförandeland i EU har ju Sverige i ett uttalande instämt i USA:s kritik av de judiska bosättningarna på “Västbanken” och i östra Jerusalem – dock utan att framföra kritik mot de arabiska bosättningarna i östra Jerusalem, en stad där den arabiska andelen av befolkningen dessutom ökar. Om syftet med denna israelkritik är att sätta press på Israel, minskar förvisso pressen om man i något avseende just nu skulle gå Israel till mötes. Libermans reaktion kan då förklaras som ett försök att just minska denna press.

Men varför måste man sätta press på Israel? I ett läge när snart sagt alla de politiska rörelser som PLO består av – inte minst Fatah som leds av Mahmoud Abbas – har som syfte att genom anfallskrig utplåna Israel, borde största pressen sättas på dem att göra bättring. Anfallskrig är förbjudet enligt internationell rätt. Israel har precis som varje annat land rätt att existera.

Att i detta läge pressa Israel att dra sig tillbaka ytterligare – Israel har ju redan utrymt Gaza utan att få någonting annat än Kassamraketer i belöning – spelar bara dessa antisionistiska och i många avseenden även antisemitiska krafter i händerna.

Det är väl tyvärr för mycket begärt av den svenska regeringen att den ska våga sig på en alleingang i denna fråga. Sverige tillhör ju EU. Men någon liten fingervisning om att Sveriges regering åtminstone kan – och vågar! – kritisera åtminstone en osaklig israelkritik hade varit klädsam.

Ambassadör Borsiin Bonniers uttalande var i denna kontext både modigt och välavvägt. Men det ströks. Kvar står bara regeringens israelkritik.

Länkar: Henrik Bachner i DN: Farligt historiskt eko; Mikael Löfgren i DN: Frågan är om Carl Bildt låter sig skrämmas; Dmitri Vasserman på Newsmill; Israels förre sverigeambassadör Zvi Mazel; PM Nilsson i Expressen; Gideon Levy i Haaretz.

***

Läs även andra bloggares åsikter om Avigdor Lieberman, yttrandefrihet, Israel, Palestina, demokrati, rättssäkerhet, justitiekanslern, Göran Lambertz, Fredrik Reinfeldt, regeringen, Carl Bildt, Mohammedkarikatyrerna, Laila Freivalds, Donald Boström, Gideon Levy, Aftonbladet, Elisabet Borsiin Bonnier

I ett normalt land finns bovar och det finns polis. Bovarna agerar utanför lagens ramar, och polisens jobb är att hålla bovarna borta så att laglig verksamhet kan bedrivas. I Sverige är reglerna annorlunda. Så länge bovarna har samma politiska uppfattningar som många makthavare, eller om bovarna är starka, så kan inte polisen agera mot dem. I stället skall vanliga medborgare och organisationer ge vika för våld.

Konceptet hör inte hemma i ett demokratiskt land. Vi har nyligen sett två exempel på detta. Det ena var när Israelsympatisörer i Malmö, med vederbörligt demonstrationstillstånd, fick lämna Stortorget då de attackerades av våldsamma motdemonstranter.

Det andra exemplet är dagens beslut i fritidsnämnden i Malmö kommun. Nämnden beslutade idag att Davis Cupmatchen mellan Israel och Sverige skall spelas utan publik. Beslutet motiveras med att det finns risk att bovar, medlemmar i Israelhatande organisationer, skall störa matchen, kanske med våld.

Bovarna har skrämt upp samhället, och samhället ger vika för hoten. Samtidigt beviljas bidrag till många av de organisationer som ingår i bovarnas läger. Det som är konstigast i sammanhanget är att sådana befängda beslut enbart fattas i samband med konflikten i Mellanöstern.

Man kan i sammanhanget reflektera över Justitiekanslerns utsaga i samband med undersökningen om huruvida de ljudkassetter som såldes i en moské i Stockholm, vilka uppmanade folk att mörda judar, utgjorde hets mot folkgrupp. JK Göran Lambertz konstaterade då att om en sådan uppmaning görs i samband med konflikten i Mellanöstern är det tillåtet. Man kan dra slutsatsen att vanliga lagar inte gäller när det handlar om konflikten i Mellanöster.

Situationen i Malmö är förmodligen värre än i Göteborg och Stockholm. Vi kommer väl ihåg att Malmö Stad gav några miljoner kronor i bidrag till European Social Forum, som samlade många tvivelaktiga organisationer. Några antisemitiska seminarier genomfördes. Det är också troligt att nämndebeslutet idag betingats av att flera ledamöter som ville bojkotta matchen av politiska skäl fick igenom sin vilja.

Man kan notera att Sveriges relationer till Mellanösterns enda demokrati blir sämre. Även vi judar som bor i Sverige upplever att vi inte har samma rättigheter som andra grupper.

Jag hoppas att Malmö kommer att stämplas som en kultur- och sportfientlig stad.

Oded Meiri

Arieh Fürth, Ilya Meyer, Charlie Weimers, Manodemokrati, Lars Ewald Lenka, Rickard Wendel, Mina tankar

Läs även andra bloggares åsikter om Israel, tennis, Göran Lambertz, Malmö, Davis Cup

George Orwell är välkänd för boken 1984 och frasen “Storebror ser dig”.

Bokens huvudperson lever i ett framtidssamhälle där man inte kan röra sig, varken inomhus eller utomhus, utan att fångas upp av en övervakningskamera (“teleskärm”).

Inom drygt 180 meters avstånd från den lägenhet i London där Orwell bodde finns nu 32 statliga övervakningskameror! (Länk.)

Varje person i Storbritannien filmas i genomsnitt 300 gånger om dagen av övervakningskameror. (Dvs. ca 15 ggr. i timmen eller 1 gång var 4:e minut under dygnets vakna timmar.)

Vad skulle Orwell ha sagt? Tja, han skulle väl ha sagt: “Big brother is watching me!”

I Sverige vill Justitiekansler Göran Lambertz åtminstone i någon mån begränsa kameraövervakningen, vilket gör bl.a. kommunpolitiker över hela landet jättearga.

Jag tycker att vi ska maila en rad till honom och uppmuntra!

- Pingat på Intressant.

Andra hemsidor och bloggar om bl.a. övervakning: Piratpartiet, HAX, Falkvinge, Stoppa storebror, Svensk myndighetskontroll, Svensson & Christian Engström.

Det första man ser när man slår upp Aftonbladet är Tomas Quicks nylle, det är väl bra på så sätt att det kanske äntligen granskas ordentligt nu då. Personligen så tycker jag att detta är bra av flera anledningar, främst för att anhöriga kanske äntligen får någon slags rätsida på allting, men också för att man förutom att granska polis och  åklagare även kommer att granska den rättspsykiatriska vården vilket jag personligen ser fram emot eftersom jag av egen erfarenhet vet att det är en massa spel för galleriorna inom deras väggar, vilket slår tillbaka mot både samhälle och patienter.

Om det nu visar sig att Quick är oskyldig (vilket jag är övertygad om) så är frågan om han kommer tilldömas ett rekordstort skadestånd för alla dessa år han suttit oskyldigt dömd ? Många menar att Quick får skylla sig själv, det är han som dragit igång allt och det är han som erkänt. Men det är ju också så att han är en riktigt sjuk människa som dessutom varit hårdmedicinerad i flera år, kan man kräva att han ska vara den som ser till att saker inte spårar ur, eller är det dom som vårdat honom som ska vara så pass professionella att dom inser att det är en sjuk människas fantasier ? Ska Quick ha ett skadestånd så tycker jag de poliser, åklagare och psykologer som hjälpt honom att minnas saker som inte finns ska dömas till att betala det då i så fall.

JK Lambertz säger att saken hamnat i ett annat läge nu. Ja det kan man väl lungt säga, men det förvånar mig att ingen under hela denna tid tycks ha tänkt på att det enda som någonsin funnits är en störd människas erkännanden. En människa som t.om erkände mord på folk som faktiskt visade sig leva vid en närmare kontroll, borde det inte ringt en klocka redan då ? Jag håller med Guillou om detta med locka-fram-förträngda-minnen grejen, det var jävligt populärt under några år. Människor lurades att komma fram till dom mest märkliga saker och det påstods vara minnen, folk blev sjukare för att dessa psykologer och terapeuter antydde att det och det tydde på att man varit med om olika traumatiska händelser. Var det någon som inte gillade filmjölk så var det för att dom tvingats utföra oralsex på någon hemsk vuxen som barn, Var man mörkrädd så var det för att man som barn blivit utsatt för hemska saker i mörkret,  det var fullständigt vansinniga grejer. Fortsättning följer…..

Läs även andra bloggares åsikter om Thomas Quick, Christer van der Kwast, Seppo Penttinen, Åklagare, Polis, Domare, Psykolog, Terapeut, Rättspsykiatrisk vård, Anhöriga, Offer, Erkännande, Minnen Jan Guillou, Göran Lambertz, JK