The dangerous belief or ideology is in terms of strategic and security considered as weapons of mass destruction . See, for example to the Islamic and Arab countries, they can not live in peace with each other, and neither with the world Why? Because according to Allah in the real quran , the muslims imams official ideology is a tyrants ideology because it does not recognize freedom and asserting the enslavement of people, murder, Crime…etc… Same was the tyrants Pharaoh of Egypt who prevented freedom, made slaves of people and killed all those who did not recognize his law. Therefore, God sent Moses to Egypt to free the people from tyranny and said to him:

  ( Go to Pharaoh, for he has transgressed ) ( And We had sent Moses with Our signs, and a clear authority To Pharaoh…. )

 And when people became happy and believed in Moses , Pharaoh said:

 ( Have you believed to him before taking my permission? He is surely your great one who has taught you magic. So, I will cut off your hands and feet from alternate sides, and I will crucify you on the trunks of the palm trees, and you will come to know which of us is greater in retribution and more lasting!) (….. they said: “Kill the children of those who believed with him, and rape their women.” ……And Pharaoh said: “Leave me to kill Moses, and let him call upon his Lord. I fear that he may change your system, or that he will cause evil to spread throughout the land.”………. Pharaoh said: “I am showing you that which I see, and I am guiding you in the right path…)

 Which means that transgress is :

• Fighting and killing all those who reject the rule of law

• Killing the children of the disbelievers and raping their women

• All those who want to change the shria system and wants the freedom are evil

• Only Pharaoh and his magicians can guid the people

• cuting off hands and feet from alternate sides, and crucifying people on the trunks of the palm trees

 So, whats the difference between Pharaohs law and the official imams law?

The answer is that the imams ideology is more tyranny . Some prove are:

 ( Note: What I am going to write is official in all Islamic countries and in Mosques and Islamic centers in non Islamic countries . And if any imam denying it , then he is a lier and I’m ready to challenge him publicly )

 - Muslim imam Stated and still Stating that all non muslims has only three alternative , Islam, paying Tax or the sword , therefore, they killed millions of non muslims even in non Islamic countries and they still authorize that . While paharaoh did not.

- Muslims imams officialy Stated and still teaching that they want to rule with their wild ideology all non islamic countries. And to reach that they officialy Stated that there are two official methods . By Jihad by their startegic plan which its center is the Mosques , Islamic centers and schools to be the national security of each non islamic country in their hands as they done in Denmark, Sweden, Holand , USA …. While Pharaoh never done such thing

 - Pharaoh ordered to rape women in one case. But muslims imam ideology assert that muslims at war ” Jihad” may rape all non muslims women :

 ان رسول اللّه صلى اللّه عليه وسلم بعث يوم حنين بعثاً: إلى أوطاس، فلقوا عدوهم فقاتلوهم، فظهروا عليهم وأصابوا لهم سبايا، فكأنَّ أناساً من أصحاب رسول اللّه صلى اللّه عليه وسلم تحرَّجوا من غشيانهن، من أجل أزواجهن من المشركين، . ”

 But these days the Muslims can not enforce such law for various reasons. Some muslims abuse sexually non-Muslim women because according to Imam official ideology they are infidels and their countries’ blood and property are legal for Muslims.

- Pharaoh never killed the homosexual . While all muslims imams agreed to kill or to burn them . Even the most famous Califa efter the Saudis prophet Mohammed burned them:

 (Califa Abu Baker ordered to burn one homosexual . Hisham Ibn Alwalid burnd them in Iraq and Ibn Alzobair stoned four homosexual…)

أمر أبو بكر الصديق رضي الله عنه بحرق لوطي في عهده، وكذلك أحرقهم هشام بن الوليد

وخالد القسري بالعراق، ورجم بن الزبير أربعة في لواط  

- The imams assert and teach muslims and their childrens to gouging eyes :

 Book 25, Number 5370:

Abu Huraira reported having heard Allah’s Messenger (may peace be upon him) say: He who peeped into the house of people without their consent, it is permissible for them to put out his eyes.

While Pharaoh did not do that . So, Do we have to allow such tyrants to spread their tyranny? Of course not . Therefore, we have to fight it and eliminating all the means which the imams use to spread such criminal ideology such as the Islamic centers and schools which use :

- Praying to gather muslims and to washing their brains

- Ramadan to remind them about the past muslims Jihad against non muslims and to train them to future Jihad against our countries

- Teaching the imams quran to prevent muslims from integration with us ..etc..

While the belief that mosques are peaceful and beautiful ,Islamic centers helping the Muslims, giving assistance to them, freedom, passports, and political positions and confessions of imams, it has not and will not help and it will happen in our country, what happened in Chechnya and the former Yugoslavia, Lebanon and Spain previously . Dont you see that since our non-Islamic countries allowed the imams , mosques and the teaching of the imams quran, our security became endanger! Muslims imams cant live without endangering the national and the international security and that is their history and ideology.

 For your information that imams and Islamic centers in Sweden, Denmark , USA…etc… are all a tactical base for imams in the Arab and Islamic countries.

Top 100 Blogs

Varför Göran Rosenberg tillåts skriva på DN:s ledarsida övergår mitt förstånd, men det gör han hur som helst. Från att ha varit en hyfsat intellektuell debattör har han helt spårat ur de senaste åren och framstår som lite av en religiös fanatiker: han vet allt om världen men kan inte förklara någonting.

Nu har han gett sig in i debatten om offentligt respektive privat finansierad vård och ställer sig föga förvånande på vänstersidan. Han ondgör sig över vinster som enda drivkraft inom vården i ett fritt samhälle, och propagerar därför för skattefinansiering. Samtidigt skriver han dock att “vi vårdar inte våra sjuka och svaga därför att vi kan tjäna pengar på att göra det. Vi vårdar våra sjuka och svaga därför att vi som samhälle mår bättre av det.”

Ja men så vad är problemet då? Om vi vårdar varandra för att vi bryr oss behövs väl inget tvång, inga statliga monopol, inga skatter? I så fall kommer ju människor av egen fri vilja och självuppoffrande moraliska ställningstaganden vårda de som behöver, för att de behöver det. Vad. Är. Problemet?

Jo, problemet är det gamla vanliga. Alla människor, även Göran Rosenberg, har ett egenintresse av att inte förlora pengar. De vet att om de offrade sig själva och vårdade andra efter behov skulle de förlora ruskigt mycket pengar, och det har de ingen lust med. Deras möjliga frivilliga insats hänger alltså på ett vinstintresse, och hyckleriet är avslöjat. Det är ju enkelt att kräva av andra att de ska agera på ett visst sätt, men desto svårare att göra det själv. Rosenberg kräver att någon, oklart vem, ska vårda de behövande utan vinstintresse, men skulle antagligen aldrig göra det själv om han fick chansen på en fri marknad. Helt enkelt för att han som alla andra har ett eget vinstintresse som han inte låtsas om.

Rosenberg tar upp ett par argument för vinstdriven vård och bemöter dem, men de är den socialliberala borgerlighetens argument. De är något bättre än vänsterns men långt ifrån tillräckliga. Båda grupper utgår från att gratis vård är någon sorts rättighet för alla, men så är det inte. Det bästa argumentet för privat sjukvård är att ingen människa har rätten att leva på en annans bekostnad. Den offentliga vården är inte “solidariskt” finansierad som Rosenberg uttrycker det, den är finansierad med stöldgods. Tvånget är den enda utmärkande faktorn, allt annat är bortförklaringar.

Det mest intressanta är att så otroligt många blir så otroligt upprörda av blotta tanken på att tvånget skulle försvinna, men vad säger det egentligen? Säger inte det att alla dessa människor av egen fri vilja skulle betala vården för de behövande, precis som de gör idag, om skatten avskaffades? Om det inte gör det, vad är då all denna upprördhet värd? Ingenting, inte ett öre. Inte respekt, inte beröm, absolut ingenting. Om det är så att en fri marknad skulle resultera i att de behövande inte fick någon vård, ja, då beror det endast på att folk i allmänhet vill ha det på det sättet. Och då lovar jag att en stor mängd människor ändå upprört skulle kräva offentlig finansiering för de behövande, vilket innebär att någon annan ska betala. Sådan upprördhet bottnar bara i en sorts missriktad vilja att verka “god”, och “god” är man i vänsterns värld om man tycker något som är gott: om man tycker att en fattig ska få vård så är man god, och stjäl man någon annans pengar och betalar för en tredjes vård är man nästan ett helgon.

Mycket snack och lite verkstad alltså, som vanligt på vänsterkanten.

Det svenska sjukvårdsystemet bygger på en solidarisk finansiering via skatten. Vården ska ges efter behov. Så långt är allt bra och så långt är de flesta överens i svensk sjukvårdspolitik. Kvaliteten håller också en mycket hög nivå, men problemet är tillgängligheten. Håller svensk sjukvård världsklass i kvalité och innehåll så är vi desto sämre på att ge vården till den som har behov av den är i rätt tid. Hur ska detta lösas? Det finns givetvis ingen enkel lösning och det finns inte heller en lösning. Det är många saker som behöver förändras och förbättras. Mångfalden av utförare och eventuella vinster i vården är det som kanske politiken debatterat mest. Göran Rosenberg skriver också i DN om att vinsten i vården hotar det svenska sjukvårdssystemet. Jag vill hävda att han har fel. Hotet mot trovärdigheten och hållbarheten av det svenska sjukvårdssystemet kommer från sig själv och misslyckandet med att ge en jämlikvård i rätt tid.

Det svenska sjukvårdssystemet är ett ransoneringssystem. Vården ska ges efter behov heter det, men det är knappast hela sanningen. Hur och när vården ges är väldigt beroende på vart du bor i landet och hur det enskilda landstinget har hushållit med resurserna. Behoven och efterfrågan går ofta hand i hand. Rosenberg försöker dela på det, men fullt så enkelt är det inte. Oftast, inte alltid, men ofta hänger faktiskt efterfrågan ihop med behovet. Svensk sjukvård kan då inte ge vård till alla när behovet uppstår. Man ransonerar då ut vården. Det är så sjukvårdsköerna uppstår. Människor har fått och får fortfarande vänta länge på sin vård. Detta är ju dock beroende på vilken vård du söker. En del vård kan du få direkt, annan kan du få vänta på i år. Rosenberg tycker det är rimligt med vårdköer, han menar att dessa inte går att avskaffa utan att avskaffa solidariteten. Fel. Helt fel menar jag.

Solidariteten med systemet att få vänta har redan spruckit. Det utan att systemet har ersatts med andra lösningar. Redan idag är det över 400 000 tusen svenskar som valt att skaffa privata försäkringar för att få sjukvård i rätt tid. Dessa 400 000 svenskar betalar sin sjukvård en gång till. Deras förtroende för vården finns inte. Det är så man spräcker ett solidariskt samhälle. Att hänvisa till köer duger inte. Vilka är det då som har möjlighet att köpa sig vård idag i Sverige, de rika eller de fattiga? Ingen vågad gissning att det är de som har råd. Plånboken, Rosengren, styr idag.

Jämlikheten i vården, hur är det med den? Ges samma sjukvård till alla oberoende vilken samhällsklass du tillhör? Under våren kom det två tunga rapporter från Sveriges kommuner och landsting och från socialstyrelsen som båda visar att ojämlikheten i vården och hälsan är stor. Hälsan är sämre hos de som är i ett utanförskap. Man mår sämre och är oftare sjuk. Ett stort problem i sig som egentligen bara kan lösas genom att bryta det ofrivilliga utanförskapet. Får då dessa personer en lika bra vård när de söker den som personer som inte befinner sig i utanförskap. Nej. Det visar sig nämligen att de som befinner sig i utanförskap får sämre vård, får vänta längre och dessutom får sämre mediciner. Allt detta visar på den solidariska svenska sjukvårdens misslyckande. Det går inte via politiska beslut, monopol och vårdköer skapa jämlikhet. Det skapas orättvisor och ojämlikhet istället.

Är då lösningen på detta att släppa in företag i sjukvården som har vinstintresset. Nej, det är inte den enda lösningen, men det är definitivt inte hotet. Hotet kommer från andra håll. Genom att ge fler chansen att vara med och ge mänsklig omsorg och vård så är jag övertygad om att tillgängligheten kan ökas. Anledningen till att öka antalet aktörer inom sjukvården är inte ekonomiska. Jag tror inte att sjukvården blir billigare, men jag tror den kan bli bättre och effektivare. Vinster och löner är ett drivmedel för människor. Tveklöst är det så, men kommer vårdpersonal i ett AB ge sämre vård än ett landsting? Nej. Det finns inget som tyder på det. Tvärtom så visar det sig så att AB ger mer inflytande till de anställda vilket ökar arbetsglädjen hos personalen. Detta leder till höjd kvalité och tillgänglighet.

Bemötandefrågor är en stor utmaning för sjukvården. Här är det så att vinstintresset gör att bemötandet av patienten blir bättre. Vid ett dåligt bemötande går man ju till någon annan. Om det bara finns landstinget så finns det ingen annan att välja, då blir bemötandefrågorna mindre viktiga, vilket är mycket synd. Det drabbar nämligen patienten och vården.

Så, den verkliga vinsten för sjukvården och patienterna är att lämna ett system som bygger på vårdköer i solidaritetens namn och som ersätts med ett system där vård ges när behovet och efterfrågan finns. På så sätt blir hela samhället vinnare, för vi alla vill ju att ingen ska tvingas vara sjuk längre än nödvändigt.

Intressant

Bloggar: Peter Andersson och Robert Noord

By

 Christian Mohamad

( A former preacher and ex muslim )

( Anti Islamic  Official Ideology )

The Imams Tactic to Increase the Number of Muslims Official Muslim Imams have – for various reasons – has conducted a dangerous strtegical plan to increase the number of Muslims also for various reasons. Their strategy has become a part of the officiall Islamic teachings which assert to increase the number of Muslims by

1- Abortion

Imams have been banned abortion inspite of that Allah in the real Quran has only forbidden to kill children but not abortion . Even they forbidden women to use all means which prevent pregnancy .

 Quran say: “Do not kill your children for fear of poverty! We supply both of you ! Killing them is certainly a great sin.

2-  Marriage between a man with several women

Imams have created this kind of marriage by modified the Quran for sex, that the women should give sovereignty for men and imams, jihad and to increase the number of Muslims through sexual intercourse. How they have been modified the quran’s verse which talking about marriage , I will write about it later. However, according to the genuine Quran all countries must prohibit the marriage between a man with several women .

Marriage of two women in one night

  3- Jihad

you know that many Muslims and non Muslims have written about it. But for your information in true Quran Jihad means to fight against Imam Officiall laws, Islamic Center, Mosques … etc … I will write about it in another article. However, their falsified Jihads  included that all non-Muslim men must be killed and taking their women and children. One of the most wild imams is califa Omar Ibn Alkhatab who have ordered to eliminate all non-Muslim men and confiscating their women and children. According to the officiall imams books even in non Islamic countries, califa Omar said:

“Omar Bin Al-Khattab wrote to the army commanders: don’t bring any of them….kill them all, except women and children”

(( عن نافع قال : كتب عمر بن الخطاب إلى أمراء الأجناد : أن لايجلبوا إلينا من العلوج أحدا , اقتلوهم …. ولا تقتلوا صبيا , ولا امرأة” .))

Also Imam Abu Dawoodsaid : Anyone who kills an infidel guaranteed Paradise

 ‏لا يجتمع في النار كافر وقاتله أبد

So, the women used for commercial and six and children brought up according to the Imam ideology. Again  Imam Abu Dawood said

 ان رسول اللّه صلى اللّه عليه وسلم بعث يوم حنين بعثاً: إلى أوطاس، فلقوا عدوهم فقاتلوهم، فظهروا عليهم وأصابوا لهم سبايا، فكأنَّ أناساً من أصحاب رسول اللّه صلى اللّه عليه وسلم تحرَّجوا من غشيانهن، من أجل أزواجهن من المشركين، فأنزل اللّه تعالى في ذلك: {والمحصنات من النِّساء إلاَّ ما ملكت أيمانكم} أي: فهنَّ لهم حلال إذا انقضت عدتهن. “

…. In the context of the Battle of Hunain. De-Muslims-met their enemy and fought with them. They defeated them and took them prisoner. Some of them – Muslims – were reluctant to have intercourse with female prisoners in the presence of their husbands who were unbelievers ….”

But these days the Muslims can not enforce such law for various reasons. Some muslims abuse sexually non-Muslim women because according to Imam official ideology they are infidels and their countries’ blood and property are legal for Muslims. this basis is an effective legitimate the sexual exploitation of so-called domestic workers and other non-Muslim women from the Philippines, Sri Lanka, Bangladesh, Ethiopia … etc … working in Islamic countries such as Saudi Arabia, Jordan, Iraq, Kuwait, UAE, and lead even to the rape of some of our non muslim women by muslim imigrant in our non islamic countries

 4 – Conversion to imams ideology “Islam”

This basis is the most important part in imams startegy to increase the number of Muslims in non Islamic countries and also to use the converted as a weapon against the Christianity

 5- Marriage with non muslim women

 Below is a declaration of an imam who said:

Muslim scholar Dr. Jamal Badawi, professor at Saint Mary’s University in Halifax, Nova Scotia, Canada and member of the Fiqh Council of North America

“   Furthermore, there is a very good reason why this permission was given to men from the early days of Islam. The early Muslims were the ones who carried the message of Islam to many places in the world and even resided there for good. If they had not been allowed to marry People of the Book, it would have been very difficult to them to maintain their chastity. And as a result of marrying from these countries, their wives, actually, accepted Islam and their children were raised as Muslims, and that was how Islam spread in the world. So there were specific situations why that exception did serve the purpose for men.”

Also according to muslims imams agreement muslims must educate the childrenaccording to muslims ideology and to kidnap them to thier home country in case of divorce. But our non Islamic countries still sleeping!

6- Allah takning care ! 
Muslim clerics persuaded all muslims  that every Muslim is to produce children and Allah would take care of them.  And by such wrong and danger ideology muslims did not and do not care about the results as its happend for example in Pakistan and still hapening in many Islamic countries.

The conclossion

According to my experiance as a former preacher and ex muslim and more , the conclusion is that  the world must fight against the danger of such ideology and the increasing number of muslims for many reasons:

- Increasing muslim number lead to social and economical problems. Pakistan and Afganistan are one of many examples.

- Such islamic tactic legitimate the Adultery  because the real quran consider the marriage between a man with several womenas an adulltary.

- Such ideological tactic legitimate the sexual abuse

- Muslims become more violence , refusing to integrate and to live in peace with all other nations and would begin to enforce the imams ideology in non islamic countries in cas they obtain some of what all muslims imams strategical plan contains such as the increasing of the muslims numbers to be higer that the christian. One of the evidences is England , Denmark and USA. The muslims there took  control even over the national security and this what is going to be in other non Islamic countries.

 But our non Islamic countries still sleeping!

christianmohamad@yahoo.com

Det räcker med att läsa Göran Rosenbergs självbiografiska Det förlorade landet för att begripa att det här med sionism inte är en enkel företeelse. Den har rymt allt från kommunistiska till fascistiska rörelser – och mött motstånd från renläriga ortodoxa judar som vägrar erkänna Israel existens. Det var inte ens givet att det historiska Palestina skulle utgöra basen för en ny judisk stat*.

När nu Henrik Samuelsson betecknar bosättare som “extremistiska” när de hjälper den israeliska polisen att kasta ut palestinier från deras hus i Jerusalem så kan man ju undra vem som är “extremist”? Den statligt sanktionerade bosättarpolitiken är ju själva normen för Israel. Återigen visar journalister att allmänna tillmälen är common language inom journalistiken.

Varför inte bara beskriva vad det är och låt oss själva tänka?

* Den senaste judiska statsbildningen gick under för över 2500 år sedan.

Blir något beklämd av att läsa Göran Rosenbergs kunskapsrelativisitiska lilla stycke i Dagens Nyheter fredagen den 24 juli. Rosenberg slår ett slag för illusioner, trivsel och placeboeffekten. Eftersom patienter uppenbarligen blir friskare–eller åtminstone känner sig friskare–även av icke-verksam medicin, kan vi väl sätta lurendrejeri i system, eller? Patienterna mår bättre, så varför ha några etiska betänkligheter mot förfarandet? Inom vilka sektioner av vår tillvaro ska vi tillåta systematiserat bedrägeri, är väl följdfrågan–så länge det gör människor lyckliga, varför skulle vi tveka inför statsfinaniserade luftslottsbyggen lite här och var?

Men för att återgå till Rosenbergs text och hans omnämnande av den antroposofiska vården. Han skriver att den “åtminstone” resulterar i “nöjda patienter.” Det är väl ändå ett anmärkningsvärt lågt ställt krav–på en verksamhet som ska föreställa sjukvård och inte nöjes- och trivselverksamhet i allmänhet. Naturligtvis är det alldeles utmärkt om patienterna trivs med vården, men knappast på bekostnad av huvudverksamhetens–vårdens–kvalitet. Om vården är overksam–för att ta ett ytterlighetsexempel–kan man ens kalla den vård, endast på den grunden att patienterna är nöjda med sin vistelse i den?

Det är inte så konstigt att antroposofiska sjukhus har nöjda patienter–antroposofisk behandling och miljö tenderar att vara populär bland antroposofer, vilka troligen är dessa vårdgivares främsta målgrupp. Det vore synnerligen anmärkningsvärt om de inte uppskattade verksamheten, då de ju redan innan är övertygade om dess förträfflighet och redan har “köpt” det paket, den livssyn, som antroposofin är. Det betyder ju inte att de specifika medicinerna, preparaten eller metoderna har någon faktiskt effekt, och det är detta–den eventuella avsaknaden av medicinsk effekt–man måste invända mot. Detta beror också på hur metoderna och preparaten marknadsförs till konsumenten, tycker jag; om något är verkningslöst, bör man tala om det. Därutöver måste man ställa frågan vem som ska finansiera ickeverksam vård; det vettiga är trots allt att, om övriga samhällsmedborgare ska vara med och betala, vården i fråga bygger på något utöver dess anhängares trosföreställningar. Att antroposofisk vård i allmänhet har gynnsam inverkan på vissa patientgrupper, har egentligen inte mycket med saken att göra–dess effekt är ändå inte, ur ett objektivt perspektiv, bevisad eller ens sannolik.

Placeboeffektens existens kan inte användas som argument för att ge fritt spelrum åt alternativmedicinare–vars metoders effektivitet är icke-observerbar–eftersom tron uppenbarligen försätter berg. I så fall kan vi också legalisera bedrägeri av fler arter.

Läs också Then Swänska Argus och Humanistbloggen.

Edit: Jag kontrollerade att länken till DN fungerade innan jag postade detta, men en halvtimme senare är Rosenbergs text bortplockad från hemsidan, och man möts av ett meddelande om att sidan inte finns. Den är inte heller omlokaliserad någon annan stans på DNs webplats, så vitt jag kan se. Det är lite tråkigt.

Edit igen: nu är den tillbaka på sin plats igen… länken funkar således.

Tillägg om Göran Rosenberg och antroposofin: Det kan vara på sin plats att ta upp en annan aspekt också, nämligen Göran Rosenbergs fleråriga engagemang för antroposofin. Det har i och för sig ingen bäring på hans argumentation som sådan, men det kan kanske vara intressant att ha bakgrunden med också. Se exempelvis den här Folkvett från 2004. Göran Rosenberg hör till skribenterna vid den antroposofiska tidskriften Balder. Den antroposofioptimistiska boken Inspirerad av antroposofi, 2004, hade Rosenberg som medförfattare, tillsammans med några antroposofer och några som väl befinner sig någonstans i utkanten av antroposofin. (Bland andra Maria Bergom Larsson (författare till antroposof-/waldorflitteratur), Ursula Flatters (antroposofisk läkare), Dick Tibbling (läkepedagog) hör till de givna antroposoferna bland medförfattarna. Mats-Ola Ohlsson som tagit bokens fotografier är numer generalsekreterare för svenska Antroposofiska Sällskapet.) Till detta kan läggas att Rosenberg tidigare har deltagit i antroposofiska evenemang, som den vetenskapsfestival som arrangerades av antroposoferna 2006. Man kan åtminstone förmoda att Rosenberg inte är okunnig avseende antroposofin; Dagens Nyheter-texten är knappast resultatet av blind och naiv förtjusning från hans sida.

Måhända är det uppmärksamheten kring Shinto-mattan som gjort att alternativmedicinen plötsligt kommit lite i fokus igen, så sent som idag blåser Göran Rosenberg i en kolumn publicerad i DN till kamp mot den evidensbaserade vetenskapen. Tro mig, jag vill inte få det att verka som om jag har något personligen emot Göran Rosenberg, men nu kommer ett mot-inlägg igen! Göran Rosenberg är trots allt en person med mediemakt, han har position och medel att nå ut på bred front, och då får man finna sig i att bli emotsagd.

Kanske är det den senaste tidens stundtals ganska hätska meningsutbyten mellan Göran Rosenberg och Humanisterna, som tog sin upprinnelse i Humanisternas kampanj Gud finns nog inte som gör att Rosenberg verkar mycket störd av begrepp “evidensbaserad”. Jag antar att han fått det serverat emot sig några gånger. Hittills har det mest handlat om Humanisternas uttalade mening att bygga sin livsåskådning på något som går att se och pröva (evidensbaserat) kontra det religiösa samhällets, ibland företrätt av Göran Rosenbergs, vilja att bygga samhällssystem utifrån vad någon högt uppsatt religiös företrädare påstår att man kan uttolka av tusentals år gamla skrifter att en företeelse som ingen sett fysiskt manifesterad inte ska ha skrivit men väl menat. Men nu byter Rosenberg spår till den så kallade “alternativmedicinen”.

I en passus i kolumnen nämner Rosenberg en debatt som jag tyvärr inte hängt med i svängarna i, vilket jag beklagar eftersom området egentligen intresserar mig mycket. Det gäller psykologins område, den senaste tidens debattvågor har gått höga om främst den kognitiva beteendeterapin, KBT. Rosenberg anser att det är detta nya som “gäller” och av medicinare kallas “evidensbaserat”, kontra den mera opåtagliga psykoanalysen. Jag kan tyvärr inte bedöma om Rosenberg har rätt här, jag hoppas inte det, jag råkar tro på psykoanalysen.

Göran Rosenberg av kolumnen att döma dra en lans för den alternativa medicinen, inte minst den antroposofiska. “Alternativ medicin” är en vid term, som kan täcka in lite vad som helst. Den mest gemensamma nämnaren är att snart sagt alla behandlingsmetoder och preparat inte har genomgått någon klinisk vetenskaplig prövning. Deras verkan är i den meningen inte evidensbaserad, vilket Göran Rosenberg verkar tycka att de inte behöver vara. Läkarvetenskapen har utvecklats över många tusen år. Många behandlingsmetoder har funnits verkningslösa, i somliga fall rent av skadliga, och bruket av dem har i sinom tid avtagit helt. Länge behandlade man i stort sett vilket tillstånd som helst med åderlåtning, ofta med hjälp av blodiglar. Som behandlingsmetod är det nu som väl är nästan utdött, även om blodiglar fortfarande har viss om än ytterst begränsad medicinsk användning. Örtmedicin har funnits i tusentals år, och låter kanske “alternativt” idag. Men även den evidensbaserade medicinen erkänner örtmedicinen – de substanser som visade sig ha effekt behölls, utvecklades och blev medicin, konstigare än så är det inte. Homeopatin är bara dryga två hundra år gammal, och bygger på principen “lika mot lika”, det som orsakar symptom hos en frisk kan användas för att bota samma symptom hos en sjuk. Inte en helt felaktig tanke har det visat sig, särskilt inte när vi vet mer om kroppens immunförsvar. De flesta vaccin fungerar just så att kroppen får en hanterbar dos av det som ska vaccineras mot, så att det egna immunförsvaret får bygga upp antikroppar. Men en basal tanke inom homeopatin är också att uppnå någon slags “moteffekt” genom att späda ut det verksamma ämnet så mycket som möjligt, “ju svagare blandning desto starkare effekt”. De flesta homeopatiska preparat är alltså de facto vatten.

Rosenberg skriver

Kravet på evidensbasering [...] hotar den antroposofiska medicinen, vars verkan sägs bygga på ett samspel mellan mediciner, terapier och patientens egna resurser – med så vitt man kan se goda resultat, eller åtminstone nöjda patienter. Den specifika verkan av just medicinerna (till stor del homeopatiska preparat) är därmed svår att evidensbasera eftersom den sägs vara beroende av behandlingen som helhet

De enda evidensen som ska behövas för medicinsk effekt, menar Rosengren, är “så vitt man kan se goda resultat, eller åtminstone nöjda patienter”. Vilket väl är förträffligt. För egentligen, om man behandlar sjukdomstillstånd med vatten och handpåläggning, vad är det värsta som kan hända? 1. Patienten blir bättre. 2. Tillståndet är oförändrat. 3. Patienten blir sämre. Många andra alternativ finns egentligen inte. I det första fallet är allting frid och fröjd! Vad tillfrisknandet än berodde på så är syftet med behandlingen uppnått. I det tredje fallet – guldläge för den behandlande parten; det behövs mer behandling! Funkar åtminstone så länge patienten är vid liv. I det andra fallet har det ju åtminstone inte blivit sämre…

I första delen av sin kolumn förlorar sig Rosenberg i ett långt och för mig lite riskabelt resonemang där det låter som om han faktiskt för fram placebo som en behandlingsmetod – den fungerar ju uppenbarligen! Om Rosenberg verkligen tycker att det är ok att självutnämnda alternativmedicinare ska få sälja vatten och sockerpiller som medicin, bara därför att beprövad erfarenhet, som Rosenberg vurmar för, har påvisat en placeboeffekt, då är han verkligen långt ute och cyklar.

Jag vill komplettera Rosenbergs slutsats: beprövad erfarenhet och evidensbaserad vetenskap visar att beprövad erfarenhet inte allenast fungerar som metod för att skilja det som fungerar från det som inte fungerar.

Göran Rosenberg ondgör sig i DN över Humanisternas kampanj Gud finns nog inte. Att man kan ha olika syn på kampanjen är självklart. Rosenberg verkar dock vara mer inne på att det är en kampanj bara mot judiska och muslimska personer. Såhär skriver han:

Så låt mig ta det mycket enkelt. En kampanj som har till uttalat syfte att dra en skiljelinje ”mellan de sekulära och dem som vill inordna andra människor i sina religiösa trossystem” (Christer Sturmark i DN 18/6) och som till symboler för de senare väljer den judiska davidsstjärnan och den muslimska halvmånen (den svenska flaggan är inte en kristen symbol hur ofta Humanisterna än upprepar den saken) [min kursivering] gör sig skyldig till en grov generalisering om människor med judisk eller muslimsk anknytning.

Det finns en enda anledning till att svenska flaggan har ett kors i mitten: Kristendomen. Vi var ett kristet land och som sådant satte vi ett kors på vår flagga för att markera detta. Färgerna härrör från en av konungaätterna under tidig medeltid.

Hur man utifrån detta historiska fakta drar slutsatsen att svenska flaggan inte har något med kristendom att göra är helt obegripligt.

Poängen med humanisternas kampanj är just detta; att om vi hade varit ett judiskt land (som Israel) eller muslimskt (som t.ex. Turkiet) hade vi kanske haft en flagga i samma färger men med en annan symbol mitt i. Religionen påverkar fler saker än man tror och på väldigt subtila sätt.

Humanisternas kampanj är bra och den som försöker beskylla dem för islamofobi, antisemitism eller något annat i samma stil, måste vara förblindad av provokationen att någon ens vågar påstå i offentliga sammanhang att Gud inte finns. Kampanjen är inte ansvarslös på något sätt. Att behandla kampanjen så som Rosenberg gör och dessutom försöka skrämma oliktänkare med dessa ord är däremot ansvarslöst. Speciellt när han baserar resonemanget på att det kristna korset förlorat sin betydelse bara för att det hamnat på en flagga.

Intressant?

• DN.se
• Humanistbloggen
• Göran Rosenbergs blogg
• Om svenska flaggan på Wikipedia

Göran Rosenberg får idag slutord(?) i en kort debatt i DN angående förbundet Humanisternas annonskampanj “Gud finns nog inte“. Fortfarande verkar hans största invändning vara att humanisterna valt att vända den svenska flaggan på högkant, så att formens likhet med det kristna korset framträder än tydligare. Så kan man inte göra, tycker Rosenberg tydligen, för korset i den svenska flaggan är ingen kristen symbol. Vad jag vet är korset en kristen symbol, och det finns ett kors i den svenska flaggan. Jag uppfattar att humanisterna har velat peka på religionen utan att vi är fullt medvetna om det utövar inflytande över många områden, och att det finns anledning att ifrågasätta detta. Det började föras korsbanér under korstågen på 1100-talet, och det finns fog för att anta att den svenska flaggans kors har sitt ursprung i detta förhållande. Att vi nu till vardags inte i första hand ser det kristna krucifixet behöver inte betyda att det inte från början ha varit just det, och just därför är det väl på sin plats att humanisterna pekar på just det. Att de två övriga symbolerna är den judiska davidsstjärnan och den muslimska halvmånen, gula på blå botten, kan väl tänkas vara valda just för att visa hur den svenska flaggan kunnat te sig om en annan religion haft den ställning i det svenska samhället som kristendomen har.

Fortfarande lyser mellan raderna igenom att Göran Rosenberg blir så uppbragt när han måste debattera sin tro, och jag förstår inte riktigt varför. Men kanske är det åter ett tecken på att vi måste lyfta fram de här frågorna till diskussion. Det är kanske inte bara ateister som måste motivera sin tro, utan även de religiösa.

Rosenberg skriver:

En kampanj som har till uttalat syfte att dra en skiljelinje ”mellan de sekulära och dem som vill inordna andra människor i sina religiösa trossystem” (Christer Sturmark i DN 18/6) och som till symboler för de senare väljer den judiska davidsstjärnan och den muslimska halvmånen (den svenska flaggan är inte en kristen symbol hur ofta Humanisterna än upprepar den saken) gör sig skyldig till en grov generalisering om människor med judisk eller muslimsk anknytning. Den uppmuntrar därmed krafter i samhället som inte behöver särskilt mycket uppmuntran för att se problemet med religionen som i första hand ett främlingsproblem. Att ingen representant för Humanisterna, inte heller P C Jersild, har förmått att se det riskabla i detta är i mina ögon djupt betänkligt.

Att Rosenberg av någon anledning plötsligt inte kan känna igen ett kors när han ser det är underligt. Det är oväsentligt om korset i den svenska flaggan har hamnat där från början i egenskap av kristen symbol eller ej. Vänder man flaggan på högkant, vilket är gjort i affischkampanjen, så ser man ett kors. Korset är en central symbol i den kristna tron, liksom davidsstjärnan i den judiska och halvmånen i den muslimska. “Skiljelinjen” mellan de sekulära och de religiöst troende går inte mellan kristendom och andra religioner, utan just mellan de sekulära och de religiösa! Det är inte “svenskarna” som är de sekulära och “judarna och muslimerna” som är “de andra”, vilket Rosenberg hela tiden vill ha det till. Ingen representant för Humanisterna har framställt saken på det sättet, det är det bara Rosenberg som gjort, och man undrar varför. Återigen visar sig varför det är så viktigt att peka på att det är viktigt att organisera ett sekulärt samhälle, ett som inte bygger på en viss religiös övertygelse. Rosenbergs egen blindhet inför sin egen partiskhet visar detta tydligt.

Humanisternas affischkampanj Gud finns nog inte

I Humanisternas “midsommarmanifest” står följande programförklaring att läsa:

Många människor tror att Gud existerar. Andra tror att Gud inte existerar. Och de som tror på en gud tror ofta inte på samma gud eller tolkar gudens signaler på olika sätt. Ingen av parterna kan bevisa att de äger sanningen. Därför är det av yttersta vikt att samhället organiseras så att det är oberoende av vilken part som har rätt.

Tyvärr väljer Göran Rosenberg som sista ord i sitt åtminstone i DN sista inlägg ordet ‘propaganda’ för att beteckna humanisternas kampanj, vilket är tendentiöst och ovärdigt en seriös debatt. Ordet är valt enkom för dess negativa konnotationer och har ingen bäring på den aktuella kampanjen. Den utgör inte mer propaganda än svenska kyrkans annonskampanjer.

• Trådlöst, en idéannonsering för att stärka relationen med dem som tillhör Svenska kyrkan
• Ren energi
• Cecilia von Schedvin Åkessons magisteruppsats som skärskådar tre av Svenska kyrkans annonskampanjer

Jag har alltid uppskattat Rosenbergs prövande problematisering av samhällsföreteelser. Även hans intellektuella hederlighet, något i samtiden ytterst sällsynt. Men i sin kritik av Humanisternas kampanj skjuter han över målet och i svaret på Christer Sturmarks förtydligande går han inte ens i svaromål utan för ett allmänt hållet resonemang om ateism som “tro” och icke förståelse för religiösa uppfattningar.

Problemet är att religiösa föreställningar även i Sverige år 2009 har ett företräde framför andra trossystem med likvärdig intellektuell trovärdighet. Varför bemöts inte tron på att en gladlynt skäggig man med oändligt stor julklappssäck med samma ödmjukhet och respekt?

Min dyrkan!

Enligt uppgift anser sig halva riksdagens ledamöter säga sig ha en tro (på att en man för 2000 år sedan föddes utan  att ha föregåtts av sedvanligt könssamvaro, reste sig från de döda och steg till himlen där han förenades sig med sig själv som treenighet). Skulle andra halvan påstå att 911 var ett insiderjobb, att delar av den amerikanska regimen medvetet sprängde World Trade Center skulle det bli ett himla liv. Deras trovärdighet skulle skjutas i sank. Detta trots att sannolikheten för detta är större än att det existerar en allgod, allvetande och omnipotent (allsmäktig) Gud som sneglade förstrött på förintelsens bolmande ungnar. För det finns trots allt fakta och en del märkligheter kring 911-härvan som pekar på detta (inte mycket men dock).

När det gäller Gud finns inget annat än tro.

Att Inga-Lina Lindqvist på Aftonbladet ger sig in i debatten med det mest märkliga inlägget jag läst på länge gör inte det hela  bättre. Nehä, att boljevikerna inte lyckades jaga “de troende tillbaka till spisen” 1917 innebär att Humanisterna ska dra sig tillbaka och inte ta en debatt om religiösa uttryck i det offentliga livet. Men då måste jag påpeka för Inga-Lina att det fungerade rätt bra i DDR – det område i världen som är än mer sekulärt än Sverige och runt 60 procent ser sig ateister. Trägen vinner.

Det här är tydligen vad vår store tänkare och kompgitarist Björn Ulveus bränner sina ABBA-pengar på. Att tala om för allmänheten att Gud inte existerar. Eller nog inte existerar, för de så kallade Humanisterna vill inte uttala sig i metafysiska frågor (men kan ändå inte låta bli).

På deras hemsida står det att “grundläggande för humanismen är kritiskt tänkande och en vetenskaplig kunskapssyn”. Vidare vill man främja sina humanistiska värderingar, framför allt människovärdet. Och eftersom religion finns i alla kända kulturer och därför rimligen är en del av den mänskliga naturen så är det något humanisterna har en särskild respekt för?

Nope, tvärtom. “Humanister har en kritisk inställning till alla former av religion, nyandlighet och ockultism”, enligt hemsidan. Folk ska inte hålla på och tro, känna eller ana en massa nonsens. De ska hålla sig på den vetenskapliga kunskapsvägen. För bara den leder till ett “människovärdigt liv”. Amen.

Lite motvilligt håller jag med Göran Rosenberg som skriver att detta inte är tro mot vetande, utan tro mot tro. För Humanisternas inflikade “nog” lurar knappast någon. De har själva irrat sig bort från den vetenskapliga kunskapsvägen men är för självbelåtet upplysta för att inse det.  

Nu skriver den inflytelserike opinionsdomptören Henrik Alexandersson (tidigare moderat kommunpolitiker, numera nyliberal/libertariansk frihetsfrontare) som just ‘kommit ut’ som Piratpartist (oj, vilken överraskning…), att han ser positivt på att Folkpartiet gläntar på dörren för samarbete med Piratpartiet.

 ”Piratpartiet i den liberala gruppen skulle lösa upp många knutar. Denna grupp sticker inte ut lika mycket som den gröna. Och liberalerna har varit rätt rimliga i integritets- och internetfrågor i Europaparlamentet.

Detta skulle vara en lösning som alla kan leva med.”

Om detta är en ‘lösning som alla kan leva med’, som därtill ’skulle lösa upp många knutar’ så får man konstatera, att Piratpartiet är beredda att bryta vallöften redan INNAN valet. “Gammelpartierna” brukar åtminstone vänta tills efter valresultatet är färdiguträknat.

Folkpartiet - för att inte tala om den liberala gruppen ALDE i Europaparlamentet –  är ju, förutom förespråkare av den enda och sanna konsten, en av de absolut varmaste anhängarna av Lissabonfördraget, som Piratpartiet sagt sig vara klart och tydligt emot. Det federalistiska Folkpartiet - är också de allra varmaste anhängarna av NATO, EURON, kärnkraft och hela stormaktsprojektet EU samt för en ganska hård språkkravspolitik m m gentemot invandrare, av vilka det sistnämnda gör att man undrar om de inte också tagit intryck av sin danska namne – Danskt Folkeparti.  Särskilt mycket tolerantare tycks man i vart fall inte ha blivit.

I det mysiga lilla grannlandet har vi även liberalen och tillika nye generalsekretaren för NATO,  Anders Fogh Rasmussen, vilken i sin roll som statsminister sågs som sympatisk av det riktigt äktdanska partiet. Ur piratmyllan verkar alltså åter resa sig det religionskrigiska vidunder som inte bara gått under namnet civilisationernas kamp, utan även The War on Terror.

Att kärnkraftsförespråkaren och nyliberalen Lars Gustafsson nu också ‘kommit ut’ som piratpartist bekräftar även det med all önskvärd tydlighet tidigare farhågor, att Piratpartiet för det första är ett solklart borgerligt högerparti, och mer specifikt ett nyliberalt parti. Lars Gustafsson var f ö  en av de främsta proponenterna för nyliberalismen i debatten i Sverige under 80-talet.

Carl Bildts förda utrikespolitik låter även förstå att valet av namn för det borgerliga partisamarbetet i regeringsställning – Alliansen  främst handlar om att Sverige närmar sig NATO med stormsteg.

Se tidigare bloggposter: Att äga själar,  Piratpartiets ideologi får inte ifrågasättas?, Är inte Nattväktarstaten en Polisstat?,  Det högerneutrala Piratpartiet, Högerns janusansikte, Tänk analogt, Hårt uppskruvad högervridning, Ytterligare högervridning av regeringspolitiken, En Folkrörelse, En Konst, Ett Folkparti, Lådvinshögern och EU,  Konst innanför ramarna, tycker kulturministern,  Svar på tal till Per Schlingmann på Newsmill, Moderater med kärnvapen för fred – till höger om neutraliteten, Valet mellan pest, kolera och andra dystopiska folksjukdomar,

Läs även: Smedjan.com – Lars Gustafsson: “Det onda och de onda“

Henrik-Alexandersson.se – Folkpartiet utesluter inte samarbete med Piratpartiet i Europaparlamentet

Se: Expressen – Lars Gustafsson: “Därför röstar jag på Piratpartiet“,  Newsmill – Mathias Sundin (FP): Min Facebook-grupp “Inga mer pengar till Konstfack har blivit en folkrörelse“, Lars Gustafsson – “The logic of tolerance“,   Politikerbloggen – “Kasta inte bort din röst på Piratpartiet,   Sydsvenskan – “Pirater på marsch”,  Aftonbladet – “Nu jagar vi röster”,    Expressen – “Europas ögon kommer att vila på Sverige” , AB 2 – Gamla M kvar i EU,   Expressen – Fredrik Reinfeldt: “Jag vann – EU-valet 2009″, DN1,   Expressen3,   DN2,   SVD,   DN – “Svik inte flyktingarna, Fredrik Reinfeldt”,  DN – Ingrid Elam om Anna Odell: “Ett berörande konstverk”,   SVD – Thomas Olsson: “Kluvna känslor”, DN – Anna Odell spelade sig själv

Läs bloggarna: Marie – “C Magnus Berglund förklarar varför man inte ska rösta på Piratpartiet”,   Forever united – “Nu ska alla få osäkra anställningar”, Per Altenberg – Ett liberalare Europa: “Piratpartiet i liberala gruppen om de kommer in?”,  Politikerbloggen - Språkröret: “En röst på Reinfeldt kan vara en röst på Berlusconi”, HAX – “Inte så dumt”,

Claes Krantz – Investera mot snåla i senaste TV-debatten,   M-partistaten – Reinfeldt svarslös i Kvällsöppet,

Nätverket Mot krig

Namninsamling mot NATO-övningar i Sverige

Se även Knuff

Göran Rosenberg skriver i DN den 27 maj om vad han kallar ett “handfast förslag”. Förslaget går ut på införa någon sorts påtvingad “samhällstjänst” för samtliga medborgare som ersättning för den förlust i nationsanda som går förlorad i och med värnpliktens avskaffande. Många vill kalla Rosenberg för en av Sveriges viktigaste samhällsdebattörer. Vad tankesmedjan Polaris vill kalla honom behöver vi inte gå in på här. Det “handfasta” förslaget leder tankarna till andra “handfasta” förslag som har implementerats av diverse “handfasta” regeringar i allehanda “handfasta” diktaturer genom historien. Att genom statsmaktens tvång bygga en nation, ett folk, ett kollektiv etc. Varför då inte passa på att låta göra det obligatoriskt att samtliga ungdomar ingår i en “klubb” där de i enhetlig klädsel med tillhörande dolk kan marschera omkring och bygga samhällsanda?  

Ett utomordentligt jävla dåligt förslag är vad det är.

Thatcher säger det bäst när hon säger: “There´s no such thing as a society”

Så har människans bästa vän teddybjörnen Rosenberg slagit till igen. I sin andra artikel om vår nationella gemenskap och dess betydelse för samhället drar han en intressant slutsats om hur denna ska stärkas – med tvång.

Staketen mellan nationens medborgare har i varje fall inte blivit färre och anledningarna att överskrida dem knappast fler. Risken för att nationens medborgare glider isär och att samhörigheten mellan dem försvagas kan inte avfärdas och bör heller inte nedvärderas.

Den fråga som därmed väcks är hur nationell samhörighet kan formas och utvecklas i en nation där etniska, kulturella och sociala gränser hotar att separera medborgarna från varandra och göra dem främmande för varandra.

Ett helt korrekt resonemang så långt, men sedan kommer magplasket:

Ett möjligt svar på den frågan skulle kunna vara införandet av en allmän samhällsplikt, vars främsta syfte ska vara att förse medborgare som inte längre ser någon anledning att lära känna varandra, än mindre utveckla någon samhörighet med varandra, med en handfast anledning att göra det.

Att tvinga ungdomar att umgås med varandra och sedan tro att detta ska fostra en samhörighetskänsla som består livet ut är milt uttryckt verklighetsfrämmande. Fast samtidigt får jag erkänna att Rosenberg har ett visst mått av realism då han trots allt inser att hans idé bara kan genomföras med tvång. Men om man vill tvinga fram en nationell samhörighetskänsla mellan människor som inte har något gemensamt så förstår man inte vad nationell gemenskap är. Man förstår inte ens själva ordet “gemenskap” eftersom detta inbegriper att man just har något gemensamt.

Vill man minska de kulturella och sociala klyftorna så kan man lätt göra detta med en ekonomisk vänsterpolitik och en restriktiv flyktingpolitik.  Men det vill inte Rosenberg. Han vill istället drömma om mångkulturalism, en dröm som han själv inte förmår förverkliga och som han därför vill tvinga på andra människor. Mysig liten teddybjörn det där.

Den allra värsta ideologiseringen i sveriges radio P1 förlades under 2007 och 2008 till jul och nyår 2007-2008 och sommaren 2008. Med andra ord under loven.

Därför var det intressant att se vad som skulle hända under jul och nyår 2008-2009. Hur blev det?

Svaret är att sveriges radio P1 verkar vara ordentligt stukade, med att de trots det gjorde en del försök att stoppa fingrarna i den ideologiska syltan.

1. På julaftons morgon är förstås Tiina Rosenberg och Göran Rosenberg inbjudna till Filosofiska rummet. Rött och rosa skall det vara när det är helg. Att det borde finnas en balans mellan socialistiska, liberala och konservativa debattörer, tycks inte förespegla P1. Men vad kan man vänta sig från ett program där en programledare har föreslagit att bildning är liktydigt med att ha läst HBT-kanon?

2. På julafton, efter Kalle Anka och mat, fick Kjell Albin Abrahamsson pliktskyldigt läsa upp ett fördömande, i vilket julens relation mellan att “vara” och att “ha” beskrevs som “pervers”. En liten röd-grön moralism från Ekot-redaktionen, och P1-chefen Cecilia Blomberg, på julafton. Givetvis också med ett balanserat språkbruk.

3. Lite senare var det dags igen. Nu hade P1 hittat en engelsk undersökning, vilken hade kommit fram till att det var hälsofarligt att julhandla, särskilt för män. Det där med hälsa och moral hänger ju gärna ihop. Att det skulle vara farligt för hälsan att inte vara moralisk – eller ideologisk rättänkande – är en tämligen gammal tankefigur.

4. På annandagen var det dags för lite antikolonialism. Mörkrets hjärta som radioteater. I eftersnacket nämns boken Utrota varenda Jävel, som en referens. Vänstern är ganska desperat när det enda de har att komma med är kritik av kolonialismen. Då har de nästan slutat att leva i nuet. Som Per Ahlmark har visat, är Utrota varenda Jävel dessutom ett exempel på marxistoid historieförfalskning, vilken samtidigt trivialiserar förintelsen.

Att Cappuccinosocialisten hyllar Göran Greider är en lågoddsare. Idag är det dags för en något mer otippad Göran, nämligen Rosenberg. Det är inte alltid jag håller med Rosenberg, men den här gången har han verkligen lyckats med besked där många andra misslyckats, nämligen i att kort och koncist beskriva och bringa ljus över nyliberalismens kris i nästan poetiska ordalag.

Ledaren i DN skrevs i onsdags, men det var först idag jag hade tid att sätta mig ner och läsa den. Artikeln har den talande och briljanta titeln Samhällets återkomst och innehåller en analys av nyliberalismens kollaps.

Smaka bara på följande citat och surfa sedan in och läs hela artikeln. Spara ned den på hårddisken med en gång vetja.

 “Det avreglerade marknadsparadis som den nyss stakade ut vägen till har självdestruerat, och den reglerande stat som nyss var problemet har blivit lösningen.”

“Just därför är jag inte säker på att nyliberalismen ännu fattat vad som drabbat den, än mindre att den ligger ner. I synnerhet inte som nyliberalismens ideologer, likt en gång kommunismens, visat stor färdighet i konsten att bortförklara ideologins problem med verklighetens brister.”

“Marknader kan inte fungera utanför eller ovanför samhället. Inte heller globala marknader. Marknader är en del av samhället och måste i sista hand uppfattas vara till för samhället. Statens återkomst som kapitalismens räddare är också samhällets återkomst som marknadens moder.”

Jag kunde inte sagt det bättre själv och har därför bara ett par korta kommentarer:

Rosenberg går ganska långt här. Det handlar inte bara om en kris för “marknadsparadiset”; det har i stället “självdestruerat”. Det har visat sig inte fungera och det kommer antagligen ta lång tid innan en ohejdad marknadsliberalism kan få så stort spelrum igen. All sådan ideologi kommer under lång tid att åtföljas av en skugga. Att staten var problemet och nu har blivit lösningen är en minnesvärd formulering av Palmes kaliber som egentligen sammanfattar hela situationen.

Jämförelsen mellan den verklighetsfrämmande kommunismen och nyliberalismen har många poänger. Bland annat eftersom båda närmast blivit till religioner, samtidigt som de haft en självbild av att vara den yttersta pragmatismen. Som Rosenberg påpekar har flera av de värsta marknadsfundamentalisterna tyckt att deras ideologi inte ens är en ideologi, utan snarast frånvaron därav.

Men allra, allra gladast i hjärtat blev jag när jag läste det han skriver om att marknaden i sista hand måste “uppfattas vara till för samhället” och om samhället som “marknadens moder“. Och inte bara för att det är vackert formulerat. Äntligen placeras saker och ting i en korrekt ordning. Dessa självklara sanningar har länge trollats bort nästan totalt och därför är det en sån lättnad att läsa dem.

Samhället, gemenskapen är ett ord jag tycker passar, är både marknadens moder och dess mål. I den mån vi ska ha en marknad (och det anser väl alla utom nån enstaka galen planekonom i dagens värld att vi i någon mån ska) ska den vara till för att gagna samhället.

Stick hål på den otäcka, fundamentalistiska ballongen med marknaden och fåtalets totala ekonomiska rörelsefrihet som ett självändamål. En i största möjliga mån oreglerad marknad är inte ett metafysiskt ideal som bör tillåtas sväva över huvudet på våra folkvalda. De måste istället fråga sig när vi alla egentligen kan sägas tjäna på avregleringar, utförsäljningar och så vidare eller inte. Länge har svaret från höger varit: “per definition, i princip alltid”, vilket drivit fram en mängd förhastade beslut som kan ta oerhört lång tid att reparera. Men den fanatismen kan vi förhoppningsvis begrava nu!

En känd journalist av judisk börd, med ett förflutet i den maoistiska rörelsen under 1970-talet och känd för sin gränslösa kritik mot Israel som judisk stat, skrev en krönika i DN den 12/8 med rubriken Irans kärnvapen:

Oavsett vad regimen i Teheran påstår är saken nog uppenbar; Iran vill bli en kärnvapenmakt

Bravo! Till skillnad från många andra vänsterdebattörer som påstår att Iran enbart vill bygga kärnkraftverk för civila ändamål konstaterar Göran Rosenberg att Iran vill bli en kärnvapenmakt. Detta i kombination med det iranska ledarskapets ständiga deklarationer att de vill utplåna Israel är en mycket farlig kombination. Men Görans recept för hur skall man avvärja faran är en omvänd logik anpassad till vänsterns argumentation, som alltid lägger skulden på Israel, USA och andra länder. Eftersom USA, Israel, Indien, Frankrike, Pakistan m fl har kärnvapen, är det bästa sättet att dessa länder avvecklar sina kärnvapen med förhoppningen att Iran kommer att avstå från sina ambitioner.

En vacker tanke som är orealistisk och som inte kan genomföras. De flesta länder som har kärnvapen är demokratier. I dessa länder, som t ex Israel och Frankrike som inte hotar andra länders existens, finns en spärr för användning av kärnvapen. I odemokratiska länder är spärren mycket svagare. Israel har sina kärnvapen i avskräckande syfte. Israel är omringat av flera arabiska länder som vill se Israel försvinna. Dessutom är Israel måltavla för ett flertal islamistiska rörelser. Avveckling av israeliska kärnvapen kommer absolut inte att påverka Iran. Göran konstaterar att militära aktioner mot Iran eller andra påtryckningar inte kommer att förhindra Iran att skaffa vapnet och eventuellt använda det mot Israel. Jag tror också att det är svårt att tvinga Iran. Om man ska avstå från ekonomiska påtryckningar, isolering och i sista hand militära aktioner, så kommer sannolikt inte Iran acceptera en lösning som innebär ett stopp för deras utveckling av kärnvapen. Göran försöker i sin naivitet, eller sin medvetet antiisraeliska och -amerikanska politik, göra en kringmanöver.

Intressant är också att observera att journalisten Britt-Marie Mattsson, även hon välkänd för sin ensidiga kritik av USA och Israel, skriver den 14/8 i sin analys i G-P att det är fel att tillåta USA att sända humanitär hjälp till Georgien. Det är bättre att Röda Korset och andra hjälporganisationer gör detta.

Återigen kan man läsa mellan raderna att USAs humanitära hjälp är en typ av kolonialism. Som ett exempel berättar hon att när USA och EU-länder försökte ge humanitär hjälp till Burma efter tyfonkatastrofen, gjorde de inte detta eftersom den burmesiska militärjuntan inte ville släppa in dem. Vad Mattsson inte berättar är att det är Georgien, som är på väg mot demokrati, och deras folkvalda president som bett om hjälp. Än en gång omvänd logik.

Jag tror att både Göran Rosenberg och Britt–Marie Mattsson är väl medvetna om att deras resonemang är omvänt och deras förslag orealistiska. Deras avsky mot Israel och USA driver dem att leta efter iögonenfallande humanistiska lösningar som är orealistiska.

Oded Meiri
FiM

När Expressen skrev om att ett gated community öppnat i Malmö var det nog många svenskar som blev förbryllade. I synnerhet då vi är vana vid offentliga rum och parker, men inte minst allemansrätten som kombinerar privat egendom och allmän tillgänglighet. Men det här är en internationell trend som nu även nått våra breddgrader.

Orsaken till att folk låser ute omgivningen sägs vara bristande trygghet. Ett i grunden märkligt argument då det knappast är i det välmående och socialt segregerade Limhamn som vardagsbrotten begås. Men på samma vis som de befästningslika kvarteren i Latinamerika storstäder omsluter de välbärgade från ett sargat och djupt splittrat samhälle, är det tidens tecken. Göran Cars, professor i samhällsbyggnad vid KTH anser att utvecklingen är ”jävligt tragisk” då det skapar klyftor mellan människor. När Unni Åström – vd för projektet Victoria Park – menar att detta är framtidens boende så ger i alla fall historien henne rätt.

1970 fanns det en handfull av den här boendeformen i USA, där man tydligt och klart avgränsar sitt boende mot omvärlden och formar egna regler. Författaren Göran Rosenberg beskriver dem i sin nyutgåva om Förenta Staternas idéhistoria Friare kan ingen vara, som ”feodaltidens stadsriken breder de nya medelklassreservaten ut sig i ett nationellt landskap som blir alltmera eroderat och svårforcerat”. I år beräknas de uppgå till runt 300 000 stycken med nästan 60 miljoner invånare. Uppenbarligen en lönsam industri. Men samtidigt som man stänger ute, låser man även in. När Walt Disney Company startade sin egen småstadsutopi Celebration i Florida 1996 så innebar det inte enkom invånarnas bekräftelse på företagets enväldiga domsrätt utan detaljerade regler rörande uppförande, beteende och yttre. Liknelsen med den medeltida, socialt och religiöst kontrollerade vardagen är uppenbar. Med tanke på Disneys moral- och sexualitetssyn så kan man ju även undra hur reproduktionen regleras.

Att tro att man kan lösa sociala problem, kriminalitet och miljökatastrofer genom allt högre barriärer mot omvärlden är nog en klen tröst för stunden, ett hopp om att återskapa en bekymmersfri idyll som aldrig existerat. Det är i längden ogörligt att betydande befolkningslager isolerar sig, omvärldsberoendet är för stort. Däremot finns det en kärna i den här processen som det går att ta festa på. Det gjorde arkitektstudenterna vid konsthögskolans projekt Beyond Oil: Shanghai som utgick ifrån ett framtida Shanghai utan tillgång till billig fossil energi. Som även Dagens Nyheter uppmärksammade.

Förtätning är ett begrepp som är återkommande inom arkitektkretsar. Det centrala är användningen av de gemensamma utrymmena till maximum och dra ned på de privata, tänka vertikalt och lokalt. Runt storstadskvarter på ett par tusen invånare, som har en kinesisk tradition sedan tiden med den nu övergivna realsocialismen, danas ett delvis självförsörjande samhälle i miniatyr med stadsjordbruk och lokal återvinning. Även här finns det en erfarenhet att bygga på i Kina med långt gången återanvändning av avföring och urin för gödsel och biogas. Specialisering medför ett visst utbyte med andra enheter via transportnät som binder samman staden.

Detta är knappast nya tankar. Utopisterna med sina snabbtigrar och falangstärer på 1800-talet byggde gärna lokala självförsörjande oaser, som dock inte var så lyckosamma i praktiken. Naturgeografen och fursten Peter Kropotkin däremot skymtade en framtid där man upphävde gränsen mellan stad och landsbygd, och nyttjade resurserna lokalt men samtidigt ingick i en större politisk och ekonomisk enhet på lösare basis. Det kan låta vansinnigt, men är inte lösningen snarare förglesning – för hur ska man annars anpassa sig till just de lokala förutsättningarna som bjuds?

Metropolen bygger på en extrem energiåtgång, för boende, produktion och tjänster. Råvaran skeppas in och varan skeppas ut. Bryter man det mönstret (efter oljan) så förlorar det urbana centret en del av sitt existensberättigande. Så istället för att bygga på rester av ett fallerande ekonomiskt system så krävs det snarare att man vidgar horisonten och bryter ny mark när man frågar hur människan vill bo och leva, men framförallt varför. Frågan som aldrig ställs, men nu allt ihärdigare vill ta sig in i våra liv när fundamenten för våra livsbetingelser hotas och utmanas av moder jord själv.

:: APROPÅ Göran Rosenbergs spalt i DN den 9/5:

“VAD SOM därmed har blivit allt tydligare är att det inte finns någon seger värd att fira för den judiska staten som inte också innebär en seger för idén om en palestinsk stat. Inte så att Israel kommer att försvinna som stat om den palestinska staten försvinner som möjlighet. Men det Israel som då kan firas kommer inte att vara en demokrati värd namnet, inte heller en stat värd att kallas judisk. Den kommer att vara en etnisk-religiös bastion, i praktiken en apartheidstat, där en minoritet med våld undertrycker en majoritet” skriver JUREK HIRSCHBERG:

60 ÅR HAR GÅTT sedan den judiska staten Israel pånyttföddes som en spillra av det avvecklade brittiska Palestinaprotektoratet. Araberna förkastade samtidigt Förenta Nationernas erbjudande om att bilda en palestinsk arabstat på 43% av det forna mandatområdet. Israel attackerades på sin andra levnadsdag av fem arabiska länders invasionsstyrkor. Det blev en kamp på liv och död. Israelerna överlevde och började bygga sin stat innanför stilleståndslinjerna. Jordanien och Egypten lade beslag på resten. De judiska flyktingströmmarna från arabländerna absorberades av det unga israeliska samhället. Arabiska flyktingar hamnade däremot till stora delar i flyktingläger bland sina bröder som inte ville veta av dem. Det blev ingen stat för palestinska araber. De hade slarvat bort chansen med egna och andra arabiska ledares goda hjälp.

MÖNSTRET skulle upprepa sig. Arabiska aggressionskrig skulle återkomma och misslyckas 1956, 1967 och 1973. Tvåstatslösningar förkastades av palestinierna 1967 och 2000. Flera generationer av palestinier stannade i flyktinglägrens permanenta elände genom sina ledares, sina arabiska grannars och FN:s försorg. Idag är det svårt att hysa optimism inför den s.k. fredsprocessen. En tredjedel av palestinierna stödjer Hamas som inte erkänner Israels rätt att existera. Medan den maktlöse ordföranden Abbas signalerar halvdant intresse för dialog med Israel, fortsätter hatpropagandan att pumpas ut genom de av palestinska myndigheten kontrollerade mediekanalerna. Hundratals raketer och granater skjuts över gränsen från Gaza varje månad med syftet att skada och döda israeliska civila.

EN FREDLIG LÖSNING ligger i allas intresse. Ett antal israeliska ledare har genom åren gjort ansträngningar för att nå en lösning, medan deras palestinska motparter har, med Abba Ebans ord, sällan försummat ett tillfälle att försumma ett tillfälle. Mycket kan säkert ha gjorts klokare och bättre. Att det idag inte finns någon palestinsk stat vid sidan av den judiska är dock knappast Israels fel.

GÖRAN ROSENBERG går dock ett steg längre än att skylla på Israel. Han utvecklar (DN 9/5) ett nytt koncept som närmast kan liknas vid Israels arvsynd. Om det inte blir någon palestinsk stat, “kommer (Israel) inte att vara en demokrati värd namnet, inte heller en stat värd att kallas judisk. Den kommer att vara en etnisk-religiös bastion, i praktiken en apartheidstat.” Med andra ord: även ifall Israel gör vad det kan medan dess grannar vägrar erkänna dess rätt att existera och fortsätter med hatpropaganda och antisemitism i sina officiella organ, indoktrinering av skolbarn, rop på mord på judar i sina moskéer, morbid dödskult, terrorism, drömmar om Storpalestina, interna strider, förföljelse av kristna, mord på oliktänkande, korruption och förskingring av biståndspengar, kort sagt om de inte går in för att arbeta för en funktionsduglig och fredlig stat – ja, då kan Israel inte kalla sig en demokrati längre och det har förverkat sig självt som ett judiskt nationalhem.

INGEN SKULLE DRÖMMA om att göra Sveriges existensberättigande eller dess duglighet som demokrati avhängiga av hur dess grannar uppför sig. Mig veterligen har sådana resonemang aldrig tillämpats på någon annan stat. Men för Israel gäller specialreglemente: damned if you do, damned if you don’t.

Så låter Rosenbergs omdöme om Israels rätt att efter de första sextio åren fortsätta med egna krafter, i medvind och motvind, med framgång och en del felsteg forma och forma om sitt öde som suverän stat och Mellanösterns yngsta – och fortfarande enda – demokrati. Så låter en svensk demokratiskt sinnad humanist när han har blickat mot stjärnorna och kört ner i diket.

Jurek Hirschberg

Källa: Göran Rosenberg Minne mot minne ::