Hur det är för er vet jag inte men för mig är det i alla fall kul med det här bloggarkivet eller vad Erikssons kultursidor ska kallas. Jag lockas att leta efter och hittar artiklar som jag knappt minns att jag skrivit. Som följande korta porträttintervju, från maj 1969. Himmel! Nästan precis 40 år sen.

Det fina – för att inte säga sååå söta – fotot togs av Ingrid Sandberg,  kursare på Journalisthögskolan i Göteborg. Hon plåtade ibland när jag skrev. Jag har… hmmmm… skannat foton från tidningen och det är ju sånt som man inte får göra. Men jag kunde inte låta bli! Jag tycker Ingrids foto fångat Göran Stangertz precis som jag tror att jag kommer ihåg honom som ung och då i Göteborg.

Hoppas Ingrid ursäktar mitt fräcka tilltag. Jag har inte sett och träffat henne – dig – efter Journalisthögskolan. Så också det är snart 40 år sen. Hör av dig om du ser det här!

Intervjufrågorna ställdes av en mycket ung journalist och besvarades av en regissör och skådespelare som inte var mycket äldre.

Foto: Ingrid Sandberg

För några dagar sen hade Shakespeares ”Trettondagsafton” premiär på Göteborgs stadsteater. I musicaltappning och med titeln ”Your own thing”. Och med popgruppen Perhaps på scen i en blandning av ljusshow och popgala. Det är den unge Göran Stangertz som satt i scen det hela. Men själv är han blygsam.

– Vi jobbar kollektivt. Jag samordnade bara alla idéer, säjer han.

”Your own thing” ska locka en ny publik till Göteborgs stadsteater. Fortsätta att locka ungdomar – som Kent Andersson ”Hemmet” och ”Sandlådan” har börjat med. Kent Andersson har också översatt och bearbetat dom svenska sångtexterna i ”Your own thing”.

– Popmusik är en del av den moderna kulturen. Man kan kanalisera ungdomsrevolten genom popmusiken. Det är därför jag har ett discoteque i foajén. Som spelar bra progressiv popmusik som motvikt till alla dåliga discoteque i Göteborg och på andra ställen. Spelar plattor med icke-kommersiella grupper som Fugs och Mothers of Invention.

Säjer Göran. Men jag frågar – varför valde ni då Perhaps som popgrupp till pjäsen? Är inte dom…?

– Jovisst, avbryter Göran. Dom är kommersiella ut i fingerspetsarna. Men vi valde dom bara för att vi måste ha några som kan spela bra och känna igen en och annan not. Och man får hoppas att pjäsen öppnar ögonen på dom en smula. Och att dom går härifrån med en liten annorlunda syn. För popindustrin är ett typexempel på kapitalism och fascism. Det är också det som ”Your own thing” handlar om.

Göran Stangertz är 24, har gått på scenskolan i Göteborg och nu varit två år som skådespelare på Stadsteater. Han var bl a med i ”Hemmet”. Dessförinnan sysslade han en del med Studentteatern i Lund.

– Svensk teater, var finns den annat än i Göteborg? konstaterar han och fortsätter:

– Det beror på att en massa vettiga människor har samlats här i Göteborg. Människor som har en gemensamt politisk ståndpunkt och därför kan fungera tillsammans. Och jobba kollektivt. All teater är politisk. Antingen är den borgerlig eller också radikal. Det är bra att teater inte längre är teater för sin egen skull. Utan griper in i samhället och samhällsdebatten.

Men jag är på mitt mest elaka humör så jag drämmer till med: Apropå kollektiv teater… Det finns rykten som vill låta påskina att vissa skådespelare är lite sura på Kent Andersson. Ni jobbar fram pjäserna tillsammans och sen står Kent Andersson som författare. Och får alla royalties.

– Nä då. Det stämmer inte alls. Dom pjäser som vi gör kollektivt är kollektivt jobb. Pengarna från dom pjäserna samlas i en speciell kassa. Sen ska vi bl a bygga ett barndaghem för pengarna. Och ha dom till stipendier, säger Göran Stangertz som ser ut att vara 17 år fast han är 24. 

Till sist en fråga som jag tänkt på hela tiden: Det är väl inte så att du har nån filmroll på lut?      

– Det har jag väl i och för sej. Men så där väldigt officiellt är det inte ännu.

(Ungdomstidningen HEJ! nr 21 – 25 maj 1969)    

I egenskap av provpublik gick ett par av Idioterna på en repetition av Göteborgs Stadsteater uppsättning av Harper Regan – skriven av den samtida brittiske dramatikern Simon Stephens.

Pjäsen handlar om en medelålders kvinna som inte får ledigt från jobbet för att besöka sin döende far. Hon kommer inte överens med sin tonårsdotter och något emotionellt ligger och skaver mellan henne och maken. Harper bestämmer sig för att åka iväg och besöka sin pappa trots stundande arbetslöshet som direkt konsekvens av detta och familjens protester, men hinner inte fram i tid. Upprörd över att fadern hann att dö och den i övrigt jobbiga tillvaron beslutar sig Harper för att göra uppror – vilket leder till att familjehemligheter avslöjas och konflikter blossar upp.

Så, hur var då denna teaterupplevelse? Tja, det bästa var att vi hade gratisbiljetter. För mig kändes det som om pjäsen i stort var en upprepning av klicheer: tråkigt jobb, jobbig chef, strulig relation med dottern, lika strulig relation med modern, tuktade drömmar, tråkig förort………Men, det är möjligt att jag missade en storslagen tematik, ett sällsamt djup eller någon genialisk sammanflätning av idé, ton och text (internet och porr, man gör om samma misstag som ens mor gjorde).

För mig var det mest intressanta (och roliga) Eric Ericssons gestaltning av ett skumt drägg som Harper möter i en bar. Kanske den karaktären också var en stereotyp men dialogen och skådespelet fick en energiinjektion. I övrigt tyckte jag skådespelet var lite…skevt…emellanåt. Jag kan inte sätta fingret på det men något var det som störde mig – motrepliker som föll utan att karaktären tycktes ha reagerat på vad motspelaren sa, ord på ord på ord, sen gigantiskt känsloutbrott och sedan ord på ord på ord.

Mycket av dramatiken tycktes också gå ut på att få reda på vad karaktärerna egentligen hade pratat om i scenen innan eller vad det var som pågick just nu “vem är den där mannen hon har den där märkliga konversationen med? Jaha!” “jaså, hon och maken grälade i förra akten på grund av…” det var för mig ointressant eftersom det inte tycktes leda till någon fördjupning. Det var mest av allt irriterande

Så, kan jag rekommendera den? Nej, jag har sett betydligt mer intressanta och engagerande pjäser framförda av “amatörer”. Hade jag betalat 220 kr som ordinarie pris är hade jag varit riktigt upprörd. Håller tummarna för att Stadsteatern lyckas bättre med “En helt god kvinna” som får besök av oss nästa vecka.

Jennie

PELLE BERGLUND, ordf. i Styrelsen för Göteborgs Stadsteater, har svarat på ett brev, daterat 2008-01-29, angående användning av skattemedel i propaganda mot Israel. Tyvärr måste konstateras att skrivelsen är ett svar utan svar. Det är enbart en byråkratisk produkt som inte alls berör det aktuella fallet. Stadsteatern organiserade under flera månader föreställningar och debatter som ensidigt angrep staten Israel. Jag menar att en utebliven debatt försvagar Stadsteaterns anseende som kulturinstitution.

Styrelsens ordförande tillsammans med sin styrelse undviker samspråk med medborgare i Göteborg och följer därmed inte de demokratiska spelreglerna. Jag skrev även en debattartikel i GT utan att få svar.

I mina samtal med Anna Takanen, den konstnärliga ledaren och regissören av föreställningen ”Mitt namn är Rachel Corrie”, uppgav hon att syftet var att uppmana till samförstånd och att se till att det skulle bli samspråk. Men när det gäller Stadsteaterns styrelse och dess ledning så ges ett tydligt intryck (se Pelle Berglunds skrivelse nedan) av att de inte vill ha kontakt med folk som tycker på annorlunda sätt än de själva. Det är egendomligt att de som kallar sig fredsaktivister inte är beredda att samspråka med meningsmotståndare.

Ni som anser att ni äger sanningen och är beredda att göra vad som helst för att sprida detta är egentligen svaga människor som inte vågar stå upp i debatt.

Oded Meiri

– — — — — – –

Kopia brev från
GÖTEBORGS STADSTEATER

Oded Meiri
Göteborg

Göteborg 2008-03-03

Stadsteatern har ett uppdrag att bl a tolka samtiden. Det innebär att teatern inte enbart spelar klassisk dramatik utan också ny som ibland kan upplevas både kontroversiell och provocerande.

Stadsteatern kompletterar sin dramatiska verksamhet med debatter/samtal som ofta anknyter till pjäsval. Stadsteaterns styrelse ser detta som en naturlig del av teaterns verksamhet och överlåter både den konstnärliga verksamheten liksom debatterna till Stadsteaterns ledning.

Stadsteaterns styrelse har också framfört att teatern vid inbjudningar till dessa debatter ska se till att olika åsikter kommer till tals. Teatern ska inte ta ställning eller avgöra vad som är rätt och fel utan upplåta ett offentligt rum för samtal om aktuella och brännande samhällsfrågor.

Styrelsen har fullt förtroende för att teaterns ledning eftersträvar en bred representation vid olika typer av debatter och samtal.

Med vänliga hälsningar
Pelle Berglund
Styrelseordförande

FiM’s debattartikel finns att läsa i Göteborgs-Tidningen. Ta också del av ett fördjupat resonemang kring Svenska Kyrkans roll i antiisraeliska sammanhang hos Göteborgs Judiska Närradio.

Göteborgs Judiska Närradio

HÄR NÅR DU SIDAN FÖR LYSSNING

FREDAG 22 februari kl 11.00 – 12.00

Klicka på Lyssna live, längst upp till höger (94.9)

Sven Reichmann, läkare och självlärd kristen teolog diskuterar frågan tillsammans med Oded Meiri, ordförande föreningen Fred i Mellanöstern.

Efter ett långt socialdemokratiskt maktinnehav och generös tilldelning av skattemedel till olika vänsterverksamheter från statsmakterna anser flera aktivister att det är fullt OK att på bekostnad av skattebetalarnas medel sprida sin propaganda.

När det handlar om antiisraeliska aktiviteter har dessa grupper överträffat alla acceptabla gränser. Att visa positiv inslag om Israel, även i begränsad omfattning är icke tillåtet. Det fick Carolina Gynning, TV5, erfara efter ett roligt TV-program som hon gjorde i Israel.

Stadsteatern i Göteborg överträffade alla andra antiisraeliska kampanjer som ordnats under de senaste fem åren. Man kombinerade två månaders teaterföreställning med ”Mitt namn är Rachel Corrie” och sex ”eftersnack-kvällar” där majoriteten av inbjudna föredraghållare och debattörer var ökända antiisraeler.

Ett politiskt inlägg om rätt och fel. Vänsterpropaganda. Eller vittnesmål från en ung kvinna. Hennes namn är i alla fall Rachel Corrie. Skrev GP efter första föreställning.

skriver Gunilla Grahn-Hinnfors kulturskribent i GP (080216) efter sista föreställningen.

Som jude boende i Göteborg känner jag mig förnedrad av denna ensidiga propaganda som spreds från en av stadens finansierade teatrar. Av alla hundratals pågående konflikter i världen, många av dem med svårare katastrofala konsekvenser för människor än Israel-Palestinakonflikten väljer en del av kulturarbetarna att satsa stort på antiisraelisk propaganda. Att debattera konflikten är inte fel men att enbart propagera för ena partens argument med en så kraftig slagsida är egentligen att motverka fred.

Jag besökte föreställningen och två av ”eftersnackkvällarna”. I den ena bevittnade jag hur generalsekreteraren i Palmecenter, Viola Furubjelke, som skulle tala om fredrörelser i Israel i stället valde att med besatthet som liknar religiös extremism gå till korståg mot staten Israel som judisk stat. ”Palestinska flyktingar skall ha samma rättigheter som judar att återvända till Israel” ropar hon och därmed menade hon att staten Israel ska omvandlas till palestinsk stat.

Under den sista eftersnackskvällen torsdagen den 14 februari som planerades som avslutning med temat ”Framtida fredmöjligheter” lyckades panelen att leva upp till konflikten genom att hävda extrema förslag och vinklad historiebeskrivning. Undantag var docent Sune Persson som startade sitt anförande genom att totalt misskreditera teaterns konstnärliga ledare med påståendet att föreställningen inte är ett neutralt inlägg i debatten samt att hävda att långsiktig lösning är en enstatslösning möjligtvis som EU. Även parlamentarikern Göran Lindblad försökte att ge en bredare syn på konflikten.

Min förhoppning är att ledningen för Stadsteatern och andra kulturella institutioner i vår stad inte skall upprepa misstaget att vara språkrör för ena sidan i en konflikt genom att smutskasta den andra sidan och därmed arbeta mot freden. Jag vänder mig även till alla politiker att beakta min vädjan.

Oded Meiri

FiM har en längre tid ifrågasatt att skattefinansierade Stadsteatern bedriver politisk propaganda. FiM är inte ute efter något annat än att det ska föras en nyanserad debatt och inte med partisk ensidighet.

GP:s kulturredaktör Gunilla Grahn-Hinnfors frågar:

Ska verkligen en offentligt finansierad institution så ensidigt ta ställning i den här typen av konflikter? Nej, tycker jag.

Krönikan i dagens GP avslutas med ifrågasättandet av att en skattefinansierad institution som Göteborgs Stadsteater bedriver politisk propaganda.

På Studions scen var utrymmet för kompromisser knappt märkbart. Vilket dessvärre bara bekräftar enögdheten i programpunkterna (bland andra journalisten Gustaf Fridolin, aktivisten och konstnären Cecilia Parsberg) som Stadsteatern ordnat i samband med den allt annat än enögda pjäsen Mitt namn är Rachel Corrie. Ska verkligen en offentligt finansierad institution så ensidigt ta ställning i den här typen av konflikter? Nej, tycker jag.

Gunilla Grahn-Hinnfors Krönika GP (080216)

SOM ENDA PERSON i Göteborg har jag fått en inbjudan att delta som åhörare i den femte och sista utannonserade debatten om konflikten i Mellanöstern den 14 feb 2008 på Göteborg Stadsteater.

Hej Oded skriver skådespelerskan Mina Friberg som använder Stadsteatern inklusive dess nätverk som underrättelsetjänst och konstaterar:

Bakgrunden är att jag skrivit ett brev till teaterns styrelse. Det är en instans. Hur kan en kulturarbetare veta att jag kontaktade MÅNGA instanser?

Stadsteatern ger sig in i Freds- och Konfliktforskning och försöker bidra till en lösning av en av världens svåraste konflikter. Mina Friberg skriver:

Till och med USA:s roll kommer att behandlas. Förhoppningsvis kommer ekot från debatten att påverka amerikanska presidentvalet så att “rätt” president väljs.

Hamas med ideologin att eliminera staten Israel tillhör inte kärnfrågorna anser Mina Friberg som undviker att nämna dessa terrororganisationer.

Mina Friberg vill också bidra till mitt uppförande som åhörare. Det behövs, tycker hon, efter mitt inlägg på 2 minuter och 37 sekunder i ett tidigare ”eftersnack” den 10 jan då jag kommenterade ett 45 min. föredrag som generalsekreteraren i Palmecentret hade i teatern med uppmaningen att stödja terroristorganisationen Hamas och för att icke acceptera Israel som en judisk stat.

Min gode vän PK berättade att så gick det till på den gamla goda tiden när kommunismen var statsreligion i Ungern. Innan partimötet informerade medlemmarna om vilka frågor som är tillåtna och vilka inlägg som accepterades och vilken tid de får använda för inlägg.

Göteborgs Stadsteaters modell följer ett ökänt system där bara ”rätta” åsikter accepteras.

VIP Oded Meiri

——————————————————————————-

KOPIA Mina Fribergs e-mail till Oded Meiri (080206)

To: odedmeiri@hotmail.com
Subject: välkommen!
From: mina.friberg@stadsteatern.goteborg.se
Date: Wed, 6 Feb 2008 15:56:53 +0100

Hej Oded!
Jag anordnar debatt och samtal inne på teatern.
Du har varit i kontakt med många instanser vad gäller att det skulle bedrivas en antiisraelisk kampanj pga uppförandet av “Mitt namn är Rachel Corrie” och där efterkommande samtal.

Ang debatten den14 februari:
Ämnet för kvällen är Vägar till en lösning i Mellanöstern. Det innebär att vi förväntas vara konstruktiva och blicka framåt. Vi vill inte ha en debatt om historieskrivningen eller om vems ”skulden” till konflikten egentligen är; Givet där vi står i dag – hur går vi bäst vidare för att få en fredlig, rättvis och varaktig lösning på konflikten?

Debatten förväntas av de medverkande synliggöra följande: de förslag till lösning på konflikten som har bäring i dag samt synliggöra de skiljelinjer som finns i debatten – för att därigenom öka förståelsen av såväl konflikten i sig som de starka känslor konflikten väcker hos så många människor.

Under debattens gång kommer de flesta av konfliktens kärnfrågor beröras som t ex bosättningarna, flyktingarna, Jerusalem, säkerhetsproblematiken (inklusive terrorhot) samt även åtminstone tangera USA:s roll, Mellanösternproblematiken som helhet samt Sveriges agerande.

Debattdeltagarna kommer att hålla sig till upplägg och struktur, och vi från teatern förväntar oss givetvis detsamma från åhörarna.

Lyhördhet och pragmatism ska prägla kvällen, från alla närvarande i rummet – för att bidra till en mångsidig och flerdimensionell debatt.
Liksom alltid vid liknande tillfällen här, kommer vi extra noga denna kväll poängtera varje åhörares rätt att ställa frågor och ej långa inlägg/påståenden.
De som inte har frågat innan kommer att prioriteras under kvällen. Frågorna förväntas korta och koncisa, annars kommer vi vänligt och bestämt att ge vidare ordet.

Där kommer jag/vi att vara mkt konsekvent/a under kvällen. Väl mött, Oded!

Varma hälsningar,
Mina Friberg
HBT-festivalen 30/5-1/6
Nya Studion & Fingret i Ögat
Göteborgs Stadsteater
Tfn mobil och fast: +46 (0)31 -7087002
mina.friberg@stadsteatern.goteborg.se

NÄR MAN SPELAR politisk teater som kombineras med fem ”eftersnack-kvällar” där i stort sett alla personer som anlitas är kända som antiisraeler och medlemmar i organisationer som har långa antiisraeliska traditioner, blir effekten ett tydligt politiskt ställningstagande. Enbart i den sista planerade ”eftersnackkväll” deltar en representant för en proisraelisk organisation.

ODED MEIRI, ordf FiM, har sänt en skrivelse (080129) till styrelsen för Göteborgs Stadsteater om ensidig politisk kampanj på Stadsteatern.

– — –

SKRIVELSE till styrelsen för Göteborgs Stadteater

2008-01-29

Styrelsen för Göteborg Stadsteater
Götaplatsen
GÖTEBORG

Stadsteatern organiserar ensidig debatt om konflikten i Mellanöstern

Påstående: Stadsteatern bedriver ensidig politisk kampanj i Mellanösternkonflikten.
Det är inte fel att ta upp ämnet på teatern men som en del av den offentliga sektorn bör båda sidor i konflikten beaktas.

Stadsteatern i Göteborg agerar politiskt genom att presentera en ensidig bild av konflikten i Israel-Palestina. När man spelar politisk teater som kombineras med fem
”eftersnack- kvällar” där i stor sätt alla personer som anlitas är kända som antiisraeler och medlemmar i organisationer som har långa antiisraeliska traditioner, blir effekten ett tydligt politiskt ställningstagande. Enbart i den sista planerade ”eftersnackkväll” deltar en representant för en proisraelisk organisation.

Yrkandet:
Att styrelsen skall behandla ämnet. Om så är möjligt vill undertecknad deltaga i mötet under behandling av ärendet.

Jag själv besökte Stadsteatern den 10 januari 2008 då Viola Furubjelke, generalsekreterare för Olof Palmecentret, hade ett 45 minuter långt antiisraelisk föredrag efter föreställningen. Enbart ca 30 besökande var i lokalen. Innan hade jag mailväxling med Anna Takanen som informerade mig att publiken skall vara en del av debatten och om jag kom hade jag möjligheter att framföra mina inlägg.
Jag har varit på många föredrag om ämnet, men jag har sällan hört en så vinklad föreläsning (se bifogad recension av föredraget). När jag fick ordet under de ca 30 minuter som publiken fick som eftersnack och framförde andra uppfattningar än Viola Furubjelke stoppades jag efter ca 3 minuter av Anna, som applåderades av en del av publiken efter en kort uppmaning till engagemang mot Israel som en annan kvinna i publiken hade. Sedan dess svarar inte Anna längre på mina mail där jag bett henne diskutera möjligheterna att ordna en debatt om Stadsteaterns politiska engagemang och även erbjudit henne en intervju i judisk närradio.

Om teaterföreställningen
Under perioden november 2007 och jan-feb 2008 spelar Göteborgs Stadsteater föreställningen ”Mitt namn är Rachel Corrie”.

RACHEL CORRIE var en aktivist som valde att bli mänsklig sköld i Gaza år 2003. Hon var medlem i International Solidarity Movement (ISM) som är en propalestinsk rörelse som ensidigt agerar mot Israel.

I stället hamnar hon under en bulldozer utanför ett hus i Rafah, längst söderut på Gazaremsan nära gränsen till Egypten som ISM säger skulle rivas, medan en offentlig israelisk rapport säger att bulldozern fanns i gränstrakterna för att gräva efter tunnlar för palestinsk vapen smuggling.

Rachels dagböcker, brev och e-post blev till en artikel i den engelska tidningen The Guardian, sedan en pjäs skriven av bland andra skådespelaren Alan Rickman. Hur som helst var det en tragisk händelse som slutade med att Rachel Corrie dog.
Pjäsen är en lång monolog och innehåller till stor del antiisraelisk propaganda.
Stadsteatern i Stockholm och Göteborg visar pjäsen ungefär samtidigt.

Oded Meiri
ordf FiM

– — –

Recension av ett politiskt föredrag i stadsteater den 2008-01-10

TVÅSTATSLÖSNING ENLIGT FURUBJELKES MODELL. Föredrag på Göteborg Stadsteater den 10 januari 2008

PALMECENTRET gör anspråk på att vara den svenska arbetarrörelsens organisation för internationellt utvecklingssamarbete och opinionsbildning, demokrati, mänskliga rättigheter och fred.

Med den nuvarande generalsekreteraren Viola Furubjelke har Palmecentret fått en inriktning som går tvärs emot sin varudeklaration. Med en besatthet som liknar religiös extremism går Furubjelke till korståg mot Israel som judisk stat. ”Palestinska flyktingar skall ha samma rättigheter som judar att återvända till Israel” ropade hon i ett föredrag som hon höll i Göteborg stadsteater 080110. Med detta utrop har hon placerat sig i främsta linjen av den skara antiisraeler som eftersträvar omvandlig av Israel som judisk stat till en stat med arabisk muslimsk majoritet. Hennes lösning på konflikten är tre stater med Palestinsk muslimsk majoritet:

EN PALESTINSK STAT på Västbanken och Gaza utan en enda jude (alla bosättningar skall avvecklas), EN STAT med palestinsk majoritet i Israel och EN STAT med 65 procents majoritet för palestinier i Jordanien där inga judar bor idag.

Denna lösning kommer självklart inte att accepteras av dagens israeliska judiska majoritet som utgör 78 procent av den totala befolkningen i Israel. Med tanke på att Furubjelkes föräldrar och mor- & farföräldrar inte motarbetat judeutrotningen i Europa och den behandling som överlevande från koncentrationslägren efter kriget fick, har hon inte rätt att kräva en omvandling av Israel till en arabisk stat.

FURUBJELKES FÖREDRAG hade sex huvudspår:
0) Källan till allt ont i konflikten är Israel
1) Hamas som var vinnare i det palestinska valet är en politisk organisation som indirekt erkänner Israel och vill ha 10 års vapenvila samt skall vara med vid fredsförhandlingar.
2) Nuvarande fredsförhandlingar och ev. fredsavtal mellan Israel och Fatah, Abu Mazen (som hon kallar broderparti till Socialdemokraterna) är inte giltiga utan Hamas.
3) Den palestinska raketbeskjutningen mot Israel är tandlös på grund av raketernas låga tekniska standard medan Israels svar på beskjutningen i form av likvidering av dem som skjuter är oproportionellt våld.
4) Palestiniernas rätt att återvända är självskriven på grund av att FN fattade beslut om detta.
5) Palmecentret lägger stora resurser som förmedlare mellan Fatah och Hamas.

FRÅGAN ÄR VARFÖR FURUBJELKE som egentligen är en ”outsider” i konflikten är så engagerad?

21 procent av Palmecentrets publikationer under de senaste 10 åren handlar om konflikten i Israel-Palestina där ca 6 000-7 000 människor dog på grund av konflikter. 10 procent berör hela Afrika där miljontals människor dog under samma tid, svälten är utbredd och få stater är demokratiska. 1,7 procent skrevs om en av de värsta diktaturerna i världen, Iran, 0 procent om Syrien?

Varför är det så viktigt för Furubjelke att Israel som judisk stat skall försvinna? Varför motarbetar hon fredsansträngningarna? Varför är hon så mån om att Hamas som av FN stämplats som terrororganisation och i sin stadga har Israels utplånande som huvudmål skall få en avgörande plats i processen?

När vi läser om Furubjelkes aktivitet som riksdagskvinna hittar vi inget speciellt engagemang i Israel – Palestinakonflikten. De få motioner som hon skrev var om svenska lokala frågor. År 2002 – 2006 tjänstgjorde hon som ambassadör i Syrien. Jag uppfattade att hennes engagemang kommer från den tidsperioden. Under ambassadörstiden hade hon bred kontakt med ledningen för Hamas som finns stationerad i Damaskus. Hon antydde att hon fortfarande har goda kontakter inom Hamas.

När hon skyller allt elände på Israel använder hon en ny taktik. Tidigare prisade Palmecentret de framsteg som palestinierna gjorde med avseende på demokrati och utbildning mm. Nu när Hamas övertog makten i Gaza genom en mycket grym slakt på över 200 Fatahanhängare har Furubjelke svårt att välja mellan vad Socialdemokraterna kallar det korrumperade Fatah eller det av FN och EU terrorstämplade Hamas. Det är då klokare att satsa alla argument på att utmåla Israel som ond makt.

Genom att stödja Hamas vill Furubjelke uppnå målet för en omvandling av den judiska staten till en arabisk. Hennes motivation för detta är mera dunkel; men jag har inget svar. Att Palmecentrets samarbetspartner i Israel är marginella grupper på vänsterkanten som t.ex. ”Rabbiner för mänskliga rättigheter” som har intimt samarbete med palestinska antiisraeler är också bevis på extremismen inom centret.

Hon vill att FN-beslut som passar henne skall uppfyllas, men andra bindande beslut enligt s.k. § 7, som förbjuder kontakt med terrororganisationer, struntade hon i under sin tid som ambassadör, vilket visar på dubbelmoral och partiskhet.

Låt oss nu återgå till Viola Furubjelkes föregångare i Palmecentret, Thomas Hammarberg, som också vill ha en tvåstatslösning. Den ena är Israel som judisk stat (utan palestinska flyktingars rätt att återvända) och en palestinsk stat på Västbanken och Gaza båda inom säkra gränser utan våld. Radikaliseringen av Palmecentret i frågan skadar eventuell fred i Mellanöstern

Oded Meiri
Ordförande FiM

ULF BJERELD ska vara moderator i en debatt om Israel på Göteborgs Stadsteater 14/2 enligt teaterns program. Teaterns ansvariga har vid förfrågan efter ett ifrågasättande av Ulf Bjereld som moderator uppgett att Bjereld är att betrakta som opartisk och neutral som samtalsledare.

PM Nilsson på Expressen frågar sig: Vem är Ulf Bjereld? och är av motsatt uppfattning. Bjereld är inte opartisk och neutral i frågan.

Om Sahlin-Nuder-affären säger Ulf Bjereld att Pär Nuder inte kan ansvara för partiets utrikespolitiska frågor på grund av hans positiva inställning till Israel

Broderskaparen Ulf Bjereld (s) är således som tänkt moderator i samtalet den 14/2 inte opartisk eller neutral utan är att betrakta som supporter för PLO/Fatah och Hamas i en klar antiisraelisk hållning.

Källa: Ulf Bjerelds blogg

Pressmeddelande 2008-01-30: Ulf Bjereld diskvalificerar Pär Nuder

Göran B.