Första semesterdagen och äntligen hinner jag läsa ut Bellefleur! En underbar bok och en stor läsupplevelse. Om man gillar ett myller av människor, mystiska händelser, ödesmättad passion och grannfejder och gåtor som kanske eller kanske inte får sin lösning. Och det gör ju jag.
En av mina favoriter är Jedediah (1782–1882) som blir kär i sin brors unga fru och flyttar ut i skogen. “Ett år” blir 20. En som jag hade velat veta mer om är Matilde, som också lämnar Bellefleur Mansion och bor i en egen liten stuga och väver och quiltar konstiga filtar.
——————————–
Läs även andra bloggares åsikter om Joyce Carol Oates, Bellefleur, släktkrönika

Joyce Carol Oates pratade en hel del om sin stora gotiska roman Bellefleur när hon var här. Pratade på ett sätt som gjorde att jag förstod att jag skulle gilla den, och oj vad jag gillar den! Den börjar på klassiskt vis med en stormig regnig natt, när Leah vaknar i Bellefleur Castle av att någon vill in. På sin väg till ytterdörren hinner Leah väcka nästan alla i de fyra, fem generationer Bellefleurs som är utspridda i de 68 rummen (kanske till och med Samuel Bellefleur som försvann för länge sen i det numera förseglade Room of Contamination?), men vem eller vad är det hon till sist släpper in?

Historien är en släktkrönika, berättad ur minst 20 olika människors perspektiv. Den hoppar i tid, den hoppar i rum. Den är magisk. Den är hemlighetsfull. Den slingrar sig och ger sig iväg på stickspår men det är ändå inte svårt att hänga med, jag sugs in i berättelserna och skaffar mig favoriter. Det finns ett släktträd i början av boken som jag flitigt konsulterar. Det är hela släkten Bellefleur som är huvudperson, på det där grandiosa, självförhärligande, mytomspunna sättet där inga andra människor egentligen spelar nån roll. Och slottet. Och naturen: the Mink Pond, skogen, alla gömslen. Alla Bellefleurbarn har sina egna hemliga ställen.

Igar knallade vi runt i de gotiska kvarteret har i Barcelona, gamla byggnade, pyttesmà butiker med all mojlig krimskrams. Pa kvallen gick vi till en flamenco bar, den var riktigt roligt. Forst at vi tapas, och bada servitriserna som var dar var svenska. Den ena var fran Àsa, och den andra var fran Gotland. Det var riktigt roligt, och de var bada valdigt trevliga.

Som jag sa, vi at tapas, och vi at calamaris (bläckfisk – eller blæcksprutt som de heter pa danska *skratt*) Jag visste inte att blackfisk raknades till skaldjur, de ar ju inte direkt som den har nagon likhet med en räka. Den har ju inge skal eller sa. Anda likheten jag kan se ar att de bada bor i havet och ar ryggradslosa djur. Jag larde känna nagra nya manniskor. Ann, hon var fran USA men bodde nu mer i Australien. Adam och Ozzy var aven de fran Australien och bodde i samma stad som Ann, men de kande inte varandra. De var fint.

Vi knatade omkring och skrattade lika sa. Nar vi kom fram till flamenco baren (de var i en annan byggnad an tapas baren) sa sag vi folk dansa flamenco (daaaah^^) De var helt fantastiskt ska jag be att fa tala om. Jag har aldrig sett nagon rora sig sa dar fort i hela mitt live, de var otroligt. I morgon ar sista dagen har i Barcelona, och vad vi ska gora da ar inte ritkigt bestamt.

Yesterday we went around the Gothic part of Barcelona, old buildings, small, small shops, with all kind of stuff. And then in the night we went to a Flamenco Bar. That was really fun. First we went to eat Tapas, and both of the girls working there (in the restaurant) was Swedish, one from Àsa, and the other one from Gotland. That was really funny. And they where really nice.

As i said we ate tapas, and we ate calamaris (squid) that was really good. I didn’t know that squid was counted as seafood. I can’t really see the resemblance with a shrimp. Except both of them live in the ocean. I got to know some other people, Ann she was from the US but moved to Australia. I also got to know Adam and Ozzy, they where from Australia, and they lived in the same city as Ann. That was nice.

We talked a lot, and laughed a lot as well. Then we went to the flamenco Bar, and saw people dancing flamenco. That was awesome i tell you. I have never seen anyone move that fast in my life. It was incredible. Tomorrow is the last day of Barcelona. What we are going to do is not yet decided.

.
Även en Götisk Sköldmö måste äta. Gott och bra ska det vara. Här samlar hon sina bästa recept. Företrädesvis från Västra Götaland men både Østfold och Jylland och en del andra ställenHuvudsaken är att hon tycker om dem och att ungarna äter dem. Sköldmön är väldigt noga med att ta vara på allt som finns i naturen. -Ta vara på Frejas gåvor! brukar hon säga med ett leende.