Klockan har redan passerat midnatt och här sitter jag knaprande på en hårdmacka med leverpastej på. Att det kan vara så gott att äta så här på nattkröken. Inte undra på att man har så frikostig figur när man har såna vanor! Skulle gärna ätit några fler, men när jägaren stiger upp i ottan och funderar över vart leverpastejen han köpt tagit vägen lär jag väl ångra mig i så fall. Ska nog faktiskt ta och handla hem mer leverpastej när natten blir till dag, ifall lusten kommer på igen så jag kan äta med gott samvete. Eller så är det på grund av att jag inte får som jag blir så sugen just nu. Gott var det i alla fall. Vet inte när vi hade leverpastej hemma sist, det är länge sen. Jag hade glömt att det var så gott. Ännu godare hade det varit med ett par gurkskivor längst upp på toppen. Det ska jag också köpa, kanske är det tur att den inte kombinationen fanns att tillgå nu, för då hade jag nog inte kunnat låta bli att äta upp den lilla pastejbiten som finns kvar. Och då hade det garanterat blivit gnäll, ingen tvivel därom.

Har varit ute och rest även under fredagsdygnet. Brorsan och jag gjorde oss en tur tillsammans, Hjulsjö var vårt mål, för det var dags för lite pyssel vid gravarna. Och så skulle ju ljusen tändas också. Nu är pappa, farmor och farfar och alla fastrar och farbröder omstoppade med granris och så lyser en liten lykta vid varje grav, för att påminna om värmen som finns i våra hjärtan när vi tänker på våra nära och kära som inte längre finns kvar här på jorden, utan numera vakar på oss uppifrån himlen.

Efteråt tog vi en tur till ett annat av våra gemensamma favoritställen: Grythyttan. Tyvärr var ju inte antikvariatet öppet idag (bara öppet på lördagar) och fiket hade också hunnit stänga innan vi anlände. Men Neerings glasskiosk var fortfarande öppen tur som var, annars hade jag blivit besviken. Jag har berättat om dem tidigare i min blogg. De har den mest underbara glassen och jag klämde utan prut i mig hela tre kulor och så en cappucino till det. Mandarin, blodapelsin och valnöt var de smaker jag valde idag. Mums!

www.neerings.se

Tillbaka hos broderskapet blev det sen ytterligare en resa, den här gången i minnenas arkiv. Brorsan plocka nämligen fram en gammal goding på dvd  och vips så hamnade vi på Ponderosa för att hälsa på gamla bekanta.

Vem kommer inte ihåg de här käcka gossarna. Jag minns hur söt jag tyckte att Little Joe var och nog tyckte jag det även idag, men kanske att Adam mera är i min smak nu. Och Hoss tyckte vi extra mycket om, för han påminner så mycket om en av våra farbröder, en av dem som vi stoppat om idag.  Det var roligt att få träffa bröderna Cartwright igen! Jag kommer nog snart tillbaka på nytt besök.

Oj, nu ser jag att klockan är alldeles för mycket. Nu har jag varit uppe i 21 timmar, dags att krypa till kojs för jag ska snart upp igen. Godnatt med er!

DigitalChalk é um sistema de aprendizado online que permite a distribuição de cursos e treinamentos em multimídia. Uma ferramenta de vídeo integrada ao sistema disponibiliza um estúdio para a gravação de vídeos como também a sincronização de vídeos, imagens e páginas web no browser. Dessa maneira, o usuário pode subir arquivos de vídeo ou áudio no editor do Chalkboard, mesclando com slides, HTML e imagens. Uma line do tempo muito fácil de usar facilita a sincronização e edição dos materiais que comporão a aula ou treinamento. Os vídeos são distribuídos em streaming Flash e os arquivos PowerPoint em imagens que são facilmente mostrados.

[ratings]

Artigos Relacionados

• Authoring Tools (slideshare.net)
• Free Video Editing Tools: Guide To The Best Software And Web-Based Services (masternewmedia.org)
• Info: The Complete Guide to Video Blogging (blogperfume.com)
• ReelDirector Brings Video Stitching and Effects to iPhone [IPhone] (gizmodo.com)

Hi me tudo!

Espero que gostem do post. Lá vai.

Light Scribe é a tecnologia usada para impressão direta em discos (CD e DVD), utilizando o próprio laser de gravação para queimar texto ou imagem diretamente na face não gravável do mesmo. Mas atenção para ser feito deve se ter um gravador e um disco (CD ou DVD) propriamente feito para isso.

————————————————————————————————

O primeiro passo é baixar o programa DiscJuggler [AQUI]
Este é um ótimo programa para gravar seus backups de jogos que estão no formato .cdi

1-execute o programa.

2-Entre em file>new e selecione “Burn disc images”

3-> Este é o painel do programa

4-Selecione a backup.cdi

5-Aqui você configura a velocidade de gravação. Deixe a velocidade abaixo de 16x se possivel.

6- Prontinho!! Clique em Start e espere o processo de gravação terminar.

Revisiting past pastures

My father use to hunt Elk, when I was a child the hunting grounds where in Roshult (Röshult), Habo parish, Vastergotland. This is some miles west north west from Jonkoping, where I grow up. My father and some hunters used to take a caravan and live out there for a few nights during the hunt. It is very possible that the visits I did there as a child is one reason for my interest in history and prehistory.

In the area are several ancient remains, prehistoric graves, fossilized fields, ruins of farmsteads etc. and when I was young I was told several stories concerning these monuments. Some true other fairytales though they caught a young boy’s ear. There where stories about ghosts; old wagon that rolls on long-deserted roads, sighing, screams, groaning, etc. One story concerned the ruins of a church that was abandoned due to a plague during medieval times, another about local thing place or a court place, where judgment fell on local thieves and where disputes were resolved and possible paid in blood.

This weekend I returned to Roshult to seek out some of the remains I remember from childhood. Though this time I come with the knowledge of an archaeologist and I see the remains with somewhat other eyes. I also did some research so I know what was waiting me.

First we visited the ruins of the farm Roshult abandoned in the 1950’s. The ruins are much as I remember them though the woods have grown a lot since I last visited. Still the ruins are easily spotted.

First we went to a square stone setting (Habo 24:1), on the way there is a cairn (Habo 23:1), registred as a remain after cultivation, though in my eyes it looks very much like a prehistoric grave cairn; judge for yourself. It is ca 10 m in diameter and ca 1 m high.

The square stone setting is situated ca 75 m northeast of the cairn and is 10 x 10 m and 0,9 m high.

Then we went to the thing/“court place” which in actually is a small grave field (registered as four graves Habo 21:1-4) consisting of one triangular stone setting and four stone circles. The stone circles are called domarringar (judge’s circles) in Swedish therefore the popular belief that they once where “court places”. After walking around I believe that grave field probably is larger, several of the nearby small cairns seems grave like rather than cairns from cultivation.

The stone circles were difficult to identify and even more difficult to photo so you’ll have to do with triangular stone setting.

A few hundred m north of the grave field is the presumed ruins of the church. As I had done my homework I knew that is was not a church ruin that awaited me but a large cairn (Habo 19:1), ca 24 m in diameter and 2 m high.

Something of the mystery that I experienced as a child facing by stories about these remnants has been replaced by knowledge and facts. It may sound sad to some of the magic and childhood innocence has disappeared but though the fairytales have lost some of its charm I still want to know the story and the individuals behind the remains, be it graves, fossilized fields or ruins – so my way into archaeology was curiosity of the past and that’s still very much case.

Magnus Reuterdahl

(POR BOB) –  Página Inicial

Você que sempre quis gravar a sua música, mas não tinha dinheiro para um estúdio, nem espaço na sua casa, eis uma solução viável.

Um novo aplicativo para o iPhone mostra que é possível produzir música de qualidade – qualidade de gravação-  através do iPhone…(Veja o vídeo)

Jag har alltid tyckt om att vandra på kyrkogårdar. Jag tycker om den känsla som där brukar tysta min dödsskräck. På kyrkogården känner man den allomfattande slutgiltiga gemenskap vi en gång ska underkasta oss. Vi levande kommer och går. De döda blir ständigt fler och fler.

Igår hade jag förmånen att promenera på Sveriges vackraste och märkligaste kyrkogård, Skogskyrkogården i Stockholm, med min väninna Ingrid Engarås. Ingrid är nyutexaminerad begravningsentreprenör, så det kändes som en fantastisk förmån när hon delade med sig av alla sina kunskaper om denna kyrkogård och om begravningsseder. Här tänker jag ta promenaden igen i minnet och dela med mig av det jag upplevde. Jag hoppas att det ska inspirera till att besöka denna oerhört vackra plats.

Det första vi möts av vid ingången till Skogskyrkogården är den enorma muren. Den är 3,6 kilometer lång. Och lika hög som den är, är den också nedsänkt under marken. Hela detta enorma arbete utfördes av beredskapsarbetare under 30-talets ekonomiska kris. Det måste ha varit ett ofattbart stort och slitsamt arbete. I murväggen som leder in besökaren på kyrkogårdsområdet sitter ett vattenspel som rinner mellan pelare. Det var ursprungligen tänkt att genom det porlande vattenljudet ingjuta en stämning hos besökarna, men idag dränks förstås detta ljud av alla läten från biltrafiken på Sockenvägen intill.

Sen är vi då inne på själva kyrkogården, som byggdes på 20- och 30-talen. Den uppfördes utifrån vinnarförslaget i en arkitekttävling 1915. De två arkitekterna Gunnar Asplund och Sigurd Lewerentz var modernister vilket man kan se överallt i denna i detalj genomtänkta miljö, där natur och kultur möts.

Det första blicken möter här är dels ett jättelikt kors, dels en mycket vacker gräskulle med lövträd på toppen. Det jättelika granitkorset är resultatet av en anonym donation, och Ingrid berättar att förvaltarna av kyrkogården inte vill att det ska ses som en exklusivt kristen symbol, utan mer en existentiell symbol för kretsloppet av liv och död. Vi går förbi en minneslund där de dödas aska sprids för vinden och bort mot den vackra kullen som kallas Almhöjden eller Meditationshöjden. När vi ser den vackra kullen framför oss påpekar Ingrid att det knappast finns en liknande böljande jättegräsmatta i Stockholm som inte är golfbana. Vi börjar promenera uppför en lång trappa mot almarna på toppen, och när man gör det kan man tänka på att hela Skogskyrkogården är anlagd på en rullstensås. Längst vägar och stigar på vår promenad sitter snygga gatlampor i funkis, men som ändå mycket stiliserat härmar blommor. De vi ser här påskliljor, på andra ställen snödroppar.

Överallt omkring oss kan vi skåda ut över olika gravplatser, inbäddade i skog. Det finns rena skogsområden fulla av fåglar och ekorrar och områden där gravar växlar med lite glesare men mycket högresta och ståtliga tallar. Ingrid antar att det nog finns rådjursfamiljer som framlever hela sina liv härinne, och vi finner också senare spår i form av småträd där rådjuren mumsat på barken. Den fågel vi ser mest av är koltrastar, och Ingrid påpekar att fågeln i många kulturer ses som de dödas budbärare, eller symboliserar människoanden.

Efter Meditationslunden blir det riktigt häftigt. Då anträder vi den grusväg som fått namnet Sju brunnars stig. Ursprungsplanen var att anlägga sju brunnar här, men så många blev det inte. En av brunnarna ser vi i alla fall, och i den ligger en liten träbit och gungar. Det är ingen slump berättar Ingrid, kyrkogårdsarbetarna lägger i dem i brunnarna som en liten flotte åt småfågel som vill sitta där och dricka vatten. Längst Sju brunnars stig var arkitektens (Lewerentz) tanke att begravningsföljet ska komma gående de exakt 888 meterna. Stigen kantas av träd som successivt går från lätt och ljust till tungt och mörkt, likt den sörjandes egen väg genom sorgeprocessen. Därför börjar stigen med björkar för att sluta i mäktiga barrträd. I slutet av den tunnel den trädkantade stigen bildar ser man det mäktiga kapellet, Uppståndelsekapellet.

Detta är ritat av Sigurd Lewerentz som verkar ha varit en bestämd man. Han var mycket inspirerad av de samtida egyptiska gravfynden säger Ingrid, däremot inte särskilt intresserad av kristen formalia. Prästerna ville absolut ha altaret riktat mot öst där solen går upp, det är tradition att bygga kyrkor så. Lewerentz ville istället ha kapellet i samma riktning som stigen, men fick till slut ge sig för prästernas önskemål. Men kapellets pampiga ingång ger från stigen ett annat intryck av riktning än den faktiska. När man efter den långa stigen går in mellan pelarna mot den monumentala byggnadens port får man en fysisk känsla av litenhet. Ja, jag upplever en mental förändring när jag närmar mig porten. Personligen  upplever jag detta som den allra mäktigaste platsen på hela kyrkogården. Vi kan inte gå in i kapellet men det finns ett litet kikhål i dörren. Vi kikar in i en mäktig vit sal som ger en känsla av sagosal under havet. Stommen är i vit sten och det är mycket högt i tak. Lewerentz tänkte sig att de sörjande skulle gå ut med kistan genom en sidodörr efter begravningen. Anblicken av naturen där var betydligt mindre dramatisk än på Sju brunnars stig, en signal att det värsta nu var över.

Tydligen blev Lewerentz konflikt om altarets placering med prästerna en vändpunkt i det som tidigare varit ett samarbete mellan de två arkitekterna. Lewerentz sågs som egensinnig och besvärlig, Asplund tilläts att ta över mer och mer, och de övriga byggnaderna är ritade av honom. Nästa anhalt på vår promenad är vad som idag kallas Visitors Center, en märklig grön manbyggnad med gröna toppiga tak ritad av Asplund. Det var ursprungligen en omklädningsbyggnad för kyrkogårdsarbetarna, med en sida för de manliga och en sida för de kvinnliga jobbarna. Bara den manliga sidan var försedd med uppvärmning. Något som speglar den tidens samhälle och arbetsliv, kvinnor var inte betrodda att klara av de tyngre uppgifterna på vintern. De kom bara sommartid och “pysslade lite med blommor”.

Idag är det förstås el och värme i hela byggnaden, som invändigt är klädd i ljust trä. Ena delen är ett fik och informationscenter. Där finns många roliga böcker, allt ifrån praktverk om de båda arkitekterna, till barnböcker som man kan läsa för de små när de börjar fundera på döden. Själv köpte jag en nyckelring i present till min sambo. Den är kopia av ett riktigt dörrlås i ett av kyrkogårdens kapell, i form av en dödskalle där man sticker in nyckeln i ena ögat. Andra delen har en utställning, som är gratis, som visar bilder och möbler från de olika kapellen. För de är vanligtvis inte öppna för allmänheten. Även om den intresserade naturligtvis kan boka guidad visning. Utställningen visar tydligt hur uttänkt allt på Skogskyrkogården är, ner i minsta detalj. Allt är arkitektritat, inte bara byggnader utan allt: lyktstolpar, vattenbad, stolar, parkbänkar, ljusstakar, taklampor. Och hela tiden med de sörjandes behov i första rummet. Vackrast tycker jag är Lewerentz mörka egyptiskt inspirerade möbler.

Efter en fika på Visitors Centeter  tar vi en avstickare djupare in på kyrkogården, in i gravkvarteren långt bort från alla kapell. Det finns lite olika avdelningar här. Minneslunden där aska sprids ut har vi ju redan passerat. Större delen av kyrkogården är traditionell för vår kristna begravningskultur, även om människor i dag kan ha alla möjliga uppfattningar med sig i graven. Men nu viker vi in på lite nyare kvarter för andra religioner, först ett muslimskt och sen ett judiskt. Jag har aldrig riktigt insett förut hur våra sätt att förhålla oss till döden skiljer sig åt kulturellt. Men jag är en gång för alla sån att jag fattar saker på riktigt först när jag upplever dem.

I det muslimska kvarteret står ogräs eller högt gräs även framför relativt färska gravar. Resultatet av en kulturkrock. Kyrkogårdsarbetarna rör inte området närmast graven av respekt för de anhöriga. Och muslimer, berättar Ingrid, går sällan tillbaka och pysslar med gravstenar. Oftast sätter man bara upp en enkel minnesplakett. Det behöver inte ens vara en sten, det kan vara en mycket ödmjuk liten trädbit bara, som markerar gravstället. Traditionellt har man inte alls gravstenar i muslimsk gravsed. Däremot är gravplatsen viktig, den döde får inte flyttas eller grävas upp. I väntan på uppståndelsen ska den döde ligga så att hon lätt kan resa sig ur graven. Helst bara i en svepning, om hon ligger i en kista ska locket inte spikas igen och gravstenen får inte sitta över kroppen. Man håller begravningen enkel. Uttrycken för sorg och smärta ska vara så milda och dämpade som möjligt. Dock varierar förstås uttrycken för sorg bland muslimer som bland annat folk. Så visst ser vi utsmyckade stenar där också, med blomplanteringar framför och till exempel uppslagna koransidor. En del har också gjort bruk av den senaste tekniken på gravstensfronten, med foton på den döde ingjutna i stenen. Ett bruk som framtida generationer av kyrkogårdsbesökare säkert ska lägga märke på som ett tecken på just vår tid.

Men här måste jag berätta något hemskt. För på många av stenarna har någon gått och hackat bort ansiktena på de dödas fotografier. Det ser otäckt ut. Den första tanken är att det kanske är ett rasistiskt attentat. Men det kan också vara religiösa fanatiker, som retat sig på att alla inte följer förbudet att avbilda människor. Oavsett vilken sorts fanatiker som gått in på detta sätt tycker jag det är hemskt, nästan ännu värre om det är religiös fanatism. För den vidriga moralismen, med självpåtagna moralväktare som går in och petar i andras privatliv, till och med när det rör sig om priva uttryck för sorg, gör mig rasande. Det får mig att tänka på en mycket svårt MS-sjuk kvinna jag träffade i vården en gång. Hon berättade att hennes präst hade sagt till henne att MS:en berodde på “hennes synder”. Uppenbarligen måste han ha sett sig själv som en mycket bättre människa eftersom han inte hade någon svår sjukdom.

Efter de mycket anspråkslösa gravarna i det muslimska kvarteret är kontrasten stor i det judiska. Stenarna är utan undantag stora och i massiv sten. Det, berättar Ingrid, beror på att judarnas gravar sätts upp för att kunna stå kvar i alla tider. Man har inte samma myter som kristna och muslimer om paradis och uppståndelse. Gravarna är ganska lika varandra i utförande, och alla judar begravs i en likadan enkel kista, för att markera likheten i döden. Då när fattigdom och rikedom har upphört att betyda någonting. Däremot kan man se hur många besök de döda fått vid sina gravar. För här är seden att man lägger en liten sten uppe på gravstenen vid varje besök. Därför ligger det fullt av små stenar, och på ett ställe röda glashjärtan, uppe på alla gravar. En sed som spridit sig till de omgivande kristna och muslimska kvarteren där folk också börjat lägga dit stenar. Tyvärr inte alltid så lyckat. För de judiska gravstenarna utformas för att vara så plana upptill att man ska kunna lägga stenar där. Från andra gravar kanar de ibland ner i gräset, och blir farliga projektiler om de hamnar under en gräsklippare. Det judiska kvarteret är för övrigt en helt egen del av kyrkogården, eftersom det ägs och förvaltas av judiska församlingen. Här har man byggt ett eget begravningskapell i stramt rött tegel och det finns planer på att ytterligare bygga ut.

Dessa olika religiösa kvarter bland de döda väcker förstås många frågor om hur samhället ser ut och förändras. I dagens svenska samhälle är kristendomen, som tur är anser jag, inte längre överideologi. Folk kan ha alla möjliga religioner, och somliga av oss är inte religiösa överhuvud taget. Också de enskilda människorna bildar familj utan att ta hänsyn till religionsgränserna. Var lägger man en familjegrav i en familj där folk är både judar, kristna och muslimer? Den moderna tiden har kommit ikapp oss och det planeras för en ny begravningsplats på Järvafältet som ska vara neutral till de dödas tro, ett begravningsfällt för alla. Förhoppningsvis blir det en begravningsplats dit rimligt toleranta människor söker sig, så kan ju fanatikerna hålla sig på sina egna begravningskanter och ge fan i att vandalisera för andra sörjande. Andra skillnader som kvarstår också i de dödas kvarter är förstås klasskillnaderna. På till exempel Solna kyrkogård, berättar Ingrid, ser man att en del döda som begravdes förr var välbärgade. Där är gravarna inte alls lika blygsamma som på Skogskyrkogården, utan man kan hitta jättestenar som snarare är fyrkantiga monument komplett med skulpturer och allt. Det ser lite märkligt ut idag när de inramas av Solnas höghus, medan Skogskyrkogårdens innevånare skyddas av att kyrkogården världsarvsklassats. Inga höga hus får skymma sikten här, en bit inne på kyrkogården hörs trafiken inte ens, bara trädens sus och fåglarnas olika affärer.

Det sista specialkvarteret vi besöker är inte religiöst. Det är barnens kvarter. Här ligger allt från barn som dött strax före eller efter förlossningen till tonåringar. Överallt på kyrkogården har vi sett hur folk finner tröst i att pynta gravarna, och ibland hittat en lekfull ådra i smärtan, och satt dit små tomtar, fjärilar och annat. Men ingenstans är förstås gravarna så pyntade som här. Grav efter grav täckt av små nallar, leksaksbilar och ballonger. Det kan ha varit barnens favoritleksaker, men Ingrid säger att det också är många som vill fortsätta uppvakta sina döda barn med presenter då och då. Just här i barnkvarteret kan jag inte värja mig från existentiella tankar. Döden är inte rättvis, den är bara ett faktum. Hur vi än försöker planera eller värja oss så kommer den. Oftast varken välkommen eller väntad. Även när den är väntad oftast en chock för den som överlever. Vi vet inte när vi ska dö. Vi vet inte när de vi älskar ska dö. De kan dö när vi minst anar det. Vi kan få hjärtslag och dö mitt i en mening. Det stämmer till eftertanke. Att ta vara på våra liv och dem vi älskar medan vi har dem.  Förr talades om Konsten att Dö, Ars Moriendi, och på många sätt är det väl samma sak som konsten att leva. Att vara rak och ärlig mot sig själv och andra, våga vara allt man kan vara, våga visa och ta emot kärlek. För konsten att kunna dö är konsten att veta att man levat medan man kunde det. Därav devisen här ovan: Memento Mori, Kom ihåg Döden.

I barnkvarteret sitter två fågelungar, som ser ut att egentligen vara för små för att ha lämnat nästet, och stirrar på oss från toppen av varsin liten barngrav. En koltrast sitter på en vuxengrav och när vi går förbi viftar den våldsamt med vingarna. Nu lämnar vi gravkvarteren med deras existentiella frågor och vandrar bort mot de kvarvarande fyra kapellen, för att kolla på Gunnar Asplunds arkitektur.

Skogskapellet ligger lite för sig självt och ger ett mycket nordiskt intryck med sitt stora toppiga svarta spåntak, trots att det bärs upp av åtta pelare. Egentligen skulle en gyllene dödsängel ha suttit över ingången också, men den har tagits bort för den stjäls hela tiden, till och med kopiorna stjäls. Vill man se hur den ser ut får man gå på utställningen i Visitors Center. Vi kan inte kika in i detta, eller något av de följande kapellen, för de är fullbokade med begravningar hela dagen. Hanteringen här känns närmast industriell, fast den fina arkitekturen gör ett gott jobb med att dölja det. Intill skogskapellet finns en liten rundel med urnlock, även om ingen ännu begravts i dem. De har jättefina små kopparknoppar med lejonhuvuden i alla fyra hörn, lejonhuvuden är en symbol som återkommer genom hela anläggningen. Men nästan inga knoppar har fått vara kvar, de flesta har ryckts loss, och man kan väl förmoda att de säljs till den oseriösa kopparbranschen där de helt enkelt smälts ner till råvara mot kontanta medel.

Så sluts cirkeln och vi kommer upp på baksidan av det stora byggnadskomplex som ligger närmast huvudentrén. Det är Asplunds tre sammanlänkade kapell: Trons kapell, Hoppets kapell och Heliga korsets kapell. Under dessa ligger ett krematorium, Skogskrematoriet. Det är dock inte dimensionerat för nutida behov, utan ett nytt ska byggas bakom det nuvarande. Hela begravningskomplexet är i vacker ljus funkis, och kapellen är sammanbundna med hjälp av små idylliska innergårdar som passar bra för till exempel begravningskaffe. Det största kapellet har en jättelik och massiv glasvägg och rymmer 300 besökare. När begravningsakten är över och gästerna ska gå ut hissas sonika hela glasväggen ner. Tanken är att då ska ljuset strömma in, och anblicken av naturen i form av den sköna Almhöjden ska verka tröstande och försonande på den sörjande. I anslutning till de tre kapellen finns också ett system av vackra vitkalkade murar med tegeltak till för urnlådor och med minnesplaketter utanpå. Även under gräsmattan ligger gravar, men alla har plaketter istället för stenar. I denna mur ligger arkitekten själv begravd.

Därmed lämnar vi då Skogskyrkogården. Det tog flera timmar att gå här. Men det är väl spenderad tid. Oavsett om du tycker om naturen, vill kontemplera över liv och död eller uppskattar ett fantastiskt genomfört modernistiskt arkitektoniskt projekt så är Skogskyrkogården mödan värd. Det är också fantastiskt att tänka på modernismen och de resurser man på den tiden var redo att sätta in på en värdig plats för sörjande och döda. Människor som inte är värda ett halvt ägg i dag, då de är “tärande” inte “närande”.

Nu vill jag avsluta med lite fina visor om döden. Den döde av Vysotskij. Märk hur vår skugga av Bellman. Ett alternativ för den obstinate: Jag ska aldrig dö med Doktor Zeke.

Tips från Konfliktportalen: Anarkisterna kommenterar nationaldagen och nationalism i Har ni fest, eller?, Andrea Doria kommenterar boken God dag kampsyster! i inlägget Nyhet: Nazistkvinnor har också en egen vilja, Baskien Information protesterar mot  kriminaliseringen av en anti-repressiv webbsida, Björnbrum kommenterar pseudohistorieskrivning hos Mohamed Omar och hans likar i Ett historiskt paralelluniversum?, Cappucccinoscialisten uppdaterar oss om konflikten på Lagena, Fragment diskuterar individens ansvar via läsning av Ann Heberleins två senaste böcker, Kim Muller publicerar Reclaim Västra hamnens pressmeddelande och kommenterar i Aktivisternas pressmeddelande – samt soundtrack, Kvinnopolitiskt forum tar upp viktiga frågor om kvinnors arbetssituation på och utanför arbetsmarknaden och konsekvenserna för vår hälsa i artiklarna Kvinnors osynliggjorda arbetsskador och “Arbetsskador minskat med 40%”?, också Loke tar upp historieforskning kontra historierevisionism i Forskningen om Förintelsen och dess vedersakare.

AmoK CD DVD Burning é uma ferramenta muito eficiente para gravação, tanto de CDs como de DVDs. Além disso, o programa é extremamente leve, e dispensa qualquer instalação, bastando extrair seus arquivos para funciona — o que o torna portátil.

Ao executar o aplicativo, suas funções são muito simples e bem dispostas na interface, que é dividida em três colunas. Na da esquerda, você tem uma visão de como está o seu CD ou DVD que será gravado, vendo os arquivos e pastas que já foram adicionados. As colunas do meio e da direita desempenham uma função juntas, já que ao clicar em uma pasta ou unidade de disco na coluna da direita, a do meio irá mostrar os arquivos que estão dentro do local.

Roda em Windows 98, NT, 2000, Millenium, XP, 2003, Vista

Clique aqui ou na imagem acima para baixar o gravador de discos portátil.

InfraRecorder Portable é um programa para quem quer gravar CDs e DVDs com qualidade e rapidez, mas não quer instalar programa gigantes e pesados como o famoso Nero na sua máquina.

Além de ser portátil, este programa tem diversas funcionalidades como:
Recurso arrastar e soltar;
Criar imagens .ISO;
Copiar discos inteiros;
Crar DVDs;
Entre outras.
O programa é portátil, mas tem todas as ferramentas disponíveis na versão instalável e a mesma eficiência.

Roda em Windows 95, 98, NT, 2000, Millenium, XP, 2003, Vista

Clique aqui ou na imagem acima para baixar o gravador de discos portátil.

CDBurnerXP é um software para gravação de CDs e DVDs que permite gravação em qualquer tipo de mídia, CD-R e CD-RW, DVD-R, DVD-RW e inclui também Blu-Ray e HD-DVD.

O programa é bem básico, mas muito eficiente. Também é muito bom para queimar imagens ISO e criar imagens ISO de CD/DVDs, gravar CDs de audio e dados, DVDs multi-sessão, ripar CDs de áudio, normalizar o volume arquivos .WAV, codificar em MP3, apagar discos CD-RW e muito mais.
O interessante desta versão é que não há necessidade de instalação. Você baixa o aplicativo e pode rodá-lo em qualquer PC de dentro de um pendrive ou CD, por exemplo.

Roda em Windows 98, NT, 2000, Millenium, XP, 2003, Vista

Clique aqui ou na imagem acima para baixar o gravador de discos portátil.

Os atores, Taís Araújo, Alinne Moraes e Marcelo Valle embarcam hoje para a Jordânia. Eles começam a gravar ‘Viver a Vida’, próxima novela das oito de Manoel Carlos, com direção de Jayme Monjardim, segunda-feira, em Petra.
Dia 20 gravam em Paris, Giverny e Vale Do Loire. Na foto, Thiago Lacerda aparece com Rodrigo Hilbert (Felipe), Natasha Hyadt (Ana) e Thianna Bialli (Fanny), clicando as belas paisagens de Jerusalém, Israel. Na trama, Lacerda interpreta Bruno, fotógrafo radicado no exterior com muitas viagens internacionais no currículo.

Ultimate CD/DVD Burner é um programa para gravação de CDs e de DVDs, simples e com um interface bem limpa, mas que se segura bem no quesito gravação.

Funcionalidades do programa:
Recurso arrastar e soltar;
Criação e gravação de ISO;
Cração de backups;
Criação de álbum de fotos;
Entre outros.

Roda em Windows 98, NT, 2000, Millenium, XP, 2003, Vista

Clique aqui ou na imagem acima pra baixar o gravador de discos portátil.

O Alcohol 120% é uma grande novidade para fazer cópias perfeitas de CDs ou DVDs protegidos.
O programa vem sendo constantemente atualizado, quebrando qualquer tipo de proteção que exista. Suporta todos os formatos de imagem conhecidos atualmente (MDS, CCD, CUE, ISO, BWT, CDI).
Além disto, o Alcohol é capaz de criar drives virtuais no seu disco rígido, possibilitando executar os CDs diretamente do computador. É um programa prático, e de fácil utilização.
O programa pode manipular até 31 gravadoras diferentes para gravar CDs e DVDs simultaneamente com velocidade alta e muitas mais opções. Suporta múltiplas gravações para CD-R, CD-RW, DVD-R, DVD-RAM, DVD-RW e DVD+RW.
O Alcohol 120% ainda trabalha com imagens e emulação de CDs/DVDs.
Esta versão possui suporte para o idioma Português.

Roda em Windows 95, 98, NT, 2000, XP, Vista

Clique aqui ou na imagem acima para baixar o gravador de discos portátil.

Depois de falarmos sobre equipamentos, tá na hora de entrar no mundos dos softwares.

Começamos hoje uma série de episódios com dicas de gravação e edição usando o programa que 9 entre 10 podcasters preferem, o Audacity.

No programa de hoje Pablo de Assis (NerdExpress) e Eduardo Sales Filho (Papo de Gordo) fazem um tutorial básico ensinando como gravar um podcast através do Audacity. Então pegue o microfone e comece a falar, pois está começando mais um episódio do Metacast.

Duração: 24 minutos

Mande E-mails
Mande e-mails e recados de voz para podmetacast@gmail.com com dúvidas, contribuições, elogios, críticas, dicas de novos podcasts e qualquer outra coisa que você queira enviar. Toda mensagem será muito bem-vinda!

Comentado neste episódio:

• Download do Audacity: http://www.baixaki.com.br/download/audacity.htm
• Codec para salvar em MP3: http://lame.buanzo.com.ar/

Podcasts recomendados:

• Máquina do Tempo: http://maquinadotempo.blog.br/
• Geek Geek Hurra: http://geekgeekhurrah.com/

Download: 07 – Audacidicas 1: Como Gravar (10,9 MB)

Ou então assinem o nosso feed: http://feeds2.feedburner.com/Metacast

O Ashampoo Burning Studio oferece muitos recursos para a gravação de arquivos em DVDs e CDs.
Ele funciona baseado no recurso de arrastar arquivos, adicionando seus dados diretamente do Windows Explorer.
Suporta nomes de arquivos com até 256 caracteres em DVDs e 64 caracteres em CD. Conta com ótimos recursos de verificação de dados já gravados e opções de velocidade de gravação.
O programa grava arquivos WAV, MP3, WMA e Ogg Vorbis diretamente para CDs de áudio sem precisar de nenhum plugin.
Outros recursos interessantes incluem a normalização de volume em faixas de áudio, cópia fácil de discos de áudio e dados; um modo DAO para dados, vídeo e CDs de áudio; criação de CDs com arquivos MP3 e WMA; carrega e salva arquivos de projeto; Suporta discos CD-R/RW, DVD-R/RW, DVD+R/RW, DVD-RAM. e DVD+R de camada dupla.

Roda em Windows 98, 2000, Millenium, XP

Clique aqui ou na imagem acima para baixar o gravador de discos portátil.

O mais conhecido software para conteúdo digital e entretenimento em sua mais a nova versão, Nero 8.
Novos Recursos:
Importação e compartilhamento de/para comunidades online com um clique
Reproduz vídeos AVCHD e Blu-ray (BD-AV)
Faz cópia de segurança para CDs, DVDs, HD DVDs, e discos Blu-ray
Transfere DVDs para seu iPod® ou PlayStation Portable™ e outros dispositivos portáteis
Otimizado para o Windows Vista™

Crie e Edite
Com o Nero 8 Ultra Edition você pode editar seus videos, adicione efeitos especiais, insira capítulos e menus animados em 3D, melhore seus vídeos e crie shows de slides com até 2.000 fotos, músicas de fundo e comentários em áudio.
Uma das inovações é o interface «Nero StarSmart», que potencia a eficiência de utilização com uma solução one-stop para a criação e gestão de conteúdo digital.

Roda em Windows 98, 2000, Millenium, XP

Clique aqui ou na imagem acima para baixar o gravador de discos portátil

Salve!!

Outro dia me perguntaram que programa é bom pra gravar DVD, bom existem vários, o próprio Nero que é o mais conhecido faz isso, porém um que eu gosto muito por ser prático, leve e fácil de usar é o ConvertXtoDVD.
Por conta disso, criei um “pequeno” tutorial de como usá-lo. Na verdade é bem fácil, pois ele é em português, então é só ler as opções e ir colocando de acordo com o seu gosto, o que não souber, deixa como default mesmo.

Vamos lá!
Depois de ter baixado o programa, instale-o no seu PC e execute-o. Irá aparecer essa tela:

Antes de colocar algum vídeo pra converter, temos que configurá-lo, pra isso vá em Configuração – Geral, vai abrir a seguinte tela:

Depois de clicar em Geral, siga os passos:

A Pasta de Trabalho já vem configurada, pois o programa cria uma pasta para poder salvar os arquivos convertidos e depois gravá-los no DVD, então vc não precisa modificá-la, a menos que queira.
Deixe marcada a opção “Lembrar a última pasta usada“.
“Inverter pré-visualização” pode deixar desmarcada.
Esse programa é craqueado, então pra que vc não tenha ele bloqueado caso baixe alguma versão que precise confirmar o registro, melhor desmarcar a opção “Procurar por atualizações na internet regularmente” e complete marcando “Não avisar sobre atualizações“.
O Tema fica ao seu gosto, não influencia em nada, é questão de aparência mesmo.

Próxima tela, Idioma, escolha o seu:

Seguindo… Capítulos, não precisa modificar nada, deixa como default:

Próximo, Menus do DVD:
Box “Modelo padrão” – aqui vc vai escolher qual tela de aparência para o seu DVD. Ele vem com algumas, escolha a sua de preferência e siga…

No box de baixo vc terá as opções pra configurar o texto do Menu na tela, aqui também é de livre escolha:

As 4 opções de baixo significam o seguinte:

• Reproduzir em sequência: no caso de vc gravar um DVD com clipes de música, deixe marcada, pois isso fará que os clipes passem um atrás do outro sem vc precisar ficar apertando Play;

• Ignorar o menu principal: se vc gravou um filme, pode marcar aqui, isso fará o filme começar logo após o DVD ser carregado em seu aparelho;

• Retornar ao menu de títulos após a reprodução de cada título: mesma coisa no caso de DVD de clipes, ele retornará ao menu para vc selecionar qual clipe quer ver;

• Não criar menu de títulos para um único vídeo: se for um filme, realmente não vai precisar de menu pra mostrá-lo, basta seguir direto pra rodar o filme.

Na próxima tela vc terá a opção Codificando, deixe no recomendado como a figura mostra:

Em Tamanho desejado, deixe DVD-5 (4400 MB) e em Prioridade de conversão deixe Normal.

No menu Processamento de vídeo, deixe as 2 opções em Recomendado:

Em Efeitos sonoros, também não há muito o que fazer.
Esses efeitos são comandos de voz que o programa fornece para que vc tome uma determinada ação, por exemplo: após ele ter convertido o arquivo, uma voz feminina irá pedir (em inglês) que vc insira uma mídia em seu drive. O idioma em que ela fala pode ser alterado e são 5 opções, escolha ao seu gosto.

Vamos seguir, próximo será Especificação do DVD.
O Formato deixe o Automático e em Resolução do DVD deixe em Alta.
Em Proporção de tela também é bom deixar em Automático, a menos que vc tenha certeza que vai ver o filme somente numa tela de 4:3 ou em widescreen (16:9).

Agora vamos para o menu Gravando:

A seta vermelha indica onde vc irá colocar o nome do seu DVD, nas opções seguintes temos:

• Adicionar arquivos originais no DVD (se possível): se vc quiser e tiver espaço pra isso, pode gravar o arquivo original junto com o convertido;

• Apagar pasta após gravação bem-sucedida: o programa abre uma pasta com o nome do filme pra salvar os dados do arquivo convertido (video_ts e audio_ts), vc pode apagá-la pra não gastar espaço em seu HD;

• Envia dados de gravação para o banco dados online da VSO: não há nenhuma necessidade disso;

• Bloquear acesso ao disco até o término da gravação: importante deixar marcada;

• Sempre apagar co regravável sem advertência: isso serve pro caso de vc usar aqueles discos que podem ser apagados pra gravar novamente.

Em Opções SAO no DVD-R deixe como Automático.

Está acabando!!
Em Legendas deixe no idioma padrão, mas lembre-se de uma coisa: caso seu filme possua legenda, o arquivo .srt deverá ter o mesmo nome do arquivo de vídeo, diferente apenas a extensão que será srt pra legenda e dentro da mesma pasta. O programa irá acrescentá-la automaticamente.

Em Áudio, deixe como na figura abaixo:

Pronto, terminamos a configuração.
Agora vamos acrescentar nosso video para ser convertido.
Vá em Arquivo – Adicionar arquivo de video ou simplesmente aperte Insert no seu teclado.
Busque o arquivo na pasta que ele estiver, selecione-o e abra. Irá aparecer essa tela:

Coloque o nome do seu filme onde está a seta vermelha e não se preocupe com as outras opções, pois elas foram todas marcadas na configuração que fizemos. Depois é só clicar no botão Converter e aguardar a conversão. Na telinha ao lado irá aparecer as imagens do filme como uma pré-visualização. Vc pode escondê-la se quiser.
Após ele converter seu vídeo, aquela voz feminina que falei acima irá pedir que vc insira a mídia no drive e depois que vc fizer isso o botão Gravar irá ser disponibilizado, basta clicar nele e esperar novamente.

Enfim terminamos de gravar nosso filme.
Veremos a última tela e depois disso é só pegar seu DVD, colocar em seu aparelho, se recostar o sofá e curtir seu filme!

Gostaram?
Então comentem!!!

Download do programa aqui:

‘Os dias em que eu ganhava dinheiro com discos se foram’, disse cantora.
Allen afirmou a tabloide que vai se dedicar à carreira de atriz.

A cantora pop Lily Allen, que se apresentou no Brasil na semana passada, anunciou nesta quarta-feira (23) em seu novo blog que está deixando a sua carreira musical.

“Vocês sabem, eu não renegociei meu contrato de gravação e não tenho planos de fazer outro disco. De qualquer maneira, eu sigo sendo uma fã de novos artistas. Os dias em que eu ganhava dinheiro gravando música já se foram, até onde eu me preocupo, e eu não vou lucrar com nenhuma nova legislação”, escreveu Allen no blog It’s Not Alright, onde juntou depoimentos de músicos que se opõe à troca de arquivos musicais pela internet. O blog foi retirado do ar nesta quinta-feira (24).

Allen já havia declarado, em entrevista ao tabloide “The Sun” no dia 14 de setembro, que queria largar a música depois de terminar seus compromissos, que incluem shows até dezembro na Inglaterra. Allen estaria planejando seguir com a carreira de atriz, e deve fazer o papel de protagonista na peça “Reasons to be pretty” (“Razões para ser bonita”, em inglês), de Neil LaBute.

Em sua página no Twitter, Allen comemorou um debate que ocorre nesta quinta-feira (24) em Londres entre músicos para discutir a pirataria on-line. “Não vou ao debate porque vai ser um frenesi na imprensa e eu não quero tirar o foco da discussão”, escreveu.

“Estou orgulhosa do fato de que eu  me envolvi nesta discussão, mas estou passando o bastão para os outros artistas”, completou, dizendo que fechou o blog nesta manhã porque “o abuso (nos comentários) estava ficando muito grande”.

ToonsTunes é um novo mundo virtual em rede que tem como público alvo crianças e adolescentes, com um apelo musical e objetiva a segurança online. O mundo acontece em uma estação espacial onde os avatares pessoais podem gravar músicas em um estúdio virtual chamado Mix-O-Matic. Criam-se músicas mixando os milhares de trechos de músicas e transições gravadas por músicos profissionais. Então pode-se incluir o vocal próprio, deixando por conta do software fazer os ajustes necessários para melhorar a qualidade da música. A música então pode ser compartilhada dentro do ToonsTunes com outros ou tocadas em concertos virtuais. Pode-se também compor em conjunto, jogar e conectar instrumentos ao computador, no estilo Guitar Hero.

[ratings]

Artigos Relacionados:

• JamLegend’s ‘Guitar Hero For The Web’ Now Lets You Upload And Play Any Song You’d Like (techcrunch.com)
• Tweens Can Mix Their Own ToonTunes In A Virtuals Studio (techcrunch.com)