Det är många saker som kan kännas jobbiga. Ta till exempel när den underliggande stressen blommar ut och tar över vardagen.

Det var förvisso längesedan jag hade den känslan. Känner inte efter så mycket längre. Varför göra något när man inte har lust? Varför göra någonting man inte behöver?

Andra jobbiga saker som tär är det som kallas “tvivel”. Jag må ha lagt mycket mark under mina fötter och vunnit många slag men ändå kan jag vakna med tvivel i mina tankar. Gärna under mörka timmar då det är evigheter till nästa soluppgång.

Det finns stunder då det eviga tvivlandet växer sig större. Där, under min vandring på den smått bortglömda kyrkogården där gravstenarna höll på att vittra sönder, gnagde det inom mig.

Från den sidan till den mer välvårdade delen med välkrattad singel och tända ljus. Där mina förlorade vänner ligger.

Jag besöker dem ibland. Tänker på dessa händer jag en gång tryckt men som av tidens tand kallnat i den mörka jorden. Minns ögon som en gång glittrade av liv men som nu slutit sig för evigt.  Alla dessa hjärtan som bankat men som nu slutat slå.

Bland de tysta stenarna kan jag gå och lyssna till mina egna hjärtslag som envisas med att slå högre och snabbare. De slår för allt tvivel jag bär på.

Ändå är det längs dessa rader av namn jag kan koppla av. Här är det ingen som frågar hur man mår. Inte heller någon som undrar varför man bara går omkring i cirklar och stirrar blint framför sig. Här är varje steg jag tar mitt eget. Ingen som styr. Det är bara jag.

Och när jag sitter där och tittar ut över ödsligheten undrar jag om jag verkligen är ensam. Men det är svårt att se ifall det är någon som rör sig bland skuggorna. Och vem kan se dessa själar som svävar? Kan någon över huvud taget se dem?

Jag vet att de finns. Det är jag övertygad om. Jag vet att Du finns. Och jag saknar Dig. Om Du ändå kunde berätta lite vad som händer där Du är. Det skulle nog göra mig lugnare. Mitt tvivel skulle kanske sansa sig till en mild bris istället för den storm som stundtals rusar genom mitt inre.

Var är Du och var hamnar jag?

Vilken färg har själen?

Älskling?

Ur “Rader från en limousin” av Jonas Nilsson

Tack till fotograf Stefan Isaksson.

www.stefanisaksson.se

Ny vecka och nya tag. Påsken är på väg att ta slut för denna gången. I lördags var jag hemma hos mamma och käkade mat tillsammans med familjen Valröss. Det bjöds på lammfärsjärpar, potatis, sås och en mycket god sallad. Efter det fick man lite efterrätt bestående av blåbärsglass och kaffe. Mätt blev jag. Sen busade Lillröss med mig då jag försökte mig på att läsa påskaftonens GT. När det var dags att gå hem gick mamma och Lillröss till lekparken och gungade medans vi andra vandrade tillbaka till Norrmalm. På kvällen tittade jag på film.

Igår när det var påskdag kom min pappa och hämtade mig på förmiddagen då han och jag skulle ut och fotografera i bygderna utanför byn Vreten. Väl hemma hos honom visade han upp lite bilder han hade fotograferat. Det var en hel del fina och vackra bilder. Han har ju mycket bättre kameror än vad jag har. En Nikon D-80 och en Nikon D-90 samt fina objektiv och filter till dessa. Men till sommaren kommer jag vara en stolt ägare av en Nikon D-60. Efter detta bar det av till min syster yster i Vreten för påskmiddag. Det bjöds på köttbullar, jansson, potatisgratäng, prinskorv, ägg, räkor, skinka, sylta, sill och äggstuvning samt lite efterrätt.

Efter käket gav vi oss iväg på cyklar. Min pappa, syster yster och jag. Första anhalten blev en röd stuga som sägs vara hemsökt. Vidare på turen stannade vi till vid ett gammalt ruckel som förr i tiden varit en smedja. Efter det skulle vi vidare till en konstgjord fågelsjö vilket tog lite tid att hitta då syster yster visade oss helt fel väg så vi cyklade runt lite i cirklar innan vi tillslut kom fram. Där blev det ett par bilder. När vi var klara där cyklade vi vidare till en ruin. Tyvärr fanns det ingen skylt där som förklarade vad det hade varit för byggnad tidigare, men min gissning ligger på en väldigt gammal bondgård i sten. Efter detta stop bar det vidare mot en kyrkoruin som blev den sista anhalten på denna lite mer än 3 timmar långa cykelfärd. Denna kyrkoruin var denna sockens gamla kyrka som det inte fanns något kvar av då de hade flyttat grunden av den kyrkan till platsen som den nuvarande kyrkan ligger på och detta gjordes någon gång på 1800-talet. Det fanns i alla fall tre gravstenar kvar där.

Efter denna fotosession bar det av hem till pappa där han bjöd på öl, whiskey och kaffe med tilltugg. Jag visade honom lite hur photoshop fungerade, men jag kunde tyvärr inte visa de roliga tricken jag kan då han har en äldre utgåva av photoshop än vad jag har. Vid sjusnåret skjutsade syster yster hem mig till Skövde igen. Väl hemma var jag så seg och trött efter cykelturen att jag knappt orkade tänka, så kvällen blev väldigt lugn för min del innan jag tillslut somnade.

Idag har det inte hänt så mycket mer än att jag har redigerat lite bilder och fixat till låtarna som jag ska spela upp denna veckan. Fröken Floby kom förbi och visade upp sina nya alu-fälgar hon köpt till sin lilla audi. Riktigt fina. Nu under kvällen kom Pats förbi och vi lirade lite Fifa-09 som är spelet Gud glömde, men jag lyckades faktiskt vinna en match av fyra och det är ett litet steg framåt.

Under påskhelgen har mitt engagemang i facebook legat väldigt lågt. Har inte haft någon ork eller lust att lattja runt där. Har typ loggat in snabbt och sett hur många notiser jag fått. Usch för att gå igenom alla och har nog ingen ork för det ikväll heller, så den sidan får allt vänta lite tills jag tittar in där igen.

I morgon har jag en hel del att fixa, men det skriver jag om då. Tills dess!

Auf wiedersehn!

och dödsboets brevlåda fylls
varje dag nästan med den adresserade reklamen
det är hyenorna med vänliga leenden
och ryggdunkar i fina kostymer
gravsten i svart diabas, indisk blå granit, eller vanlig
svensk gråsossegranit
en extra vänlig firma ger 40% rabatt
om den avlidne är ett litet barn; så generöst
och när stenhuggerierna börjar ge upp
så är det auktionsfirmor som förhoppningsfulla
bugar sig sirligt och överräcker flotta fyrfärgsbroschyrer
“utvecklingen är mycket positiv och visar att vår
marknadsföring med bilder och budgivning på internet
är mycket framgångsrik”
visst, ni kan komma och värdera de trasiga köksstolarna,
rullstolen, krukväxterna, kom ni bara

Har skrivit förut här på bloggen att jag jobbar med min examensuppgift i webbutveckling. En kurs som jag går på högskolan i Skövde. Examinationen är nästa vecka men har i stort gjort klart sidan samt även rapporten som ska lämnas in samtidigt. Det är ju en högskolekurs så då gäller även dokumentation.

Att dokumentera vad man gjort och hur är viktigt att göra vid hemsidemakning. Det gäller ju att skriva ned vad som gjorts och varför. Detta för att man vid ett senare tillfälle ska kunna jobba med hemsidan eller överlåta arbetet till någon annan. Nu erkänner jag att jag har varit dåligt på det förut men hoppas att det blir bättring i ämnet fram över.

Examinationsuppgiften finns nu ute på nätet på sin plats. Den heter US Gravestones. Fick göra om en del efter senaste handledningen men det är inget som syns utan har mer att göra att underlätta för utbyggnad. För vem vill sitta och uppdatera menyerna varenda gång på varje sida när någon sidan kommer till? Nu görs det i två styrsidor som är kopplade till alla de andra.

Webbplatsen är under uppbyggnad fortfarande, fler begravningsplatser kommer att tillkomma. Om det finns någon som vill bidra är detta välkommet. Om någon har information om gravstenarna, vilka som är begravda under osv, tar jag gärna emot informationen. För gravstensbilderna får då ett mervärde då det inte längre är bara en bild utan nu får vi veta vem person är och kanske dess släkt också.

Webbplatsen kommer också att finnas på engelska längre fram. Intresse finns i USA att se dokumentation om deras gravstenar. Konstigt att de inte själva har skött den biten utan att en utlänning måste åka dit och göra jobbet åt dem. Men nu är det som det är.