Följande blogginlägg av Chris Anderson på sin blogg ”Chris Anderson tänker” fick inte stå obesvarad av självklar anledning. Här nedan kommer först originalinlägget och sedan följer mina kommentarer varvat med Chris Andersons svar, men först några andra kommentarer med svar av Chris som ni måste läsa, nedanför länken. En del av mina och även Chris egna kommentarer har avlägsnats från hans blogg, men de finns med här på min blogg, fattas bara! De är markerade med kommentar om att de avlägsnats från hans blogg. Chris far är engelsman by the way. Så här motiverar han borttagande av kommentarer på sin blogg:

”Kommentera gärna. Tänk på att hålla dig till ämnet. Undvik onödiga angrepp på enskilda personer eller samhällsgrupper. Inlägg som är ovidkommande, osakliga, stötande eller olämpliga på annat sätt kan redigeras eller raderas.”

Men det går förstås bra att raljera mot svenskar! Svenska män men inte kvinnor får man anta då, vi räknas tydligen inte som samhällsgrupp – eller män, med en rätt att existera som stat inklusive med våra kvinnor och även engelsmännens kvinnor bland andra med tanke på historien mellan dem och våra kvinnor, vilket Chris är ett levande bevis på – om man ska tolka Andersons kommentarer på det enda sätt man kan tolka dem på, hans ursäkter till trots. Men de ska få tillbaka med samma mynt så sant som jag heter Roger Klang! Spaggarna har ännu inte fått vad de förtjänar de flesta av dem, men som man bäddar får man ligga, eller den som gräver en grav åt andra faller själv ofta däri, går ett par lätt applicerbara ordspråk era ondskefulla djävlar. For a good 30 or 40 years we will lay your women now!

Det Chris Anderson skriver i sina kommentarer är lätt jämförbart med de grekiska tidningarnas porträttering av Zlatan med långt blont Luciahår på förstasidorna. Inte så mycket ett hån mot Zlatan som mot svenska män. Men grekerna ska också få sitt de struttande påfåglarna!

http://andersonchris.wordpress.com/2008/11/10/utsatta-svenskar-i-afghanistan/#comment-1206 ”Svenskar flyr fienden i Afghanistan

Försvaret lämnar mer information om de senaste incidenterna i Afghanistan, se SvD och SvD. Det framgår att svenskarna två nätter i rad hamnade i bakhåll med stor risk för soldaternas liv. Således tvingades man att skjuta på måfå och sedan snabbt fly från platsen.

För att öka säkerheten för svenskarna i Afghanistan borde man ge dem stridsfordon 90 som kan användas vid stora hot. Stf 90 är ett slagkraftigt fordon som Norge har använt i Afghanistan med goda resultat. Att uppträda med strf 90 har ofta en lugnande effekt på fienden.

Överhuvudtaget är våra nordiska grannländer bättre på att förse sina utlandsstyrkor med nödvändiga vapen. Norge använder strf 90 och Danmark använder Leopard 2 i Afghanistan. Bägge fordonen finns även i det svenska försvaret men används inte utomlands för närvarande.

Det är paradoxalt att man skaffar bra krigsmateriel och sedan lämnar den hemma när man åker till krigsområden. Om vi ska skicka svenska styrkor till krigsområden så är det självklart att de också måste ha effektiva vapen att freda sig med.

Det är pinsamt att svenska soldater tvingas fly för livet när de angrips av utländska banditer. Vilken funktion fyller de då?” Citat; bloggen ”Chris Anderson tänker”

·  Torsten säger:
11 november 2008 kl 8:49 e m

Nu har du missuppfattat det hela.
Det är svenskarna som är utlänningar. Afghanerna som är infödda.

Men din formulering är ganska talande…

0

0

Rate This

// <![CDATA[// ·  andersonchris säger:
11 november 2008 kl 10:15 e m

Från en svensk synvinkel är pashtunkrigarna utlänningar. Det allvarliga är dock att vi skickar ut militär som inte klarar sig bättre än civilister när det hettar till.

0

1

Rate This

// <![CDATA[// ·  Torsten säger:
12 november 2008 kl 7:38 f m

Ja tänk, hela världen är full med utlänningar.
Hu så hemskt!

Som sagt, ditt perspektiv på världen är talande. Och skrämmande. Och dessvärre tror jag du delar det med åtskilliga av legoknektarna i Afghanistan.

0

1

Rate This

// <![CDATA[// ·  andersonchris säger:
12 november 2008 kl 3:31 e m

Det svenska försvaret finns ju till för att slåss mot utlänningar – om de skulle slåss mot svenskar så har ju något gått allvarligt fel.

Aktionerna i Afghanistan är ganska enkla att försvara etiskt eftersom avsikten är att befria den afghanska civilbefolkningen från förtryckande krigsherrar och religiösa fanatiker.

Många av banditerna är dessutom utlänningar i Afghanistan då de kommer från Pakistan och andra länder.

0

0

Rate This

// <![CDATA[// ·  Sven säger:
14 november 2008 kl 12:00 e m

Vad som hänt är att en sammanstöt skett. Sammanstöt kallas varje ickeplanerad stridskontakt med motståndaren och kan ske i förhand, efterhand såsom duellsituation, dvs att båda parter upptäcker varandra samtidigt. En sammanstöt är aldrig något man strävar efter och ett vanligt standardförfarande ( i alla arméer och förband, även elitditon) är att besvara elden i syfte att hålla ner denne och genom eld och rörelse omgruppera till en ny position varefter man kan besluta om det är rådligt att gå framåt (anfalla) eller bakåt. Vid patruller går man i regel bakåt om inte patrullens syfte är att söka strid. Även en dåligt motiverad, dåligt utrustad och dåligt utbildad motståndare kan massakrera en part med god utbildning, god moral samt god utrustning om denne uppträder idiotiskt, dvs stannar kvar i området där eldöverfallet skett.
Din synpunkt är således en åsikt som inte är underbyggd med erfoderlig kunskap men som ändå har en viss poäng; börjar det skorpa till sig är det skönt att ha stor eldkraft och rörlighet, i detta fallet strfo9040C och strv 122. Det kan dock kosta mer än det smakar för dessa fordon är långt ifrån osårbara och blir genom att finnas på plats med automatik för motståndaren atraktiva mål.

3

0

Rate This

// <![CDATA[// ·  andersonchris säger:
14 november 2008 kl 4:11 e m

Samtidigt finns svenskarna på plats med vapen för att undertrycka de beväpnade banditer som kan tänkas finnas i området.

Att bli överraskad två nätter i rad och att inte ha resurser att slå tillbaka mycket svaga anfall tyder på att svenskarna både saknar resurser och vilja att stabilisera och kontrollera sina provinser.

Att bara åka runt och snacka med afghansk militär och polis tycker jag inte är värt en halv miljard om året.

0

0

Rate This

// <![CDATA[// ·  Sven säger:
15 november 2008 kl 12:28 f m

Till viss del håller jag med dig i detta men angående pengarna är det nog närmast stört omöjligt att se vad man får ut av investerade pengar. Hur mäter man framgång? Att mäta framgång i ett tredje generationens krig i stupade fiendesoldater försöktes för första gången i Vietnam och det används flitigt siffror i Irak, men visar inte ett dyft hur det går. Att antalen attacker minskar eller ökar ger en fingervisning men är inte användbart särledes långt då attacker i norr torde gå upp (Afghanistan) när motståndet i söder hårdnar. Likaledes blir det värre i afghanistan efter att det blivit bättre i Irak…
Att bli ”överraskad” två nätter i rad är egentligen inte märkvärdigare än att överraskas två nätter med en månads mellanrum. Hotet finns alltid, det går bara inte att ställa in patruller eller vägra åka ut efter att det inträffat då motståndaren då uppnår sina mål. Om nägot så har man förmodligen ökat antalet patruller, vilket i sin tur ökar sannolikheten för sammanstöt. Slutligen tvivlar jag tyvärr på förvarsmaktens förmåga att utöka resurserna så pass mycket att har full kontroll över sitt AOR. Det hade förmodligen kostat en stor del av förvarsbudgeten och renskrapat sverige på militär personal. Vilka inte är många.
Avslutningsvis är det trevligt att det finns folk som bryr sig om försvarsfrågor.

2

0

Rate This

// <![CDATA[// ·  andersonchris säger:
15 november 2008 kl 1:00 f m

Jag anser att krävande internationella insatser är det bästa sättet att utveckla det svenska försvaret. När jag gjorde lumpen (inte jättelängesedean) så hade vi stålhjälm, k-pist och splitterskyddet bestod av en spade som vi skulle gräva ner oss med. Lyckligtvis är den eran slut på grund av lärdomarna från Balkan och andra insatser.

Strategin för ISAF och även för NATO-styrkorna är till stor del att bekämpa talibaner och banditer genom att patrullera i känsliga områden och dra på sig anfall. När banditerna anfaller slår NATO/ISAF tillbaka och fördriver dem från området.

Sådana ”sammanstöt” som ger svenska trupper en impuls att fly är vad som ger andra deltagarländer en impuls att slåss.

Som sagt, om vi skickar dit soldater med vapen som inte ska slåss så är det lika bra att inte skicka någon alls. Man får skämmas när man ser hur mycket andra länder satsar på att driva bort banditer medan svenskarna är ute och kör bil.

0

0

Rate This

// <![CDATA[// ·  Sven säger:
17 november 2008 kl 10:38 e m

Jag tror jag hängde upp mig lite mycket på just sammanstöten och beaktade inte efterspelet, det vill säga agerandet efter att man löst stridskontakten och har ett nytt beslutsläge. I betraktandet av detta, så har du nog rätt. Det är snarare uppmuntrande för motståndarens rekrytering samt deras moral att påskjutna patruller drar sig undan och omgrupperar till egen camp efteråt. Förmodligen var eldöverfallet dag två en reaktion på att ingenting hände. De två eldöverfallen skedde dessutom nära varandra.
Så, avslutningsvis; du har rätt. Jag utgick nog från att det var stridstekniken som kritiserades.

1

0

Rate This

// <![CDATA[// ·  andersonchris säger:
18 november 2008 kl 12:49 e m

Både och.

De professionella styrkorna i Afghanistan besvarar bakhåll med anfall. Särskilt britterna är duktiga på detta. De är verkliga bulldoggs som bara går åt ett håll så länge fienden skjuter, och det är framåt!

Den svenska inställningen, att man viker undan bakhåll, är extremt omogen och främmande för en verklig krigssituation. I verkligt krig ska man alltid vara beredd på strid, särskilt om man hamnar i bakhåll. Att besvara bakhåll är som sagt ryggraden i NATO/ISAFs taktik i Afghanistan.

Tanken att man inte slåss, utom i undantagsfall när det är planerat i förväg, är typisk för svaga nationer som bara ägnar sig åt peacekeeping och vakttjänst. Jag hade trott och hoppats att det svenska insatsförsvaret skulle har varit mognare och kompetentare vid det här laget.

Jag undrar också hur läget är för de officerare som tycker att försvarets uppgift är att strida? Är de på kant med den officiella kulturen, där konstutställningar och genusrådgivning är en viktig del av försvarets verksamhet? Tvingas de knyta näven i fickan och mumla mellan tänderna för att inte förstöra sina karriärmöjligheter i det nya, fina svenska försvaret?

Kort sagt: jag vill inte att det svenska nationella försvaret överges bara för att låta svenska soldater agera mesproppar i Afghanistan och andra länder. Då säger jag: lägg ner insatscharaden och återupprätta vårt invasionsförsvar!

2

0

Rate This

// <![CDATA[// ·  Sven säger:
18 november 2008 kl 7:03 e m

Alla mindre enheter ägnar sig åt ”standard extraction drills”, framför allt om man blir utsatt för eldöverfall när man sitter i lätta fordon
Skillnaden är framför allt vad som händer EFTERÅT.
För många är det ett 0730-1630 jobb och tycker inte alls att uppgiften är strid. Väpnad strid har blivit något fult och politiskt sätt vill man mycket hellre visa upp FM som en humanitär organisation i uniform. Tanken att döda andra eller att själv dö är inte en självklarhet på något sätt. Därmed blir genus och konstutställningar inte medel utan mål, vilket är oerhört frustrerande. Exempelvis så har FMledning varit oerhört dåliga i värdegrundsarbetet med att berätta syftet, bara att det skall vara på ett visst sätt.

0

1

Rate This

// <![CDATA[// ·  andersonchris säger:
18 november 2008 kl 9:39 e m

Den uttalade målsättningen för den svenska afghanistanstyrkan är att lösa uppgifterna utan att använda vapen.

De två huvudorsakerna till den svenska vekheten i Afghanistan är naturligtvis (1) att försvaret inte vill få hemmaopinionen emot sig eller (2) riskera att Sverige hamnar på al-Qaedas terrorlista. Danmark, som strider på riktigt, är som bekant utsatt för hot från bin Laden.

Om så är fallet anser jag att man inte ska skicka soldater alls. Det är nämligen mycket dyrt att utbilda och utrusta soldater för att sedan hålla dem utomlands.

Om det är en humanitär insats utan vapenanvändning så ska man hellre skicka dit vanliga hjälparbetare som redan är utbildade specialister inom sina områden (ingenjörer, läkare, räddningspersonal etc). Det är både billigare och effektivare för humanitära insatser.

En stridstrupp som försöker agera hjälparbetare kommer bara att sköta bägge uppgifterna dåligt, vilket är vad vi ser i Afghanistan.

0

0

Rate This

// <![CDATA[// ·  Sven säger:
19 november 2008 kl 7:59 e m

Inga invändningar där. Se Kosovo, där vi inte löser militära uppgifter.

0

0

Rate This

// <![CDATA[// ·  Dalton säger:
27 juli 2009 kl 5:22 e m

Det är en svensk tradition att de effektiva vapnen och soldaterna är på olika platser. Så var det i Libanon och så är det i Afghanistan. På bägge platserna agerade norrmännen som vanligt fullt utrustade med nödvändig mtrl, inkl SVENSKTILLVERKAD! Den svenska HKV-taktiken är att vapnen ska vara där MUST bedömt krigsrisken som obefintlig, dvs hemma. Att utlandstyrkan av andra fick tipset att måla om fordonen från vita till bruna är ytterligare en signal om kvaliteten i HKV. Naivitet sopas inte bort i skolbänken, inte heller av hundratals timmar av värdegrundsseminarier. Heja Norge!

0

0

Rate This

// <![CDATA[// ·  andersonchris säger:
27 juli 2009 kl 6:56 e m

Skönt inlägg.

Roger Klang 19/11/2009:

Vem behöver fiender när man har vänner som dig, Chris?
·  J.K Nilsson säger:
20 november 2009 kl 6:05 e m

Vid en sammanstöt så skall man tänka på det egna livet främst och sedan fundera på om man kan göra livet surt för den som anföll och framför allt hur man gör livat surt.

Om man besvarar elden och genom lämpligt förfarande tar sig ur det direkta målområdet så kan man ge sig faan på att motståndaren lobbar kulorna mot Dmax. Västerländsk krigföring har under de senaste tjugo åren visat sig skydda egna soldater till näst intill varje pris som helst. Att vi skulle utbilda våra soldater annorlunda är absurt att tro.

Däremot kan man ställa lite frågor om vilken utrustning som soldaterna har. Enligt Svd så åkte man in Toyota Land Cruisers vilka är väll så där i skyddsnivå men har uppenbara fördelar i att kunna få en närvarokänsla som ger fördelar i samvaron med afghaner. Galten är svårare att åka i och samtala med folk i så där får man kliva ur och exponera sig utanför fordonet.

Desutom så har palestinierna redan visat oss att IED kan välta en stridsvagn.

J.K Nilsson

0

0

Rate This

// <![CDATA[// ·  andersonchris säger:
20 november 2009 kl 6:20 e m

Chris Anderson 20/11/2009:

Hej J K och Roger

Inlägget som ni har besvarat är ett år gammalt och den svenska insatsen har förändrats ganska kraftigt i både utrustning och uppträdande sedan dess.

Idag har jag mindre synpunkter på undfallande beteende, eftersom svenskarna har behärskat stridsplatserna vid ett flertal tillfällen sedan dess.

Många länder bygger sin taktik på att ta och behålla initiativet i strider, inte att ge det till fienden. Med överhanden minskar risken för egna förluster. Min invändning förra året gällde en svensk militärdoktrin som till 100% gick ut på att strider är en olyckshändelse som man till 100% ska undvika. Ge sjutton i att skicka militär, då!

Strid handlar enbart om att ta och behålla mark. Antalet döda och sårade fiender är ovidkommande om man inte behärskar territoriet. Att skjuta folk och sedan sjappa kan knappast kallas för krigföring.

Det är meningslöst och omänskligt, snarast en form av människojakt.
Roger Klang (borttagen kommentar på Chris blogg ”Chris Anderson tänker” 20/11/2009):

Låt mig gissa att du har en amerikansk far och en svensk mor, Chris? Det tycks som att du har samma inställning idag som för ett år sedan. Jag har närt en orm (USA) vid min barm! Det står alltmera klart för varje dag som går sedan approximativt 2003 ungefär.

Dessvärre består regeringen av fegisar och/alt. karriärister, men jag tror inte att våra pojkar i Afghanistan eller den svenska militära ledningen är fega.

Jag har förvisso föreslagit att Sverige ska skicka ned våra trupper till södra Afghanistan där kriget pågår, men då måste någon fylla tomrummet efter oss i vår del av Afghanistan. Har du funderat på om det kan vara delvis så att anledningen till att det är så pass fredligt i Mazar-i-Sharif är på grund utav svenskarnas strategi? Om jänkarna fyller tomrummet efter oss så kanske Mazar-i-Sharif förvandlas till en krutdurk? Men det är som jag alltid har sagt – Afghanistan- och Irakkriget var en hämnd för 9/11 och inte ett befrielsekrig. Denna amerikanska hämndinställning börjar mildras och då är det möjligt att hemmaopinionen tar fart mot kriget. Vad gör ni om amerikanarna förlorar även dessa krig? Amerikanarna gjorde sig inte kända för sitt stora mod och sin stridsmoral under Vietnamkriget, trots att soldaterna hämtades från härdade white trash- och ghettomiljöer, i alla fall.

Chris Anderson (borttagen kommentar på hans blogg ”Chris Anderson tänker” 20/11/2009):

Ditt inlägg innehåller många olika teman.

Fadern är dock engelsk.

Svenska soldater har gjort sig kända för duglighet och mod oavsett om det har rört Kongo, Bosnien eller Afghanistan.

Den brittiske generalen i Bosnien, Sir Michael Rose, sa att det var ofattbart att svenskarna inte hade glömt hur man slåss, trots 200 år av fred.

Jag tycker inte heller att regeringen är så illa. Tolgfors uttrycker många goda tankar och uppmuntrar en viss resultatinriktning hos Försvarsmakten.

Den brittiska armén består till stor del av det du kallar för white trash och är ändå synnerligen offensiv, orädd och effektiv.
Roger Klang 21/11/2009:

Våra dåvarande comrades in arms under Kongokriget – irländarna – trodde inte att vi svenskar skulle duga något till, innan striderna hade brutit ut mot de imperialistiska belgarna, men vi gjorde bra ifrån oss. Inte heller belgarna på motståndarsidan hade högre tankar om oss än du har, i första halvlek, de påstod att svenskarna var fega av naturen. Men efter att ha fått smaka på svenskt stål ett tag så ändrade de taktik i media och började kalla oss ”stridsmaskiner” istället för fegisar, fortfarande på ett nedvärderande sätt.

Jag tvivlar inte på att engelsmännen är modiga soldater, men vem hade gått segrande ur ett slag med någorlunda jämna odds mellan svenskar, från ÖB ner till fotsoldats insats, kontra engelsmän med motsvarande uppställning? Det du kallar för undfallande är kanske effektivt. Du säger att krig går ut på att säkra mark. Talibanerna tycks inte hålla med dig, ingen som för guerillakrig skulle hålla med dig! Kanske är svenskarnas taktik i Afghanistan effektivare mot talibanerna. I alla fall så kan man se att ingen svensk har dött i de strider de har deltagit i det senaste året, men på motståndarsidan har så många som 8 talibaner åt gången fått sätta livet till eller skadats i ett och samma bakhåll. Och då ska man komma ihåg att det var vi som blev attackerade varje gång, så fördelarna var till talibanernas favör.

Vi håller fortfarande territoriet, och det är förmodligen sant att vi har reviderat vår ursprungliga något naiva strategi, men taktiken är nog intakt, det vore konstigt annars för då skulle vi ha fått lägga om utbildningen på P7 här utanför Lund från grunden, och det har inte hänt vad jag vet.

Du verkar ha en schizofren inställning till Sverige och svenskar, Chris, och jag vet vad jag talar om när jag talar om Schizofreni!

Chris Andersson 22/11/2009:

Nä, jag har ingen tvehågsen inställning till svenskar, Sverige eller försvaret.

Jag har heller inget emot att vi deltar i internationella insatser med stridande uppgifter, förutsatt att:
(1) det inte sker på bekostnad av vårt nationella försvar, och att
(2) insatsen är meningsfull.

Att åka till ett utvecklingsland och skjuta folk med modern krigsutrustning är det enklaste som finns, men är det meningsfullt?

Problemet i Afghanistan är att de västliga styrkorna nästan alltid har det taktiska övertaget men ändå hamnar i strategiskt underläge. Britterna har dödat tiotusentals talibaner mot drygt tvåhundra dödade britter. Ändå har talibanerna stärkt sin kontroll över de landområden som striden gäller.

Den svenska insatsen får inte utföra offensiva operationer, t.ex. som att attackera ett talibanfäste och driva ut dem. Istället åker man runt och drar på sig bakhåll där några talibaner dödas och svenskar ibland såras. Detta bidrar inte till någon lösning för det afghanska folket.

Däremot medför det en långsam eskalering där vi behöver alltfler soldater och mer utrustning på plats till ökad kostnad. Detta samtidigt som det svenska försvaret går på knäna.

Under beredskapsövningen Dagny II skickade försvaret över ”hela” 1600 man till Gotland. Erfarenheten blev att det fanns tydliga brister i samband och ledning. Detta samtidigt som Ryssland övar fullskaliga krigsoperationer med över 10 000 man i Österjön.

Således tycker jag att insatsen i Afghanistan inte uppfyller mina två kriterier.
Roger Klang 22/11/2009:

Du skrev: ”Att åka till ett utvecklingsland och skjuta folk med modern krigsutrustning är det enklaste som finns, men är det meningsfullt?

Problemet i Afghanistan är att de västliga styrkorna nästan alltid har det taktiska övertaget men ändå hamnar i strategiskt underläge. Britterna har dödat tiotusentals talibaner mot drygt tvåhundra dödade britter. Ändå har talibanerna stärkt sin kontroll över de landområden som striden gäller.”

Visar inte det på att britternas och amerikanarnas strategi är ineffektiv? Både för freden och för kriget! Och vad är det för enkelt med att vända ett underläge till ett överläge (är det ens möjligt att befinna sig i oftast taktiskt överläge samtidigt som man befinner sig i ett strategiskt underläge)? Det är ju vi som gång på gång hamnar i bakhåll! You are the ones that are shooting fish in a barrel! Är det någon som åker till Afghanistan och skjuter folk med modern krigsutrustning så är det väl britterna och jänkarna, du säger ju det själv – tiotusentals dödade talibaner men bara 200 dödade britter. Nyckeln till att upprätthålla fred är en god kontakt med civilbefolkningen, för talibanerna kan inte verka utan deras hjälp, du undervärderar det totalt. Det är därför som svenskarna ”åker runt och drar på sig bakhåll” som du kallar det. Det är nedvärderande av den svenska insatsen att benämna vår strategi så.

Förresten, är det rätt att säga att de västliga styrkorna initialt oftast har det taktiska övertaget, med alla dessa överfall och IED-bomber? Svenskarna i Mazar-i-Sharif har inte haft det hitintills i alla fall, på grund av vår strategi. Fast det är lättare att vända ett underläge till ett överläge med avancerad utrustning, det vet jag. Men det är inte så lätt att erövra och hålla mark när man är under 500 man stark på ett område i Afghanistan av den storleken, där av svenskarnas strategi förmodligen.

Jag vill också säga att; vi åker inte runt för att dra på oss bakhåll, vi åker runt TROTS att vi drar på oss bakhåll! Det verkar som om det är VÅR strategi som bidrar till en lösning för det afghanska folket, inte britternas, eftersom det är relativt lugnt i vårt område men inte i ert. Problemet för amerikanarna är att om de skulle reducera sina styrkor till säg 3000 man, så skulle de bli nermejade för att de är så illa omtyckta. Vi svenskar har ett bättre rykte i Afghanistan redan från början, och kan därför verka enligt den strategi vi har och med det lilla mantal vi har. Men jag ger dig rätt i att det är naivt och korkat att förbjuda offensiva operationer som attacker på talibanfästen.

Chris Anderson 25/11/2009:

Vanlig logik gäller inte för Afghanistan. Vid det här laget tror jag inte att det finns någon strategi för att vända situationen som ISAF skulle klara av.

Eftersom ISAF-styrkorna länge har varit alldeles för små så stödde jag planerna på en rejäl förstärkning, en ”surge”. Nu har det dock blivit tydligt att en surge kommer alldeles för sent och att mer militär bara betyder fler strider, fler dödade afghaner och fler hämndaktioner. En våldsspiral med andra ord.

Det är nämligen männen i byarna som slåss mot ISAF mot betalning från talibanerna. De som vägrar hotas med grovt våld. När ISAF slår tillbaka ett bakhåll så dödar de ofta bröder, söner och fäder från byarna. Därmed får de alltfler fiender för varje bakhåll, då bröderna, fäderna och sönerna ska hämnas.

Afghanerna har en märklig hederskultur där lojalitet inte förekommer i någon större utsträckning. Samma afghaner som ena dagen arbetar åt ISAF kan ligga i bakhåll för dem nästa dag. Talibanerna är ökända för att inte hedra ingångna avtal, allra minst med västerlänningar.

ISAF hade sin chans i början av invasionen. OM man hade satsat på en rejäl militär övermakt och en egen interimsregering så hade man kunnat bygga upp en administrativ infrastruktur som afghanerna senare hade kunnat ta över. Tyvärr satsade man på ”legitimitet” genom att stödja en korrupt afghansk regering, samtidigt som de otillräckliga ISAF-styrkorna inte kunde hindra talibanerna från att återta kontrollen över befolkningen i byarna.

Man får inte glömma att talibanerna är de enda som har klarat av att regera Afghanistan och att de gjorde det med brutal terror riktad mot civilbefolkningen. Något sådant varken kan, vill eller ska ISAF ägna sig åt och därmed kommer de aldrig att få kontroll. Våra ”fria” val (i ett land med 80 procent analfabeter) stod sig ganska slätt mot talibanernas halshuggningar.

Enligt min mening handlar det nu bara om en reträtt från Afghanistan. De enda frågetecknen är hur och när.

Vi får inte glömma att vi försvarsvänner anser att vi svenskar har all rätt att försvara oss vid en främmande invasion. Om utländsk militär dök upp och började skjuta och bomba i min stad så skulle jag nog lägga mig i bakhåll för dem. Skillnaden kanske inte är så stor som vi tror?

Roger Klang (borttagen kommentar på Chris blogg ”Chris Anderson tänker” 26/11/2009):

Den sista kommentaren från den 25/11 har jag inget emot, men de tidigare kände jag bara att; detta will not stand oemotsagt. Det är uppenbart att du är väl insatt i situationen i Afghanistan och du gör en insiktsfull analys i din senaste kommentar.

Chris skrev;

”Afghanerna har en märklig hederskultur där lojalitet inte förekommer i någon större utsträckning. Samma afghaner som ena dagen arbetar åt ISAF kan ligga i bakhåll för dem nästa dag. Talibanerna är ökända för att inte hedra ingångna avtal, allra minst med västerlänningar.”

Roger svarar;

Afghanerna liksom de flesta andra araber och afrikaner, är Machiavellister, d.v.s. de styr med alla tillgängliga och otillåtna medel, ljuga, byta sida och vara falsk är i detta fall bara ett medel för att hamna på topp. (Machiavelli var en medeltida italiensk furste). Fast deras maktstrukturer är uppbyggda av klaner, precis som du säger, medan västvärldens samhällen är i form av stater. Afghanerna tar till omedelbart våld när de avreagerar sig, medan västvärlden tar tid på sig och planerar sina handlingar noggrant med iskyla och framförhållning. Det är för övrigt därför som våra samhällen är så framgångsrika jämfört med deras, men det beror också på att vi vänder andra kinden till, åtminstone till en början. Nackdelen med det är att de får det psykologiska övertaget.

Jag tror att man kan jämföra Afghanistan med de tyska staterna under det trettioåriga kriget. Beroende på vilken ort man bodde på, eller vem som såg ut att vinna kriget, valde man sida. Men det var en ”lojalitet” som var ombytlig från ”tyskarnas” sida, de kunde byta sida lika lätt som man vänder en pannkaka. Religionstillhörighet var, liksom i Afghanistan idag, den avgörande faktorn för många.

Chris skrev;

”Man får inte glömma att talibanerna är de enda som har klarat av att regera Afghanistan och att de gjorde det med brutal terror riktad mot civilbefolkningen. Något sådant varken kan, vill eller ska ISAF ägna sig åt och därmed kommer de aldrig att få kontroll. Våra ”fria” val (i ett land med 80 procent analfabeter) stod sig ganska slätt mot talibanernas halshuggningar.

Enligt min mening handlar det nu bara om en reträtt från Afghanistan. De enda frågetecknen är hur och när.”

Roger svarar;

Jag har några små ordspråk som går så här;

Krig är den metod som talibanerna använder för att hålla kontroll på sina kvinnor, därför kan man inte vinna tvisten mellan islamismen och den sekulariserade världen, man kan bara förlora – om man lägger sig! Våld mot kvinnorna, våld mot de skolgående flickebarnen, våld mot den utpekade fienden, all slags våld fungerar eftersom kvinnor är känsliga för onödigt våld. Att v, mp och sd vill lägga ner vapnen i Afghanistan, med motiveringen att man inte kan vinna kriget, innebär därför att de blir representanter för talibanerna.

Ära ligger kvar på slagfältet, inte i någon ung kvinnas dygd, eller i en kniv i lungan på någon som inte fått en ärlig chans att försvara sig. Sådant kallas för brist på empati!

Islamisterna har helt enkelt bestämt sig för att vadhelst ondskans handlande de än tar sig till, så är det sanktionerat av profeten genom hans efterlämnade bok Koranen, och är därmed Guds vilja. Det är därför som det kallas för “politisk Islam”!

Ovanstående citat är av Roger Klang

”The Russians were easy to find and hard to kill, and terrorists are hard to find and easy to kill.” Quote; NSA-officials

Vi måste räkna med att stanna för evigt i Afghanistan så länge som vi har samhällen med många immigranter med ättlingar från mellanöstern. Våra öden är hoptvinnade från och med nu. Jag tror inte att vi förlorar kriget – i Afghanistan – jag tror att vi kommer att förlora det på hemmaplan. Endast hemmaopinionen kan få en demokrati att dra sig ur ett framgångsrikt krig utan slut. Kriget är framgångsrikt räknat i antalet döda fiendesoldater kontra antalet döda egna soldater.

Roger Klang, Lund Scaniae

Idag så stod följande artikel på SVT text-tv:

Uppehållstillstånd till salu

Svenska uppehållstillstånd kan köpas på svarta marknaden för 2.000 styck, avslöjar Ekot. Med ett sådant i sitt pass kan man sedan resa fritt i Europa.

Den som köper ett uppehållstillstånd på svarta marknaden måste dock på egen hand infoga det i passet.

Det kan bara göras av Migrationsverket men enligt den försäljare som Ekot talat med brukar pass och märken fogas samman av en medhjälpare i Grekland. Det är inte känt som om märkena är äkta eller förfalskningar.

Ja, oavsett om märken är äkta eller inte så stinker detta hästskit, eller apskit om man så vill, lång väg. För det här innebär att drösen av kriminella invandrare och flyktingar till Sverige kommer att öka ännu mer.

T ex är det ett brott att köpa sådana här uppehållstillstånd svart, och många utav dem som kommer hit med hjälp utav dessa är ju kriminella redan innan.

För ingen ska tro att alla de flyktingar och invandrare som kommer hit flyr ifrån någonting utan orsak, många gånger flyr de ifrån sina hemländer på grund utav att de har begått brott där.

Och vad är då bättre än att fly till ett land som tar emot vem som helst med öppna armar utan att kolla upp saker och ting ordentligt när det gäller personen ifråga?

Nej, i Sverige släpper vi alla, oavsett vilka brott som de har begått.

Sverige – De kriminellas fristad på jorden.

Dessutom är det när det kommer till kritan få utav de som kommer hit som verkligen är riktiga flyktingar.

Läs mer om de illegala uppehållstillstånden på bl a  http://www.svd.se/nyheter/inrikes/artikel_3849589.svd och

http://www.aftonbladet.se/senastenytt/ttnyheter/inrikes/article6190388.ab .

På tal om flyktingar och uppehållstillstånd: Läs även om saker som har med dessa att göra på http://frianyheter.wordpress.com/2009/11/25/31-arigt-flyktingbarn-nekas-uppehallstillstand/

Jag har under veckan försökt fått tag i “Hellenic Center for Infectious Diseases” för att få svar på hur många greker som just nu idagsläget är smittade i Svininfluensan.

Efter idogt e-mailande och uppringningar har jag ännu inte fått ett rakt besked. Man har gett mig nya nummer och nya experter att prata med som bollat runt mig till diverse kontor utan ett enda definitivt svar.  Det var viktigare för dom att få reda på vem jag var och varför jag undrade detta…

Jag har kontaktat flera större tidningar och ställt samma fråga utan rakt svar. Imorgon Måndag har jag fler att ringa som då skulle vara på plats och kunna svara på min otroligt avancerade fråga: “Hur många greker har idag svininfluensan?”

Efter att jag återigen ringt upp “Hellenic Center for Infectious Diseases” så refererade man till en artikel av www.grreporter.info

13 November 2009:

Established swine flu cases increased to 332 during the last week and the total number right now is 3 189, out of which 1 535 are in Attica region and most of them are between 15 and 29 years old. http://www.grreporter.info/en/swine_flu_pandemic_approaching_greece/1490

Imorgon börjar massvaccinationerna i Grekland…

- More than 1,800 cases of H1N1  29 Augusti 2009 – http://www.ekathimerini.com/4dcgi/_w_articles_politics_100020_29/08/2009_110245

” – Twenty countries reported an increasing trend of influenza activity, of which the following six countries did not mention an increasing trend in week 44: the Czech Republic, Denmark, Greece, Hungary, Latvia and Slovenia.” http://ecdc.europa.eu/en/activities/surveillance/EISN/Newsletter/091113_EISN_Weekly_Influenza_Surveillance_Overview.pdf

bild ovan från: (Sidan 4/14) http://ecdc.europa.eu/en/activities/surveillance/EISN/Newsletter/091113_EISN_Weekly_Influenza_Surveillance_Overview.pdf

Fri, Sep 18 2009:

A French national died in Greece on September 17, his death being confirmed as a direct result of the H1N1 strain. Greece has more than 2000 confirmed cases of swine flu, 14 of which are described as severe, including two that are said to be ‘critical’ – a French woman aged 30 and a Greek woman aged 58. http://sofiaecho.com/2009/09/18/786824_greece-to-start-h1n1-vaccination-as-who-warns-of-second-swine-flu-wave

Greece reports 6 A(H1N1) deaths
3 November 2009 | 18:33 | FOCUS News Agency
Athens. Greece confirmed six A (H1N1) deaths, Greek Ethnos newspaper writes. The last victim is a 34-year-old man. Greece has confirmed three A (H1N1) death cases over the last 24 hours. Most of the infected with the new virus are between 10 and 19 years old. The scientists said in most of the cases the disease is taking its own course. http://www.focus-fen.net/?id=n199254

Mormor har alltid last av mammas och mosters kaffekopp. Jag och min kusin fnos alltid at det. Lat henne spa min nu iaf.  Bara for att vi satt samlade och mamma i extas ville att vi skulle lasa av min. Drack upp mitt kaffe, sen skulle man lagga koppen uppochner sa geggan rann ner och torkade. Jag kasta muggen rakt uppochner och allt akte ut pa bordet. Mormor skrek av skratt. Nar den hade torkat hade mormor inte sett nagot sa intressant tidigare. Det hande massa saker i min kopp!

• Jag kommer att na hogt och det kommer ga fort. “Fyren” star for att vagen ar ljus, bade dag och natt. Over fyren seglar en fagel, som alltid atervander till fyren och parkerar med oppna vingar. Kanslan i min kropp ar god och mina tankar ar klara.
  
• Jag tanker mkt pa tva manniskor. Aldre.  Jag kommer att resa med 2-6 personer framover.
• Det kommer ett stort firande snart, manga kommer narvara och vi kommer tanda manga ljus.
• Min vilja och frihet ar stark, jag gar min egen vag och later mig inte paverkas av nagon annan.
  
• Nagon tycker om mig valdigt mycket men jag vander ryggen till gang pa gang. Denne ar kort och valbyggd.

Sammanfattat: Jag lever som i ett kungarike och min tur ar vard guld. Det finns dock en labyrint som ar en svart tunnel genom riket. Den har inget slut. Jag vet att den ar svart, men det skrammer mig ej.

Ja det later helt ok, det kan jag fortsatta tro pa!

Nu har jag kommit till det dar underbara med att vara utomlands! Alla bokstaver pa tangentbordet som ska vara dar, men som har tappats nagonstans bland aristokraternas papyrus finns inte! Sa forsok forsta mitt kryptiska inlagg.

Begravningen var fin, speciell, underlig, skon, jobbig och for att sammanfatta det hela en upplevelse.

Allt gick snabbt. Begravningen som ska ske inom 24 timmar.. ( kom presic pa att det kanske inte ar det roligaste att lasa om en begravning men det har ar faktiskt larorikt och fran en annan kultur, det kan vara spannande, sa fortsatt nu o las, ta en kanna kaffe) Ja begravningen ska ske inom 24 timmar sa det var oss dom vantade pa. Vi kom fram 04 och 11 pa morgonen kom nara slakt hem till oss. Alla halsade och jag visste inte vilka de flesta var. “Vi sorjer med er”  Tack.. eller? mamma vad sager man?

Alla hade anlant och sedan kom morfar helt plotsligt. Kistan bars in i vardagsrummet och lag dar oppen sa alla fick ta farval av honom. Tva kandelabrar med ett ljus i varje pa bada andarna av kistan.  En prast kom hem till oss och laste boner samt kastade omkring med en rokelseslagga.  Mormor hade ocksa rokelse  som hon gjorde korset over kistan med och framfor kandelabern. Vi satt dar en timma i all rokelse o jag blev yr.

Sedan akte vi till kyrkan.  Dar sjong prasterna. Alla gor korsetflera ggr.  Sedan sitter de anhoriga pa rad sa alla kan halsa och kramas en och en for att visa deras sorg.

Resan fortsatter mot kyrkogarden dar morfar far ett guldkorshalsband, blommor och hissas ner i en vit marmor grav medan prasten mumlar pa.  Sedan oser man pa jorden och om man vill tar man en nave och kastar sjalv i, eller mera blommor.

Till slut samlas alla pa en fika for att umgas och prata, samla ihop sig lite eftersom man inte ses alltfor ofta tillsammans.

Kunde tyvarr inte dokumentera bildligt, det skulle kannas lite absurrt om jag sprang runt med min iphone och klickade vilt pa allt. Ska halsa pa morfar imorgon sa da kan jag iaf visa hur gravplatsen ser ut. Det ar valdigt trangt och vit marmor overallt.

Han sover som en sten ( skamt asido ) fast mormor sager att han ar ett moln, och nar vi har en fluga hemma sa sager hon att det ar hans ande. “Det ar morfar!” Sa  kommer det en liten fjaril, “Ja det ar morfar!” Ja mormor, det ar morfar.

Har kommer en GRYM lat jag spelar nar jag kommer hem. Pa hogsta. Nu ar  har vi sorjt, gratit, tagit hand om familjen och nu vilar han i frid. Bless

…och 90% av sjuksköterskorna vill inte heller ta vaccinet. Med start nästa vecka vill folk från den grekiska regeringen börja besöka sjukhusen runt om i Grekland i syfte att övertala läkarkåren och övrig personal att ta vaccinet och få dom på sin sida(!)

OBS: Videon har Engelsk text!

http://www.megatv.com/articles.asp?catid=14541&subid=2&pubid=4813739

Grekiska läkare har internationellt sett väldigt högt anseende

En fullständigt absurd nyhet från i somras som tål att upprepas:

En inte ovanlig metod att döda sin hustru, dotter, syster eller svägerska i det hedersrelaterade våldet är att tända eld på henne eller det rum som hon stängs in i.

Följande är en fruktansvärd nyhet från det redan så brandutsatta Grekland:

“Grekisk halal-skogsbrand, Hodjas blogg

En from muslim skulle bara bränna upp frun med bensin – men då hon tog eld, sprang hon in i skogen.

Den grekiska statliga nyhetsbyrån ANA berättar: En immigrant med albansk bakgrund blev i söndags anhållen nordväst om Aten då han ville döda sin fru genom att hälla över henne bensin och sätta eld på henne. Den brinnande kvinnan sprang in i skogen och utlöste därvid en skogsbrand. Hon överlevde och ligger nu på sjukhuset med svåra skador.”

Mer från Hodjas blogg, Kulturvänster blir pophöger

Bild från Kulturvänster blir pophöger

Mvh/:)Smileth

I en ny, intressant rapport från vår systerorganisation, den Norska Helsingforskommittén, framförs skarp kritik mot Greklands hantering av asylsökande och flyktingar. I rapporten, “Out the Back Door : the Dublin II Regulation and illegal deportations from Greece”, går det bland annat att läsa om Greklands godtyckliga deportationer av flyktingar till länder där de riskerar att utsättas för tortyr eller att avrättas. Flyktingar med pågående asylärenden blir utkastade. Människor som vill ta sig till Grekland och Europa för att söka skydd förvägras rätten att göra det – de riskerar istället att utsättas för våld, bli bortmotade av grekiska kustbevakningen eller tvingade att återvända genom minfälten vid gränsen till Turkiet.

Det är lätt att anklaga flyktingsmugglare för att de för krass vinnings skull utsätter människor för stora risker och inhuman behandling. Men vi måste också fråga oss hur det kommer sig att det finns en marknad för dessa smugglare. Under lång tid har Europa ansträngt sig för att göra det svårt, för att inte säga omöjligt, för människor som flyr för sina liv att söka skydd i vår välmående del av världen. Med hjälp av länder som Grekland, vars geografiska belägenhet vid EU:s gräns och som naturlig färdväg för många flyktingar, kan övriga europeiska länder luta sig tillbaka i trygg visshet om att det finns portvakter som håller rent vid våra ytterdörrar. Sverige och andra europeiska länder kan sedan fortsätta att uppröras över kriminella smugglares utnyttjande av sina medmänniskors utsatthet, trots att vi i allra högsta grad har ett ansvar för att de har en marknad att verka på genom det yttre skydd vi varit med att bygga upp. Den grundläggande rätten för människor att söka skydd, asyl, sätts därmed på undantag – utsatta människor kommer inte ens in genom dörren – och vi kan inte säga att vi inte vet och att vi inte har något ansvar.

Granatäpple (granatus=kärna) betyder mycket. I antikens Grekland var frukten en symbol för gudinnor som tex Afrodite och Athena. I persisk mytologi är granatäpplet källan till ett långt liv. I dagens Malmö symboliserar frukten glädje och generositet, rikedom och barndomsminnen.

Att lägga ett granatäpple (bedna på bengali) i en bengalisk mans hand och sedan säga: ät, det finns mer, symboliserar i sin tur en stark kärlek mellan far och dotter och en bonuscheck på några hundra kronor. Att dessutom strö lite socker över det eller blanda upp det med några skvättar vitt vin gör lyckan total.

Nu slutar jag, GAH. Mot middag me gött sällskap och säng me massa skönt täcke och asmycke satin. 
Skulle vara nice att åka till sommarstugan också. Synd att man inte kunde ta tuben dit, då hade ett årskort för 8000 vart Väääääärt.

“Nästa Antipaxos. Se upp för dörrarna dörrarna stängs.
TÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖ”

Jag och Christina små znorbisar

Rubriken betyder “Grekand” på grekiska ifall nån undrar..

Ja, Grekland. Hela veckan har jag varit så grymt sugen på grekisk mat så igår när jag fick mitt CSN så bestämde jag mig för att göra grekisk sallad med tzatziki och vitlöksbröd. <3 Det blev riktigt lyckat och jag försökte göra så som de gör där nere, att inte överhacka grönsakerna. Bara skära dem i skivor och strö ut på ett serveringsfat. Tzatzikin gjorde jag själv, fast jag använde vitlökskrydda istället för faktisk vitlök… Jag hade köpt riktig vitlök, men när jag kom hem insåg jag att jag inte hade nån vitlökspress.. :/

Grekisk lättmiddag:
ca 2portioner

Sallad:
2 tomater
1/2 gurka
1 liten lök
125 g fetaost
olja
salt
peppar

Skär grönsaker och ost i lagom stora skivor.
Varva lager på serveringsfat/form.
Blanda olja och kryddor och strö över formen.

Tzatziki:
ca 1.5-2 dl grekisk yoghurt
pressad vitlök
lite hackad lök
lite hackad gurka

Blanda alla ingredienser!

Vitlöksbröd:
Köp färdiga bröd på Lidl för en tia!
Värm på 200° i ugn ca 15 minuter.

έτοιμος!

Förlåt för den dåliga uppdateringen. Jag har haft rätt mkt i skolan just nu och har varit allmänt trött och stressad. Dessutom har jag inte haft så mkt pengar att köpa mat för så det har blivit väldigt tråkig mat som jag inte orkat blogga om. Men idag är det löning och mitt konto har en massa pengar på sig. =D Visserligen har jag en hel del utgifter den här månaden, men lite lyx måste jag ändå unna mig i matväg. Jag ska iväg och handla lite snart, tänkte åka till PrisXtra på söder för lite billiga delikatesser. Svänger nog förbi Lidl på Odenplan också.

Några saker som jag planerat denna månad är:
Grekisk sallad med tsatsiki och vitlöksbröd – Jag har saknat Rhodos så mkt på sistone och tänkte ta en kulinarisk nostalgitripp tillbaka.
Grönsaksgryta med soyakorv – Brorsans sida och recept. Låter jättegott så man måste ju prova
Dahl (indisk linsgryta) – Blev tipsad av en klasskompis om denna kryddstarka veggogryta
Vaniljgröt – Har gjort en del risgrynsgröt på sistone och tänkte prova med vaniljsmak nån dag.
Chailatte – Det enda jag beställer på caféer! Men jag måste ju prova det hemma nångång. Jag brukar säga att jag fick “chailatte” i nappflaska när jag var liten, men egentligen var det bara té med mjölk i…
Lins- och majssallad – Jag älskar majs och linser är nyttigt. Måste prova att blanda dessa.
Quinoa med feta – Mamma brukar göra quinoasallad, men jag tänkte prova med feta, som ett alternativ till äcklig hummus.
Scones – kan jag göra egna scones, tro?
Banana Smoothie – i designen till den här bloggen (som jag inte gjort själv..) fick jag ju med ett smoothierecept xD Och nu har jag en mixer, så då måste jag ju prova det. Nej, jag har aldrig gjort en smoothie förut. Ever. Kitchen n000000b…

Dessutom tänkte jag prova på att baka eget frukostbröd för första gången! Det här receptet ser rätt okay ut, eller hur?

God morgon kära läsare!

Jag tog mig en riktig sovmorgon idag och klev inte upp förrän klockan  va halv elva… skönt =)
Jag har börjat med en kenpig sak den senaste veckan. Jag har börjat sovit i fotändan och det oftast utan kudde. Skumt. Men ska jag se sannaingen i vitögat kan jag säga att jag har mycket mindre ont i nacken nu! Gött =)

Jag tänkte bjuda på lite bilder från eftermiddagen igår. Och på receptet på den goda köttfärsgratängen vi åt igår.  Smakerna i den kan sägas vara en kombination av Indien, Grekland och Sverige *njammi*

Gubben i mitt vrdagsrum. Eller som han också kallas.. Nubben! Mysvovve!

Louise på eftermiddagspromenaden. Louise har en så kallad dvärgväxt. Hon är 7 år gammal med ser ut som en valp. Supersöt förstås!

Vackra, underbara tant Nicki =)
Jag fick låna Hobbes kamera under resten av promenaden. Jag tror jag lyckades ta några riktigt fina bilder på vovvarna och på Minna =)
Vill också ha en sån kamera! Hihi, sånafall skulle jag nog inet göra annat än att fota =)

Efter promenaden kockade jag en jättegod köttfärsgratäng.
På begäran ska jag försöka knåpa ihop ett recept, jag improviserar ju nästan alltid när jag lagar mat…

Ingredienser:

ca 1 kilo mandelpotatis
1 stor aubergin
500 gr nötfärs
en förpackning krossade tomater
en matsked hackad vitlök(jag köper den finhackad och fryst)
en förpackning Fontana Buffelost (som är en ost med fetakaraktär gjord på buffelmjölk… väldigt god!)
5 dl creme fraiche

Kryddor:
Salt, Peppar, Chilikrydda och Garam Masala(massor)

Gör så här:

Sätt ungen på 200 grader.
Dela mandelpotatisen på längden och koka den mjuk i lättsaltat  vatten.
Stek köttfärsen tillsammans med den hackade vitlöken(om du använder färsk så ta mindre än om du använder den frysta).
Undertiden som kötfärsen stekes, skiva auberginen i halvcentimeterskivor.
Smöra en ungsfast form. Lägg ut två lager med auberginskivor i formen. Salta och täck sedan med ungefär 2-3 matskedar creme fraiche.
När köttfärsen fått lite färg tillsätter vi salt, peppar och massor av Garam Masala(jag skulle gissa på ungefär 4-5 teskedar). Vänd runt köttfärsen med kryddorna och tillsätt sedan även de krossade tomaterna.
Töm av de kokta potatisarna.
Finhacka buffelosten och blanda den med resterande creme fraiche, tillsätt lite svartpeppar i ostblandningen.
Bred nu ut knappt hälften av köttfärsröran över auberginerna i formen.
Fyll sedan på med potatisen, ett lager till med auberginskivor, resten av köttfärsröran.
Längst upp slår vi på ostblandningen.
Eftersom både potatisen och köttfärsen är färdig ska gratängen bara bli genomvarm och få fin färg, se bilden ovan.

Smaklig måltid!

Alla Hobbes Bearded Collies på samma bild =) Synd att Louise fick för sig att gå därifrån just då…

Minna och Felix fick i uppgift att diska gratängformen. Väldigt populärt =)

Jag förstår nu varför det händer att jag har katthår till och med på tallrikarna… Inte nog med att han sitter i diskstället, han räcker ut tungan åt mig cokså! Unge!

För att Hobbe skulle slippa vänta två timmar på sin buss i stan körde jag in honom och alla vovvarna.
Vi gick på Dalwhinnie’s och drack te/kaffe. Väldigt trevligt.
En tur i badhusparken med alla fyra vovvarna hann vi med också innan det va dags att vinka av Hobbe, Thelma, Louise och “Nubben”…

Tack för en kanondag!

Nu ska jag pysa till Svensta för att fika med älskade moster “Lillnita” innan det är dags att bege sig till jobbet =)

Kram kram!

Vår semester på den grekiska ön Lesvos:

090915

Det kom lite regn under natten, men så länge det håller sig till den mörka delen av dygnet så gör det ingenting. På morgonen var det lite mulet men det sprack upp ganska snart och vi fick en ännu finare dag än gårdagen. Nu börjar det likna solsemester . Efter min till viss del sömnlösa natt (medicin kl. 03.30, inbillningssjukan = svininfluensan osv) så började jag dagen med huvudvärk, men efter lite kurering med alvedon så var jag fit for fight igen. Den härligt varma och fina dagen tillbringade vi på stranden, och nu fick Mimmi äntligen bada.

Fast lite försiktig tyckte jag att man kunde vara med foten, så det var badskor på som gällde…även för mamman. Det var nog det bästa inköpet under hela semestern, förutom min röda sjal som även funkade som klänning.

Tjusiga dojor va?

Men dom var helt perfekt för den ömfotade…fast Jens var inte tillräckligt vuxen för att sjunka så lågt som att köpa något dylikt…men då får det göra ont under fossingarna också. Själv så har jag helt enkelt accepterat min “mogna” ålder och vågade spatsera omkring med finskorna bland folk.

090916

Idag skulle vi ge oss ut bland galna greker…i bil. En röd Jeep hade vi hyrt, med fyrhjulsdrift. Efter tidigare erfarenhet så vet vi att det är ganska bra att ha när man är ute på äventyr i den grekiska landsbygden. Den ylade som tusan när man startade den, och man blev fundersam ett tag vad det var för “vrålåk” man hade fått, men den fyllde sin funktion, den tog oss runt halva ön utan att braka ihop.

Vi styrde mot öns huvudstad, Mytilini, där vi tänkte passa på och shoppa lite, innan vi åkte vidare. Efter ca 1,5 timmes bilfärd så började vi komma in i lite mer tät bebyggelse, som tätnade varteftersom och till sist förstod vi att vi var i Mytilini. När vi irrade fram utan att veta vart vi egentligen skulle, så blev vi helt plötsligt stoppad av en grekisk gubbe på moppe, som gestikulerade vilt och det var helt klart att han ville oss något. Jens stannade och hade ner sidorutan och samtidigt som gubben pratade på med Jens på grekiska, så upptäckte jag att en grekisk gumma stod utanför min ruta och gestikulerade lika vilt som gubben, och rabblade en hel harang på grekiska. Jag hade också ner rutan, och gumman fortsatte med sin grekiska och till sist började vi förstå vad dom ville…vi körde nämligen mot enkelriktat…ooops!! Det var ju faktiskt ganska snällt av dom tycker jag, även om greker alltid låter som om dom skäller ut folk när dom pratar. Så, det var bara att försöka vända på plats och när vi väl hade lyckats med det så kom det en hund springandes mot våran bil, och den hoppade och skällde och sprang precis brevid ena framhjulet, så Jens var livrädd att han skulle köra över den. Så är det inte greker som skäller på en, så är det hundar…

Efter en del svettningar så lyckades vi snirkla oss in i centrum av Mytilini och vi hittade den parkeringsplats som biluthyraren hade beskrivit vägen till. Åh, vad skönt att få parkera bilen och slippa den ett tag i den kaotiska trafiken! Jepp, det hade det ju vart, om det inte vore för att parkeringen var om möjligt ännu mer kaotisk än trafiken. Det var det värsta jag nånsin sett! Det var en ganska stor parkering med flera “avstickare” från infartsvägen, där bilarna stod så fint i sina “fickor…men…sen stod det även bilar i långa rader mitt i körbanan, mellan fickorna om ni förstår (svårt att förklara utan att rita), så hur dom bilar som ville åka därifrån kom ut, det var en gåta, och vi var inte speciellt sugna på att ta reda på svaret på den gåtan. Så efter ännu mer svettningar så bestämde vi oss för att åka därifrån, det var alldeles för kaotiskt och stressat och så shoppingsugna var vi inte längre. Men, när vi snurrar runt i Mytilini så kläcker Emil ur sig att han är jättejättekissnödig…great…hur gör vi nu? Mitt i smeten med en kissnödig unge…nöden har ingen lag sägs det, så Emil och jag kastade oss ur på parkeringen, in mellan alla bilar och så fick han kissa där helt enkelt. Sen när Jens och Mimmi kom igen efter ett varv på parkeringen så kunde vi hoppa in och åka därifrån, och pusta ut. Pjuh, vi hade överlevt Mytilini!

Vi åkte vidare och målet var en by som heter Molyvos, som ligger på den norra sidan av ön (vi bodde på den södra sidan). På vägen stannade vi i en liten mysig fiskarby och ungarna åt en glass och hade roligt åt en papegoja som spexade och pratade där.

Sen fortsatte färden, och biluthyraren hade ritat i på en karta vart hon tyckte vi skulle åka (undrar om hon hade något emot oss?), som var den väg med vackrast utsikt, så vi följde kartan…och helt plötsligt kom vi ut på en grusväg, och det kan jag säga att en grekisk grusväg går inte att jämföra med en svensk grusväg, man skulle nästan kunna kalla det kostig. Och det var nu vi var väldigt glad att det var fyrhjulsdrift på bilen. Grusväg och kringelkrokväg uppåt i berget, med bara ett stup på ena sidan om bilen…uuhhhh, jag gillar inte berg-och-dalbanor, och det här var precis som att åka berg-och-dalbana, fast värre. Vi skumpade omkring på vägen, och jag kunde inte annat än att skratta lite smått hysteriskt, och krampaktigt hålla i mig (som om det skulle hjälpa) och bara hoppas att vi skulle komma fram utan att skumpa av “vägen”. Till slut tog kostigen slut och vi kom in på en “riktig” väg igen, ja, det var asfalt i alla fall, och så småningom kom vi fram till Molyvos. Det var ingen besvikelse, det är där man ska bo om man ska semestra på Lesvos. Så himla mysig by!

Jag har kunnat gått där och strosat mycket längre än vad vi gjorde, men så fort vi hade parkerat bilen och klivit ur så blev Emil så jättevrålhungrig. Han bara måste ha mat på en gång! Sen när vi väl hade fått mat, så var det ju så jättejättevarmt, och det var så jättejättetråkigt där och om dom ändå kunde få bada nångång. Så för att få tyst på ungarna så packade vi in oss i bilen igen och drog iväg till en lavastrand som heter Anexos. Lyckan var fullkomlig hos ungarna, och det var jättestora vågor som dom badade och hade kul i. Även pappan var med på ett hörn, men jag höll mig på torra land. Jag försökte komma i, men med dom där vågorna och sandbotten så var det svårt att smyga i och göra min procedur (läs kärringbad) innan jag doppade mig, så jag gav upp. Och dessutom var vattnet fullt av äckligt sjögräs eller nåt, som spolades med av vågorna. Iiiiäck, vad äckligt när det fastnade överallt på kroppen! Snudd på äckligare än fiskar…Nä, jag ansvarade för kameran istället, mycket bättre.

Efter det att ungarna och pappan hade fått leka av sig lite, och blivit av med en del överskottsenergi så var vi redo att åka vidare. Den här gången var det raka vägen mot hotellet som gällde, för vi ville inte riskera att få irra omkring på kringelkrokvägarna i mörkret. Efter att ha blivit omkörd av en motorcyklist i 200-knyck samtidigt som han/vi fick möte och en felkörning som nästan slutade med att vi körde in i sidan på en annan bil så började vi närma oss rätt sida av ön. Helt plötsligt när vi inte hade så långt kvar till “våran” by blev vi stoppad i en poliskontroll…jodå, dom har tydligen såna även på grekiska öar. En stel, allvarlig, förmodligen helt humorlös polis stegade fram till vår bil och bad om att få se våra papper. Vi började rafsa fram uthyrningspappret till bilen och Jens körkort, och när polisen hade tittat i typ två sekunder så viftade han iväg oss, vi fick köra vidare. Han tänkte nog “dumma turister” och ville bli av med oss fortast möjligt, eller så var han riktigt dålig på engelska och hade tömt ordförrådet med “paper please”.

Till sist rullade vi in på parkeringen på vår…nej, förlåt…brevid våran balkong, och kvällen blev lugn och stillsam, som alla andra kvällar.

FORTSÄTTNING FÖLJER…

De två senaste månaderna har innehållit många dueller mellan vänstern och högern runt om i världen. 4 av 5 har slutat med vänsterseger: i Japan där DPJ( Democratic Party of Japan) kammade hem en chockseger av sällan skådat slag med 308 platser av 480 totalt i det japanska parlamentets underhus, i Norge där de rödgröna( arbeiderpartiet, sosialistiske vensterpartiet och senterpartiet) fick ett förnyat förtroende med 86 mandat emot 83 för de borgerliga(inkl. det främlingsfientliga Fremskrittspartiet som blev det största borgerliga partiet), i Portugal där statsminister Socrates av partido socialista också fick förnyat förtroende för att leda landet i 4 ytterliga år samt i Grekland där PASOK(panhellenistiska socialiströrelsen) fick egen absolut majoritet med över 43% av rösterna emot den då sittande statsminister Karamanlis konservativa parti. Men trots alla dessa vänstersegrar vägde brakförlusten i Tyskland för SPD(Sozialdemokratische Partei Deutschlands) tyngst, speciellt för de nordeuropeiska socialdemokraterna som har en väldigt nära förbindelse med partiet.

SPD fick totalt 23% av rösterna, en tillbakagång med hela 11 procentenheter sedan valet 2005, samtidigt som det ganska unga Die Linke(ung. motsvarighet till vänsterpartiet) kammade hem ca 12% av rösterna och blev därmed större än Die Grüne som fick ca 11%. I sin helhet innebar det att CDU(Christlich demokratische union) fick tillsammans med FDP(Frei demokratische Partei) en helt borgerlig majoritet. CDU(tillsammans med CSU som är dess systerparti i delstaten Bayern) fick ihop 34% av rösterna medan FDP tog hem 15% vilket innebar 49% för de tre partierna tillsammans och en svart-gul regering. SPD, Die Linke och Die Grüne fick tillsammans ca 46% av rösterna och därmed långt ifrån makten.

Trots förlusten blockmässigt var det inte så många i Die Grüne och Die Linke som verkligen grät, de två partierna tog 3 procent var från socialdemokraterna vilket tog dem från 8 till 11 respektive 9 till 12 procentenheter sedan valet 2005. Utövder de 6 procentenheterna förlorade SPD 5 ytterliga procenheter till FDP som gick framåt från 10 till 15 procentenheter sedan valet 2005. Det innebar att sorg för ett parti var glädje för tre som delade mellan sig 1/3 av de socialdemokratiska väljarna. En stor anledning till detta anses ha varit det socialdemokratiska partiets samregering med CDU-FDP innan valet vilket i princip innebar att kanslerkandidater Steinmeier som då var utrikesminister inte kunde kritisera den konservativt präglade koalitionsregering så mycket, en kritik mot det kunde betyda en kritik mot sig själv som satt i den. Men det allra största är dock bortom samregerandet, det går djupt in i väljarleden och har sin grund i hur det socialdemokratiska partiet hade tagit en förändrad roll efter Gerhard Schröder-Tony Blairs gemensamma strategi kallad för “tredjevägens politik“. Gerhard Schröder kallade det socialdemokratiska partiet för den nya mitten(Die Neue Mitte) för att på så sätt förankra sin politik efter marknadens regler men med en tanke om social rättvisa, en mer privatiserad offentlig sektor och positivare syn på vinstuttag i välfärdssektorn.

1997, samma år som Labours stora seger i Storbritannien, fick SPD hela 40.9% av rösterna och därmed tog sig an regeringspositionen. Då var Bill Clinton president i USA och därmed bildades en koalition av Blair-Schröder-Clinton med “tredjevägens politik” som princip. Denna princip har genomsyrat alla tre partierna: Labour, SPD och Democrats, ända tills idag även om Obama är på väg att komma med, för USA, väldigt radikala förändringar. SPD fortsatte segerskörden i valet 2001, dock med mindre marginal. I valet 2005 blev det förlust för SPD men partiet hade fortfarande stöd av 34%, bara en procentenhet mindre än CDU/CSU.

Efter det senaste “bundestagswahl” är läget dock mycket annorlunda. SPD fick sitt sämsta resultat sedan andra världskriget och det var väldigt tydligt att “den nya mitten” inte fungerade, hade tappat trovärdighete, vacklade mellan kortsiktighet och visionslöshet. Kravet på en förändringen av kurs och en tydligare politik för arbetarklassens väljare var starkt redan innan valet och har vuxit till sig rejält efter rekordnederlaget. Die Linkes och Die Grünes stora framgångar har gjort att kravet inte längre kan förbises och därför har Steinmeier(f.d. kanslerkandidat), Steinbrück(f.d. finansminister) och Müntefering(f.d. partiordförande), alla tillhöra SPD:s högerflygel deklarerat att de kommer att lämna partiledningen efter Partidagarna senare i november för en ny ledning som ska hitta tillbaka vinnarreceptet.

Just nu är det nästan klart att det blir Sigmar Gabriel(blivande partiordförande) och Andrea Nahles(blivande generalsekreterare), båda tillhörande partiets vänsterflygel som tar över ledningen i SPD. De två har också stöd av Berlins borgmästare Klaus Wowereit och Otto Scholz. Steinmeier kommer dock att fortsätta i politiken med i en ny roll, nämligen ordförande för högerfraktionen i partiet. Därmed hoppas man nu att en ny och fräsch ledning i SPD ska ingjuta nytt förtroende för partiet i arbetarklassområden, bygga broar mellan partiet och utbrytaren Die Linke som har ex-socialdemokraten Oscar Lafontaine som ledare och därmed bilda ett starkt och trovärdigt rödgrönt alternativ bestående av SPD-Die Grüne-Die Linke.

Det är klart att det inte är lätt att ändra kurs så snabbt men det är ett rätt val som vänder kurs mot rätt håll. Det är grunden för en renäsans av en socialdemokrati som vet vad man vill ha, var målet ligger och vilka delmål leder dit.

Solen går upp efter en regnig och blåsig hösthelg. Kanske är det även dags för soluppgång i den politiska världen? Jag noterar (och applåderar) att vänsterpartiet Pasok vunnit parlamentsvalet i Grekland, något som känns som ett rätt ordentligt trendbrott i en värld där nyliberalismen tillåtits ta över mer och mer. Ska bli spännande att se hur det här utvecklas och om vänstersegern är en engångsföreteelse eller om detta blir början på en ny våg av ickeborgerliga valsegrar i Europa. Ett litet ljus i mörkret är det i alla fall.

Läs mer: SvD, DN

- Oskar

Vår semester på den grekiska ön Lesvos:

När Mimmi vaknade tidigt på morgonen kom hon linkandes till mig och sa att hon hade så ont i foten. Hon kröp ner brevid mig och mös ett tag, men ingen av oss lyckades somna om. Efter en stund frågade jag om vi skulle tända lampan och läsa lite, så kunde vi kolla på foten samtidigt också. Sagt och gjort, på med strålkastaren. Jag hade redan en misstanke om vad som gjorde ont. Hon hade nämligen på fredagskvällen tre dagar innan sagt att hon trodde att hon hade en sticka under foten, men när Jens kollade och pillade lite med en pincett så kunde han inte hitta något, så vi kom fram till att det nog var bara ett litet litet sår. Nu när hon hade ont i foten misstänkte jag starkt att det kunde vara något med det lilla såret, eftersom hon inte hade gjort illa sig på något annat sätt. När jag kollade fick jag direkt se en lång röd strimma som gick från det lilla såret över fotsulan och upp på sidan av foten. “Ehhh, Mimmi, vi måste nog åka till en doktor”…När jag sa det spärrade hon upp ögonen och såg smått nervös ut…en grekisk doktor…kändes läskigt tyckte hon. Vi väckte pappan och visade och sen var det bara att hoppa upp och sätta fart med att påbörja dagen, så vi kunde komma iväg nångång. Vi frågade reseledaren för säkerhets skull (fortfarande danska) så vi åkte till rätt ställe. Jodå, vi skulle åka till Plomari som vi hade varit till tidigare fast på shoppingresa (taxiresan, ni vet), och det var så duktiga läkare där så sa hon…

Emil fick vara med farmor och farfar på stranden och vi packade in oss i en taxi, och jag bad till Gud att vi skulle överleva taxiresan…Det gjorde vi, och efter att ha åkt kringelkrokvägar en bit upp i berget så var vi då framme vid det grekiska “medical center”. Jaha, nu då? Vi fick se en ung grabb (förmodligen i min ålder ) som satt vid ett litet fyrkantigt bord alldeles ensam där man kom in. Vi stolpade fram dit och försökte förklara på vår briljanta engelska varför vi var där, och frågade vart vi skulle ta vägen. Efter en del om och men och lite förvirring så lyckades vi få komma in på ett rum där det satt en grekisk karl (läs gubbe), och vi förklarade problemet och han visade oss till ett annat rum där Mimmi fick lägga sig ner på en brits. Den här gubben såg väl inte direkt ut som en doktor, åtminstone inte till klädseln som var en sjaskig rutig brunaktig skjorta och ett par ännu sjaskigare byxor, men eftersom det var Grekland och vi aldrig hade varit i kontakt med sjukvården i Grekland så tänkte jag inte så mycket på det just då. Hur som helst så var det den här “doktorn” som började peta med en nål (en steril, det uppmärksammade jag), och han tvättade också med jod-lösning, så den biten kändes ju helt ok. Mimmi tyckte det var allt annat än ok, hon gallskrek och tårarna sprutade och hon höll på att klämma sönder mammans hand, och hon var helt svettig och förstörd innan “doktorn” ansåg sig vara färdig, men hon låg hela tiden blickstilla med foten. Duktig tjej! Ett tag tittade “doktorn” upp där bakom foten och undrade om det verkligen gjorde så där ont, och jag förklarade för honom att Mimmi hade sagt på morgonen att det räckte med att dra med fingret löst över foten så gjorde det jätteont. Men förutom smärtan så tror jag att det var mycket nervositet och spänningar från Mimmis sida också, som uttryckte sig i skrik och tårar. När “doktorn” hade petat ett tag så reste han på sig och konstaterade att han inte heller kunde hitta något i det lilla såret, och tyckte väl att det inte var någon fara. Han kommenterade inte den röda strimman överhuvudtaget, och när jag såg att han var på väg att avsluta så var jag tvungen att fråga honom om vad han tyckte om strimman. Han ryckte på axlarna och sa att han aldrig hade sett det någon gång, och menade på att det kanske var någon allergisk reaktion…Irritationen började susa runt i kroppen på mig och Jens och jag tittade på varann och jag började fundera vad det var för inkompetent j***a “doktor” vi hade fått tag på. Nu är inte jag på något vis i världen sjukvårdsutbildad och jag kan förmodligen ha helt fel också, men som jag har hört och lärt mig är att om man har ett sår någonstans och det blir en röd strimma från såret så måste man uppsöka läkare och få pencillin, annars kan det utveckla sig till blodförgiftning. Och det ville vi inte vara med om…igen…det räcker med det vi fick gå igenom med Emil när han var nyfödd (en helt annan historia, som jag kanske berättar någon gång). Så, med ett förmodligen dåligt försök att dölja min irritation, ifrågasatte jag hans “diagnos”, på min briljanta engelska, och förklarade för honom vad jag hade lärt mig om när röda strimmor uppstår, att det var helt enkelt inte bra. Han diskuterade med en sköterska, eller vad hon nu var för nåt, på grekiska, och sen pep han iväg utan att säga något åt oss. Efter en stund kom han tillbaka med en yngre förmåga, som i alla fall var klädd som en läkare, och han tittade på foten och dom pratade med varann och vi stod där och fattade ingenting. Sen gick han, och den här äldre “doktorn” började förklara för oss på något knagglig engelska att det förmodligen hade blivit en infektion i blodet och att hon måste få antibiotika…NÄEHEEEH!! Vilken tur att vi kom dit, så han kunde förklara det för oss. Efter att ha stått ute i en korridor, bland andra väntande greker ett bra tag (en grekisk gumma gick förbi oss, med munskydd över munnen och ett provrör i handen…svininfluensan?), så fick jag till sist en lapp stucken i min hand, av en donna som stack iväg lika fort som hon kom, utan att förklara nånting om vad det var för lapp, eller vad vi skulle göra. Vi konstaterade själv att det måste vara receptet vi hade fått, och att vi förmodligen var tvungen att ta oss till ett apotek. Eftersom vi kände oss något förvirrade så gick vi tillbaka till den ensamma killen vid det lilla fyrkantiga bordet och funderade hur vi skulle göra nu. Helt rätt, ett apotek måste vi åka till, och han fixade så att det kom en taxi, och vi var sen tillbaka på hotellet ca 2 timmar efter vi hade åkt på förmiddagen, så det måste jag säga att det gick betydligt snabbare på en grekisk akutmottagning än på t.ex Tierps akutmottagning.

Mimmi tog sin första dos av sin knallrosa medicin, och tack och lov så smakade den inte alls lika läskig som den såg ut, den var god tyckte hon. Problemet sen blev att hon måste ta den tre gånger om dygnet med åtta timmar mellan gångerna, och det tänkte inte vi på när vi gav henne första dosen som var kl. 11.30. Lite snabb huvudräkning…hon måste ta medicin kl. 11.30, kl. 19.30 och…kl. 03.30 varje dag/dygn…Lovely, det var bara till och ställa klockan på halvfyra varje natt för att gå upp och ge henne den. Första natten kunde jag omöjligt somna om efter det, och jag låg och vred och vände på mig och fick huvudvärk och tyckte jag kände mig konstig i kroppen. Fantasin skenade iväg och till sist var jag övertygad om att jag hade åkt på svininfluensan och att jag skulle bli så sjuk att jag inte fick åka med planet hem på torsdagen. Det var liksom bara det som fattades på den här resan, för varför skulle eländet sluta med Mimmis fot?

För att återgå till dagen, så hade ju Mimmi fått badförbud i 24 timmar och ordinerad vila av foten under den tiden, så hon var så där måttligt glad, och lillebror var inte heller glad. Dels hade han varit orolig sa farmor, när vi hade varit borta, och sen var det ju inget roligt och inte ha någon badkompis. Så, det var inte någon höjdardag med andra ord. När vi skulle äta lunch så undrade han som tog upp beställningen varför Mimmi var ledsen (krokodiltårar), så vi förklarade för honom och han började prata och spexa med Mimmi där så det slutade med att hon satt och skrattade. Tack snälla Dimitri för att du förgyllde vår dag och fick Mimmi glad igen! Han förklarade också när han fick höra vad Mimmi hette, att i Grekland var Mimmi ett smeknamn för Dimitra (den kvinnliga formen av Dimitri som ju han hette), och hans syster hette Dimitra, så då hette ju dom egentligen lika

Den här dagen var den varmaste och soligaste dagen hittills, och det var ju typiskt när inte Mimmi fick bada. Till sist på eftermiddagen, när Mimmi hade plågats i värmen så packeterade vi in hennes fot i strumpa och plastpåse, och satte henne i en “gungsolstol” i vattenbrynet och hällde vatten över henne så hon blev avsvalkad. Hon njöt i fulla drag, och för en stund så var det inte en sån hemsk dag.

Mimmis fot med den röda strimman

Den grekiska hälsocentralen

Mimmi och Jens i väntan på taxin utanför hälsocentralen. Mimmi ganska glad ändå efter förmiddagens prövningar

Vad gör man inte för att svalka av en Mimmi som inte fick bada

Nu såg vi fram emot nästa dag, som bara måste bli bättre!

FORTSÄTTNING FÖLJER…

Vår semester på den grekiska ön Lesvos:

Efter frukosten skulle vi till stranden var det bestämt, och ungarna var otåliga och blev klar före oss, så dom studsade iväg med farmor och farfar. Efter en stund kom Mimmi studsandes tillbaka, hon hade glömt nåt, och när hon for in som en virvelvind i rummet så hojtade hon liksom i förbifarten “Mamma, det är en JÄTTESTOR skalbagge på väggen utanför vår dörr!”. Hmmm, skalbagge…okej, den ska vi titta på…sen. Hon hämtade det hon skulle och studsade vidare, och vi fick till sist ihop våra saker och öppnade dörren för att gå ut. Jag kikade ut något försiktigt för att kolla läget var den här skalbaggen var nånstans, och när jag tittade åt höger så reste sig ALLA hår på kroppen och jag fick ur mig nåt konstigt ljud innan jag backade och smällde igen dörren………….Huuuhhhhhh!!!!…………Det var den största, mest groteska och absolut den äckligaste kackerlacka jag nånsin har sett! På väggen direkt utanför vår dörr! När jag sen smög upp dörren för att visa Jens så fick jag också se en sån där centimeter-stor kackerlacka låg på golvet utanför vår dörr, på rygg, med benen sprattlandes i vädret men den bekom mig inte just då. Jag hade fullt sjå med att hålla koll på den förväxta jättekackerlackan. Vi tog oss i alla fall ut genom dörröppningen, jag med ett stort skutt, precis som om kackerlackan skulle hoppa på mig och attackera mig. Ja, man vet aldrig, dumt att chansa. Jens låste dörren och skulle sen gå därifrån….MEEEN, HALLÅÅÅÅ, vi kunde ju inte lämna odjuret där, precis utanför vår dörr! Jag lovar, den satt där och bara väntade på att vi skulle gå så att den kunde krypa in på rummet och avla av sig till fler såna där äckeldjur. Nähedu, den skulle bort…Jens vägrade och när vi stod där och dividerade fram och tillbaka så hade jag börjat fiska fram en av grodfötterna, för jag tänkte att man kanske kunde använda den med att svischa iväg jätten nånstans långt bort. När vi då står där, jag på helspänn i stridsställning med grodfoten i högsta hugg, så sparkar Jens till den där kackerlackan på golvet, som låg med benen i vädret, rakt på min fot, och att Jens aldrig lär sig…Får jag panik så reagerar min kropp innan hjärnan ens har hunnit vakna, så en tiondels sekund efter kackerlackan studsade mot min fot så snodde jag runt och drämde till Jens på hans arm med grodfoten….”AAAAJJJJJ!!!! Va faan gör du??!!” blev hans spontana reaktion på överfallet, men jag kan undra vem som överföll vem…Det hela slutade med att Jens tog grodfoten och svischade iväg det groteska odjuret över räcket, så den landade i den här nedförsbacken som gick ner under hotellet (köksingången ni vet), och den knallade på precis som om inget hade hänt, raka vägen ner till köket…och det var nästan så man hörde hur det klapprade när den gick. Uppskattningsvis så var den ca 4-5 cm lång och 3-4 cm bred, nästan fyrkantig. Den hade nog vart i köket många gånger och ätit sig mätt (vad äter kackerlackor egentligen?). Grotesk som sagt var, eller vad tycker ni? Våran dörr är det vita till höger.

Raka vägen ner till gosakerna i köket, klippetiklopp-klippetiklopp-klippetiklopp…

Det här hotellet hade inte bara mänskliga gäster, utan ett helt gäng med kackerlackor också, för det här var inte dom enda vi stötte på under veckan. Men dom andra mötena blev inte lika chockartade i alla fall.

Det blev till sist en härlig dag med ryggläge, bra bok, SOOOL, snorkling och ganska höga vågor.

Lite godricka också…

Och en massa skoj och bus i vågorna…

Sen på kvällen trotsade vi allt vad kackerlackor hette och gick ner på hotellets restaurang för att äta middag (jag undrar vad dom hade petat emellan köttbitarna på grillspetten…eller, vad var det för “kött”??). Vi gjorde vår beställning och efter en stund så kom maten in till Emil, till Mimmi, till farmor, till farfar, till mig och…ingenting till Jens…nähää, varför inte då? Vi ropade till oss han som hade serverat och frågade efter Jens mat, men han bara tittade förvirrat på oss och pep iväg. Efter ett tag kom han tillbaka och visade beställningslappen som köket hade fått och där stod inte Jens mat med, men både Jens och jag som satt närmast hon som hade tagit upp beställningen hade klart och tydligt sett att hon hade noterat Jens mat, men sen hade dom tydligen ett system där dom skrev över beställningen på en ny lapp som köket sen fick, och där fanns den inte med. Efter en del om och men och ganska lång väntan för Jens medans vi andra mumsade på vår mat, så kom då äntligen hans mat också. Men det var inte det enda dom hade missat i beställningen, det fattades en tzatziki och bröd också som vi fick säga till om. Den kvällen fick dom inte någon dricks av oss…

Solnedgången kan man i alla fall alltid lita på…

FORTSÄTTNING FÖLJER…

Vår semester på den grekiska ön Lesvos:

Under natten var det värsta skyfallen. Det lät som om regnet skulle slå sönder taket och man hörde hur det fullkomligt forsade vatten utanför dörren. Det var ett rysligt ståhej och kalabalik då grekerna försökte skyffla undan regnvattnet med hinkar, och dom är väl inte kända för att vara det mest tystlåtna folkslaget heller. Först trodde jag där jag låg i min säng, mitt i natten och klarvaken, att dom skyfflade vatten alldeles utanför vår dörr för det lät precis så, men sen kom jag fram till att det var förmodligen i den nedförsbacke som gick ner under hotellet (typ “köksingången” eller nåt) för där måste det ha varit rena rama vattenfallet.

Efter inte alltför många timmars sömn vaknade vi till lite mera regn, men långt ifrån dom skyfall som var under natten. Mimmi suddade yrvaken in på toa, men tvärvände skrikandes i dörren “IIIIHHHH!! MAMMA!! Det är en KACKERLACKA på toa!!!!!”. Uuuhhhh, kackerlackor tycker jag inte om. Jag gick dit och tittade och hittade den här:

Kanske inte den allra största kackerlackan jag har stött på (ca 1 cm stor) men fullt tillräckligt för att nackhåren skulle resa sig på mig. Jaha, nu då…Hur tusan får man en kackarlacka att göra som man säger? Dvs lämna rummet, tack! Jens låg och snarkade och sov och jag ville hoppa in i duschen, så dom två alternativ jag hade var att väcka Jens och tvinga honom att schasa ut äckeldjuret och riskera att få en sur Jens, eller låta Jens sova och skynda mig in i duschen, tillsammans med kackerlackan, och duscha av mig så fort jag bara kunde…Jag valde till sist den senare alternativet, så nu har jag duschat med en kackerlacka också…Tänker jag inte göra om…Sen tvingade jag Jens att kasta ut odjuret.

När sen kackerlackan var eliminerad så knatade Jens iväg för att köpa lite frukost, och när han kom tillbaka hojtade farmor från andra sidan väggen “JENS, du måste gå till receptionen och hämta nån! Farfar är inlåst på toaletten!!”. Eehh, inlåst på toa, utan lås på dörren…Hur gick det till? När farfar efter mycket grekiska om och men och väldigt svettig till sist blev utsläppt så berättade han att handtaget hade gått sönder, och var helt omöjligt att få dit igen, och utan handtag så är det ju lite pillemariskt att öppna en dörr.

Eftersom solen lyste med sin frånvaro bestämde vi oss för att ta en taxi till Plomari som låg 2 km därifrån, för att kolla in shoppingen lite. Vi lyckades till sist få receptionistens uppmärksamhet (hon var djupt försjunken i ett förmodligen otroligt viktigt telefonsamtal), för att be henne om att ringa efter taxi. När hon hade gjort det slängde hon ur sig att nästa gång kunde vi faktiskt avbryta henne om det var så att man ville prata med henne, och så återgick hon till sitt otroligt viktiga samtal. När så taxin kom hoppade vi in och jag undrade i mitt stilla sinne om jag skulle få ångra mig, för jag vet hur grekerna kör…Och ångrade mig, det gjorde jag. Chauffören blåste iväg på den smala kringelkrokvägen i typ 190, och när han till sist kom ikapp en annan bil som körde lite saktare (förmodligen ingen grek) så istället för att sakta ner och kolla om vi fick möte eller inte, så fick han en betongklump till fot och gasade på och svängde ut och förbi bilen och hann precis svänga in framför bilen innan vi fick möte. OH MY GODNESS!! var min spontana reaktion, och sen började jag fnittra smått hysteriskt och var snudd på knäsvag när vi äntligen var framme och fick kliva ur, lycklig över att vara i livet. När vi sen efter shopping och lunch skulle ta en taxi tillbaka, så tro på fan, vi lyckades få samma chaufför. Jag satte mig motvilligt i taxin, men faktiskt så gick det bättre på tillbakavägen. Kanske var det mitt oh my godness som ekade i hans hjärna, för vi lever än.

Resten av dagen blev det enligt ungarnas önskemål, stranden och havet, för faktiskt så tittade solen fram på eftermiddagen. Och Mimmi hon badade så hon blev trött och somnade raklång på en solsäng, snarkandes

Kvällens mat blev för mig:

Gick att äta, smakade fisk (förvånande) och faktiskt, på det här stället hade dom riktigt frisk fisk…

Vilken tur, så man inte riskerade att bli smittad av fiskinfluensan eller nåt (vänta och se ni, fågelinfluensan och svininfluensan, varför inte fiskinfluensan också?).

Vi avslutade kvällen med att efter att ha stoppat om farmor och farfar som var trötta, hålla allsång på balkongen till grannarnas förtvivlan, förmodligen. Mimmi och Emil skrattade så dom nästan pinkade på sig när jag…moi…skulle sjunga/nynna…varför då? Kan inte förstå…

Jamen, en ganska hyfsad dag trots kackerlacka, inlåst farfar och en blådåre till taxichaufför. Känns som att det börjar gå åt rätt håll på våran semester nu…kanske…??

FORTSÄTTNING FÖLJER…

Idag är det slutet av september, vädret är tämligen gråmulet, och det var länge sedan det var en rejäl semester senast. Sitter här och tänker på trevliga resmål. För dig som gillar Grekland, kommer här ett mycket trevligt semestertips. På ön Zakynthos kan man hyra villor om man inte gillar att bo på hotell “mitt i smeten”. För något år sedan hyrde vi en villa i Lithakia, på ett ställe som heter Rizolia Villas. Köp en flygstol med Apollo, hyr villan direkt via internet, hyr en bil, och upplev en fantastisk ö i Medelhavet. Varje villa har en egen pool som man kliver rakt ut i efter att man ätit frukost på egen veranda. Villorna ligger i en olivlund, långt från de normala turiststråken. (Fler bilder)/ Red.