Det har kommit in en massa förfrågningar om vår “header”, vad föreställer det för något egentligen? Nu kommer svaret alla väntat på. Faktum är att det föreställer en kvinna som för in en tampong i sitt sköte, i livmodern eller livets vagga som vi brukar kalla den.

Teckningen är gjord av den finska konstnärinnan Tarja Haikonen som även gjort sig ett namn för sina framåtskridande blygdläppsskildringar, gjutna i plast från återvunna trosskyddsförpackningar. Tarja gillar att utforska gömda skatter, som hon själv uttrycker det. Där har vi inget att ifrågasätta. Hennes nästa projekt är att designa kulturtantskoftor åt Gudrun Sjödén av färgat könshår från getter. Ekologisk ull naturlich. Väntar med spänning på vinterns självklara mysplagg.

Hoppas vi lyckats skingra eventuella oklarheter!

Jag blir såå inspirerad och glad när jag ser Gudrun Sjödéns fina trycksaker, hemsida, annonser… Kvinnan har skapat ett mindre imperium och verkligen hittat ett unikt uttryck som genomsyrar företagets alla produkter! En söt folder hade så bra tryck och fint papper att jag kontaktade Halmstad Tryckeri som tryckt den. Ska ju precis göra en liknande lösning för en av mina kunder. Tajming!

Blåst och regn avhöll inte 400 kvinnor (och två män) från att komma till Moriskan, där modevisning och intressanta/roliga föredrag varvades med mackor och vin samt ett antal utställare i välmåendets tecken. Här fanns representanter för bland annat ekologiskt bageri, müsli, Aloe vera, fettmätning, spikmatta och spa. Alla var mycket nöjda.

Tack alla fantastiskt gulliga medhjälpare som hjälpte till att få allt att fungera.

/Ann Gustrin

Gunnel Hemmel, som arrangerade modevisningen i Malmö tackar sina modeller här i kläder från Gudrun Sjödén

Moriskan i Malmö var fullsatt på Go Red

This weeks favorite things… has to start with every thing from the last post.  The beautiful pile of wool, the machine…. SHEESH! I am really still in complete shock.  But we’ll move on.

Amazing aesthic. Great layering. Perfect colors.

2) Gudrun Sjoden.  Swedish Design.  So beautiful.  I don’t even really know how to pronounce this women’s clothing and home decor company but I have been getting their catalogue for just over a year and I am completely smitten.  Of course, if I could convert EU’s to dollars I would prolly realize that I can’t afford anything, so I just use it for inspiration.  Even the catalogue is beautifully designed.  They are layering masters.  AND they are totally committed to sustainability and organic certification.

cleaning noses since 1500 BCE.

3) The Netti Pot.  This ancient invention is my modern saving grace.  Nasal Irrigation is (in my opinion) super important for us textile enthusiast because there are lots of fibers floating around.  It is kind of odd getting started, feels weird but once you get the hang of it it’s addicting.  There are many how tos on YouTube, here is one.

raw goods.

4) I HAD to buy some of the trim two or three week ago.  It is from Anna Sui.  It is an amazing $6 a yard- for embroidered silk organza.   Had to.  Now I have been petting it like it is a cat of something.  It makes me smile!

scrum-diddly-umptious!

5) This is something that I did not buy…. but totally lust after.  It is a cotton from Italy.  It has a beautiful hand and subtle shadow stripe seersucker.  I thought I was going to be able to buy some wholesale from a dealer in NYC but it fell through…. and I don’t think I want to pay retail even with my discount.  I am cheap…. sometimes… at least.

In der Eifel ist es nie vorbei...

Die vergangenen Wochen so schmerzlich vermisst, über Nacht fiel er dick und pappig: der Schnee. Kann mich erinnern, voriges Jahr hatten wir in der Nacht von 3. auf 4. März auch Wintereinbruch mit halbmeterhoher Schneedecke hier oben.

Lerne neue Menschen kennen: Vermiete Deine Wohnung! Hätte ich das früher gewusst, hätte ich mir den anderen Internet-Kontaktanzeigen-Kram gespart und von Anfang an nur bei Immobilien inseriert…Heute kommt ein Herr im Anzug, ein Jurist mit Aktentasche im Klemmgriff, der fängt Mitte des Monats bei der Simmerather Stadtverwaltung an und sucht was als Zweitwohnung. Lebt mit seiner Freundin im Siegerland. Er steht dann etwas betreten zwischen meinem Wäscheständer und den mitgenommenen Möbeln (daheim hat er bestimmt Designermöbel in Glas, Edelstahl und Leder!), doch bevor geht, quetscht er sich doch noch ein Lächeln raus.

Meine Schuhe von Gudrun Sjöden kommen an, jetzt schon, hab sie doch erst am 21. Februar bestellt! Schicke Schnürstiefelchen in Kastanie, solange ich die bei dem Wetter nicht tragen kann, stehen sie als leuchtendes Vorbild neben den greisen, abgelaufenen Tretern  in der Garderobe.

Habe die wirklich blöde Idee, meine Einkäufe zu Fuß erledigen zu wollen. Doch in der Eifel geht man prinzipiell nicht zu Fuß, deswegen haben die Räumfahrzeuge den Schnee in knietiefen Haufen von der Fahrbahn auf die Gehwege gekippt. Als ich meine Runde durch hab, sind meine Schuhe, Socken, Füße tropfnass und bis Feierabend steh ich mit der Mandelentzündung Aug in Aug. Nur ein heißes Fußbad rettet meine Gesundheit! Vielleicht.

Kom precis hem från en plåtning för Gudrun Sjödéns höstkatalog.
Här är jag och Emma från Stockholmsgruppen. Vi är nästan alltid där tillsammans.

Emma och en del av alla miljoner kläder som ska fotas. Imorgon ska vi dit igen för att plåta det som blev över.

Burn kan man behöva för såna här heldagar. Har ni sett att de släppt en dubbelt så stor nu? Thank you Lord!

Från en tidigare plåtning med Gudrun.

Kalla fötter kräver sovsockar. Korta och materialsnåla. Inte ens ett helt nystan Kaffe Fassetdesignat garn plus lite grönt alpaca gick åt. Färgerna på garnet får mig att tänka på Gudrun Sjödén. Mycket kulturtant.

Jag har sovit hos P och vi är på väg norrut. Min mamma väntar på centralen, hon ska överlämna en bilnyckel som kommer att behövas senare i veckan. Jag ser henne på avstånd och börjar hoppa hoppsasteg fram till henne där hon står under spottkoppen. Centralen är full av folk och mamma ser lätt förskräckt ut. Jag hoppar vidare, med min auberginelila Gudrun Sjödén-kappa, mörkgrå basker och vita virkade sjal.

- Skäms du? frågar jag när jag kommit fram.
- Neeej, blir det något tveksamma svaret. Men man kunde ju tro att du är fem år.

Det är jag inte. Jag är 27 (just det tjugosju!) och jag tänker fortsätta hoppa hoppsasteg så länge jag har lust.

Jag hoppas att jag har lust hela livet!

Det finns några butiker jag alltid skulle shoppa i om jag ramlade över en förmögenhet. Gudrun Sjödén är en av dessa. Det är förstås inte sanslöst dyra kläder och eftersom det är ekologiska så är de hållbara och antagligen prisvärda, men det ligger trots allt utanför min skrala budget. Underbara är de i alla fall … och ekologiska! Här kommer lite smakprov på vinterns goditar.

I en väldigt avlägsen tid. Ett avlägset liv. Inte så länge sen, men andra människor sedan stod yours truely framför en spegel på en toalett på en bar och sjöng med i Pinks get the party started. Med en drink i ena hand och par för stora solglasögon på näsan. I’m coming out so you better get the party started. Dansade. En kanske något viktig detalj i historien är att på golvet, med huvudet över toastolen låg E och mådde mycket, mycket illa.
Idag lyssnar jag på Shirley Bassey när hon sjunger låten i fråga och fokuserar mer på I’ve got lots of style, check my gold diamond rings. Och både tror och hoppas att jag är mer Dame Bassey än Pink.

Idag hade någon strött rosenblad på min väg. Jag promenerar i ett hav av rosenblad. Det är jag och den där affischen till den där hiskeliga filmatiseringen av Parfymen. Eller, ja, filmen har jag inte ens brytt mig om att sen. Boken var hiskelig nog. Hur eller hur så är flickans långa röda hår omgärdat av rosenblad. Tusentals. Hon och jag. Hon med sitt röda fantastiska hår. Jag med mitt nyklippta som jag ännu inte vet vad jag tycker om.

Frisören sa: ”Den är arty, precis som din stil.”
Jag log ansträngt. Tänkte att jag såg ut som en Gudrun Sjödén tant som försöker vara lite beyond crazy. Eller som massmördaren i “No country for old men”. Polkahår gone wild.
Kanske. Har som sagt var inte bestämt mig.  Än.

En omröstning vore kanske på sin plats.
Ladies and gentlemen, plocka fram era mentrometerknappar och rösta nu.

Det finns ett forum jag inte tänker nämna vid namn som jag brukade frekventera ett kort tag förr om tiden.Eller ja,det är snarare en sida där kreativitetsnödiga konstwannabes kan publicera dikter och texter(ja,jag hör hur patetotöntigt det låter),och den har också ett mindre diskussionsforum.Skillnaden mellan detta forum,som vi kan kalla forum A,och många andra forum för kreativt skrivande är att publiken på A är i genomsnitt 35-40+,inte 25-.
Fokus ligger alltså inte så mycket på rakblad,Jag-Vill-Vara-Som-Berny Pålsson och ångest som mode och livvstil,utan mer på politik och livsfilosofi ur ett bekvämt,salongssocialistiskt kaffebersåperspektiv och ett rent generellt patroniserande förklätt till en kvalmigt kräkframkallande uppskattande av den yngre generationen och ett enormt nedlåtande gullande med de som ur tanternas välbärgade perspektiv är “utsatta”.Varvat med populärpsykologi a´la artiklar i DN.
Det finns bara ett släkte som kan anses vara en värdig motståndare till en Skapartant.Släktforskartanten.Men det får bli ett tema för ett framtida inlägg.

“Tanter på 50+ som skapar” alltså.Tanter som vill vara humanister slash konstnärer och inte vill framstå som de medelålders stofiler de är,ett syfte som oftast motverkar sig självt.Tanter som i panik drar i nödbromsen när de inser att de nu faller in bland makteliten och därmed är medelålders.
Ett paket Loreál Excellence(täcker allt grått!),rimdikter,Gudrun Sjödén-tunikor,silversmides-och drejarkurser,Kalevala-pendanter och små försök i olja och akvarell räcker liksom inte,det slår inte på bromsarna för åldrandet utan ger det gärna ironiskt nog en extra knuff.
Fast tanterna inser det oftast inte själva,de umgås ju mest med likasinnade.Bakom den fromma fasaden döljer sig inte sällan en överraskande aggressivitet och blodtörst gentemot företeelser och människor de anser vara legitima att önska livet ur och/eller skära kuken av.Använd fantasin så fattar ni nog.

(skapartanternas urgudinna i egen hög person,Gudrun själv,men hon har åtminstone gjort en smart affärsverksamhet som slår mynt av tanterna som vill likna henne.Bild från Stureplan.se,kommentarer överflödiga)

Martin Kellerman satte fingret på en bit av fenomenet i sin geniala humorserie “Rocky” där hans alter ego en dag satt på en barstol i en hipp espressobar med sina polare och på lojt,krasst slackervis studerade folk som flanerade förbi utanför perspektivfönstret.Och han konstaterade trött att medelålders verkar ha ett behov av att klä sig som om de skulle på Star Wars-audition.Martin Kellerman är född samma år som mig,rent av samma månad faktiskt.Här har vi också möjligen ett symptom på något högintressant som kan vara en konflikt mellan en etablerad föräldrageneration med (för stor) makt och en generation bestående av deras barn som hamnat på andra sidan skalan som en reaktion.

En dag skulle tanterna(och någon gubbe) i en tråd som startats av en “ungdom” diskutera det faktum att lärare på vissa skolor är dödströtta på hängbyxmodet som väl nu(antar jag)är på väg ut blandannat för att tanterna kramat ihjäl det.Tanternas radar noterade att en “ungdom” var närvarande och nu ska det höstas in popularitets-och ungdomspoäng.
En lärare i min ålder påpekade hur trött hon var på att se stjärthalvor och kalsonger sticka ut över byxlinningar,trött på svordomar,trött på brist på respekt.Ja,hon konstaterade rent av att många barn idag curlats till att tro att de överhuvudtaget aldrig har fel,någonsin.Och tanterna högg naturligtvis direkt.

“Men”,sade en av dem,”visst är det det man har i hjärtat som räknas,inte kläderna?”.(den här icke-kommentaren går knappt ens att bemöta,den säger ingenting om någonting).
En gubbe började orera om sin förmodat rebelliska ungdom i det forna tidiga sextiotalet när långt hår retade gallfeber på vuxenvärlden.
Just det,provokatörer behövs.Men nu är det inte långt hår eller halvnakna bakar som är provocerande,utan det mest provocerande du kan kläcka ur dig är att barn behöver vägledning,gränser och att ifrågasätta all låtgå-uppfostran och missriktad välvilja.
Att gå i argumentation var ingen idé,man kan lugnt luta sig tillbaka och se på medan tanterna kramar ihjäl allt de tycker är fint.Problemet kommer alltså sanera sig självt,för det tanterna gullar med,det överges fortare än ett sjunkande skepp.Vad är det för idé att vara rebell om tant-och gubbgenerationen hejar på?Förmodligen ingen.

Och jag ser fram emot det.Jag är trött ini helvete på min egen föräldragenerations rädsla för att åldras och rädsla för att “hämma” som slagit över i rent rövslickeri och sent påkommen dyrkan av tonårskultur.
Att vi som föddes och uppfostrades av fyrtio-och femtiotalister kallas den ironiska generationen har nog här fått en förklaring.

Och gubbarna då?,tänker ni kanske nu.Varför nämner hon inte gubbarna?Jo,gubbarna är ofta som de där otrogna männen som satt mellan två kvinnor(i det typiska fallet en flickvän/fru och en “älskarinna”)som slogs i Ricki Lake om ni minns det programmet.Kvinnorna kunde klösa ögonen ur varandra medan mannen satt där som ett fån och log med illa dold förtjusning över det billiga nöjet att känna sig “åtråvärd”.De gör med andra ord i regel inte så mycket väsen av sig utan påtar förmodligen förnöjt i det mer fördolda med sina små medelåldershobbyer.
Jakt.Motorcyklar.Trädgården.Flygplansmodeller.Konjak.Whatever.

Det är bara att konstatera.Jag har nog blivit mer konservativ än jag ville tro att jag kunde bli.Det skulle inte förvåna mig om tonåringarna snart reagerar likadant.Halleluja!

(och jag har inget emot Gudrun egentligen,det är som alltid efterliknarna som är problemet,inte originalet)

På senare år har jag blivit mer och mer förtjust i Gudrun Sjödéns kläder, skor och inredningsdetaljer! Det jag tycker allra mest om är färgerna och färgkombinationerna som finns i hennes sortiment. Mustiga kulörer samsas med ljusa, tunna tyger används tillsammans med grövre osv. osv. Härligt! De här vackra tunikorna/klänningarna ingår i Gudrun Sjödéns vår- och sommarsortiment 2008 – jag vill gärna ha dem! De är troligen för dyra men…drömma kan man ju!

    

Today when I went shopping with a friend I realized that there actually is a eco-hype. Working in the fashion industry with an eco-brand I thought that there were just rumours. But I went to both TopShop and H&M and found organic cotton jersey! I just love it!

TopShop has People Tree as their choice of fair trade and organic cotton brand. Unfortunately the selection isn’t that wide so you can’t exactly buy your whole wardrobe there.

At H&M I found this really cute jersey top with print. They are starting to use more organic cotton according to a pressrelease.

And later when a friend is regreting that she’s all over Gudrun Sjödén at the moment, in Sweden seen as a middle age culture-woman. I mean we’re in our twenties, we don’t want to be middle aged. But of course she’s got great stuff also. You can find high fashion things from all brands almost, you just need how to find them.

Anyhow, there I’m looking around and yes, she also have this ecojersey! And it looks like a good basic top.