Jeg vil se mer.

Fredag hang jeg og Sam på byen. Plutselig så vi ei 18 år gammel jente stå med krykker. Vi gikk bort til henne og snakket en god stund om hva som hadde skjedd.

Hun hadde vært i en bilulykke for to dager siden, kneskåla hadde gått ut av ledd og ankelen var forstuet. Hun kjente mye smerte.

Vi fikk be for henne, noe hun opplevde som veldig spesielt. Når vi var ferdig med bønnen holdt hun bare hånda foran munnen og klarte ikke å si noe. Hun hadde nemlig opplevd noe på innsiden som gjorde at hun fikk “positive følelser”. Så testet hun ut beinet, og måtte innrømme at hun hadde blitt bedre.

Vi fikk be en gang til, og kneet ble helt helbredet. Hun våget så vidt å ta steg ut i å teste ankelen, den hadde definitivt også blitt bedre. Hun var helt sjokkert. Mildt sagt. Og vennegjengen hennes som hånet oss, bare bannet. De visste ikke helt hvordan de skulle reagere, men de så oppriktigheten i venninnens øyne. Vi fikk dele evangeliet litt kjapt, før jeg måtte gå. Det er alltid kjekt å dele evangeliet etter en slik episode!

Gud bare elsker mennesker! Og Han lengter etter at vi skal få tak i det.

Kultur handler om tankesettet vårt, hvordan vi ser på virkeligheten, verdier, og ikke minst om hvordan livet i praksis leves ut. Som borgere i Guds rike, og som venner av Kongen er vi ment til å være et annerledes folk, med en annerledes kultur.

Det er på tide at vi forstår at Guds kall for oss er å være kulturskapere ved å tenke på en ny måte og ved å leve på en ny måte.

Forkynte denne mannen bare tilgivelse og billett til himmelen når vi dør, eller hadde han i tillegg et alternativt forslag til hvordan å leve livet idag?

Hvis vi er seriøse i å følge denne Jesus, så la oss ikke bare akseptere at Han eksisterer, men la oss flittig utforske hva den nye livsstilen og kulturen han forkynte innebærer.

Hva mener du kjennetegner kulturen i Guds rike?

Mange ganger hører jeg mennesker utrykker en ”jeg er nå en gang slik”, eller ”det er ikke noe jeg kan gjøre noe med” holdning. Slike utsagn vitner vanligvis om ansvarsfraskrivelse, løgn, eller i beste fall uvitenhet. Så altfor ofte skylder vi på våres foreldre, Gud, politikerene, våre oppvekstvilkår, eller klager på andre omstendigheter. Men hvem har egentlig ansvaret for hvem vi er, og hvordan verden er?

En gang jeg var vikarlærer og vi hadde gym sa en av elevene når jeg prøvde å få han i aktivitet at ”jeg er lat, og det er hele familie min”. Jeg prøvde å få han til å forstå at det ikke fungerer slik at han er lat, men at han velger å være lat. Dessverre forble han inaktiv gymtimen ut, og jeg var frustrert over en lite intiativrik og inspirerende gjeng.

Som enkeltmennesker og  kirke kan vi ikke si “vi er bare late vi, Gud har skrudd oss sammen slik.” Jeg har skremmende nyheter til alle ansvarsfraskrivende, komfortelskende, lathanser (inkludert meg, haha): Forandring er mulig, og vi har et gudgitt kall til å forandre verden, så kom deg opp fra sofaen og bli en “history maker”.

Gud som vi har kjær, lær oss å være gode nyheter!

Om du frustreres over et elendig skolesystem, dårlige departementsledere, krig og sult, dårlige relasjoner til familie, venner eller kjæreste/kone, eller bare rett og slett frustreres over den du selv er, så er det håp om forandring.

Hvordan forandring? Begynn med å rop til Gud, og skap rom i deg for Han som har all makt i himmel og jord men som venter på at vi skal invitere Han til å gjøre sin vilje i oss og i verden.

Ps: Vær forberedt på at det er stor fare for at Gud ber deg om å være svaret på dine bønner om en forandret verden. Ha en overraskede god dag!

Denne mannen hadde en drøm. Hva drømmer du om?

Jeg har en sprø venn, som drømmer hinsides stort. Han snakker om å starte sykehus overalt i Norge som fungerer mye mer effektivt enn de i har idag, og med betraktelig mye mer omsorg. På disse sykehusene ønsker han blandt annet at det skal tilbys forbønn til helbredelse. Han har en tilsvarende drøm om at kirken i Norge i større grad skal ta seg av de narkomane, ved å ikke bare gi de hjelp med fysisk og psykisk problematikk i forbindelse med stoffmisbruk, men gå dypere og hjelpe med de åndelige dimensjonene av misbruk og avhengighet. Som et ledd i å få fullført disse drømmene har han utviklet en sterk interesse for økonomi, og ser for seg en lang utdannelse som skal gjøre han i stand til å tjene masse penger, og bruke disse pengene og sin kompetanse til å både å følge sine egne drømmer, men samtidig gi penger til andre som har store og guddommelig inspirerte drømmer men mangler penger (kansje jeg blir en av de, hehe).

Jeg drømmer om å være med å se at det vokser opp sterke mindre og store fellesskap i byer og bygder i Norge som er overgitt til samfunnet av de troende, som gjør det enkelt for hverandre å elske hverandre, hjelper hverandre til utvikle sine åndelige liv, og har alt felles. Disse samfunnene skal ha en inderlig brann om å kjenne Guds stemme, hjerte, og fungere som hans hender og føtter i sine omgangskretser, utrustet med alle Åndens gaver og mot til å ta i bruk disse på en kjærlig måte. Jeg ønsker å bidra til at dette skjer ved å selv leve og modellere et slikt liv.

Som C.S. Lewis så vist har sagt, så er ikke drømmene våres for små. Guds drømmer er større, dog gjerne noe annerledes enn de vi har. Kansje vi drømmer om at skal bli fotballstjerne, eller tjene så og så mye penger. Det Gud drømmer om er blandt annet at vi skal finne fullkommen glede i han, og at overfloden av denne gleden skal drive oss til å forandre våres nabolag, arbeidsplass, bygd, by, verden.

Ps: Jeg drømmer også om en gang kjøre på Harley igjennom USA sammen med noen gode venner.

Hva er dine drømmer?

Et nytt utenomjordisk vitnesbyrd om raushet, økonomi, anti-materialisme og rettferdighetsfordeling.

Andreas, en flott ungdom og broder, har i to år spart opp penger til iPhone (bedre kjent som “mammon” på kanan-språk). På IMPULS-festivalen på Lista i sommer opplevde han at disse kronene han hadde spart opp, skulle gis bort.

Hjem kommer han, og spør mor om dette kan være fra Gud. Hun svarer: “Ja, det kan likne på det!” Og Andreas bestemmer  seg for å gi pengene.

På den andre siden; en misjonærfamilie som er på hjemlig visitt et års periode får uforutsette utgifter med bilen. Det er snakk om mange penger for heller mindre rike (materielt sett) mennesker. De får høre at en 17-åring har opplevd å skulle gi penger til dem – sparepenger. De forbereder seg på 400-500 kroner. Mildt sagt blir de sjokkert idet 6.000 kroner blir gitt dem i hendene av en ydmyk Gudsvenn.

I to år hadde disippelen spart opp penger!

Hvor mange penger kunne vi ha spart opp i løpet av to år? Hadde vi vært villig til å gi de bort?

Ære være Gud i det høyeste som gir oss ungdommelige, radikale etterfølgere til forbilder for oss – for å bane vei for oss til å gjøre det samme!

PS: I det siste har vi skrevet vitnesbyrd om raushet. Så langt har disse kun omhandlet økonomi. Men raushet strekker seg lengre enn bare penger!

I kveld e det årsmøte i Dirdal Kristelege Ungdomsforening!

Det ska velgas et nytt styre – sjå, det gamla e forbi!

Velkommen te årsmøte itte møte i kveld kl 20.00.

Ja. Det blir mat.

Valgkampen er over og klisjeene har fulgt oss; Arbeiderpartiet har delt ut mange tusen roser, Krf og Frp krangler om kristne velgere og ryktene som sendes partiene imellom mangler en smule kreativitet.

Det vil si, dette vet jeg ikke. Jeg har ikke fulgt høstens valgkamp. Klisjeer, som sagt.

Jeg (Geir) har hørt mye om hvor viktig det er å stemme – og særlig for oss som kaller seg kristne! Det handler både om samfunnsansvar, demokrati og mange andre viktige ord.

Det er ingen løgn at stortingsvalg kan være avgjørende for hvor landets retning går; nærmere eller lengre bort fra Gud. For dette er hjerteslagene til disipler av Jesus; nærmere Gud – mer av Hans rike og vilje på jorden.

Men hva er disippelens rolle i å dra landet nærmere Gud?

Mennesker som tilhører Jesus har først og fremst et statsborgerskap i Guds rike. Her gjelder andre lover og regler enn det denne jorden skriker etter. Det som er viktig for oss (eller “vår mat”, som Jesus sier) er å gjøre Guds vilje; elske Han og mennesker. Og ved å gjøre det skal ondskapen, hatet og mørket i denne verden bli utryddet.

Faren for Jesusetterfølgere i disse valgtider er at vi blir for opphengt i den verden. Det kan også skape en ansvarsfraskrivelse i oss fra å gjøre Guds vilje, vi legger ansvaret over på politikerne. Tror vi for mye på et politisk valg?

Jeg tror den største forskjellen vi utgjør i denne verden, er ved å velge kjærlighetens vei i hverdagen. En vei som er svært så krevende, vi må legge ned vårt eget. Men dette er først og fremst disippelens kall, og dette må vi holde høyt – også når hele verden gir tillit til et politisk system.

Samtidig, jeg har stor tro på at Gud bruker overgitte mennesker i verdens politiske systemer for å bringe Guds rike ned. Og vi skal gjerne heie på dem og gi dem all vår støtte – det gjør Gud! Så hvis du skal misforstå meg, gjør det på en rett måte; det er ingen motsetning å engasjere seg i Guds rike og denne verdens rike. De er så koblet sammen som overhode mulig – samtidig som de er vidt forskjellige.

Hvem sin oppgave er det å fortelle at det finnes en Gud som sier dette til mennesker?

Det jeg prøver å si, er følgende:

Det viktigste VALGet en disippel tar, er hele tiden i nuet – ikke hvert fjerde år; vil du elske Gud og mennesker?

JA/NEI.

Snø? Nå igjen?

Ute lave der ner i store flak, og eg tenke: “Va dette tiå å komma på?”

Snøen hadde jo sin sjanse tidligare i år – og ødela den sjansen!!

Som misjonssambanditt har eg jo selvfølgelig evnen å tenka billedligt!

“E der snø i ditt liv??”

Og når eg tenkte øve det – at snøen hadde forspilt sin sjanse -

så tenkte eg at : Så herligt at Gud ikkje tenke sånn om meg!

At eg har forspilt min sjanse når eg kløne det te…

Har du hatt den tanken at: Nå! Idag e de ny start – nå ska eg begynna å lesa jevnligt i bibelen! Nå ska eg bli bedre kjent med Jesus – ska få et mer aktivt bønneliv – fra nå av ska ting gå bedre! Åsså gjer det kanskje det…det blir bedre! Du kose deg kanskje med å lesa i bibelen – du begynne å kjenna at: Dette begynne eg å få te!

Men så: Pang! E du plutseligt tebage der du starta! Kanskje begynte de bare me at du glømte å lesa ein dag… Kanskje begynte de me at du gjorde noge gale… uansett så blei bibelen ei tunge bok å åpna igjen – og Jesus begynte å gli lenger og lenger vekk! Eller kanskje va de du som glei lenger og lenger vekk?

Eg har nettopp hatt en sånn periode…

Eg trur at i sånne perioda så ruste djevelen opp sin hær – og e beinklar te kamp! Han prøve fysst å få oss te å falla “bare litt”…mens han heila tiå seie: “Du ska jo selvfølgele lesa bibelen litt seinare, men fysst… Itte kvart så blir det fleire og fleire “feil-prioriteringa” – der venna/fjernsyn/data/film/arbeid/skulearbeid(?)/husarbeid – alt blir viktigare enn å setta seg ner med bibelen! For meg så begynte de me en tv-serie – som eg brukte møje meir tid på enn med bibelen…

“Vær forsiktig lille øye hva du ser” e der en barnesang så hette. Ofte så begynne fallet med bare en “liten glipp” – men viss me ikkje tar et oppgjør med den “lille glippen” så blir fallet bare større og større. “Gir du djevelen lillefingeren – så tar han hele hånden.” Det e dei små valgå som kan bli avgjørande i lengden… Casting Crowns har laga en nyare versjon av “Vær forsiktig lille øye hva du ser” – som e veldig bra:

Uansett kor langt vekke du e fra Gud, så e det bare ett skritt tebage igjen.

Det e bare synd at me så skjelden benytte oss av det. Av ein eller aen grunn e det akkurat som om me må fiksa litt på fasaden før me føle me kan komma tebage te Gud. Iallefall har eg det ofte sånn. For å komma te Gud så må ein enten ver litt “høgt oppe” der ein får ting litt te, der me e klar for ny innsats - eller – ein må ver “langt nere” der ein verkeligt har innsett koss dårligt de står te – og der tårene ikkje e langt vekke!! 

Det e ofte vanskeligare å komma te Gud me “kvardags-personen”. Den som like å sjå all slags serier på fjernsyn. Den som har meir lyst te å bruka pengane på ein ny buksa enn te  å gi di te misjonen. Den personen som ikkje har lyst te å lesa i bibelen eller å gå på møte. Personen som ikkje gidde å be – som har meir lyst te å vaska kjøkkenet. Den personen e de ikkje så lett å møta Gud med. Det e liksom lettare viss me har “fiksa oss opp” litt fysst.

Gud vil at me ska komma te han me alt! Heilt ærlig! Uten pynt!

Vær ikke bekymret for noe! Men legg alt dere har på hjertet, fram for Gud. Be og kall på ham med takk! (Fil.4.6)

Alt! Altså kan me komma te Gud me dei tingå me ikkje får te og!

Gud vett alt om deg! Og han vett alt som du komme te å gjer fram te du dør! Når han kalte på deg – så visste han alle syndene du kom te å gjer. Han visste om alle nederlag! Når Jesus kalte Peter te disippel så visste han om at Peter kom te å svikta han. Når Gud kalte deg te disippel visste han og at du kom te å svikta! Det viktigaste e ka som skjer itte sviket – går du te Gud me det? – eller vil du prøva å ordna opp sjøl?

Gud kan ikkje hjelpa deg te å ta di rette valgå – viss ikkje du går te han med di.

Gud kan ikkje hjelpa deg te å slutta med ei synd – viss du ikkje e ærlige me han om ka du ikkje får te!

Gud kan ikkje gi deg lyst te å lesa i bibelen – viss ikkje du erkjenne at det e vanskeligt.

Gud vil at me ska ver ærlige!

Tenk så herligt!

 (…eg e ofte redd for å skriva ting som omhandle Gud – i frykt for å skriva noge som e feil – eg e ikkje akkurat teolog – så kan me ikkje bare sei de sånn - at viss eg skrive noge som e teologisk ukorrekt – så seie du i frå? Flott! )

80 talls cupen va en suksess!

Gratulerer

Min bror, Aslak, va aktiv på 80 tallet!

I går fyllte han 31 år – Gratulere me dagen!

Bildet under e frå den tiå Aslak budde heima og passte på syster si..!

- på 80-talet!

Eg leste om Noahs Ark idag.

…på grunn av min evne te å sjå for meg ting, kom eg på denne her:

Samtidig vil eg anbefala adle om å benytta seg av den store muligheten Gud har gitt oss te å bli kjent med han! Eg e så glaa for at eg ikkje e nødt te å meditera heile dagen for å komma opp i en åndelige tilstand kor eg kan bli kjent me Gud.

Gud har gitt oss ei BOK.

Ei bok som aldri går tom for nye åpenbaringa.

“Hele skriften er innåndet av Gud og nyttig til lærdom, til overbevisning, til rettledning, til opptuktelse i rettferdighet, for at Guds menneske kan være fullkomment, satt til all god gjerning.” 2.Tim.3.16-17

 

Gud har gitt oss en stor mulighet te å bli kjent med han! Han har lovt oss at Hans Ord ikkje vil venda tomt tebage!!

Guds Ord VIL forandra oss! 

Garantert!

 “Likesom regnet og snøen
        faller ned fra himmelen
        og ikke vender tilbake dit
        før det har vannet jorden,
        gjort den fruktbar
        og latt det spire og gro på den,
        gitt såkorn til den som skal så,
        og brød til den som skal spise,
    slik er det også med mitt ord,
        det som går ut av min munn.
        Det vender ikke tomt tilbake til meg,
        men utfører det jeg vil,
        og fullfører det jeg sender det til.
    Ja, med glede skal dere dra ut
        og føres lykkelig fram.
        Fjellene og haugene
        skal møte dere med jubelrop,
        og alle trærne på marken
        skal klappe i hendene.
    Istedenfor tornekratt
        skal det vokse sypresser,
        og myrter istedenfor nesler.
        Det skal skje til ære for Herren,
        et evig tegn som aldri slettes ut.”

Jes.55.10-13

La oss benytta oss av det!!

Jesus ber för oss till Fadern: Jag ber att de alla skall bli ett och att liksom du, fader, är i mig och jag i dig, också de ska vara i oss. Då skall världen tro på att du har sänt mig. (Joh 17:21)

Enhet kommer av att mötas i trons praktik. Det börjar i gudstjänst där all undervisning på olika sätt men mycket tydligt handlar om syndernas förlåtelse. Att vara i Kristus är att vara i syndabekännelse och förlåtelse. Att vara öppen för att låta livet få bli format av honom på hans sätt. Att vara i Kristus är en personlig och gemensam erfarenhet. Jag gick hem från de möten under Boråsoas jag deltog i med ny och fördjupad erfarenhet av Kristi försoning och längtan efter mer av Guds helande av mitt liv.

Det handlar om att släppa taget om min synd och längta efter den Helige Andes verk i allt jag är. Vi vill nog gärna ha kontroll över detta skeende, förhandla fram rätt dokument. Men i Ordet, Herrens måltid och lovsången möts vi i praktiken och vi kan inte föreställa oss vad det kan komma att innebära när Gud verkar med sin Helige Ande och ger liv och kraft åt alla våra olikheter. Försonad mångfald är ord som passa även här tänker jag. Härur kommer Guds kärlek genom sitt hela och helade folk till världen att födas och dra och locka människor till Jesus Kristus.

Läs om påvens predikant Cantalamessa på Oasmötet i Borås, och om Europakonferensen i Uppsala och notera hur det handlar om samma sak: Guds Rike i vår tid.

Det är en och samma tro och längtan, samma Kristus, samma hopp. Visst finns det olika sätt att uttrycka tron – men när vi ser och lever i och tar enheten i Kristus på allvar, då ska världen tro. Det är Guds löfte. Så älskade Gud världen, att han gav den sin ende Son för att var och en som tror på honom inte ska gå under utan ha evigt liv.

Se även bt.se för flera rapporter från Oas i Borås, t ex om helandegudstjänsterna och Cantalamessas undervisning.

Läs även andra bloggares åsikter om kyrka, Svenska kyrkan, oas, oas-rörelsen, Livets Ord, ekumenik, tro, Jesus, Kristen tro, synd, förlåtelse, Guds Rike

Det blir en spännande artikelserie i Dagen. Det här tänker jag inte på så ofta, så jag ska försöka strukturera lite tankar här nu.

Först tänker jag att det handlar om ett sökande efter det vi anar, i den erfarenheten att livet är mer. Som Tomas Sjödin skrev i GP inför förra helgen om utropet: “Gud!” i alla möjliga och omöjliga sammanhang, som ett ord vi får ta till när affekten går utöver våra kategorier. Det är allmänt. Men jag börjar i en annan ände idag:

Tänk på det som Jesus gjorde och sade. I hans ord och undervisning finns en handfast kärlek till medmänniskan och en närvaro av Guds Rike. Det tror jag är viktiga delar som på många sätt saknas idag, åtminstone i de delar av Kristi kyrka där jag verkar. Mycket av det som söks nyandligheten är väl just en koppling mellan ande och värld. Just en som syns i Jesu underverk, tecken, och närvaor i Guds Rike.

Kärleken finns – diakoni utövas i kyrkan. Både personlig och trosviss kristuscentrerad, och i det större sammahanget: Svenska kyrkans berömda krisberedskap. Det jag tror vi ska längta efter är den kärleken som tar sig uttyck i det som Jesus och evangelierna talar om som tecken: Sjuka blir friska, naturen påverkas av Gud Rikes närvaro. Det är vad många i sitt sökande längtar efter, och Jesus ger oss gåvor i församlingen till att verka på samma sätt. Den kärleken ska kyrkan leva i, verksamt tecken för världen till tro. I tro på Jesus är du helt hemma i Guds Rike, och har all Guds Rikes välsignelser i ditt liv. Låt Gud plantera sitt rike i ditt liv här och nu. Åter och åter ber vi ju: “Tillkomme ditt rike, ske din vilja, så som i himlen, så och på jorden.”

Men jag har gått Svenska kyrkna prästutbildning rätt nyligen, och helandeunder – hur underivsar man om det? Det hände kanske då – kanske – men det är inte så viktigt, för det viktigaste är de sociala aspekterna, och den personliga upplevelsen av att vara berörd av det heliga. Eller något sådant. Men tänk om det är viktigare att Guds kärlek får verka så som den vill och kan till helande och upprättelse på alla plan. Jag tror att det är så Gud vill locka världen till tro.

Dagen 1, 2, 3, 4

Läs även andra bloggares åsikter om Nyandlighet, Kristen tro, Jesus, tecken, under, helande, kyrka, svenska kyrkan, Guds rike, prästutbildning, fader vår

I en aningen raljerande ton kommenterar sr:s Sten Sjöström tron på en andlig verklighet i USA. Jag tror att det är utifrån samma material som nämns i t ex Dagen. Han rapporterar om det religiösa samhället som tror på både Gud och andar. Inledningen av inslaget börjar i med att Sten Sjöström sett en rysare på TV, och sådant som onda andar kan man ju inte tro på… Men det gör en stor del av USA:s befolkning.

Kanske uppfattade jag tonen fel i inslaget, men jag skulle säga att det är högst relevant att tro på en andlig verklighet. Gud och andar, finns goda så finns onda…

Finns Gud så finns himmelriket och det är väl hoppfullt att 3 av 4 tror så. 8 av 10 tror på mirakel, alltså att Guds himmelska verklighet kan manifesteras här i vår värld, för det är vad det handlar om när underverk sker. Tecken på Guds rike.

Det är nog bra om sr-korrespondenten ser på den verkligheten som lika viktig att hålla sig åtminstone neutral till som när det gäller andra nyheter. Eller inte förresten – för det går nog inte att förhålla sig helt neutral till Guds verklighet.

Läs även andra bloggares åsikter om Gud, tro, andlig verklighet, Guds rike, himmelriket, Pew Forum, mirakel

Jo, det blev lite stilla här som min hustru noterade i en kommentar. Det är väl så det är ibland – annat att göra kanske. Det är ju rätt mycket att läsa på nätet också. Tänkte läsa den där serien om Livets Ord som Dagen gör. Det blev ju varmt väder nu också, så för mej blir det lite långsammare då. Ramströms väderstation i Fägerhult hade varmast i landet igår – 29 grader och Fägerhult omnämndes därför på svt.se/vader.

Strax vidare till nästa gudstjänst. Idag är det andra söndagen efter trefaldighet, och det handlar om kallelsen till Guds Rike i Svenska kyrkan. Kallad till hopp och närvaro predikar jag om. Det handlar om att se himmelriket, se Guds Rike och längta efter det. Kyrkan ska se och bekänna sin längtan efter Guds Rike tydligt, så som i Herrens bön: Låt ditt rike komma, låt din vilja ske på jorden så som i himlen. Hopp och längtan efter Guds Rike blir till närvaro här och nu i tiden. Guds Rike tar form i kyrkan i tron på Jesus. Han formar sin kropp här med sin Ande. Det är närvaro.

Vi hade texten om det kallade och utvalda, det ringaste, det som inte är till, från 1 Kor 1.  Tänk på att det som världen ser ner på och ringaktar, det är där tron börjar. Jag såg att det är syndernas bekännelse och förlåtelse som är det som världen ser ner på. Det är en sådan där sak som kyrkan inte ska skämmas över utan ta sin utgångspunkt och all sitt hopp i – syndernas förlåtelse i Jesu blod. Visst är det självklart?

 Skillnaden mellan en församling och en förening

Vi ska se på några faktorer som skiljer en församling från en förening.

Del av Kristi kropp / Organisation
En församling är en levande organism, medan en förening är en organisation.
Trots att föreningen består av levande människor, så har den juridiska organisationen inget liv. Församlingen däremot är en del av Kristi kropp, och Jesu liv pulserar där.

Kallelse och gensvar / Intresseval
Gud kallar en människa in i församlingen. När någon blir medlem i en lokal församling innebär det att den personen först har gensvarat till Jesus och sedan till kallelsen till just den församlingen.
När man blir medlem i en förening har man gjort ett intresseval.

Lem i Kristi kropp / Medlem
När man tillhör en församling är man en lem i Kristi kropp.
I föreningen är man en medlem.

Kallade att vara ett / Möjlighet till gemenskap
Som troende är jag kallad till gemenskap. Jesus bad att vi alla skulle vara ett.
I en förening finns det möjlighet till gemenskap.

Den helige Ande ger tjänstegåvor / Årsmötet röstar fram ledarskap
Jesus bygger sin församling, och det måste få vara han som tillsätter ledarskapet. Han gör det genom den helige Andes ledning.
I föreningen röstar man fram ett ledarskap.

Att överlämna till Gud det som tillhör honom / Betala medlemsavgift
I församlingen lämnar man tionde. Guds ord säger att tiondelen av vår inkomst är Guds tillhörighet.
I föreningen betalar man medlemsavgift.

Guds rike
Gud bygger sitt rike genom församlingen, aldrig genom en förening såvida den inte är underordnad en församling.

“Det finns ingen demokrati i Guds rike. Det finns en konung som regerar”

Gud er allmektig, påstår kristne flest. Og milde skaper, så sinna noen av dem blir om noen pirker borti en slik forestilling.

Tidligere har jeg skrevet om allmaktsbegrepet og påpekt at en teist – altså en tilhenger av et personlig gudsbilde – må foreta et valg mellom allmakt og godhet, så lenge det finnes lidelse blant mennesker.

Allmakt – i betydningen all makt i himmel og på jord – innebærer at det ikke er noen differanse mellom vilje og virkelighet. Det som er Guds vilje, er også virkeligheten. Så når barn dør av kreft tross intens forbønn, eller uværet dreper hundre tusen mennesker i Burma, BØR dette få konsekvenser for den som framholder allmakt som en egenskap ved Gud.

Jeg har i flere sammenhenger drøftet allmaktsbegrepet med kristenfolk. Og det slår meg hvor mye mer opptatt mange er av å bevare forestillingen om guds allmakt enn om guds godhet. Bare Gud fortsatt kan være allmektig, er de villige til å unnskylde de groveste unnlatelsessynder. “Gud har en plan som ikke vi overskuer.” “Døde barn kommer jo rett til himmelen.” “Det er nok en større mening med det.” “Gud har gitt oss fri vilje og lar derfor være å blande seg inn og avverge konsekvensene av menneskers ondskap.”

Og så videre.

Alt dette for å beskytte ideen om allmakt, som av en eller annen grunn er så viktig å fastholde.

Jeg spør: Hvorfor ikke snu på det? Hvorfor ikke si at Guds godhet er overordnet ideen om allmakt? Det er helt i tråd med Jesu forkynnelse om Guds rike, som skal kjennetegnes av glede, rettferdighet og fred. Som Paulus oppsummerte det, i Romerbrevet, 14,17: “For Guds rike består ikke i mat og drikke, men i rettferdighet, fred og glede i Den hellige ånd. “

For meg er det viktigere og riktigere å tro på en gud som er god enn en gud som har masse makt.

Jeg tror det bidrar til forvirring at Gud har fått en stadig mindre arena å utøve sin allmakt på. Før i verden, i bibelsk tid og før, var Gud den direkte årsak til det meste som skjedde, ikke minst naturfenomener. Jordskjelv, storm, flom, tørke, fødsler, sykdom, død – alt var resultater av Guds allmektige gjerninger. Det var Gud som sto bak, helt direkte.

Det moderne mennesket tenker ikke slik. Ja, noen forstår fortsatt Gud som en bakenforliggende skaper, en diffus første beveger med copyright på universet, men når tsunamien skyller bort strendene i Sørøst-Asia, vet vi at det er høyst forklarlige naturkrefter som er i spill. National Geographic og CNN viser oss alle detaljer i finurlig, tredimensjonal datagrafikk hvordan spenninger i jordplater på havbunnen utløses i skjelv som skaper dødelige kjempebølger.

Det er ikke lenger Gud som er forbanna. Det er naturen som gjør det den kan best, være naturlig.

I vår tid er Guds handlingsrom for praktisert allmakt redusert fra naturlighet til overnaturlighet. Altså, det er gjennom en overnaturlig helbredelse – for eksempel – at Gud forventes å demonstrere sin allmakt. Og bare der.

Fra å være den allmektige herskeren over en utemt og nådeløs natur, er Gud tryllekunstneren som oppviser sin allmakt gjennom å sette naturlovene til side mirakuløst.

Dette skjer svært sjelden. Det hender at mennesker blir mirakuløst helbredet, ja, men ikke ofte nok – og ikke systematisk nok – til at det overbeviser om at det står en allmakt bak gjerningen. Dermed forvitrer allmaktsbegrepet mellom fingrene våre, og blir en øvelse i sta dogmatikk.

Bibeltekstene er fulle av paradokser og selvmotsigelser. Det er ikke veldig vanskelig å finne støtte for et gudsbilde som IKKE er allmektig, dersom man har vilje og mot til å lete. Vi trenger ikke gå lenger enn til 1. Mosebok, kap. 2, vers 2-4, hvor det står:

“Den sjuende dagen hadde Gud fullført hele sitt verk. Og Gud hvilte den sjuende dagen etter at han hadde gjort alt dette. Gud velsignet den sjuende dagen og lyste den hellig. For den dagen hvilte Gud etter det verk han hadde gjort da han skapte. Dette er fortellingen om himmelen og jorden da de ble skapt.”

Hva står det? Jo, at GUD HVILTE!!

Men hvis Gud er allmektig – altså besitter ALL MAKT – hvordan kan det ha seg at han blir sliten?

Jeg vet ikke hvordan det er med dere, men for meg er dette erfaringsbasert: Utmattelse etter en lang arbeidsuke, er et tegn på alt annet enn allmakt.

Tror jeg på en Gud som kan bli sliten? Som trenger å sette seg nedpå litt?

Eller en Gud som blir sinna, som mister fatningen? Flere steder i bibelen står det om Guds vrede, sorg, fortvilelse, vemmelse og så videre. Et svært menneskelig følelsesliv.

Men slike følelelser handler alle om frustrasjon over egen utilstrekkelighet. Den som er allmektig, trenger ikke bli sint eller lei seg. Følelser som dette oppstår når man IKKE ER HERRE OVER SITUASJONEN, NÅR DET OPPSTÅR ET GAP MELLOM VILJE OG VIRKELIGHET.

Den som vil være bibeltro, må revurdere allmaktsbegrepet sitt. Vi andre kan enn så lenge lete etter Gud andre steder.

I det vi fødes, kastes vi nakne ut av Edens hage. Navlestrengen kuttes, og vi er alene – fortapt i en individualitet som fører rett i fortapelsen, hvis vi ikke klarer å kjempe oss tilbake. Tilbake i den guddommelige Relasjonen.

Jesus kaller det Guds  Rike.

Begrepet er hans genuine og viktigste bidrag til menneskets åndelige utvikling. Og Jesus gjør det helt klart at dette er en størrelse hvor barnet har en særlig plass.

Hvorfor det, egentlig? Hvorfor sier Jesus:  “La de små barna komme til meg, og hindre dem ikke! For Guds rike tilhører slike som dem” (Markus, 10,14)?

 Jeg har hørt mange kristenkonservative hevde at det handler om at barnet er underlegent, lydig, uferdig, manipulerbart og skal adlyde. Men en slik ide sier mest om synet på barn i den religionen. Jeg tar avstand fra et slikt menneskesyn.

To ganger i livet har jeg vært i Kina for å adoptere foreldreløse barnehjemsbarn. Det har vært livsforvandlende opplevelser. Reisene satte i gang prosesser som har endret tro, gudsforhold og virkelighetsbilde.

På den siste reisen gikk det plutselig opp for meg hva som egentlig er sammenhengen mellom barn og Guds Rike, hva som er Jesu poeng.

Jeg så det med mine egne øyne.

For disse livredde, stressa ungene – og de voksne som skal bli foreldrene deres – går fra første øyeblikk i gang med den den intense og utmattende kampen for å gjenvinne relasjonene og gjenvinne trygghet.

Barn hører til i Guds Rike fordi de har et spesielt behov for – og har spesielle forutsetninger for – å gå inn i tette relasjoner.

Og det er relasjoner Guds Rike handler om.

Guds Rike er det guddommelige relasjonsnivået hvor vi erkjenner den store sammenhengen, hvor alle mennesker er forbundet med hverandre og hvor alle er forbundet med Gud.

I forpliktende gjensidighet.

Det er derfor Jesus sier at det du har gjort for en av hans minste, har du gjort for ham. Relasjonene i Guds Rike er så tette og avstandsløse at vi deler hverandres smerte og glede.

Det er derfor Jesus kan leve og dø for menneskene. Og det er derfor han kan oppstå for menneskene. Det er derfor det betyr noe.

Fordi Guds Rike knytter oss sammen, kan han ta del i vår lidelse, og vi kan ta del i hans oppstandelse.

Menneskets gudslengsel handler om behovet for å gjenopprette relasjonen, å gjenvinne statsborgerskapet i Guds Rike. Det modne, åndelige mennesket SØKER EN STØRRE SAMMENHENG.

Det nyfødte barnet søker instinktivt etter nærmeste menneske. Barnehjemsbarnet som mister sine, bruker all sin kraft på å lete etter en erstatning. De heldigste får en ny sjanse.

Og vi alminnelige voksne, som er fortapt i vår egen individualitet, overveldes over muligheten til å svare på barnets intense invitasjonen til relasjon.