La bolognese Xtel, specializzata in soluzioni per l’automazione dei processi commerciali, dopo l’apertura dell’ufficio in Spagna ha ulteriormente potenziato le sue attività all’estero annunciando la nomina di Paolo Restagno, proveniente da Oracle, a international sales director e responsabile per l’espansione delle vendite nei Paesi dell’EMEA.

Quarant’anni, piemontese, una laurea in Economia all’Università di Torino, Restagno ha oltre dieci anni di esperienza nel mondo del software e nello sviluppo dei mercati esteri.

‘L’esperienza pluriannuale di Restagno nella conquista dei mercati internazionali sarà di grande valore nel nostro percorso di espansione all’estero e nella conquista dei gruppi internazionali del largo consumo in Europa’, ha commentato Alessandro Bosi, managing director di Xtel.

Il nuovo ThinkPad T400s di Lenovo può gestire l’input simultaneo di ben quattro dita

Fonte:
http://www.cwi.it/notizia/18863/2009-09-24/Paolo-Restagno-guidera-l-espansione-della-bolognese-Xtel-in-Europa.html

The vague musical reference of the title should not lead the reader into the belief that I had a bad weekend, although it was labour filled. By dint of the extra day away from The Regular Job, I was able to finally catch up on the home chores that the previously reported hospital extravaganza delayed, and got stuck into my own business, as it were.

After yesterday’s vestigal effort here, I had a couple of choices before me. Chip away at the ever-growing mountain that my website has become (there’s but four faces on Rushmore, and people make a big deal? Poo!) or attend to what threatens to become a backlog of clients’ pens. The latter is less visible but more pressing, so that’s what got my day.

The day advanced quite nicely, too. I installed a “fountainbel” cartridge in a Sheaffer Vigilant which I’d thought I had resurrected the original seal in some time ago– a happy delay with another of the client’s pens made sure the failure happened on my workbench rather than in her pocket– and I’m very happy with the result. All the moreso because it’s reversible. My next use of that sort of thing will be with the more permanent application to a later model pen, but given the instant results I’m actually sort of looking forward to mutilating a pen for science.

The only sour note was a very gooey sac in a very bad place. I borrow a phrase from Partick O’Brian’s Dr. Maturin when I say I could wish to the devil the man who thought of crimping the end of a sac protector in a Sheaffer snorkel filler. It’s not insurmountable, but it’s a great annoyance. If you don’t repair your own pens– this is the reason you’re paying someone else to do it, trust me.

Moving from my own developments to my son’s: I had mentioned earlier his own interest in other people’s pens, and this took on a new aspect on Friday. He lifted from my pocket the Wearever I wore that day, and apparently mistaking it for one of his old playmates (the Parker “51″) tried to pull the cap off. It being a screw-cap, and he not being much mightier than the standard child of his age, I didn’t do any more than smile indulgently (as opposed to the hoot of terror I give when he’s got the “51″ or when any adult gets hands on one of my screw-caps). Thwarted, he gazed at the pen for a moment… and then unscrewed the cap. Hoot! A hoot of terror with a large tint of admiration, though– I’m very pleased with both his motor control and his cognitive effort.

Two final notes on the day: A totally gratuitous plug for a pen shop I will likely never visit, but one of my fellows on the FPN wrote a delightful word-picture of it–

LEE’S PEN SERVICE
Lot G-8
Bangunan Pak Peng
76 Jalan Petaling
5000 Kuala Lumpur
Tel: 00 603 2078 7987
Fax: 00 603 2078 7987
Email: leespen@pd.jaring.my

…and there is a much better review of Gojira no Gyakushu by an actual scientist than the mere mention of it I made myself, which I encourage the interested to peer at.

Today’s pen: Guider Vishal (having not updated the site, I think I’ll be back into relatively posh pens tomorrow)
Today’s ink: Private Reserve Burgundy Mist.

På allmän begäran kommer här en snabb genomgång av utskrift i Adobe Photoshop Lightroom 2.

Personligen gillar jag Lightroom, den är smidig att använda för att samla in bilder från kameran och den gör det möjligt att snabbt justera de mest grundläggande inställningarna. Dessutom är webexporten väldigt mycket bättre än i Photoshop, så bara det är ett skäl att investera i programmet.

En bit som däremot är lite krånglig är utskriftdelen. Eller egentligen är det inte så krångligt, det skiljer bara sig från sättet man är van att göra, dvs i Photoshop. Har man däremot kommit underfund med hur det fungerar, så är faktiskt utskriftsdelen plötsligt riktigt kompetent. Inte bara skriver du ut direkt från RAW-filen, du har även möjlighet att skärpa upp bilderna för olika typer av utskriftsmedia. Dessutom finns ett antal fördefinerade mallar som kan underlätta ordenligt för dig som ofta gör bildpaket, kontaktkartor etc.

Börja med att läsa in dina bilder. Markera sedan den eller de bilder som ska skrivas ut och klicka på “Print” knappen längst upp till höger i Lightrooms programfönster. Ovanstående fönster uppenbarar sig efter någon sekund.

Välj utskriftsmall genom att klicka i listan till vänster (1.). Beroende på hur många bilder du har markerat i Lightroom och på hur många bilder respektive mall rymmer läggs fler och fler sidor till.

När du är färdig med “mallandet” klickar du på “Page Setup” (2.) för att få upp ovanstående ruta. Här talar du om vilken skrivare du ämnar skriva ut på och vilket pappersformat du kommer att använda. Egentligen är det kanske smartare att börja med det här steget eftersom storleken på papper avgör hur många bilder som får plats per utskrift. Men du gör som du vill..

Efter detta klickar du på den lilla grå pilen vid menyn “Print Job” (1.) för att fälla ner alla inställningsmöjligheter.

Om du vill ha helt optimala utskrifter justerar du bildens upplösning till 360 ppi (2.). Ett bra standardval är annars 180 ppi, framför allt om du ska skriva ut på sämre/tunnare/matta papper.

Vill du skärpa upp bilden bockar du för “Print Sharpening” (3.) och väljer grad av skärpa samt vilken typ av media du skriver ut på. De flesta bilder behöver skärpas före utskrift, så lägg gärna på lite skärpa när det ändå är så enkelt.

Efter detta kommer den trixiga biten, själva färghanteringen. Fäll ner den grå pilen (4.) vid menyn “Color Management” . Klicka sedan till höger om “Profile” och ändra från “Managed by Printer” till “Other…”

När du klickat på “Other…” öppnas ett nytt fönster, se nedan.

I fönstret visas alla ICC/ICM-profiler som är installerad på din dator. Leta reda på de profiler som är avsedda för din skrivare och bocka för de profiler som du vanligtvis använder, de kommer sedan dyka upp i menyn som du såg i föregående bild.

Det är ingen mening att du bockar för allt du hittar, se det här istället som en möjlighet att röja upp i ICC-djungeln. Använder du bara 2-3 papper så ska du naturligtvis bara bocka för dem, övriga profiler kan du lägga till vid behov.

Efter du har lagt till dina profiler väljer du just den profil som du ska använda, i exemplet ovan “Pro3800 Traditional Photo Paper”. Därefter väljer du renderingsmetod, oftast “Relative”. Vill du veta mer om renderingsmetoder läser du min Photoshopartikel.

Klicka därefter på “Print…” (1.) och Epson drivrutinen kommer fram (2.). Nu gäller samma inställningar som vanligt. Vill du veta exakt vad de olika inställningarna betyder går du till Photoshopartikeln ovan, men räcker det med en kort resumé gäller följande;

• Välj rätt “Media Type”, dvs samma som ditt papper/ICC-profil
• Sätt “Color Settings” till “Off (No Color Management”
• Välj upplösning, normalt sett 1440 ppi
• Klicka ur alla checkboxar

Klicka sedan på “Print” och ut kommer din bild…

Valt att strukturera om lite på sidan, nu mera är Erepublik under en och samma kategori för att inte sprida ut informationen på många olika håll.Ytligare notice efter detta är att Handledning (Tutorial) kommer bli en egen underkategori innan Guider, då materialet där är mer grundläggande medans guiderna som finns är mera utav en “How to” …

Men nog om det, som det statistik missbrukare jag är kommer uppdateringarna

I dag

Uppdaterad: Handledning

Uppdaterad: Erepublik

Uppdaterad: Verktyg

Uppdaterad: Samarbete

Uppdaterad: Samarbete

New page: Historia

Uppdaterad: Verktyg

Uppdaterad: Företagare

Uppdaterad: Nybörjare

VLC behövs.

1. Öppna SVT Play och filmen du vill se.

2. Tryck på inställningar och titta sedan under “Länk för extern spelare”

3. Högerklicka på “Windows Media (asx)” och kopiera länkadress.

4. Öppna VLC.

5. Tryck på Media sedan Öppna nätverksström (Ctrl + N)

6. Klistra in länken du kopierade.

7. Bredvid Spela Upp finns en liten “pil knapp” tryck på den och välj Konvertera

8. Ny ruta har öppnats och tryck nu på Bläddra. Välj sedan vart du vill spara din fil.
MEN Glöm inte att skriva .mpg bakom namnet på din fil

9. Titta nu i Inställningar. Där ska du välja “Video – MPEG-2 + MPGA (TS)”

10. Tryck nu på Starta och invänta att allt är klart.

11. Njut av de du nu har rippat ner och var glad

Tack “zimmen” eller liknande på apberget.se för guiden, nån gång ska det väl vara användbart?

Välkommen till del 1 i den här JavaScript skolan. I den här delen ska vi börja med att skapa ett väldigt enkelt JavaScript – som en tradition brukar man alltid börja en serie med ett Hello World skript och det är precis vad vi ska göra.

När man kodar i JavaScript kan man använda ett helt vanligt html dokument att skriva koden i – självklart är vi tvungna att berätta för webbläsaren/tolkaren att vi tänker skriva JavaScript kod och nu kanske du undrar, hur gör man det?

Börja med att skapa ett nytt html dokument eller öppna ett du redan har – vi börjar med att skapa en enkel liten hemsida.

<html>
<head>
<title>JavaScript Skolan</title>
</head>
<body>
</body>
</html>

Nu när vi har ett enkelt html dokument ska vi faktiskt börja skriva html kod, men innan vi gör det ska vi först lära oss vart man placerar själva koden.

Som du kanske hört när du lärt dig/börjat med html att saker som inte kommer visas ska skrivas inom <head></head> till exempel att du inkluderar/tar med ett CSS dokument eller när du sätter din titel.

I head taggen skriver man den JavaScript kod som inte kommer visas t ex att man deklarerar en variabel eller en funktion som man sedan kan kalla i där man placerar saker som ska visas med andra ord mellan <body></body> taggarna.

Så om vi börjar med att mellan <body></body> att skriva:

<script type=”text/javascript”>

</script>

Det är koden för att berätta för tolken att vi vill skriva javascript kod <script type=”text/javascript”> börjar att berätta att vi ska skriva och </script> avslutar och berättar att nu är vi tillbaks till vanlig html kod.

Man kan även som jag glömt nämna inkludera ett javascript dokument med funktioner som vi kommer lära oss hur man gör senare (detta ska man helt klart använda om man vill ha en strukturerad och snygg kod).

Hur som helst nu ska vi börja skriva lite kod, som jag skrev förut ska vi börja med att skriva ut Hello World eller Hello JavaScript! Så hur gör vi det? Jo, mellan <script type=”" och </script> skriver vi:

document.write(‘Hello JavaScript’);

Spara dokumentet och testa det i din webbläsaren, nu bör du se texten Hello JavaScript. Så vad gör den här koden? Det koden gör är att helt enkelt skriva ut texten vi har inom enkel fnuttarna, Hello JavaScript.

Testa nu ta bort ” och skriv ett tal i stället för text med andra ord något som detta:

document.write(10);

Spara och testa i webbläsaren det skriver ut 10. En viktig sak att komma ihåg är när man ska skriva ut tal ska man inte ha med enkel fnuttar. Man markerar med enkel eller dubbel fnuttar när man vill skriva ut strängar och utan när man vill skriva ut tal.

Jag nämnde dubbel och enkel fnuttar kan man använda båda? Ja, det kan man och om det finns några skillnader mellan resultatet av enkel och dubbel fnuttar kommer vi tala om i en senare del.

Så det vi har lärt oss i den här delen är att skriva ut en vanlig text! Vad kan man göra mer? Man kan skriva ut det i alert boxar och det kommer vi bland annat göra i nästa del.

Slutkoden

<html>
<head>
<title>JavaScript Skolan</title>
</head>
<body>

<script type=”text/javascript”>

document.write(“Hello JavaScript!”);

</script>

</body>
</html>

Nedenfor er nogle få anbefalinger til hvordan du giver din hund eller kat et bad, og også en guide til at vælge den rigtige shampoo til dit kæledyr:

Et godt hundebad

• Hent de ting du skal bruge, så du har dem ved hånden: shampoo, balsam, børster, 1 eller 2 store håndklæder, en lille blød klud (til ansigtet), bomuldskugler til ørerne og ørerens.
• Børst dit kæledyrs pels før (og efter) badet for at fjerne skidt og sammenfiltret pels. Det gør også nemmere for shampooen trænge ind i pelsen. Hvis der er for meget sammenfiltret pels, kan du overveje at trimme den. Hvis du børster på sammenfiltret pels, kan det skræmme dit kæledyr og undgå dig når det ser en børste. Husk at børste ofte for at undgå sammenfiltring af pelsen.
• Vær forsigtig omkring deres øjne, næse og ører. Put vatkugler i ørerne på hunden for at undgå at der kommer vand i ørekanalen under afskylning.
• Test vandtemperaturen før du begynder at gøre pelsen våd. Det skal ikke være for koldt og ikke for varmt. Forestil dig at du skal give en baby et bad. Hvis du er usikker på temperaturen, kan du bruge albuen til at teste
  vandet.
• Fyld badekarret (eller håndvask) med nok vand til at dække dit kæledyrs poter.
• Brug en vaskeklud til ansigtet, frem for at sprøjte eller hælde vand over hovedet og snuden.
• Hvis dit kæledyr vil acceptere det, kan du bruge en føntørrer til at tørre pelsen hurtigere. Husk at bruge en lav temperatur, så du undgår at brænde kæledyrets hud.
• 

  Katte og Bad

  Brug altid en hunde/katte shampoo. De er fremstillede så de har en effektiv vaskeeffekt, uden at udtørre pelsen eller ødelægge hudens pH balance. Shampoo til mennesker har en anden pH balance og bruger ofte kraftigere. Skyl grundigt efter påføring af shampoo, tilfør en balsam og skyl grundigt igen.

• Rens dit kæledyrs ører efter det er tørt.
• Godbidder: Husk at rose dit kæledyr og giv det nogle godbidder efter badet, så det bliver en positive oplevelse.

Tips:

• Begynd at give dit kæledyr bad i en ung alder, så det bliver nemmere efterhånden som det vokser.
• Børstning er en af de bedste måder at pleje din hunds hud og pels. I mange tilfælde er det vigtigere end at bade. Børstning og fjernelse af sammenfiltret pels bør altid gøres forud for badning.
• Konsulter din dyrlæge, hvis dit kæledyr har hudirritationer eller andre ubehag.

Shampoo mod lopper og flåter

Lopper og flåter: Eukacid er et effektivt loppemiddel til hunde og katte, som er en 100% naturren olie. Tager sig også af lus og flåter i pelsen. Modvirker også mider hos fugle og gnavere. Flasken indeholder 20 ml.

Biogance® shampooer er hyperallergisk og PH-balanceret, der respekterer kattens naturlige pels balance, og reducerer risikoen for allergier.

Här är en guide för lyckad fotografering hittad via Stumbleupon:

78 Photography Rules for Complete Idiots

Kan säkert vara användbart för mig. Jag är verkligen riktigt dålig på att fotografera men jag har egentligen aldrig försökt att lära mig det. Trodde att tekniken kommit så långt att även en billig digitalkamera sköter sig själv.

Grand Danois, en kæmpe børnevenlig hund

En hund er en fantastisk ledsager, men det er vigtigt at vælge en hund der passer til din livsstil og routinerne i din familie.

I denne guide kan du finde hovedpunkterne i det at vælge den rigtige hund til dig.

Vælge en hund til din livsstil

Se hele udvalget af hundeudstyr

Chihuahua, en god hund til ældre

Ældre: En hund kan tilbyde godt selskab til en ældre person, og mens hvalpe er så søde væsener, har de brug for ekstra tid, energi og træning. En voksen trænet hund er en bedre løsning. Overvej at besøge kenneller eller steder hvor de tager imod hunde som f.eks. www.gadehunde.dk eller www.graeskehunde.dk og spørg personalet om hunden er trænet.

Bichon Havanais

Allergiker: Før du får en hund, skal du være sikker på du ikke er allergisk over for racen. Bichon Havanais og Coton De Tulear er allergivenlige racer du bør overveje.

Vælg det rette kradsetræ til din kat

Hver katteejer ved, hvor vigtigt det er at have et kradsetræ, faktisk for alle parter! Katten får lov at kradse, som er en naturlig adfærd som det at spinne og trække vejret er. Ejeren beskytter sine vægge, sofa og andre ting af træ og stof i huset.

Ok, jeg siger beskytte – betyder ikke at din kat ikke vil give dig det der blik, gabe, strække ryggen og give din sofa en ooooordentlig kradsetur .

Men et kradsetræ vil helt sikkert reducere og forebygge, at det sker jævnligt.

Her er en lille guide, der kan give et lille praj om hvilken type kradsetræ du kan vælge:

*Killinger vil vokse, og hver dag vil de udforske lidt mere, så vi anbefaler, du får et kradsetræ, som også kan bruges af en voksen kat. Undtagen hvis du er avler, og derfor tit har killinger, er disse træer en god løsning.

Se hele udvalget af kradsetræer

Tramps® Munchkin 399,-

Her får du et kattehus og et kradsetræ i en og samme omgang. Super godt hvis du ikke har meget plads. Din kat vil gøre dette hus til sit favoritsted, så overvej at sætte det et sted, hvor du bruger noget tid, så du og din kat kan tilbringe lidt kvalitetstid sammen.

Kradsetræ med gemmested 599,-

Dette kradsetræ er godt til alle katte – Ligefra de helt unge katte til de voksne! ”Ostekassen” kan bruges til at lege skjul for killingerne, men også bruges til en god gang krads. For en voksen kat er det også et godt træ med plader de kan ligge og sove på, lange kradsesøjler til et godt stræk og ”ostekassen” når den vil have noget fred og ro.

For at gøre din kat mere interesseret i et kradsetræ, spray noget catnip spray på det – katten bliver vild med det! Hvis du ikke ved hvad katteurt er, læs mere på: Catnip (katteurt), kattens fjolle urt

Det nyeste hefte av reisemagasinet GEO Special har Berlin som tema. I Norge kan det kjøpes i de største Narvesen-kiosker for ca. 100 kroner.

GEO Special Berlin

Göra en Map

Nu ska vi börja göra mapen. Gå till File>New (Ctrl + N) för att skapa en ny Map.

Klicka nu på “Block Tool” (Shiftl + B) som är den grå kuben i menyn på vänstra sidan.

Nu när du har valt Block Tool klicka på “Browse” på höger sida för att bläddra bland dina texturer.

Välj en som du vill ha som mark/golv på din bana genom att dubbel-klicka på texturen.

—

När du har valt en texture så kan vi forma ett golv. Jag använder rutan som är längst upp i högra

hörnet som visar världen uppifrån. Dra golvet så stort du vill ha det. När du har format golvet,

tryck på ENTER för att skapa formen. Den blir då “färgad” med din texture.

—

Om du har tryckt på enter tangenten så ska du nu skapa en vägg. Välj en ny texture via Browse knappen och dra en vägg på någon av sidorna på golvets yta. Du kan höja och ändra storlek på väggen innan du trycket enter. Du höjer/sänker väggen i rutan i nedre högra hörnet. Tryck sedan på enter för att skapa väggen. Repetera dessa steg och gör väggar på alla sidorna.

Såhär kan det se ut när du har gjort alla sidorna. Nu ska vi göra himmlen. Du kan göra tak med en vanlig texture om du vill ha en innemiljö.

Klicka på browse och sök efter sky i sökfältet längst ner i texture fönstret för att hitta den blå texturen som heter just SKY. Dubbel-klicka på SKY texturen.

Dra en yta som är lika stor som golvet med din SKY texture. Innan du trycket enter och skapar objektet så kan du höja himlen i det nedre högra hörnets fönster så den skapas precis på väggarna och över golvet som på bilden.

Nu ska vi göra en så kallad “entity”. Välj “Entity Tool” (Shift+E) i menyn på vänstra sidan. Placera nu ut en entityn där du vill att CT ska starta. Det kommer bli en grön sak som du kan höja och ändra position på. Tryck sedan på Enter för att skapa entityn. Förmodligen kommer det vara en light entity som brukar vara den förinställda entityn. Vi ska ändra den till CT spawn.

Välj “Selection Tool” (Shift+S) och klicka på din entity som kan se ut som en glödlampa så den blir röd. Höger-klicka på den och klicka sedan på “Properties” för att få upp nästa fönster. Bläddra i menyn under “Class” och leta efter “info_player_start”. Nu borde det bli en stor kub där CT kommer att spawna. Du kan flytta på kuben/entityn om du vill. Om du vill göra en T Spawn så väljer du istället “info_player_deathmatch”.

Placera nu ut en ny entity någonstans i luften på mapen. Leta nu efter “game_player_equip” i Class menyn. Nu kan du välja vilka vapen som du vill att spelarna ska få när de spawnar. Jag klickar på Knife och byter sedan från “No” till “Yes” i menyn på höger sida.

Den sista entityn vi ska placera ut är en vanlig light entity som brukar vara förinställt när du placerar ut din entity. Om det inte blir en light entity när du trycket enter så klicka på den via Select Tool och gå sedan till Properties och byt till “light” i Class menyn.

Nu ska vi göra så att spelarna ser hela mapen och väggar på längre avstånd. Gå till Map>Properties längst uppe i menyraden och scrolla sedan ner till “Max viewable distance” och byt siffrorna till 999999.

Nu ska vi spara och kompilera mapen! För att spara, gå till File>Save as… och spara sedan din map som en .rmf fil. Denna fil kan du inte öppna i Counter Strike utan då måste du kompilera mapen först. Gör det genom att gå till File>Run (F9) och klicka sedan på “Ok” för att starta kompileringen.

Låt nu mapen kompileras det kommer förmodligen upp text. Låt det ladda klart. Om du får ett felmeddelande så var säker på att det inte finns några öppningar i din bana (leaks). Om du har problem med att kompilera mapen så kan du försöka med att rapportera felet och kanske få lite hjälp på tillexempel fpsbanana’s forum.

Såhär kan det se ut när mapen har kompilerats klart. Öppna nu CS (Counter-Strike) och starta en lokal server genom att klicka på New Game och bläddra sedan i listan över banor. Om du vet att din map har kompilerats och du inte hittar mapen i listan över banor så kolla om du har din map i cstrike/maps mappen och inte någon annanstans. Flytta den till cstrike/maps mappen i så fall.

Klart!

Såhär ser mapen ut som jag nyss gjorde!

Läs även andra bloggares åsikter om hur, man, gör, en, counter strike, bana, map, cs, guide, counter-strike, 1.6, noclip, gratis

Okej, du har en bild och du har bestämt dig för att skriva ut den. Pappret är köpt och bläckpatronerna laddade så nu är det dags att börja.

I exemplet skriver vi ut från Adobe Photoshop CS4, en version som du själv kanske inte har. Oroa dig inte för det, dialogrutan är snarlik Photoshop CS3, endast några knappar skiljer versonerna åt. I tidigare versioner av Photoshop ser det dock lite annorlunda ut, men tekniken är den samma, försök leta reda på motsvarande knappar så löser sig nog allt.

1. Page Setup/Utskriftsformat
Vi börjar med att tala om för skrivaren vilken storlek på papper vi använder samt i vilket fack pappret matas. Klicka på “Page Setup” eller “Utskriftsformat” (om du använder svensk version) och börja med med att välja din skrivare från den näst översta dropdown-menyn. Om du inte väljer skrivare så får du inte möjlighet att välja alla specialformat, exempelvis kantlös utskrift. Välj sedan det format på papper som du har laddat skrivaren med.

Om vi tar A4 som exempelformat så finns fem olika varianter av formatet att välja på:

• A4
• A4 (Sheet Feeder – Borderless (Auto Expand))
• A4 (Manual – Rear)
• A4 (Manual – Rear – Borderless (Auto Expand))
• A4 (Manual – Front)

A4
Betyder helt enkelt att du laddat papper i papperskassetten och avser att skriva ut bilder med vita kanter.

A4 (Sheet Feeder – Borderless (Auto Expand))
Betyder att du laddat papper i det främre facket och vill skriva ut utan vita kanter, dvs kantlöst.

A4 (Manual – Rear)
Betyder att du laddat papper i det manuella, bakre facket och vill skriva ut med vita kanter.

A4 (Manual – Rear – Borderless (Auto Expand))
Betyder att du laddat papper i det manuella, bakre facket och vill skriva ut utan vita kanter, dvs kantlöst.

A4 (Manual – Front)
Betyder att du fällt ner den främre matningsenheten och laddat pappret framifrån. I det här facket kan du inte skriva ut kantlöst, varelse du vill eller inte.

Varför finns då alla dessa val? Jo därför att olika papper laddas i skrivarens olika fack p.g.a. deras olika egenskaper. Exempelvis måste du ladda fine-art papper som Velvet, Watercolor, UltraSmooth eller Traditional Photo Paper, en och en i det bakre facket. Skälet är naturligtvis att de här papperstyperna är betydligt tjockare och kräver en flackare pappersbana, medan t.ex Premium Semigloss eller Enhanced Matte går bra att ladda buntvis i det vanliga facket. Riktigt tjocka papper som Enhanced Matte Posterboard måste matas framifrån eftersom de inte alls kan böjas.

Många gånger fungerar det att ladda “fel papper i fel fack” trots att pappret borde vara för tjockt. Problemet är att drivrutinen är lite för smart för sitt eget bästa, så den i vissa fall vägrar ge dig tillgång till rätt inställningar om pappret är felmatat. Exempelvis så kan du inte göra rätt mediaval (se avsnitt 2 i guiden) om du angett fel pappersfack. Naturligtvis är det på det viset för att undvika papperstopp andra problem.

Välj sedan bildens riktning, våg- eller lodrät och klicka sedan på “OK” för att återgå till Photoshop. För övrigt; om det här är din standardskrivare och ditt standardformat så kan du klicka på fliken “Sidinformation” och välja “Spara som förval” så kommer Photoshop ihåg hur du brukar vilja ha det.

2. Color Management/Färghantering
För att inte begränsa bildens färgrymd bör den i normala fall ligga i “Adobe RGB (1998)”. Detta gör du inte här utan antingen direkt i din kamera alternativt i RAW-konverteraren. Du ska även se till att Photoshop använder sig av samma färgrymd. Mer om detta hittar du i en annan artikel här på sajten.

3. Photoshop Manages Colors/Photoshop hanterar färg
Här hittar vi en av de vanligaste fallgroparna. När du installerar skrivaren för första gången förutsätter skrivaren att den ska sköta färghanteringen, inte Photoshop. Det är precis vad vi inte vill… Vi vill ju att Photoshop ska sköta färghanteringen så vi får möjlighet att förhandsgranska utskriften (softproof), välja ICC-profil och renderingssätt. Låter vi skrivaren sköta allt detta så kan det visserligen bli bra utskrifter, men vi får ingen möjlighet till kontroll.

4. Printer Profile/Skrivarprofil
Nästa steg är att välja korrekt skrivarprofil. Även detta kan vara en fallgrop i och med att många får för sig att man här ska välja sin arbetsfärgrymd, dvs Adobe RGB. Välj istället korrekt ICC-profil till det papper som du laddat skrivaren med. I exemplet ovan har jag valt profilen “Pro38 EMP”. Namnet kan verka kryptiskt men är egentligen ganska enkelt, bara man väl lärt sig avkoda namnet. Pro38 står för den skrivare du använder, dvs Stylus Pro 3800. EMP är de inledande bokstäverna i pappersnamnet, dvs “Enhanced Matte Paper”. Ibland har profilerna logiska namn som är lätta och förstå, men i Stylus Pro 3800’s fall så är de lite krångliga. Nedan följer förklaring på de profiler som följer med skrivaren.

• ARMP = Archival Matte Paper
• EMP = Enhanced Matte Paper
• PGPP = Premium Glossy Photo Paper
• PLPP = Premium Luster Photo Paper
• PPSmC = Proofing Paper Semimatte (Commercial)
• PQIJP_MK = Photo Quality Ink Jet Paper (MK = Matt svart bläck)
• PSPP = Premium Semigloss Photo Paper
• SWMP = Singleweight Matte Paper
• SWMP_LD = Singleweight Matte Paper (Line Drawing)
• USFAP = UltraSmooth Fine Art Paper
• VFAP = Velvet Fine Art Paper
• WCRW = WaterColor Paper Radiant White

Observera att du måste använda korrekt profil till det papper du laddat skrivaren, annars blir inte utskriften som du tänkt dig. När du installerar skrivaren installeras även alla profiler som finns tillgängliga till din skrivare. Om du har köpt ett annat pappersfabrikat än Epson, t.ex Hahnemühle måste du ladda ner korrekt profil från tillverkarens hemsida och installera profilen i din dator. I vissa fall kan det fungera hjälpligt med fel profil, exempelvis fungerar Enhanced Matte Paper till nästan varenda matta papper som finns.

När du laddar ner en ICC-profil så kopierar du den till följande plats på din dator:

• Mac OS X: /Användare/<ditt användarnamn>/Bibliotek/ColorSync/Profiler
• Mac OS 9: System Folder:ColorSync Profiler
• Windows XP och Vista: \Windows\system32\spool\drivers\color
• Windows 2000 och NT: \Winnt\system32\spool\drivers\color
• Windows ME och 98: \Windows\System\Color

Har du en Mac så är det bara att kopiera filen enligt ovan. Använder du XP eller Vista högerklickar du på den nedladdade profilen och väjer “Installera profil” alternativt kopierar filen manuellt enligt ovan. Vill du göra det ändå enklare för dig, laddar du hem Microsofts “Control Panel Applet”, ett program som i viss mån emulerar det som Colorsync gör i Mac OS.

5. Rendering Intent/Renderingsmetod
Det här är troligtvis det som är svårast att förklara utan att skriva en hel bok. Kortfattat kan vi säga så här: för fotografiskt bruk använder vi oss antingen av “Perceptual” eller “Relative Colorimetic” metod. De andra metoderna lämnar vi till provtryckskillarna. Vilken metod som är bäst bedömer du genom att “softproofa” profilen i Photoshop, se separat artikeln här på sajten. Du kan också försöka bedöma bilden i den lilla förhandsvisningen i Photoshop, men det kan vara svårt att se exakt vad som händer när allt är så smått.

Generellt kan man säga att “Relative Colorimetic” är det bästa alternativet, i alla fall så länge du använder dig av kvalitetspapper (oavsett märke) som klarar av ett stort färgomfång och en djup svärta. “Perceptual” lämpar sig generellt bättre för mjuka bilder med inte fullt så färgmättade toner och gärna i kombination med ett “sämre” papper. Med sämre menar jag i det här fallet ett, oftast, matt papper som inte klarar av att återge alla de färger som blanka eller barytliknande papper gör.

Vill du vara på den säkra sidan kan du naturligtvis använda “Perceptual” för jämnan. Nackdelen är dock att du stryper färgomfånget onödigt tidigt när du använder dyra fina papper, exempelvis Traditional Photo Paper.

6. Black Point Compensation/Svartpunktskompensation
Ska alltid vara ikryssad när du använder dig av “Relative Colorimetic” konvertering och har ingen funktion när du använder “Perceptual”. Säkrast är alltså att alltid ha den ikryssad oavsett vad du väljer för metod.

Vad är du “Svartpunktskompensation? Enkelt förklarat är det en “Perceptual” konvertering av de mörkaste tonerna när du använder “Relative Colorimetic” konvertering. Den förhindrar alltså att de mörkaste partierna “slår igen” och bli som en tonplatta. Detta förklarar också varför kryssrutan inte har någon betydelse vid “Perceptual” konvertering, eftersom hela konvertering då är just perceptuell. Enkelt och logiskt, va..?

7. Match Print Colors/Gamut Warning/Show Paper White
Ganska logiska knappar och självförklarande  knappar kan jag tycka.

Med “Match Print Colors” ikryssad visas den lilla förhandsvisningen med papprets ICC-profil pålagd. En enkel form av “softproofing” alltså. Ju sämre papper du har, ju sämre ser bilden ut. Logiskt eftersom ett billigt papper naturligtvis inte kan återge färger lika bra som ett dyrt. Vill du ha helt korrekt förhandsvisning måste du även kryssa i den nedersta rutan “Show Paper White”

Gamut Warning/Tryckbarhetsvarning är knappt användbar på riktigt. Meningen är att icke tryckbara färger ska signaleras med en specifik färg, vilket de också gör. Problemet är dock två; först och främst så är allt så pyttesmått att de partier som är inkorrekta knappt ens syns. Problem nummer två är att om du gjort allt korrekt, så kommer funktionen aldrig att visa något. Du ska ju nämligen alltid “softproofa” redan innan utskrift och i och med detta så är funktionen meningslös. Själv klickar jag aldrig i någon av rutorna av ovanstående skäl.

Paper White/Pappersvitt betyder att om du kryssat i den första rutan så visas förhandsvisningen inte bara med den ICC-profil du valt, utan även med den färgton som pappret har. Med andra ord; ju gulare papper, desto gulare förhandsvisning. Ha alltid denna knapp ikryssad om du har den första ikryssad, annars stämmer inte förhandsvisningen.

När allt ovanstående är klappat och klart klickar du på “Print/Skriv Ut”.

Guiden fortsätter med skrivarens inställningar här: “Utskriftsguide – Mac Del 2″

Det första du ska göra är naturligtvis att välja vilken skrivare du ska skriva ut på. Det kan låta banalt, men faktum är att många missar detta och kan därför inte välja de inställningar som vi nedan kommer att göra.

Markera din Epsonskrivare och klicka sedan på knappen “Inställningar” för att komma till utskriftsinställningarna.

Ovanstående ruta är indelad i tre flikar; “Main”, “Page Layout” och “Utility”. Vi börjar med fliken “Main” där vi gör alla inställningar som har med utskriftskvalitet att göra.

Media Type: Enhanced Matte Paper (i det här exemplet)
Det här låter som en banal och ganska oprecis inställning men det är precis det motsatta. Av alla inställningar så är det här den viktigaste, kanske till och med viktigare än själva ICC-profilen. Media Type är Epsonspråk för det som på “färghanteringslingu” kallas baslinjärisering eller på ren svenska; bläckbegränsning. Självklart är det så att olika kvalitéer på papper kräver olika mängd bläck. För lite bläck ger dåliga färger och för mycket bläck ger ändå sämre färger samt lång torktid och dålig ekonomi.

När man mäter upp en ICC-profil så ligger det största jobbet i att begränsa mängden bläck. Själva profilen är bara en mindre anpassning till pappret och dess egenskaper. Det är alltså av största vikt att du väljer samma Media Type som du väljer ICC-profil.

Men om jag använder andra papper än Epsons då, hur gör jag då? Enkelt, du läser på papperstillverkarens hemsida. I vissa fall så följer det till och med en pdf-fil med instruktioner när du laddar hem profilen. Jobbigt va, nu måste du för en gångs skull läsa manualen…

Color: Color eller Advanced Black & White
Ganska självförklarande eller hur? I alla fall när det gäller färgläget, Color är förstås färg och Advanced Black & White är förstås svart-vitt, om än avancerad. Jag återkommer till ABW, som det heter på Epsonspråk, lite senare.

Print Quality: Quality Options
Välj “Quality Options” och nedanstående ruta uppenbarar sig

Print Quality: SuperFine – 1440×720dpi
Klart vi vill ha utskriften SuperFine, vad annars? Skämt åsido, 1440 dpi räcker till alla normala fotografier. Enda skälet att använda 2880 dpi är om du har stora enfärgade ytor som på vissa papper kan banda (bli randiga) eller om du har bilder med extremt små detaljer. Egentligen så är 1440 och 2880 samma kvalitet, men med 1440 läget så aktiveras en funktion som tillåter variabel punktstorlek. Bläcket sprutas alltså ut i tre olika droppstorlekar vilket ger snabbare utskrifter och bättre ekonomi, ungefär 20% mer bläck används vid 2880 upplösning.

På vissa papper finns även valen 720dpi och ibland t.o.m 360dpi. Välj 720 exempelvis när det gäller mindre exakta utskrifter som skyltar etc. 360 är ett rent “Draft-mode” för snabba skissbilder eller om du vill simulera dagstidningstryck på offsetpapper.

MicroWeave: On
Inget du kan ändra på, så det är bara att gilla läget.

High Speed: Urkryssad
Här får du välja själv och i viss mån prova dig fram. Om du kryssar i rutan skriver skrivaren ut från höger till vänster och sedan från vänster till höger. Eftersom de olika munstyckena sitter i ordning på skrivarhuvudet så kan bandning (randiga bilder) ibland uppstå. Oftast syns det på blanka papper men inte på matta, det är dock endast en tumregel, ibland stämmer det och ibland inte. Själv har jag aldrig knappen ikryssad utan låter skrivaren skriva från ett håll hela tiden. Ok då, ibland har jag den ikryssad, men bara när jag gör oviktiga saker som att skriva ut kompisars bilder.

Edge Smoothing: Urkryssad
Edge Smoothing är en teknik som “mjukar” upp pixliga bilder som du exempelvis tagit från webben. Denna ruta ska normalt vara urkryssad, undantaget är om du fått en riktigt lågupplöst bild som du vill blåsa upp och göra så bra som möjligt.

Finest Detail: Urkryssad
Det här är en liten luring. Naturligtvis så vill du ha de allra finaste detaljerna med och kryssar i knappen, men det är inte alltid så smart. Förklaring; skrivarens interna upplösning är 360 dpi. Det innebär att alla bilder oavsett vilken upplösning de har i Photoshop interpoleras till skrivarens interna upplösning, dvs 360 dpi. Om knappen är ikryssad så interpoleras istället bilden till 720 dpi vilket kanske inte alltid är önskvärt. Exempelvis så kanske har du kanske redan interpolerat bilden från en storlek till en annan och bedömt att den inte klarar mer. I det fallet så är det hål i huvudet att låta skrivaren göra det i ett senare skede utan att du egentligen vet om att den gör det, eller hur?

För normala högupplösta bilder så behöver du inte bry dig om det här alls, låt bara knappen vara urkryssad så blir det bra. Men om du vill göra optimala utskrifter så ska du redan i Photoshop omvandla din bild till 360 dpi så ingen interpolering sker i skrivaren. På så sätt kan du bedöma om du behöver justera bilden efter din interpolering, kanske måste du skärpa upp bilden eller lägga på brus för att dölja artefakter.

Enda gången det kan vara berättigat att klicka i Finest Detail knappen är om du skriver ut ritningar etc med mycket fina linjer. Men även där är det egentligen bättre om du interpolerar bilden till 720 dpi i Photoshop och sedan kryssar i Finest Detail knappen. På så sätt har du kontroll över interpolationen och lurar därmed skrivaren.

Sammanfattning av ovanstående; förbered antingen din bild till 360 dpi och låt knappen vara urkryssad, alternativt interpolera upp bilden till 720 dpi och låt knappen vara ikryssad.

Mode: Custom; No Color Adjustment
Ska naturligtvis stå precis som ovan eftersom vi i Photoshops dialogruta valt att låta just Photoshop färghantera utskriften och justera den med hjälp av ICC-profilen som vi valt. Den här fliken är den i särklass vanligaste felorsaken när vi felsöker kunders konstiga utskrifter. Typ 99% av alla fel orsakas här.

Paper Settings: Source; “Sheet”, “Manual – Rear” eller “Manual – Front”
Här väljer du i vilket fack du laddat skrivaren.

Sheet
Betyder att du laddat pappret i vanliga papperskassetten.

Manual – Rear
Betyder att du laddat papper i det manuella, bakre facket.

Manual – Front
Betyder att du fällt ner den främre matningsenheten och laddat pappret framifrån. I det här facket kan du inte skriva ut kantlöst, varelse du vill eller inte.

Varför finns då alla dessa val? Jo därför att olika papper laddas i skrivarens olika fack p.g.a. deras olika egenskaper. Exempelvis måste du ladda fine-art papper som Velvet, Watercolor, UltraSmooth eller Traditional Photo Paper, en och en i det bakre facket. Skälet är naturligtvis att de här papperstyperna är betydligt tjockare och kräver en flackare pappersbana, medan t.ex Premium Semigloss eller Enhanced Matte går bra att ladda buntvis i det vanliga facket. Riktigt tjocka papper som Enhanced Matte Posterboard måste matas framifrån eftersom de inte alls kan böjas.

Många gånger fungerar det att ladda “fel papper i fel fack” trots att pappret borde vara för tjockt. Problemet är att drivrutinen är lite för smart för sitt eget bästa, så den i vissa fall vägrar ge dig tillgång till rätt inställningar om pappret är felmatat. Exempelvis så kan du inte göra rätt mediaval (se avsnitt 2 i guiden) om du angett fel pappersfack. Naturligtvis är det på det viset för att undvika papperstopp andra problem.

Borderless: Kryssruta i eller ur (beroende på önskemål)
Kryssa i rutan om du vill ha utskrifter utan vit kant.

Eventuellt så behöver du gå över till fliken “Page Layout”. På denna flik väljer du bland annat om bilden ska skrivas ut liggande eller stående, om den ska spegelvändas (för transfertryck till tröjor) osv.

Den enda rutan som kan vara lite knivig är rutan “Optimize Enlargement”. Utan den ikryssad blir den maximala utskriftslängden begränsad, ett problem när man exempelvis skriver ut banners eller panoramabilder. Eftersom den inte har någon funktion i övrigt så kan du låta rutan vara ikryssad för jämnan.

När du är färdig med alla val klickardu på rutan “OK” för att återgå till utskriftsrutan. Välj “Skriv ut” för att printa bilden.

Snabbval och verktygsprogram
Lite överkurs som kan vara bra att kunna. När du är nöjd med alla dina inställningar så kan du göra ett snabbval så du slipper göra samma inställningar gång efter annan.

Högst upp på fliken “Main” alternativt “Page Layout” klickar du på “Save/Del…” knappen till höger om  “Select Settings”. Namnge därefter din inställning på ett logiskt sätt, exempelvis “Enhanced Matte 1440 High Speed” eller något liknande. Du kan ha hur många inställningar som helst så fyll på med alla varianter du kan tänka dig.

Utilities
Sista fliken “Utilities” är en verktygsflik. Här hittar du ett antal olika servicefunktioner och verktygsprogram som kan vara bra att använda emellan åt. Framför allt är det “Nozzle Check” och “Head Cleaning” som är intressanta. Innan du printar en viktig bild så tycker i alla fall jag att du ska börja med att göra en “Nozzle Check”. Ser den bra ut så är allt lugnt, men om utskriften är knasig så fortsätter du med “Head Cleaning” tills dess att “Nozzle Check” ser bra ut.

Om vissa knappar är “gråade” så beror det på att just de programmen inte är installerade på din dator. Gå till www.epson.co.uk och ladda hem dem om du behöver dem.

Program, filer och verktyg

Du kan behöva ett packnings-program om du inte redan har det. Jag rekommenderar WinRAR som finns att ladda ned: Här

Börja med installera Valve Hammer Editor: Här

Ladda ned verktyget GCFScape: Här

Ladda ned verktyget FGD: Här

Ladda även ned verktyget ZHLT: Här

Installera och konfiguera Valve Hammer Editor

När du startar Valve Hammer Editor för första gången kommer du förmodligen mötas av ett fönster som frågar om du vill läsa guiden. Tryck No.

Nu kommer du förmodligen att se ett nytt fönster. Om inte så gå till Tools>Options.

 Klicka på fliken “Game Configuration”.

Nu i raden Configuration klicka på “Edit” och sedan “Add”, skriv Counter-Strike och klicka sedan på “Ok”.

Nu ska vi lägga till FGD filerna genom att klicka på “Add” i raden för Game Data Files.

Markera alla FGD filerna som du laddade ned eller lägg till dom en i taget.

—

När du har laggt till alla FGD filerna kan vi gå vidare.

“Texture Format” och “Map Type” behöver vi inte röra eftersom de är automatiskt inställda efter FGD filerna.

“Default PointEntity class” ska vara “light” och “Default SolidEntity” ska vara “func_wall”.

“Game Executable Directory” ska vara till exempel  C:\Program Files\Steam\SteamApps\ANVÄNDARNAMN\counter-strike

“Mod Directory” ska vara till exempel C:\Program Files\Steam\steamapps\ANVÄNDARNAMN\counter-strike\cstrike

“Game directory” ska vara till exempel C:\Program Files\Valve\Steam\SteamApps\ANVÄNDARNAMN\counter-strike

“RMF directory” ska vara till exempel C:\Program Files\Valve Hammer Editor\maps   eller valfri mapp!

Notera att platserna som mapparna ligger på kan vara olika på din eller andras datorer!

—

Öppna nu “Build Programs” fliken. Nu är det viktigt att du har laddat ned ZHLT filerna!

“Game Executable” fältet kan du lämna blankt.

“CSG executable” välj hlcsg.exe filen som du laddade ned.

“BSP executable” välj hlbsp.exe filen som du laddade ned.

“VIS executable” välj hlvis.exe filen som du laddade ned.

“RAD executable” välj hlrad.exe filen som du laddade ned.

“Place the compiled maps in this directory before runnnig the game” ska vara till exempel C:\Program Files\Valve\Steam\SteamApps\ANVÄNDARNAMN\counter-strike\cstrike\maps.

—

Nu ska vi slutligen lägga till några textures. (.wad filer) 

Öppna GCF Scape som du laddade ned och gå till File>Open och bläddra sedan till din C:\Program Files\Steam\SteamApps\ 

och öppna sedan Counter-Strike.gcf… Nu kommer det upp ett par mappar i GCF Scape’s fönster. Öppna Cstrike mappen och scrolla sedan ner och dra upp till 7 .wad filer till din riktiga cstrike mapp (inte i GCF Scape) eller någon annan mapp. Du kan du stänga GCF Scape.

—

Nu, i Valve Hammer Editor ska du öppna fliken “Textures” och klicka på “Add WAD” knappen. Öppna sedan .wad filerna som du flyttade från gcf scape till din riktiga cstrike mapp en i taget. (Max 7 st wad filer!)

Nu är du klar! Klicka på Apply/Verkställ och sedan Ok knappen så inställningarna sparas!

Läs: Jag äger ej programmen, filerna, verktygen eller något av de länkarna som listas i guiden utan länkar bara till sidorna som äger dom.

 Läs även andra bloggares åsikter om hur, man, gör, en, counter strike, bana, map, cs, guide, hammer editor, valve, counter-strike, gratis, noclip

Layout

De första fem flikarna i dropdown-meny har liten eller ingen betydelse när det gäller fotografiska utskrifter, men för alla händelsers skull går vi ändå igenom dem.

Layout fliken

Fyller sin funktion om du t.ex skriver ut layouter från Indesign eller Quark. Funktionen kan placera ut fler sidor på samma ark samt lägga olika typer av ramar runt sidorna. Den påhittige tycker säkert att det här kan vara ett smart sätt att skriva ut bilder som bildpaket, men personligen skulle jag göra layouten i Photoshop för bättre kontroll.

Färgmatchning

Som synes så är menyerna “gråade” vilket naturligtvis innebär att du varken kan eller ska ändra på dem. En funktion har de trots allt; om de inte är “gråade” så har du gjort fel val i Photoshop, dvs du har låtit skrivaren sköta färghanteringen istället för Photoshop. Klicka på “Avbryt” och försök på nytt.

Pappershantering

Fyller ingen större funktion om du skriver ut bilder från Photshop, men i vissa fall när man skriver ut utfallande bilder (utan vit kant) så verkar det bli knas om knappen “Skala till pappersstorleken” INTE är ikryssad. Med andra ord, om du skriver ut utfallande och det trots allt blir vita kanter så kan du prova att klicka i knappen.

Skiljeblad

Tråkigt, tråkigt… Bara för vanliga textutskrifter där man vill ha blanka blad mellan. En ny funktion är “Faktureringsfunktionen”. Har inte klurat ut hur den fungerar, men är dock ganska säker på att den inte är kopplad till någon form av fakturereringssystem…

Print Settings

Nu börjar vi komma in på de viktiga flikarna. Har ni förresten tänkt på att helt plötsligt är fliken på engelska… Undrar om ordet utskriftsinställningar inte existerar hos översättarna? Men nu hoppar vi över ironin och går direkt på inställningarna, en efter en.

Page Setup: Sheet Feeder
Du kan visserligen inte ändra den här inställningen här, den talar bara om vad du valt tidigare under utskriftsinställningar i Photoshop. Det som kan ställa till det är det faktum att du måste mata rätt papper i rätt fack, annars aktiveras inte inställningarna korrekt. För att förtydliga det hela; om du matar ett fine-art papper i “Sheet Feedern”, dvs det vanliga främre facket så är rätt “Media type” (se nedan) gråad. Det är därför att skrivaren vill att du matar alla tjocka papper i det bakre manuella facket. Se därför till att alltid mata rätt papper i rätt fack.

Vad är då rätt papper och fack? Enkelt, alla fine-art papper som Velvet, UltraSmooth, Traditional osv ska matas en och en i det bakre facket. Övriga papper med undantag för Posterboard kan/ska matas i vanliga dokumentmataren. Posterboard måste matas i det främre facket vilket sker genom att man trycker på kanppen under magnetlåset på skrivarens framsida.

Media Type: Enhanced Matte Paper (i det här exemplet)
Det här låter som en banal och ganska oprecis inställning men det är precis det motsatta. Av alla inställningar så är det här den viktigaste, kanske till och med viktigare än själva ICC-profilen. Media Type är Epsonspråk för det som på “färghanteringslingu” kallas baslinjärisering eller på ren svenska; bläckbegränsning. Självklart är det så att olika kvalitéer på papper kräver olika mängd bläck. För lite bläck ger dåliga färger och för mycket bläck ger ändå sämre färger samt lång torktid och dålig ekonomi.

När man mäter upp en ICC-profil så ligger det största jobbet i att begränsa mängden bläck. Själva profilen är bara en mindre anpassning till pappret och dess egenskaper. Det är alltså av största vikt att du väljer samma Media Type som du väljer ICC-profil.

Men om jag använder andra papper än Epsons då, hur gör jag då? Enkelt, du läser på papperstillverkarens hemsida. I vissa fall så följer det till och med en pdf-fil med instruktioner när du laddar hem profilen. Jobbigt va, nu måste du för en gångs skull läsa manualen…

Color: Color eller Advanced Black & White
Ganska självförklarande eller hur? I alla fall när det gäller färgläget, Color är förstås färg och Advanced Black & White är förstås svart-vitt, om än avancerad. Jag återkommer till ABW, som det heter på Epsonspråk, lite senare.

16 bit/Channel
Fundera inte så mycket över den här funktionen. Den är mer av karaktären “vi kan skriva ut i 16 bitars färgdjup först av alla” än av någon praktisk nytta. Personligen har jag inte sett någon skillnad med rutan i eller urkryssad. Eventuellt kanske man i ett fullständigt 16-bits flöde, plåtat med digitalt bakstycke, konverterat till ProPhoto RGB kanske se skillnad på riktigt svåra toner. Men jag tror knappt ens då… Använd den om du vill, det enda som händer är att utskriften tar längre tid eftersom du skickar en dubbelt så tung fil in i kön.

Color Settings: Off (No Color Adjustment)
Ska naturligtvis stå precis som ovan eftersom vi i Photoshops dialogruta valt att låta just Photoshop färghantera utskriften och justera den med hjälp av ICC-profilen som vi valt. Den här fliken är den i särklass vanligaste felorsaken när vi felsöker kunders konstiga utskrifter. Typ 99% av alla fel orsakas här.

Print Quality: SuperFine – 1440dpi
Klart vi vill ha utskriften SuperFine, vad annars? Skämt åsido, 1440 dpi räcker till alla normala fotografier. Enda skälet att använda 2880 dpi är om du har stora enfärgade ytor som på vissa papper kan banda (bli randiga) eller om du har bilder med extremt små detaljer. Egentligen så är 1440 och 2880 samma kvalitet, men med 1440 läget så aktiveras en funktion som tillåter variabel punktstorlek. Bläcket sprutas alltså ut i tre olika droppstorlekar vilket ger snabbare utskrifter och bättre ekonomi, ungefär 20% mer bläck används vid 2880 upplösning.

På vissa papper finns även valen 720dpi och ibland t.o.m 360dpi. Välj 720 exempelvis när det gäller mindre exakta utskrifter som skyltar etc. 360 är ett rent “Draft-mode” för snabba skissbilder eller om du vill simulera dagstidningstryck på offsetpapper.

High Speed
Här får du välja själv och i viss mån prova dig fram. Om du kryssar i rutan skriver skrivaren ut från höger till vänster och sedan från vänster till höger. Eftersom de olika munstyckena sitter i ordning på skrivarhuvudet så kan bandning (randiga bilder) ibland uppstå. Oftast syns det på blanka papper men inte på matta, det är dock endast en tumregel, ibland stämmer det och ibland inte. Själv har jag aldrig knappen ikryssad utan låter skrivaren skriva från ett håll hela tiden. Ok då, ibland har jag den ikryssad, men bara när jag gör oviktiga saker som att skriva ut kompisars bilder.

Flip Horizontal
Självförklarande, i alla fall om man kan engelska. Med knappen ikryssad vänds bilden horisontalt. Jättebra om man skriver ut t-shirt material etc som måste spegelvändas för att bli rätt på tröjan. I övrigt en ganska meningslös funktion.

Finest Detail
Det här är en liten luring. Naturligtvis så vill du ha de allra finaste detaljerna med och kryssar i knappen, men det är inte alltid så smart. Förklaring; skrivarens interna upplösning är 360 dpi. Det innebär att alla bilder oavsett vilken upplösning de har i Photoshop interpoleras till skrivarens interna upplösning, dvs 360 dpi. Om knappen är ikryssad så interpoleras istället bilden till 720 dpi vilket kanske inte alltid är önskvärt. Exempelvis så kanske har du kanske redan interpolerat bilden från en storlek till en annan och bedömt att den inte klarar mer. I det fallet så är det hål i huvudet att låta skrivaren göra det i ett senare skede utan att du egentligen vet om att den gör det, eller hur?

För normala högupplösta bilder så behöver du inte bry dig om det här alls, låt bara knappen vara urkryssad så blir det bra. Men om du vill göra optimala utskrifter så ska du redan i Photoshop omvandla din bild till 360 dpi så ingen interpolering sker i skrivaren. På så sätt kan du bedöma om du behöver justera bilden efter din interpolering, kanske måste du skärpa upp bilden eller lägga på brus för att dölja artefakter.

Enda gången det kan vara berättigat att klicka i Finest Detail knappen är om du skriver ut ritningar etc med mycket fina linjer. Men även där är det egentligen bättre om du interpolerar bilden till 720 dpi i Photoshop och sedan kryssar i Finest Detail knappen. På så sätt har du kontroll över interpolationen och lurar därmed skrivaren.

Sammanfattning av ovanstående; förbered antingen din bild till 360 dpi och låt knappen vara urkryssad, alternativt interpolera upp bilden till 720 dpi och låt knappen vara ikryssad.

En utmärkt guide för dig som vill prova på att skapa din 
första blogg.

Vad finns det för möjligheter att använda bloggen i undervisningen? Läs
då mer här på sidan!

Honestly, I’m regretting having spent so much time on the title. New page forming nicely, though!

Today’s pen: Guider Vishal
Today’s ink: Parker Quink blue-black

Okej, du har en bild och du har bestämt dig för att skriva ut den. Pappret är köpt och bläckpatronerna laddade så nu är det dags att börja.

I Windows exemplet skriver vi ut från Adobe Photoshop CS3, en version som du själv kanske inte har. Oroa dig inte för det, dialogrutan är snarlik Photoshop CS och CS4, endast några knappar skiljer versonerna åt. I tidigare versioner av Photoshop ser det dock lite annorlunda ut, men tekniken är den samma, försök leta reda på motsvarande knappar så löser sig nog allt.

1. Page Setup/Utskriftsformat
Till skillnad från Mac OS börjar vi inte med att tala om för skrivaren vilken storlek på papper vi använder. Det gör vi sist och i samband med att vi klickar på “Print/Skriv ut” knappen.

2. Color Management/Färghantering
För att inte begränsa bildens färgrymd bör den i normala fall ligga i “Adobe RGB (1998)”. Detta gör du inte här utan antingen direkt i din kamera alternativt i RAW-konverteraren. Du ska även se till att Photoshop använder sig av samma färgrymd. Mer om detta hittar du i en annan artikel här på sajten.

3. Color Handling/Färghantering
Här hittar vi en av de vanligaste fallgroparna. När du installerar skrivaren för första gången förutsätter skrivaren att den ska sköta färghanteringen, inte Photoshop. Det är precis vad vi inte vill… Vi vill ju att Photoshop ska sköta färghanteringen så vi får möjlighet att förhandsgranska utskriften (softproof), välja ICC-profil och renderingssätt. Låter vi skrivaren sköta allt detta så kan det visserligen bli bra utskrifter, men vi får ingen möjlighet till kontroll. Slutsats; du ska alltså välja “Photoshop Manages Colors/Photoshop” hanterar färg i dialogrutan.

4. Printer Profile/Skrivarprofil
Nästa steg är att välja korrekt skrivarprofil. Även detta kan vara en fallgrop i och med att många får för sig att man här ska välja sin arbetsfärgrymd, dvs Adobe RGB. Välj istället korrekt ICC-profil till det papper som du laddat skrivaren med. I exemplet ovan har jag valt profilen “Pro38 EMP”. Namnet kan verka kryptiskt men är egentligen ganska enkelt, bara man väl lärt sig avkoda namnet. Pro38 står för den skrivare du använder, dvs Stylus Pro 3800. EMP är de inledande bokstäverna i pappersnamnet, dvs “Enhanced Matte Paper”. Ibland har profilerna logiska namn som är lätta och förstå, men i Stylus Pro 3800’s fall så är de lite krångliga. Nedan följer förklaring på de profiler som följer med skrivaren.

• ARMP = Archival Matte Paper
• EMP = Enhanced Matte Paper
• PGPP = Premium Glossy Photo Paper
• PLPP = Premium Luster Photo Paper
• PPSmC = Proofing Paper Semimatte (Commercial)
• PQIJP_MK = Photo Quality Ink Jet Paper (MK = Matt svart bläck)
• PSPP = Premium Semigloss Photo Paper
• SWMP = Singleweight Matte Paper
• SWMP_LD = Singleweight Matte Paper (Line Drawing)
• USFAP = UltraSmooth Fine Art Paper
• VFAP = Velvet Fine Art Paper
• WCRW = WaterColor Paper Radiant White

Observera att du måste använda korrekt profil till det papper du laddat skrivaren, annars blir inte utskriften som du tänkt dig. När du installerar skrivaren installeras även alla profiler som finns tillgängliga till din skrivare. Om du har köpt ett annat pappersfabrikat än Epson, t.ex Hahnemühle måste du ladda ner korrekt profil från tillverkarens hemsida och installera profilen i din dator. I vissa fall kan det fungera hjälpligt med fel profil, exempelvis fungerar Enhanced Matte Paper till nästan varenda matta papper som finns.

När du laddar ner en ICC-profil (eller ICM-profil som de ofta kallas i Windowsvärlden) så kopierar du den till följande plats på din dator:

• Windows XP och Vista: \Windows\system32\spool\drivers\color
• Windows 2000 och NT: \Winnt\system32\spool\drivers\color
• Windows ME och 98: \Windows\System\Color

Använder du XP eller Vista högerklickar du på den nedladdade profilen och väjer “Installera profil” alternativt kopierar filen manuellt enligt ovan. Vill du göra det ändå enklare för dig, laddar du hem Microsofts “Control Panel Applet”, ett program som i viss mån emulerar det som Colorsync gör i Mac OS.

5. Rendering Intent/Renderingsmetod
Det här är troligtvis det som är svårast att förklara utan att skriva en hel bok. Kortfattat kan vi säga så här: för fotografiskt bruk använder vi oss antingen av “Perceptual” eller “Relative Colorimetic” metod. De andra metoderna lämnar vi till provtryckskillarna. Vilken metod som är bäst bedömer du genom att “softproofa” profilen i Photoshop, se separat artikeln här på sajten. Du kan också försöka bedöma bilden i den lilla förhandsvisningen i Photoshop, men det kan vara svårt att se exakt vad som händer när allt är så smått.

Generellt kan man säga att “Relative Colorimetic” är det bästa alternativet, i alla fall så länge du använder dig av kvalitetspapper (oavsett märke) som klarar av ett stort färgomfång och en djup svärta. “Perceptual” lämpar sig generellt bättre för mjuka bilder med inte fullt så färgmättade toner och gärna i kombination med ett “sämre” papper. Med sämre menar jag i det här fallet ett, oftast, matt papper som inte klarar av att återge alla de färger som blanka eller barytliknande papper gör.

Vill du vara på den säkra sidan kan du naturligtvis använda “Perceptual” för jämnan. Nackdelen är dock att du stryper färgomfånget onödigt tidigt när du använder dyra fina papper, exempelvis Traditional Photo Paper.

6. Black Point Compensation/Svartpunktskompensation
Ska alltid vara ikryssad när du använder dig av “Relative Colorimetic” konvertering och har ingen funktion när du använder “Perceptual”. Säkrast är alltså att alltid ha den ikryssad oavsett vad du väljer för metod.

Vad är du “Svartpunktskompensation? Enkelt förklarat är det en “Perceptual” konvertering av de mörkaste tonerna när du använder “Relative Colorimetic” konvertering. Den förhindrar alltså att de mörkaste partierna “slår igen” och bli som en tonplatta. Detta förklarar också varför kryssrutan inte har någon betydelse vid “Perceptual” konvertering, eftersom hela konvertering då är just perceptuell. Enkelt och logiskt, va..?

7. Match Print Colors
Ganska logiska knappar och självförklarande  knappar kan jag tycka.

Med “Match Print Colors” ikryssad visas den lilla förhandsvisningen med papprets ICC-profil pålagd. En enkel form av “softproofing” alltså. Ju sämre papper du har, ju sämre ser bilden ut. Logiskt eftersom ett billigt papper naturligtvis inte kan återge färger lika bra som ett dyrt. Vill du ha helt korrekt förhandsvisning måste du även kryssa i den nedersta rutan “Show Paper White”

När allt ovanstående är klappat och klart klickar du på “Print/Skriv Ut”.

Guiden fortsätter med skrivarens inställningar här: “Utskriftsguide – Win Del 2″

Om svart-vita utskrifter är grejen för dig så är “Advanced Black & White” något du inte får missa.

Vad är då “Advanced Black & White”, eller “ABW” som vi hädanefter kallar det? ABW är enkelt förklarat en drivrutin i drivrutinen som möjliggör specifika och unika inställningar anpassade för svart-vita utskrifter.

Vad är då fördelen med ABW gentemot utskrifter med traditionella ICC-profiler?

• Djupare svärta
• Längre livslängd
• Mer linjära utskrifter
• Mindre bronsering, metameri och glansskillnad

Nackdelar då, finns det några sådana? Ja, några mindre problem finns det.

• Du kan inte softproofa utskriften på din bildskärm eftersom du inte använder ICC-profiler
• Samma inställning kan se olika ut på olika typer av papper eftersom du inte använder ICC-profiler
• Korrekta utskrifter förutsätter att du använder “Adobe RGB (1998)” med gamma 2.2 som arbetsfärgrymd

Kan du leva med ovanstående så har du allt att vinna på att använda ABW när du printar svart-vitt.

Nedan följer de inställningar du ska göra för att skriva ut korrekt på din Mac.

Till skillnad mot färgutskrifter där vi låter Photoshop färghantera utskriften, stänger vi här av färghanteringen helt och hållet. Konsekvensen av detta är att vi inte kan förhandsvisa utskriften med profilen pålagd eller inte ens lägga på en ICC-profil. Alla menyval är “gråade” och därmed otillgängliga. Det är dock helt riktigt, så vi klickar på “Print/Skriv ut” knappen och hamnar i drivrutinen.

Gå direkt till fliken “Print Settings” och gör alla inställningar precis som vid en färgutskrift, men välj “Advanced B&W Photo” under fliken “Color”. Klicka sedan på fliken “Advanced Color Settings” och en ny meny visar sig (se nedan).

Normalt sett är defaultinställningarna helt ok och du behöver bara kolla att de står som ska för att sedan klicka på “Skriv ut”. Vill du så kan du experimentera med de olika inställningarna, exempelvis kanske du vill “värma på” bilden något genom att dra lite i färghjulet.

Får du problem med glansskillnad, dvs att vita partier i bilden blir som blanka öar på utskriften (detta uppstår eftersom inget bläck läggs på partier med 0% täckning) så kan du prova att slå på funktionen “Highlight Point Shift”. Funktionen lägger på en svag, nästan osynlig ton i de vita partierna vilket brukar lösa problemet.

En viktig sak att tänka på är att om du “split-tonat” din bild, dvs lagt på en färg- eller sepiaton så kommer den att förkastas. ABW konverterar nämligen din bild till svart-vit oavsett om du vill eller inte. Lösningen på detta är att antingen lägga på split-toningen med färghjulet i ABW alternativt strunta i ABW och skriva ut som en traditionell färgbild med ICC-profil. Fördel väger mot nackdel, du bestämmer.

Överkurs: Eric Chan, utvecklare och programmerare på Adobe Systems i USA har en fantastisk websajt som uteslutande handlar om Epson Stylus Pro 3800. Eric har utvecklat svart-vita profiler som går att använda både för softproofing och utskrift. Ta en titt på detta om du vill lära dig mer.

Klicka här för att komma till Erics sajt.