Bara för att jag då och då ( ) kritiserar Björklunds skolpolitik blir jag i vissa kretsar kallad “en röd bloggare” eller t o m “kommunist”. Det stör mig inte så mycket eftersom jag helt klart drar åt det rödgröna hållet, i alla fall i skolfrågorna, men jag tycker att det är onödigt… Precis som Anders B Westin brukar skriva så tycker jag att skolfrågorna är för viktiga för att låta partipolitik skymma de goda lösningarna.
….Därför kanske det är tokigt av mig att citera Rossana Dinamarca från hennes presentation av vänsterpartiets skolpolitiska program och påpeka att det är precis vad jag brukar skriva, men det struntar jag i:

Några graderade betyg vill inte Vänsterpartiet ha, vare sig i grundskolan eller på gymnasiet.

– Det vi vill garantera, det är att man har de kunskaper man behöver för att kunna gå vidare till nästa steg. Det vill säga, du ska inte kunna lämna grundskolan utan att ha nått målen. Och har man nått målen i grundskolan så har man inga problem med att fullfölja även gymnasieutbildningen. Men sedan har vi satt upp att till den högre utbildningen, där det kan behövas att man gör ett urval, att man gör som många lärosäten i dag, nämligen egna urval. Och det tycker jag är mycket bättre att vi satsar på, säger Rossana Dinamarca. (länk)

Hur gör man för att rösta på Vänsterpartiet enbart i skolfrågorna?

Länkar till andra bloggar om: skola, skolan, skolpolitik, skoldebatt, grundskolan, gymnasiet, gymnasieskolan, utbildning, utbildningspolitik, betyg, flumpedagogik, Vänsterpartiet, Rossana Dinamarca,

Gymnasieelevernas betyg är inte rättvisa, konstaterar Skolverket…
(DN, SvD, AB, Sydsvenskan)

Jag hänvisar till mitt tidigare inlägg och diskussionen i Flumpebloggen och sammanfattar med:

Nej, de är inte rättvisa och om vi vill ha en skola med någotsånär relevant utbildning så bör vi inte ens försöka få dem helt rättvisa. Enda chansen till det är nämligen att enbart betygsätta ytliga detaljkunskaper och att använda flervalsfrågor när vi gör det.

Självklart ska vi försöka sätta så likvärdiga betyg som möjligt, och det gör vi genom fortbildning, egenkontroll, diskussion och nationella prov som vägvisare, men själva problemet, som jag ser det, är att betygen har för stor inverkan på våra elevers möjligheter i livet. Vi bör arbeta för att minska den fokuseringen i stället för att försöka skapa ett helt likvärdigt betygssystem.

Uppdatering: Berätta vad du tycker i Flumpebloggen,
DN´s huvudledare tar upp saken och går helt på min linje , ingressen sammanfattar väl: “Med fler vägar till högskolan skulle konsekvenserna av felaktiga betyg minska. Hårdare centralstyrning av betygsättningen skulle däremot göra mer skada än nytta.”

Länkar till andra bloggar om: skola, skolan, skolpolitik, skoldebatt, grundskolan, gymnasiet, gymnasieskolan, utbildning, utbildningspolitik, betyg, pedagogik, flumpedagogik, Flumpebloggen,

Anne-Marie Körling har lagt till en ny kategori i sin blogg som hon kallar för “Hinder för lärande” och delvis av en slump handlar flera aktuella inlägg om just detta. Öpedagogen skriver om “snuttifiering”, IT-Mamman om bristen på datorer och Tomas Kroksmark om provens utformning. Jag hoppas att vi kan få till ett bra “grupparbete” om detta och att våra bidrag kan samlas på ett överskådligt sätt; kanske i Anne-Maries blogg eller i Flumpebloggen (som faktiskt redan är igång men med begreppet “Förberedande av god pedagogisk miljö“)?

Mitt bidrag kanske inte står högst upp på prioriteringslistan, men i ett grupparbete är det ju bra om deltagarna bidrar med olika infallsvinklar.

I Mats inlägg om “pojkpengar” och i Morricas om “okoncentrerade elever” har vi diskuterat hur vi ska motivera och bemöta elever som kanske inte känner att skolan är prio ett, eller att de blir bemötta med respekt, och jag tänker så här: Vad är det för förebilder vi lyfter fram i skolan? Vilken framtid målar vi upp när vi försöker motivera eleverna att ta utbildningen på allvar?

Ja, det är ett kallt faktum att de flesta kommer att växa upp och bli som sina föräldrar, sitta i kassan på Ica eller kanske fylla ampuller på AstraZeneca, men är det vad man behöver höra som tonåring? Är det att sikta mot stjärnorna? Lämnar vi eleverna att söka förebilder i tveksamma dokusåpor när vi envisas med att ensidigt lyfta fram Medelsvensson och uppfinnare och författare från en förgången tid?

Bruce Dickinson har väl sina brister som förebild, men vem har inte det? (Bruce blev t ex relegerad från en skola efter att ha urinerat i rektorns mat) Han är å andra sidan en av världens mest berömda hårdrockssångare, framgångsrik idrottsman (uttagen till Storbrittaniens OS-trupp i fäktning) och utbildad pilot. I Iron Maidens texter kan vi dessutom hitta många intressanta infallsvinklar, Run To The Hills handlar t ex om hur den “vite mannen” behandlade ursprungsbefolkningen i Amerika.

Passande nog skriver man i dag i AB om dokumentären “Heavy metal in Baghdad” som är ett exempel på hur vi kan utgå från elevernas intressen för att nå skolans mål; t ex att öka förståelsen för andra människors livsvillkor.

Länkar till andra bloggar om: skola, skolan, skoldebatt, utbildning, lärare, grundskolan, gymnasiet, gymnasieskolan, pedagogik, flumpedagogik, Bruce Dickinson, Iron Maiden,

I en rapport från Skolinspektionen läser jag:

Forskning visar också att den så kallade gymnasiechocken, dvs en kraftig förändring av krav och arbetsformer vid övergång från grundskolan, är en förklaring till elevers studieavbrott.

Voffo gö´ vi på detta vise´?
Det är ju ofta problem i alla stadieövergångar. År efter år.
Förskola – Låg- mellan- högstadium – gymnasium – högskola.
.
Vi måste alla arbeta för att den röda tråden ska bli längre. Det räcker inte att ha en liten stump som omfattar de 2-3 åren av elevernas skolgång som vi personligen ansvarar för.

Länkar till andra bloggar om: skola, skolan, skolpolitik, skoldebatt, utbildning, utbildningspolitik, lärare, grundskolan, gymnasiet, gymnasieskolan,

Jag firar fredagen lite tidigare än vad ni svenska svenskar gör, för allt här är ju 4,5 timmar tidigare. Så nu firar vi fredagen. Det firar vi genom att alla andra skriker, och att jag sitter med hörlurar, usch jag börjar få skavsår i öronen efter dem, och tittar på The Secret Life…

Mer då? Inget mer? Jag sover så fort jag kommer hem. Igår handlade jag lite.
2 tuber av min favvo-tändkräm
1 fuktkräm
1 peeling
1 rengöringskräm
1 tandborste
1 kräm för håret.

Allt blev ungefär 48 kronor.

Sen använde jag dendär krämen för håret i morse. Den skulle få mina hemska toppar att bli fina och blanka igen. Det hände inte. Ikväll ska jag göra om det tänkte jag. För att se om det kanske blir bättre. Reklamen sa ju att det skulle fungera.

Och det känns ju himlans konstigt att det bara är fem dagar kvar här snart.

Men så kom jag på en rolig sak, och förlåt mig Rachel, men när Rachel och jag gick i gymnasiet såg vi ut ungefär såhär:
Manchesterjeans, svarta, som till slut var så utslitna att det inte fanns något manchester kvar.
Väldigt konstiga t-shirts och linnen, gärna lite trasiga eller med något egeninspirerat tryck.
Dessutom gick vi varje rast in på toaletten och fixade till vår kajal och tuperade i ordning håret. Rachel var det snyggaste jag visste.
I alla fall. På något sätt lyckades vi filura ut hur vi skulle få alla söta killars scheman. Så där satt vi, utanför deras salar och väntade på dem när de slutade, när de gick på rast, när de skulle på toaletten.
Att vi båda två faktiskt fick pojkvän ganska snabbt är ju bara fantastiskt. Det låter ju helt otroligt när jag tänker på det. Att någon kunde bli kär i oss, vår kajal, nitbälten och trasiga linnen.

Nu somnade min häl. Det känns jättekonstigt, det liksom pirrar i den, men sticks mest, i våras somnade min högra stortå. Den sov dagarna i ända i flera veckor, ja en hel månad faktiskt för att vara ärlig. Varför somnar kroppsdelar, Jonas, kan du berätta det för mig?

Gymnasieskolan i Markaryd KCM har i en ny undersökning av SKL (Sveriges Kommuner och Landsting) placerats i topp av gymnasieskolorna i Kronoberg. Undersökningen kollade på hur stor del av eleverna som 3 år efter utbildningen antingen fortsatt studera eller som fått jobb. Här klara sig elever från KCM väldigt bra.

Jag tycker att det är otroligt kul att få se detta. Det bekräftar också min personliga åsikt om att utbildningen är av hög kvalité!

Mycket bra jobbat KCM!

Rochelle – My Magic Man

Gillade verkligen den här låten en gång i tiden, ja ungefär ett par månader på sin höjd. Sen var det examenstider på gymnasiet med tillhörande fester och utflykter och efter en kombinerad fest/utflykt så kom jag fortsättningsvis bara att associera den här låten med en jobbig bakfylla, något som sitter i än till denna dag, och med det menar jag inte själva bakfyllan förstås.

Min klass på gymnasiet i Västervik gjorde nämligen en utflykt till en klasskompis stuga ute på en skärgårdsö i Västerviks skärgård där vi skulle ha fest nån vecka innan själva examen. Jag och en annan kille i min klass hade gått ihop och fixat ett flak öl som vi skulle dela på. För att göra det extra bonnigt så valde vi att införskaffa ett flak Pripps Blå av någon dunkel anledning. I normala fall var det annars Beck’s Bier som gällde.

Vi kom så ut till ön och preparationerna inför kvällens fest drog genast igång. Men min kompis och jag behövdes inte till något mer än att sköta musiken så vi satte oss istället och började hinka i oss öl. Sen blev det mat och till maten bjöds det på snaps, något som vi drack fler än lämpligt. Efter maten minns jag att det så var dags att spela skogsfotboll, dvs man gör upp en fotbollsplan mitt inne i skogen bland träd och buskar och så spelar man. Kan ju nämna att med alkohol i kroppen så var det fråga om väldigt lite bollkontakt. Istället så blev det träd- och stenbumlingskontakt vilket iofs inte kändes av så mycket då, men desto mer när man nyktrat till.

Ja, sen minns jag inte så mycket mer än att jag vaknade på morgonen med mina freestylelurar på mig och den här låten dånandes för fullt i öronen. Så hade jag inte huvudvärk innan så bidrog musiken garanterat till den saken. Hur som helst så kunde jag inte somna om igen utan istället följde en väldigt långdragen bakfylla som inte släppte taget om mig förrän dagen efter “dagen efter” så att säga.

Finner det ointressant att dra alla detaljer då jag är säker på att de flesta som läser detta någon gång haft en sån där bakfylla från helvetet som liksom aldrig vill ge med sig. Det som är värst är att den här låten satte sig som en slinga i huvudet som jag inte kunde bli av med och som har gjort att jag förmodligen för resten av mitt liv inte kommer att kunna lyssna på den utan att påminnas om den där eländiga bakfyllan från tiden när jag skulle gå ut gymnasiet.

Tjillevippen

notbugs

Är en resursrik skola garanti för bra skolgång ? NEJ ! (bilderna har inget med texten att göra, utan bara excempel på resursrik skola)

Idag har det av någon obeskrivlig anledningen skrivits mycket om skolväsendet i Sverige, det som tas upp är inget nytt för mig direkt, men rätt intressanta saker och chockerande att behöva läsa om såhär pass offentligt. Min bild har tidigare varit att man försökt tiga ihjäl detta. Jag tänkte vi börjar med:

SVD som skriver om Skolans resursbrist.

När jag studerade i Malmö och fick höra om att detta med resursbrist är en myt. Rosengårdsskolan beskrevs och upplevdes av praktikanter där samt av oss som besökte skolan som en “rik” skola. Enligt ordinarie personalen där så hade de så mycket pengar att de inte visste vad de skulle göra med dem, och att det nästintill fanns en platt-tv i varenda korridor, pengar fanns i ett överflöd. Det ser väldigt bra ut i den kommunala budgeten att man satsar på skolan – sen om det ger resultat det är en helt annan sak.

SVD berättar om en granskning som gjorts av två herrar och en dam och de har slutsatsen att varken resurser eller lärartäthet är viktigt för hur eleverna presterar i skolan, det viktiga är den tid som lärarna tillbringar med eleverna.. Shit, detta lät verkligen revolutionerande. Menar de att lärarledda lektioner är bra? Wow (Ja, ni tolkar rätt, jag är sarkastisk.)

Denna granskning visar även att resurserna i skolan ökat med 8% per elev under den senaste 15-årsperioden, så detta med resursbrist är en myt. Det finns inget statistiskt samband mellan resursåtgång och resultaten hos eleverna. Detta har jag hävdad många gånger i diskussioner och det är härligt att se att denna granskning stödjer min tes.

Lärarnas Riksförbund hoppar in i debatten  i artikel i SVD och säger att problemet är för stora klasser. Och självklart har hon en poäng, det är väldigt svårt att vara en god lärare om man har 30 elever. I lärarens uppdrag står det att man skall se varje elev, och möta eleverna där den är. Det är inte helt lätt om man har 30+ elever. Men är då lösningen större lärartäthet ? Det visar inte granskningen, så här kanske Metta är lite fel ute. Här tycker jag mer att Lärarförbundet har rätt då de säger att läraren får lägga mycket mer energi på områden som inte är kärnuppdraget, undervisning, planering och efterarbete. Läraren är numera VAB, poliser, vaktmästare och mycket mer som tar arbete från den undervisande biten. Så här tycker jag att Eva-Lis Sirén som representant för Lärarförbundet är mer “rätt ute” än LR.

Kvantitet (fler lärare, mer resurser)är inte tillräckligt utan det är Bättre Kvalité som är lyckeln. Utbildare lärare som är i klassrummet och undervisar, resurser som det faktiskt finns fog för. Sluta tro att ”Mer resurser” löser alla problem. Det löste inte problemen i poliskåren, det löste inte problemen i sjukvården även om vissa partier fortsätter tjata om ”Mer resurser till X” så är det inte det som är det mest effektiva.

Om vi då återknyter så skriver DN att Täbys gymnasieelever lyckas bäst i länet, tyvärr så står det inget om varför Täby lyckas så väl. Men jag har läst studier förut som menar att i sådana här områden är föräldrarna mer “kräsna” då de själv är utbildare, de ställer höga krav på deras barn (på gott och ont), men även på skolan. De kräver kvalité, och de får det.

Objektivitet i Skolan – Propaganda i skolan ?

Det finns massor av fall där lärare avskedas p.g.a deras åsikter. För något år sedan avskedades en lärare i Ronneby för att han var aktiv Sverigedemokrat, för att nämna ett exempel. Men hur är det med skolan egentligen ? Jag visade i mitt examensarbete att historieläroböcker knappast var objektiva, men det är inte skolan heller. Jag får ibland ta del av vad mina kusiner läser på Gymnasiet. Senast förra veckan kom en av mina kusiner hem och ville ha stöd för prov i SO om politiska ideologier. Frågorna han hade var:

• ”Vilken ideologi står för rättvisa?
• Vilken ideologi står för tradition?
• Vilken ideologi står för jämställdhet?
• Vilken ideologi står för frihet?
• Alternativen du har att välja på är : Liberalism, Konservatism, Feminism och Socialism”

Där svaren skulle vara att Socialism står för rättvisa, Konservatism för Tradition, feminism för jämställdhet, och Liberalism för frihet. Jag förstår att man måste förenkla i skolan, men jag tyckte nog denna “förenkling” var lite väl magstark. Men det förekommer.

Expressen berättar om Daniel Ådin, Skellefteå som inledde ett prov på gymnasiet med frasen

“Den borgerliga regeringen har kört Sveriges ekonomi i botten. Arbetslösheten är hög och ekonomin befinner sig i en djup lågkonjunktur”

Påståendet om hög arbetslöshet och lågkonjunktur inte fel egentligen. Jag diskuterade mycket om detta då jag skrev mitt examensarbete och kunde se en skillnad. Läraren MÅSTE vara objektiv i grundskolan, men på Gymnasiet behöver läraren inte vara objektiv så länge man berättar att ”detta är min åsikt”.

“Undervisningen ska vara saklig och allsidig. Då värderingar redovisas, ska det alltid klart framgå vem det är som står för dem.”

Men vill vi verkligen ha en skola där lärarna kan forma eleverna till sina väljare? Nej det tycker jag inte är rimligt, skolan skall försöka vara objektiv, och ge eleverna verktyg för att kunna vara objektiva och kritiskt tänkande när det gäller nyheter och liknande inslag i mediabruset.

DN rapporterar idag att Gymnasiets kurser skall synas hårdare. Det är specifikt de specialutformade programmen som skall granskas enligt Björklund. Björklund som tidigare har varit så hård mot dessa specialutformade program har nu bytit fot och omfamnar dem, även om det skall vara mer kontroll. Jag har tidigare skrivit om min kritik av det svenska skolväsendet, speciellt kopplingen mellan högstadiet-gymnasiets svaghet och effekterna utav det.

Jag har tidigare hyllat en del av det Björklund och regeringen deklarerat gällande skolväsendet, och jag ställer mig delvis i skaran av supportrar för Björklund. Men jag ställer mig en aning mer kritiskt än vad de flesta verkar göra. Anledningen till kritiken jag har är primärt = Vad skall synas ? Vad är skolans roll helt enkelt ?

Det viktiga är vad som skall synas, inte om det synas hårt eller ej.

Jag tycker idag det är fel att det finns ingen koppling alls mellan antalet studieplatser på Universitet och arbetsmarknadens behov, på gymnasiet finns detta problem också. Jag kommer ihåg en föreläsning från en av herrarna på Skolverket då jag studerade på Malmö Högskola som berättade att utifrån alla gymnasieprogram med specialprogram “Fotboll” så var det knappt en procent av dem som “blev något” inom fotboll. Detta leder mig till frågan, vad är det som skall synas ? Är det att lärarna är utbildade, att lektionerna har behörig personal och att de grundläggande kraven uppfylls för grundkompetens ? Eller är det att programmet faktiskt har ett värde, att det är förberedande för verkligheten ? Eller kan vi se specialprogram av typen “Ät och Dricka-gymnasiet – Testa dina smaklökar, festa och har skoj – samtidigt som du pluggar ! Lär dig att förena nytta med nöje !“. I och med att konkurrensen mellan skolor ökar så måste man finna nya vägar att locka elever till gymnasieskolorna, jag hoppas inte det går så långt som ovan nämnda exempel, men vem vet, ingen av oss kan sia om framtiden.

En Gymnasieskola för verkligheten

Den absolut bästa gymnasieskolan är enligt mig en skola som ser eleven. En skola som utbildar och rustar eleverna för verkligheten utanför gymnasiets väggar, antingen för vidare studier eller för arbetslivet. En skola som helt enkelt har en förankring i verkligheten och med “nästa steg” för eleven. Endast genom att ha en klar kedja och starka länkar kan man skapa ett samhälle där alla människor får komma till sin rätt i arbetslivet och samhället (vilket trots allt är målet).

Det behövs uppföljning av vad som händer med eleverna som går dessa specialprogram. Kommer de in på arbetsmarknaden ? Eller står de i kö för att utbilda sig på Komvux ?

Nu har jag uttalat mig rätt negativt mot specialprogram, men det är för att jag ser så stora risker. Men det inte sagt att det faktiskt finns bra specialprogram. IB-programmet har mig veterligen ett gott rykte, det finns även speciella gymnasier av typ Lantbruksgymnasium, Motorgymnasium, Flyggymnasium o.s.v där eleverna får grunder i jordbruk, bilmekanik, flygteknik o.s.v. Dessa gymnasier har oftast direkt lokal anknytning, Flyggymnasium ligger i ett område med mycket flyg-inriktad industri o.s.v. Det finns alltså en klar koppling mellan arbetsmarknaden och samhällets behov, då är det inga problem. Gymnasiet har en verklighetsförankring helt enkelt.

I sommers startede jeg på gymnasiet i første b, og forventede 3 hårde år med masser af lektier og afleveringer. Frygten var resultatet af målrettet skræmmekampange fra mine ældre søskendes side, så jeg må sige jeg blev positivt overrasket, da jeg oplevede en hverdag med plads til sjovt og fester! I starten var der mange der arrangerede sommerfester for hele klassen, sommerfester som blev holdt udendørs, så det var rigtig fedt. Nu er tiden for sommerfester efterhånden godt over, men det blev ikke enden på festerne! Nu inviterer mange til fester, som de holder i forskellige festlokaler, ligesom sidste weekend, da jeg var til 18 års i kæmpe festlokaler. Det er ret fedt at folk gør så meget ud af det, at de endda lejer festlokaler Og som om det ikke skulle være nok, skal jeg til firmafest i weekenden. Det bliver nok bare en lille hyggelig firmafest, da jeg arbejder i en dyrehandel, så det kan nok ikke blive den vildeste firmafest, men det er nu meget fedt alligevel !

Riksdagen klubbade härom dagen igenom beslutet om en ny gymnasieskola. Det är synd att jag inte föddes typ nu, så jag skulle fått njuta frukterna av Jan Björklunds skolreformer. En mer individanpassad anti-sosseskola är precis rätt. Detta av ett enda enkelt skäl: Alla elever är inte likadana.

Vissa vill bli akademiker. Vissa vill inte bli akademiker. Vissa kan inte bli akademiker. Vänsteroppositionen vill tvinga alla blivande bilmekaniker att läsa Goethes samlade verk, och killen med CNC-operatörsdrömmar ska först genomgå en rejäl dos Chanukka och Pesach innan han får använda hjärnan till det han är intresserad av och har fallenhet för. Nödvändiga, basala faktakunskaper ska trimmas in i grundskolan. Får bara Björklund härja fritt kommer han kirra det också.

Nej, vänstern med socialdemokraterna i spetsen visar återigen prov på den pissljumna skola de vill ha, som inte leder någon annanstans än rakt ned i fördärvet.

Markaryds gymnasieskola KCM har i morgon öppet hus och mellab 17:30 och 20:00 kan man komma och besöka verksamheten. Jag ska dit och besöka min gamla skola, som det nu var 2 år sedan jag lämnade. Det ska bli spännand och kul att få se allt igen.

Hoppas att många med mig kommer att komma och titta.

Idag har riksdagen klubbat igenom en ny gymnasieskola. Det är en gymnasieskola är eleven sätts i centrum och där valfriheten ökar. Det skapar en gymnasieskola där man ytterliggare förstärker principen “ett livslångt lärande”. Elever får nu möjlighet att välja utbildning utifrån sig själv och sina förutsättningar.

Du kommer som elev att kunna välja om du ska gå ett studieförberedande-, yrkesförberedande- eller ett lärlingsprogramm. Alla kommer ha möjlighet att komma in till högskolan. För de som läser studieförberedande läser man det i utbildningen. För de som läser yrkesförberedande- eller lärlingsprogram kommer att kunna välja till att läsa upp högskolebehörighet eller att senare efter gymnasiet. Alla dörrar står öppna, alla möjligheter finns, valfriheten ökar.

Detta är en fantastiskt bra reform som ger möjlighet till personliga val och ett ytterliggare ett steg på vägen till ett “livslångt lärande”!

Den gode Stalin ?

Historieskrivning har intresserat mig under flera år, och speciellt hur det används politiskt. Även i Sverige så har historieskrivningen på universitetsnivå men även på skolnivå varit högst politiskt, och kanske speciellt i synen på Sovjetunionen. Det är då med stort intresse jag läste dagens artiklar från DN, där den ena berättar att Stalin blir mer och mer rumsren i Sovjetunionen och den andra hur Putin aktivt har gjort Sovjetunionen rumsren, bytt ut nationalsången, firar veteranerna från ww2 o.s.v. Detta är självklart högst politiskt. Genom detta så legitimerar Putin sin regim och skapar en enhetlighet i nationen. Putin har ett problem, ett land med flera olika nationaliteter. Säkerligen har Putin som ideal att Ryssland har medborgarnationalism, där man är “Rysk Medborgare” först och i andra hand Tatar, Ryss, Kazakstanier o.s.v (ungefär som USA) för att inte ha de etniska splittringarna.

Men vi skall inte peka finger för mycket och tro att det bara är i Sovjet som man hyllar Stalin. Jag har själv studerat svensk historieskrivning i läroböcker gällande synen om Sovjet och tro det eller ej men det dröjde fram tills 2000-talet innan man började skriva om de riktigt hemska sakerna i Sovjetunionen. (länk till mitt examensarbete: Läroböckerna och kommunistiska regimers brott mot mänskligheten )

Historieskrivning i Sverige om Sovjet:

En väldigt kort summering som är väldigt talande för detta ur mitt examensarbete följer för att sedan återknyta till Ryssland:

• – ”Drygt 30 år senare sitter det en ny generation sovjetmedborgare i lomonosouniversitetet i Moskva och lyssnar till en föreläsning. Analfabetismen är utrotad och erövringen av rymden har börjat.” – Citat lärobok i Historia 1970-tal
• ”Jorden togs från bönderna och stora mekaniserade statsjordbruk friställde arbetskraft för en snabb utbyggnad av den tunga industrin. På bara tio år blev Sovjetunionen en av världens ledande industrinationer. Denna utveckling skedde på bekostnad av den enskildes konsumtion”. – Citat lärobok 1990-tal
• Att folk svalt och det fanns svältnöjd (t.ex i Ukraina) nämns inte förräns 1980-talet
  

Representativ bild från Hildingsons läroböcker

Fram tills 1990-talet så talade man inte något om att industrialiseringen under Stalineran hade negativa effekter, mycket fokus läggs på det positiva. Att byarna fick elektricitet, att Sovjet drog Ryssland ut ur den mörka medeltiden. Det talas om att människor mördades, men med relativt milda ordalag fram tills 1990-talet. Det är inte förrän på 2000-talet man talar direkt om Gulag. Som ni kan se i citat 2 ovan så sent som 1990-talet så handlar det om att arbetskraft “friställdes” vilket naturligtvis inte var hella sanningen, människor tvångskommenderades och det var inte bara konsumtionen som led.

Om ni är intresserade av detta mer utförligt är ni välkommna att läsa examensarbetet i fullo.

Om Ryssland idag

Så som ovan skrivet så vill jag påvisa att använda historia politiskt är inget nytt, att vara objektiv är svårt och tar tid så jag tycker inte man skall döma Ryssland för hårt. Det som dock är skrämmande är att man på nytt tar upp detta att man på NYTT lyfter Stalin och höjer upp honom igen, från att varit lite mindre omtyckt (om jag förstår artikelförfattaren korrekt). Att hylla en person som har så många människor på sitt samvete är inte helt korrekt, sedan kan man alltid resonera kring om det var “nödvändiga offer” . Utan Stalin så hade Hitler vunnit (och liknande resonemang) har jag hört många gånger, och motvilligt får jag väll säga att det ligger en viss sanning i det, bekämpa ont med ont.

Men det får en del löjliga proportioner, läste i tidning för några veckor sedan att man i rysk historieskrivning nu inte bara skriver att Ryssland var tvungna att gå med på Molotov-Ribbentropp-pakten, utan att det faktiskt var en schysst pakt. Polen fick en högst trevlig förfrågan från Tyskland som de ohövligt svarade med ett “FU” och då var det naturligtvis så att Tyskland var tvungen att hämnas, varpå Ryssland hjälpte till. Så just Tyskland-Sovjets samarbete att käka upp Polen var helt “ok” i den nya ryska historieskrivningen.

Tillägg 24 Okt: DN skrev om att Makten suddar ut Stalins brott nyligen och ny information har uppdagats. Det avslöjas att historiker åttalas och får deras forskning beslagtagen då den berättar om Sovjetunionens baksida, Gulag och det som inträffade där. Stalin anses fortfarande vara en god ledare, framförallt p.g.a hans roll som ledare under andra världskriget. Man får inte kritisera något av det som hände i Sovjetunionen under andra världskriget, det är heligt och får inte kritiseras. Allt som hände i Sovjet är “ok” för det var det stora patriotiska fosterländska kriget helt enkelt. Skrämmande utveckling.

Slutledning:

Det är väldigt fel att okritiskt hylla Stalin, och att föra fram honom som ett ideal är väldigt skrämmande. Det är en otäck verklighet och jag trodde verkligen att Ryssland hade lagt Sovjet bakom sig men nu har de återtagit det. Jag är inte speciellt oroad att Putin vill skapa ett nytt Sovjet, men om grogrunden läggs så kan de extrema grupperna få vatten på sin kvarn genom hyllning av Stalin. Men samtidigt förstår jag att det är politiskt smart att finna enande symboler för att skapa enhetlighet i Ryssland idag, men det betyder inte att det är rätt.

Hoppas nu bara hela alliansen får Björklunds åsikt.

Det är med stor glädje jag idag läste debattartikel från Björklund & Co gällande förstatligandet av skolväsendet. (Finns även artikel i expressen och SVD) Detta är något jag tyckt varit rimligt under lång tid men inget parti har stått upp för detta fram tills nu. Härligt och ÄNTLIGEN !

Det finns många sätt att se på detta, och jag förstår att det finns de som hävdar att den kommunala kännedomen om kommunens förhållanden är ett starkt argument för kommunalisering, men jag tycker inte detta argument håller. Anledningen är för att precis som Björklund & co skriver så kommer kommunerna involveras men mest på en administrativ nivå, och det är helt rätt. Staten kan inte bedömma de lokala förhållandena på samma sätt som kommunens eget valda representanter kan.

Läraryrket har lågt status, dålig lön (det är faktiskt inte rimligt att en femårig högskoleutbildning skall innebära en ingångslön på runt 20-22), dåliga arbetsförhållanden samt väldigt varierande uppgifter på skolor. Det är inte heller rättvist att det skiljer så pass mellan kommuner som det gör idag. Debattartikeln berättar att det kan skilja så pass mycket som 50.000 kr spenderade pengar per elev mellan kommuner. Detta påverkar självklart resultaten och skolornas möjligheter. Danderyds och Lommas skolor har säkerligen bättre förutsättningar än en skola i Tensta, Rosengård o.s.v.

Jag har själv suttit med på möten i kommunens partigrupp och varit med budgeteringsarbete, i en relativt fattig kommun. Där ses det nästan som ett problem att låginkomst-familjer flyttar in, för detta innebär större kostnader för barnomsorg, skola och liknande vilket gör det svårt att få budgeten att fungera. Dessa eldsjälar i kommunen gör allt de kan för att ge ungdomar och barn en bra start, men det finns en ekonomisk verklighet. Detta resulterar i att ungdomar/barn har antagligen en bättre förutsättning i en rik kommun än en fattig. Med det inte sagt att det finns undantag, men det säger sig självt att mer resurser innebär bättre förutsättningar, men sen finns de självklart de som lyckas trotts dåliga odds.

För att återkoppla till detta med lärarkåren, jag har själ gått lärarutbildning. Jag tycker dock FP gör en väldig förenklad koppling då de hävdar att studieresultaten i skolorna påverkar hur bra en lärare är. I min värld så betyder det inte att en elev som fick MVG i alla ämnen på Gymnasiet är en bättre lärare än en som fick G i allt. Den med lite “lägre” betyg kan ha en helt annan förståelse för dem som har det svårt i skolan, och det kanske är just därför som han/hon valde att bli lärare, att lyfta dem som var i samma sits som en själv. Men samtidigt så kan jag förstå resonemanget, för en elev med höga betyg så är läraryrket inte ett bra val. Så var det i alla fall i min gymnasieklass, ingen av de högpresterande ville ha ett “lågstatus yrke” såsom lärare. De ville bli advokater, socionomer o.s.v. Så allt handlar om status och attraktionskraft.

En förstatligande hade ökat läraryrkets status, skolornas kvalité hade inte varit så starkt påverkad av vart i landet de är lokaliserade och det hade funnits en enhetlighet mellan skolorna. Förstatligandet är inte mirakelmedicinen, men i förening med nya läroplaner, nya lärarutbildningar och en modern skola så är det min starka övertygelse att skolväsendet kommer att bli en av landets stora stoltheter: Ingmar Stenmark, Peter Forsberg, Svenska Välfärdsamhället, IKEA är några av de stoltheterna vi har, och snart kan vi lägga till det svenska skolväsendet.

Summa summarum: GO BJÖRKLUND ! Detta är härligt !

Björklund vill införa kinesiska som språkval på gymnasiet, vilket jag tycker är en bra idé (mer i min skolblogg). Som soundtrack till den idén väljer jag Bikini Kill och deras Rebel Girl. En grym låt och en härlig video!

Länkar till andra bloggar om: Björklund, Jan Björklund, Kina, kinesiska, skola, utbildning, gymnasiet, musik, underhållning, rock, punk, Bikini Kill,

Facebook är bra att ha. Igår började en vän som jag inte haft kontakt med på flera år chatta med mig. Vi måste ses. Det är som en klåda i mig: vi måste ses. Den sista minnesbilden jag har av henne får inte vara hur hon avtärd i anorexia tar stöd mot väggarna på skolan för att kunna gå. Jag måste byta den bilden mot något positivt.

Vi förlorade kontakten efter gymnasiet men hon är så ofta i mina tankar att hon får räknas som familj. Vi har känt varandra och varit vänner från och till sedan barnsben. Det finns ett foto på oss där vi är runt tre år och slår kullerbyttor; två busiga bollar i gräset. Hon är klok, smart, varm. Eller var. Det var ju några år sen sist.

Förutom att få ett nytt, gladare minne, vill jag även ställa ett antal frågor. Vad hände? Vad var sant? Jag minns en dag i högstadiet när hon berättade skräckhistorier om sitt liv, men i efterhand ställer jag mig frågande. Vilket kan vara samma skeptiskhet som kan uttryckas om mig.

Nåväl, jag har inte bråttom. När vi chattade igår sveptes jag tillbaka till gymnasiet, till de där tegelbruna väggarna,  en handled där skinnet spänner över benet, kämpa tillbaka tårarna på lektionen, vissheten att en mina äldsta vänner mycket väl kan dö…

Alkohol förbjuden ?h

Jag är en stor fan av DN och deras senaste artikel om Alkoholundervisningen i skolorna, och att detta skall skrotas är mycket intressant. Det berättas i artikeln att det är bortkastade pengar att undervisa om alkohol i skolan (enligt Folkhälsoinstitutet). Myndigheten förordar istället att mer ansvar skall läggas på föräldrar.

Detta ser jag inte som ett stort problem i sak, jag är lite allmänt trött på synen att skolan skall lösa alla problem. Det var ramaskri för några år sedan då ungdom/Barn-fettma uppmärksammades och skulden lades på skolorna som hade för lite idrott. Men nej, faktiskt, det är inte skolans uppgift att uppfostra och se till att barnen är friska och sunda allena, det finns föräldrar. Föräldrar har ansvar att även de engagera barnen på fritid med idrott, promenader, att äta hälsosamt o.s.v. Så helt rätt att folkhälsoinstitutet förordar att föräldrar har ansvar, en viktig och bra markering.

Folkhälsoinstitutet talar om att ge föräldrar verktyg att möta barnen/ungdomarnas argument för att dricka alkohol, att man skall skrota skräckpropagandan för att istället komma åt kärnan av varför det dricks mycket, t.ex att förstå sina känslor. Jag förstår och håller med om att skräckpropaganda säkerligen inte fungerar i så pass stor utsträckning.

Det jag tror är väldigt viktigt när det gäller alkoholen i Sverige är flera saker, men en av de absolut viktigaste är att fostra individer, både i hemmet och skolan. Att kunna stå upp för sig själv som individ och göra val baserat på vad man själv vill, inte vad gruppen vill, är en styrka som varje individ bör ha, men tyvärr inte alla har. Om individerna har denna insikt och trygghet i sig själva så kommer de, då den tuffe killen med ciggen säga “Nej tack, jag röker inte sådan skit och jag vill inte supa skallen av mig heller” om det nu är deras åsikt, istället för att falla för grupptrycket och hänga med.

Om denna grund väl är lagd så tror jag att mycket är klart. Jag har det förtroendet för ungdomar och barn att alkoholism är något dåligt, att knark är dåligt, jag tror knappast man måste lära ut detta speciellt mycket. Det som däremot skola och föräldrar kan spela en roll är att förklara hur alkoholen verkar på kroppen, att lära dem förstå att det finns gränser och man kan inte veta vad som händer då omdömet försvinner.

Ett lysande excempel på detta sätt att förmedla budskap är en av de senaste reklamerna mot alkoholism. Men man ser en festlighet, där det dricks hejvillt, en kvinna drar in man till toa och han filmer det som händer, det blir slagsmål och i slutscenen så ranglar en full herre ut på vägen och blir påkörd. Detta är inte skräckpropaganda, utan det visar att det kan säkert hända “kul saker” för alla skrattar ju och har roligt, men man förlorar förståndet och det kan gå riktigt illa. Jag tycker om den reklamen mycket. Ta hand om dig

För att förtydliga,

JA föräldrar har det yttersta ansvaret
MEN Skolan har ett ansvar att skapa starka individer som är medvetna om alkoholens effekter på handlingsförmågan

Elever på fordonsprogramet. Går de i pappas fotspår ?

DN rapporterade nyligen om att föräldrars utbildning styr studievalet, detta är självklart inget nytt. Jag fick själv höra att det är ovanligt att barn till arbetarföräldrar studerar vidare efter Gymnasiet. Anledningen till detta fenomen är många, och mycket riktigt som DN rapporterar handlar det om utbildningstradition men även synen på en utbildning.

Jag ser flera andra olika åsikter som verkligen skapar detta fenomen. Men jag vill redan här säga att det är inget problem principiellt. Om en bilmekanikers son väljer att ta över sin fars bilverkstad istället för att plugga juridik i Uppsala så ser jag inte det som ett problem. Problemet kan snarare vara om det handlar om någon form av diskriminering som inte tillåter dem att komma till sin fulla potential.

Jante-lagen – Alla är lika mycket värda, och man skall inte tro att man är något bara för att man har högre lön, utbildning, titel -o.s.v. Denna regel är något typiskt svenskt och detta skapar en form av akademikerförakt ”Alla akademiker har tummen mitt i handen, ” ”De har inga riktiga jobb där man använder kroppen” o.s.v. Denna syn har jag sett mycket hos mina närmaste släktingar av äldre generation, men även hos många yngre. Om detta är något form av försvar eller är en stark åsikt dem har spelar egentligen ingen roll, det kan vara en delförklaring till fenomenet. Om man som ungdom växer upp med denna värdering så är självfallet högre studier inte ett så lockande alternativ.

Sedan så är ju även skolan skapad för de som klarar av väldigt teoretiska studier, precis som mycket av de högre studierna. De andra faller emellan. Elever med akademiska föräldrar har en klar fördel. När 16årige Kalle kommer hem från skolan och skall studera inför kommande matteprov om Trigonometri eller kanske svensk litteratur prov om Strindberg så varierar graden av hjälp och kunnande Kalle kan få genom vilka föräldrar han har och den kunskap han har.

Slutligen så tror jag att det kan vara 50/50 gällande föräldrars syn på utbildning. Jag tror inte på tesen att föräldrar med arbetarbakgrund aktivt nedvärderar en högre utbildning. Självklart finns det också ! Men det kan säkert vara lika vanligt att man vill att ungdomen själv skall välja sin framtid och att man stöttar dem. Jag tror det finns en annan sida av myntet också hos akademikerföräldrar där man kanske inte accepterar att deras barn vill gå estetiska linjen på gymnasiet eller bygg. ”Min son skall inte bli någon arbetare” – (Överdrivet resonemang). Alla åsikter existerar och de projekteras till barnen.

”Lösningen” till detta tror jag delvis är att skolorna tar större ansvar. Jag brukar normalt försöka säga att föräldrar faktiskt har ett ansvar gällande deras barn, men i just denna fråga tycker jag skolorna har större ansvar.

Skolan skall identifiera elevernas styrkor i gymnasiet, och verkligen ta detta uppdrag på allvar. Syokonsulenterna skall inte bara diskutera vad eleven vill, utan faktiskt ge tips och råd. I USA har de tester där man identifierar styrkor och svagheter hos en elev och ger tips helt enkelt om vad som hade varit en lämplig utbildning för eleven. Idag så hör jag från många elever både i högstadie och gymnasie ,då de måste göra ett val, att de känner sig vilsna. Varför kan inte skolan agera mer som vägledande så att rätt man/kvinna är på rätt plats ?

Det finns säkert skolor som verkligen tar detta på fullt allvar, men jag har hittills inte mött någon skola som verkligen tar detta på fullt allvar.

Jag har varit väldigt upptagen de senaste dagarna, så det här med Nobelprisen är ju gamla nyheter redan. Eftersom jag nu har en fysikblogg känns det som om jag åtminstone måste nämna årets nobelpris i fysik. Jag tänker dock inte skriva så mycket om det — många har redan gjort det, och väldigt bra. Jag tänkte bara kommentera att jag minns hur jag en gång i tiden satt och försökte förstå CCD-teknik och beskriva det för mitt specialarbete i gymnasiet.

Jag gjorde mitt specialarbete i fysik, om instrumenteringen på den svenska forskningssatelliten Freja (jag har ju alltid gillat detektorer). Den hade en kamera för att avbilda norrsken. Jag tyckte att det var rätt smart, men svårt att förstå så där som jag ville begripa. Jag ville ju kunna förklara det på nivån av den underliggande fysiken, och det var ärligt talat omöjligt med bara gymnasiefysiken och den tekniska informationen från forskarna som använde instrumenten. Det var så mycket svårare att söka information på den tiden också. I stället satt jag och lusläste samma stycke om och om igen, och ritade små figurer. Till slut skrev jag bara något allmänt. Det var också första gången jag stötte på ordet “pixel”! (Är 15 år verkligen så lång tid?)

Om man bara bryr sig om den allmänna principen är det ändå inte så jättesvårt att förstå hur CCD funkar, och det är ju kul med ett Nobelpris som folk kanske kan prata om och inte bara få den där tomma blicken man alltför ofta möter när man nämner något som har med fysik att göra.

Man kan till exempel läsa den officiella informationen, författad av Kungliga Vetenskapsakademien.

Bloggare har förstås också sagt sitt. Vetenskapsnytt, lite kåserande, Under lagerbladet med figurer och lite mer tekniskt.

Och så har vi tidningar och tidskrifter, till exempel Naturvetaren och DN, fast där handlar det mer om forskarna än om själva fysiken.

Bland fysikbloggare på engelska vill jag särskilt peka ut Cosmic Variance, där Sean skriver om Practicality and the Universe, där han beskriver hur båda nobelpristeknikerna (optiska fibrer och CCD) användes för den stora kartläggningen av galaxer i Sloan Digital Sky Survey (SDSS). Det här är faktiskt vagt relaterat till den forskning jag själv har sysslat med. Den här kartläggningen har varit väldigt viktig för förståelsen av den storskaliga strukturen i universum, hur galaxer klumpar ihop sig nära varandra. Det i sin tur har lett till att man kan göra simuleringar och räkna ut sådant som hur universums mörka materia beter sig. Bland annat genom detta vet vi att den mörka materian är sval, det vill säga att den består av partiklar som inte rör sig så väldigt snabbt. Det i sin tur säger en del om vilken sorts partiklar det kan vara — neutriner duger till exempel inte, de är så lätta att de rör sig nära ljusets hastighet och därför inte skulle kunna medverka till att bilda och hålla ihop de strukturer vi ser.