Efter all den smärtan jag haft längs med hela bakre sidan av vänsterbenet värkar (haha… kul ordvits va?) det som att jag äntligen har blivit av med det onda. Detta endast några dagar innan jag skulle till specialistsjukgymnasten jag betällt tid hos. Skumt det dära…

Jag surfade runt på internet och lyckades hitta något som kallas för excentrisk stretch av hälsenan eller vaden. Testade att göra övningen två gånger per dag i tre dagar. Efter det cyklade jag det vanliga 35 kilometerspasset och fick skitont i hela benet. Dagen efter var smärtan borta. Helt borta. Jag fattar ingenting. Det verkar vara en riktig mirakelövning det där…

Det går till så att man står på t ex ett trappsteg och gör en tåhävning uppåt med bägge fötterna. Sen lyfter man på det “friska” benet medan hälen på det onda benet sjunker ner under trappsteget så att det drar i hälsenan och vaden. Det gjorde ont under övningen och efter men det verkar som sagt ha hjälpt på bara några dagar medans allt annat jag prövat inte fungerat alls… inklusive vila.

Nu återstår bara smärta på vänster sida av knäskålen (som jag identifierat som löparknä) och på höger sida som sjukgymnast Johan får hjälpa mig med i morgon.

Long time, no blogging! Bloggen har ofrivilligt fått några dagars vila mellan inläggen. Inte för att jag brukar skriva varje dag, men ändå.

Nu har jag äntligen kommit igång med träningen, dock inte med löpningen. För säkerhets skull väntar vi i tre veckor till innan jag belastar foten med löpning för att inte göra någonting värre. Istället har jag provat lite alternativa träningsformer för att skona foten, främst på Hälsohuset i Timrå tack vare min vän Anders Graneheim. Igår provades lite spinning för första gången i mitt liv. Kul att träna med en grupp människor och instruktören peppade oss hela tiden. Här ska jag nu ösa på ett tag innan den vanliga träningen återupptas med löpning igen. Jag har varit tvungen att avboka ett besök på Sköle skola i Matfors där jag skulle visa lite friidrott för eleverna på grund av hälsenan. Vi får hoppas att det fortsätter gå framåt.

Idag kom äntligen min säng som jag beställde för ett par veckor sen, och den var väl värd att vänta på! Den är otroligt mjuk och skön och kommer förhoppningsvis att ge mig många timmars god sömn. Jag får komma med en utvärdering om några dagar för att se om den är så skön som den verkar.

På fredag åker jag till Stockholm över helgen. Det är dags för Friidrottsgalan 2008 och då vankas lite middag och lite prisutdelning. Det blir roligt och förhoppningsvis trevligt. Det var ett tag sedan man träffade alla landslagskompisar så det blir naturligtvis kul.

Visst är för övrigt mannen i Nescafé-reklamen ruskigt lik Jerry Seinfeld?

Igår stack jag och min naprapat Anders Schröder på Teamed i Sundsvall upp till Umeå för att få min hälsena undersökt av dr. Håkan Alfredson. På Idrottsmedicin i Umeå är de världsledande inom forskning på hälseneskador så det kändes som om man var i trygga händer när man kom dit och blev undersökt. Det mest berömda besöket på Idrottsmedicin stod Zlatan för när han fick sitt knä undersökt av dr. Alfredson tidigare i år. Han var inte den enda celebriteten som hade varit där. I väntrummet hängde en matchtröja från FC Barcelona där Carles Puyol tackade för all hjälp. En idolbild signerad Anja Pärson hängde en bit bort och en annan av Maria Pietilä Holmner.

Lite ultraljud senare visade det sig att smärtan i vänster hälsena jag dragits med från maj var en överansträngning som lett till att blodkärl och nerver har börjat växa in i hälsenan. Såklart gör det ont när det finns en nerv i hälsenan som kläms åt hela tiden vid belastning och det måste försvinna annars kommer jag aldrig bli av med smärtan. Jag blev ordinerad tung excentrisk träning för min ömmande hälsena och förhoppningsvis ska nerven och blodkärlen dö ut av den behandlingen, annars väntar en operation. Vi hoppas på lycka inom rehabträningen de närmaste veckorna.

Jag har haft ont hela sommaren men det har hela tiden varit hanterbart. Först efter SM blev det lite värre och ett tag var jag lite osäker på om den skulle hålla för Finnkampen. Dock lugnade det ner sig litegrann och Finnkampen blev som bekant ganska lyckad. Man kan fundera på vad som har lett till den här överansträngningen. Att hela tiden springa på hårt underlag i Nordichallen sliter såklart enormt mycket vilket kan leda till ökad belastning på hälsenan. Nu när kommunen beslutat att vi inte får en friidrottshall i vår “idrottsintresserade” stad så får man hoppas att Sundsvalls friidrottare kan undvika fler skador i den träningsmiljö som man har. Drömmen och ambitionen är att vi friidrottare kan få ett eget ställe att träna på så vi slipper slåss med fotbollsspelare, mässor och annat om att få kunna bedriva elitidrott på hög nivå. Dock ser det lite mörkt ut med en friidrottshall.  Träningslägret i Sydafrika i januari blir ett perfekt sätt att komma iväg och träna i en mer skonsam träningsmiljö så man i möjligaste mån kan undvika skador.

Har jobbat i natt.. och det gick bra.. fast framåt morgonen så började jag få ont i hälen..

Tittade och kände.. och känner en KNÖL.. en hård sak på hälsenan..

Så när jag väl sovit klart idag så ringde jag Vårdcentralen och fick komma dit.. träffa doktorn.. och så fick jag ta prov.. så nu vet jag vad det är jag har…

Jag har överbelastat min hälsena och har hälseneinflammation som maken tycker låter så coolt.. för det är sånt som idrottsmän får.. och jag är inte dirket någon idrottsman..

Så nu har jag ytterligare en medicin som jag ska ta ett tag…

Nu hoppas jag att jag ska bli bra.. jag vill bli riktigt frisk…

Läs även andra bloggares åsikter om Pysan, hälsena, sjuk, inflammation, vårdcentral, idrottsman

Jag har funderat ett tag på att starta en blogg som skall handla om min viktnedgång och min dagliga kamp att komma i form och börja träna regelbundet. Jag har varit överviktig sedan år 2003 (det är hela 4 år sedan) och har i perioder försökt gå ner i vikt. Mitt arbete är mycket stillasittande eftersom jag för det mesta sitter inne i mitt kontor, så det finns inte många tillfällen till vardagsmotion. Sedan ett år tillbaka har jag dessutom haft problem med smärtor i mina hälsenor. Det gör att jag inte kan ta längre promenader. Jag hoppas att fotproblemen blir mindre ju mer jag går ner i vikt.

Jag tänkte börja med att träna styrketräning. Den typen av träning belastar ju inte fötterna på samma sätt som jogging eller dans. Styrketräning känns också lockande för att jag inte behöver tänka så mycket på att jag är stor, utan istället kan jag fokusera på att bli starkare. För några veckor sedan läste jag en artikel om kroppsbyggaren Eva Birath och jag blev väldigt inspirerad av hennes målmedvetenhet.

Min förhoppning är att bloggen kommer att fungera som en sporre, en motivator, ett sätt att hålla mig fokuserad och inte tappa sugen.