Eftersom Harald först slet ut dammsugaren och skurhinken från bakom städskynket var det inte särskilt svårt att räkna ut var han hade tänkt gömma sig under sin kurragömmalek idag.

Bueh! traigo cosillas nuevas para las siguientes ecciones:

·~ Artwork:

Un nuevo dibujillo para Hari-chan, de sus personajes Hinäe, Valen y uno nuevo! Harald el pelirrojo! , con muchos Acianos a su alrededor

Un dibujo hecho para un One-shot que nunca salió, por eso los personajes tienen nombres, sin embargo no se desarrollará aquel proyecto, por eso se los dejo aquí

>> Para ver estos y más ArtWorks de A.C. [ hagan click aquí ]

·~ Fanart:

Un nuevo FanArt de las mangakas Chilenas: Revolution Kiss, esta vez es un manga de Mila Morocha-senpai: “YUSS”, la protagonista es Yusa

Puedes verlo en tamaño completo [ Haciendo click aquí ]

¡¡ Sólo dos días y conoceré la libertad incondicional relativa !! O_O

DOS DÍAS!! OMG

·~ Azallie

PD: mañana viene la actualización de Cherish ¡¡ FINALMENTE !!

Sara har älskat Harald sedan första gången de sågs. Harald verkar märka det när de ses, fastän det inte sker så ofta längre.

Recently visiting Olso, the capital city of Norway, I decided to look at the background information of the city as I wasn’t wow’ed by the scenery. Due to this disapointment I decided to look elsewhere for the wow-effect of this place.

According to Norse sagas, Olso was founded in 1048 by King Harald III of Norway. However, archaeological research has uncovered Christian burials from before the year 1000, meaning that there were earlier urban settlements. My disapointment about this location was the fact that it looked like a third-world “modern” city with little history. I was expecting more a Stockholm look into it. However, from background reading this can be understandable as big part of the city was destroyed by a fire in 1624.

The name “Oslo” originates from the Old Norse and it was probably the name of a large farm at this site. The meaning however has caused much debate. One of my favourite theories (due to my interest of Old Norse) is that Olso used to be spelled as Álso, later becoming Óslo during the Middle Ages. The earlier  spelling suggests that “ás” refers either to the Ekeberg ridge southeast of the town or to the Aesir. In other words, this can be interpreted as “the meadow beneath the ridfe” or “the meadow of the gods”.

After the 1624 fire, Danish-Norwegian king Christian IV moved the city westwards, restored it, and named it after himself; Christiania or Kristiania. This was the name of the capital of Norway since then and until 1925, when the original name “Oslo” was restored. The original place of Oslo, before being moved westwards, is now known as Gamlebyen (Old Town).

One thing I found very interesting was a tiger outside the city hall. For what reason would there be a tiger in the northern europe, where there is no tiger and the animal is not symbolic for power? From background reading it was understood – the city was once referred to as Tigerstaden (the City of Tigers) by the author Bjørnstjerne Bjørnson around 1870. The reason why he named it Tigerstaden was because he perceived this location as a cold and dangerous place. The name Tigerstaden has over the years nearly become an official name, so on it’s 1000-year anniversary tiger sculptures were placed outside the city hall as of celebration.

In more recent times, Olso has started being called Tiggerstaden (the City of Beggars) instead due to the increased amount of beggars and homeless people in the capital. This is probably the reason why the city looks so degraded and poor like a third world country. Apparently police men give money to drug addicts so that they don’t disturb other people. Not something I find very ethical. The picture of “the City of Beggars” later became amplified by the novel Sult (Hunger) by Knut Hamsun in 1890.

What possibly made me believe that Olso seems more like a third world “modern” city was the amount of immigrants there, which consist of 26% of Olso’s population. Honestly, it didn’t feel much like Norway to me.

If you are interested in going to Oslo one day, go there in the summer or during the first months of the year when there will be more snow. Even though Olso didn’t reach my expectations it doesn’t mean it isn’t special. Considering that it is located in a fjord makes it quite an experience; from any location of the city you see a vast sea with islands in front of you. The nature side of the city is breathtaking. The arquitecture is beautiful; there is an obvious mix of old and new buildings, some being of such an equisite design that you become wow:ed, such as the Opera house. Make sure however, to read about Olso before arriving there, so you understand many of the unexpected scenery.

Att tro att man ska kunna fotografera barn när de är så där söta och spontana som bara barn kan vara måste vara höjden av hybris. Idag har jag gjort ytterligare ett försök:

I’ll try to find something worth taking a picture of everyday. I use the iPhone 3G, a Leica D-LUX4 or a Canon 1D Mark III.

The photos are published under creative commons – So you can use them for private without charge – my Name (Harald Schirmer) and Link (www.fotoschirmer.de) must be published next to the image. Thank you for your fairness!

I hope you’ll enjoy some of the images.

Det kan sies mye pent om Rolv Wesenlund. Og det norske folk har ledd mye av Carsten Byhring. Og ikke et vondt ord om Dizzie Tunes. Men når norsk humorhistorie en gang skal skrives, vil de alle komme sørgelig til kort. Da må Hele bunten vike plassen for en spedbygd sosiolog fra Rykkinn.

For når Norges største komiker skal kåres, går prisen til Harald Meldal Eia. Uforglemmelige tv-sketsjer i alle de legendariske tv- programmene fra Lille Lørdag til Team Antonsen.

TV-historie ble laget, så vel som underholdningshistorie, den dagen Harald Eia tok med seg Team Antonsen på scenen i Oslo Spektrum fremfor 7000 ville tilskuere. En historie om en mann. En historie om et ikon, et unikum!

Jeg skal skrive mitt essay om denne mannen i Mediehistorie. Ikke bare mannen, men fenomenet og geniet Harald Eia.

Nyss tittade jag på Harald och tyckte att jag såg någonting konstigt i hans mun. Jag frågade vad han hade i munnen och fick inget svar, så jag körde modigt in fingret och vispade runt (jo, jag la hans läpp mellan hans tänder och mitt finger) utan att hitta någonting.

En halv minut senare ser jag det igen, vad som verkar vara ett vitt snöre av något slag. Så jag frågar Harald igen vad han har i munnen, utan att han spottar ut någonting. Så jag körde in fingret i munnen på honom igen. Inte heller denna gång gav det någon utdelning. Lätt frustrerad frågar jag Harald en tredje gång: Men Harald, vad ÄR det du har i munnen!?

Svaret var lika enkelt som genialiskt: Finger!

P.S. till slut hittade jag en liten liten snörstump i munnen på honom i alla fall

I samband med turen vår til Goma og Kongo, som eg har publisert bilete frå tidlegare, fekk me vere med på ein dag for unge Røde Kors-frivillige i Gisenyi, nabobyen på rwandesisk side, samt besøke lokale friviljuge i Musanze i nord-Rwanda. Her er nokre inntrykk frå denne delen av turen, som var vårt første møte med frivillige.

Blod1: Dagen starta med blodgjeving for nye frivillige. Her er fjorårets rwandiske ungdomsdelegat til Noreg, Aline, i ferd med å gjere dagens første innsats, med skrekkblanda fryd.

Blod2: Djup konsentrasjon og høg presisjon når vår kontaktperson Paul blir tilkopla blodposen han skal fylle.

Sukker1: Det blir drukke sjokkerande mykje Fanta og CocaCola her i landet, men etter å ha gjeve ein halvliter blod, så kjem det godt med.

Sex1: Ikkje lange pausen for ein tidlegare ungdomsdelegat. Eit par timar etter blodgjevinga høyrer ein skare av friviljuge Aline snakke om seksuell helse og seksuelt overførbare sjukdomar. Sigri assisterer nede i høgre hjørne.

Sex2: Dei frivillige får prøvd sine kunnskapar om symptom, skadeverknader og utbredelse av seksuelt overførbare sjukdomar, igjennom eit Røde Kors-’puslespel’ tilpassa Rwanda av fjorårets ungdomsdelegat Camilla.

Sex3: Fullsatt sal av konsentrerte ungdomar lærer om korleis ein kan beskytte seg.

Sukker2: Som bloddråpar ligg colakorkene igjen på golvet etter at dei friviljuge har fått sitt sukkerpåfyll og startar på vegen heimover.

Når det gjeld det siste punktet, magi, kjennest det litt meir vidløftig, uhandgripelig og subjektivt enn dei fyrstnemnde. Her kjem nokre kandidatar til kva som kan ha vore det mest magiske på turen hit til nordvestlege delen av landet.

Magi1: Internett på mobilen – kan trollbinde nokon og ein kvar når den generelle nett-tilgangen er såpass begrensa.

Magi2: Guten som kom springande og kasta seg i armane på Sigri med det akkompagnerande ropet ”MUUUUZZZZUUUUUUNGUUUUU!!!!!” Magisk augneblink for både born og muzungu? (’Muzungu’ betyr framleis ’kviting’)

Magi3: Engasjementet til dei unge friviljuge på skulen i Musanze, som viste oss skuespel av førstehjelp (med stol til båre), og som formeleg tørsta etter meir Røde Kors-informasjon.

Magi4: Den fredfulle stemninga på besøk hos nonnene i Gisenyi som serverte frukt, te, og heimelaga ost og vin, nytt saman med rwandisk kortspel. Me like! Forøvrig blir rwandisk telefonkultur illustrert ved vår kontaktperson, Paul.

Magi5: Kveldsstund ved Lake Kivu, Rwandas einaste skikkelege vannansamling – eit syn som varmar for ein gut oppvaksen i havgapet på Vestlandet.

Og for ordens skuld:
Blood Sugar Sex Magik © Red Hot Chili Peppers

]]> http://soffanomatte.wordpress.com/2009/11/03/ljud-ur-harald/ Tue, 03 Nov 2009 18:21:11 +0000 soffan http://soffanomatte.wordpress.com/2009/11/03/ljud-ur-harald/

Harald härmar allt just nu. Verkligen allt.

Han gör det mer eller mindre framgångsrikt och graden av framgång bestämmer naturligtvis upprepningsfrekvensen.

Han pekar noga ut alla grejer han kan namnen på i böcker, tidningar och på tv. Kvinnor på bild identifieras som Mamma och män på bild som Gubbe. Lustigt hur det blev så…

Härom dagen lyckades han göra sig förstådd när han pratade om Ullis, fast det lät mera som Dundis, men det räcker ju (vi tycker dessutom att det är ett långt bättre smeknamn på Ulrika än Ullis!).

Var Dundis bor har Harald haft koll på länge. När vi passerar hennes port drar både Bibbi och Harald åt portens håll. Likadant med Momo (både mormor och morfar definieras som Momo, hunden Aston däremot har ett eget namn som låter ungefär likadant som ordet för traktor).

När vi går ut genom ytterdörren numera ropar han antingen Dundis eller Momo. Vi har inte förstått om det är en uppmaning eller rent informativt att han vet att Dundis och Momo bor någonstans utanför den där dörren.

Men Haralds iver att lära sträcker sig faktiskt bortom det mest uppenbara.

Han härmar inte bara oss utan även Bibbi.

När Bibbi i lekens hetta, med en ivrig morrning hotar att döda sin tross, ja då gör Harald likadant. Jag smälter.

Idag kom Harald hem från dagis med en teckning. När han ritade den hävdade han att det var en bil, men när han senare skulle redovisa för sin pappa var det definitivt en båt.

P.S. Om någon särskild läsare där ute skulle få för sig att kritisera min sons känsla för konst så kan jag meddela denne specifikt påtänkte läsare att jag vet var hans första alster finns.

Idag har jag fått massor av pussar av Harald.

Det började som flera kärleksfulla pussar och fortsatte som lek från hans sida. Helt plötsligt stack han nämligen in tungan rätt i mun på mig också. Då var det slut på leken.

Men den kom igen, i myshörnan, över en bok. Denna gång med bara gulliga gulliga pussar, följda av små leenden.

Denna mamma är mycket mycket lycklig.

Bibbi har också lekt en del i helgen.  Inte planerat, men det blir ju nästan ännu roligare då (för henne)!

I lördags smet hon ur vår bil när vi skulle köra från Halmstad. Som en skottspole försvann hon rätt ut i kohagen. Där nosade hon på alla kossorna och bekantade sig med tjuren.

Jag skickade Mattias efter henne. Han är ju mera van vid kreatur och så, lantis som han är. Fast det visade sig att istället för att vara rädd för tjuren bekymrade han sig för att inte trampa i koblajor med sina fina skor, så han verkar ju ha anpassat sig till ett liv i stan.

I söndags smet hon igen.

Denna gång var det inte vårt fel, beroende på hur man ser det.

Vi var och hälsade på Yvonne i hennes nya bostad. När Mattias och jag stod med henne och planerade för hur hon ska göra om i sitt badrum lyckades Harald helt oväntat få upp ytterdörren. Honom hittade vi efter en liten stund på gräsmattan utanför, lyckligt spatserande, i strumplästen.

Bibbi levde loppan bland villaträdgårdarna i området.

Mattias fick springa efter.

I vår familj behöver vi inte betala dyra pengar för att gå på Lalandia, Legoland eller liknande. Det räcker med ett besök på Mattias pappas jobb. Bland traktorer och lastare, åkgräsklippare och en stor skördetröska var Harald i sitt himmelrike.

Glädjeyttranden i form av “traktor, traktor, traktor!” haglade, ögonen tindrade. Hela familjen var lycklig.

Endeleg har me fått oss det ein kan kalle for ein heim. Me ankom Butare i sørlege Rwanda på søndag, og drog direkte til leiligheita/det vesle huset som me skal bu i fram til juni (ikkje 15 kvadratmeter-lite som det eg hadde i Cape Town, men ellers ganske likt faktisk). Det var ein stor lettelse å få komme seg dit, og byrje pakke ut bagasjen vår meir ’for godt’ enn tidlegare, når me gjerne har reist frå rom til rom på diverse hotell og gjesteleilighetene til Rwanda Røde Kors i Kigali.

Herlegdomen sjølv-altså i midten, utan balkong. Kan komme til å bli kjent som Festung Norwegen.

Snapshot av mitt kjære rom - for øyeblikket i kaste-ting-utover-for-å-pakke-til-Kigali-modus. Foreløpig med myggnetting som einaste dekorasjon.

Kjent og kjær rundkøyring med utsikt over Kigali (mot nasjonalstadion). I forgrunnen kjent og kjær moto (sjølv om me berre har lov å køyre dei i Butare).

Bourbon cafe. Utan regn for ein gongs skuld, med kveldsstemning, og med Internett som funkar. Då kan ein ikkje klage.

…tyckte jag. Dubbelt så mycket kläder på barnet som på mig då jag ju endast är ute kortare stunder och dessutom nästan alltid är cyklande då.

Men det räckte inte. På dagis hade de pälsat på honom i stort sätt allt han hade liggande där och ändå var han kall när han kom hem. Det blir overall i morgon. Jag skäms.

Il y a 943 ans, gràce, ou à cause du vent, ça dépend de quel côté l’on se met, c’est non seulement l’histoire de la Grande Bretagne qui a changé mais probablement toute l’histoire du monde moderne.

En 1066, Guillaume le Conquérant ayant rassemblé une armeé de plusieurs milliers de soldats, prend finalement le large avec environs 700 bateaux depuis Saint-Valery-sur-Somme. Il débarque à Pevensey le 28 septembre 1066.

Seize jours plus tard, aura lieu la fameuse “Bataille d’Hastings” (parfois appelée Bataille de Senlac et qui s’est déroulée tres exactement à huit kilomètres au nord d’Hastings, dans la localité de Battle, dans le comté du Sussex de l’Est).

Cette battaille opposa le dernier roi anglo-saxon du pays, Harold Godwinson, au duc de Normandie, Guillaume le Conquérant. Elle marquera le début de la conquête de l’Angleterre les normands; une conquête politique mais aussi linguistique.

De fascinants mystères entourent cet événement. Harold avait-il vraiment promis de léguer le trone du royaume d’Angleterre à Guillaume? Est-ce que Harold est mort transpercé par une flèche normande qui lui aurait crevé l’oeil comme le montre le détail ci-dessous de la tapisserie de Bayeux?

(Episode de la tapisserie de Bayeux) Est-ce Harold qui tente d'enlever une flèche de son œil?

Comment serait le monde aujourd’hui si…?

Durant l’été 1066, Harold avait rassemblé ses troupes sur la côte sud du royaume pour faire face à l’envahisseur normand. Le temps sera le grand protagoniste tout au long de ce conflit. En effet, Guillaume ne pourra pas s’embarquer avant fin september, faute de vents favorables. La partie semblait remise.

S’étant finalement résigné à laisser ses troupes rejoindre leur familles et leur champs, Harold retourne à Londres. Le 15 septembre 1066, il apprend, stupéfait, que Harald Hardråde (autre pretendent au trone et roi de Norvège) accompagné de Tostig avait débarqué avec 10 000 hommes sur la côte du Yorkshire.  Ceux-ci prennent la ville de Scarborough, puis battent l’armée de Northumbrie à Gate Fulford, le 20 septembre. Le 24, ils s’emparent de la ville d’York.

Il décide alors d’affronter les Vikings d’Harald Hardråde, estimant qu’avec l’approche de l’automne il sera de plus en plus difficile pour Guillaume de traverser la Manche en bateau.

Harold et ses hommes parcourent 300 km et surprennent les Vikings. Ceux-ci ne s’attendaient pas à ce que les Anglo-Saxons couvrent cette distance aussi rapidement et sont défait dans la fameuse bataille de Stamford Bridge (les amateurs de football reconnaîtrons que c’est le nom que porte le stade de Chelsea).

Harold croyait avoir fait le plus dur mais trois jours plus tard, il apprend que Guillaume et son armée avaient finalement débarqué en son royaume. Harold parcours alors le chemin inverse et livre bataille le 14 octobre 1066, jour où il trouvera la mort dans une bataille qu’il aurait pu remporter.

• Que ce serait-il passé si Harold avait perdu à Stamford Bridge?
• Que ce serait-il passé si le vent n’aurait pas tourné à la faveur des normands?
• Que ce serait-il passé si Harold avait gagné à Hastings?

Deux semaines plus tard, les comtes Edwin et Morcar, Esegar le shérif de Londres, et Edgar Atheling, qui avait été élu roi à la suite de la mort de Harold, firent allégence au Duc de Normandie avant même qu’il n’arrive à Londres.

Guillaume (en anglais William the Conqueror) fu couronné roi le jour de Noël, 1066 à Westminster Abbey.

Pour de plus amples renseignements historiques visionez:

La reconstitution de la Bataille de Hastings (BBC: Battlefield Britain)

A History of Britain, Simon Schama (BBC) ci-dessous.

Bilar var det här.

Först vår bil, sen bilar på Toys R Us. Jäkligt många bilar var där, som alla skulle prövas. Jag kommer att le länge åt minnet av den lille lille pojken som är så upphetsad att han springer med munnen öppen, armar och fingrarna vitt uppspärrade och ögonen likaså. Det var så att man riktigt såg en annalkande kortslutningen bland glädjeelektroderna i hjärnan.

Vi har idag sökt och hittat en kompromiss till de där sparkbilarna som tar upp så mycket plats att man måste ha hus och förråd, och som Harald är så intresserad av. En trehjulig sparkmotorcykel i miniformat tar bara upp marginellt mera plats än Brios gåvagn som idag förpassas ner i källaren. Det får duga tills han får en springcykel när han fyller två.

Jo hon som spelar fotboll med sin son, sen bakar kladdkaka med sin son innan hon åker på öppna förskolan med sin son!

Fast om jag är världens bästa morsa så måste nog Mattias vara världens bästa farsa, kolla bara hur vi båda tittade på honom från badkaret härom dagen!

Idag läste jag en lista om de vanligaste sakerna mammor ljuger om. Det var b la om hur de känner för sin partner/sina barn/andras barn osv. Själv använder jag nog mest en lögn: Harald, det där goda är slut nu! Finns inte mera!