På fredag är det beslutsångestens afton. Tre bra band lirar på tre olika ställen, eller vad sägs om:

AC4 lirar med förbandet CHICK-E-CHACK på Sticky Fingers, kalaset kostar 60 spänn eller fri entré före kl 22.

BOMBUS ställer sig på Pustervikbarens scen mellan 22-03 och för 90 spänn får nöjet att bli krossad att kvartettens stenhårda rock.

VICTIMS kommer i sällskap av Brittiska REGIMES och Göteborgsgänget WE LIVE IN TRENCHES och intar Truckstop Alaska. Portarna slås upp kl 21 och välkommen in är den som pröjsar 60 spänn och är medlem.

Har lönen kommit? Köp skivor för pengarna!
//H

Mitt andra feta riff (ingen “kvalitetsordning”) blir Mountains Mississippi Queen från albumet Climbing (1970). En låt som många har gjort cover på, t ex ZZ top, W.A.S.P., Ozzy och Ministry.

Tidigare feta riff: Not fragile

Andra bloggar om: Mountain, musik, underhållning, rock, hårdrock,

Onsdag. Mitt i veckan. Ja det är väl ungefär så det känns. Inget speciellt med andra ord. Tänk så speciella de här onsdagarna var  för 13 år sedan. 13 år???

Sweden Rock presenterade de första artisterna/grupperna idag. Var är Saxon undrar jag? Det är ju skrivet i sten att världens tuffaste Biff ska komma nästa år så det är väl bara att slänga ut det. Eller? De första sex akterna var inget som Tomas hetsade upp sig för hur som helst. Bachman & Turner, Bigelf, Unisonic, Saga, Jorn och Mother’s Finest. I princip enbart Jorn som känns kul. Unisonic med gamle Helloween-Kiske kan eventuellt också bli roligt. På fredag ska det tydligen släppas en hög akter till. Jag väntar med tillförsikt.

Slängde ett getöga på Graspops hemsida också. Där snackar vi hyfsat förstasläpp. KISS, Immortal, John Olivas Pain, Ratt, Behemoth, Sepultura, Bleeding Through, Anvil med flera. Tänk om belgarna kunde presentera två sjukt bra headliners till så är det nästan givet med en festivalbuss-resa nästa år. KISS? Jag säger nja. Såg dem senast på Psycho Circus-turnén och då var det riktigt trötta gubbar som stod på scen. Rapporterna från Graspop 2008 gjorde mig inte heller speciellt sugen på att se dem igen. Men okej. Det är väl tio år sen senast och vem vet när chansen inte finns längre.

Torsdag imorgon. Skönt att veckan börjar tippa över. Skulle  egentligen varit ledig på förmiddagen och hämtat kompis Helén som landar efter fyra veckor i Thailand. Det fick bli jobb istället. Hyggliga “brorsan” med sambo sätter sig i bilen imorgon istället.

På fredag presenteras antingen Bon Jovi eller Alice In Chains för nästa års Sweden Rock Festival. Och Saxon då naturligtvis. Kom ihåg vart du läste det först…

Tänk om det skulle bli tidigt i säng ikväll. Ja varför inte? Finns väl ingen anledning att ligga som en pösmunk i soffan och glo på en meningslös rulle?

Fast å andra sidan…

Last year was subject to the release of The Offspring making their return with another album “Rise and Fall, Rage and Grace” which wasn’t a classic from the Californian rockers but, in my view, it never got the credit it deserved. Yes, it may not have been as good as previous records but that would be one hard act to follow. One song however, was far from a dissapointment and shows the band at their best. “You’re Gonna Go Far Kid” has everything you want from an Offspring track. Fast paced guitar and drum exchanges, big [...]

http://justmusicarchive.com

Filed under: News , Exclusive To be clear, the Offspring never actually tried to steal any material or recordings from Guns N’ Roses — they merely considered stealing the long-awaited album’s title, just for laughs. “I think it got blown up a little more than we intended it to,” singer Dexter Holland tells Spinner. While recording in 2003, the band was at a loss for an album title. “When the record’s coming together, you try to seriously think of a title for ten minutes and then [...]

http://justmusicarchive.com

…jag återigen har fastnat i Opeths värld efter mitt inlägg om mörker,
och för att väga upp den simpla melodin i mitt förra inlägg:

Länkar till andra bloggar om: musik, hårdrock, dödsmetall, Death Metal, Opeth,

Med låten Slow Lane Blues från årets album Into the Labyrinth visar Saxon att man inte behöver uppfinna hjulet flera gånger eller slå knut på sig själv för att underhålla! Liksom grabbarna i Heaven And Hell som jag skrev om förra veckan visar de också att livet som hårdrocksmusiker inte behöver vara slut bara för att man närmar sig 60!

Länkar till andra bloggar om: musik, underhållning, rock, hårdrock, Saxon,

Redan nu går flera biljettsajter ut och lovar förhandsbokning på biljetter till Kiss konserter i sommar– till höga priser. (AB) Dessutom krockar bandets spelning i Stockholm med sista dagen av Sweden rock (AB), vilket antagligen leder till att spelningen i Malmö kommer att vara ett alternativ för alla festivalbesökare. (AB)

Slutsats: chanserna att få tag på en biljett till ett rimligt pris känns små och min tidigare fundering på om det är värt att gå ganska meningslös…

Artisternas ersättning från Spotify har diskuterats i veckan (Expressen 1, Expressen 2) och jag funderar på ett system som skulle kunna gynna betalande fans i tilldelningen av konsertbiljetter. Skulle man kunna tänka sig att en viss del av biljetterna gick till personer som har köpt bandets platta, eller betalat för nedladdning, på något sätt? De som bara bidrar med ett par öre via Spotify får vänta…

Länkar till andra bloggar om: musik, underhållning, konsert, Spotify, rock, hårdrock, Kiss,

Man kan ju tappa hakan för mindre men kolla in den här releasen av BARONESS mästerverk Blue Record! Förbeställ ditt ex redan idag och sitt där för den långa väntan fram till maj då de skeppas ut. Paketet går loss på $75 vilket i dagsläget blir drygt 500 spänn så skynda fynda!

Pressing information:
1000pcs
A/B Opaque Orange, C/D Clear Blue, E/F Blue/Seafoam Green Split
All on 180 gram Vinyl
Comes with an 18″x24″ Poster
Third LP features live set from Roadburn Festival
“Blue Record” shirt on Navy Blue exclusive to this package
Turntable Slipmat
2-sided Tote Bag
Limited to 200pcs

Plötsligt fylls media av berättelsen om en man som låg i koma i 23 år… Trodde man. Det har nu visat sig att han hela tiden var vid medvetande: “– Jag skrek, men fick inte fram något ljud, säger han.” (AB, SvD)
….Det är ju faktiskt för hemskt att tänka på, så jag spelar en bra låt i stället!

Länkar till andra bloggar om: musik, hårdrock, Halford, Rob Halford,

After months of groans, facepalms and prayers that people would come to their senses, it’s time for us all to just accept the facts. Last night Creed made good on their reunion plans, playing their first show in seven years in Pittsburgh, PA. Ticket sales for the tour have been called everything from sluggish to disastrous, but at least they put butts in seats, which is more than fellow reunited rockers Limp Bizkit have been able to say so far. Judging from the one review of the show I’ve been able to find, the concert was…well…it was a Creed concert, though apparently Scott Stapp’s “Look at Me, I’m Jesus Christ” antics have been seriously curtailed, along with his “rockstar” hair of old. Additionally, new details have emerged regarding the band’s new album. Entitled Full Circle, the band’s fourth studio album is pegged for an October 20 release date, and first single “Overcome” will be out on the 25th of this month. Just so we’re clear on the timing here, Creed confirmed their reunion on April 27. This means the band went from disbanded to reunited to supporting a new album in the space of less than a year (let’s give them the benefit of the doubt and assume they had been together and working prior to the official announcement in April). If you’re worried about them thinking too hard on the new album, I think you’ve got little to worry about. And in case you were thought that somehow Creed had lost their “touch”, check out the album artwork

Heavy-handed? Check. Self-Indulgent? Oh, you betcha. Creed’s back, baby. And I couldn’t be more excited.

No seriously. Creed’s reunion will be great. Well, maybe not great in the same way The Police’s reunion was great or in the sense that other bands in general are great. Instead, the return of Creed will simply be fun to watch to see how little/much has changed. I mean, has there ever been anyone less “in on the joke” than Scott Stapp? He’s like the anti-Pete Wentz. This guy has freely admitted that a significant amount of the album is based on the band’s breakup and return (take another look at that album cover), and is playing these half-empty arenas like The Beatles at Shea Stadium. No musician alive takes himself more seriously then Scott Stapp. The guy could write a song about eating a sandwich and then say it had deeper, metaphorical content worthy of his angst-ridden growl. Can you imagine what would happen if Creed and Nickelback got into a war of words over who was the rightful heir to mainstream rock? Not only would the music blogging community spontaneously combust, but suddenly the “Most Hated Man In Rock” title would be up for grabs! How can you not want the juggernaut of self-importance that is Scott Stapp back on the radio and in our lives?

http://justmusicarchive.com

In 2004, Nickelback were playing at a heavy metal music festival in Portugal when the crowd started throwing debris at the stage. Front man Chad Kroeger put down his guitar and announced on the microphone, “Have we got any Nickelback fans in Portugal?” As this resulted in only a minimal positive response, he added, “Are you sure? Up to you. You guys wanna hear some rock ‘n’ roll or you wanna go home?” Kroeger then turned around and he was hit by an object in the back of the head, he then said “See you”, before leaving the stage with the finger raised.

http://justmusicarchive.com

Jag lyfter fram Bruce Dickinson som en möjlig förebild i min skolblogg. Det är en roll som jag inte tror att jag skulle vilja ge Paul Di´Anno, men vi ska inte glömma att även han gjorde en lysande insats på Iron Maidens två första album. Här kommer en riktigt gammal video, för inte kan man få för mycket Iron Maiden?

Länkar till andra bloggar om: musik, underhållning, rock, hårdrock, Iron maiden, Paul Di´Anno,

Frågan om jag ska försöka se Kiss i sommar aktualiseras igen. De gör det ju nämligen bekvämt för mig genom att spela i Malmö…

Som jag skrivit tidigare är Kiss ett av de få klassiska hårdrocksbanden som jag inte har sett live, men frågan är ju om det är för sent…”Ibland är det bättre att behålla den mentala bilden av bandet för 20-30 år sedan intakt.”

Diskussionen till det tidigare inlägget visade att fler hade samma tankar och erfarenheter. Någon mer som har erfarenheter att dela med sig av? Är dagens Kiss (live) ett band som har något att ge av egen kraft, eller ser man dem bara av nostalgiska skäl och riskerar att få bilden av ett fantastiskt band förstörd?

(En uppdatering om Kiss-biljetter finns här.)

Länkar till andra bloggar om: musik, underhållning, rock, hårdrock, Kiss,

Jag är en sucker för feta riff och tänkte starta en serie här i bloggen.
Först ut är Bachman-Turner Overdrive (B.T.O.) som fick till ett riktigt fett riff i låten Not Fragile från albumet med samma namn (1974).

Fler feta riff: Mississippi Queen

Andra bloggar om: Bachman-Turner Overdrive, musik, rock, hårdrock,

För två veckor sedan skrev jag om att Idol 2009 hade ett tema med Världens bästa låtar. I kväll kunde man tro att temat var Världens sämsta låtar. Jag brukar utse “Världens bästa låt” i bloggen (se kategorier i högerkant) och utgångspunkten är då att det inte går att hitta EN låt som är världens bästa, alltid. Det finns många världens bästa låtar… När det gäller de sämsta låtarna är teorin densamma… (Med skillnaden att I Will Always Love You med Whitney Huston är den absolut sämsta låten någonsin, för alltid.) Men OK, i Idol 2009 hade man lyckats pricka in två av världens näst sämsta låtar i kärlekstemat; To be with you av Mr. Big och Always med Bon Jovi. Två riktigt fruktansvärda låtar som får det att krypa i skinnet!

Rezas två låtar kanske inte tillhör världens sämsta, men hon framförde dem så tråkigt att det hade varit mer spännande att titta på färg som torkar (nyansen på den torra färgen kan ju ibland överraska).
Helt rätt att hon åkte ut. (Expressen, Sydsvenskan, Aftonbladet, DN)

Av låtarna som spelades i kväll tycker jag bara att Sweet Dreams med Eurythmics och Your Song med Elton John är bra, men idolerna hade ingenting att tillföra. En riktig skitomgång helt enkelt och jag rensar öronen med Love Bites. Jag stog i publiken och såg den här låten framföras av Judas Priest 1986 och jag vill lova att basen kändes i bröstet, precis som kärleken. Love Bites är helt klart en av världens bästa låtar!

Länkar till andra bloggar om: Idol 2009, Judas Priest, musik, underhållning, hårdrock,

Klicka för Spotify

Heaven and Hell består av tidigare och nuvarande medlemmar i Black Sabbath: Ronnie James Dio, Tony Iommi, Geezer Butler och Vinny Appice. De här grabbarna har ju gjort musik ihop tidigare, och visst är det a devil I know. Om man lyssnade på en låt utan att ha sammanhanget klart för sig skulle Black Sabbath med Dio på sång genast bli gissningen.

Jag har inte kommit mig för att lyssna på skivan, som släpptes i våras, tidigare och är faktiskt positivt överraskad. Trots höga förväntningar. Det är benknäckartunga riff och oklanderlig sång. Inte alls illa pinkat av dessa gamla rävar!

Låten Bible Black börjar lugnt, men kraften som släpps lös efter ca 2.20 får mig att vilja ställa mig upp och knyta näven i luften, varje gång. Klassiskt och genialiskt!

Länk till bandets hemsida och MySpace.

Länkar till andra bloggar om:Heaven and Hell, Black Sabbath, musik, underhållning, hårdrock,

Medans stormen river i träden utanför ska jag tala om för dig vilka schyssta plattor som förgyller min höst! Orsaker till extas med andra ord.

RUNEMAGICK – Darkness Death Doom

11 helrör, 3 halvböj, 3 groggar, 6 stora stark, 1 vinare och en direkt ur kranen på knappt 20 år är imponerande! (De ostiga alkoholmetaforerna får du lista ut med hjälp av Metallum.) Började för ett tag sedan med liveskivan Dark Live Magick och förstod att jag måste ge bandet en ordentlig chans att visa vad de går för. Tyvärr tog det väldigt lång tid men nu har Darkness Death Doom några varv och djävlar vilken ångvält! Blandningen av doom och döds är så fin att det är en ren nutning från början till slut!

Lyssna själv på Spotify eller MySpace och läs en nygjord intervju med Nicklas ”Terror” Rudolfsson på Global Domination.

BARONESS – Blue Record

Årets bästa platta! Årets snyggaste omslag! Årets köp nu!

BLACK SABBATH – Black Sabbath

I februari nästa år är det 40 år sedan BLACK SABBATHs debut släpptes. Man skulle rent krasst säga att det nalkas 40 års kalas, det är dags att fira metal! Trots åren så står sig plattan väl i jämförelse med årets släpp. En nyutgåva kom i år, tillsammans Paraniod och Master Of Reality, i en deluxe-serie. Se till att de hamnar i din skivhylla!

Spotify

AMON AMARTH –Allt!

Stockholmarnas episka dödsmetal med vikingatema har blivit ett soundtrack i den regngråa hösten. Jag får en känsla av hur det kan ha varit att stå i fören på ett långskepp ute på Nordsjön med destination de brittiska öarna och plundringståg som resans höjdpunkt. Dock får nog de gamla munkarna på Lindisfarne kloster vara glada att de sjörövarna inte hade AMON AMARTH som soundtrack. Då hade de brittiska öarna varit lika mytomspunnet som Atlantis.

Spotify eller MySpace

MASTODON – Blood Mountain

Många har hyllat årets giv Crack The Sky och visst, det är en bra skiva men i jämförelse med Blood Mountain så är den blek. Tyvärr. För jag hade stora förhoppningar och höga förväntningar men det slog aldrig in. Tur då att man kan plocka fram en tidigare giv och bara låta den krossa allt.

Spotify eller MySpace

Fridens!
//H

NECKBREAKERS BALL 2009
Plats: Trädgårn, Göteborg
Band: Arsis, Scar Symmetry, Devildriver och Behemoth
Tid: Mellan 19 och 23:30
I publiken: Svårt att säga men 400 kanske
Bäst: Första kvarten på Behemoth och Devildrivers energi
Sämst: Öl-priserna på Trädgårn
Tema för kvällen: Stora jävla bassister

Tyvärr kom vi lite sent till Trädgårn igår vilket gjorde att vi missade första gänget, Arsis, och tio minuter av Scar Symmetry. Det enda svenska inslaget igår var också ett av de band som jag faktiskt sett fram mot mest att få se. Så här i efterhand kunde det faktiskt kvittat. Scar Symmetry är ett band som i mina öron funkar mycket bättre på skiva än live. Växelsången höll inte och det var ganska dåligt med inlevelse. Bortsett från Kerry King wannaben på gitarr då. Där kunde vi snacka utstrålning.

Amerikanarna i Devildriver stod på tur. Jag har lyssnat på tok för lite på dessa grabbar för att ge dem en rättvis bedömning så jag håller mig till det jag kan säga något om. Framförandet igår. Jag blev mäkta imponerad. Både av musiken, sången och energin på scen. Det är nästan så man skulle kunna säga att jag blev lite frälst. Idag slutar Tomas jobba klockan fem. Då blir det direkt ut till skivaffären och inhandla lite american groove metal som är kategorin som Devildriver hamnat i.

Sist ut och också höjdpunkten för kvällen. Behemoth. Och nu är det väl på plats med min lilla Behemoth-historia då. Jag har en vän som är grymt inne på dessa charmerande polacker. Han har i några års tid försökt få mig att lyssna på deras musik men jag har konstant vägrat. Det är liksom inte riktigt min grej det där med growl. Okej det där kräver också en förklaring känner jag eftersom jag lyssnar på bland annat Arch Enemy men det tar vi en annan gång. Hur som helst så när vi var på Graspop i Belgien för nått år sedan fick jag och min “bror” bevittnat de fyra sista låtarna på Behemoth-giget och jag blev tokigt överraskad. Det var grymt bra. När vi sedan anlände svensk mark igen blev det till att fixa hela Behemoth-katalogen. Men! Det var fortfarande rätt stönigt så det föll liksom mellan stolarna. Tills för cirka två månader sedan när det blev klart att vi skulle gå på Neckbreakers Ball. Har lyssnat ganska mycket och rent musikaliskt måste jag säga att det är ruskigt bra. Growlandet jobbar jag på.

Sådär. En parentes. Igår då? Jo jag är mer än nöjd. Jag hade ju som sagt inte så mycket att jämföra med. Inte vidare inlyssnad och tre låtar live är väl inte så mycket att komma med. Men som sagt så är jag nöjd. Jag förväntade mig att få en eller ett par ordentliga käftsmällar. Och det fick jag. Sen verkade det tyvärr som att merparten av publiken var där för att bryta nacken av sig till Devildriver. Så ju längre in i Behemoth-giget vi kom dessto glesare blev det i raderna. Det avspeglade sig naturligtvis på framförandet och det förstår jag. Istället för en stigande energi blev det lite antiklimax när samtliga stod helt stilla och framförde sista låten. Fast då var vi där igen. Det kanske ska vara så. Jag har ju inget att jämföra med.

Som helhet var det här, precis som W.A.S.P., ett väldigt välbehövligt avbrott i vardagen. Bara att få vara där på golvet och få massa hårdrock rakt i ansiktet var grymt värt. Sen att jag blev så positivt överraskad (igen!) är väldigt mycket plus i kanten. Arsis såg jag tyvärr inte medans Scare Symmetry får underbetyg. Fast helt klart överbetyg till Behemoth och framför allt Devildriver gör att Neckbreakers Ball får en åtta utav mig.

Hade varit grymt att få närvara en kväll när alla banden är supertaggade och bara kör över publiken.

Nu har stormen slagit till ordentligt och rådet från myndigheterna är att jag ska stanna inne! (AB, Sydsvenskan, DN)
Men… jag är ju hungrig! Blir det vatten och bröd i dag?! Dessutom läser jag att höstmörkret är lika farligt som rökning, så jag har i stort sett inte en chans! (AB) Eller, vänta nu , vilken tur att jag har bokat en resa till Thailand över jul! Det känns inte helt fel när man tittar ut genom fönstret och får känslan av att det kommer att vara föralltid grått!

Länkar till andra bloggar om:Evergrey, musik, hårdrock,

Linkin Park
Låt: Papercut

Betyg: AAAA+
Kunde valt 30 olika låtar här! Tyvärr bara 4 + då deras nyare sound känns för soft… Tillbaka till det gamla TACK!!!

Finns på Spotify: JA

—x—x—x—x—x—x—x—x—x—x—x—x—x—x—x—x—x—x—x—x—x—x—x—x—x—x—

WEBB: linkinpark.com

MYSPACE: www.myspace.com/linkinpark

—x—x—x—x—x—x—x—x—x—x—x—x—x—x—x—x—x—x—x—x—x—x—x—x—x—x—

Decyfer Down
Låt: Fading

Betyg: AAA
Visst, nja, vi får se…

Finns på Spotify: JA

—x—x—x—x—x—x—x—x—x—x—x—x—x—x—x—x—x—x—x—x—x—x—x—x—x—x—

WEBB: www.decyferdown.com

MYSPACE: www.myspace.com/decyferdown

—x—x—x—x—x—x—x—x—x—x—x—x—x—x—x—x—x—x—x—x—x—x—x—x—x—x—