“Faleh Almaleki i Peoria i Arizona accepterade inte att hans 20-åriga dotter Noor levde som ”västerlänning”.

Den 20 oktober körde han över henne och hennes pojkväns mamma på en parkeringsplats.”

“– Noor bodde ihop med sin pojkvän. Faleh klarade inte av att hon blivit för ”västerländsk”, att hon inte levde enligt traditionella muslimska värderingar och inte respekterade sin familj, uppger vänner. “

Aftonbladet

“Victim run down by her father dies Noor Faleh Almaleki dies from injuries received on October 20, 2009″

Thanks, Winds of Jihad!

/Fröken Sverige

“Sverigedemokraternas Jimmie Åkesson svarar centerledaren

Aftonbladet

Här hittar du Maud Olofssons inlägg

Debatt Vi måste bemöta SD med öppenhet

/Fröken Sverige

Hjälp mig att kunna spendera mer tid med bloggen, genom att skänka ett bidrag till Jihad i Malmö´ s postgiro/plusgiro76 78 42-8, glöm INTE att märka betalningen med “FS”.

Det har varit ett himla tjat om heder och hederskulturer på sistone. Nyligen kom Nima Dervish och Emre Gungörs bok “Varför mördar man sin dotter?”, om hedersvåld och hedersmord, varpå en debatt utbröt på DN’s kultursida. Kort därefter sändes Oscar Hedins “Sämre än djur”, om homosexuella i hederskulturer, på SVT. Det ledde till en debatt i Nya Vågen där bla. Nalin Pekgul och Roger Wilson deltog. Det talades om sharaf, om mord på unga kvinnor och homosexuella och kodorden var patriarkat, intolerans, förtryck osv. Debattörerna höll ofta med varandra: ja, vi måste hålla på våra värden och ja vi måste skydda dessa unga; släppa in dem i den svenska värmen. Men hur?  Hur ska vi göra för att skydda dem mot detta obegripliga och otäcka? Hur ska vi hantera hederskulturerna? Det är så främmande. Så obegripliga och främmande.

Låt mig först och främst säga detta: att tala om kvinnan som mannens sharaf är fullkomligt vedervärdigt och fascistiskt på alla sätt och vis. Det är ett beteende som man med kraft måste ta avstånd ifrån. Om detta är jag helt klart överens med dessa toleransens flaggviftare.  Det jag vänder mig mot är istället orden i sig: “hederskultur”  och “hedersvåld”. För vad är en hederskultur egentligen? Är det en patrarkal kultur där kvinnans sexualitet betraktas annorlunda än mannens? Är det ett samhälle där homosexuella är förtryckta? Ja, det skulle nog de flesta hålla med om. Då är frågan: är Sverige en hederskultur? För att det är mannen som har den yttersta makten och att kvinnan är sexuellt förtryckt gäller väl inte bara i Tunisien? Det är väl inte särskilt kontroversiellt att påstå att samma struktur finns här, även om den ser annorlunda ut? Ändå är det Tunisien som kallas för en hederskultur medan Sverige är den upplysta demokratin. Det är dem där borta som sysslar med heder. Låser in sina kvinnor och arrangerar äktenskap. Medan vi här är toleranta liberaler som respekterar homosexuella. Låt oss klappa oss själva på axeln. Och när två män slåss i en krogkö pga. att den ene har tafsat på den andres flickvän då är det ju inte hedersvåld det rör sig om. För hur skulle det kunna göra det när båda är blonda och blåögda. Försök tänka er: en skandinav som utövar hedersvåld. Det går helt enkelt inte.

Okej, nu spetsar jag till det lite men bakom begreppen hederskultur och hedersvåld döljer sig en svartmuskig man med kaftan och bakom honom anar man en moské. Det är ord som klingar arabiskt och exotiskt: obegripligt. Särskilt i relation till det upplysta väst och världens mest jämställda land. Här ser det helt annorlunda ut än där. Här går feminismen i blågult, att vara homosexuell är inte konstigare än att handla på Ikea och kvinnor får vara precis hur lössläppta de vill. Vi bryr oss inte för vi har toleransen i blodet.

Ja, jag spetsar jag till det ytterliggare men poängen är att ordet hederskultur konnoterar saker som förblir outtalade. Man måste därför tvätta rent det om man ska använda det. Man måste poängtera att ordet beskriver ett fenomen som gäller överallt där patriarkala strukturer råder, alltså även Sverige. Om detta har det inte sagts något i debatten.

SVT sände igår en omtalad dokumentär, “Sämre än djur“, om att komma ut som homosexuell om man är född in i en hederskultur. I den berättar svenska Cherin och Muhammad om hur de behandlats och mordhotats av sina familjer sedan de kom ut som homosexuella. Cherins styvpappa är öppen med att han tycker att hon är sämre än ett djur för att han – felaktigt kan tilläggas – tror att djur inte ägnar sig åt homosexuella handlingar.

När det rapporteras om detta finns det några saker man ska ha väldigt klart för sig:

1. Inget vet fortfarande hur pass vanligt det är med hedersvåld i Sverige. Integrationsministern har ansvarat för en utredning som visade sig vara värdelös för att bortfallet hamnade någonstans i trakterna runt 50 procent.

2. Den enda studie som finns och oftast refereras till, i Stockholm, kommer fram till uppskattningen att tio procent av niondeklassarna i Stockholm inte får delta i all undervisning och när det gäller våld och hot är det några procent.

De allra flesta utsätts alltså INTE för hedersvåld!

Våld, hot och utbildningsskolk klumpas tyvärr ofta ihop med sträng uppfostran (onormativt men inte olagligt) när den refereras. Från konservatism till att mörda och misshandla sina barn är steget mycket långt, tro oss, även för arabiska föräldrar.

3. Det går inte att sticka under stol med att homosexualitet är en skam i de flesta samhällen i världen och att homosexuella i sådana länder lever ett tufft liv, alternativt ett liv i garderoben, för att balansera sin homosexualitet med samhällets förväntningar och rykte inför grannarna. Den vanligaste reaktionen från föräldrar torde vara bruten kontakt med barnen eller tyst tolerans – inte våld. Detta kan väl inte minst baseras på att morden ändå är rätt få jämfört med den gayscen som lever under jord.

Det är precis på samma sätt som det är för etniska svenskar i de fall där komma ut-processen inte slutar med öppna famnen.

Oskar Hedin har valt två muslimska och arabiska homosexuella för sin film, trots att någon mycket väl kunde ha varit syrian från Turkiet, shiamuslim från Iran, pashtun från Afghanistan, katolik från Peru, arbetskraftsinvadrare från Finlands inland eller buddhist från Sydkorea. Lesbiska Cherins styvpappa som troligtvis extremt få muslimer skulle utse till representant får säga diverse galenskaper i islams namn med sitt “mustiga” språk.

Varför får vi inte någonstans se en familj där det gått bra? De finns! Varför inga troende muslimer som fördömer styvpappans hot? De finns också! I ett samhälle där kunskapen är stor om att det finns olika sorters araber, muslimer, svartskallar, individer, hade Oskar Hedins film fungerat som ett komplement på ett helt annat sätt. Men i Sverige där “muslimer” tros vara en enda massa som handlar i grupp enligt samma normer blir det bara stereotypisering.

Varför inte istället en film om homofobin och komma-ut-svårigheterna bland svenska familjer generellt, där Cherin och Muhammad är två av flera? Hur är det att komma ut i Jönköping där alla känner alla inom frikyrkan? Är det någon som tror att de föräldrarna inte bryr sig om vad grannarna tycker?

Gay-rörelsens tidning QX återgav i somras komma-ut historier från Sverige. En handlade om en adopterad tjej som av sin adoptivmamma fick höra något i stil med “först kunde vi inte få barn och sedan får vi en sån”.

Någonstans här sätter MoM punkt för det här inlägget, efter att en googling hittat den absolut bästa sammanfattningen och journalistiska hantverket när det gäller hur den här frågan borde bevakas i medierna. Var? Självklart inom den rörelse det handlar om. Det är så enkelt så att det blir löjligt. Vill du hitta eventuell kritik mot bokmässans Afrika-tema, ge en röst åt berörda afrikaner. Har du åsikter om gayrörelsen, fråga de homosexuella. Och jobba alltid med att även hitta folk som utmanar din  tes.

QX Jon Voss har pratat med Ali, ordförande för Arab initiative, som fokuserar på HBT-frågor för araber i Sverige och i MENA-området. Hans analys landar i samma som MoM:s.

Men det är ju bekvämare för skribenter som DN:s Hanne Kjöller,  SvD:s Per Gudmundsson (notera hur han markerar främlingsskap i sitt korta inlägg genom att kalla föräldrarnas födelseländer för “hemländer” – det är där de hör hemma) samt Laika films Oskar Hedin att fortsätta leverera självklarheter och förenklande sanningar om arabers uselhet istället för att se bilden som, nästan alltid, är mer komplex än den bekväma.

Den som vill känna sig bättre och trygg genom att tänka att allt är bra i det etniskt svenska Sverige genom att spegla sig mot de där annorlunda araberna som är dumma kan börja med att läsa boken No Teers for Queers av journalisten Johan Hilton.

KM

Uppdatering: Sorgligt nog följer även bloggare det spår som skribenterna gör, att ta den homofobiske styvpappans tolkning av islam som den enda rådande. Ingen i Sverige ser väl Knutby-pastorn som talesperson för alla som kallar sig kristna?

Bloggaren Noniclocolasos är en av dem som generaliserar utifrån Hedins film och slår fast att homofobin har sin grund i en muslimskt färgad hederskultur trots att den är likadan för kristna i Mellanöstern eller hinduer i Indien.

Han konstaterar också att ungdomarna i fråga hade haft det ännu värre “i sina hemländer”. De är uppvuxna här, Niclas!

“Tre män har befunnits skyldiga i vad som kallas Storbritanniens värsta terrorkonspiration i modern tid. De tre islamisterna planerade att 2006 döda tusentals människor genom att spränga flygplan i luften över Atlanten.

De tre åtalade förklarades på måndagen skyldiga av domstolen Woolwich Crown Court, rapporterar medier i London”.

Är inte speciellt överraskande att dessa idioter tillhör “Fredens religion Islam” Att det sedan finns inbicilla svenskar som håller med om att Islam är en fredlig religion är nästan intill sjukligt..

Självmordsbombare, syra-attacker mot kvinnor, limma ihop anus på homosexuella, kvinnaförtryck, hot, dagligt våld, kristna slaktas i bl.a Irak och Iran. Kast från balkong, hedersmord, piskrapp, stening.

Är det verkligen “Fredligt” att bete sig på detta vis?

“Ulf Nillson Expressen säger Hedersmord och gängvåldtäkter är en form av vardagsterrorism som vi måste sluta att godta och släta över. Religion är en sak, förvridna och stinkande avarter av religion en helt annan”Tre fällda för värsta terrorplanen

De tre islamisterna planerade att 2006 döda tusentals människor

Storbritanniens värsta terrorkonspiration i modern tid.

Ulf Nilsson Expressen för fyra år sedan.. Islam är en farlig religion

San Francisco, Toronto, Washington, New York och Chicago var målet för Islamisterna

Hade det här

“Sex åtalade för hedersvåld“

kunnat vara ogjort om det här

“Samhällsorientering nyckel till integration“

hade funnits/fungerat?????????

Om föräldrar från främmande kulturer inte kan leva efter svensk lag pga av kulturen och sendvänjorna/traditionerna från deras hemland, tänker de då på hur det är för deras flickor och pojkar som går i skolan här?

Det är mest flickor som misshandlas och t o m mördas av sina familjer/släktningar, för att flickorna vill leva som sina svenska kompisar, som media tar upp. Men det kan även gå ut över pojkar då dessa inte har någon hög status och överbestämmanderätt bara pga sitt kön.

“… vi kan inte oförblommerat välkomna all mångfald som positiv, vi måste också vara tydliga med att all mångfald inte är bra.” /…../ ”… NYAMKO SABUNI Integrationsminister” (SvD) /min markering/

Mat, musik, sång, dans och konst (fast inte typ Odells senast omtalde) hör till det som kan vara berikande, men är det ö h t möjligt att få det utan att få kvinnosynen, dvs kvinnoförtryck, på köpet? ……. hoppas går förstås alltid … och det är kanske det som de bestämmande gör.

Läs även andra bloggares åsikter om hedersvåld, misshandel, mord, kultur, traditioner, mångfald, kvinnoförtryck

Foton jag knäppte från gårdagens boksläpp.

I svenska medier rapporteras det om köksolyckor, balkongflickor, oskuldsintyg, mödomshinneoperationer, barnäktenskap och diskriminering i namn av tradition och kultur. Hederskulturen begränsar flic­kors och kvinnors livsutrymme även i världens kanske mest jämställda land. Kampen mot denna hederskodex fortgår men ännu är tusentals kvinnor och unga flickor offer för olika former av hedersrelaterat våld, också i Sverige.

I söndags dog en kvinna i Malmö sedan hon enligt medierna fallit från tredje våningen. För ett par år sedan blev en 16-årig afghansk flicka utkastad tidigt på morgonen, och på sommaren samma år blev en 18-årig flicka utsatt för samma öde. Även en ung irakisk flicka i Sundsvallsområdet har drabbats av detta.

Polis och åklagare ­bor­­de inte släppa misstänkta män eller familjemedlemmar fria, även om misstankarna i många fall är svaga om dråp eller mord.

Man borde fundera på varför en kvinna som nyss kommit till Sverige, som i det senaste fallet, skulle begå självmord genom att kasta sig från tredje våningen.

Läs hela här.

Att det ens behövde föras fram att “religion och kultur inte får ursäkta övergrepp”, som Maria Hagberg från nätverket för hedersrelaterat våld för fram på debattsidan i GP, är en skam. För så enkelt är det: Svensk Lag gäller i Sverige. De som inte acceptera detta, bör fundera på om Sverige är rätt land oavsett om de är födda här eller inte!

Det som dessutom borde läggas till är att det så kallade ‘hedersvåldet’ är vanhedrande för de som utövar det! Rätt namn borde vara VANHEDER-våld! För något mer inhumanat och omänskligt än att inte acceptera att kvinnan, för det är oftast kvinnan det handlar om, i Sverige ALLTID har laglig rätt att bestämma över sitt liv, vem hon vill gifta sig med och var hon vill bo! De föräldrar och andra anhöriga som inte accepterar detta, de borde faktiskt inte få ha hand om några andra barn alls, för föräldrar som inte accepterar Barnkonventionen och svensk lag, de är knappast lämpliga som föräldrar!

Detta är ett vanligt argument från islams apologeter. De pratar om svenska män som slagit sin fru och menar därefter att hedervåld också är en svensk företeelse. Det är så löjligt att jag blir mörkrädd.

Vad dessa politiska korrekta stackare helt missar är följande:

När svenska män, ofta p.g.a. alkohol, slår sin fru går det EMOT samhällets lagar, regler och normer, och de ses med rätta av förakt av övriga samhället samt bestraffas för deras handlingar. När en svensk man slår sin fru går han alltså emot det som är svenskt.

När en muslim, eller någon från den muslimska kultursfären, slår sin fru, sina barn eller dylikt, görs det i ENLIGHET med deras kultur, vilket SvD:s artikel Pakistan förbjuder våld mot kvinnor visar med all tydlighet:

Fängelse eller böter väntar de pakistanska män som misshandlar sina anhöriga, om även senaten antar den lag som parlamentets underhus godkände enhälligt på tisdagen.

Att det alltså inte i dagsläget straffbart att slå sin fru, sina anställda eller anhöriga säger en del om de normer som råder i t.ex Pakistan. Nu är det ju så att Pakistan inte är ensamt om denna inställning till kvinnor och andra – denna inställning existerar ju i alla muslimska länder.

Ett exempel är från Somalia där en kvinna som blev våldtagen stenades till döds – för att hon blivit våldtagen. Listan kan göras lång.

Skillnaden är med andra ord avgrundsdjup: enligt svensk kultur och svenska normer är det överhuvudtaget inte acceptabelt att slå eller våldta sin fru, vilket våra lagar, regler och normer reflekterar. De som ändå gör så agerar EMOT vårt samhälles värderingar. Men gör någon samma sak i muslimsk kultur, agerar de i ENLIGHET med den, vilket deras sjuka lagar och rättsmedvetande gång efter gång visar, i deras hemländer såsom här i Sverige och Europa.

Så snälla PK-ister; lägg ner era stendumma argument om att “vi minsann har hedersvåld i svensk kultur också”, för det har vi inte. Däremot har islam det – dags att inse det nu!

Sydsvenskan tar i följande artikel (och här) upp ännu ett fall av hedersrelaterat våld. Ännu ett offer har nu med stor sannolikhet skördats av stenålderskulturen Islam.

Det började som en semesterromans. Den 32-årige Malmöbon med rötter i Mellanöstern träffade sin blivande fru under en semesterresa i Nordafrika. De gifte sig. Och för bara några dagar sedan kom kvinnan till Sverige och flyttade in hos sin make i en lägenhet i Malmöstadsdelen Nydala.

Balkongflickorna är ett relativt nytt fenomen i Sverige. Personligen ser jag en direktkoppling mellan fenomenet och vår massinvandring, det första som slog mig när jag såg en rubrik innehållandes order “Balkong” var “- Inte nu igen”. 

När ska våra politiker förstå att man inte kan fortsätta med massinvandringen utan att ha en plan för människorna som kommer hit, utan att upplysa dessa om modern västerländsk kultur och värden ?

Fakta är att tiotusentals kvinnor idag, år 2009 i Sverige lever under förtryck från familj och släkt. Vad är det egentligen för ondska/hjärntvätt som kan göra det relativt “vanligt” att inom en kultur ta livet av sitt eget barn ?

Men var är våra kära feminister nu ?

Var är fördömmandet av dessa handlingar ?

Var är demonstrationstågen anordnade av muslimska/feministiska/vänster organisationer som starkt fördömmer denna typ av handlingar ?

Medans feministerna fokuserar sin kamp för att få bada topless på offentliga badhus och för att kvotera in kvinnor i styrelser fortsätter män från stenålderskulturer att kasta ut unga flickor från svenska balkonger. Detta är hyckleri på hög nivå! 

När en dansk konstnär publicerade en teckning på sagofiguren mohammed mobiliserades muslimer från hela världen, flaggor brändes och demonstrationer/debatter hölls i veckor.

 Man tar sig för pannan och frågar sig varför inte så är fallet när unga flickor kastas ut från balkonger och ännu ett liv släcks, detta måste vara den värsta typen av förtryck som finns idag och det måste verkligen göras något nu för att upplysa/avprogrammera/utbilda människor från denna typ av stenålderskultur.

Polisen står maktlös och kan inget göra, politikerna ignorerar problemet och skapar inte de metoder och verktyg som behövs för att motverka problemet. Fast vi vet redan svaret,  det vore ju samma sak som att erkänna att massinvandringen helt utan några planer för människorna som kommer hit, inte enbart är en dans på rosor.

 
VILA I FRID BALKONGFLICKOR

När en av mina bekantas fruar för bara några få år sedan fick uppehållstillståndet att komma till Sverige, så hade min bekant och hans fru känt varandra flera år då hans fru jobbat för en firma ägd av min bekants bäste vän, hon hade fått hälsa på i Sverige tills de gifte sig, då fick hon inte komma hit förrän alla papper och tillstånd var klara. Och det var ingen barn lek utan det tog nästan ett år där paret utfrågades på ambassad och han vid ett antal tillfällen här för att svenska myndigheter skulle vara säkra på att det varken var ett sken- eller tvångsäktenskap. Inte ens när alla de mest intima frågorna ställts var det klart för kvinnan att flytta till Sverige. Mannen var svensk medborgare, om född här eller inte saknar i sammanhanget betydelse för de svenska lagarna gällde. Mannen hade jobb inom offentlig förvaltning sedan 30-talet år.

Det är för mig skrämmande, att en kvinna från ett land som tillåter tvångsäktenskap skall få komma hit på enklare sätt och riskera sitt liv. Samma lagar skall gälla alla svenskar som gifter sig med någon utanför EU. Inte ens där båda parter är från EU har paren alltid det helt lätt. Känner en fransman som trots att han som EU-medborgare hade uppehållstillstånd och arbetstillstånd i Sverige fick sitt giftermål med en barndomsvän godkänt så att hon fick arbetstillstånd direkt. Där krävde svenska medborgare originaldopattester som i vederbörlig ordning skulle vara åtföljda med attesterade handlingar från Frankrike.

Så hur har kvinnan som dödsstörtade, med eller utan hjälp, fått tillstånd att komma till Sverige med en man som som minst borde känna till att svenska myndigheter inte godkänner tvångsäktenskap fått tillstånd att komma till Sverige direkt eller kort tid efter att tvångsäktenskapet ingåtts? Enligt svenska lagar borde sådant äktenskap inte vara godkänt.

“– Efter att fått in uppgifter av polisen fattade jag relativt snabbt beslut om att han skulle hämtas in, skäligen misstänkt för mord eller dråp, berättar jouråklagare Jenny Olofsson.

Gift mot sin vilja
Hon vill inte kommentera uppgiften om att det kan handla om hedersrelaterat våld.
Men flera grannar i huset berättar att kvinnan nyligen blivit gift med mannen mot sin vilja och att hon bara bott i lägenheten i tre dygn.
– Vi har också fått uppgifter om att hon kom till Sverige för bara några dagar sedan, berättar polisens inre befäl Bo Paulsson.”
Aftonbladet

SvD
GP
Vlt
Malmö lokala nyheter
Östgöta Correspondenten

- Det förstår du väl, det är hans farsas sista år, det är ju så det är! Han gifter sig, alltså, och fixar barn. Det är ju vad hans farsa vill se. Klart han gör det.

- Men gifta sig och skaffa barn…med vem?

- Med någon brud därnere förstås!

Jag råkade höra ett samtal mellan två unga män, det fördes helt öppet i en offentlig lokal med mängder av människor runt omkring. Den som förde samtalet verkade inte tycka att han sa något konstigt alls. Den andre var mer skeptisk.

Det talas mycket om hedersvåld och hur flickor lider under repression och i värsta fall fysiskt våld. Men hur ofta talar vi om att föräldrars traditionella förväntningar på sina barn hämmar och begränsar både pojkar och flickor? I det här fallet rörde det sig uppenbart om en far som bodde i ett sydligare land och som vars dagar eller i alla fall år var räknade. Han förväntade sig barnbarn från sin son som nu närmade sig 30 år.

Att förväntas vara oskuld, inte ha pojkvänner i grundskolan eller delta i sociala aktiviteter i skolan är inte särskilt ovanligt bland oss som växte upp för ett tag sedan. Att kalla det hedersrelaterat fötryck känns märkligt. Konservativ familjesyn eller patriarkal barnuppfostran verkar mer rimligt.  Ändå är det just de frågorna som får Stockholms stad att hävda att tio procent av flickorna och fyra procent av pojkarna lever med “hedersrelaterade problem”. Jag är tveksam till undersökningens slutsatser om än inte till dess relevans.

Precis som i citaten ovan så är det en subtil patriarkal diskurs som hämmar unga människor i sin önskan att leva livet på annat sätt än vad deras föräldrar önskar. Jag är dock mycket tveksam till att operationalisera patriarkalt förtryck i termer av oskuld, pojkvänner och deltagande i sociala aktiviteter. Det patriarkala genomsyrar så mycket av våra liv – förväntningarna på mig som kvinna hämmar mig och gör att jag ständigt måste slåss mot könsstereotyper. Förväntningar på män är säkert lika stora. För dem som glider in i könsrollerna och stereotyperna går det lätt – mannen ovan kanske var nöjd med den form hans liv skulle få. Det är för dem som vill avvika problemet uppstår – det är då förväntningar kan övergå i våld och repression. Jag tycker begreppet “hedersförtryck” förvirrar och fördunklar mer än det förklarar och upplyser. 

För mig är det centrala inte om unga flickor har sex, äter P-piller, har pojkvänner eller skall vara hemma en viss tid på kvällen. Att bli vuxen är en skör process och föräldrar går ibland för långt i sin omsorg. Det centrala för mig är att behandla alla människor lika. Om någon är utsatt för “hedersvåld” eller “våld” är för mig ingen skillnad. I båda fallen är det oacceptabelt. Motiven är ointressanta för bedömningen av handlingen. Ett mord är ett mord är ett mord alldeles oavsett om det är “hedersvåld”, att alla skolpliktiga barn skall delta i all undervisning i den svenska skolan och det är inget som föräldrarna har någon som helst rätt att ha synpunkter på, sociala myndigheter skall behandla ungdomar från alla klasser och ursprung på samma sätt när de behöver stöd i sin frigörelse.  Föräldrars förväntningar är inget brottsligt – men det är handlingen som skall föranleda agerande.

Vad Jesus tyckte om “hedersvåld” framgår väl när de lagkloka försöker sätta dit honom genom att föra fram en kvinna som begått äktenskapsbrott och de hävdar att Mose kag kräver att hon stenas. Jesus säger då att “den som är utan skuld kan kasta den första stenen”. När alla med stenar i händerna lommat iväg säger han:

 - Var är de andra? Har ingen dömt dig? Inte heller jag dömer dig. Gå och synda inte mer.

Joh  8: 3-11