Äntligen är bloggen uppe och allt ser ut precis som planerat!

Jag funderade på om jag skulle skriva ett första, “hej, hallå, guten tag, welcome” - inlägg och tänkte först;

“Nej, jag skiter i det! Jag kör bara på. Börjar blogga om det som är intressant. Dejting, Kärlek. Relationsdraman. Puckon. Problem. Underbara människor. Raggning.  Ja nånting, som jag vill förmedla i detta nu.”

Men så tänkte jag om.

Vilken värdinna välkomnar inte sina gäster? Det vore ju rent av otrevligt av mig.

Så härmed förklara jag bloggen I Date Joo öppnad. Välkommen in i min värld…

                                                                           Foto: Rickard Gillberg

…om ni vågar!

Telefonen ringer.

Jag: Åh.. det är mormor, jag vill inte svara.
M: Jo Sophie! Svara, hon vill prata med dig.
Jag: Men jag orkar inte.. Svara nu!
M: Neej! Hon vill bara säga hej till dig, hon blir så glad!
Jag: Och hej tar typ en kvart.
M: Svara!
Jag: Nej du svarar!
M: Nej!
Jag:  Svara nu innan hon lägger på och blir leds…

- Hej, det är Sophie.

Ungefär en kvart tog det att säga hej, som jag redan visste.
Hej inkluderar prat om lov, åka buss, Kalle, hästar, skor med
nitar på, doktorer och cyklar..

När sammanträffanden sker tycker jag alltid att det är så häftig; hur världen kan vara så liten att den för en stund sammanför två individer som för oddsen sett borde vara mycket liten. Och när det sker så är det helt fantastiskt.

Jag kanske har redan nämnt det men när jag några kompisar åkte till Tokyo Disneyland (som alltså ligger utanför Tokyo och tar tid att åka till) och väl där ibland alla hundratusentals människor (att hitta ens varandra är ett äventyr!!!) stöter vi på vår granne som bor mittemot oss! Hur otroligt är inte det?! Stört alltså.

Och sen när jag läser att Rim pratar om att en läsare kände igen henne inne på H&M igår och kom fram och pratade med henne – jag såg ju också henne inne på H&M precis den dagen! Fast jag gick aldrig fram… (vadå, jag är svensk).

Sen igår (ja, allt hände igår. It was Teh Day) sitter jag inne på ett av mina favorit-Starbucks i Omotesando känner jag en knackning på min rygg och vänder mig om och ser en västerlänning (att ens se en är förvånansvärt). Han ser ut som Alex Schulman.
Och så nästa dag sitter jag i skolan och hör ett oväsen och vänder mig om – och ser HAN! Eh?!

Explain please.

Hej nu försöker jag blogga i baptistbloggen. Om det nu vore på riktigt vet jag inte vad jag skulle skriva, men kanske något om norrmalm och allt det där ståhejet som i mina ögon är helt orimligt…

Text kommer här! Postat från wp appen till iPhone

Julie Driscoll och Doris Svensson är inte speciellt lika. Ytligt sett.

Dom ser inte lika ut. Jools är kortklippt, närmast snaggad. Doris har långt rakt ljust hår. Jools klär sej gärna i udda kläder. Doris ser ut som vilken svensk flicka som helst.

Klipp ur ungdomstidningen HEJ!  Fotot togs av Greger Bech-Larsen.

Men här kommer likheterna: Jools är Englands popsångerska nr 1. Och Doris är Sveriges.

Och båda är mer en del av en popgrupp än solosångerskor. Jools av Brian Auger Trinity och Doris av göteborgska Plums.

Men i ett avseende ligger Doris faktiskt en smula före.

Jools funderar på att lära sej spela gitarr, för att mer ingå i Trinity och bli den ”första” riktiga kvinnliga popmusikern i England. Doris är redan popmusiker. Hon spelar elbas i Plums.

21 år är hon, Doris. Hon har alltid sjungit, varit proffs sen hon slutade skolan. Med Plums har hon spelat och sjungit de senaste två åren.

Sitt riktiga geombrott fick hon med ”Mama Didn´t Lie”, som slog på Tio i Topp. Sen kom ”A Lover´s Concerto” och ”Locomotion”, som inte slog lika bra.

Därför är det dåligt med spelningar för Plums just nu. Men man tappar inte modet för det utan satsar istället på senaste skivan, ”One Fine Day”. För originalet stod amerikanska The Chiffons.

Och själv ska Doris också satsa svenskt. Hon letar efter bra texter, men en engelsk melodi ska det ändå vara. Dom svenska är för dåliga, tycker hon.

Och när hon hittat rätt låt så ska den spelas in utan Plums, istället ska hon backas av ett storband. Och hamna på Svensktoppen? Och sen lämna Plums för att bli solosångerska?

Kanske. Hon funderar lite på det, i alla fall.

(Publicerat i HEJ! 1968)

———————————————————————————– 

Doris
Did You Give The World Some Love Today Baby
(Odeon//EMI)

På Folk å Rock i Malmö gick jag rätt på ett bord med två CD för 100:-. Köpte en mycket bra samling med Carter Family och den här CD-återutgivningen med Doris (densamma Svensson som var sångerska i 60-talsbandet Plums från Göteborg).

Jazzig soul eller soulig jazz, någon ballad och en gnutta country. Framför allt: snacka om blåögd soul och en svensk Dusty Springfield!

Vilken otrolig soulröst. De flesta låtarna är original av Berndt Egerbladh (musik) och Francis Cowan (text). Egerbladh spelar hammond också och Janne Carlsson sitter vid trummorna.

Men tiden var fel. Kring 1970 när LP-n kom ut passade varken musiken, skivbolaget (multinationella EMI) eller sångspråket (engelska). LP-n kan inte ha sålt något vidare och Doris försvann. Vart tog hon vägen?

“Did You Give The World Some Love Today Baby” är en klassiker med den bästa soulsångerska som Sverige haft. Ingen av dagens unga soulister kommer i närheten.

PS. Tjugofem år senare fattade engelsmännen bättre. Då spelades en av LP-låtarna, ”You Never Come Closer”, flitigt på Londons dansklubbar.

(Hifi & Musik 2002)

Hejsan! 

Vi har just nu påbörjat vår 100-poängskurs. Det vill säga att skapa ett projekt. Vi, det vill säga Victor Estwall och Felix Ödeen går på Enskilda Gymnasiet i klass S3. Tillsammans ska vi skapa ett företag, vilket baseras och byggs på en hemsida.

Det är planerat att allt ska vara klart vecka 4 så vi får hoppas att allt går vägen. På denna blogg kan ni följa vårt arbete!

Enjoy!

Click on a album cover to listen and buy!
69 albums on over 23 labels = tons of great music ready to download.  Many of these artist have already rocked a KR party.

You can find some of our favorite regional labels like: Pleasure Boat Records, d.iscontent, From 0-1, Slant, Thank you for listening, Massmvmnt and Peloton Musique. We have also included some of the labels that we have built a working relationship with over the past few years for event bookings like: People Mover Productions , Night Vision and Hej… Coming soon: KR Recordings in 2010!

At first you’re like “DAMN!!! I WISH I WAS THAT GUY!!”

And then you see the vanity plate and you put your hate aside and you’re like “DAMN, I STILL WISH I WAS THAT GUY!!”

And then you see the driver and you’re like “DAMN, I’M SO GLAD I’M NOT THAT GUY!!”

This is sad…

(photo courtesy of Aaron)

Hej hej hej!!!
Vi är RUTH och VEGA och tillsammans skapar vi frk. GLAD .
Vi tycker om free noise, skapande, peruker, bögar och flator och transor och queers och KONSTEN (och litteraturen) .

VÄLKOMMEN HEJ

Den 31 augusti börjar jag studera en 1-årig inredningsutbildning på en konstskola i Stockholm Jag kommer att publicera projekt och arbeten som jag utför på skolan för på så sätt kunna få feedback. Jag kommer även att dela med mig av tankar och idéer kring interiör/arkitektur.

As an amateur linguist and frequent traveler, I make an effort to learn a little of the local language wherever I happen to be.  Sometimes I learn quite a bit and sometimes just enough to handle the basics.  Here in Stockholm, I have learned a few things that have thrown me for a loop.

The Swedish word for “hello” is “hej,” which is pronounced “hey.”  Not that strange, you might think, but every time I walk into an establishment, I am greeted with “hej.”  My first thought is always, “Do I know you?”  To my American ear, it sounds so casual, like I am being greeted by a friend.

And to add another layer of language weirdness, “thank you” is “tack” which sounds exactly like “tak” in Polish which means “yes.”  My head is spinning.

But my favorite word of all is “hiss” which means elevator.

Can't you hear the doors closing with a . . . Talk about onomatopoeia.

Just det, bloggen ja.. Medan bloggen har varit ouppdaterad (ett ord??) ett tag har jag hunnit med lite olika saker och grejer. Bland annat har jag stirrat på en sån här.

En underbar skapelse vid namn BMW Z4. Att ratta en sån här genom kurvorna på en ödslig landsväg en varm sommarkväll i solnedgången, mums! Och så ser den ju så effin snygg ut i rött, vitt eller blått. Det enda som saknas är: en landsväg, en solnedgång, en sisådär 400 000 kronor och två år att plussa på min ålder, mmkay? Mm…

Medan jag väntar kan jag ju glädja mig åt att jag har hunnit med att köra bil! Ingen BMW Z4 på en ödslig landsväg i en sommarkvällssolnedgång, men ändå, en bil! Jag testade att köra, krypköra, backa och parkera. Verkligen asroligt men mycket att hålla reda på. Handbroms ur, ettan i, kolla backspeglar, gasa och släpp kopplingen långsamt, farten regleras med kopplingen och inte gasen när man krypkör… Men med lite övning är det nog inte så svårt att få ett bra flyt i det hela. Bilen jag körde var farmors röda, sockersötgulliga…

… Toyota Aygo. En liten och rätt så speciell bil med roliga, böljande former, breda stötfångare och framlysen som ser ut som stora, överraskade ögon. Och på tal om ögon, jag brukar ofta se “ansikten” i bilars fronter (det här är inte så konstigt som det låter), man kan ju lätt avgöra om en bil har en arg uppsyn eller ser glad ut…

Den stora grillen liknar imho en leende mun och gör att bilen ser rätt glad ut… … medan den här tack vare sina små “ögon”/lampor, sin vassa “mun”/grill och sneda “ögonbryn”/huv ser arg ut.

Den här bilen däremot… den ser mest ut som en byfåne.

Att se ansikten i bilar kallas tydligen Pareidolia och är ett fenomen som går ut på att människor ser ansikten lite överallt, i moln, på stjärnhimlen, i stenar och i bilar. Ser man en bil som ser ut att vilja säga “Hej, kom och kör mig vettja”, kan vi alltså konstatera att det är helt normalt. Börjar bilen prata med dig är det nog navigationssystemet som ger dig köranvisningar. Om inte, uppsök en läkare.
Hej!