Vi har besökt Helsingfors i helgen. Hotellövernattning och allt. Och konstutställning (Amos Andersson, och museets akustik fick Andreas godkännande), och bokhandlar, och Lautapelit, och Pizza Hut (när man ska äta med en liten en i sällskap kan man inte alltid välja den ultimata restaurangen, jag drömde om nepalesiskt men insåg att A skulle hinna bli Väldigt Hungrig innan vi installerat oss på en sådan, Pizza Hut var 100 meter bort).

Vi kom hem fyra böcker rikare. Stephen Kings Just After Sunset, Bill Brysons En kortfattad historik över nästan allting, en biblio-/biografi över Neil Gaiman och Mauri Kunnas Robin Hood. En av böckerna, Robin Hood, har t.o.m. författarens dedikation, och boken överräcktes till Andreas med uppmaningen att alltid slåss för rättvisan.

Saker som är roliga i Helsingfors, Andreas version: Stockmanns lekhörna, äta middag med morbror, sova (eller rättare sagt leka) i hotellsäng.

Nu måste jag åka och tvätta bilen. Jippii.

Jag tackar Gud för Bröderna Samuelsons som året 1977 sjöng rakt in i mitt hjärta, i Finska Filadelfiaförsamlingen, Helsingfors. Rolf predikade om tre kategoriers avfällingar. Där satt jag och var avfälling! Det var som om att hela himlens starkaste strålkastare fokuserade på mej i det mötet, den mörka vinterkvällen. Inne i kyrkan var det varmt och i mitt hjärta var det värsta “dragkampen”, om huruvida jag skulle tro på det goda eller det onda! Rolfs budskap berörde mej DJUPT! Likaså Bröderna Samuelsons sång. De såg ut som “änglar” där de stod framme på estraden och sjöng! Jag grät på mötet. Rolf kom fram till mej, vi pratade. Jag glömmer aldrig den kvällen och Rolfs vackra bön….Har skrivit i tidigare inlägg mera detaljerat om detta!
Jag vill bara tacka Gud för Bröderna Samuelsons! De har varit Gudagåvor i mitt liv! Rolf är hemma hos Gud. Han gick bort i cancer alldeles för tidigt. Jag saknar honom mycket!

Lyssna gärna på Bröderna samuelsons vackra sånger! De har gjort flera skivor och en del finns på Youtube. Jag har laddat ner några idag här på min blogg!

Bröderna Samuelsons.

Bröderna Samuelsons i ung ålder!

Jard, Rolf, Kjell och Olle Samuelson.

Rolf predikade rakt in i mitt hjärta när jag jobbade som mannekäng och Brödernas sång gick rakt in i mitt hjärta också!

Olle, Kjell och Jard gjorde ett minnesalbum till Rolf efter hans bortgång.

“Vi ska ses igen”, heter minnesalbumet. Jag vet att jag ska se Rolf igen en dag i himmelen! Jag är så tacksam att han var min “andliga far” och även min pojkvän året 1977 och framåt….

Rolf och Jag hemma hos mej året 1977.Vi sjöng mycket tillsammans.

Jag är så tacksam till Gud att jag gick på det mötet året 1977, där talade Gud rakt in i mitt liv! Han använde Bröderna Samuelsons som sitt redskap för att nå mitt hjärta!

Marianne Peltomaa
Flickan i trappan
(Schildts)

Finlandssvenskan Marianne Peltomaa påminner om den mer kända finska deckarförfattarinnan Leena Lehtolainen. Båda skriver kvinnliga polisromaner i Helsingforsmiljö. Fast Peltomaa skriver bättre, när hon skriver som bäst. ”Flickan i trappan” är hennes hittills bästa deckare med polisen Vera Gröhn.

En social och tragisk roman. Och ändå berättelsen om en, som det står på omslaget, rätt så vanlig (sprit!) och modern (skilsmässor, ensamma mammor, nya karlar) finsk familj.

Huvudpersonen, ja, jag utser henne till det, är en liten flicka, Rosa, hon kan inte tala rent ännu, och den yngsta av Tanjas fyra barn. Tanja Larsson bor i samma hyreshus som polisen Gröhn och inte första gången som Vera hittar Rosa i trappan. Men den här gången är det annorlunda: blod överallt.

”Flickan i trappan” handlar om familj och släkt: Tanjas barn och syskon, tvillingbrodern och halvsyskonen, mamman och den döde styvpappan, som råkade halka och dö på en Finlandsbåt, Tanjas alla män… Berättelsen slutar som man kunde tro och ändå inte – utan ännu värre, ännu mer tragiskt.

Marianne Peltomaa skildrar en samhällsinstitution – äktenskapet – som pendlar mellan ont och gott (eller mindre ont). Men framför allt skildras människors fattigdom, hur fattiga livsförhållanden ärvs från generation till generation och de handlingar som fattigdomen tvingar människor till.

Slutar, förresten. Romanen slutar inte alls på sista sidan. Nu ska ju Tanjas barn – barnbarnen – växa upp och hantera sin fattigdom, sina liv.

(Ystads Allehanda 2009)

God morgon! Kände för att skriva ett inlägg till, innan jag åker till Färjan. Jag vaknade tidigt. Fixade disken. Sedan käkade jag frukost i det nedsläckta köket, men det lystes upp av de 4 ljusen som jag hade tänt! Tände ljusen till minnet av mina 4 nära och kära, som inte finns här längre. De är i landet där rosor ALDRIG dör! Jag älskar att minnas de som har betytt så mycket för mej. Har i ett tidigare inlägg skrivit om mina älskade föräldrar som jag saknar så oerhört. Nu vill jag minnas min älskade vän och dåvarande pojkvän, Gospelsångaren och predikanten Rolf Samuelson, som gick bort i cancer på 80-talet. Aftonbladet och Expressen skrev om det på första sidan av sina löpsedlar!

Jag är oerhört tacksam för vad Rolf kom att betyda för mej. När jag jobbade som modell och mannekäng besökte jag ett möte där han predikade i Helsingfors. Bröderna Samuelssons sjöng där. Jag blev djupt berörd.

Rolf blev min “andliga fader” och min pojkvän. Rolf var “sänd av Gud” in i mitt liv. Han hade mycket visdom och Gudomlig kärlek. Han uppmuntrade mej att jag alltid skulle fortsätta att sjunga. Jag saknar honom mycket. Jag vet att vi ska ses igen, en dag i himmelen.

Tänd ljus till minnet av era nära och kära! Låt All Helgona-helgen ha den betydelsen som den är tänkt till!

I mitt hjärta brinner kärleksljusen till mina nära och kära för alltid!

Minnesalbumet “Vi ska ses igen”, som Rolfs bröder har gjort till minnet av Rolf! Jag har gråtit och lyssnat på skivan många gånger!

Gospelbröderna Samuelsons. Här var fina Rolf  fortfarande frisk…

Rolf och Jag hemma hos mej i Södertälje, år 1977. Vi sjöng ofta tillsammans.

Rolf och Jag träffades i Helsingfors, när jag jobbade som modell och mannekäng, året 1977.

Ha nu en fin dag….

Hejdå, snart åker jag till Färjan!

God bless you!

Jag råkade se sista halvtimmen av Kid Svensk, en måttligt imponerande film som rullar på Canal Plus. Jag fastnade mest för att den utspelade sig i ett sommar-Finland som påminde ganska mycket om mitt eget. Och för att den unga huvudpersonen dinglade lite som jag, mittemellan Sverige och Finland. Sen kom jag på mig själv med att gråta häftigt när eftertexterna rullade.

Det är ju såhär, att jag, lika lite som nån annan, kan greppa eller få tillbaka min barndom eller den tid som passerat. Ändå känns det emellanåt så bottenlöst orättvist och drabbande. Som att mina vägar till det som varit, de där broarna jag försöker bygga bakåt, hela tiden blir längre och mer svårforcerade. Och som att risken för att jag en dag inte alls hittar tillbaka är större för mig, än för den som lever hela sitt liv i en och samma mylla.

Fast ibland tänker jag att det också kan vara tvärtom. Att mitt ursprung är viktigare och därför mer levande för mig än för den som aldrig blivit uppryckt med rötterna och tvångsplacerad i något helt annat.

Och kanske är det därför jag får andnöd när min omgivning då och då vill kategorisera mig som Västeråsare .

Jag kommer från Finland. Jag är född i Esbo, utanför Helsingfors. Finska är mitt modersmål. Västmanländska är något jag lärde mig av överlevnadsskäl när jag var tolv år. Och det klart att jag är svensk, också. Men jag kommer aldrig att vara från Västerås. Västerås är en stad jag bodde i mellan åren 1991 och 2001. Dessförinnan bodde jag i Esbo och Stockholm. Och därefter har jag bott i Uppsala och Stockholm. Enkelt, va?

Det finns så mycket nöd i denna värld. Ett rop på hjälp är vad många försöker förmedla. Men har vi öronvax, eller hör vi hjälpropen omkring oss?? Ibland kan de komma från nära håll, ibland långt borta ifrån. Igår var det än engång en sådan dag, då jag jag fick många telefonsamtal av en och samma person. Fick även ringa personen själv. Det var ett ROP PÅ HJÄLP!

Tänk vad många som mår dåligt i denna värld. Äktenskapen trasas sönder, ena eller båda föräldrarna super upp hushållspengarna, otroheten ges plats, beredes plats. Man rullar fram “den röda mattan” och välkomnar den. Till sist känner den som utövar detta ingen skam, tar bara förgivet att det är ok! Lögnerna, smygsyndandet fortsätter. En del tror att de kan fortsätta anonymt, med en dag kastas strålkastaren som avslöjar allt, rakt in i deras liv. Då står de där blottade. Om man inte älskar varandra längre eller om man vill vara otrogen, bedra sin partner, då är det bättre att man säger rakt ut, att man inte älskar den andra längre. Jag hatar otrohet. Jag är en trogen person själv. Har råkat ut för otrohet i en relation i mitt liv och det räckte. Jag vet vad jag talar om. Den som blir sviken, sårad, bedragen är den som får ta mest smällar! Jag har sett så mycket smussel, vänsterprassling på mina resor, så jag skulle skunna skriva en eller flera böcker i ämnet, samt då ta med min egen erfarenhet…Ju mer otrohet, desto mera gåvor köper de till sin svikna partner!!!!(För att lindra samvetet lite)! Jag har tystnadsplikt, så jag namnger ingen! Skulle inte göra det annars heller!

Denna fina människa som ropade på min hjälp igår, går igenom just detta. Fy, för människor som bakom ryggen bedrar! Om ni gör det, kör med öppna kort åtminstone! Ni som bedrar, ni lämnar så djupa sår, hos den som ni bedrar. Är det värt att missta allt, ett äktenskap, en fin människa för några timmars, eller en liten tids “snabb-njutning”??? Jag är rak på sak nu. I relationer där dessutom barn är inblandade?? Tänk på vilka sår det lämnar i din partners och barnens själaliv!!!!Ni själva kan också “få äta upp det surt senare”!

Tänk FÖRE inte EFTER!!!!!

Jag hatar all slags otrohet och flört med andra, om man är i en relation. Vårda då relationen ömt som en blomma. Vattna den, vårda den kärleksfullt. Trampa inte på det finaste du har. Trampa inte på “någons hjärta”! Lek inte med andras känslor! Det gör såååå ont att bli sviken och bedragen!! Var öppen och ärlig om det är så att du inte längre älskar den personen, du lever med. Kom inte med en massa ursäkter! Lögnen lyser igenom! Många män och kvinnor tar till alkoholen vid otrohetsaffärer. De söker tröst. Så också personen som jag talade med igår. Men det har ju aldrig hjälpt och kommer ALDRIG att hjälpa någon! Dränk inte sorgerna i alkohol, den dränker dig istället! Jag hatar alkohol. Det är många gånger starten, roten till det onda. Otrohet börjar med att folk är så berusade, så de hamnar i säng med en annan. Men även att människor redan har tänkt tankar, om en viss person, just i den riktningen, eller så har de redan flirtat. På firmafester, båtar, efter krogbesök, på privata fester. Det kan ske varsomhelst!

-”Ge inte djävulen lillfingret, han tar hela handen, hela dej”! Jag talar, skriver av erfarenhet, så ni som eventuellt skrattar, låt bli! Har sett så många äktenskap krascha, människor dö i förtid, folk bli sjuka av alkoholmissbruk! Sett misshandel…Tårar på de vuxnas och barnens kinder. Många desperata självmordskandidater har jag räddat under årens lopp!!

Alkohol är en förbannelse för mänskligheten! Jag tar avstånd från det! Alkoholen har ingen plats i mitt liv och kommer ALDRIG att ha. I mitt barndomshem har jag ALDRIG sett mina föräldrar använda alkohol. De gjorde INTE DET! Jag moraliserar inte nu, säger bara min sanna hjärtemening i frågan!

Det finns en väg ut ur alkoholmissbruk, alkoholism, dold alkoholism. Börja med att ERKÄNNA att du har problem. Så länge du lever i FÖRNEKELSE, sker ingen förändring! En del har alkoholen som sin “vän”, börja se på det som en “ovän”! Hata den, fly den som pesten! Alkoholen löser inte dina problem, ger dig inte ett sunt liv, tvärtom. Se på många världsstjärnor och även icke kända personer, som har gått bort, sedan de missbrukat alkolhol, tabletter eller/och droger…Listan kan bli lång!
Har vi “råd” med att förlora vårt liv på grund av detta ödeläggande “Djävulens piss”??? (så kallar jag alkohol)! Människor frågar varför jag inte dricker, om jag har haft det som ett problem innan. Svaret är: -”Det har aldrig varit ett problem för mej”. Jag har druckit vid festliga sammanhang och när jag käkade ute, då tog jag ett glas vin, vidare när jag var ute och dansade och när jag jobbade som mannekäng och modell. På kändisfester drack jag. Men något probem har det aldrig varit. Har aldrig gillat starksprit! Jag är sedan år 1979 absolutist, nykterist, dricker inte en droppe! Alkoholen har INGEN plats i mitt liv! Jag är frälst, tror på Jesus. Han är källan i mitt liv, jag öser ur den källan av det levande vattnet, som han ger mej. Rent, friskt och klart vatten….Det är så underbart att se världen med NYKTRA ÖGON! Jag har kontroll hela tiden i ett nyktert tillstånd! Mina älskade föräldrar har alltid varit mina största FÖREBILDER! (De är hemma hos Gud nu)!

Personen jag talade med i telefonen igår, var mycket berusad. Personen var bedragen i äktenskapet, där den andra parten först smusslat med otrohet, sedan valt att gå till den andra. Nu drar jag inte alla under samma kam. Otrohet kan ske utan alkohol, likaså att söka tröst sker utan alkohol. Men de som har problem med alkohol-SÖK  HJÄLP! I tid!

Jag kände att jag ville få ur mig några tankar kring otrohet och alkoholmissbruk.

Men ni ska veta att jag inte dömmer någon, men vill visa att det finns en väg ut ur sådana här saker. Det är inte lätt, men det går, med din egna vilja, proffesionell hjälp, vännernas stöd och hjälp, Guds hjälp (Om du tillåter)!

Moralen har sjunkit i världen, allt yngre missbrukar alkohol-sex-droger-spelmissbruk! Det meningslösa våldet ökar, hatet, skilsmässorna ökar! Många mord sker på grund av att människorna har missbrukat något, rattfylleristernas antal ökar! Det är bara att inse FAKTA! Lev inte i FÖRNEKELSE!!!!Där spriten går in åker förståndet UT! Det säger Bibel!

Jag ska be för alla svikna, bedragna människor idag!

Sverige och hela världen behöver JESUS! Frälsningen och frid med Gud!

Jesus säger: “Kom till källan, kom till mej. Jag ska ge dej av det levande vattnet och du skall ALDRIG törsta mer”! Det står i Bibeln.

Många undrar varför de mår så dåligt. De går till medier, spågummor, söker healing. De kan inte hjälpa. Människor frågar. “Vad är meningen med livet”. De är så tomma och försöker fylla sitt tomrum, just med surrogatmedel, där alhohol är nr 1…vidare andra droger…eller en kombination.

En glädjande nyhet, som egentligen är “gammal”! -Jesus älskar dej. Hos honom finner du svaret på dina livsfrågor. Han fyller alla dina tomrum med sin frid! Med en evig kärlek älskar han dej! Sök svaren hos Jesus! Han är vägen, sanningen och livet! Det fanns en tid i mitt liv då jag levde utan Jesus, som jag här skriver om. Men hann fann mej. Idag är jag frälst! Han söker dej! Han älskar dej!

Gud hjälpe alla!

Laddar ner lite foton från mitt liv. Personerna på bilderna har inget med det jag skriver om idag, att göra. Jag predikar på båtarna som ni vet…..

Jag som mannekäng och modell år 1977 i Helsingfors.

Jag som modell. Då festade jag med de andra…

En finsk kvällstidning skrev på på 70-talet om mej. Jag sa följande. “Jag slutade mitt syndiga liv och överlät mej till Jesus”! På bilden satt jag med Världens Misskejsare Claude Berr, på Hotell Hesperia i Helsingfors. Han var förälskad i mej.

Min gospelplatta “Från mörker till ljus”!

Ett missförstånd rätades ut genom denna artikel i Aftonbladet!

Idag predikar jag på båtarna och har så gjort i 11 år! Här på älskade Färjan, Viking Cinderella.

Här sjunger jag gospel på Silja Line. (Hade precis fått veta att jag hade fått bröstcanceråterfall, men lät inte det stoppa mej)!

Här var jag på väg till Silja Symphony för att predika!

Preaching på Färjan.

Preaching på Färjan!

Jag är så ödmjukt tacksam för mitt liv. Jag lever på övertid. Har överlevt två bröstcancer. Jag älskar att predika på Östersjön och hjälpa mina medmänniskor! “Amazing grace how sweet the sound, that saved a wratch like me, I once was lost, but now I am found. Was blind but now I see”! Det är min favoritsång, den sjunger jag på alla båtarna som jag besöker!

Se Färjan, avsnitt5, Måndagen den 5 Oktober, då jag medverkade.

http://kanal5.se/web/guest/webbtv/-/k5videoplayer/playlist-name/Farjan%20305/none/

Se artikeln och Webbklippet om mej på Kanal5 hemsida.

http://kanal5.se/web/guest/farjan/artikelsida?p_p_lifecycle=0&p_p_id=K5AV_INSTANCE_1Psc&_K5AV_INSTANCE_1Psc_struts_action=%2Fk5journal%2Fav&_K5AV_INSTANCE_1Psc_articleId=2630953&_K5AV_INSTANCE_1Psc_groupId=1097&_K5AV_INSTANCE_1Psc_version=1.0

Men nu är ju inte Svante Johansson sjöman utan ryttare i Världscupen i helgen….
Vi träffades i eftermiddags i Värtahamnen i Stockholm  när han körde ombord med sina tre hästar för färden till Helsingfors. Där går Världscupen i helgen.

Och jag lovar attt det blåste nära kuling rakt nordligt i hamnen. Det betyder vågor midskepps ute på Östersjön. Färjan rullar och det gillar inte hästarna.

Svante träffade en ryttarkompis vid färjan, danske toppryttaren Tomas Velin som blir en svår konkurrent i Helsingfors. Förstahästen Saint Amour som vann i Göteborg i februari stack ut huvudet och var riktigt pigg. Svante kom från tränaren Peter Markne där han slipat lite på detaljerna före avresan till Finland. Med till Helsingfors har han också Classic Lady och Caramell. 

Helena Lundbäck är den andra svenska ryttaren i Helsingfors.

TV-sporten sänder på söndag kl 1700 SVT1. Men det visste du väl redan…

Jan Svanlund    

Tomas Velin och Svante Johansson vid Finlandsfärjan.

Världscupvinnaren Saint Amour

Äntligen,  som Gert Fylking brukade säga. Nu höjs boendeparkeringsavgiften från löjliga 36 euro per år till det något mindre löjliga100 euro per år. Att ha bil i stan ska kosta skjortan. Vare sig du bor här eller är på besök. Biltullar, skyhöga parkeringsavgifter och offentlig prygel (även av denna skribent för ägandet av en på gatan parkerad rostig japan) borde användas för att avskräcka bilåkande och -ägande i Helsingfors centrum. Innerstan ska göras boendevänlig, utan tvekan. Men gör det genom bostäder folk ha råd med, tillräckligt med dagisplatser och bra kommunala färdmedel. Bil kan med fördel köras i Esbo. I en storstad promenerar man, se på New York-borna. Tänk så underbart Kronohagen vore om man slapp Norra Kajen Autobahn!

På vår bakgård finns parkeringsplatser. PARKERINGSPLATSER! Jag blir så arg när jag tänker på det att jag nästan för hjärnblödning. Där kunde finnas träd, buskar, bänkar och bord. Men nej då, där står grannens SUV och jäser. SUCK.

Det är rätt imponerande att det är 100 meters kö utanför Ateneum Oktoberkylan samtidigt som det är Galna Dagar (se 8 oktober) på Stocka. Undrar om det är samma klientel som irrar runt på Stocka som sedan köar för Picass0? I så fall är det ett bevis på att den finska sisun knappast försämrats sedan vinterkriget.

Hösten kommer från väster. Det är ett välkänt faktum här, men gör mig förvånad. Tiden kommer från öster, men med årstiderna är vi först. Jag sitter vid någon annans skrivbord. Det är rörigt och belamrat med diverse krimskrams. På väggen bakom datorskärmen sitter fem foton på samma blonda flicka. Ett för varje år hon levt, vad det verkar. På en av bilderna ser hon ut precis som jag gjorde i samma ålder. Det gör mig lite illa tillmods, så jag vänder blicken mot fönstret.

Det finns inget att se där ute. En beigegrå byggnad i luggsliten betong. Ett par träd (fortfarande gröna). En skåpbil parkerad utanför en garageport märkt med en blå skylt som det står Itella Oyj på. En plats som för en sekund känns som en fysisk manifestation av min egen meningslöshet. Den finns, den är, men den tillför inget. Behövs inte. Mest av allt i vägen, precis som jag.

Med en suck faller min blick åter på skrivbordet och fastnar vid en lila pudel med långa ögonfransar, hatt och käcka pumps som oförklarligt står placerad snett bakom datorn. Någon annans försök att platsen mer meningsfull, måhända. Göra arbetsdagen lite roligare. Platsen lite mer hemma. Jag har sällan sett något så sorgligt.

I förra veckan (torsdags) var jag till Helsingfors. Ååh, skönt med lite puls. Det var också väldigt skönt att sitta sju timmar på tåget. Det är alldeles för sällan som jag tycker mig ha tid att sitta ner med en roman i famnen.

Tågstation

(Mötte Tarja Halonen på trottoaren utanför Café Engel där jag avnjutit en enormt god havtornsbakelse.)

Orsaken till Hesaresan var en diskussion kring eventuellt samarbete i huvudstaden för tidningen jag arbetar på.

—

Jag har nya stolar i studion! Fyra stolar införskaffades från Retro i Jeppis. Tack till Östen som tog med mig in på lagret där jag hittade nämnda stolar. Stolarna skall målas och tyget på sitsen måste också bytas men jag behöver inte längre drömma om upphängbara stolar iaf.

Eftersom stolarna finns i en fotostudio så måste jag ju fota dem. Som brukligt är här på bloggen så använde jag min mobiltelefon att fota med. Därmed försvann även blixtarna ur bilden och jag använde naturligt ljus från fönstren till höger och med en reflektor på vänster sida, för att lätta upp skuggorna.

stol

—

Förresten, vilka moln när vi kom till Bennäs med Pendolino i torsdags:

moln

Den finske jazzpianisten Iira Rantala ska i veckan spela i min närhet – Helsingborg, Malmö och Lund – med sina nya trio. Ja, jazz eller ”jazz”. Rantala spelar, förmodar jag, väl fortfarande jazz med mycket mera.

Iiro Rantala New Trio.

Ett av mina största musikaliska upplevelser inträffade i Helsingfors för drygt 10 år sen när jag såg och hörde Iro Rantala med sin dåvande grupp, Trio Töykeät.

*

Renskrivna anteckningar från fem musikdagar i Helsingfors
(den 26-30 augusti 1998), femte och sista kvällen: dubbelprogram i Huvila.

“Dubbelprogram”, skrev jag. Lika gärna kan man säga att den här kvällen i Huvila-tältet presenterar pianisten Iiro Rantala med sina två olika “kompgrupper”. Nej, det är lite orättvist mot de övriga musikerna, som allihop är både kompetenta och personliga, men Iiro Rantala är ändå huvudpersonligheten. Hans kompositioner och pianospel finns hela tiden i musikens absoluta centrum.

Före pausen spelar Trio Töykeät: Iiro Rantala, alltså vid pianot, Eerik Siikasaari, bas, och Rami Eskelinen, trummor.

Det hörs att Rantala är klassiskt utbildad i piano. Hans pianoteknik är klassisk. Han kan allt: spela melodier, löpa på tangenter, spela svagt och högt.

Han växlar mellan vad som låter som kompositioner och vad som låter som improvisationer, mellan vad som kan vara konstmusik och vad som kan vara jazz. Den musikaliska gränsen flyter – nej, den finns inte! Både klassiskt och jazz – och allt där emellan! – ryms i Iiro Rantalas musik(uppfattning).

Snabbt antecknar jag blocket fullt. Utdrag:

Andra låten går snabbare, den är skuttigare, liksom “knappigare”. Tvära brott: rytm, motrytm och ur rytm. Blues, som plötsligt övergår i en “Slow Boat To China”-aktig melodi, som i sin tur skenar iväg, som om melodin
slinter på tangenterna. Hopp mellan allt detta: snabbt hit, snabbt dit och tillbaka. Och plötsligt: ett finstämt jazzgitarrsolo fast på elbas.

Erik Satie spelar fyrhändigt med Thelonius Monk, antecknar jag.

I “Another Ragtime” spelar Rantala “karate-ragtime”: snabbare – ja, snabbare ändå – än de alldeles för snabbspelande ragtimepianorullarna. I “Wedding Waltz” spelar han klassiskt med högerhanden, lirar jazz med den
vänstra.

Också Eerik Siikasaari och Rami Eskelinen är bra musiker. Men, ursäkta, det kan inte hjälpas: de bleknar i jämförelse med den virtuose, rent geniale Rantala. Basisten Siikasaari spelar mjukt och melodiöst (en finsk Charlie Haden). Eskelinen slår inte på trummorna utan förvandlar trumsetet till ett melodiinstrument: skapar melodier av rytmerna.

Trio Köykeät: Iiro Rantala, piano, Eerik Siikasaari, bas och  and Rami Eskelinen, trummor.

Efter pausen är det dags för The Tango Kings: Iiro Rantala, piano, Gil Goldstein, dragspel, Mark Feldman, violin, Adam Rogers, gitarr, och Mike Richmond, bas.

Så fort Tangokungarna börjar spela antecknar jag: Inte (Astor) Piazzolla o c h bortom honom utan hela tiden bortom Piazzolla! Komponerad fri form-tango, skriver jag sen. Finsk tango möter argentinsk, klassiskt piano möter tango, jazz möter tango; inte i(nuti) varann utan så att mötena hörs, de olika musikformerna krockar, bultar och boxar på varann, vänslas.

Avantgarde, men melodiöst och dansant. Tangoorkestern suuuuuuuuuuger på melodierna medan pianot hackar emot. Fiolen! Gitarren! Dragspelet! Som de spelar! Allesammans är virtuoser! Och ändå: dessa amerikanska musikvirtuoser, som har fullt upp med turn‚- och studiejobb, som spelar en mycket sällsynt konsert i Helsingfors, för nästan aldrig har de tid och möjlighet att samlas allihop på samma gång och plats, hamnar ändå i skuggan av denne ”okände” finske pianist: Iiro Rantala.

Ibland kommer de amerikanska musikerna t o m – nästan – av sej. De stannar upp och bara glor och lyssnar på Rantala, när han på sekunden, tonen, taktslaget växlar från en musikform till en annan, från full storm till den tystnad där man kan höra en knappnål falla, från sprintersnabba löpningar till slooooooooooooow motion. De verkar knappt tro sina öron. Att någon kan spela som han. Otroooligt!

Det är Rantala som komponerat musiken också, med samma musikaliska schizofreni som till jazztrion: mjukt kontra hårt, melodiöst kontra avantgarde, traditionellt kontra modernism och fri form. Alla mänskliga känslor ryms i Rantalas musik, oavsett om den går under rubriken “jazz” eller rubriken “tango”. Alla musikaliska stämningar kan passera igenom en och samma låt.

Iiro Rantala.

Spelar Tango Kings tango? Tja. De spelar “tango”, som ingen annan – jag menar INGEN annan – spelar tango. Som en av låtarna heter: “Rocky Type Of Polkka”.

Måste också nämna att Rantala före konserten berättade att Trio Töykeät hösten -98 ska turnera, i stort sett, jorden runt. Överallt spelar den finska jazztrion – utom i Sverige. Här har Trio Töykeät haft två, säger två ynka spelningar. Aldrig att t ex Fashing hört av sej eller ens
svarat på brev. Ynkligt på gränsen till skandal! För den nyfikna delen av den svenska jazzpubliken är det trist, ack så trist.

(Publicerat i Gränslöst 1998)

Sydsvensk turné 2009 med Iiro Rantala New Trio:
Torsdag den 24 september: Helsingborg, Dunkers Kulturhus, kl 19.30
Fredag den 25 september: Malmö, Palladium, kl 19.30
Lördag den 26 september: Lund, Mejeriets Brunch, kl 14.00
Söndag den 27 september: Halmstad, Kulturverket, kl 16.00

Dagens bild har jag fixat genom att göra en skärmdump på webbkamerans bild och sedan fixat storleken i Photoshop. Bilden visar den Västra hamnen i Helsingfors där en av Tallink Silja Lines helsingforsfartyg är på väg att lämna den finska huvudstaden för vidare färd mot först Mariehamn och sedan Stockholm. Till vänster om siljabåten ser man en av Viking Lines fartyg ligga vid kajen. Viking Lines båtar lämnar Helsingfors en halvtimma efter att Tallink Silja Lines båtar har kastat loss och åkt iväg.

Veckans bildtema handlar om båtarna som trafikerar Sverige-Åland-Finland. Viking Line och Silja Line. Bilderna som visas upp denna veckan kan man fixa till på Högskolan på Ålands webbkamera genom att ta ett snapshot och sedan spara bilden till hårddisken. Men just nu ligger den webbkameran nere och den ska komma online igen inom en snar framtid. I dagens bild finns det tre fartyg. Dels en av Viking Lines Helsingforsbåtar Mariella eller Gabriella (lite svårt att se vilken på bilden) och Silja Lines fartyg Silja Serenade samt Viking Lines Rosella som går mellan Kapellskär och Mariehamn. Det minsta fartyget är Rosella som ligger förtöjd till vänster samtidigt som det lite större Vikingfartyget är på väg att lämna Mariehamn och Siljafartyget är på väg att backa in och lägga till.

I Håfors var vädret fint så vi promenerade. Just Näckens bro där följande bild är tagen är kanske inte det finaste stället, men har man dåligt med bildmaterial så har man. Bruden på bilden är i alla fall fin, trots solgrimasen:

Barnen hämtade vi hos farmor där vi även träffade syster med barn och man. H var som brukligt nyfiken på J och hans sysselsättningar:

Väl ombord på Gabriella:

Och lite drinkar i nattklubben:

What the f*ck?

Posted by Wordmobi

Här sitter jag hemma hos Therese, fast hon är inte hemma. Hon kommer någon gång under dagen har jag förstått.

Jag har lyckats koka kaffe i hennes kaffekokare, som inte är en vanlig kaffekokare, utan en, tjaaaa, panna bara. Lite samma system som när man kokar kaffe direkt i pannan.

30-års kalaset igårkväll var väldigt lyckat, mat o. vin o. öl o. sprit, men ändå inte till överdrift. Ingen som åt för mycket alltså. En del gamla bekanta men mest okännt folk.

Det är första gången jag är ner till Helsingfors sen jag flyttade härifrån för lite över ett år sen. På ett år glömmer man både det positiva o. det negativa med att bo i en storstad, något jag blivit påmind om det senaste dygnet. Och ja, just nu saknar jag livet i storstaden, fast lägenheten jag sitter i är kokhet o. liten, o. bilarna o. spårvagnarna dundrar förbi utanför.

På programmet idag står brunsch med två (åtminstone) Viinimestarit. Dock inget vin idag. Någon jävla ordning ska det vara!

Sen får vi se…

Nu vill jag inte höra mer om Madonna. Madonna på nyheterna, Madonna på Husis och Hesaris förstasidor, Madonna på radion, Madonna-diskussioner på jobbmöten (och då, mina vänner, jobbar jag inte på ett ställe där popkonserter avhandlas med regelbundenhet), Facebookstatusar som bara säger Madonna Madonna Madonna. Ja ja det var 85 000 pers och typ största konserten någonsin i Norden. Men det räcker nu. Nu vill jag att nyheterna skall prata om finanskris och Matti Vanhanen.

Jag återkommer till Gustavs inlägg nedan och sms:et som föregick det. Jag är i alla fall i Helsingfors. Kollar på Madonna och grejar, men det återkommer jag också till. Men jag kan meddela att jag nu vunnit en rond mot minibaren i snurra flaskan. Jag ställde upp allt från baren i en ring, drack en bärs och snurrade sedan för att se vad som stod på tur. Det blev en till bärs. Vinst alltså…
Men, imorgon blir det mer rock.

Jag skall be att få informera om att jag blivit publicerad i Sydsvenska dagbladet. Press-fotograf för en dag, kan man säga. Och då har jag inte ens lyckats fånga en taskig mobil-bild på en brinnande bil och MMS:at Aftonbladet. Nej då, jag har fotat min goda vän Steffolainen framför Helsingfors domkyrka med hennes fläschiga systemdigikamera. Mästerverket finns att beskåda här.